Man pratar ofta om att vara hemmablind. Att folk inte längre vet hur bra de har det eller hur vackert de bor. Jag är inte sån. Jag kan se mig omkring på samma ställe varje dag och njuta av skönheten. Jag tycker att Sverige är oerhört vackert och njuter varje gång jag kör mellan olika platser. Jag älskar skogen, sjön, byn och småstaden precis lika mycket och ser det vackra i alla dessa platser. Stockholm är också oerhört vackert och det har jag pratat en hel del om på sistone. I resten av Sverige har jag smultronställen, men mest för att det är platserna jag har sett mest och förälskat mig i. Jag älskar Gotland och Visby och Jämtland, Östergötland och Södermanland, men mest för att det är det jag har sett mest och för att det är där jag har goda vänner. Inte ens hemma hos mig själv är jag hemmablind. Varje gång jag åker in på vår väg tittar jag mig omkring och tänker på hur fint det är. Men framförallt så känner jag en värme och lycka i kroppen precis när jag kör upp för min egen uppfart för att parkera och ser mitt hus omgiven av grönska eller ibland snö. Jag trivs så bra och det är så vackert. Tänk vilken tur jag har att jag får bo just här. Ibland rabblar jag ett mantra i huvudet, "Det här är mitt eget hus, bara mitt. Det är mitt allra egna hus." Jag är trög ibland och har svårt att tro mig själv när jag säger det. Men vem vet, när jag bott här fem år till kanske det börjar sjunka in?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar