Måndag morgon kändes konstig. Jag var fortfarande väldigt uppåt efter helgens utsvävningar och levde i nåt sorts rus av livet och våren och en massa människor jag tycker om.Vid lunchtid hade jag landat med ett magplask i livet och insett att helger är illusioner och att vardagslivet oftast är ett stort antiklimax.
Det var inte på något sätt så att dagen var dålig eller jobbet trist, men det var som om mitt sinne hade ställt in sig på att nu kommer livet vara såhär roligt. Och så blev det förstås inte, för det är inte lördag hela veckan.
Men på samma sätt som jag försökt förlänga semestern med att hitta på kul saker, försökte jag nu förlänga helgen.
På kvällen mötte jag upp med S på Tudor för att skvallra om helgens bravader eftersom vi spenderat dessa på olika håll. Vi hade kul och det blev många oh och ah och lagom tills vi smält det mesta dykte J upp och höll oss sällskap.
De såg ut att ha rätt kul så jag tog chansen att umgås med lite andra människor också. Men vi satt ute större delen av kvällen trots att det var runt 10 grader varmt och vi var kalla. J fick låna mitt läppglans för att hålla läpparna i schack och han tindrade så vackert så.
Framåt 23 sände jag iväg dem på J's motorcykel så att S fick skjuts hem.
Sen körde jag hemåt och åt lite edamame innan jag gick och lade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar