Jag producerade i alla fall en muskelbristning

26/2 När jag gick upp åkte jag för att handla direkt, jag ville verkligen ha getost till frukostmackan. På vägen till Ica ringde jag systerdottern och hon sa ja till att hjälpa mig med veden, hon brukar säga att det är den enda motion hon får. På Ica hittade jag Milda Culinesse och Milda Culinesse Laktosfri, vad jag vet och kan se så innehåller de samma sak... Är det inte ganska självklart att ett margarin gjort på vegetabiliska oljor är laktosfritt? På vägen tillbaka plockade jag upp henne och sen åt jag frukost medan hon åt "Second Breakfast" som Hober säger. Sen tittade vi på några foton som hon ville se och så tog vi motorsågen och handsågen och gav oss iväg till kursgården. L tog tag i toppen av en gran och kvistade av den, under tiden meckade jag med motorsågen som ju tappat kedjan igen det sista den gjorde när jag använde den förra gången. Det tog ett tag men slutligen var kedjan på plats och jag tog itu med toppen av en björk under tiden. Björk är visst lättare att såga i än både gran och al så det gick bra. Sen kom L och vi hjälptes åt med att dra fram stockarna och lägga riset på hög. Men sen hoppade kedjan av, just då jag tänkte att vi skulle ge oss efter just denna stocken. Efter att ha meckat en stund och försökt komma på vad problemet var så insåg vi att den inre delen av kedjan, den som drivs av sågen, den har hoppat och blivit skadad och hade rätt stora hack, det var därför det var så svårt att passa in den i svärdet när den hoppat av. Troligtvis är det så att de sålt fel kedja till mig, just min såg finns ju inte ens med i tillverkarens listor... Nu får jag nog köpa en ny kedja med tillhörande svärd så att jag är säker på att de hör ihop. Jag tror att det enda som är viktigt med svärdet är att man har rätt längd på det? Vilka i norrort är bra på motorsågar? Bauhaus är helt hopplösa att prata med.
När vi gett upp och bara kvistat av den sista stocken för hand så började vi packa bilen med stockar. Vi hade kommit fram till att det var enklare att packa i bilen och köra flera gånger än att hämta bil och släp på jobbet och det visade sig vara rätt enkelt. Folk tittade konstigt på oss och jag tror att de trodde att vi stal veden, men då kan jag tycka att de borde reagera på det istället för att titta surt och inget säga? Tänk om vi faktiskt hade stulit den...
Första gången körde vi lite stockar i baksätet och förutom att det förstås blev en hel del skräp i sätet så gick det alldeles utmärkt. När vi lastat ur lyfte vi ut hundburen och fällde sätet och Turre fick sitta vid L's fötter. Sen packade vi bilen rätt så full och sen var det slut på färdiga stockar så två gånger fick vi alltså köra. Vi var rätt trötta i musklerna och det är förvånande vad dålig balans man får när man blir trött i benmusklerna, de klarar inte riktigt att hålla en upprätt när marken är ojämn.
Min arm som mest känts trött började nu värka rätt ordentligt, jag tror att det är en muskelbristning.
Vi bytte om hemma hos mig och jag tog en snabb dusch och sen mötte vi upp mamma och pappa nere på Tiger och de bjöd på middag. Det var gott och trevligt och jag och L gick in på videobutiken på vägen hem och köpte "Bridesmaids" till mig. Jag lämnade av L hemma hos henne och åkte raka vägen hem och precis då jag gått ur bilen dök S upp. Hon skulle hämta sina plastburkar som jag fått låna med smoothie och morotskaka i för ett par helger sedan och hon satte sig en stund och vi snackade om
ditten och datten och sen åkte hon hem. Jag tittade på Vänner och kom i säng i rimlig tid men kunde återigen inte sova och denna dag hade jag varken sovit middag eller kommit ihåg att ta min medicin vilket brukar göra mig helt matt och sömnig. Jag låg vaken i ett par timmar och somnade slutligen.

Och där låg inälvorna spridda över gräsmattan

25/2 När jag gick upp på lördagen insåg jag att det nog behövdes städas i huset om jag skulle må bra. Så efter att ha ätit frukost tog jag itu med lite röjning och sen skurade jag allt i köket noggrant och sen torkade jag lite andra ytor i huset och så drog jag lakanen ur sängen. När allt ovan golv var i ordning tog jag fram dammsugaren och dammsög och insåg att det såg lika skitigt ut fortfarande, så då åkte också moppen fram och sen var det rent och fräscht minsann. När jag var klar placerade jag Judas nya bädd på hans favoritplats under skohyllan, där är det trångt och mysigt och värmen från värmegolvet hålls kvar bättre där. Det blev ganska trångt men han gillade det uppenbarligen för senare på kvällen låg han faktiskt där. Det måste ju vara mysigare än det hårda kakelgolvet. Både Judas och Turre är tacksamma att köpa nya presenter till men Turre som nu fick sin nya gris sprättade upp magen på den ganska snart och tömde den på inälvor... Men lycklig var han och han älskar fortfarande den nya grisen mer än de gamla.

Framåt kvällen gjorde jag i ordning mig och så åkte jag och hämtade S och vi åkte till Tudor Arms och när de stängde åkte vi vidare till Dubliners. Om någon hade sett oss hade de nog trott att vi hade rätt tråkigt men vi är lite lika så, vi gillar att titta på folk och säger inte så mycket under tiden. Bandet som spelade spelade bra så vi satt och lyssnade på musiken och tittade på folk och åkte hem framåt 1.30.
När jag kom hem åt jag edamamebönor och kom inte i säng förrän 4.30.

Ska ytan sitta på potatisen eller i botten av kastrullen?

24/2 Jag kom hem lite senare än vanligt från jobbet på fredagen och tog det lugnt det mesta av kvällen. Jag hade inte energi att ens göra min vanliga fredagsstädning och jag mår inte bra när det är sådär rörigt.
Några dagar tidigare hade jag köpt färsk torskfilé som jag slutligen var tvungen att frysa innan den blev dålig och nu tog jag ut den ur frysen och lade den i en form med Hollandaisesås över och satte in i ugnen och sen gjorde jag grytstekt potatis till. När jag var liten kallade jag den "potatis med skal på" och önskade det ofta om jag fick välja mat. Jag kan inte minnas att det på 70- och 80-talet gick att missförstå så som det kanske skulle göras nu, då var det ju inte så många som åt potatis med skalet på. Tyvärr fastnade "skalet" det vill säga stekytan av någon anledning i kastrullen snarare än på potatisen den här gången, jag tror det berodde på potatisen. Man ska egentligen använda små, skrubbade färskpotatisar, nu använde jag en burk med potatis som jag hittade i skafferiet. Det blev rätt gott i alla fall och resten av kvällen satt jag och tittade på Vänner och spelade spel på datorn.

Några timmar utomlands

23/2 Jag gick upp lite tidigare än vanligt på torsdagen eftersom mitt hår blir lite lustigt när jag duschar på kvällen och jag ville vara fin så jag hade planerat att duscha på morgonen istället. Planen för dagen var att åka till Oslo på kundbesök.
Jag kollade mailen på telefonen eftersom jag ju inte skulle till kontoret denna dag och det första jag såg är ett mail från Finska Flygvapnet där de gratulerade till vår nya prinsessa... Hoppsan, jag visste visserligen att de skulle ha barn, men inte visste jag att det var dags så snart.
Jag duschade trots att det kändes som om jag skulle frysa ihjäl och sen åkte jag och hämtade kollegan T och sen lämnade vi Turre till pappa.
Strax senare var vi på Arlanda och parkerade bilen, sen gick det kvickt att checka in och komma genom säkerhetskontrollen.

Vi hann till gaten precis lagom för att boarda och sen hade vi gott om plats på planet.
Det tog ett tag att komma iväg, det var något problem, men sen när vi väl kommit iväg tog det ju bara c:a en timme att komma till Oslo.
Väl på plats handlade T kaffe åt oss på Starbucks på Gardermoen medan jag hämtade ut hyrbilen och sen åkte vi iväg mot Sjukhuset. Jag hade tagit med mig min navigator så det var enkelt gjort att hitta dig och vi kom rätt lagom och A kom och öppnade åt oss just när vi undrade hur de skulle få veta att vi stod utanför dörren då det inte fanns någon ringklocka.
Vi tog en kaffe och hade vårt planerade möte och dessutom en trevlig pratstund sen tittade vi på helikoptern och kollade hur våra grejer skulle kunna fungera i den.
Nu när det är vinter har de faktiskt snöskor på helikoptern också.
De är ju en ambulanshelikopter men man vet ju aldrig var de kan behöva landa. Efter vårt möte tog vi en snabb och väldigt sen lunch på McDonalds, kan ni tänka er att en Mc Feast Meny kostar 82:- och då snackar vi norska kronor så det motsvarar väl ungefär 90:- svenska... Sen blev det riktigt bråttom till flygplatsen, vi sprang kvickt in på tax freen och vi hann återigen precis i tid till avgången. T slog vad med mig om vem som skulle somna först på planet och det var förstås jag, såna ställen har jag visst inga problem alls att sova på... och bara 45 minuter senare landade vi på Arlanda och eftersom vi inte hade något bagage satt vi i bilen knappt 20 minuter efter att hjulen tagit i backen. På vägen hem handlade vi sushi till mig och mötte upp pappa ute som var på promenad med hundarna och sen skjutsade jag hem T.
Jag eldade så det blev behaglig temperatur inne och sen somnade jag på soffan men vaknade med fruktansvärd kramp i båda benen och fast jag till slut gick upp och stretchade och fixade och donade tog det drygt 15 minuter innan det släppte, man känner sig så maktlös.
Sen tog jag uti med disken och gjorde deg till pannbröd och så tittade jag på Vänner och pratade med Ju i telefonen och vi bestämde oss för att åka ut till torpet med ungdomarna eftersom det inte blir nåt annat kul för dem det kommande sportlovet.
Senare på kvällen fick jag kramp i ena benet igen, jag vet inte vad det kommer sig av, normalt får jag bara det om jag är extremt kall eller extremt trött.

Blixthalkan från helvetet

22/2 På onsdagen vaknade jag till regn och efter ett sms från pappa om att vara extra försiktig på väg till jobbet eftersom det var underkylt så rullade jag de första centimetrarna nedför uppfarten och hejsan hoppsan, sen gled jag kvickt som attan hela vägen ned. Det är tur att jag alltid kollar ordentligt att grannens barn inte är i närheten när jag ska ned där. Sen körde jag så försiktigt iväg hemifrån och trots att jag körde i runt 10 km/h höll jag på att glida av vägen och ändå har jag jättebra dubbdäck och var förberedd. Man tror ju liksom att om man bara kör försiktigt så ska det nog gå bra, men frågan är om jag hållt mig på vägen om inte pappa smsat och varnat mig, för så halt har det aldrig varit tidigare trots att det varit underkylt regn många gånger och is på vägen och allt sådant. Brorsan har runt 5-10 minuter att köra till jobbet och hade stått i kö i 1 timme eftersom det var stopp åt båda hållen hemifrån honom.

När jag kom ut på de större vägarna var det ju saltat och det är den enda gången jag förstår varför man saltar en väg faktiskt.
På jobbet fick vi äntligen igång min nya telefon och fick över de flesta numrena som det ser ut, så nu ska jag börja använda den och se hur det går. Jag lade in min egen ringsignal och bild på den direkt, annars känns det som en lånad telefon ju.
På kvällen var det dags för pyssel och än en gång gjorde några vänner mig besviken, det minsta man kan begära av folk tycker jag är att de svarar på sms, det är väl inte mindre personligt för att man talar genom sms? Det är som om personen bara skulle stirra på mig och jag ställde en fråga öga mot öga och sen vände och gick utan ett ord. Det finns några som kommer till pyssel jättesällan, men de svarar alltid och säger att de inte kommer, jag föredrar ju att man gör så.
Vi som var där hade i alla fall trevligt. Systerdottern visade mig klippet från Raw Comedy Club där jag, L och A är med i ett publikklipp. Jag har försökt att titta på det både hemma och på jobbet men jag lyckas inte hämta rätt program för att se det.

Gratis är gott

21/2 På tisdagen var det åter dags att lämna in bilen till verkstaden, den här gången för någon typ av garantilagning som de gör just nu. Det handlade visst om någon elektronik som blir fuktig och slutar fungera och det är Ford som betalar, inte jag. Brorsan hämtade mig och Turre på verkstaden och sen åkte vi till jobbet.  Jag hade påmint kollegan P om att det var fettisdag så han hade fixat semlor till och allihopa så det blev faktiskt det till frukost för mig denna dag.
Till lunch åt jag en matlåda jag gjort av den vegetariska grytan och det visade sig att lökarna inte alls hade smält bort helt utan de fanns faktiskt kvar, dessutom var grytan godare nu ett par dagar senare än vad den var när den var helt färsk.
Brorsan skjutsade mig återigen till verkstaden strax efter lunch för då var bilen klar och döm om min förvåning när stereon plötsligt fungerade!
Tydligen var det just den där elektroniken som ställde till det och nu slipper jag sitta och lyssna på musik i iPod i bilen, dessutom lär det vara enklare att sälja en bil med fungerande bilstereo.
På vägen tillbaka skulle jag ned till Siba för att kolla på datorer, vår datakille ville att jag bildade mig en uppfattning om hur stor min lap top ska vara. Man vill ju gärna att det får plats en hel del på den, men också att den inte blir för tung att resa med när man ska på möten.

När jag ändå var där nere köpte jag hundmat för den var helt slut, jag köpte också en ny grymtande gris till Turre och en ny säng till Judas.
Sen bar det tillbaka till jobbet och sen hade vi ett långt möte från 16-18 nästan så jag kom hem sent.
På vägen hem såg jag att de tagit ned en massa träd vi kursgården som ligger precis vid vägen och jag stannade till och snackade med den ansvariga killen där. Han var väldigt trevlig men hade tydligen sagt ned till alla som frågat efter ved. Jag vet inte om det var för att han tyckte att jag var artig och trevlig eller vad det var, men han sa att det var okey att jag tog det som låg oavkvistat, det skulle ändå bara brännas, jag fick dock lova att lägga alla grenar och kvistar snyggt vid sidan om. Vi får väl se om jag hinner dit innan de tar bort det, han var osäker på om de skulle hinna köra bort det före helgen eller inte och jag hinner inte före helgen, eller jag har i alla fall ingen energi att göra det efter jobbet.
När jag kom hem visade det sig att Agria äntligen förstått vad fakturan från djursjukhuset handlade om och hade faktiskt betalat ut ytterligare 1600:- till mig och då känns det bättre och jag slipper vara bitter.

Ibland kan det faktiskt bli bättre

20/2 På natten till måndagen låg jag och grubblade och kunde bara inte sova. Jag upprepade alla kvällsrutiner och hoppades på att det skulle hjälpa men icke. Jag var fortfarande vaken 7.30 på morgonen, det vill säga när jag borde ha gått upp. Jag insåg att det inte skulle fungera att jobba en hel dag utan någon sömn alls och dessutom började jag nu få migrän. Jag stannade kvar i sängen och kom inte till jobbet förrän fram till eftermiddagen. Om bara hjärnan kunde fatta att det är bättre att vara ledig hela helgen inklusive söndag än att börja grubbla på jobb redan på söndag morgon och fortsätta så pass att man inte kan sova och därför missar halva arbetsdagen på måndagen...
Innan jag åkte hemifrån gjorde jag en äggmacka av en överbliven pannbröd, skinka, stekt ägg, majonnäs, massor med ruccola och cocktailtomater.
Jag fick i alla fall en del gjort på eftermiddagen men kom hem rätt sent. Sen gjorde jag mig i ordning och åkte till Tudor Arms för måndags-quiz med mitt lag. Med mig hade jag en stor låda Belgisk Choklad som jag fått i julklapp och den där förhatliga DVD till Quiz-E, Little Britain. Bättre att hon får den som gillar den än att jag stör mig varje gång jag ser den i hyllan.
Jag blev bemött med öppna armar av P och L och mitt lag var i bästa form och jag hade faktiskt en väldigt trevlig kväll och mådde mycket bättre när jag kom hem. Att vi dessutom vann hela quizzet och jag tog hem en av bonusutlottningarna också gjorde ju inte kvällen sämre. Quizzet var jättesvårt och vi hade inte en tanke på att komma placerade ens, förrän vi insåg att alla låg lågt i poäng. I slutänden hade vi faktiskt rätt bra poäng i alla fall eftersom vi bara hade två fel på andra omgången, så vi vann med 42 poäng mot tvåans 40.
En på det stora rätt lyckad dag med tanke på hur den började.

Hur lång tid tar det för lök att försvinna?

19/2 På söndagen lyckades jag sova lite längre än på lördagen och ändå hade jag svårt att få Turre ur sängen när jag gick upp. I hallen hade Judas parkerat sig på Turres täcke vilket han lagt sig till de senaste dagarna. Jag gick upp och stekte lite pannbröd och åt frukost och tittade på de sista avsnitten av Numb3rs. Jag tittar ju ofta på extramaterialet och det verkar som om de flesta av skådespelarna var väldigt besvikna när serien lades ned och med tanke på att de tydligen hade fler tittare än både Cityakuten och Vänner på sin tid så verkar det ju faktiskt vara ett udda beslut.

Strax före 15 tog jag mig ut till bilen och insåg på min väg ut mot stora vägen att de istället för att ploga bort snöslasket hade sandat ovanpå det... nu snackar vi 5-10 centimeter djupt slask.
Jag åkte till jobbet där det var dags för årsmöte i fjordhästföreningen, syrran hade påmint mig dagen innan och bett mig komma och jag hade ju inget bättre för mig.
Fördelen med att ha det på jobbet är att Turre kan sitta på kontoret och vara både varm och trygg under tiden. Jag visade mig avar den enda medlemmen förutom styrelsemedlemmar som hittills betalat medlemsavgiften för 2012, så jag var den enda på hela mötet som hade rösträtt, så de frågade helt enkelt mig om vad jag tyckte och det var mitt ansvar att rösta rätt.
Jag fick reda på att syrran och våra kompisar ska åka till Scandinavium nästa helg och jag har inte blivit tillfrågad, det gjorde mig jätteledsen. Jag vet att jag inte har lika mycket kontakt med dem och så, men en annan kompis som inte heller har det hade blivit tillfrågad. Jag vet att andra har rätt att göra saker utan mig, men jag kan inte rå för att jag blir jätteledsen för att jag inte räknas.. Det är ju knappast så att de trodde att jag inte skulle vara intresserad.
Efter mötet åkte jag och handlade, jag behövde bland annat smör. Men jag handlade också steklök och champinjoner och ändå mer tomater.
Tanken var att jag skulle göra en gryta så att jag hade nåt att ha de vita bönorna i, de jag hade kokat ett par dagar tidigare.
Så jag gjorde en vegetarisk gryta av alltihopa, steklök, tomater, hela tomater på burk, tomatpuré, champinjoner, vita bönor, timjan, basilika, oregano, vitlökspulver, peppar och potatis. Tyvärr tog det rätt lång tid för potatisen att bli genomkokt så lagom tills den var klar hade löken försvunnit... Jag som sett fram emot att testa att laga mat med smålökar.
Resten av kvällen tittade jag på första säsongen av Vänner, det var ett tag sedan man såg dem.

Dödsföraktande utflykter

18/2 På lördagen försökte jag verkligen sova jättelänge, men det gick inte särskilt bra, så trots att jag gått och lagt mig väldigt sent så vaknade jag relativt tidigt. Jag gick upp och åt frukost i god ro och stekte ett par pannbröd. Sen hörde kusinen av sig och undrade om jag ville ta en promenad och det var ju precis vad jag tänkt mig att göra i alla fall så efter en del lirkande med varandra så bestämde vi oss för var vi skulle gå och att jag skulle få fota lite utan att hon skulle stressa mig för mycket. Vi har ganska starka viljor båda två och just denna dag kände jag att fota var det jag ville göra. Jag väntade och flätade håret och väntade och bytte om till varma kläder... ingen kusin dök upp. Jag är för övrigt så fruktansvärt ful i mössa, alla andra ser så fina ut i mössor och jag ser helt nördig ut, jag ser flintis ut och gammal och skrynklig.
Slutligen ringde kusinen och sa att hon blivit dålig och inte kunde gå ut. Då blev jag lite slö eftersom jag väntat så länge, men slutligen kom jag iväg mot Runsa. Jag stannade utefter vägen på ett ställe där vi brukade plocka svamp när jag var liten. Det går en bred väg in i skogen där och trots att det är en bom för och det inte finns några hus där vad jag känner till, så är det faktiskt plogat...
Nu var det rätt dåligt med fotoljus ute, klockan var ju över 15. Men jag bestämde mig för att främst fota Turre och gick in för det på vår promenad. Jag tycker att jag fick till det rätt bra, vad tycker ni? Han är rätt duktig på att posera men ibland ser han helt ynklig ut för att jag sätter honom på ett ställe och säger att han ska stanna, han lider rätt synligt den där jycken.
Han kunde gå naken nu också för det var 2 plusgrader och jag fick en bra bild på den flygande taxen.
Till slut var det för mörkt för att fota med mitt objektiv och vi gick mot bilen. Lagom tills vi var tillbaka på parkeringen började det snöa lite smått. Senare på kvällen hörde G av sig och sa att han nu var på väg till Stockholm, vi hade bestämt att ses på Tudor Arms på kvällen. Jag var helt ovillig vid det här laget, jag var fullständigt nöjd med att sitta ensam i soffan, någon energi för annat hade jag inte. Visst hade jag sett att det snöade ute men jag hade inte lagt märke till hur mycket, Alldeles för sent var jag i ordning gjord och gick ut till bilen, när jag strax senare åkte runt som på räls med bilen på vår lilla väg började jag undra om det inte hade varit vist att stanna hemma trots allt. När jag slutligen kom ut på motorvägen och insåg att det inte var mycket bättre där så försökte jag ringa till G men han svarade inte. De flesta körde 60-80 på motorvägen och när någon körde om kom en splash, inte dusch från bilen och smattrade mot rutan. När jag kom till Rotebroavfarten körde jag av och vände, det var en för stor risk att vara ute på de oplogade vägarna. Jag åkte till Ica Format för att handla lite när jag ändå var ute och klockan var 21.55 och de stänger 22, trodde jag...
Och eftersom jag åkt dit först kom jag försent till Ica Glädjen och de stängde mer eller mindre framför näsan på mig. Surt!
Jag åkte hemåt och Turre var överlycklig över att det bara varit en liten "nöjestur" runt Väsby.
Sen gosade vi ned oss i soffan och tittade på Numb3rs och spelade spel på datorn med gott samvete. Jag hade försökt att jobba mot min vilja att bli eremit och det var inte mitt fel att jag misslyckats med uppdraget.

Kevlarkalsonger skyddar det allra heligaste

17/2 På fredagen hade vi ett möte på jobbet om lite nya produkter vi blivit presenterade när vi var i Cardiff. Vad sägs om splittersäkra kalsonger? Tanken är främst att de ska användas i Afghanistan. När soldaterna kliver på minor blir de främst skadade just där och det är livshotande eftersom lårartärer och andra viktiga saker ligger just där, det är alltså inte en lyx och tanken är inte att främst skydda killarna från att stympas utan faktiskt att rädda deras liv. Jag åkte jag direkt från jobbet till Ica för att se vad avin jag fått var, jag var väldigt nyfiken. Jag hade ju glömt att biljetten till Grand National skulle skickas med Rekommenderat Brev, det var den som kom. Känns lite häftigt, att jag sen kanske inte har så mycket nytta av tipsen som råder till försiktighet med alkohol under dagen och där de tipsar om hur man dricker vettigt.
Jag skulle hellre fått tips om hur man ska klä sig. Jag antar att klänning är närmast ett måste, hatt verkar man inte behöva ha där jag kommer att vara, kanske har inte tjejerna klänning där heller? Jag vill ju inte se ut att vara på fel ställe. Nu ska jag bara meddela D som bor i Liverpool vilken typ av biljett jag köpt så får vi hoppas att hon också köper en så vi kan gå tillsammans.
När jag kom hem hittade jag bevis på att Judas är en mördare, han hade visst råkat ta med sig delar av sitt offer in till matskålen.
Jag fredagsstädade lite halvhjärtat och gjorde en deg till pannbröd. Den skulle delas upp till 12 stycken bollar som kunde bakas ut till brödkakor. Jag gjorde bollarna och lade de flesta av dem i en påse i kylen, så kan man grädda lagom många bröd åt gången istället för att äta sega, torra bitar.

Ännu en av mina naglar gick sönder på eftermiddagen, de går sönder så konstigt, bara splittar iväg en bit och så får jag riva av nageln eller fila ned den ordentligt.

Resten av kvällen tog jag det rätt lugnt och tittade på Numb3rs.

Har jag berättat om mina bestick?

16/2 På torsdagen var det svårare att få grepp om alla saker som skulle göras på jobbet och det kändes inte som om jag fick lika mycket gjort som tidigare i veckan.
Innan jag gick hem satte jag upp mina bestick på väggen på kontoret. Har jag berättat om mina bestick?
2007 hade vi vårt stora möte i Edinburgh och det var en skotsk kille som snodde en sked från hotellrestaurangen och bad den amerikanska "laser-killen" att göra en gravering på den som minne av mötet. Av någon anledning bestämde han samma kväll att just jag också behövde en sån sked. Jag påpekade att nästa kvälls middag var den sista och att mässhallen det vill säga graveringsutrustningen skulle vara nedpackad vi det laget. Han sa att han skulle ordna det...
Under kvällen middag ropade den här killen (som jag och mina vänner kallade "The-Crazy-eyed-guy" eftersom han såg galen ut) på mig och jag gick till hans bord. Han räckte mig en stor tygservett och sa åt mig att gömma den, han hade virat in en sked i den. Jag påpekade att vi inte hade någon graveringsutrustning tillgänglig men han viskade bara konspiratoriskt att jag skulle ge den till laserkillen, det skulle fixa sig.
Jag gick runt bordet och med samma låtsade dramatik och mystik lämnade jag i "lönndom" över servetten till laserkillen. Han tog den och "gömde" den i innerfickan på kavajen och sa att det skulle ordna sig.
Nästa morgon åkte de flesta hemåt, själv mötte jag upp en vän och åkte på några dagars "road-trip" i Skotland.
Veckan efter var jag tillbaka på jobbet och på onsdagen dök det upp ett Fed Ex-paket adresserat till mig på mitt kontor. Jag tittade på avsändningsadressen och insåg att det troligtvis var från laserkillen i USA eftersom det var postat i Colorado.
Mycket riktigt, när jag öppnade kuvertet låg den slitna, nu graverade skeden där i. Jag vill inte ens tänka på vad det kan ha kostat att skicka den.
Jag kunde inte sluta skratta, den blev stulen av en Skotte i Edinburgh, flögs till Rocky Mountains med en amerikan född på Laos, graverades och skickades med Fed Ex till en grek-bulgar-svensk i Stockholm, är det inte absurt? Ja, det är många trevliga minnen från våra möten och man grundar väldigt starka band med dessa människor och det leder ofta till bra saker i affärer, just för att man inte hade den baktanken när man lärde känna varann. Jag har faktiskt riktiga vänner över världen, som jag träffat genom jobbet.
Jag pushades av amerikanen att stjäla en ny sked och en gaffel två år senare i Prag, han graverade dem på plats. Nu har jag alltså två skedar och en gaffel på väggen på mitt kontor.

När jag kom hem på eftermiddagen eldade jag och ju varmare det blev inne ju tröttare kände jag att jag var. Så jag sov middag en stund i soffan med Judas och Turre tyngandes på andningen. Men det lite det som är så mysigt med att sova på soffan. Jag vakande någon timme senare av att jag var jättevram, det är som det brukar. Jag hade tydligen missat ett samtal från Quiz-L också, vi har sagt att vi ska snacka i 3 dagar nu, men det går inget bra för oss. Jag ringde upp men kom inte fram, jag antar att det var hennes tur att göra annat nu.
Jag tittade på ett par gamla videos med Jakob Helllman, från 1989 alltså. Han verkade mindre ängslig då, jag undrar vad det egentligen var som hände, varför han "gick under jorden".
Jag öppnade äntligen posten och sorterade den, betalade räkningarna och så. Då hittade jag en postavi, det ska bli spännande att se vad det är, jag kan inte minnas att jag beställt något på sista tiden.
Det fortsatte att snöa under kvällen och jag tycker att det är hel tröstlöst och ni ska ju inte tro att jag gått för att hämta snöskyffeln än, för det kan ju inte fortsätta så här?
Fördelen var att det inte var mer än -0,5!
Jag har förresten beställt min nya bil nu, det verkar som om den kommer i april!

Jag förolämpade visst Kiefer Sutherland

 15/2 På onsdagen vaknade jag till ett riktigt vinterland och om jag inte avskydde vinter och kyla så innerligt hade jag tyckt att det var väldigt vackert, men jag ser det helst på bild...
På jobbat höll hjärnan återigen på att brinna så på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Ikea och göra några inköp till jobbet. Jag hade stängt av datorn och tagit hunden och gått ut och sen ringde jag syrran för att se om hon behövde nåt.
Då frågade honom jag verkligen skulle åka i det där vädret, det snöade fortfarande och det hade varit en hel del olyckor under dagen. Jag tittade mig mer objektivt omkring och insåg att hon hade rätt. Turre blev besviken när vi vände och gick tillbaka in på kontoret som han inte ens tycker är hemma. Men attans vad mycket jag fick gjort på eftermiddagen, kanske behövde min hjärna bara tro att jag skulle ta time-out och göra nåt annat för att reboota och komma igång igen.
Det rasslade i alla fall bara till och jag hade hundra bollar i luften samtidigt och det kändes som om jag hade kontroll.
Jag kom iväg från jobbet lite senare än jag hoppats men var hemma till 17, matade Judas och Turre och skyndade mig att sova middag. En timme senare gick jag upp och duschade och sminkade mig och kom iväg lite för sent. På vägen in till stan jobbade min hjärna med att nysta ut hur man snabbast och enklast tar sig till Slussen, det gick inget bra. Jag ringde Ju och hon svarade inte så då ringde jag pappa och han försökte förklara. Jag hittar väldigt bra i stan, problemet är bara att jag inte vet vad några vägar, broar och tunnlar heter, alltså hade jag väldigt svårt att hänga med i vad pappa sa och sen visade det sig att han var lite på fel ställe också så det var inte bara jag. Det slutade i alla fall med att jag tog KlaraStrandsleden och sen andra avfarten i tunneln, mot Tegelbacken och sen körde jag över bron mot Gamla Stanoch sen runt hörnet, inga problem alls, jag hittar ju som sagt. Problemet sen var ju att hitta parkering, jag tittade först uppe vid Hilton för att se om deras garage var öppet bara för deras gäster och det var ju ett misstag, för inte nog med att det inte är det, om man har kört upp dit finns liksom ingen väg tillbaka ned under slussen upp mot söder och parkeringsgaraget i berget där. När jag ändå körde utefter kajkanten kollade jag efter parkering där, men trots att det är avgift 00-24 alla dagar så var det helt smäckfullt och de flesta bilarna var helt begravda i snö... Jag vill ju helst inte ha Turre ute i alla fall så jag körde till slottet och vände och åkte sen mot garaget i berget, på vägen vinkade jag till Ju och K som stod utanför Kolingsborg och väntade. Jag hittade parkering i garaget men det är som en labyrint där inne och man får gå där bilarna kör ned för att komma ut, det finns inga hissar eller trappor för gående, underligt.
Strax senare ar jag i alla fall på plats vid Kolingsborg och vi gick in i "värmen". Det var rätt kallt även där inne faktiskt.
Alla sittplatser var upptagna men vi hittade några sittpuffar som vi puttade ut så att vi satt med klar sikt även om det var från sidan.
Det vi skulle se var Stand-Up och musik i samma föreställning, Oslipat tolkar Jakob Hellman hette föreställningen. Tyvärr måste jag erkänna att komikerna till stor del fick mig att vrida mig besvärat snarare än att skratta. Jag vill så gärna tycka att det är kul men blir mer irriterad på att språket är torftigt och skämten platta och krystade.
Men Jakob var i sitt esse, jag har varit nöjd efter alla konserter jag varit på då han spelat, men det är så här han ska framföra sina låtar! Akustiskt och rent!
Han var väl inte helt nöjd med det omdömet när vi tog oss ett snack med honom senare på kvällen för som han sa: -Det här krävde ju inga förberedelser och de andra konserterna hade vi repat en massa inför...
Må hända, men sanningen är sanningen och det är Jakob rå vi vill ha.
I pausen träffade Ju en vän utanför i rökrutan och sen hängde hon med oss resten av kvällen och vi hade det trevligt ihop vi 4.
Jakob spelade alla låtar utom min absoluta favorit men det var spännande att försöka komma på vilken han skulle spela som hade nåt med vad komikern före sagt.
Vi satt alla 4 och pratade om hur förbryllade vi alltid varit då det gäller "Och stora havet" och vad vi trodde att den handlar om. När Jakob påpekade att han satt inne med facit till allt så bestämde vi oss för att fråga honom om den senare.
Det var uppenbart att killarna i Oslipat är hard-core fans då det kommer till Jakob Hellman och de såg minst lika lyriska ut som vi andra när han spelade, det lär vara en upplevelse att stå på samma scen som någon man har sån respekt för.
När Jakob spelade "Bara vara vänner" hände nåt häftigt, publiken sjöng tyst för sig själva genom hela låten, det var bara det att det var så många som gjorde det att det blev en mjuk, mjuk kör av det hela, en viskande kör nästan och ändå så pass starkt att det hördes tydligt. Det var en mäktig upplevelse, folk sjöng nog för att de inte kunde vara helt tysta, inte för att "sjunga med".
Ja, som sagt, tyvärr var väl de flesta skratten vi fick en reaktion på Jakobs miner när de andra skrattade, han har en förmåga att se fullständigt chockad ut som kittlar till skratt. Men när han skrattar så är det ett hjärtligt buller som han liksom inte kan stoppa och det kommer så plötsligt att det nästan känns fel.
Efter showen pratade vi som sagt med Jakob och frågade om Stora havet och han förklarade vad han tänkt när han skrev den.
Jag pratade också med ett par av komikerkillarna och det är tydligen folk man ska veta vilka de är men jag ser ju inte på TV och går sällan på stand-up så den enda jag kände igen var killen från Ballar av stål och det är inte för att jag sett honom på TV utan för att en kompis, kompis jagade runt honom i Gamla stan en gång när jag var med...
Slutligen hade 2 av3 killar gått därifrån och den som stod kvar (och var väldigt lik Kiefer Sutherland) visade sig vara söt, trevlig och hade samma favoritlåtar av Jakobs och vi stod och citerade en del låtar och så och hade rätt trevligt tills jag visst trampade i klaveret eller nåt, tydligen borde jag ha känt igen även honom för han var komiker och musiker och har varit på TV... hoppsan. Jag vet inte om det var därför men strax senare ursäktade han sig och gick. Synd, jag tyckte att han var trevlig.
Men i slutet av kvällen när han gick förbi oss för att gå hem sa han hejdå innan han gick i alla fall.
Även resten av kvällen var trevlig och vi gick mot tunnelbana och bil vid 23.30 och jag letade mig ned i katakomberna till min nu genomtinade bil och körde hemåt.
Jag hade bara hunnit äta en cheeseburgare på vägen till stan så nu kokade jag en påse edamamebönor till "middag" innan jag gick och lade mig.
Jag brydde mig inte om att elda innan jag gick och lade mig och frös väldigt när jag kröp ned i sängen, men med värmemadrassen under mig och "varmvattenflaskan Turre" mot magen så blev jag strax varm och somnade men då var klockan redan över 2...