På jobbat höll hjärnan återigen på att brinna så på eftermiddagen bestämde jag mig för att åka till Ikea och göra några inköp till jobbet. Jag hade stängt av datorn och tagit hunden och gått ut och sen ringde jag syrran för att se om hon behövde nåt.
Då frågade honom jag verkligen skulle åka i det där vädret, det snöade fortfarande och det hade varit en hel del olyckor under dagen. Jag tittade mig mer objektivt omkring och insåg att hon hade rätt. Turre blev besviken när vi vände och gick tillbaka in på kontoret som han inte ens tycker är hemma. Men attans vad mycket jag fick gjort på eftermiddagen, kanske behövde min hjärna bara tro att jag skulle ta time-out och göra nåt annat för att reboota och komma igång igen.
Det rasslade i alla fall bara till och jag hade hundra bollar i luften samtidigt och det kändes som om jag hade kontroll.
Jag kom iväg från jobbet lite senare än jag hoppats men var hemma till 17, matade Judas och Turre och skyndade mig att sova middag. En timme senare gick jag upp och duschade och sminkade mig och kom iväg lite för sent. På vägen in till stan jobbade min hjärna med att nysta ut hur man snabbast och enklast tar sig till Slussen, det gick inget bra. Jag ringde Ju och hon svarade inte så då ringde jag pappa och han försökte förklara. Jag hittar väldigt bra i stan, problemet är bara att jag inte vet vad några vägar, broar och tunnlar heter, alltså hade jag väldigt svårt att hänga med i vad pappa sa och sen visade det sig att han var lite på fel ställe också så det var inte bara jag. Det slutade i alla fall med att jag tog KlaraStrandsleden och sen andra avfarten i tunneln, mot Tegelbacken och sen körde jag över bron mot Gamla Stanoch sen runt hörnet, inga problem alls, jag hittar ju som sagt. Problemet sen var ju att hitta parkering, jag tittade först uppe vid Hilton för att se om deras garage var öppet bara för deras gäster och det var ju ett misstag, för inte nog med att det inte är det, om man har kört upp dit finns liksom ingen väg tillbaka ned under slussen upp mot söder och parkeringsgaraget i berget där. När jag ändå körde utefter kajkanten kollade jag efter parkering där, men trots att det är avgift 00-24 alla dagar så var det helt smäckfullt och de flesta bilarna var helt begravda i snö... Jag vill ju helst inte ha Turre ute i alla fall så jag körde till slottet och vände och åkte sen mot garaget i berget, på vägen vinkade jag till Ju och K som stod utanför Kolingsborg och väntade. Jag hittade parkering i garaget men det är som en labyrint där inne och man får gå där bilarna kör ned för att komma ut, det finns inga hissar eller trappor för gående, underligt.
Strax senare ar jag i alla fall på plats vid Kolingsborg och vi gick in i "värmen". Det var rätt kallt även där inne faktiskt.Alla sittplatser var upptagna men vi hittade några sittpuffar som vi puttade ut så att vi satt med klar sikt även om det var från sidan.
Det vi skulle se var Stand-Up och musik i samma föreställning, Oslipat tolkar Jakob Hellman hette föreställningen. Tyvärr måste jag erkänna att komikerna till stor del fick mig att vrida mig besvärat snarare än att skratta. Jag vill så gärna tycka att det är kul men blir mer irriterad på att språket är torftigt och skämten platta och krystade.
Men Jakob var i sitt esse, jag har varit nöjd efter alla konserter jag varit på då han spelat, men det är så här han ska framföra sina låtar! Akustiskt och rent!Han var väl inte helt nöjd med det omdömet när vi tog oss ett snack med honom senare på kvällen för som han sa: -Det här krävde ju inga förberedelser och de andra konserterna hade vi repat en massa inför...
Må hända, men sanningen är sanningen och det är Jakob rå vi vill ha.
I pausen träffade Ju en vän utanför i rökrutan och sen hängde hon med oss resten av kvällen och vi hade det trevligt ihop vi 4.
Jakob spelade alla låtar utom min absoluta favorit men det var spännande att försöka komma på vilken han skulle spela som hade nåt med vad komikern före sagt.
Vi satt alla 4 och pratade om hur förbryllade vi alltid varit då det gäller "Och stora havet" och vad vi trodde att den handlar om. När Jakob påpekade att han satt inne med facit till allt så bestämde vi oss för att fråga honom om den senare.
Det var uppenbart att killarna i Oslipat är hard-core fans då det kommer till Jakob Hellman och de såg minst lika lyriska ut som vi andra när han spelade, det lär vara en upplevelse att stå på samma scen som någon man har sån respekt för.
När Jakob spelade "Bara vara vänner" hände nåt häftigt, publiken sjöng tyst för sig själva genom hela låten, det var bara det att det var så många som gjorde det att det blev en mjuk, mjuk kör av det hela, en viskande kör nästan och ändå så pass starkt att det hördes tydligt. Det var en mäktig upplevelse, folk sjöng nog för att de inte kunde vara helt tysta, inte för att "sjunga med".
Ja, som sagt, tyvärr var väl de flesta skratten vi fick en reaktion på Jakobs miner när de andra skrattade, han har en förmåga att se fullständigt chockad ut som kittlar till skratt. Men när han skrattar så är det ett hjärtligt buller som han liksom inte kan stoppa och det kommer så plötsligt att det nästan känns fel.
Efter showen pratade vi som sagt med Jakob och frågade om Stora havet och han förklarade vad han tänkt när han skrev den.
Jag pratade också med ett par av komikerkillarna och det är tydligen folk man ska veta vilka de är men jag ser ju inte på TV och går sällan på stand-up så den enda jag kände igen var killen från Ballar av stål och det är inte för att jag sett honom på TV utan för att en kompis, kompis jagade runt honom i Gamla stan en gång när jag var med...
Slutligen hade 2 av3 killar gått därifrån och den som stod kvar (och var väldigt lik Kiefer Sutherland) visade sig vara söt, trevlig och hade samma favoritlåtar av Jakobs och vi stod och citerade en del låtar och så och hade rätt trevligt tills jag visst trampade i klaveret eller nåt, tydligen borde jag ha känt igen även honom för han var komiker och musiker och har varit på TV... hoppsan. Jag vet inte om det var därför men strax senare ursäktade han sig och gick. Synd, jag tyckte att han var trevlig.
Men i slutet av kvällen när han gick förbi oss för att gå hem sa han hejdå innan han gick i alla fall.
Även resten av kvällen var trevlig och vi gick mot tunnelbana och bil vid 23.30 och jag letade mig ned i katakomberna till min nu genomtinade bil och körde hemåt.
Jag hade bara hunnit äta en cheeseburgare på vägen till stan så nu kokade jag en påse edamamebönor till "middag" innan jag gick och lade mig.
Jag brydde mig inte om att elda innan jag gick och lade mig och frös väldigt när jag kröp ned i sängen, men med värmemadrassen under mig och "varmvattenflaskan Turre" mot magen så blev jag strax varm och somnade men då var klockan redan över 2...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar