fredag 29 oktober 2010

Ja med lite planering kan det ju gå ihop ibland

På torsdagen fyllde pappa 65 år vilket gjorde att mitt vanliga program var mer än överfyllt.
Jag var på god väg att försova mig på morgonen men som tur var ringde en av våra pensionärer och väckte mig med en fråga om lunchen. Med tanke på hur djup jag sov när hon ringde hade jag nog blivit jättesen annars. Men nu kom jag i rimlig tid till jobbet och fick en del gjort på förmiddagen. Vid 11 åkte jag och en kollega till ICA för att hämta smörgåstårtor som pappa skulle bjuda personalen på och vid 12 hade vi dukat upp för gemensam lunch i fikarummet och oj vad folk åt! Tur att vi tagit i i överkant. Vi hade köpt smörgåstårta till 36 personer, jag tror att vi var runt 25... Ändå var det bara två bitar kvar när faten var rensade. Men vi har ju väldigt många killar som är mellan 20 och 40 år gamla och de äter ju som hästar.
Vi hade trevligt och pappa blev glad för personalens present som var ett presentkort på en hundspannstur i Åre! Kollegan P som plötsligt fick ansvar för att fixa present och grejer när andra kollegan F fick barn i helgen var stressad och hade svårt att hitta på nåt, men där tycker jag att han gjorde en riktig fullträff! För övrigt, om det är någon som undrar så har han inte tänkt att pensionera sig förrän om tidigast 2 år. Han vill fortfarande jobba och vi klarar oss nog inte riktigt utan honom än...

På eftermiddagen var jag tvungen att gå från jobbet lite tidigare för att hinna till Hägersten och handla presenten vi i familjen skulle ge honom, detta innan jag skulle på min Grekiskakurs.
Jag körde efter navigatorn och hittade utan problem till hobbybutiken, men trots att jag åkte redan strax efter 15 så var det redan köer in till stan...
Hobbybutiken hade mest elektriska tåg och flygplansbyggsatser men var jättestor!
De verkade ha ett riktigt brett sortiment och de var enormt jättetrevliga!http://www.sodersrchobby.se/
Jag fick utan problem och på kort tid framplockat den radiostyrda helikoptern vi hade valt ut och fick en del frågor om hur rutinerad farsan är på flyg och så vidare. Detta för att det är väldigt svårt att flyga även en fjärrstyrd helikopter och för att folk blir väldigt besvikna när de kraschar den redan vid första flygturen. Det tycker jag var en trevlig inställning att ta sig tid att förklara sånt innan istället för att ställas inför besvikna kunder efteråt.
Sen pratade vi ganska länge och ingående om flygplansmodeller, jag är lite smått sugen på att bygga en själv att ha på kontoret. Vore inte så dumt att ha en modell på till exempel Gripen i taket, en som man byggt själv.
Nu hade de inte dem i lager för tillfället så beslutet kan utan problem läggas på is en stund tills ekonomin har hämtat sig efter senaste renoveringsmanin.

Sen åkte jag raka vägen till Norrtull och Medborgarskolan och min kurs i Grekiska. Jag var där i god tid, en halvtimme innan vi skulle börja, så jag lyckades göra klart större delen av läxan innan det var dags att gå in i salen. Den inslagna och väldgit stora helikoptern var jag ju tvungen att ta med mig in, den vågade jag inte lämna i bilen. Den var som tur var inte särskilt tung, så det gick bra att bära den uppför de 3 trapporna. Alla blev nyfikna när jag kom med den stora lådan så jag fick berätta flera gånger vad det var jag bar på.
På lektionen fick vi repetera lite eftersom vi tycker att det är svårt att komma ihåg bland annat hur ord ska böjas och så vidare. Så först gick vi igenom läxan som också varit repetition till viss del och sen intervjuade läraren oss på grekiska och vi blev förvånade över hur bra det gick och hon var synligt nöjd med de flesta av oss.
Sen fick vi skriva ett prov också och det gick verkligen förvånandsvärt bra för mig tycker jag och hon var nöjd när hon rättat det. Det känns verkligen som om det börjkar lossna nu. Till nästa vecka ska vi ha skrivit en kort uppsats om oss själva det vill säga vad vi heter, bor och sånt.
Direkt efter avslutad lektion var det bara att kasta sig i bilen och åka norrut igen, den här gången mot Sollentuna och Edsbacka Wärdshus. Där skulle jag möta upp med hela familjen, syster, och borr med respektive, systerbarnen, mamma och pappa, farbror och hans sambo och vår extra farbror H som egentligen är pappas gamla polare som vi har känt sedan vi var små.
Senare på kvällen dök också vår faster upp helt oförhappandes och hann till och med kasta i sig en portion mat trots att hon kom så sent. Maten var mycket vällagad och råvarorna fräsha, det är ett trevligt ställe det där med bra mat, trevlig personal och fina lokaler. Kan definitivt rekommenderas. Enda nackdelen är att det är lite ont om parkeringsplatser.
Till förrätt åt jag laxtartar med laxrom och jag kan inte påstå att det var en höjdare, men det skyller jag mer på mitt val av rätt än på restaurangen, den smakade säkerligen precis som den skulle, det var bara det att den smakade för mycket rå fisk för min smak. Konstigt att jag kan äta sashimi utan problem, men lite hackad lax funkar inte...
Till varmrätt valde jag Öring med löjromshollandaise och höstprimörer och det smakade helt underbart! Det var fräscht och lätt och jag lämnade det mesta av såsen så det blev nog både nyttigt och bra. Det var så gott att jag faktiskt bad om en doggy-bag för resterna, inte sjutton lämnar jag så god (och dyr) mat att kastas i soporna.
Vi hade verkligen jättetrevligt, det var länge sedan vi träffades hela familjen så där över en middag, alla är så upptagna nu för tiden och själv är jag ofta bortrest när det väl händer nåt sånt. Självklart lekte vi lite "Titta vi flyger" (80-tals film) med gelén de andra fick till sina Rådjurstekar. Tänk vad kul man kan ha med lite gelé!
Jag som inte är så mycket för efterrätter tog trots allt en chokladterrin och en latte och systersonen hjälpte mig att äta upp den. Sen fick jag tillbaka hunden som syrran tagit hand om medan jag var i stan och sen körde jag hem mamma, pappa och farbror med sambo. Lite stolt var jag allt då jag lyckades säga en mening på grekiska till mamma som både hon och pappa förstod även om vi fick översätta ett ord till pappa. De frågade nämligen lite om kursen och jag insåg plötsligt att jag kunde svara på den frågan på Grekiska. Svaret på frågan var: Lärarinnan kommer från Grekland, från Rhodos.
Ja, kanske inte så mycket att hurra för, men det är ju betydligt mer än vad jag kunde för 5 veckor sedan!
Väl hemma satte jag mig och jobbade med burkarna "ett tag" och inser plötsligt att klockan är 4.30 på morgonen! Oj! Hopp i säng och somnade på stört.

torsdag 28 oktober 2010

Jag blir alldeles matt ibland

Efter jobbet på onsdagen åkte jag snabbt till macken för att hämta två paket som kommit med posten. Sen vidare hemåt där H skulle vänta för sällskap till Ikea.
Men när jag kom hem var hon inte där, så jag hann ta in jobbgrejerna från bilen, ta in ved och montera loss motorsågskedjan och packa ned den och först efter det dök hon upp. Jag som varit så stressad...

Sen åkte vi mot Ikea och kom överrens om att vi ville in på Bauhaus också och då var det lika bra att göra det före Ikea eftersom man annars inte riktigt orkar med Bauhaus efter Ikea och det slutar med att man åker hem.
Inne på Bauhaus fick vi stå och vänta ett bra tag på hjälp först i VVS för att diskutera hur jag skulle göra med den beställda toaletten och sen tog det lång tid innan killen som skulle hjälpa mig att komma fram till vilken kedja jag skulle ha till motorsågen faktiskt lyckades lösa problemet och ändå var han 3o minuter senare bara 90% säker på att han gett mig rätt kedja. Hur man filar en kedja visste han inte heller... Till saken hör att jag köpte min McCullough motorsåg på just Bauhaus för bara ungefär 3 år sedan och ändå känner de inte till modellen och vet inte hur man löser problemet. Det här var 3 gången jag försökt fixa detta. Han var i alla fall trevlig och det kan man inte riktigt räkna med på Bauhaus.
Sen fick vi stå och vänta ytterligare runt 10 minuter i informationen för att tjejen där skulle ha bekräftelse av VVs att jag kunde få pengarna tillbaka för toaletten som jag beställt, betalat och INTE fått, detta trots att jag redan (efter 20-30 minuter) fått klarteckan av VVS och de bett mig gå till informationen. Tungjobbat och irriterande.

Sen åkte vi till Ikea och då tänkte jag gå in på Mekonomen och se om mitt tillgodokvitto som jag fått i Väsby gällde även där. Det tog ett tag och killen i kassan fixade och donade och sen undrade han vad jag skulle ha, så jag gick iväg och snackade med hans kollega om kupévärmare och valde ut en och tog med en timer också. Äntligen skulle jag få kliva in i en varm bil på morgonen!
Men sen när jag kommer till kassan så ändrar de sig och säger att tillgodokvitton bara gäller i butiken där du har fått dem och sen tittar de på mig som om jag vore rätt korkad som trott att jag kunde handla på det där...
Jag blir så trött på folk som inte kan sitt jobb!
Det var ju för att slippa hamna i den situationen som jag frågade innan jag plockade på mig grejer.
Irriterat lämnade jag grejerna på kassadisken och svepte med ett surt muttrande ut ur butiken.
Väl inne på Ikea inser vi att det är en helt ny butik vilket är spännande men ganska opraktiskt när man vill hitta vissa saker och det börjar närma sig stängningsdags.
När vi kommer förbi köksdelen stannar jag och frågar en av killarna om det kan vara sant att skissen de hjälpte mig att göra för knappt ett år sedan kan ha försvunnit i och med att de bytt program? Jodå, det var till och med troligt enligt honom...
Själv har jag svårt att fatta hur de kan lyckas klanta sig så pass. De har väl back-upper? Men se till och fixa tillbaka allt detta då. Jag har stått i en halvtimmes kö för att få hjälp och sen har jag stått där i omkring en timme och fixat och donat. Tid som jag hellre skulle lägga på annat men ändå prioriterat på köket som ska göras någon gång här i den närmaste framtiden. Men se, de är inte så intresserade av hur mycket tid och kraft jag lagt ned på detta, köper inte jag ett kök så är det väl alltid någon annan som gör det... och förmodligen köper jag ju köket förr eller senare ändå eftersom de är billigast. Alltså behöver de inte bry sig om att försöka rädda våra ritade kök i deras gamla program.
Ja det är knappast någon välbevarad hemlighet att jag avskyr sopig service, varken för er eller för personalen som ger den. Men i gengäld är jag charmigheten personifierad ända tills de visar sig vara ointresserade av mig som kund eller beter sig allmänt illa.
Som tur är handlar det oftast om okunskap, lättja och "noll koll", inte ovilja och otrevlighet, ändå kan man ju tycka att det alltid går att försöka lite mer.

Vi kom slutligen hem med en ny motorsågskedja, julpynt, vardagsrumsmatta, sophink till köket och lite annat smått och gott. Efter en 5:- korv åkte vi hemåt och var hemma vid 20.30. Då var vi trötta kan jag lova, vi höll på att somna stående.

Ändå satt jag och fixade burkar till jobbet till tidigt på morgonen, de måste ju bli gjorda så fort som möjligt.

onsdag 27 oktober 2010

Förbud och tillstånd

Man kan ju undra hur mycket signaturen tänkvärt egentligen har tänkt... Om vi avrundar alla priser hit och dit lär många handlare välja att avrunda det uppåt och med tanke på att många varor små gör en hel å när det gäller ören hit och dit, så vill åtminstone jag att grejerna får kosta det det brukar kosta och att man avrundar sista biten. Dessutom är det ganska få nu för tiden som handlar med kontanter och vi som handlar med kort betalar ju bara precis vad det kostar.






Sen tycker jag att det är väldigt uppfriskande att en regeringsman, parti eller är det hela regeringen(?) tycker att det räcker med föräldrakontroll på saker som piercing. Jag har svårt att tro att piercing skulle försvinna i de yngre åldrarna om det förbjöds, snarare tvärtom. Det är upp till föräldrarna att "kontrollera" sina barn och lyckas de inte med det är det nog bättre att barnet går till en riktig studio istället för en kompis källare. Inte kan det vara så att piercingarna är så vanliga i åldrarna under 15 år att det möjliggör drift av flera oseriösa studios så som Asap påstår? Att uttalet dessutom gjort av en representant ur ett parti som anses traditionellt och styltigt, det tycker jag är extra kul.


På tal om förbud och legalisering så ska ju Kalifornien rösta den 2:a November om hurvida Cannabis ska bli legaliserat i Kalifornien. Intressant är det också att notera att jag kommer dit 3 dagar efter ett eventuellt beslut att legalisera... Men en sån som jag som har noll koll kan säkert hamna i trubbel ändå, vad är det till exempel för skillnad på Cannabis och Marijuana? Kanske lika bra att fortsätta på den valda vägen och låta bli att prova såna där saker....
Alla rubriker är klippta ur Metro.

Ohh when I look back now, that summer seemed to last for ever

I morse hörde jag Bryan Adams summer of -69, på radion på väg till jobbet.
Visserligen har den blivit lite uttjatad men jag gillar den.
För mig är den på sätt och vis sommaren -89. Konstigt nog är det en del somrar som bara sniker förbi medan man minns de andra nästan i detalj. Sommaren 1989... Jag var 16, Ju 17½ och syrran 18½, vi var unga, glada, busiga och hade all tid i världen! Syrran hade ganska nyssens fått sitt körkort och vi åkte bil nästan vart vi än skulle. Vi gjorde knasiga saker men vi var aldrig dumma eller farliga. Vi åkte ett par extra varv i rondellen, vi tog en genväg över nån gräsmatta ibland, men vi tog det lugnt.

Midsommar firade vi på en strand i Rosersberg med goda vänner i alla åldrar, vi lekte herre på täppan och satt 5 tjejer på samma luftmadrass medan en av tjejernas sambo försökte få ned oss. Vi åt sillunch med potatis, gräslök och gräddfil, vi grillade, spelade kricket, flirtade med några killar som kom förbi, nattbadade näcka och satte slutligen upp tälten klockan 5 på morgonen då det redan blivit ljust. På morgonen var vi vrålhungriga och hade ingen frukost, vi delade på några kalla varmkorvar, ostbågar, cider och whiskey innan vi åkte hem.

Det var sommaren då vi lyssnade på Roxette (Look Sharp), Jakob Hellman (...och Stora Havet) och Den Flygande Holländaren (tolkningar av Cornelis Vreeswijks låtar) oftast på Ju's gamla bandare Silver. Det var sommaren då vi ofta åkte ut till Ju's torp och åt makaroner och hittade älgskallar i rabatterna, högg ved för glatta livet och fick skäll av Ju's pappa för att vi aldrig städat tillräckligt bra efter oss.

Det var sommaren -89 som jag och Ju åkte till Barcelona till en kompis mycket äldre syster, fick sockerbitar kastade på oss av avundsjuka tjejer, spelade fotboll på en strand mitt i natten och pratade med lyktstolpar. Vi åt en macka med philadelphiaost och skivade tomater till frukost varje dag och jag drack te och tomatjuice medan Ju drack kaffe och ananasjuice, vi satt på P's lilla balkong som hade utgång från vårt rum och tittade ned på P, hennes man och deras gäster när de satt och fikade medan vi satt och skrev ned dikter och tankar. Vi tog promenader och fotade varenda kaktus och palmträd vi såg. Det var i Barcelona vi fick smek/öknamnet Japanerna.
Allt jag minns av min tonårstid tycks ha hänt sommaren -89, det är nog den längsta sommaren jag någonsin upplevt.

Du är nostalgisk och rotar bland gamla grejer

Rubriken kommer från Facebooks spåkula som underligt nog ofta har rätt. Tanken var att jag och Ju skulle fortsätta garderobsrensningen hos mig och hon skulle på samma gång ta itu med sin post. Vi var rysligt effektiva och Ju lagade mat medan jag tände i kaminen och fixade lite andra småsaker. Vi fick god närande mat lagad av Ju men från mitt skafferi, så vi var noga att tacka varandra för maten efteråt. Det känns alltid lyxigt att få lagad mat tycker jag, det händer väldigt sällan. Ju är vegetarian så vi åt champinjon och salladsröra med tomat och bönsallad och mozzarellaost till det. Fräscht, gott och mättande.
Sen satte vi igång röjningen i byrån i sovrummet eftersom gästrummet fortfarande var så kallt att vi inte kunde vara där inne. Det var snabbt gjort och nu går det ju faktiskt att få plats med alla topparna i lådorna. Kanske borde jag rensa lite bland strumpor, trosor och lakan också, då känns det kanske inte lika jobbigt att lägga in den rena tvätten längre.
I gästrummets garderober låg det kläder jag inte sett på länge, vissa hade jag i en släng av tröslöshet lagt i Ikea-kassar eftersom de var för små, närmare bestämt 2 Ikea-kassar fulla med kläder jag inte gillar eller som var för små då jag packade ned dem.

Det var verkligen en nostalgitripp att se alla kläderna och mycket representerade vår delade historia. Jag hittade balklänningarna från våra Hubertusbaler som jag och Ju anordnade tillsammans i slutet av 80-talet och början av 90-talet och från Milleniumbalen vi anordnade, trots att de är nedpackade i skyddande galgpåsar tog vi oss besväret att packa upp dem för att titta på dem och prova. Oj vad vi skrattade framförallt åt den turkosa klänningen med puffärmar som skriker att den är från 80-talet när du tar den ur påsen. Enda sättet att få tyst på den var att prova den på sig, så det gjorde jag.
Milleniumbalskläninngen är ju inte alls lika fruktansvärd och kunde nog kanske fungera även nu. Uppenbarligen har mitt smak utvecklats till det bättre med åren, det var nämligen jag själv som valde tyget och modellen på den och Ju's kompis/granne sydde upp den åt mig för ett par flaskor vin. Den är visserligen för stor nu, men det känns inte så jobbigt faktiskt.
Vi hittade kläder jag fått från Ju som hade historia bakom sig, vi hittade en klänning jag fått ärva från hennes mamma och kläder vi köpt på olika resor. Vi hittade också ett par svarta jeans som råkade sitta alldeles perfekt! Det är lycka när man inte har några byxor som ens sitter lite lagom bra att hitta jeans som är så gott som nya och med perfekt passform!
I kassarna låg det toppar jag köpt i Bangkok och tröjor jag fått av pappa när han rest, nya tröjor som jag aldrig kunnat ha tidigare, men nu satt Canada-tröjan alldeles perfekt, Florida-tröjan var dessvärre som ett tält. Men den är nog på gränsen till att vara en "jersey" så det gör nog inte så mycket om den är stor, men jag vet inte när jag ska använda den.
Ju fick med sig en massa gamla t-shirtar till min gudson som behöver ha såna att jobba i, dessutom vill han att de ska vara så stora som möjligt så där fick han ju som han ville den lilla bengeten eftersom de är alldeles för stora för mig så lär han kunna sätta pinnar i dem och sova i till sommaren. Att det mest är hästtröjor bryr han sig förstås inte alls om, han är inte knusslig min lilla A.
Nu har jag nästan som en helt ny garderob och med lite kompletteringar så blir det nog riktigt bra.
Kläderna jag sorterat ut ska jag försöka sälja. När jag och H tittade på internet efter loppisar i söndags hittade vi en i Sundbyberg där man hyr bord (250:-) och klädhängare (100:-) för en vecka, märker sina varor och lämnar dem där. Sen tar de betalt och fixar och donar och tar 10% för besväret. Det kan det ju vara värt, men finns det tillräckligt många stora människor i Sundbyberg och kommer de att hitta dit? De har ett minimipris på 40:- för ett föremål, betalar folk det för kläder oavsett modell?

tisdag 26 oktober 2010

Ut i vida världen!

Tänk, nästan 3 dygn inomhus och i ensamhet bröts sedan på måndagsmorgonen. Efter regnet på söndagen fick jag nästan bryta mig in i bilen, dörrarna var fastfrusna och hela bilen var täckt av ett lager is, på biltaket var isen vackert mönstrad och såg nästan ut som blommor.

På jobbet blev det ovanligt stressigt eftersom jag hade varit ledig på fredagen och de andra hade försökt hjälpa mig med några leveranser. Inte nog med att de ringde 5-6 gånger under fredagen, det var en enda stor röra när jag kom in på måndagen. Bara att hitta alla papper var en utmaning och sen att ta reda på vem som gjort vad och om det var något kvar att göra... Men för kundens del var det ju bra med hjälpen, grejerna kom ju iväg före helgen istället för efter och deras papper och grejer var helt i sin ordning. Det är bara rörigt att få rätsida på allt när man kommer tillbaka. På lunchen åkte jag till Väsby Centrum för att äntligen ta ut mina och Turres mediciner, bredvid Apoteket ligger en Järniabutik och de hade 20-70% rabatt på hela sortimentet, så jag gick in och kikade där och kom ut med två oljelampor, ett kaminset (borste, skyffel, tång och pinne) och ett väderskydd för utegrillen. Det här är grejer jag behövt köpa länge, förutom oljelamporna, men de var fina och billiga. Jag kan därför motivera för mig själv att det var bra inköp. Man ska handla utegrejer under höten och vintern, det är ett som är säkert.
Vi får väl se om jag har energi nog att städa verandan innan det blir helt försent, men jag måste erkänna att det är främst kylan som håller mig från att fixa det som behövs där.
På vägen tillbaka till kontoret var jag och köpte sushi och sen var jag en sväng in på Ica och handlade mjölk, kräftor och tomater. Där hittade jag den nya Marabouchokladen. Jag är inte mycket för choklad, särskilt inte vit choklad. Men oj vad jag gillade designen på kakan, alltså var jag tvungen att ta en bild.

Jag kom från jobbet senare än vanligt och var oerhört trött och håglös men tog mig för att packa upp färskvarorna och ge mig och Turre medicin. Sen gick vi och lade oss en stund. Vilken skillnad när jag vaknade! Levaxin ska inte riktigt ge effekt så fort enligt läkarna men jag kan lova att det kändes mycket bättre. Tänk att man gör så mot sig själv att man väntar och väntar, helt i onödan.
Sen hade jag till och med energi nog att fixa iordning mig och åka till Tudor Arms för att spela quiz med ett annat lag än mitt eget eftersom det är ojämn vecka. Jag skulle spela med The Hangarounds och de visade sig bara vara 2 personer, så när jag kom blev vi i alla fall tre.
Vi turades om att sitta på de två barstolarna vi blivit tilldelade vid baren och hade riktigt trevligt. Jag trivdes rätt bra där emellan P och I, två trevliga, intelligenta och söta killar.
På bilden är vår Quiz Master med också.
Det gick inte lysande för oss, men det gjorde det tydligen bara för ett lag den här kvällen, så sådär fasligt långt efter de andra låg vi inte.


Och vi går in på ett andra dygn i eremitens tecken

På söndagen hade jag ändå mindre att göra eftersom jag hade städat och fixat på lördagen. Tanken var att kanske börja med badrummet, men eftersom jag fortfarande inte kommit iväg för att hämta ut min medicin så hade jag helt enkelt inte energi tillräckligt till sånt. Alltså diskade jag upp lite saker som hamnat i diskhon sedan gårdagen och gjorde sedan ett försök till att göra grönsaksgratäng. Smart som jag är gjorde jag nu 3 stycken portionsstora lådor med gratäng, dessvärre blev den inte särskilt lyckad... Verkar vara nån slags regel just nu att maten jag gör inte blir bra. Jag fixade med gratängen och fixade också vitkålssallad på "pizzavis" medan jag pratade med Ju på telefonen. Jag satte på mig headset så att jag hade båda händerna fria och fick lite gjort och fick en trevlig pratstund samtidigt. Sen satte jag igång en maskin tvätt och tände ljus och tände i kaminen eftersom H skulle komma förbi och titta på nya golvet och snacka lite skit. Det är så sällan vi ses nu för tiden. Hennes barn är ju så stora nu att det händer en massa hela tiden med hästar, kompisar och innebandy. Det ska skjutsas och hämtas och så vidare och när hon har möjlighet att ses, då är jag oftast ute och gör något istället.
Men nu kom hon över i alla fall och tog med sig en liter Valio Laktosfri mjölk åt mig så att jag kunde fixa en efterlängtad frappé. Jag kunde liksom inte motivera mig till att åka och handla för att fixa en liter mjölk...



Så sen dök H upp och om man inte räknar med de få minuter L och A var över på lördagen för att låna filmer så var det den första kontakt med levande människor som jag hade på över 2 dygn. Dessutom hade jag inte varit utanför dörren på dessa två dygn. Medan vi satt och snackade hade jag igång tvättmaskinen med tvätt. Kom förstås i säng sent som vanligt.

måndag 25 oktober 2010

Eremiten känner sig sliten...

Ja mitt moment 22 fortsatte på lördagen, jag var trött men ville egentligen hitta på nåt och tanken från fredagen var att jag skulle åka till Centrum och ta ut min och Turres medicin. Men det hade jag inte energi till. Konstigt nog hade jag energi till att städa undan i gästrummet och fylla det med burkarna som måste väntas med ett tag och sen dammsuga och skura vardagsrummet och byta lakan och tvätta de använda. Men sen var det inte mycket energi kvar och jag satte mig och tittade på TV-serier på DVD, nu är det The Mentalist som gäller eftersom jag sett alla avsnitten av Bones.
På eftermiddagen kom L, A och A's dotter med kompisar förbi en snabbis och lånade ett par DVD-filmer. Men det var den sociala kontakt jag överhuvudtaget hade med människor på över ett dygn... och inte ville någon hitta på nåt på kvällen och jag vet inte ens om jag egentligen ville det eftersom energin inte fanns någonstans att finna. Alltså blev jag hemma även resten av dagen och kvällen och när lite av energin kom tillbaka gjorde hoppade jag i duschen för att kunna sova ren i en renbäddad säng och sen spenderade jag resten av kvällen (helgen?) i pyjamasen jag fick som Thanksgiving-present av K när jag hälsade på henne i Texas för 3-4 år sedan. Nu är den alldeles för stor, men den är skön och så påminner den förstås om resan. Den passade dessutom utmärkt med t-shirten jag köpte i Chicago nåt år senare...
Sen tänkte jag visa er ett par till av mina favorittofflor, Ponnytofflorna. Jag har haft dem rätt länge, säkert närmare 10 år och de är köpta på Hööks en gång i tiden.

Sen satt jag där med eld i kaminen, pyjamas på mig, fötterna instuckna i ponnytofflorna och med ett glas grönt te och några värmeljus. Värre kan man ha det en lördagkväll, men det kändes ändå lite konstigt att inte ha något att göra och ännu konstigare att det inte gjorde mig så mycket.

Ledig fredag med jobb ändå

På fredagen hade jag tagit ledigt eftersom jag skulle med Turre till veterinären för kemisk kastrering. Dagen till äta tog jag sovmorgon och hej vad förvånad jag blev när jag drog upp persiennen och insåg att det låg snö på marken.











Dagen innan hade jag lämnat in bilen för byte av däck, gissa om jag var glad för det nu när jag skulle till söder om stan i vinterväglag. Nu blev det till att borsta bilen och frysa en del medan man gjorde det förstås. Sen bar det iväg mot Södra Djursjukhuset i Kungens Kurva. Vi fick sitta och vänta i ett rum en stund och även om Turre är rätt avslappnad på just det här stället, så sitter han gärna lite grann under min stol och tittar ut.
Som vid tidigare tillfällen blev vi alldeles utmärkt mottagna och Turre gillade även den här veterinären och sköterskan. Efter en lite pratstund bestämde vi att Turre trots allt skulle ha antibiotika så som jag tyckte, för det tyckte den här veterinären också. Sen skulle kastreringschipet in i nackskinnet och jag tänkte att det såg ut som ett tortyrredskap det där verktygen (sprutan) man för in det med. Det är verkligen jättestort, man ser chipen utan problem med blotta ögat och nålen är mer som en cirkelformad kniv... Men enligt sköterskan känner de det knappt, jag var skeptisk. Med ett milt med fast grepp höll jag Turre medan hon närmade sig med "nålen" och sen... hände ingenting! Han ryckte inte ens till! Inte kunde jag tro att det faktiskt var precis så som hon sa, att de i princip inte känner något alls. Ett par sekunder senare satt chipet på plats och Turre kunde få komma ned på golvet igen.
När allt var klart åkte jag en sväng till ikea när jag ändå var så nära. Jag köpte en ny sophink till badrummet, en som var större och snyggare än den gamla. Jag köpte ett sängöverkast och lite portionsformar som är ugnsfasta och så köpte jag lite julpynt. Det jag har är lite mer traditionellt och kanske är det dasg med något som känns som om det passar huset lite mer. Jag gillar inte Kungens KLurvas Ikea-butik, den är förvirande och rörig och jag hittade aldrig köksavdelningen men insåg det när jag var nästan vid kassorna och då orkade jag inte hålla på. Dessutom verkar personalen tjurigare och mindre serviceintriktad än den som jobbar i Barkarby.

Sen åkte jag norrut igen och körde in på Axfood i Solna för att handla Wasa Sandwich och tändstickor till jobbet. Jag handlade lite hem också och till en kollega. Plötsligt var hela bilen full med grejer och varor. Sen på vägen tillbaka sista biten hem mötte jag upp chefen på Statoil eftersom han skulle ha med sig en del av tändstickorna hem till sina söner för hemarbete.
Sen kom jag äntligen hem vid 15 ungefär och var helt slut.

En sak jag inte gjort än är att ta ut nya Lexavin från Apoteket, hormonet som ersätter mitt uteblivna sköldkörtelhormon. Om jag inte tar mina tabletter blir jag fruktansvärt trött och håglös och ännu mer frusen är vanligt, men det blir lätt ett moment 22 när de är slut. Det är kallt ute och jag vill inte lämna värmen i huset och sen är jag så trött och håglös att jag inte klarar av att göra det av den aneldninegn heller. Så alltså blir det inte av och jag blir ännu tröttare och ännu mer frusen...
Jag fick mig själv att göra potatissallad i alla fall, jag brukar göra en fantastisk hemmagjord potatissallad. Men vad jag inte riktigt räknat med var de sötade svenska majonnäserna... Jag brukar helst använda Hellman's Mayo, men nu hittade jag ingen sån och tog en vanlig svensk istället.
Jag skrubbade och kokade små potatisar som jag lät svalna och sedan skar i bitar. Sen Hackade jag rödlök och blandade ned den i potatisen med creme fraishe och majonnäs.



Tyvärr blev alltihopa väldigt sött enligt min smak, jag kan bara inte med söt mat och det slutade med att jag kastade alltihopa två dagar senare efter att ha försökt äta av den några gånger.

Sen satt jag och fixade med lite ett och annat medan jag tittade på de sista avsnitten som jag har av Bones och kom förstås i säng sent som vanligt.

Flämt, flås, hur hinner man allt?

På torsdagen hade vi besök på jobbet av kunder från lite söderut i Sverige och leverantörer från Storbritannien. Jag känner några av dem och ville gärna med på lunch, vi kom iväg rätt sent och åkte till golfklubben. De har bra mat där och man kan se vad det är man äter, jag gillar det. Det är liksom inte bara ett hopkok av grejer utan man kan se de olika råvarorna.
Jag valde kokt fisk med skirat smör, pepparrot, hackat ägg och kokt färskpotatis.
Det smakade väldigt bra, definitivt mycket bättre än vad det såg ut att göra dessutom.
Jag fick mig en liten pratstund med både kunderna och leverantörerna och fick ändå en del gjort på eftermiddagen.

Precis när våra städare hade gått gick jag och M en kontrollsyn eftersom vi varit väldigt missnöjda med städningen. Det var skrämmande vad vi hittade skräp, damm och smuts. När personalen i fabriken tänkte efter insåg de att det inte ens dammsögs därute, det sopades bara med en torrmopp...
Direkt efter jobbet åkte jag på min kurs i grekiska och titta på bilden med bilen så får ni se en bilparkerare som haft tur. En stund in på kursen ringde min chef upp om kvällens middag. Jag hade bett om att få hänga med på den också trots att jag visste att det skulle bli lite trångt om tid. Vid två tillfällen var jag tvungen att gå ifrån kursen för att prata med chefen eftersom det dessutom var lite strul med jobbrelaterade grejer, sen gick jag tidigare när det stod klart att jag skulle med på middag på Båthuset i Sigtuna klockan 19.30.
Klockan 18.30 gick jag från lektionen och åkte hem från stan, sen bytte jag om, fixade håret, sminkade mig och åkte till Sigtuna och letade efter restaurangen. När jag kom fram var jag bara knappt 10 minuter för sen och hade lite huvudvärk. Men när jag fått sitta ned en stund och slappna av med trevligt sällskap så kändes det snart bättre. Jag beställde Kaloxlöjrom med gräddfil och råraka till förrätt och åt inte rårakan för att inte bli för mätt och för att jag inte gillar potatisbullar, raggmunkar, rårakor och sånt.
Till varmrätt tog jag oxfilé med örtbearnaisesås och babygrönsaker eller nåt sånt, till det serverades potatiskroketter.
Köttet var så fint att jag inte ens smakade på kroketterna, jag ville ju inte fylla ut med sånt krams. Örtbearnasien gillade jag inte, men det var också en god vinsås till och den doppade jag försiktigt köttet i och den var bra. Allt var vällagat och vi var alla nöjda och mätta när vi gick vidare till Farbror Blå för en kvällsdrink. Där stannade vi förstås mycket längre än vad de lovat att vi skulle göra när jag uttryckt oro för Turre som satt i bilen, men slutligen fick jag i alla fall med mig engelsmännen till bilen och chefen med flickvän höll oss sällskap. Väl vid bilen insåg jag att vi skulle bli stående där ett tag till så jag gick en kortis med Turre så han fick kissa och röra på sig lite. Sen hälsade han glatt på engelsmän och flickvän medan jag stod med tappad haka över hur orädd han plötsligt var.

Sen åkte vi hemåt

Jag kan definitivt rekommendera Båthuset i Sigtuna om ni inte varit där, men det är en väldigt liten restaurang, så se till att boka bord i god tid.

torsdag 21 oktober 2010

Vitaminer, hundfunderingar och kakel

Vid lunchtid på onsdagen ringde de från veterinärkliniken och berättade att Turre inte hade någon urinvägsinfektion... Då kan man ju undra vad problemet är.
Nu bestämde vi att Turre ska dit på fredag för att bli kemiskt kastrerad, det ska hjälpa mot prostataförstoringen och förhoppningsvis avhjälpa problemet. Jag vill prova kemisk kastrering innan jag gör en riktig, jag vill veta om det hjälper och så vill jag veta säkert att han inte blir helt personlighetsförändrad. Visserligen är han knäpp på en massa sätt, men han är en rätt trevlig, pigg och social hund också. Inget av det vill jag ju få förändrat och man vet ju aldrig riktigt hur en kastrering påverkar dem. Nu för tiden sätter man in ett chip i nacken på hunden och efter ungefär 6 veckor vet man hur det har påverkat den. Effekten sitter i 6 månader och det borde vara tillräckligt för att veta hur det påverkar.
Vi får väl se om det här kan gå på försäkringen, det är ju ändå ett problem/symptom vi behandlar.

Jag hade en hel del att göra på jobbet också och satt och åt en apelsin skuren i klyftor under tiden jag jobbade. Jag tycker att det enormt klibbigt och äckligt att skala apelsiner så jag äter dem sällan. Men om jag gör det så skär jag dem hellre i klyftor, det blir mindre kladd så.
jag och brorsan och kanske syrran har fått detta som men från barndomen då vi fick en vasin apelsin när vi var ute och åkte skidor med familjen. Finns det något värre än att skala och äta en apelsin på fjället, tvätta händerna i iskall snö och sen sätta de fortfarande halvklibbiga händerna i ett par lovikavantar? Lovikavantarna fick vi från farmor i julklapp ofta tillsammans med en halsduk. Det var ungefär så mycket tid, pengar och tankar som hon slösade på barnbarnen från vår del av familjen. Hemstickade vantar och en halsduk. Det låter ju trevligt, men hon var som en stickmaskin och jobbade med att sticka grejer och som barn vill man ju hellre ha ett hårt paket än ett mjukt paket med samma sak i varje år.

På kvällen var det dags för pyssel med tjejerna och jag och L ville att vi skulle spendera denna pysselkväll på Bauhaus tjejkväll. De skulle ha en minikurs i kakelsättning och man fick 10% rabatt på allt man handlade. De andra tjejerna bangade och körde en klassisk pysselkväll hos min mamma, men jag och L bestämde oss för att möta upp vid Bauhaus i Bromma där arrangemanget var.
Kakelsättning visade sig vara mycket lättare än man kan tro och det var kul att se och träffa andra tjejer som gillar att göra saker själva i hemmet. Nu för tiden kan man till och med kakla badrummet själv så länge man dokumenterar alla steg med en kamera. Om det blir några problem kan man då visa bilderna för försäkringsbolaget och visa att man gjort så som man ska. Dessutom visar försäkringssiffrorna att fuktskador i badrum orsakas i 25 % av fallen av amatörer, resten står hantverkarna för. Amatörerna är helt enkelt mer rädda för att göra fel och ser till att inte göra det. De visade hela processen med fuktspärrar och allt och det ser ut att vara mycket jobb ,men inte särskilt svårt.
Jag beställde nu svart kiselsten på nät för att lägga runt kaminens bas, men det tar 2 veckor innan jag får leveransen och då har L lovat att plocka upp det på Bauhaus i Bromma på vägen hem från jobbet. Dessutom är jag ju troligtvis i USA just då, så det blir nog bättre så.
På vägen hem stannade vi och åt på Max i Solna och jag kom hem strax efter 23. Både jag och l var nöjda med beslutet att åka dit och det kändes som om vi faktiskt lärt oss något.

Nya veterinärutredningar

Jag har ju haft problem med att Turre pinkar inne, det har hållt på i ungefär 2 månader och jag har funderat fram och tillbaka på vad det kan bero på.
Otrygghet? Hanhundsmarkeringar? Urinvägsinfektion?
Ja, en massa teorier har jag vänt fram och tillbaka i huvudet. Teorin om urinvägsinfektion kom först den senaste veckan då han har fått gå med "blöja" inne och det visade sig att han faktiskt pinkade i den också. Det känns ju som att det vore rätt onödigt att markera i en blöja, för att inte prata om hur obehagligt det borde vara.

Alltså ringde jag till Södra Djursjukhuset där både jag och Turre har träffat veterinärer och sköterskor som har egenskaper vi inte visste fanns inom branschen. Punkt 1: De tycker faktiskt om djur. Punkt 2: De lyssnar på hundägaren Punkt 3: De gör sig vän med hunden och behandlar den med respekt (inte rädsla alltså).

Både jag och Turre tycker att det är värt att åka så långt som till Kungens Kurva för att utreda något så litet som till exempel en urinvägsinfektion. Turre går in genom deras dörr utan att tveka och han darrar inte alls lika mycket därinne som på andra kliniker. Dessutom har han hittills gillat alla veterinärer och sköterskor och till och med strukit sig emot dem och försökt hoppa upp i knät på dem. Eftersom han är lite otrygg brukar jag erbjuda mig att sätta på honom munkorg, men hittills har alla avböjt och han har förstås inte gjort något, inte ens morrat.

Nu var det tänkt att jag skulle samla upp lite urin för att de skulle kunna testa det och de försåg mig med en stor restaurangslev på långt skaft. Sen började dansen... Turre är van vid att följa mig och blev nu helt förvirrad när jag började följa efter hans minsta rörelse och dessutom vänta passivt på att han skulle välja vart vi skulle gå. Till slut fick jag visa honom en möjlig väg och försöka få honom att tro att det var jag som valde. Sen varje gång han skulle kissa så stack jag in sleven under honom för att samla dropparna och då blev han ju så förskräckt att han hoppade vidare och dessutom satte han en tass i sleven vid två tillfällen. Det är svårt att sikta också när hunden är så låg att man inte ser något. Slutligen hade vi i alla fall lite grann och det skulle räcka trodde de. Vi hade fått en akuttid och därför satt vi och väntade i drygt 1½ timme medan någon annan som kommit in akut låg på operationsbordet. Sen var det vår tur och som jag nämnde tidigare lyssnade både veterinären och sköterskan ordentligt på vad jag hade att säga och pratade med mig som om jag faktiskt inte vore en idiot.
De skrattade gott när jag som svar på hur han hade det med kisseriet sa att det var svårt att säga på en tax, det är ju inte så att man ser så mycket när de är så nära marken.

Det preliminära testet visade att det fanns vita blodkroppar i urinen och veterinären sa att det tydde på att det kunde vara en infektion, men det skulle odlingen som skulle göras över natten svara säkert på. Hon tog också tempen på honom och kände på prostatan som visade sig vara lite förstorad. Vi bestämde inget annat än att vi skulle höras om resultatet på onsdagen, men vi pratade lite om kemisk kastrering och riktig kastrering. Det finns hopp om att kastrering hjälper oavsett om det är makering han håller på med eller om det är prostatan som irriterar urinblåsan.

Vi kom iväg så sent från Kungens Kurva att jag hann hem till Väsby precis när jag skulle sluta jobbet, så det var ingen större idé att åka dit. Väl hemma jobbade jag med mina burkar resten av kvällen förutom ett litet avbrott för att diska och göra potatismos.

onsdag 20 oktober 2010

Brand var det här!

Jag har alltid varit ganska rädd för eld och jag kan ju inte påstå att det blev bättre när stallet brann ned när jag var 15 år gammal. Där fick jag ju kvitto på att sånt faktiskt händer. Jag brukar citera min morsa och säga att jag nog blev bränd på bål som häxa i ett tidigare liv och att det nog är därför jag är rädd för eld.

Jag har alltid haft en utrymningsplan för mitt hem i huvudet.
I lägenheten var det ju värst eftersom det bara fanns en fransk balkong och att vi bodde en våning upp. Planen var att väcka sambon, ta hunden och stoppa honom i påslakanet och sen hissa ned honom från dörren och släppa sista biten, det skulle han ju överleva. Sen om jag hade tid skulle jag rädda mina negativ och mina originaltavlor. Sen skulle jag klättra över räcket och hissa mig ned så långt jag kunde innan jag släppte taget och hoppade sista biten. Det kanske skulle göra lite ont, men skadad skulle jag knappast bli.

I nästa hus var det värre, det var svårare att ta sig ut från sovrummet en trappa upp när man inte hade ett balkongräcke att hålla sig i, men det skulle nog gå ändå. Dessvärre skulle det nog bli svårt att rädda tavlorna eftersom de var på nedervåningen.
I det nuvarande lilla huset har jag två brandvarnare trots att huset bara är 60 m2. En av anledningarna är att jag inte riktigt förstått om brandlarmet som är kopplat till Securitas-larmet larmar vid brand oavsett om larmet är tillslaget eller inte. Hur är det egentligen?
Tavlorna jag värderar så högt hänger i sovrummet, hunden ligger bredvid mig i sängen, katten sticker alltid ut genom kattluckan så fort han blir orolig, han känner sig tryggare ute än inne, alltså är jag inte särskilt orolig för att han gömmer sig under sängen och brinner inne eller nåt sånt. Brandsläckaren står lättillgänglig innanför ytterdörren och därmed precis utanför sovrummet. Jag har inga apparater på stand-by när jag inte är hemma eller när jag sover, jag har kopplat alla dessa apparater till en grenkontakt med avstängningsknapp.
I köket drar jag ur sladdar till kaffebryggare, brödrost och mikrovågsugn, mest för säkerhets skull, jag vet inte om det varken utgör en brandfara eller drar ström.

I måndags var det dags för brandskyddskurs på jobbet. Vi har haft det tidigare men frågan är om jag inte missade teorin av någon anledning den gången. I vilket fall som helst känns det alltid nyttigt med lite repetition. Efter teorin fick vi testa att släcka eld med skumsläckare och med brandfilt och det var nyttigt och bra att få göra det igen.
Vi drog med kursledarna på lunch och sen var det dags för brandövning. Vi fick förvarning för att kunna ta ut hundarna till bilarna innan larmet gick. Det finns ju ingen anledning att stressa upp dem i onödan. Sen gick larmet och det anlades en "brand" vid ena hallen. Ingen gick visserligen dit för att se om "branden" gick att släcka, men alla människor i huset var ute på ungefär 1 minut och 30 sekunder, vilket våra kursledare var väldigt nöjda med. Vi gick till vår mötesplats som faktiskt alla känner till och stod där och frös en stund medan vi räknades in.

Det blev inte mycket tid över för riktigt jobb på eftermiddagen, men nu kanske vi överlever en brand i alla fall.

tisdag 19 oktober 2010

Jag vill ha ett eget torp!

Nu har jag halvhjärtat letat torp i ungefär två år. Jag vet inte om jag egentligen har råd med ett torp nu när priserna ligger så pass högt, men de verkar bara gå upp med åren så det är nog lika bra att passa på innan det blir ännu dyrare.

Jag vill ha ett torp, det tycker jag betyder ett gammalt timrat hus utan el och vatten. Det är jag dessvärre rätt ensam om att tycka, så gott som alla torp som finns att hitta har det dragits in el i. Det är fina, söta, välskötta torp och så sitter det ormar av sladdar och grejer utmed väggarna. Det som förvirrar mig mest är de som drar in el men inte vatten...
Om jag skulle vilja ha bekvämlighet så skulle i sånt fall vatten vara mitt förstaval. Jag menar, lampor har ju egentligen ingen som helst betydelse. Fotogen och stearinljus fungerar alldeles utmärkt och är inte ens besvärligt, att få tag i vatten kan i sånt fall vara mer besvärligt.
Varför lägger man ner tusentals kronor och i och med det förfular sitt hus, för att kunna tända en ellampa? För mig är det helt oförståeligt.
Sen så är det ju tyvärr så att många av de här torpen har blivit sönderrenoverade på 60-80-talet när det var viktigare med dåtidens mode än att bevara ett hus i någorlunda originalskick.
Hellre köper jag då ett torp som behöver jobbas lite på, än ett som inte riktigt går att göra något åt. Förresten, de här torpen med direktverkande el som uppvärmning, vissa går det inte ens att elda i kaminen och spisen på, vad är det då för vits med ett landställe?

Ett torp som inte har el indraget kostar 1000-3000:- / år i drift, de som har direktverkande el ligger på 10000:- och uppåt. Så varför i hela friden ska jag ha el i huset?
Det enda som kan bli lite besvärligt om man bor där längre stunder är ju att hålla rent sig själv och kläderna. Men så länge det är sommar kan man bada i en insjö, havet eller en å och kläderna kan man tvätta i en balja eller ta hem med jämna mellanrum.

Många tycker att jag är underlig som vill ha ett torp, de tycker att jag ju redan bor i ett litet hus på landet och borde vara nöjd med det. Men där jag bor permanent vill jag gärna ha bekvämligheter så som vatten och el, men jag vill också ha en lugn oas i skogen någonstans, där man slipper höra surret från elen.


Nu vill jag hitta mitt torp!

måndag 18 oktober 2010

Ännu en underbar höstsöndag!

Jag gick upp relativt tidigt (9.15) på söndagen eftersom jag vet att A är morgonpigg. Han är en trevlig grabb och hjälpte mig att hämta ved och tända i kaminen medan jag diskade upp lite och fixade frukost. Sen åt vi i godan ro och snackade lite skit under tiden. Sen kom vi fram till att vi skulle ut och fota om hans pappa inte behövde ha tillbaka honom förrän senare. Efter ett kort samtal klädde vi på oss lite varmare kläder och åkte iväg. Vi visste inte säkert vart vi skulle åka. Var skulle vi kunna vara ifred för en massa andra söndagspromenerare och var fanns det vacker natur och fina höstlöv?
Vi bestämde oss slutligen för att åka till promenadvägarna vid Fysingens Naturskyddsområde.
Där gick vi några kilometer medan vi tittade noga efter fina motiv att fota, min tanke var att fota Turre, A och naturen, fina motiv allihopa.




A var till en bra hjälp att dirigera Turre åt rätt håll och med hjälp av pinnar fick han honom att springa dit jag ville.
Vi tog så många som 635 bilder på ett par timmar och förvånande många var riktigt bra och vi kom tillbaka till bilen nästan 3 timmar efter att vi åkt hemifrån. Sen skjutsade jag hem A och åkte hem och fortsatte jobba med mina burkar ett tag, men sen var jag så trött efter min korta natt att jag var tvungen att sova en stund. Sen fortsatte jag med burkarna resten av kvällen utom med ett kort avbrott för middag.