God tisdagssallad

22/1 På tisdagen hände inte ett enda dugg förutom jobb. På kvällen gjorde jag en sallad med stekt lax och det blev jättegott faktiskt. Resten av kvällen satt jag och gjorde ingenting och tittade på Criminal Minds.

Ryktet går

21/1 På måndagskvällen såg jag fram emot att faktiskt träffa levande människor, jag skulle spela quiz med det andra laget. Vi hade trevligt och en äldre gentleman satt vid vårt bord någon timme, jag har aldrig träffat en mer gentlemannamässig herre. Han köpte en cola till mig och så fort någon av oss tjejer ställde oss upp så ställde han sig också. Likadant om någon kom tillbaka från toaletten eller så. Det var väldigt charmigt men det skulle nog gå mig på nerverna om jag levde med det varje dag kan jag tänka mig...
För en gångs skull vann jag en bonusfråga och B fick välja pris och ta min shot för jag kunde inte riktigt välja mellan pepparkakor (som jag inte är så förtjust i) eller choklad med Baileys i (som jag egentligen inte kan äta för att jag kör).
B bestämde i alla fall att vi skulle ha chokladen och jag tog två men sen kunde jag känna av det så jag tog inga fler. Alla dök på chokladen men den sista blev plötsligt över och ingen ville ha den. De föreslog att jag skulle ge den till J och det gjorde jag på överenskommet sätt, mellan tänderna... och jublet rungade mellan väggarna.
Senare fick jag veta av en tjej att hon och flera andra alltid trott att jag och J haft ihop det någon gång. Lite surt att folk går och tror såna saker, tydligen har vi gått samtidigt någon gång och då dras det slutsatser.
Jag tycker att det är kul att flirta, det betyder inte att det leder någonstans!
Vårt vänförhållande är helt oskyldigt!

Eremit i repris

20/1 Om lördagen var händelselös och ensam så är det inget mot vad söndagen var...
För att skämma bort mig själv lite så gjorde jag brunch åt mig.
Det blev stekt macka med julskinka och pocherat ägg och så sallad vid sidan om. Det var mat nog för resten av dagen och jag åt lite i taget under dagen.
Äggen min kollega tar med åt mig till jobbet är så mycket färskare än de jag brukar ha tillgång till, så de är lättare att pochera utan att de blir fula och vattniga.
Jag var deppig och hade inget att göra och ingen ork att göra nåt heller, så jag gjorde helt enkelt ingenting på hela dagen. Jag tittade bara på Criminal Minds och spelade spel på datorn.
På hela lördagen och söndagen hade jag bara pratat med en enda person och det var Lena och bara för att hon insåg att jag var deppig och ringde mig. Tänk vad ensam man kan vara som singel, ingen undrar var man är och vad man gör på en hel helg...

Blåmärken är det ett tecken på en bra lördag?

19/1 På lördagen tog jag tag i möbelmontering. Det var en jäkla massa delar och skruvar och de är ju inte märkta på något sätt så ibland blir det till att gissa sig till vilken del som är vilken. Ibland är det ju bara en sida med/utan laminat som skiljer en liten träbit från en annan.
Tungt var det också och som vanligt så sprang Judas all världens väg när jag började sprida papper och grejer omkring mig och tappa saker.
Det var rörigt och det var tidsödande, men egentligen är det ju som ett stort pussel och jag kan liksom inte avsky det, det är faktiskt ganska kul om man inte har tidspress. Dessutom lyssmade jag på bra musik under tiden.
Det var inte alls lika roligt att försöka få delarna på plats bakom sängen... Jag slog i mina stackars tår minst 20 gånger, ni vet sådär så att man ryser och mår illa? Jag hade också en massa blåmärken på benen och armarna efteråt, inte nog med att hyllan var otymplig och tung, den skulle liksom över och in bakom sängen också.
Det är väldigt ont om utrymme i sovrummet och det var till viss del därför jag bestämt mig just för denna hylla, det är det enda nattygsbord som får plats bredvid den här sängen eftersom man kan dra ut sidodelarna så mycket/lite man vill.
Jag hade däremot förväntat mig att det skulle bli snyggare, jag tycker att det ser ganska kantigt ut på ett dåligt sätt, lite som ett lekrum eller nåt....
Men nu har jag i alla fall någonstans att ställa klockradio, vattenglas och sånt, plastpallen var inte så snygg.
Tanken var att jag skulle gå ut med S men hon var jätteförkyld och då hörde jag av mig till O och han var också sjuk, så det slutade med att jag satt ensam hemma en lördagskväll när jag dessutom var hundfri.
Jag tittade på Criminal Minds och gjorde inte så mycket mer.

Det är i alla fall vackert på bild

18/1 På fredagen sken solen och det gnistrade i snön. En amatörfotograf vill gärna ut med kameran en sådan dag men först var jag tvungen att jobba och sen skynda hem för att ta emot IKEA-leveransen.
Jag hade betalat extra för att få grejerna inburna och blev lite förvånad när jag bads hjälpa till... Jag hade ju betalat för att få det inburet. men jag är en av de få som faktiskt inte gillar att titta på när andra arbetar, så jag tog tag och hjälpte till, men jävlar vad tungt det var!
Så fort vi burit in sakerna klädde jag om till varmare kläder och så åkte jag först till Frestaängen eftersom jag sett att det var vacker kölddimma där. Det var inte så mycket kvar, men lite syns det på första bilden. Sen åkte jag till Fysingen och tog en promenad där, det är vackert när solen skiner i frosten.
Jag var inte ute så länge för det var kallt som sjutton, när jag kom hem somnade jag på soffan en stund och vaknade precis innan jag fick ett sms från K, min före detta roommate, hon skulle komma och äta middag på kvällen.
Hon hade önskat risotto med stekt lax, det är lite kul faktiskt för innan hon flyttade till Sverige så åt hon inte fisk alls och nu gillar hon det  mesta.
Dessutom tycker hon att jag lagar jättegod mat så det är tacksamt att laga mat till henne.
Jag satte igång att förbereda maten genom att hacka lök och mäta upp andra ingredienser och riva parmesan och sånt. Jag sköljde och skar frukt och bär till efterrätten också.
Sen var det dags att hämta K på busshållplatsen vid Harby, det är enklaste sättet att ta sig till Väsby från Täby om man inte kör bil. Det tog mig lite längre än planerat att ta mig dit så stackars K stod och frös i -18 grader en stund.
Så fort vi kom hem satte jag igång med maten, tyvärr hade jag bara rött vin hemma så risotton blev lite missfärgad och smakade lite annorlunda, dessutom glömde jag kantarellerna och fick slänga i dem rätt sent, till det kan tilläggas att jag använde en annan buljong än vanligt och det blev lite väl salt, men K var jättenöjd i alla fall. Hon åt tre portioner och snodde till och med lite av min lax när jag vände ryggen till...
Det blev i alla fall tillräckligt över för att det skulle räcka till en matlåda åt henne och en liten matlåda åt mig.
Medan vi snackade bakade jag bröd också och sen fick K med sig en halv limpa hem.
Vi tittade på bilderna från London i december och gav varandra försenade julklappar, hon blev jätteglad för sin amerikanska one-piece.
Hon åkte till och med hem i den när jag skjutsade hem henne senare på kvällen.
Jag fick en termosmugg med stjärnor på och lösögonfransar med stjärnor, jag älskar dem verkligen!
Vi åt fräsch efterrätt, frukt och bär med flytande honung och grekisk yoghurt och så tog vi en kopp te till det. K lovade att jag skulle få ett nummer av tatueringstidningen hon är med i denna månad så det fick jag.
Jag körde hem henne så att hon var hemma strax efter 22 och insåg att jag var ganska nära L, så jag åkte dit och vi drack te och snackade skit till strax efter midnatt, jag var hemma vid 0.30 och såg på Criminal Minds en stund innan jag gick och lade mig.

Är det verkligen omoraliskt?

http://www.dn.se/ekonomi/anstalld-outsourcade-sitt-jobb-till-kina

Jag vet inte om jag tycker att det är omoraliskt?
Jag skulle mest kalla honom entreprenör...
Han gör ju något typ av jobb, bara mer arbetsledning än praktiskt arbete men inte kan han bara ha suttit på ändan och väntat.

Anställd outsourcade

 sina arbetsuppgifter 

till Kina

Publicerad 2013-01-17 11:27

En man i 40–års åldern misstänks ha låtit en kinesisk konsultfirma utföra arbetsuppgifterna åt honom. Istället surfade han på nätet och kollade in kattfilmer på Youtube, skriver BBC.

Mannen som var mjukvaruutvecklare vid ett bolag i USA betalade bara en femtedel av sin lön för att kineser utförde hans arbetsuppgifter från ett kontor i Kina.

Missförhållandena upptäcktes efter att företaget som mannen jobbade på bett om en säkerhetskontroll eftersom man misstänkte problem med sitt virtuella privata nätverk, VPN, skriver BBC. Tekniken används för att skapa säkra förbindelser på internet.

De anställda hade börjat jobba mer hemifrån enligt bolagets nya policy men då upptäcktes en VPN–anslutning mellan mannens dator och en dator i Kina som funnits i månader. Bolaget misstänkte då att konfidentiell information läcktes olovligt till Kina. Därefter upptäcktes hundratals fakturor från den kinesiska firman i mannens dator.

Enligt säkerhetsföretaget Verizon som utfört kontrollen verkar det som mannen tagit på sig jobb från olika uppdragsgivare som han sedan låtit kineser utföra genom att logga in i hans namn på nätverket.

Mannen beskrivs som ”tyst och oförarglig” och ska ha tjänat hundratusentals dollar om året. Till kineserna betalade han en årslön på 50.000 dollar, motsvarande drygt 340.000 kronor.

Det är i Januari man ska till IKEA!

17/1 På torsdagen hade jag fortfarande väldigt ont i kroppen, jag gillar verkligen inte vinter och kyla!
Jag gick ut och åt lunch för en gångs skull, det var väldigt länge sedan nu. Menyn såg bra ut och det var svårt att välja, men till slut så blev det bra och jag fick förstås med mig en matlåda hem med resterna också. Brorsans kompis J var där och åt lunch med oss så det var en trevlig lunch med gott sällskap.
På eftermiddagen kom vår naprapat till jobbet och jag hade verkligen längtat efter honom och han fixade förstås till min nacke och hittade dessutom konstiga saker i min rygg. Jag hade ju förstått att något var konstigare än vanligt eftersom min rygg varit trött och bortdomnad större delen av dygnen och det var nåt konstigt som jag inte brukar ha som satt fast.
Mina ben kändes fortfarande konstiga efter vaccinationen och jag var svag i lårmusklerna framför allt på höger sida.
På jobbet sorterade jag gamla visitkort och tanken var att kasta de gamla, men med tanke på att jag log när jag såg många av dem så blir de kvar. Vissa personer har bytt företag för väldigt länge sedan men alla dessa kort håller minnen som jag är rädd att tappa bort.
Efter jobbet kom Lena och hämtade mig och så åkte vi till Ikea för att byta lite grejer hon handlat. Jag fick ett plötsligt infall och bestämde mig för att köpa sänggavelhyllan till min Malm-säng, den som jag velat ha i runt 6-7 år.
De första åren hade jag inte råd att köpa den och sen har det handlat om problem att få hem de tunga paketen.
Jag har varit på väg att ta hem den med kompisar ett par gånger men vi har gett upp för att det är för tungt.
Nu bestämde jag mig för att det var dags att köpa den och fixa hemkörning!
Det var en mycket lämplig dag för att handla på Ikea, tydligen har folk ont om pengar såhär efter jul och nyår och det var så när på tomt överallt.
Inte ens i Återköp, Utlämning och utkörning behövde man vänta mer än ett par minuter.
På vägen hem stannade vi på Hemköp i Runby för att handla. Om någon gjorde statistik på vad jag handlar så skulle de nog tro att jag var någon typ av hälsofreak... Det är väldigt sällan jag köper onyttiga saker, eller det beror förstås på vilken "tro" man tillhör, men jag handlar mest frukt, grönsaker och protein av olika slag. Halv- och helfabrikat köper jag i stort sett inte alls. Det är inte av någon sorts präktighet, det handlar om smak och det faktum att jag inte riktigt tänker på det ens.
Jag gillar ju fisk, skaldjur och grönsaker framförallt.
Nu bättrade jag på statistiken lite i alla fall eftersom jag betalade för Lenas godis!
När vi åkte förbi Burger King ville Lena stanna och köpa mat så det gjorde vi, jag tog bara en chili cheese eftersom jag hade en massa mat hemma.
När jag kom hem plockade jag undan lite och diskade upp.
Jag värmde soppa och slängde ned ett par ägg i den så att de blev "förlorade", men det blev inte så gott som jag hoppats.
Sen pratade med min bonusbrorsa flera gånger under kvällen, han kör taxi så när han får en kund så lägger vi på och så ringer han upp igen. Där emellan tittade jag på Criminal Minds och spelade spel på datorn.

Hur man håller sig varm

16/1 På onsdag kom jag upp och i bra tid dessutom, varför jag vaknade så pass lätt vet jag inte, men det var ju praktiskt eftersom det snöat och jag var tvungen att gräva fram bilen och skotta stengången innan jag kunde åka till jobbet.
Jag ringde min läkarmottagning för att se hur det såg ut på min vaccineringsfront. Jag glömmer alltid att göra mina grundvaccineringar vilket har lett till att jag gjort en jäkla massa onödiga vaccineringar men för spritt. Jag vet att jag har tagit Hepatitvaccin minst 4 gånger genom åren men troligtvis fler. Nu hade de ju koll så de sa att om jag bara tog en till nu så kunde jag strunta i fler vaccinationer de kommande 15 åren.
Sagt och gjort, jag åkte direkt ned till sköterskan och hon fixade det där kvickt. Vi är alla lika imponerade över hur jag har lyckats bota min egen sprutfobi så till den milda grad. Förr grät jag när jag såg en spruta, nu får jag inte ens ökad puls...
Allt detta har jag tränat bort själv så min husläkare tycker att jag ska hålla kurser i det, för han är så imponerad och överraskad.
Däremot fick jag någon konstig reaktion på vaccinationen som jag aldrig fått tidigare, jag kände mig svag och matt i benen och blev lite yr. Yrseln gick över ganska snart men svagheten i framför allt det högra låret satt i hela dagen.
På vägen tillbaka till jobbet åkte jag och köpte en bordsalmanacka, nu kan jag kanske planera lättare.
Jag åkte förbi hemma och gjorde en enkel tonfisksallad att ha till lunch också och skottade kvickt undan det som kommit under morgonen.
Värken i kroppen var väldigt jobbig och ryggmusklerna var ömma och stela. När någon på Facebook föreslog ett bad kom jag plötsligt ihåg att mina föräldrar har ett bubbelbadkar hemma och de själva är ju bortresta!
Efter ett samtal till pappa var det bestämt att jag skulle hem till dem och bubbla efter jobbet.
Jag åkte till centrum för att köpa en badbomb och det blev slutligen köpt på ICA, varken Kicks eller Bodyshop hade några... Men jag köpte en ansiktsmask på Kicks och ett par massagehandskar.
Jag åkte hem till mamma och pappa och skottade först stengången och så satte jag mig och läste en stund medan jag tappade upp badet. Det tar 30 minuter och tar slut på allt varmvatten.
Sen låg jag i badet i runt 40 minuter och det där badkaret är lite för långt, man får kämpa för att hålla huvudet över vattenytan eftersom det är svårt att sitta upp, man åker bara ned hela tiden.
Jag läste lite och lyssnade lite på musik men det blev för jobbigt att hålla boken och telefonen torra så jag gav upp det och masserade benen och armarna istället med handskarna.
När det var dags att gå upp trodde jag att varmvattnet skulle ha återhämtat sig, men så var inte fallet och jag var tvungen att klä på mig och åka hem för att duscha av mig.
När jag kom hem var jag fortfarande härligt varm, äntligen!
Så för att inte kallna till i det kalla huset så eldade jag förstås och sen höll jag mig igång med disk, klädvikning och byte av sänglakan innan jag gick och duschade. Dessutom hade hade varit tvungen att skotta igen när jag kom hem, så denna dag hade jag skottat 4 gånger totalt. Som tur var så var snön väldigt lätt och luftig.  Jag frös inte på hela kvällen och var bekvämt varm.
Jag tittade på Criminal Minds och pratade i telefon mellan L's taxikunder. Han ringer och så får han en kund och lägger på och säger att han ringer tillbaka och så gör han det efter en stund och så gör vi om proceduren. Mellan samtalen tittar jag på DVD.

Det "vä(e)rkar" vara vintern som gör det...

15/1 På tisdagen vaknade jag svettandes, det är sällan jag blir för varm på vintern men om det händer är det oftast när jag sovit några timmar. När jag går och lägger mig är jag frusen till tusen.
På jobbet blev det återigen svårt att planera de kommande veckorna när jag inte hade någon bordskalender. Nyår smög sig som sagt på oss allihopa och ingen tänkte på att köpa nya kalendrar. Jag måste nog ta tag i det där.
Jag fick våra flygbiljetter till Thailand på mailen och skrev ut dem och satte dem i mappen jag har för den resan.
Jag har alltid en mapp för varje resa. Där ligger flygbiljetter, hotellbokning, information om andra saker som till exempel platsen jag ska till och bokningar jag gjort för shower och andra saker. Nu ligger i alla fall allt på samma plats och just nu har jag faktiskt bara en resemapp på gång. Men det är för att mina jobbresa till Alicante inte har några papper än. Hotellbokningen har vår syrelseordförande i jobbföreningen gjort och flyget har jag inte bokat än.
I alla fall, senare på dagen frös jag förstås igen och det gick inte över. När jag kom hem från jobbet eldade jag tills det var riktigt varmt i huset och sen satt jag och kurade i soffan och tittade på Criminal Minds. Ibland får man ta en slappardag, särskilt när man har värk i hela kroppen. Jag tror inte att jag håller på att bli sjuk för såhär mår jag oftast hela vintern. Värk i hela kroppen som inte går att placera riktigt, det känns som om jag har influensa. Ni vet, när man har febervärk som vandrar runt.
först när jag vaknade, sen frös jag,

Är jag välkommen hos dig?

Det här konceptet känns helt främmande för mig...
För det första blir jag glad när folk kommer och hälsar på och för det andra skulle inte mina vänner stanna för länge eller kräva service under tiden.
De som har stannat mer än en natt eller två hos mig har alltid tagit en del av markservicen i huset som om det vore självklart. Vi har mer fungerat som sambos än som värdinna och gäst.
AC som bodde hos mig i nästan en vecka fixade och donade, matade katten, städade undan, lagade mina kläder och lite smått och gott.
S, min Australienska kompis tog hand om all markservice eftersom jag jobbade, hon strök mina kläder och såg till att allt som behövde göras i huset var klart när jag kom hem, på så sätt hade jag ju tid att umgås och hitta på saker efter jobbet.
J som bodde hos mig i drygt 3 månader hjälpte till som om vi vore "riktiga" sambos och som extra tack så hjälpte hon till att måla taket och listerna i vardagsrum och kök med allt vad det innebär.

Själv bor jag också gärna gratis hos vänner som bor där jag behöver eller vill vara. Jag försöker vara uppmärksam på om de tycker att det är okey eller inte och försöker att göra saker så att det inte blir en massa extrajobb för dem.
Jag har bott hos vänner på Gotland, i Linköping, Skåne, Australien, England, Irland, Skottland, Thailand,  Singapore och Texas för att nämna några ställen. Det är både praktiskt, billigt, trevligt och gör att man kommer in i kulturen och det dagliga livet på ett helt annat sätt än om man bor på hotell eller vandrarhem.
Jag har till exempel varit på inflyttningsfest i England och födelsedagskalas i Australien, sånt händer inte när man bor på hotell.

Att tro att det är okey att låna någons semesterhem helt gratis är däremot helt befängt. Det kostar ju den personen pengar att hålla sig med sommarhus eller lägenhet och om man vill nyttja det så får man hjälpa till med den kostnaden, det borde vara självklart om man är en riktig vän.

Så vänner, kom gärna och bo hemma hos mig, jag vet att ni har vett att hjälpa till!
Och förvänta er att jag ringer när jag behöver någonstans att bo och var inte rädda att säga nej om det inte fungerar för er!


http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article14936459.ab

Jennifer
Wegerup

• MEJLA
•  FLER KRÖNIKOR

Snyltgäster på min semester, nej tack

”Vi tänkte stanna i alla fall fem dagar, annars känns det nästan inte lönt. Vi vill ju få valuta för respengarna.”

Meddelar mig per mejl en inte väldigt nära väninna från en annan del av Sverige.

”Vi” är hon, man och tre barn i tämligen ung och livlig ålder.

Väninnan planerade att komma upp till Stockholm och fira nationaldagen på Skansen och ”sen stanna några dagar till och göra ­Gröna Lund och muséer och så där”.

Jag meddelar tillbaka, lika rakt, att det inte alls passar att de ­kommer fem personer i fem dagar, självinbjudna.

Hon blir sur.

Fantastiskt nog.

Men jag har upphört att förvånas, är redan härdad.

Efter att ha vuxit upp i sommar­staden Falkenberg och sedan själv bott i flera år i så väl London som ­I­talien har jag lärt mig att när folk ­jagar gratis boende på attraktiva ­ställen finns inga skamgränser.

Låt mig slå fast, till att börja med: jag älskar gäster, att få bjuda, ha mycket folk runt mig, skålande, pratande, ­levande.

Livet som det ska levas – i gemenskap.

Men från detta till att bli utnyttjad är steget långt.

En italiensk kompis, med hus i Chianti-regionen, berättar om hur folk bara dimper ner mitt i sommaren och ”checkar in”.

Själv fick jag för några månader ­sedan mejl från en svensk bekant som undrade om ”jag och familjen kan ­låna din lägenhet i Milano om du ­ändå är hemma i sommar”.

Många är de som får sommaren förstörd av inte så kära oväntade ­besök.

”Jag vill inte ha sommarstugan full med folk men jag kan inte säga nej, det känns så jobbigt”, säger en väninna.

Tur då att jag inte alls har svårt för att säga nej.

Om någon inte vill vara vän med mig för att jag inte ställer upp och förstör min semester som potatis­skalare, barnvakt och pensionats­värdinna – då är det ingen riktig vän.

Vill folk ha ett sommarboende: köp eller hyr.

”Men om inte jag får bo hos andra kan jag inte ha semester”, invänder en tjejkompis.

Väldigt tråkigt.

Men det ger dig inte rätten att ­utnyttja någon.

Är du välkommen visst, men tänk på att andras semestervila är lika dyrbar som din.

Själv svarar jag bara glatt när folk säger ”vi tänkte komma ner till Milano och gå på fotboll och shoppa …” att:

”Vad kul! Säg vilket hotell ni bor på så tar vi och går ut och äter ihop en kväll!”.

För vänner är en sak, snyltgäster en helt annan.

Var gifter du dig och hur?

Tänk vad olika vi människor är!
Själv tycker jag att nedanstående rubrik är så självklar, andra tycker att ett stort bröllop är vad allt handlar om.
Vi pratade om just detta när vi var ute på middag i lördags, jag, J och C. Vi var väldigt överrens om att kärleken och personen man gifte sig med var det viktiga och även om vi hade helt olika bilder av hur vi ville ha våra bröllop så var hela grejen att det skulle vara det vi ville ha, inte det vi trodde skulle imponera på andra.
I USA är det tydligen rätt vanligt att man skuldsätter sig för att betala dotterns bröllop. En vän till min pappa sköt upp sin pension med 3-5 år för att kunna betala dotterns bröllop som skulle gå på runt $ 100 000!
Man kan undra vad svanar i en damm har med kärlek att göra?
Själv skulle jag kunna tänka mig att gifta mig i Elvis-kapellet i Las Vegas eller barfota på en exotisk strand någonstans, det spelar ingen roll så länge det är med rätt person. Jag kan tänka mig att denna "rätt person" skulle vara en sån som skulle tycka precis som jag om detta och vi skulle förmodligen skratta gott på vägen till kapellet. Om stranden var det som skulle bli av så är det en fin men enkel klänning som gäller och inga skor förstås. Sen ska det vara stor barbeque på stranden och alla som vill får komma!
Romantik för mig är en känsla, inte en plats eller accessoarer.
Jag vill jättegärna gifta mig, på så sätt är jag en riktig tjej. Men det skulle mycket till för att jag skulle göra det traditionella kyrkbröllopet med dyr middag och tillknäppt släkt.




http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/jenniferwegerup/article14799018.ab

Kärlek är viktigare än ett sagobröllop

”Allt blev precis klart med skilsmässan. Och det kommer bara att ta mig sju år till att betala av skulderna från vårt bröllop.”

Min vän Matteo, som kör tunnel­bana i Milano, suckar och ler och rycker på axlarna, allt på en gång.

För vad ska man göra? Vad skulle han ha gjort?

När nu ungdomskärleken Rita drömde om det stora vita bröllopet, ritade brud-pappersdockor som liten och som tonåring plöjde alla bröllops­tidningar .

Hon som haft en tuff uppväxt, som i Matteo tyckte sig ha funnit trygg­heten, som ville manifestera deras kärlek med Det Stora Feta Italienska Bröllopet. Pasta och stekar och ­ostar och vintunnor och prosecco-bubbel och tårta i våning på våning. Presenter till alla gästerna. Marängklänning, slöja, släp, blommor, brudnäbbar och band – hela paketet.

Inklusive bröllopsresa till paradis­strand.

Så gick det som det alltför ofta går, det unga paret levde inte lyckliga i alla sina dagar.

Och när de skildes stod hårfrisörskan Rita och tunnelbaneföraren ­Matteo med en skuld på motsvarande nära 140 000 kronor kvar att betala för flickdrömmen som brast.

På allt detta tänker jag när jag ser brudmagasinen som nu har högsäsong i tidningskiosken på hörnet och i eftermiddagsprogrammen; ”Bröllops­special.”

Samma sak hemma i Sverige, alla vill tjäna pengar på den lyckliga bruden.

Inget ont i det.

Vi förtjänar alla att drömma om ­kärleken och längta efter att få vara vackra huvudpersoner för en dag, få en skimrande pärla att trä upp på bandet bland alla de vardagsgrå.

Även brudparet med liten plånbok – och tro mig, jag är inte född med silversked i munnen, jag vet vad det innebär – förtjänar att få sin stora dag.

Och ändå kan jag bli både trött och beklämd över hela bröllopskommersen.

Folk som skuldsätter sig, brudar som hetsar så mycket över rädslan att bröllopet inte ska bli ”perfekt” att de inte njuter för en sekund, känslan av att allt är en tävling, en show, en saga.

Som Matteo säger:

”För Rita kändes bröllopet viktigare än vi. Jag hade gärna gift mig bara vi två eller med de närmaste, ätit på den lokala trattorian och haft dans och vin hemma på innergården. Det hade känts mer äkta.”

Jag välkomnar alla slags ­fester, tro mig.

Och det finns ingen motsättning mellan det stora bröllopet och den stora kärleken.

Men det kan vara värt att komma ihåg vad som är viktigast.

•  Skriv ut

•  JENNIFER WEGERUP

Jag skulle ha satt upp håret i en knut också

14/1 Jag försov mig lite på måndagsmorgonen för som vanligt hade jag haft svårt att somna och sen svårt att vakna...
På kvällen skulle det äntligen bli dags för quiz igen, jag såg verkligen fram emot att träffa alla igen efter jul och nyår.
Tyvärr var E sjuk så henne fick jag inte träffa, men systerdottern L ställde upp som ersättare på kort varsel.
Hon dök upp hemma hos mig lagom tills jag hunnit vila en stund på soffan och ta en dusch.
Vi värmde lite soppa och åt den med rostat, hembakat bröd. Sen diskade L upp medan jag sminkade mig.
Vi kom iväg rätt tidigt och jag var lite nöjd med att vi faktiskt gjorde det och tanken var att vi skulle förbi bankomaten på vägen så att jag kunde ta ut kontanter. Vi hade bara hunnit runt 100 meter när jag halvt skrämde L från vettet då jag svor och tvärstannade bilen. Plötsligt kom jag på att jag lovat resebyrån att slänga in mitt presentkort genom deras brevinkast när jag skulle in till stan under kvällen.
Vi fick vända för att hämta presentkortet och jag kan ännu inte fatta att jag kom på det innan det var försent, eller att jag kom på det alls, det är liksom inte jag...
Sagt och gjort, vi åkte mot stan, någon bankomat blev det inte, nu hade vi plötsligt lite bråttom.
Vi åkte genom Kungsholmen och L hoppade ur bilen och slängde presentkortet genom brevinkastet och sen lyckades vi komma på bästa vägen till Tudor Arms genom gemensam tankekraft.
Väl på plats så gav L mig sina kontanter så att jag skulle kunna ta en cider och betala quizzet, så denna kväll var hon plånbok, fyllechaffis och E, allt i ett.
Nu tog jag ju bara en stor cider på hela kvällen men jag tycker inte att man ska dricka alls när man ska köra och jag drickwer så sällan att jag har noll koll på hur påverkad jag är. Alltså dricker jag inte om jag ska köra.
Vi lekte lite med min nya kamera och B's glasögon som både jag och Lena testade och fotades i.
Jag tycker att jag ser ut som en lite "dirty" skolfröken i glasögon, de andra tyckte att jag passade i dem, kanske just därför?
Första omgången på quizzet kändes jättesvår och det kändes som om vi gissade på många frågor. Andra halvan brukar vara svårare än den första så vi var lite nervösa när den började. Särskilt som långa P varit så säker på att de hade minst 23 av 24 rätt på första omgången (han hade rätt visade det sig senare).
 Men andra omgången gick lättare för oss, lena tog ena 3 poängaren och La tog den andra, att man tar 3-poängarna är viktigt om man inte ska komma efter och det faktum att vi klarade dem gjorde att vi i slutänden knep en andraplats trots allt.
Medan vi spelade så snöade det en del men det var inget problem att ta sig hem. L var glad att det inte var många bilar ute, hon är inte van att köra i stan och det var svårt att se var filerna gick när det var nysnö på vägen.
Hon körde oss hem säkert i alla fall och hon lämnade mig och bilen hemma och tog sin egen och åkte hemåt Knivsta.
Drygt en halvtimme senare fick jag ett sms att hon kommit hem ordentligt så sen kunde jag slappna av.

En dag spenderad i one-piece är en bra dag

13/1 På söndagen skulle jag träffa min grekiska bror L men det blev inte av då han hade en massa annat som tog hans uppmärksamhet. Själv bestämde jag mig då för att inte klä på mig på hela dagen!
Jag satte igång och städa och så tvättade jag ett par maskiner tvätt till och så gjorde jag en ny soppa.
Jag kokade ett gäng ägg att ha under veckan och gjorde en låda med grekisk sallad att ha i kylskåpet som mellanmål.
Sen åt jag bär och frukt med yoghurt som mellanmål och så tog jag det lugn resten av dagen så snart jag tagit in en massa ved. Det blev DVD och soffhäng resten av kvällen också.
Jag tycker att den nya kameran tar fram färger bättre än vad den gamla gjorde, visst ser bären goda ut?

Jag tyckte om honom redan innan

12/1 På lördagen vaknade jag rätt sent eftersom jag somnat sent. Jag tog det lugnt, åt frukost och pratade med J om den kommande kvällen.
Vi bestämde oss för att äta på restaurang i stan och sen kanske ta en drink. Ingen av oss ville köra så vi bestämde oss för att ta tåget in.
Senare insåg jag att jag inte kände för att dricka alkohol och att jag hellre körde in till stan, så vid 19.30 hämtade jag upp J och C hemma hos J.
Det är första gången jag träffar C men jag har hört så mycket bra saker om honom från alla jag känner och med tanke på det och allt som J berättat så är det kanske inte så konstigt att jag gillade honom redan innan jag träffade honom.
Han visade sig vara precis så trevlig och bra som alla har sagt så vi hade en trevlig kväll på Restaurang Cypern på Valhallavägen. De har väldigt bra mat där och de snålar inte med vitlöken!
Dessutom har jag alltid blivit bemött så himla trevligt där, personalen är underbar!
Jag åt aubergineröra med vitlök och grejer i till förrätt och det var jättegott, lite för gott till och med, så jag orkade knappt något alls av varmrätten...
De andra var lika nöjda med sin mat som jag var med min.
Jag och C blev jättetrötta när vi hade ätit och den reaktionen är jag rätt van vid. Nu har jag lärt mig att dämpa paniken som kommer när jag blir så trött att jag vill teleportera mig hem, jag biter ihop och påminner mig själv att det håller i sig i runt en halvtimme och sen känner jag mig som vanligt igen.
Vi tog båda en kopp kaffe för att hjälpa piggheten att komma tillbaka, J dricker inte kaffe och hade inte heller hamnat i paltkoma så det gjorde inget.
Vi tog en sväng till Tudor Arms efter maten och dök upp 45 minuter innan de stängde, det var ganska lite folk för att vara en lördag men det innebar ju att vi fick ett bord så vi var rätt nöjda.
När vi blev utslängda var vi alla rätt nöjda med kvällen och trots att jag funderat på att kanske gå till Dubliner och skicka hem de andra med tåget, så kände jag att jag hellre åkte hemåt och tog det lugnt.
När jag kom hem tittade jag på DVD och tog det lugnt en stund innan jag gick och lade mig.

Judas charmar vem som helst

11/1 På fredagen kunde jag ta med nya kameran när jag åkte till jobbet, jag har ju alltid minst en kamera med mig vart jag än går. Jag testade att zooma med den och kan ni tro att de två första bilderna är tagna från samma ställe? Pappa kom och hämtade Turre på jobbet, de skulle till Jämtland. Efter jobet åkte jag och hade ett möte med min banktjej för att prata om bolåneräntor och lite annat och jag var där nästan en timme för hon är så trevlig och vi pratade om ditten och datten.
Jag skulle gå ut med Italien-A på kvällen men hon hade fått influensa så det blev inget av det. Tanken var att kanske hitta på nåt annat, som till exempel bio med ett par jobbarkompisar: Men efter att ha värmt upp huset och tvättat ett par maskiner så var det dags för telefonmöte med några engelsmän och sen var jag så matt att jag mest satt och tittade på klockan och räknade timmarna. Sen satte jag en bröddeg  och råkade ta dubbelt så mycket jäst som jag skulle så jag fick göra dubbel sats och så skickade jag ett sms till J och undrade om hon skulle komma på en kopp te innan hon skulle hämta sin kille på Arlanda. Sagt och gjort, nån halvtimme senare kom J och sen drack vi te och åt saffransskorpor medan jag jäste och sen gräddade brödet. Judas älskar J eftersom hon har bott hos mig i några månader. De är ett ganska osannolikt par eftersom J egentligen är rädd för katter, men hon avgudar Judas nästan lika mycket som han avgudar henne nu för tiden och är lite stolt över att vara hans favorit.
När Judas kom in skyndade han sig mot bordet och tittade upp på det samtidigt som han hoppade upp långt bort i kanten ifrån oss. Han kikade uppenbarligen för att se om det var något på bordet. Judas är en hittekatt men någon har uppenbarligen lärt honom vett och etikett och att man inte hoppar upp på bordet när det står mat där. Såna saker har jag ju märkt genom åren och jag har inte behövt uppfostra honom alls, förutom förlorade slag som att: -Bit inte hunden för skoj skull. -Slå mig inte med tassen för att få uppmärksamhet. -Dra dig inte fram utefter golvet med hjälp av klorna i soffan...
Men på det stora hela är han alltså den ultimata katten och jag hade sån tur att det var just honom jag hittade den där dagen.
Han går inte på toa inne så lådan är borttagen sedan 7 år tillbaka, han är genomsnäll, han sväljer tabletter man ger honom utan att man ens behöver tvinga honom, han älskar hunden.
Sen är det ju inte hans fel att han är vit och att jag hittade honom runt 2 veckor innan min beställda svarta, textilsoffa anlände...
Jag är ingen kattmänniska egentligen, jag tycker att katter är lite lömska, men Judas är inte alls sån. Det händer att han är busig men han gör aldrig illa någon, ehhh, utom min förra chef faktiskt. Honom bet han och ingen vet än idag varför...
Enligt mina systerbarn är han tydligen tysk, för de pratar alltid med honom på tyskbruten svenska...
När jag kommer hem utan Turre som denna fredag till exempel så blir Judas jätteglad, han får ju matte för sig själv i några dagar. Men sen börjar han tycka att det är tråkigt och när Turre kommer hem så springer han och möter honom i dörren!

Lagom tills J skulle åka var två av limporna klara och hon fick med sig en till frukost.
När jag ställde in andra laddningen bröd i ugnen gick jag in på Facebook och kollade om grannens dotter var inloggad och det var hon, så jag sa att hon skulle komma ned till mig om 20 minuter och ta med sig en kökshandduk för att jag hade en överraskning åt dem. Men hon var på väg att gå och lägga sig så hon skickade ned sin pappa istället och han blev jätteglad för den ångande heta limpan jag räckte över. Sen tog jag det lugnt resten av kvällen och njöt av det faktum att jag var för lat för att göra nåt annat.

Man får stressa om man ska ha tid att ta det lugnt

10/1 På torsdagen var det jobb som vanligt och till frukost på kontoret blev det en knäckemacka med kokt ägg och majonnäs och så frappé förstås!
Jag fick äntligen min semester godkänd, ja alltså, jag hade bara frågat dagen innan men jag har väntat hela ledigheten på att fråga. Eftersom jag ska opereras och bli sjukskriven en stor del av våren så ville de helst inte att jag skulle ta ledigt, men förstod att jag ville se min lägenhet och använda mitt presentkort innan det förfaller så jag fick ta semester för att åka till Thailand. Nu är resan beställd, vi åker den 19:e jag och J, nu ska bara resan betalas och så och så ska det bokas hotell i Bangkok också.
Så sen började jag bli stressad... Det gäller att jag har grepp om allt innan jag åker. Jag måste se till att ha ryggen fri då det gäller både jobb och privata grejer.
Nu ska alla mina projekt gås igenom på jobbet och se att inget är missat och hemma ska jag fixa kattvakt, betala alla räkningar och då det gäller Thailand så måste jag se till att jag har fixat alla bestyr så att det inte blir problem att bo i lägenheten när vi kommer ned till Mae Phim. Den ska slutbesiktas och det ska bokas in tid för att skriva på papper och grejer och så måste vi boka taxi från Bangkok till Mae Phim, det hjälper då det är få taxichaufförer som hittar dit!
Jag var också tvungen att bekräfta min operationstid och sen ska det betalas innan jag åker.
Sen är frågan om jag behöver några fler vaccinationer..?

Efter jobbet åkte jag direkt ned till ICA och hämtade den nya kompaktkameran jag beställt. Den andra hade jag ju satt knät igenom under överlevnadsövningen i oktober.
Jag köpte en bukett tulpaner till kompisen B som fyllde år och kan ni tro, tjejen som stod i postkassan den här gången visste att det var en kortmaskin hon hade bredvid och protesterade inte det minsta om jag undrade om jag kunde betala blommorna där... Alltså kan de göra det som jag visste och det är bara det att de inte känner för det. Jag förstår att man inte kan använda det som en vanlig kassa och komma med en full korg eller vagn med grejer, men som sagt en sak eller två.
När jag kom hem packade jag upp kameran och satte batteriet på laddning. Först blev jag rädd att jag beställt fel kamera, den hade ju inga knappar och då blev jag rädd att den inte skulle gå att ställa in själv utan bara ha autoläge. Men sen kom jag på att det var touch screen och att menyn nog fanns där och då lugnade jag ned mig lite.
Sen gjorde jag mig i ordning för att först åka och lämna blommorna till B som ju fyllde år och sen till svägerskan som fyllde år på måndagen.
När jag kom till B's hus såg det väldigt tomt och märkt ut och sen fick jag syn på en av deras mågar och frågade om de var bortresta och det var de allihopa utom han... Så eftersom jag hade en bukett blommor och tyckte lite synd om D som var tvungen att jobba när alla andra i familjen var på varmare breddgrader så fick han tulpanerna som plåster på såren.
Sen åkte jag till svägerskan i Rosersberg för att äta familjemiddag.
Det bjöds på spagetti och köttfärssås och trevligt sällskap och G var i sitt esse och åt som en häst och drällde så att hela golvet var täckt med spagetti som missat munnen.
Svägerskan fick en bok som jag köpt och fått signerad av en kompis om Kinesisk Läkekonst och jag trodde att svägerskan skulle bli glad för, men hon missade liksom den i glädjen att hon också fick alla mina gamla DVD-säsonger med Vänner. Jag har så många DVD och så lite plats att jag faktiskt köpte en ny box som tar mindre plats och eftersom E brukar låna dem av mig och ha kvar de rätt länge så fick hon de gamla.
Hon blev så glad att hon nästan grät...

När jag kom hem var nya kamerabatteriet laddat så jag testade kameran lite grann, men jag orkar ju aldrig läsa instruktionsboken så det tar nog ett tag innan jag hittat alla funktioner, jag letade bara upp dem jag vet att jag använder ofta.
Kameran är ljuskänslig och verkar ta bra bilder med fina färger, den har lite roliga funktioner också, som fiskögeeffekt! Snygg Turre blev i den va?
Sen testade jag den ute också eftersom det vid det här laget snöade som sjutton, men kameran är som sagt ljuskänslig och tar ganska snabba bilder trots att det är mörkt så snön syns inte så mycket som jag trodde att den skulle.
Sen tittade jag på Vampire Diaries och tog det lugnt innan jag gick och lade mig.

Vilket jävla trams

Det har varit en massa konstiga debatter om barnböcker de senaste månader, debatter som i sig är mer rasistiska än böckerna de omtalar i min åsikt.
Men den här måste väl vara den larvigaste av dem alla?
Människan som kritiserat detta är nån som bara söker uppmärksamhet och tyvärr ger jag henne det jag också. Men bara en sån sak som hur hon talar emot sig själv...

”Hans ideologi närmar sig det högerextrema”

"Där finns ingen biltrafik, bara en gratis spårvagnslinje som tar en minut att åka och där alla passagerare bjuds på kakor under färden.,,

De två ovanstående påståendena är enligt mig motsatser till varandra och en gratis spårvagnslinje låter alltså mer socialistiskt än höger...

 – Det är en stad i pastellfärger där alla är nöjda och har tomma, äppelkindade ansikten. Polisen är för snäll och den rådande filosofin är att så länge man är snäll och trevlig och inte plågar andra så kan man göra vad man vill. Det är ett mantra som återupprepas i det oändliga och som förefaller lika skrämmande som extremhögerns retorik, säger hon. 

Någon måste försöka förklara för mig problemet i att folk i Kamomillastad är nöjda och äppelkindade. För övrigt kan någon gärna få förklara för mig vad som är så skrämmande med resten också.
Om man är snäll och trevlig och inte plågar andra, varför skulle man då inte få göra vad man vill?
Jag tycker att det verkar som om författaren varit väldigt tydlig, moralisk och icke kontroversiell.



http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16042387.ab?fb_action_ids=3601842223618&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map=%7B%223601842223618%22%3A467077583327311%7D&action_type_map=%7B%223601842223618%22%3A%22og.recommends%22%7D&action_ref_map=%5B%5D

Den norske barnboksförfattaren Thorbjørn Egners bok "Folk och rövare i Kamomilla stad" får sig nu en rejäl känga.

”Hans ideologi närmar sig det högerextrema”, skriver den svenska teaterregissören Sofia Jupither i norska Aftenposten.

Uttalandet är ett i raden den senaste tiden där barnböcker anklagas för diskriminerande innehåll.

  Sofia Jupither.Foto: SCANPIX

FAKTA

Det här har debatterats

 Författaren Stina Wirsén blev hårt kritiserad för seriefiguren Lilla Hjärtatoch anklagades för att förmedla en rasistisk stereotypisering av svarta. Wirsén har i intervjuer sagt att hon, tvärt emot vad kritikerna sa, ville skapa en hjältinna och en stark förebild. Men till slut blev kritiken så hård att hon beslutade att stoppa distributionen av sina egna böcker.
 Behrang Mirihamnade i blåsväder när han som konstnärlig ledare vid ungdomsbiblioteket Tiotretton i Kulturhuset i Stockholm, beslutade att plocka bort vissaTintinböcker eftersom han ansåg att de förmedlade en nidbild av afrikaner. Beslutet mötte hård kritik och drogs tillbaka.
 Strax innan jul meddelade Disney att man plockat bort sekvenser med en svart docka i tomteverkstaden i Kalle Ankas jul. Aftonbladets läsare rasade mot beslutet.

Ett nytt bråk i linje med dem om Lilla Hjärtat, Tintin och Disney är under uppsegling i Norge. Den här gången är det den älskade barnboksklassikern "Folk och rövare i Kamomilla stad" från 1955 som hamnat i skottgluggen. Boken anklagas  bland annat för att förmedla en högerextrem ideologi.

Sofia Jupither, svensk regissör verksam vid bland annat Stockholms Stadsteater, Folkteatern i Göteborg och Nationaltheatret i Oslo, skriver i en krönika i Aftenposten att Thorbjørn Egner hade dålig kvinnosyn och en brist på mångfald som är skadlig för barn.

– Det är första gången som jag stöter på något som jag menar är direkt skadligt för den yngre generationen. Den här boken bidrar till att hindra arbetet med mångfald och jämställdhet för kommande generationer, säger hon till Aftenposten.

”En idealiserad värld”

"Folk och rövare i Kamomilla stad" handlar om invånarna i den fridfulla staden Kamomilla. Där finns ingen biltrafik, bara en gratis spårvagnslinje som tar en minut att åka och där alla passagerare bjuds på kakor under färden. De enda karaktärer som skapar bekymmer är de tre rövarna Kasper, Jesper och Jonatan som bor utanför staden med sitt tama lejon. De är inte särskilt elaka men ibland stjäl de saker.

I sin krönika skriver Sofia Jupither att man i pjäsen ”ser en idealiserad värld, en idyll. Men vad är det som den idealiserar? Vilka värderingar lyfts fram och vad är budskapet? Även om det för vuxna kanske blir som att gå på museum, kommer det för ett barn att verka som något åtråvärt och rota sig i det undermedvetna som en bild av en idealisk värld”.

”Skrämmande som extremhögern”

Sofia Jupither tycker att boken målar upp en pinsam bild av ett samhälle där alla invånarna i staden är på otroligt gott humör. Och det mest allvarliga, menar hon, är att världen där de bor har högerextrema tendenser.

– Det är en stad i pastellfärger där alla är nöjda och har tomma, äppelkindade ansikten. Polisen är för snäll och den rådande filosofin är att så länge man är snäll och trevlig och inte plågar andra så kan man göra vad man vill. Det är ett mantra som återupprepas i det oändliga och som förefaller lika skrämmande som extremhögerns retorik, säger hon. 

Vidare skriver Jupither att hon får en dålig smak i munnen när tjuvarna kidnappar en kvinna för att de behöver få sitt hem städat. Hon tycker att boken med det visar för barn att om man inte lyckas få tag på något kan man ta till kidnappning.

Saknar känsla för humor

Författaren Anders Heger, som i fjol kom ut med en biografi om Thorbjørn Egner, tycker att det är bra att Sofia Jupither tar debatten vidare.

– Det är klart att ”Kamomilla stad” visar värderingar från 1950-talet på både gott och ont men jag tycker att Jupither är påfallande blind för det positiva i boken, det som handlar om inkludering, tolerans och gemenskap. Det som förundrar mig är hur hon som teatermänniska betraktar konst för barn som en arena för propaganda, säger han till Aftenposten.

Men andra är hårdare i sin kritik. Trond Berg Eriksen, professor i idéhistoria, tycker att Sofia Jupither saknar känsla för humor.

– Varför ska vi inte skratta åt förlegade uppfattningar om kvinnor och främlingar idag? Vad ska vi då säga om kvinnornas roll i äventyrssagorna? Barn vet väldigt väl att de inte är prinsessor även om de klär sig som en, säger Trond Berg Eriksen.

”En resa till mormors tid”

Även den svenske barnboksförfattaren Ulf Nilsson är oenig i Jupithers uttalande om att Thorbjørn Egners bok borde gallras bort.

– Vi kan inte göra oss av med Egner och andra barnboksförfattare bara för deras böcker innehåller vissa detaljer som är omoderna. I Kamomilla stad gör vi en resa tillbaka till mormors tid, säger han till Aftenposten.

Aftonbladet har sökt Sofia Jupither men inte lyckats nå henne.