Att starta upp precis där man slutade

Vännen H kom hem från USA för ett par dagar sedan och vi kunde ses på kort varsel på tisdagskvällen. Vi snackade förstås i munnen på varandra och hade en massa intressant att berätta och diskutera. När vi sedan räknade efter insåg vi att vi inte setts på 6 månader... det är ju för sjutton ett halvår. Tänk vad mycket som har hänt sedan vi sågs sist. Anledningen till att vi inte har setts är helt enkelt för att vi har haft annat att göra och tänkt att det gör ju inget att vänta nån vecka till innan vi ses. Men nu möttes vi upp utanför Tudor för att äta, men tydligen var det naivt att tro att vi var ensamma om det beslutet trots att klockan bara var 18. Det fanns inte tillstymmelse till sittplats någonstans, inte ens ute i kylan.
Vi gick därför över gatan och in på O´Learys, där fick vi stå och vänta i 5 minuter vid skylten som säger att man ska vänta för att bli bordsplacerad. Sen tog H saken i egna händer och hämtade en av tjejerna, nästan handgripligen. Vi delade på en portion sizzly fajitas som smakade lite fattigt men kostade enormt dyrt. Eller vad sägs om 200:- för en halv portion fajitas och en cola? Sen gick vi lättade tillbaka till Tudor och hamnade slutligen utanför i kylan igen. Jag kom hem rätt tidigt, runt 22. Men inte förrän H hade gått och jag satt mig och snackat lite skit med P och T innan jag åkte hem.

Måndag och att landa med ett magplask i livet

Måndag morgon kändes konstig. Jag var fortfarande väldigt uppåt efter helgens utsvävningar och levde i nåt sorts rus av livet och våren och en massa människor jag tycker om.

Vid lunchtid hade jag landat med ett magplask i livet och insett att helger är illusioner och att vardagslivet oftast är ett stort antiklimax.

Det var inte på något sätt så att dagen var dålig eller jobbet trist, men det var som om mitt sinne hade ställt in sig på att nu kommer livet vara såhär roligt. Och så blev det förstås inte, för det är inte lördag hela veckan.

Men på samma sätt som jag försökt förlänga semestern med att hitta på kul saker, försökte jag nu förlänga helgen.

På kvällen mötte jag upp med S på Tudor för att skvallra om helgens bravader eftersom vi spenderat dessa på olika håll. Vi hade kul och det blev många oh och ah och lagom tills vi smält det mesta dykte J upp och höll oss sällskap.

De såg ut att ha rätt kul så jag tog chansen att umgås med lite andra människor också. Men vi satt ute större delen av kvällen trots att det var runt 10 grader varmt och vi var kalla. J fick låna mitt läppglans för att hålla läpparna i schack och han tindrade så vackert så.

Framåt 23 sände jag iväg dem på J's motorcykel så att S fick skjuts hem.

Sen körde jag hemåt och åt lite edamame innan jag gick och lade mig.

Vilken skum och kul helg

Helgen började redan på torsdagen eftersom min kompis som flyttat tillbaka till London var i Stockholm. Tydligen hade han varit här i över en vecka eftersom han blivit fast här på grund av askmolnet från Island. Men tydligen går det bra med tjejen han har träffat för vi har inte sett till honom på fredagen och han hade något som var misstänkt likt ett sugmärke på halsen.
Vi hade riktigt trevlig särskilt när P också kom och killarna började leka macho, det är rätt kul att titta på då.
Dessvärre hade ju hela galan som skulle hållts i London på torsdagen ställts in. Galan var tänkt som en prisutdelning av flera olika titlar som delas ut av The Daily Telegraph i samarbete med British Airways. Sex stycken av personalen från Tudor Arms skulle ha åkt dit, men på grund av askmolnet blev hela galan inställd.
Men vid midnatt mellan torsdag och fredag skulle vi i alla fall få reda på resultatet.
Och tänka sig! De vann!
Nu är The Tudor Arms officiellt den bästa engelska puben i världen (utanför Storbritanien), men det visste ju vi stammisar redan.
Chris lovade redan på torsdagkvällen att han skulle bjuda på champagne på fredagen om de vann, så på fredagen flödade champagnen och det var riktigt champagne. Dessutom bjöds det på snittar och en riktig feststämning. Jag drack faktiskt ett glas champagne trots att inte gillar det och trots att jag körde. Jag skulle ju ändå inte därifrån förrän 5 timmar senare.
G kom dit senare och hade med sig M och två andra kompisar. Lite kul att den ena kompisen P var återfunnen på Facebook efter att de tappat bort varandra i 10-15 år.
Trevlig kille som jag satt och pratade med en hel del. Senare drog jag och G till Dubliner och vår vana trogen körde vi varsitt race och checkade bara in med varandra ett par gånger under kvällen. Jag hade jättetrevligt och snackade med Mr E större delen av kvällen.

Eftersom jag hade haft så trevligt på fredagkvällen ville jag verkligen ut på lördagen också och hade ett enormt problem att få med mig någon.
Slutligen åkte jag blint till Tudor och hoppades på att träffa någon jag kände och hoppades att möta upp några vänner från Hägersten senare.
Till min glädje hittade jag P och B inne på Tudor och satt med dem, oj vad vi skrattade. Vi lyckades nämligen totalt förolämpa en ung kille som var 28, genom att gissa att han var allt mellan 32 och 38 år gammal. Jag försökte verkligen hävda att det var att räkna som en komplimang från mig, men han kunde inte tro på det och sa att jag såg opålitlig ut. Det var första gången jag hört något sånt, men det var intressant. Men sanningen var den att han helt enkelt såg ut som en man, inte en pojke och de 28 åringar jag har träffat ser barnsligare ut helt enkelt.
Allt spårade ur och slutligen hade vi gjort honom en helt ny identitet, nu var han 38-åriga Glenn från Göteborg och han hade också bytt läggning.
När Tudor stängde delade vi på oss och jag tog mig till Dubliner ensam med löfte om att J och M skulle möta upp mig där strax senare.
Jag har nog aldrig gått ut helt själv sådär, men hittade A som jag känner och blev presenterad för hans nya tjej som verkar gullig och sen träffade jag en trevlig, kul kille som jag hängde med större delen av kvällen. Jag kom väl hem sisådär halv tre på morgonen och gick och lade mig direkt, men kunde inte bli varm hur jag än gjorde och trots att jag hade värmemadrassen på maxvärme. Inte förrän framåt 5-6 på morgonen hade jag somnat lite djupare.
Efter att ha vaknat och ätit frukost tog jag mig in till stan och till den trevliga killens jobb för att snacka lite mer skit och ta en fika.
Han är en frisk fläkt och vi bestämde oss för att se Da Vinci koden på kvällen klockan 21.00. Bara det att vi såg den på var sitt håll, sen ringde vi upp och diskuterade den efteråt. Kul grej!

Quizzad och många, långa möten

Igår kväll var vi på Tudor och quizzade för första gången på en månad. Det var kul att se laget igen och J som jag knappt sett sedan vi var i Florida. Kanske skrämde jag bort honom.
Tråkigt nog fattades två av våra stjärnor, så speciellt bra gick det ju inte. Vi fick 38 poäng, vinnaren hade 45... Ena stjärnan hade den dåliga smaken att jobba extra, den andra har dragit till Afganistan, vilket vi ogillar av flera olika skäl. Främst är det förstås för att vi är oroliga för henne, men också för att vårt lag är halt utan henne.
Sen min fina vän ville hellre umgås med andra fina vänner än att leka med oss, tråkmåns.

Stor del av dagen igår gick till måndagsmöte och sen på eftermiddagen smet jag iväg för att handla mackor till personalen på Axfood Grossisten. De går åt som smör... he he.

Idag har jag knappt hunnit något eftersom jag var lite sen i morse och sen har suttit i möten i ungefär 4 timmar. Senare ska jag dessutom sitta i telefonmöte i troligtvis runt 2 timmar. Det vill säga om jag kommer igenom till växeln den här gången.

Sen ska jag ha ekonomikurs för en vän och försöka se till att hon har mindre månad kvar i slutet av pengarna. Det ska bli kul. Jag gillar att hjälpa folk och dessutom får vi ju en chans att umgås. Hon tar med sig yngsta sonen och vi ska fixa budget och äta tacos.

Kom just på att jag borde ta en uppföljningsvaccinering på vad var det? Hepatit?
Skulle jag ha gjort förra veckan, men det är säkert lugnt. Men jag väntar nog till nästa vecka när man har helt färska pengar.

Blommor och lampor

Jag och mamma åkte till Plantagen för att handla lite blommor. Jag kom hem med några lådor penseer, sättlök, sättpotatis, lavendel och en säck jord. Sen fick jag en oljelampa av mamma som vi båda tyckte var jättenygg. Visade sig dock när jag kom hem att det var en spricka i glaset. Så jag måste tillbaka och byta det. Problemet är att jag redan fyllt lampan med olja, så jag hoppas de accepterar att jag inte tar med hela lampan.
På tal om spruckna glas har jag förresten fått en jäkla massa stenskott i vindrutan på bilen nu i vinter. Jag vet ju att det går att laga, men var och hur mycket kommer det att kosta?

Hjulen måste bytas på bilen också. Nu för tiden lämnar jag alltid in den på byte, för har man en gång gjort det, så får man aldrig loss bultarna manuellt längre. De har ju så fullt upp på verkstaden däremot, så jag får helt enkelt ställa bilen där på onsdag och hålla tummarna. Men sen kom jag på att det nog var så att jag egentligen behövde nya sommardäck. Men då får det vänta till om ett par veckor och jag byter ändå nu.
Allt tycks hända just på onsdag. Men nu har i alla fall vårt telefonmöte flyttats till tisdag istället, men de kommer och sotar på onsdag också, den dagen då jag måste låna en bil för att kunna vara hemma när de är där.

När vi varit på Plantagen åkte vi till K-Rauta för att se om de hade gasolvärmare till verandan. Min present från familjen var pengar till en sån. De visade sig till och med ha kampanjpris på en sån av märket Landmann som ju är ett respekterat märke. Men när vi hade bestämt oss för att ta två stycken eftersom mina föräldrar också ville ha en, då visade det sig att de var slut. Men de kommer in på tisdag troligtvis och då ringer de. Den kostade 1699:- men sen tillkommer ju gasolflaskan, den tar de 1800:- för. Jag ska se om jag kan få tag i nåt billigare från nån av våra leverantörer.

Nåja, efter att jag kommit hem planterade jag blommorna och de blommor jag fått av mina vänner dagen innan. Tog fram lite fler utemöbler, räfsade lite av gräsmattan och letade förgäves efter vattennyckeln.

Födelsedagskalas en dag försent

Efter jobbet tog jag itu med lite städning. Inte för mycket, bara lagom. Det är vad mina vänner lärt mig genom åren. Städa efter festen, inte före.
Men jag hade en del disk, det låg fortfarande lite packning framme och jag fick förpassa odlingar och sånt till gästrummet tillfälligt.
Jag vek och lade in tvätten också och hann till och med ta en liten tupplur. Drömde underligt och kämpade i minst en halvtimme för att vakna, jag kunde ju inte gärna sova hela dagen.
Sen började jag fixa tilltuggen jag skulle bjuda på.
Jag har lite underliga saker på mina tilltuggsbord jämfört med andra.
Det fanns det vanliga som kakor, bullar och jordnötter.
Men också kalamata-oliver, rädisor, coctailtomater, gurk- och morotsstavar med dipp, philadelphia-ost med raspberry chipotle och salta kex och salta kex i form av små fiskar.
Sen hade jag gjort en enorm fruktbricka med mango, vattenmelon, ananas, passionsfrukt, vindruvor, satsumas, bananer och physalis.
Det som är så roligt är att det nyttiga ofta går åt minst lika bra som det onyttiga. Kakorna gick visserligen åt helt och hållet, men bullarna var så gott som orörda och morötter och gurka var det som tog slut först.
Det var i stort sett familjen och en handfull mycket goda vänner.
Jag hade trevligt och det verkade faktiskt som om de andra också hade det, för sista gästen gick inte förrän vid midnatt och jag brukar ha svårt att hålla folk kvar till 22.
Sen gick jag och de två sista gästerna ned till puben och det var lite underligare folk än vanligt ute och det är inte bara lite oroande då det gäller vår by.
Men sen på nattklubben vi trots bättre vetande gick till när puben stängde, stod jag och pratade med en gammal klasskompis kompis. En hel handfull år yngre än jag och väldigt trevlig och verkade intelligent. Men när han med ett leende och en blinkning erbjöd att värma mig eftersom jag frös, så tackade jag för kvällen och åkte hem. Men smickrande var det, särskilt sådär efter att man just fyllt år och har åldersnoja.

Det som göms i snö kommer upp i tö

Tänk vad mycket planer man kan ha och vad lite energi man kan ha till att förverkliga dem.
Jag gick ett varv i trädgården efter jobbet och insåg att vintern hade tagit rätt hårt på min trädgård. Men till min glädje såg jag också att lökarna jag satte lite försent i höstas har börjat komma upp så pass att man till och med ser vad som är vad i vissa fall.
Men det tycks som om ännu någon häckplanta har kilat vidare och i rabatten vid trappen har man tagit ned skylten. Ja, alltså välkommen-skylten jag har där har gått sönder.
Jag sopade stengången och insåg att det gjorde en hel del för helhetsintrycket,det såg mycket mer städat ut.
Belysningen som jag hade haft i en buske under vintern hade jag ingen möjlighet att ta ned innan jag åkte till London, för sladden låg under en stor snöhög. Men nu är precis all snö borta och jag kunde ta ned lampnätet.
Dessutom har det dykt upp en massa högar överallt eftersom min hund har använt trädgården som toalett i vintras eftersom både han och jag är så oerhört frusna. En del har jag plockat upp med påse, men det är en hel del kvar att ta hand om.
Jag rensade ut löv och skräp från rabatterna och klippte bort gamla stänglar på perenner som är på väg upp.
Sen har jag en massa saker jag vill eller behöver göra och en del känns tungt.

*Jag borde bygga ett nytt förråd i år, det är alldeles för jobbigt med det lilla förråd jag har. Trots att jag städar det minst två gånger om året, så hittar jag ändå aldrig nåt jag letar efter. Eller så får jag tömma halva förrådet för att få ut det genom dörren.
Det jobbiga är väl att jag måste tömma ut allt, riva det gamla och sätta upp det nya. Sen först kan jag fixa i det nya. Jag måste nämligen sätta det precis där det gamla står. Allt detta innebär att jag måste förvara alla saker på något sätt. Troligtvis lägger jag allt på verandan med pressening över och hoppas att ingen tror att det är nåt värdefullt där.

*Jag måste olja badtunnan om jag inte vill att den blir så gott som svart. Den har redan mörknat en del trots att jag oljade den direkt när jag fick den.

*Utemöblerna jag köpte förra sommaren har stått skyddade för väder och vind, men de har ändå spruckit i träet och lossnat från metallfästen och sånt. Riktigt taskig kvalité, det vet jag ju eftersom jag var tvungen att gå tillbaka med en av stolarna redan efter någon vecka. Alltså måste jag gå tillbaka och bråka med dem och de är fruktansvärt svåra att ha att göra med. När uteungnen jag köpte gick sönder innan jag fått den till bilen så väntade jag på en ny i 7 månader, sen begärde jag pengarna tillbaka.

*Jag vill måla fasaden, men det får nog bli om nåt år eller två. Man kan ju inte ta alla utlägg samtidigt och om några månader ska nästa post på lägenheten betalas också.

*Jag måste skaffa en fläkt till krypgrunden enligt Anticimex. Enligt dem är det bara en tidsfråga innan det blir fuktskador underifrån i golvet om jag inte ser till att det blir undertryck i grunden så att luften rör sig åt andra hållet.

*Jag borde antingen få vardagsrumsgolvet slipat och lackat, eller eventuellt lägga parkett över det eftersom jag misstänker att min krassliga jycke visst blivit dålig av kvalster som samlats i springorna i golvet. Veterinären sa att han var allergisk mot förrådskvalster enligt blodprovet, men att det inte var det som var hans problem eftersom det är ovanligt att man har det inomhus. Men mitt hus är ju gammalt och säkert lite fuktigare och kallare än många andra hus. Så varför skulle de inte kunna trivas där?

*Sen vill jag förstås byta kök, men det får vänta tills jag har pengar jag vill lägga ut på det.

*Jag vill också gräva upp under mina odlingslådor och lägga markduk och sand och sedan ställa dit lådorna och lägga grus runt. Det skulle bli snyggt tror jag och lättskött också. Känns som ett tungt jobb, jag ska nog kolla med D när han kommer tillbaka från Irland vad han vill ha för att göra det åt mig.

Rena kläder

På onsdagen tog jag äntligen itu med tvätten efter mina resor. Jag hade ju så mycket trevligt att göra tidigare i veckan att jag inte hunnit med det.
Eftersom jag alltid pressar in alldeles för mycket tvätt i en maskin, så blev det inte mer än tre omgångar... Men nu är allt rent och torrt.
Jag plockade undan lite också, men orkade inte riktigt engagera mig, jag hade saknat mina DVD-filmer för mycket och ville se lite på dem.

På kvällen fick jag besked om att en vän som genomgått en operation mådde bra efter omständigheterna och det kändes ju bra att få veta.

Att frysa är vår!

Igår eftermiddag bestämde sig några vänner för att ses i solen på en uteserveringen vid Engelen och undrade om det var fler som ville hänga på. Jag är ju aldrig svår att få med när det händer nåt kul så jag dök upp lite senare, då trängselskatt och köer var ett minne blott.
Lagom tills jag kom dit hade solen gått ned bakom söder och det var ordentligt kyligt, men smart som jag är hade jag dunjackan på mig. Det hjälpte ett långt tag, men sen började mina fingrar domna bort så som de gör när jag blir kall, vilket jag blir väldigt ofta. Men vi hade det så bra där tillsammans att ingen ville bryta upp och vi kom inte därifrån förrän klockan passerat halv elva och vi hade hunnit med en massa djupa, men också en hel del larviga och omogna diskussioner, några frustande skratt hanns också med.
Fint att träffa vänner så där mitt i veckan och fint att slippa gå tillbaka till en grå vardag bara för att semestern är slut!

Sen i morse skulle jag till konditoriet och köpa en morgonfralla och när jag klev upp för de två trappstegen så fastnade min fot i mina vida byxben och jag föll som en fura framåt. Jag slog i låret, båda händerna och kindbenet?! Dessutom har jag nu några grushål i händerna och högra handleden fick sig en redig törn. Här har man lyckats klara sig genom snö och is utan att fara omkull, sen när allt det är borta, då drattar man på kindbenet så att säga.

Hem och rätta sig in i ledet igen

Mina kollegor har gjort ett bra jobb med att hjälpa mig med akuta grejer under tiden jag varit borta på både jobbresa och semester. Men det blir alltid lite komplicerat att få rätsida på vad som är gjort, när det är gjort och vad det är kvar för mig att göra. Men på det stora hela var det ganska lätt att sätta sig vid tömmarna igen.
På måndagkvällen träffade jag S på Tudor, inte för att spela quiz den här gången utan för att snacka lite skit och skvallra. Det var trevligt och det var förstås en massa folk jag kände där.
På vägen från bilen till puben hittade jag något som fick mig att skratta och jag bestämde mig för att ta en bild. Kvalitén på bilden är dålig eftersom jag var rädd att någon skulle se vad jag gjorde. Det hade varit fruktansvärt pinsamt...
Nu lyckas jag inte ladda upp bilden, men det är en hundbajs som någon har stuckit en liten svensk flagga i. När vi gick förbi senare så skulle jag visa en kompis och det visade sig att han tidigare på dagen hittat en likadan på ett annat ställe på Östermalm. Är de kanske för fina för att ta upp hundbajs där?

Dags att packa

Redan på fredagkvällen packade jag och L det mesta av våra grejer, tanken vara att vi skulle få lite sovmorgon fram till halv åtta. Men typiskt nog var det någon som ringde och väckte oss vid sju och sen inte sa något, men man hörde någon kille mumla något. Surt tog jag mig upp ur sängen och ställde mig i duschen. Sen kastade jag ner resten av mina grejer i väskan och stängde den. Som vanligt var jag och L de första att dyka upp vid frukost trots att vi var ett par minuter sena. En trevlig men lite dämpad frukost blev det. Vi hade en sån fantastisk grupp att till och med alla rangers hade reagerat på hur väl vi kom överrens och sa att vi var den mest homogena grupp de någonsin haft. Så visst kändes det tungt att vi snart skulle skiljas åt. Vi fick en sista gång klättra upp i jeeparna för att den här gången köras till flygplatsen.

En ny grupp med 38 personer skulle komma med det planet som vi skulle ta tillbaka till Johannesburg och vi satte oss nyfiket i ankomsthallen för att kolla in dem. Vi gapade av förvåning när vi insåg att nästa alla var pensionärer och dessutom inte såg ut att vara särskilt trevliga. Först nu insåg vi också varför de ens hade översättare, i vår värld kan alla engelska.

Vi generade den danska översättaren genom att applådera när han talat till den nya gruppen, men han verkade tycka att det var rätt kul också.

Han hade skrivit på en av tjejernas Facebook igår att de saknar oss och att den nya gruppen är tråkig och gnäller på allt. Det känns lite bra så där i hjärtat.

Sen bar det av till Johannesburg, sen London och slutligen Stockholm. Det tog nästan 30 timmar från dörr till dörr, vi var hemma vid 15-tiden på söndagen, men vi hade sällskap av vår fina nya familj ända tills vi skulle åka från London.

Men vi såg i alla fall till att byta visitkort och sånt innan vi skiljdes åt.

På Heathrow åt jag och L sushi till frukost eftersom vi redan på väg från Stockholm hade bestämt oss för att äta det i London. Resan var så lång att det verkligen var skönt att komma hem. Dessutom hade ju all snö försvunnit under tiden vi varit borta, det var ju ett massivt plus det med.

Sol, en hungrig noshörningsbebis och blixtar

På fredageftermiddagen var det äntligen sol och varmt så vi var flera som lade oss vid poolen en stund.

Men snart var det dags att bege sig av igen ut på Sundowner den här gången. Alla danskarna bangade eftersom det var så fint väder så vi var 7 svenskar som gav oss ut trots att vi egentligen kände mest för att sitta i solen. Men oj, gissa om vi inte ångrade att vi pallrat oss iväg!

Det tog inte så lång tid innan vår chaufför hittade mamma och baby noshörning. Efter att ha umgåtts med danskar i en dryg vecka blir jag osäker på vad de egentligen heter, de kallar dem för näsehorn. I alla fall så stod de oerhört nära och slutligen var baby ända fram till bilen och tuggade på däcken. Han var helt bedårande och vi tog hundratals bilder och ojade oss men när mamma tog några steg närmare för att kolla läget då blev vi nervösa och vår chaufför startade bilen och varvade den lite, då tog hon ett par steg tillbaka. Vi satt där i en halvtimme och bara förundrades och sen började det bli lite bråttom till solnedgången så vi åkte vidare och körde förbi grinden och där stod Becky en struts som själv har sökt sig till människorna, hon var vild från början men nu måste de stänga dörrarna för att hon inte ska gå in. Tydligen blev hon änka för något år sedan då hennes man blev tagen av ett lejon och nu är hon ensam och vill ha sällskap. Sen såg vi solnedgången från Sundowner Hill med fantastisk utsikt och tog de sista fotona vi hade plats med i kamerorna.

I utkanten av vår himmel fanns det stora vitfluffiga moln som blixtrade. Jag har aldrig sett något liknande. Blixtarna studsade runt inuti molnen och fick dem att blinka i pulser, men inga blixter verkade hamna utanför molnens gränser.

Tama spinnande kissar

Ännu en tidig morgon blev det på fredagen då vi var tvungna att väckas klockan 4.45. Strax senare var vi återigen på väg till Tshukudo parken och deras Lion Breeding Project. De har just nu 22 lejon i stora hägn och 7 stycken som lever fritt på deras ägor. De föder upp lejon som de säljer till de som inte har några på sin mark, men som behöver. Eller till de som behöver föra in nytt blod bland de lejon som finns i deras områden.

Vi fick med oss en av deras egna rangers ut bland lejonen i hägnen och fick se en mamma med tre egna ungar som var 8 månader gamla och en annan unge som var drygt ett år gammal.

Man kan ju lätt luras att tro att de är tama eftersom de inte är rädda för bilen eller för att de inte verkar intresserade av oss människor alls. Men enligt rangern så är det för att bilen uppfattas som ett väldigt stort djur och alltså ses vi och bilen som en enhet och varken ett hot eller byte. Han sa med säkerhet att den sekund någon lämnade bilen så skulle lejonen göra processen kort och få sig en måltid. De är inte tama lejon, bara instängda lejon.

Sen åkte vi och hälsade på en av leoparderna de har. Just den här var tam och rangern sträckte in armen och klappade den medan den spinnande slickade hans hand. Men han menade att leoparder aldrig är helt pålitliga, de är väldigt nyckfulla och man måste alltid vara vaksam i kontakten med dem.

Sen fick vi gå in till deras King Cheetah en speciell typ av Gepard. Den har liksom inverterade fläckar. Man trodde länge att det var en annan ras eller art eller något sånt. Men det har visat sig vara en alldeles vanlig gepard, men väldigt ovanlig färg. Anlaget är helt enkelt recessivt och mycket ovanligt. Denna gepard hittades skadad och togs om hand som 4-5 åring. Ganska häftigt att vi gick in 15-20 personer i hennes hägn. In till en vild gepard alltså. Ragnern sa åt oss att hon kunde göra utfall om hon blev skrämd men att det viktiga var att inte vända och springa. När vi kom in låg hon och vilade men efter ett tag kände hon sig lite hotad och reste sig och fräste åt oss, men sen sträckte hon bara på sig och gick iväg.

Sen fick vi titta på en vildhund, men den var så stressad och hade ett väldigt stereotypt beteende att jag och L bara blev illa till mods. Men jag förstår varför han är där, han skulle inte klara sig i det vilda eftersom han har fått en kronisk skada och de gör sitt bästa för att ordna sällskap åt honom.

Sen skulle vi åka tillbaka till Thsukudos lodge och äta frukost och sprang på deras lösa, tama geparder, de har fyra stycken. De är runt ett år gamla och när rangern ropade på dem så försökte de genskjuta bilen och sprang i full fart över ett fält, det var jättehäftigt att se.

Sen lät de oss klappa dem hur mycket vi ville och låg och spann och blundade. Vi fick berättat för oss att geparder i motsats till lejon och leoparder är helt pålitliga när de är tama. De ser inte längre människor som potensiella byten, utan som vänner och flock. De här små ettåringarna var som tamkatter, men kommer och går som de vill och fångar sin egen föda på markerna. De tar ned relativt stora byten som till exempel Water bucks som är nästan lika stora som älgar.

Krüger National Park och väsentligheten att dricka måttligt

På torsdagen blev vi väckta redan vid 4.30 på morgonen och frågan är om de alls hade lyckats få upp oss ur sängen om det inte varit just Krüger-parken som lockade på programmet.

Vi drog på oss lite kläder, packade våra kameror och satte hatten på huvudet sen var det bara att möta upp de andra för att packa vår lilla frukost.

Vi fick en varsin mini-kylväska och tillgång till bröd och pålägg och ombads bre våra egna mackor. När vi senare kollade igenom kylväskan visade det sig att de packat yoghurt, kokt ägg, juice och en chokladbit i varje väska också. De är verkligen bra på det de gör på Nyati.

Vi halvslumrade i jeepen på väg till parken, men det är svårt att sova i en jeep som hoppar fram när man inte ens har något ryggstöd att luta huvudet mot. Från själva lodgen ut till den asfalterade vägen är det hela 11 kilometer. På en sån typ av grus/sand/jordväg som finns där tar det alltid minst 30 minuter bara att komma ut på vägen. Nu flera dagar efter att jag kommit hem känns fortfarande baken helt mosad och jag kan inte sitta för länge.

Vi stannade för en kisspaus och lite souvenirshopping precis i entrén till parken och jag hittade till min stora lycka Red Bull som jag glatt drack upp i ett svep eftersom jag var både törstig och dödligt trött. Redan en halvtimme senare insåg jag att jag inte skulle klara av att hålla mig mycket mer än en halvtimme till, särskilt i en hoppig jeep. När vi efter ungefär en halvtimme stannade för en bensträckare så frågade jag om när nästa stopp skulle bli. Efter att ha blivit informerad om att det skulle ta 2,5-3,5 timme till nästa stopp insåg jag att jag var tvungen att söka upp en buske. Kan lova att jag var lite nervös och kikade över axeln medan jag hukade bakom ett buskträd. Det vore ju typiskt att plötsligt få syn på rovdjuren vi förgäves letat efter just då man har dragit ned brallorna till anklarna. Men jag klarade mig helskinnad och mycket lättad tillbaka till bilen och sen for vi iväg genom den enorma parken. Tydligen ska det få plats 1½ Danmark i Krügerparken, men vi är inte helt överrens inom gruppen, för någon annan hade sagt att Krügerparken får plats 1½ gånger i Danmark. Så vi vet inte riktigt hur det ligger till.

Dagen blev lång och vi satt väldigt många timmar i bilen, men vi såg en hel del djur även om vi bara såg lejon på mycket långt avstånd och inte såg några leoparder, geparder eller ens hyenor. Vi såg visserligen färska leopardspår, men letade förgäves efter katten.

Sin vana trogen dukade personalen upp en fin buffé, komplett med vita dukar och allt. Redan då vi precis kom dit hittade Okker en grön orm som såg väldigt giftig ut i ett av träden ovanför bordet. Men han är väldigt förtjust i ormar och visste att den var ofarligt så han tog ned den och alla fick chans att känna på den.

Sen slösades det ordentligt på vinet och vi hade väldigt trevligt, lunchen avslutades med avdukning och prickkastning av skräpet i soptunnan.

Eftermiddagen blev lite lång och jag kom på mig själv med att somna medan jag spanade efter djur och det var det flera som gjorde. Vi såg två Zebror leka brottning och två Impala slåss. Zebror hade de aldrig sett så många sa rangerna och Impala brukar de kalla för Nofi's (Not an other fluffy (fucking?) impala) för dem vimlar det av. Vi såg en del bufflar också, men inte så många. Nu har vi sett fyra av de Big Five i vilt tillstånd.

Vi såg också gamar festa på ett kadaver som visade sig vara en baby-elefant.

Bush breakfast, Båtsafari och redigerade historier

På morgonen blev vi väckta vid 6, sen möttes vi upp vid bilarna och skulle iväg på en bushwalk.

Vi knatade kors och tvärs i två timmar och det enda intressanta vi hittade var en mini-tarantella och lite skelettdelar. Men tarantellan var rätt söt faktiskt och jag som är en riktig fegis var den enda som vågade låta den gå på min hand. Vår ranger D var mycket dramatiskt när han smög omkring i bushen och stannade slutligen och berättade om Harry Wolhuter, en man som i början av 1900-talet dödade ett lejon med bara en slidkniv. Sen blev det bush breakfast som de hade dukat upp så fint åt oss och lagat över öppen eld.

När vi på eftermiddagen åkte på en båtsafari som dessvärre var alldeles för lång resa till så berättade kaptenen på P's begäran samma historia om Wolhuter men många detaljer var annorlunda.

Vi skrattade gott åt hur en historia kan utvecklas genom 100 år. Båtsafarin var som sagt alldeles för långt bort och eftersom det regnat så mycket så var djuren inte tvungna att söka sig till floden för att dricka. Så de enda djur vi såg förutom fåglar var krokodiler och flodhästar. Dessutom var det oerhört varmt på båten eftersom solen gassade ordentligt för första gången under veckan.

Nya vanner och livsforaktande balansakter

Det klarnade upp framat eftermiddagen sa Sundownern blev av. Vi tittade lite efter djur och vi som satt i den ena jeepen fick aka flodvagen trots att det ansags lite riskabelt eftersom det regnat sa. Det gjorde vi alltsa pa var begaran. Lite laskigt forstas, men ocksa valdigt kul. Var Ranger Okker var en kul, ung kille och korde oss ut pa vagar och flodfaror vi aldrig trodde att man kunde kora en stor jeep pa. Vi hittade mest lite smadjur, men rakade ocksa pa tre giraffer. Sen akte vi till en utsiktspunkt och drack lite vin och tittade pa solnedgangen. det var mycket vackert och strax bredvid bara runt 10 meter bort stod en hel flock gnuer och vantade pa att vi skulle lamna deras sovplats sa att de kunde fa lite vila.

I morse vaknade vi aterigen till smattret av regn och tappade sugen lite. Det ar tungt nog anda att ga upp 5 pa morgonen pa semestern. Vi packade vara kameror och lite extra klader och gick for att ata frukost. Strax senare akte vi ivag i en liten buss dar vi alla tolv plus chauffor och oversattare fick plats. Jag tappade modet annu lite till nar det var kvalmigt i bussen, imma pa fonstrena och jag satt langt bak sa att jag inte sag nat. Jag fick kraftig aksjuka som inte gick over ens nar vi stannade for kisspaus nagon timme senare. Men jag tog mod till mig och fragade om jag fick byta plats med en av mina nya vanner som satt langst fram i bussen. Nja sa hon, jag blir ocksa aksjuk, men du kan ta min svagerskas plats. Joda, hon hade inget emot att flytta och allt blev sa mycket battre.

Sen satt vi glatt och pladdrade resten av resan som var totalt 12 timmar lang. Vi hann se den gamla gruvstaden Pilgrims Rest som stammar fran Sydafrikas guldrush. Vi blev rundvisade av en trevlig guide som berattade en massa spannande och intressanta historier om bade bygden och Sydafrika. Efter den lilla byn akte vi och sag Lisboa Falls ett valdigt hogt och haftigt vattenfall. Sen akte vi till Potholes som ar ett gang jattegrytor i en ravin. Det var valdigt vackert och stenformationerna var intressanta. Nar vi gatt en ratt lang promenad i uppforsbacka for att ta oss tillbaka fran grytorna sa vantade lunchen uppdukad vid parkbord tackta med dukar.

Det serverades buffe' och rose'vin och vi hade en trevlig timme dar i skuggan av traden. Vi har verkligen blivit en stark grupp redan pa sa fa dagar och da umgas vi anda inte sa mycket. Vi har gemensamma maltider och vissa av oss aker en del bilturer tillsammans.

Slutligen stannade vi vid den tredje storsta ravinen i varlden, men jag kan inte minnas vad den heter, bara att det borjar med B. Dar gick de flesta utanfor avsparrningen som sa att man inte fick ga langre och en av killarna stod valdigt nara kanten, men det sag laskigare ut an vad det var, han hade en del tillgodo. Men bilden jag tagit ar bra och hans fru vagrade ens titta.

Nu ar vi antligen tillbaka pa lodgen och jag ska sticka ivag och ta en dusch, jag ar varm och klibbig. Dessutom har jag faktiskt fatt lite solbranna idag trots allt regn.

Om drygt en timme ska vi ha grillmiddag i uteplatsen de kallar Boma. Det blir trevligt!

Hello Africa

Ja, sa var vi har, jag och min systerdotter.

Resan var lang, till och med langre an vad det var tankt. Vi var tvungna att vanta 6 timmar i Frankfurt innan vi akte till Johannesburg, sa vi tog taget in till stan, gick runt en stund i vad som senare visade sig vara sexkvarteren. Det forklarade i alla fall varfor folk stirrade sa pa oss.

Planet fran Johannesburg var forsenat, tydligen for att co-piloten hade sjukanmalt sig...

Redan nar vi var pa vag att landa sag vi de forsta djuren, vartsvin.

Vi blev forvanade att det var sa gront, vi trodde det skulle vara sonderbrant sa som det ser ut pa TV. Det tog ungefar en timme med jeep fran flygplatsen till Nyati Safari Lodge och sista halvtimmen var vi pa sandvagar i bushen. Vi for omkring som loskor i satena aven fast de korde valdigt sakert, bra och forsiktigt.

Senare nar vi installerat oss i var bungalow och fatt en sen lunch satt vi pa var veranda med utsikt over floden och sag vartsvin och en flodhast som flot runt i vattnet. Senare klev den upp pa andra sidan stranden och borjade beta gras. Nar det hade blivit morkt upptackte L att den stod precis nedanfor var veranda utanfor staketet, men man sag bara skuggan av den.

I gar var det dags for forsta Safarirturen och vi skulle aka till ett annat omrade i narheten. Men vi hade san tur att vi reda pa vag ut genom bushen fick se noshorningar, en mamma och en bebis. De stod precis bredvid vagen och vi fotade dem och akte sedan vidare. De sa att babyn ar 3 manader gammal.

Nar vi efter ungefar 1,5 timme kom fram till det andra omradet fick vi ta kisspaus och sen var vi tillbaka i jeepen. Vi sag nagon sorts antilop eller liknande och ett par shakaler. Sen tog det ett tag innan vi sag nagot mer och sen sag vi lejonspar i flodbadden.

Senare hittade vi giraffer, elefanter, bufflar och noshorningar. Girafferna ar nog lite av favoriter, jag tycker att de ar sa vackra och de verkar ratt smarta ocksa. Nar vi helt gett upp hoppet och det var ganska morkt, sa hittade vi ett lejon. Fast de los pa honom med ficklampa och vi tog foton med blixt sa blev han inte det minsta nervos utan lade sig ned och lat oss hallas trots att han kunde ha valt att bara ga darifran. Tydligen var det den storsta hannen pa omradet.

Sen fick vi en god middag grillad utomhus fast bara ett stenkast fran var bungalow. Det var trevligt och gott. Vi har haft san tur att vi bara ar 12 personer pa den har resan och de andra ar valdigt trevliga. Det ar 8,5 danskar och 3,5 svenskar. Vi borjar sa sakteliga forsta mer och mer av vad danskarna sager, men det ar svart att hanga med ibland. Men igar kvall var tva av agarna med pa middagen och de hade med sig nagra vanner och en av tjejerna var engelska och kunde inte danska, sa jag fick lite paus i danskan och fick prata engelska.

I morse nar vi vaknade osregnade det och det gor det fortfarande fast klockan ar 12.30. De sa att det bara skulle regna ett par timmar, men jag tror det ar mitt karma som gor det. Det regnar ju alltid i Thailand nar jag ar dar trots att det inte ar sasong, det regnade i Florida och nu regnar det har. Agarna sa att alla Sydafrikaner tycker att det ar bra att det regnar, sa det kommer att kalla hit mig vid nasta torka. Ikvall ska vi pa en Sundowner, da tittar man efter lite djur och stannar sen och ser solnedgangen fran ett berg. Vi far val se om det slutar regna, det blir ju inte sa mycket till solnedgang utan sol...

Presentation och Galamiddag på The Dorchester

På morgonen på tisdagen var jag otroligt nervös, kan nog nästan säga livrädd. Min kollega var lika vettskrämd som jag och konstigt nog kändes det bättre att slippa vara ensam om det.

Vi skulle göra den första presentationen på hela evenemanget, S hade fixat det så eftersom jag tyckte det skulle vara skönt att slippa vara nervös längre än nödvändigt.

Vi gick upp och ställde oss på scenen inför de drygt hundra personerna och försökte att inte tänka så mycket på att de satt där och plötsligt var vi klara!

Jag hade lagt upp det så att jag körde den större delen, sen tog min kollega över och presenterade en del och sen tog jag över igen. Jag hade lagt det roligaste sist och fick som tur var det skratt jag hade hoppats på från publiken. På det stora hela kan man säga att det var mycket lyckat. Visst stakade jag mig och uttalade vissa ord fel så att jag fick rätta mig och jag läste en hel del innantill. Men jag fick fram det viktiga och fångade i alla fall publikens intresse. Så man kan säga att presentationen var sisådär, men föredraget var bra och intressant. Min kollega gjorde nog lite bättre ifrån sig än vad jag gjorde, han läste inte innantill och det flöt på bra. Men jag försvarar mig med att jag hade mycket mer material än han.

Det som känns riktigt bra är att jag hade rätt, det var viktigt att genomföra det hela så som det var tänkt från början och jag är både glad och stolt att jag tog tag i det. Många intresserade potensiella kunder kom förbi vår monter i kaffepausen och hade projekt de trodde att vi skulle kunna hjälpa dem med. Dessutom blev vi erbjudna en ny agentur för ett amerikanskt företag. Flera av de vi känner kom också förbi och sa att vi hade gjort en bra presentation. Jag tror att de mest ville vara snälla eftersom vi hade varit så nervösa innan, men det kändes i alla fall bra att få höra det. Jag tror att det var vårt företags bästa år på just det här evenemanget, det kändes verkligen som om folk fick upp ögonen för vilka vi är och vad vi gör. En riktig succé kändes det alltså som. Sen får vi väl se hur mycket som i slutänden verkligen blir av.

Efter allt detta gick vi helt utmattade tillbaka till hotellet och vilade en stund och sen kom min kompis förbi eftersom jag bjudit in henne till galamiddagen. Vi gjorde iordning oss på mitt rum vilket tog sin tid och trots att jag planerat ordentligt med tid så fick vi slutligen stressa för att möta upp min kollega och en annan kompis som vi skulle ha sällskap dit med. Vid det laget störtregnade det och vi tjejer bestämde oss för att ta en taxi.

Jag var riktigt nöjd med hur jag såg ut i min nya klänning och fick också en massa komplimanger. Två goda vänner som inte var på konferensen var inbjudna till middagen av andra och det var verkligen kul att se dem. Jag har inte sett någon av dem på ett helt år.

Till bordet hade jag två jättetrevliga amerikanska militärer och vi hade jättekul under middagen. Maten var bra och efter att alla ätit klart hade vi en gästtalare, Ed Coates som skulle berätta om sitt lags race mot fem andra lag i en kapplöpning till sydpolen. Det var väldigt intressant och han var en bra talare och riktigt rolig också, så alla satt som trollbundna trots att han nog pratade i en timme i alla fall.

Efter talet började en del folk droppa av och vi kom iväg ett underligt gäng på 2 svenskar, 2 amerikaner, 4 britter och en fransman och hittade en pub en bit ifrån Dorchester. Vid det laget kändes det som om det brann under mina fotsulor. Är det inte underligt att man som tjej sätter på sig fina skor för att se vacker ut och senare på kvällen stapplar man som ett blöjbarn för att man valde obekväma men vackra skor. Känns som att det liksom förtar det ursprungliga syftet.

Vi fick bara en drink på den baren innan de stängde, så vi gick vidare till nästa bar. Där tog vi flera drinkar och jag fick min tändare stulen av en fräck tjej som undrade om någon hade eld. Jag hade räckt henne min tändare och frågat om jag skulle få tillbaka den, -självklart! sa hon. Sen såg vi henne aldrig mer. Sen stapplade vi tillbaka till vårt hotell där vi visste att andra kompisar väntade på oss. Jag kom nog inte tillbaka till mitt rum förrän 3-4 på morgonen och då hade jag svårt att hamna i djupsömn. Sen blev det en någorlunda tidig morgon med jobb igen och sen avslutades konferensen. De av oss kommittémedlemmar som var kvar över natten gick ut på en lyxig kinarestaurang och fick sällskap av två extra killar och sen blev det hotellbaren till halv två.

I morse fick jag lite sovmorgon och fick sen ta itu med att få hem vår utställningsvägg vilket inte var så svårt som jag hade trott. Jag fyllde i en fraktsedel efter att ha ringt till min kollega i Sverige och fått vårt FedEx kundnummer och sen gjorde hotellet resten. Personalen där har verkligen varit underbara under den här veckan. Om man har råd att bo där när man åker till London så rekommenderas det varmt. En kort promenad senare släpade jag min väska ned för trapporna till tunnelbanan vid Green Park och åkte till flygplatsen. Min kollega hade varit snäll och tagit den större väskan med utställningsmateriel så det blev inte så jobbigt att åka tunnelbana.

Efter en försening på nästan en timme på grund av att toaletten på planet strulade och en tupplur under tiden vi väntade så hade jag ett kul snack med killen som satt bredvid mig. Vi snackade om film, musik, kändisar och vilka han skulle bjuda på sin drömmiddag.

Sen var jag äntligen hemma igen och hämtades upp av mina föräldrar på Arlanda, sen bjöd de på middag på Thairestaurang. Nu har jag haft besök av en av mina bästa vänner och har snackat skit och packat parallellt. Så nu är jag nog klar för morgondagens resa till Sydafrika.

På bilden ser ni mig, de två amerikanerna jag hade till bordet och den andra bordsdamen på deras andra sida.