Tidspress är jobbigt men rätt bra också

29/4 På onsdagen var jag hos naprapaten och knixade tillbaka min nackota som hoppar iväg då och då. Han räddade ju min livskvalité när jag träffade honom och han hittade skälet till att jag levt med migrän sedan jag var 12 år gammal. Jag har kommit fram till att det nog var när jag ramlade av en ridskolehäst som det hände och ingen såg sambandet just då. Mina föräldrar konstaterade bara att det är ärftligt och att jag fick leva med det i stort sett.Men som sagt, min naprapat har i stort sett tagit bort min migrän helt! Jag påbörjade att packa upp köket efter ombyggnaden och för att kunna jobba hade J rullat ihop vardagsrumsmattan och Turre låg där inklämd mellan själva rullen och dammsugarslangen bara för att ligga på den lilla delen av mattan som fanns tillgänglig. Han hade ju kunnat ligga i soffan eller fåtöljen istället om han hade velat...
Jag var under tidspress eftersom det är jag som har ansvar för Valborgsfirandet i vår familj, de andra sa att vi kunde flytta det om det blev för svårt att hinna med tanke på att jag rest så mycket, men jag ville ha det hos mig, dessutom är det ju bra att ha en tidspress när det gäller sånt, annars är det lätt att det tar för lång tid.

Allt blir så mycket jobbigare

10/4 På fredagen jobbade jag hemifrån fast från kondis. Jag skulle sitta och skriva en massa och det är lättare att göra någon annanstans än på kontoret. Det är för många störningsmoment där, man gör lite här, lite där och så vidare. H som jobbar på kondis gav mig en kopp med ingefära-te och sa att det kunde kanske hjälpa att hålla förkylningen på avstånd. Jag kände mig lite tjock i halsen och skulle ju på semester och ville verkligen inte bli sjuk. Sen skickade hon med en dos till att ta hem och gav mig till och med en påse till det! Hon vet ju att mitt kök är nedplockat och det hade varit så gott som omöjligt att göra en kopp te utan den påsen, jag har ju ingen aning om var mina tesilar är. Vattenkokaren däremot hade jag inte packat ner, jag visste ju att jag skulle behöva den förr eller senare. Jag hade en fralla över från lunchen också, så det blev en kopp te och macka till middag också. Det är ännu värre att packa när det är en sån röra också, hela livet blir liksom jobbigare och kräver mer kraft.

Man önskar att man kunde ha behållit det

27/3 På fredagen behövde jag göra en del jobb som kräver att jag inte blir störd hela tiden, det är inte nödvändigtvis så att det är mina kollegor som stör mig, det är ofta jag själv som helt enkelt har för många bollar i luften samtidigt och har svårt att göra klart en sak istället för att köra allt parallellt. Det hjälper oerhört om jag sitter på ett annat ställe än på kontoret i de lägena och med tanke på röran i mitt hus och det faktum att J skulle fortsätta med köket, så satte jag mig nere på kondis. Det var en man där som satt och först tittade på något travlopp på sin telefon, med ljudet på, rätt högt dessutom. Sen ringde han två samtal bra för att snacka lite skit och hade högtalartelefonen på så att alla att och skruvade på sig på fiket. Till slut orkade jag inte längre, det störde mig alldeles för mycket, både på grund av att det störde min arbetsro och det faktum att jag blev irriterad på beteendet. Jag gick fram till honom, bad om ursäkt men frågade om han kunde stänga av högtalartelefonen. Först blev han helt paff och undrade om det störde så pass och jag sa ja. Sen avslutade han sitt samtal men under tiden hade han tydligen arbetat upp en ilska och innan han gick reste han sig upp och skällde på mig och undrade om det här var mitt kontor och att jag borde sitta hemma och jobba om det störde så jävligt. Men saken är ju den att vanliga människor som talar i vanlig samtalston snarare hjälper mig att koncentrera mig, men det där var det ingen som gillade. Jag borde kanske ha frågat om det var hans vardagsrum eftersom han sitter och tittar på TV och ringer samtal på hög volym... men det tänkte jag förstås inte på då.
Om man inte vill ha luren mot örat får man väl skaffa sig headset. När jag nämnde detta för en av tjejerna som jobbar på kondis så hade hon bara en invändning, att jag skulle ha bett henne att säga till och att jag inte ska behöva göra det. Den mannen har tydligen varit rätt förolämpande och sexistisk mot tjejerna som jobbar där också, så de lär ju välja min sida alla dagar i veckan då det gäller honom, jag är ju dessutom stammis och trevlig.


När jag kom hem på eftermiddagen så sprang Turre och Judas före in i huset så som de brukar göra och glömde visst att köket var borta. De sprang rätt in i köket och rätt ut igen när tassarna sjönk ner i fogmassan, det märkte inte jag förrän senare när jag hittade tassavtrycken... Men visst var det gulligt? Jag tog en bild men sen försökte jag fixa till det, det gick inte särskilt bra, det blev värre eftersom det var för torrt och bara fastnade på skrapan och det gjorde större hål istället.

Jag hittade något konstigt, slemmig i akvariet också, bara på ena sidan av det. Efter en koll med akvarieexperten G så har jag fått lära mig att det troligtvis är gammal mat. Det är bara det att det inte alls ser ut så, den maten som ligger ovanpå är det som fallit till botten och de vill ju inte äta det när det ligger på slemmet. Jag städade bort det i alla fall och G sa att jag skulle ge ännu mindre mat än jag gjort dittills. Har jag förresten berättat att de gula, rosa och röda stenarna i akvariet kommer från Australien? De tog jag hem och när jag skaffade akvariet så tänkte jag att det kunde bli fint med färgade stenar.

Drama är alltid spännade om man själv inte är inblandad

25/3 På onsdagen lämnade jag in bilen på städning både utanpå och inuti, den är ju rätt skitig efter vintern, särskilt som Turre får sitta i framsätet när det är kallt. Hela bilen var lerig och fläckig inuti efter vintertassar. Eftersom jag ska köra gäster i den i nästa vecka så måste den ju städas. Min kollega P kom och hämtade mig på bilfirman och senare på eftermiddagen körde brorsan mig tillbaka för att hämta den. Turre gillade barnstolen i hans bil så där låg han när vi åkte.

Mitt på dagen någon gång så kom det en kille i 20-års åldern springande precis utanför stängslet utanför mitt kontorsfönster. Han tittade över axeln medan han sprang så det fångade min uppmärksamhet. Strax senare kommer en betydligt äldre och tyngre polisman springande efter, han såg ut att andas med svårighet och jag tänkte at han nog inte skulle orka mycket längre. En polisbil körde parallellt med dem på vägen en stund och sen åkte han före. Jag tyckte att det var spännande med polisjakt precis utanför fönstret, särskilt som det är i utkanten av Väsby och alltså väldigt lugnt och städat, det händer inte mycket just där, se bara bilden hur det ser ut utanför mitt fönster. Jag sprang ut i fabriken och ropade till de anda om att det hände saker och någon ropade efter mig att hålla mig på avstånd ifall någon hade ett vapen. Det fick mig att springa över till vår andra lokal för att titta ut genom fönstret där istället för att vara utanför. Men då såg jag brorsan och en kollega stå och titta en bit bort och insåg att de också märkt att det hände något. Jag sprang ut till dem och fick se slutet på jakten. Poliserna hade fått tag i killen och han hade händerna bakom ryggen med handfängsel på och hängde mellan poliserna med huvudet nedåt. Sen var det slut på dramatiken och vi vet fortfarande inte vad killen hade gjort, men det kanske hade samband med dödsskjutningen i Smedby ett par dagar tidigare. En stund senare dök hundpatrullen upp, en polisman och en schäfer. Killen kastade en pinne till schäfern som pliktskyldigt sprang fram till den och markerade den och sen var helt ointresserad, han var mycket mer uppspelt över det faktum att han skulle få jobba och han tittade upp på sin förare med väldigt uppmärksamhet och glädje. Kul att se att hunden tycker att det är så kul att jobba att det klår lek! Jag antar att de skulle söka efter något som killen eventuellt kastat ifrån sig under flykten.

När jag kom hem var köket helt borta och J hade förberett värmeslingorna i golvet. Judas kan ju inte få mat på golvet eftersom han har fri tillgång till torrfoder och om det står på golvet äter Turre upp det. Han skulle låta bli blötmaten om jag sa till honom, men det är så mycket enklare om Judas får mat högre upp. Han har ju alltid ätit på bänken bredvid spisen. Nu fick jag improvisera och dukade upp åt honom på en av flyttkartongerna och lyfte upp honom dit. Han tittade frågande på mig som om han sa: Seriöst? Här? Men sen accepterade han det och sen visste han ju var allt stod. Vattenskålen som både Turre och Judas använder stod nedanför matbordet, där fick också Turre sin mat. Det är ju tur att jag ska resa en stor del av tiden när J jobbar med köket och det faktum att jag äter sashimi till middag i stort sett varje dag, hjälper ju när man inte har möjlighet att tillaga något. Grejerna till att göra iskaffe hade jag förstås sett till att ha framme!

• 
  

Jag får stålsätta mig

24/3 På tisdagen var jag iväg och bytte däck på Audin, det är alltid en avvägning när man ska göra det förstås, det är extra besvärligt för mig eftersom jag oftast är på resande fot just när det börjar bli dags. Jag skulle ju till München och sen ha med mig amerikaner hem och vi skulle på möte i Linköping veckan efter och då ville jag ju inte köra på dubbdäck i onödan. Men samtidigt vet man ju inte med mars- och aprilväder, vad som kan hända. Jag har ofta precis samma dilemma på hösten eftersom jag åker till USA i den vevan.
För övrigt har jag bott i mitt hus i 10 år i juni och än har jag bara hjälpt till med städningen i kvarteret en enda gång, för dessa städningar är också alltid samtidigt som min vår och höstresa...
Nu måste jag erkänna att jag är osäker om jag skulle närvarat i alla fall, för den gången jag var där blev jag ignorerad av alla mina grannar och kvinnorna tittade snett på mig, det är visst livsfarligt med en singelkvinna i ett villaområde. Dessutom brukar de skriva att vi ska mötas på lekplatsen, jag visste inte ens att vi har en... Alla de andra verkar h barn och familj och det är nog i alla fall de som skräpar ner mest. Om jag ser något skräp i kvarteret brukar jag plocka upp det och kasta oavsett tid på året.
På tisdag morgon började också min snickare och före detta granne J att börja riva köket och röran i huset var ett faktum med lådor och grejer överallt. Jag blir ju så stressad av röra och inser ju att det kommer att vara såhär i flera veckor.

Jag behöver det stödet

23/3 På måndagsmorgonen kom min snickare och före detta granne J förbi för att ta en titt på köket igen nu när det närmade sig byggstart. Jag ser förstås fram emot att ha ett fint kök, men jag vet ju att jag blir så stressad och mår så dåligt under tiden det görs för att jag inte tycker om röra och skit. Men som sagt, det blir ju värt det i slutänden även om det känns fruktansvärt jobbigt under tiden. På eftermiddagen hade jag tid hos en läkare som är specialist på sköldkörtelsjukdomar och jag hade i sista stund sett till att lämna nytt blodprov och hon hade som tur var fått svaret den morgonen, precis innan det var försent inför besöket. Anledningen till att jag har svårt att lämna prover är att man ju ska vara fastande sedan minst midnatt och ibland får jag blodsockerfall på natten och vaknar och måste äta något, så jag får skjuta upp det hela tiden.

Den här läkaren hade sin praktik i en vanlig lägenhet och kontoret var rörigt och det luktade verkligen gammal lägenhet eller gammal människa därinne, det luktade inte illa, bara som gamla möbler och gammalt damm. Men hon verkade veta vad hon pratade om och var trevlig. Enligt henne ser det ut som om jag har bra värden på sköldkörtelhormon vilket till viss del är uppseendeväckande med tanke på att jag går på 150 microgram vilket är rätt mycket jämfört med vad många andra går på. Jag mår ju så mycket bättre sedan jag fick levaxin, men det innebär inte att jag därför har samma ämnesomsättning som de som inte har problem med sköldkörteln. Den förlamande tröttheten är borta och jag är fortfarande frusen, men det känns sällan som frossa och det hade jag varje dag förr. Den ökade ämnesomsättningen har alltså lett till detta, men då det gäller vikten har det bara stabiliserat den och jag går inte upp av allt jag äter längre. Det har inte gjort det lättare att gå ned i vikt dock, vilket var anledningen till att jag valde att göra en GBP för 5½ år sedan.

Efter läkarbesöket på Kungsholmen plockade jag upp systerdottern på jobbet och så åkte vi till Kakeldax för att välja sten till golv och vägg i köket. Jag har svårt att visualisera saker och har därför extra svårt att ta beslut när det gäller sånt och jag är ju alltid helt ensam i alla beslut och det är en av de saker som är jobbigast med att vara singel, att inte ha någon att bolla med. Eftersom jag har en väldigt respekt för systerdottern och vi fungerar bra ihop och även det faktum att hon aldrig i sitt nästan 21-åriga liv någonsin gjort mig besviken, så är hon alltid mitt första val när jag behöver sånt stöd och som sagt, hon ställer alltid upp. Vi bollade fram och tillbaka med kakel och velade mellan mörkt grått till golvet, eller nästan svart. Då satte L upp foten på båda och den svarta hade ett tydligt grått märke från sulan, medan det på det grå inte ens syntes, så valde vi slutligen den mörkgrå. Vi beställde det som behövdes och det var en dyr sten, men eftersom mitt kök är så litet så blev det ändå överkomligt. Vi hade bett om en provbit på stenen för att kunna välja färg till fönsterväggen, men den glömde vi att be om igen innan vi gick, så det glömdes bort. L sprang tillbaka in och hämtade en bit, Turre satt och lyssnade och tittade uppmärksamt efter henne och han såg så stilig ut när han gjorde det att jag bara var tvungen att ta en bild. Han ser ju nästan målad ut!

Sen åkte vi ned till Flügger för att välja färg till fönsterväggen. Valet föll på en relativt ljust grå färg, men vi valde också ut två andra nyanser och jag tänker låta J välja vilket som fungerar bäst när han sett fronterna på köksskåpen, jag föredrar den mörkare av dem, men det innebär ju inte att det blir snyggast.

Då är jag en stolt matte

18/3  På onsdagen gick jag och Turre på långpromenad igen efter jobbet. Den här gången gick vi ut till Naturreservatet som ligger mitt i vårt villaområde, det börjar två minuter från vårt hus. Det var helt fantastiskt väder och jag känner alltid för att fota då, men det är svårt att få med det på bild, men den bilden jag tog med telefonen visar faktiskt känslan rätt bra ändå.
Jag älskar att vara ute ensam med Turre och förr när jag hade Gullan var det bästa jag visste att ta en morgontur med bara henne och Turre, eller innan Turre, Zorro. Det är en väldigt speciell känsla att vara ute ensam med sina djur i skogen, det är meditativt på något sätt.
Jag tyckte att jag hörde något skogen vid ett tillfälle, men när jag stannade hörde jag ingenting och Turre som är mitt larm om det är djur eller människor i närheten verkade inte höra eller känna lukten av något. Han brukar liksom peka på det som närmar sig, han sätter nosen i luften och lyssnar åt det hållet det finns något. Jag fortsatte att gå och sen fick jag ett sånt där infall som mest barn får, jag kände för att springa en liten bit och satte av i joggingtempo på stigen. Då plötsligt brakade det till och jag såg ändan av en stor älgtjur som sprang bort från mig. Han hade nog varit medveten om min närvaro men hade räknat med att jag skulle röra mig i samma tempo hela tiden. När jag började springa fick han bråttom att ta sig därifrån. Turre märkte ingenting, men det spelar ingen roll med honom, om han märker vilt så pekar han som sagt bara, han springer inte efter. Det enda han kan springa efter är katter och räven, men bara om de är på vår tomt, då jagar han dem till vad han tror är vår tomtgräns och sen kommer han tillbaka. Jag tror att det beror på att de är rovdjur och han tycker att det är hans revir. Det funkar bra för Judas också för andra katter jagar honom ibland ända till trappen och klår upp honom där så att han har rivsår i ansiktet och huvudet. Men om jag märker det så släpper jag ut Turre och så jagar han bort dem.
Ibland ignorerar Turre viltet helt som om han inte sett dem även om de sprungit av tomten mitt framför näsan på honom och ibland tittar han på dem och går och luktar på deras spår när de sprungit iväg.
Men jag är väldigt stolt över att han inte är jobbig på vilt, det var samma sak med Zorro och mammas Samson var i alla fall sån när han var med mig, jag vet inte säkert hur det var när han var hemma med mamma och pappa. En gång var jag och mamma ute och plockade svamp och vi hade med Zorro och Samson. De var hos mig eftersom jag ville ha Zorro vid min sida och Samson avgudade Zorro och ville vara hos honom. Mamma var dessutom alldeles för ofokuserad på hundarna när det fanns svamp i skogen. Jag såg till att de var vid mina fötter hela tiden men när vi var på väg tillbaka och gick på en bred, avstängd väg i skogen så lät jag dem springa lite eftersom jag såg så lång åt alla håll. Sen ser jag att en dam närmar sig och tänker strax kalla tillbaka dem för att de inte skulle skrämma henne. Ungefär vid samma tidpunkt stannade båda hundarna på vägen eftersom de kommit till det avstånd då jag brukade be dem vänta på mig. Precis då de stannat far det upp ett rådjur mitt framför näsan på dem från diket. Att det ens skulle få plats ett vuxet rådjur i det diket kom som en total överraskning för mig.. Jag sa bara, näähä, vilket betyder att de ska ignorera något och de hoppade till när den sprang rätt över vägen någon meter ifrån dem, men sen stod de som fastfrusna och sen kallade jag tillbaka dem och berömde och sa att de skulle gå med mig eftersom damen började närma sig. När vi mötte henne gick båda hundarna vid mina fötter och damen bara log mot mig och sa: Imponerande!
Det gjorde mig väldigt stolt!
Dessutom är det inte alla människor som tar hänsyn till hur hundarna beter sig, de bara klagar på att man inte har dem i koppel. De flesta säger att man inte kan ta något för givet med djur, men om det var så att man alltid måste ha både hängslen och skärp så blir det rätt tråkigt att ha hund. Mina hundar har varit hos mig för att det har lönat sig och för att det är kul, jag har haft hundar som fungerar mcylet bättre lösa och är mer pålitliga än vad de som går i koppel är. De i koppel springer också iväg vid första bästa tillfälle. Frihet under ansvar är mitt motto då det gäller hundar. Man får däremot inte vara så jävla dum att man "tror" att ens hund inte jagar, man ska veta det säkert innan man har dem lösa överhuvudtaget!
Ta en titt på bilderna på köket, det är sista gången det ser ut såhär, en massa dörrar och lådfronter har ramlat av och det ser väldigt skabbigt ut överhuvudtaget, men i nästa vecka börjar min snickare att riva det gamla för att göra plats för det nya.
Ta förresten en titt på parkeringsautomaten som står nere på baksidan av Väsby centrum, tur att de visar hur den fungerar om du använder kort, eller vad säger ni? Det här är ju en sån man sticker in kortet i, inte drar det...

Jag vill nog gärna tro att jag är något yngre än så

17/3 På tisdagen åkte jag till Ikea efter jobbet för att göra det sista på det ritade köket och för att dubbelkolla att allt stämde. Jag hade slutfört det som jag och köksplaneraren inte kunde slutföra för att programmet strulade, men jag lyckades inte att till exempel lägga in en diskho i beställningen för att man måste ha en diskbänk först. Det är ju bara det att jag inte ska en av deras diskbänkar eftersom den inte finns i så långt mått som mitt kök behöver. Tjejen som hjälpte mig fixade till det genom att lägga in en disk och sen ta bort den... Jag tittade på två olika diskhoar och den på bilden fick det bli. Jag kunde inte riktigt komma fram till om den var stilren eller industriell, men jag ville inte ha en vanlig diskho eftersom jag tycker att en lite större är mer praktisk än två mindre.
Fläkten var svårare att välja. Den jag egentligen ville ha var rätt ful men också väldigt speciell, den är som ett klot som är lite tillplattat mot väggen och även framåt. Men den behöver ett utsug som sitter inåt väggen, inte uppåt så som jag har i mitt kök. Det verkar ju dumt att inte utnyttja det utsugen man har och sätta in en kolfilterfläkt istället, så det fick bli en relativt traditionell, det är den nedre på bilden som jag valde.
Tanken är att köpa nytt porslin och bestick också när jag ändå fixar köket, men jag inser att det nog får vänta lite till. De tallrikar jag har var de billiga för 5:- st som Ikea sålde då när jag köpte huset för 10 år sedan. Jag vill ha lite finare, mer permanenta liksom, men eftersom jag inte kan bestämma mig riktigt och eftersom det ändå sliter på ekonomin att göra nytt kök så verkar det som om det får vänta lite trots allt.
Jag hittade en garderob som är väldigt platt och funderar på om det skulle få plats en sån i sovrummet, men med tanke på hur man hänger saker i den så är frågan om det verkligen får plats mer i den än den jag har? När jag stod där och funderade kom min vän B gående, jag såg honom långt före han såg mig och stod bara och log medan han gick mot mig, jag visste att han skulle få syn på mig vilken sekund som helst. Jodå, det fick han och sen kom frugan L gående också och sen hade vi kramkalas. Sen ropade de efter mig från köksavdelningen för det var min tur så jag var tvungen att gå vidare.
På Facebook fick jag förresten den annonsen för en dejtingsida som jag tagit en bild på, jag känner mig gammal och skruttig och som om ingen vill ha mig, men nog är jag yngre än de på bilden... Inte så bra sätt att annonsera kanske.

Vem vill ha en naken rumpa på staketet?

22/2 På söndagen fortsatte jag leta efter den rätta stilen och färgen för köket. Jag har ju redan bestämt mig för vad jag vill ha för luckor, det är Ikeas högglansiga, grå luckor, Ringhult tror jag de heter. Jag har alltid vetat att jag vill ha sten snarare än kakel på väggen, frågan är vilken färg jag vill ha och hur slät eller skrovlig den ska vara. Eftersom det bara är runt 6 m2 vägg som ska täckas så tänker jag inte bry mig om hur dyrt det är, det är en så liten del av den totala kostnaden i alla fall, det viktiga är nu att hitta det som blir snyggast helt enkelt.
Jag känner att jag förr eller senare kommer att behöva bolla med någon innan jag vågar bestämma mig.
Syrran sa att det ska vara ungefär samma färg på golvet som mn har på diskbänken och är har jag tänkt mig svart sten, men jag har svart golv i resten av huset och det är ju så grymt opraktiskt, särskilt när man har en hund som nyser snorlobbor över hela huset och en katt som går in med skitiga tassar.
Det visade sig att Bauhaus har en hel del grejer till gjutjärnskaminer och jag tog en bild på den hyllan så att jag minns vad som finns där.
Jag har vissa av de sakerna hemma redan och behöver inventera så att jag inte köper dubbelt så som jag tenderar att göra.
Jag letade som besatt efter en ny vedtunna, en sån med hjul som jag har sedan tidigare. Den jag har är sönder i botten och jag har tejpat med silvertejp men den har nästan helt ramlat av. Men jag lyckas inte hitta en sån någonstans, jag har googlat och letat överallt tycker jag. Frågan är ju också vad de kallas?
Eftersom jag letade bland annat på trädgårdsavdelningen så hittade jag en massa konstiga saker, som till exempel "prydnaden" Peter... Vem sjutton vill ha en sån? Jag menar trädgårdstomtar är ju hemskt bara så som de normalt är, denna är halvnaken... Hade det varit en liten flicktomte så hade det inte mottagits nådigt utan beskyllts för att vara en typ av pedofili, men det är precis samma sak om det är en pojktomte enligt mig. Vad är det som är gulligt med en naken rumpa?

Det är ju skitsvårt att veta vad som kommer att bli snyggt

11/2 På onsdagen åkte jag iväg till Kakeldax på lunchen och tittade lite på sten och kakel. Jag ska ju byta kök, troligtvis i mitten av mars, men jag är inte som andra, jag tycker inte att det är kul att planera sånt, jag tycker att det är skitjobbigt. Till viss del beror det på att jag har svårt att visualisera hur saker kommer att se ut innan de är gjorda. Det är ju ett högt spel att chansa då och när det är klart inse att det inte alls blev bra... Tanken är att den sidan där spisen och diskbänken är ska vara helt utan överskåp. Eftersom mitt kök är ett "arbetskök" som är format som en korridor i stor sett, så kommer det nog göra att det känns mycket större och luftigare. Den väggen och den lilla biten på motsatta sidan ska jag ha någon typ av grov sten har jag tänkt, eller också cigarrformade stenar som är lite jämnare och slätare i formen. Den som har en metalliskt glans och utseende är också fin, men jag tror att om man sätter det på en lång vägg så ser det för randigt ut.
Jag hittade en som var rätt ok, den var rätt dyr också men det spelar inte så stor roll eftersom käket och därmed väggen är relativt liten. Dessutom har jag velat byta kök i 10 år och nu när det blir av ska det förstås vara precis det jag vill ha, annars är det ju meningslöst.
Jag tänker inte vara dumsnål. Däremot så kommer stendisken jag vill ha vara nästan lika dyr som resten av köket, men jag har ändå som sagt bestämt mig nu, det får kosta det, hellre än att jag inte blir nöjd.
Den grova stenen jag hittade kommer från samma tillverkare som kakelschemat ovanför, det bör innebära att det är lätt att hitta ett bra, matchande kakel att ha på golvet.
Ja usch, jag tycker verkligen att sånt här är skitjobbigt! Jag tog med mig en broschyr hem så att jag kan bolla med vänner och familj.
På kvällen kom systerdottern över och jag lagade min berömda fiskgryta åt oss. Jag serverade den med ett blandris jag köpt i Thailand och trots att L inte gillar ris så tyckte hon att det var riktigt gott. Inte för att hon är särskilt kräsen, hon äter det mesta som bjuds och är mest glad att hon inte behöver laga mat själv, eller äta maten som min syrra lagar. I deras familj är det pappa som lagar mat och ungarna lagar hellre mat än att mamma gör det. Syrran är nog väldigt nöjd med det kan jag tro.
Vi diskuterade köket, färger och sten också och det känns alltid bättre när man bollat med någon annan och L har ju lite erfarenhet eftersom hon och hennes pappa byggde det köket som de har i "nya" huset och dessutom hjälpt till att utforma köket som mamma och pappa (hennes mormor och morfar alltså) har uppe i Jämtland.

Det kan väl inte vara normalt?

2/2 På måndagen var det dags för besök hos naprapaten igen, det är alltid bra att följa upp efter några dagar när man inte varit där på länge.
På eftermiddagen kom min granne J för att kolla på vad jag ville ha gjort hemma. Han ska bygga ny garderob i gästrummet och sen bygga nytt kök åt mig. Han är pålitlig och snabb och han ska ta hand om allt i köket. Han tar dit elektriker och sånt så jag behöver inte bry mig om hur det görs, bara betala och bestämma hur det ska se ut.
Han kunde börja redan nästa dag med garderoben, men jag hade ju inte bestämt vilken garderob jag skulle ha än, så vi fick skjuta upp det ett par dagar.
Judas sover ju så himla hårt när vi är hemma alla tre, han, jag och Turre. Förr blev jag jätterädd och trodde att han var död eller medvetslös och jag fick ruska honom för att han skulle vakna, nu vet jag ju att han sover så hårt när allt är lugnt och vi är hemma alla tre, men jag är fortfarande fascinerad över att jag kan fota honom med blixt mitt i ansiktet utan att han märker något alls. Systerdottern stoppade fingrarna i munnen på honom och tog en selfie med Judas utan att han märkte något alls, jag undrar om det är normalt att katter sover så djupt?

Han tycker att jag ska hålla kurser men jag vet ju inte vad jag gjort

30/1 På fredag morgon kom jag äntligen iväg till labbet för att ta blodprovet som smärtkliniken ville att jag skulle ta. Jag har ju haft sprutfobi en gång i tiden, inte så konstigt kanske eftersom jag skulle göra kontraströntgen som 5-åring. Mina föräldrar hade förvarnat mig om att de skulle sticka mig och att det skulle göra ont. Som en god dotter satt jag still och tyst och tog den utlovade smärtan fyra gånger innan jag slutligen började gråta och försöka komma undan. Det var någon klåpare som stack mig, inte mindre än 7 gånger stack de en 5-åring och sprutade in kontrastvätska (som tydligen svider enormt mycket) och gång på gång spräckte de mina små blodådror och det gör också väldigt ont.
Det var pappa som var med inne hos mig, mamma satt i väntrummet och hon var höggravid. Slutligen var jag i full panik och skrek och grät, brorsan föddes nästa dag...
Efter detta har jag alltså fått sprutfobi. Jag minns ju inte tillfället, men det gör kroppen och hjärnan på något plan. Jag insåg ju att det begränsade mig i livet att bli helt panikslagen och bara gråta så fort det nämndes att jag kanske skulle behöva ta en spruta eller blodprov. Jag bestämde mig helt enkelt för att jobba bort den fobin. Jag tog alla chanser att ta sprutor och blodprov och nu har jag kommit så långt att jag inte ens får ökad puls eller känner mig minsta rädd eller berörd. Jag tar ju till och med sprutor själv, både min migränspruta som är som en sån där penna, man ser ju inte så mycket, men också Fragminsprutor (blodförtunnande) i samband med operation. Det är bara en sak jag gör, ungefär som att borsta tänderna, inget jobbigt alls. Jag är alltså mer avslappnad än de flesta andra nu. Min läkare som har varit min husläkare sedan jag var 9 år gammal har ju sett hela det här förloppet och är så imponerad att han har nämnt att han tycker att jag borde hålla kurser. Det är bara det att jag jobbar med mig själv varje dag, men olika problem jag har, men jag har aldrig varit bra på att reda ut hur jag kommer till målet, vilket jag alltid gör.
Jag kan räkna på ena handens fingrar de kurser och föreläsningar jag varit på, där jag lärt mig något nytt. Jag sitter mest och undrar hur någon ens kunde komma på att hålla kurs om det där. Jag har alltid trott att proffs ska kunna lära mig något nytt, en typ av överkurs liksom. Men det brukar alltid var så att jag bara får ett kvitto på att det jag gjort har varit rätt...
När jag var på ekonomikurs hos Balansekonomi satt jag mest och funderade på om det inte varit bättre ekonomiskt att behålla de drygt 2000:- jag betalat för kursen, än att gå den. De lärde mig ju inget nytt alls. Det var jag som gjort överkursen, i mina ögon så var det helt självklara saker som de presenterade som nyheter. Som att man bör ha en buffert, att man bör lägga undan minsta si och så många procent av månadslönen, sätt att investera den och så vidare. Men jag hade en större buffert än de rekommenderade och lade undan dubbelt så mycket som den procent de sa att man skulle försöka nå... I slutet skulle man utvärdera kursen och skriva vad som gett en aha-upplevelse. Min aha-upplevelse var att jag definitivt inte hade något att lära av dem och att jag är ett ekonomiskt geni. Det jag INTE är, är någon som kan uttrycka det jag gör på ett sätt som kan hjälpa andra. Jag är uppenbarligen inte en entrepenör. Jag kan inte göra pengar på mina kunskaper eftersom jag inte tror att jag är speciell, har något som kan vara värt att lära ut och inte vet hur jag egentligen gör för att få det att fungera. Om jag bara kunde lära mig det, då jävlar skulle jag kunna komma någon vart.
På eftermiddagen åkte jag ut till IKEA i Barkarby, jag hade en tid bokad med köksavdelningen för att äntligen komma igång /för tredje eller fjärde gången) med att rita mitt nya kök, nu ska det bli av har jag tänkt mig. Jag hade fått påminnelser från dem för att inte missa tiden, men jag hade upptäckt några dagar efter att jag hade bokat att det skulle ha betalats samma dag som det bokades... Jag bestämde mig för att chansa eftersom de tydligen inte visste att det inte var betalt. Jag såg till att vara där i god tid och gick in vid kassorna först. Det fanns en liten infodisk där nere och jag bad tjejen där om råd. Hon ringde upp till köksavdelningen och jo, de hade med mig på sitt schema. Tjejen hjälpte mig att betala det och sen gick jag upp och vi satte igång.
Det visade sig att jag mätt fel någonstans, jag hade ju mätt allt på väldigt kort tid kvällen innan.
Men vi lyckades fixa det mesta i alla fall. Dessvärre fungerade inte deras ritprogram som det skulle, det är ju liksom så det brukar gå för mig när jag försöker göra om det här köket...
Det mesta fick vi gjort i alla fall och tanken är att jag ska gå in och fixa det sista, men hur man gör är jag osäker på.
Vi stötte på ett riktigt problem däremot. Min köksbänk blir 3,07 m, det längsta IKEA kan göra är 3 m om man ska ha en disk av sten... Det är tydligen jättevanligt att det är så och nu måste jag köpa en disk någon annanstans och det kommer att kosta runt 30 000:-!
Jag köpte en ny hylla till badrummet också, en som stått på min shoppinglista ett bra tag.
Den är större än den jag haft tidigare och snyggare, den är vit, den andra är träfärgad.
Jag köpte också nya korgar att ha i hyllan och de är bra mycket större än de tidigare, det gör förhoppningsvis att det blir lättare att hålla ordning och att det ser mindre rörigt ut.

Jag blir alldeles matt ibland

Efter jobbet på onsdagen åkte jag snabbt till macken för att hämta två paket som kommit med posten. Sen vidare hemåt där H skulle vänta för sällskap till Ikea.

Men när jag kom hem var hon inte där, så jag hann ta in jobbgrejerna från bilen, ta in ved och montera loss motorsågskedjan och packa ned den och först efter det dök hon upp. Jag som varit så stressad...

Sen åkte vi mot Ikea och kom överrens om att vi ville in på Bauhaus också och då var det lika bra att göra det före Ikea eftersom man annars inte riktigt orkar med Bauhaus efter Ikea och det slutar med att man åker hem.

Inne på Bauhaus fick vi stå och vänta ett bra tag på hjälp först i VVS för att diskutera hur jag skulle göra med den beställda toaletten och sen tog det lång tid innan killen som skulle hjälpa mig att komma fram till vilken kedja jag skulle ha till motorsågen faktiskt lyckades lösa problemet och ändå var han 3o minuter senare bara 90% säker på att han gett mig rätt kedja. Hur man filar en kedja visste han inte heller... Till saken hör att jag köpte min McCullough motorsåg på just Bauhaus för bara ungefär 3 år sedan och ändå känner de inte till modellen och vet inte hur man löser problemet. Det här var 3 gången jag försökt fixa detta. Han var i alla fall trevlig och det kan man inte riktigt räkna med på Bauhaus.

Sen fick vi stå och vänta ytterligare runt 10 minuter i informationen för att tjejen där skulle ha bekräftelse av VVs att jag kunde få pengarna tillbaka för toaletten som jag beställt, betalat och INTE fått, detta trots att jag redan (efter 20-30 minuter) fått klarteckan av VVS och de bett mig gå till informationen. Tungjobbat och irriterande.

Sen åkte vi till Ikea och då tänkte jag gå in på Mekonomen och se om mitt tillgodokvitto som jag fått i Väsby gällde även där. Det tog ett tag och killen i kassan fixade och donade och sen undrade han vad jag skulle ha, så jag gick iväg och snackade med hans kollega om kupévärmare och valde ut en och tog med en timer också. Äntligen skulle jag få kliva in i en varm bil på morgonen!

Men sen när jag kommer till kassan så ändrar de sig och säger att tillgodokvitton bara gäller i butiken där du har fått dem och sen tittar de på mig som om jag vore rätt korkad som trott att jag kunde handla på det där...

Jag blir så trött på folk som inte kan sitt jobb!

Det var ju för att slippa hamna i den situationen som jag frågade innan jag plockade på mig grejer.

Irriterat lämnade jag grejerna på kassadisken och svepte med ett surt muttrande ut ur butiken.

Väl inne på Ikea inser vi att det är en helt ny butik vilket är spännande men ganska opraktiskt när man vill hitta vissa saker och det börjar närma sig stängningsdags.

När vi kommer förbi köksdelen stannar jag och frågar en av killarna om det kan vara sant att skissen de hjälpte mig att göra för knappt ett år sedan kan ha försvunnit i och med att de bytt program? Jodå, det var till och med troligt enligt honom...

Själv har jag svårt att fatta hur de kan lyckas klanta sig så pass. De har väl back-upper? Men se till och fixa tillbaka allt detta då. Jag har stått i en halvtimmes kö för att få hjälp och sen har jag stått där i omkring en timme och fixat och donat. Tid som jag hellre skulle lägga på annat men ändå prioriterat på köket som ska göras någon gång här i den närmaste framtiden. Men se, de är inte så intresserade av hur mycket tid och kraft jag lagt ned på detta, köper inte jag ett kök så är det väl alltid någon annan som gör det... och förmodligen köper jag ju köket förr eller senare ändå eftersom de är billigast. Alltså behöver de inte bry sig om att försöka rädda våra ritade kök i deras gamla program.

Ja det är knappast någon välbevarad hemlighet att jag avskyr sopig service, varken för er eller för personalen som ger den. Men i gengäld är jag charmigheten personifierad ända tills de visar sig vara ointresserade av mig som kund eller beter sig allmänt illa.

Som tur är handlar det oftast om okunskap, lättja och "noll koll", inte ovilja och otrevlighet, ändå kan man ju tycka att det alltid går att försöka lite mer.

Vi kom slutligen hem med en ny motorsågskedja, julpynt, vardagsrumsmatta, sophink till köket och lite annat smått och gott. Efter en 5:- korv åkte vi hemåt och var hemma vid 20.30. Då var vi trötta kan jag lova, vi höll på att somna stående.

Ändå satt jag och fixade burkar till jobbet till tidigt på morgonen, de måste ju bli gjorda så fort som möjligt.