Man vet ju aldrig vem som svarar

 22/1 På torsdagen hade pappa med sig en överraskning till jobbat. Han hade hittat våra gamla pass i en låda någonstans. Brorsan var så liten att hans pass saknade foto. Tydligen behövde man inte ha foto förrän vid en särskild ålder, det kanske är så fortfarande förresten? Jag var 9 år gammal när passet gjordes och jag kan liksom inte känna igen mig på bilden. Samtidigt som jag vet att det är jag så är det som om just bilden föreställer någon annan. Jag vet att när vi var i London två år senare när jag var 11 år, så var jag redan den jag är idag på något sätt och utseendet passar liksom inte in. Självklart har jag utvecklats och mognat sedan dess, annars vore det ju konstigt. Men när jag var 11 år fick jag och syrran vår första häst Gullan. Gullan blev senare min häst och syrran tog över hennes föl som föddes hos oss ett halvår efter att vi fått henne. Att få en häst när man är 11 år gammal, när man har föräldrar som inte vet det minsta om hästar, det kräver att man mognar snabbt som attan för att klara av att ta det ansvaret det innebär. Pappa gjorde vad han kunde för att hjälpa till och tog till och med ansvaret för stallet under en tid då alla hotades med uppsägning om ingen tog över, ekonomi har han alltid varit bra på och han hade inga problem att ställa upp med den kunskap han besatt. Oj, nu kom jag nog från ämnet en hel del...
I vilket fall så ringde jag till Tudor Arms på eftermiddagen för att boka bord till quizzet på måndagen. Som tur var svarade P som man ska prata med om det. Ibland är det jobbigt att ringa dit, man vet ju inte vem som kommer att svara och man vet därför inte om man ska prata svenska eller engelska och man vet inte om det är någon som vet vem jag är eller om jag bör presentera mig med mer än mitt namn. Ofta så inser jag ju ganska fort om det är någon som jag känner, för när jag säger hej och att det är jag så brukar de ju säga ett glatt hej och undra hur jag mår och vad jag vill. P har jag inga problem att känna igen på rösten eller hans reaktion på mitt namn och dessutom slipper jag vänta på att någon ska hämta honom. Det är ett självpåtaget ansvar jag har att boka plats till quizzet och planera, jag är den gemensamma nämnaren i vårt lag från början och det är jag som på olika sätt har värvat lagmedlemmarna. Nu är vi förstås väldigt goda vänner allihopa och de spelar även om jag är borta.
För bara någon vecka sedan kom jag på att jag i 20-års åldern lovat mig själv att pierca naveln när jag kunde se den igen. Jag hade ju inte riktigt förväntat mig att vara över 40 när det hände. Men jag håller alltid löften, även om de är till mig själv. Jag kollade med mina kollegor om någon kände till om den lokala tatueraren var bra på sånt och ingen hade hört något dåligt om dem. När jag kollade deras hemsida visade det sig att de gör det på måndagar och onsdagar och jag kollade detta igår, då det var onsdag. Så jag åkte ner klockan 17, direkt efter jobbet, de hade nämligen drop-in på piercingen.
Sen gick det rätt fort, det var ingen före mig i kön så killen som håller i piercingar där gick bara in och förberedde det han behövde. Jag fick ta av mig skorna och sprita händerna och sen var det raka vägen in. Jag fick stå och visa magen en stund så att han kunde markera var piercingen skulle sitta för att det skulle se bra ut. Jag berättade för honom att min navel är byggd och inte naturlig, om det hade någon betydelse så vill jag ju att han ska veta det. Han hade tydligen sett massor med byggda navlar och han sa att min var den snyggaste han sett. Men så valde jag ju kirurg väldigt omsorgsfullt. När han kände sig säker på var den skulle sitta fick jag lägga mig ner på britsen och sen skulle han ta tag med en tång. Han varnade att han skulle få ta i en del, just för att naveln var byggd och därför var rätt hård och tajt. Det kändes rätt ordentligt när han tog tag och han påpekade att jag skulle få ett blåmärke av den. Sen höll han på och grejade ett tag och jag frågade om han kunde berätta hur det går till och vad han gjorde eftersom jag inte kunde se något, jag måste ju ligga ned platt. Då sa han att han försökte få i smycket... han hade alltså redan gjort piercingen utan att jag ens märkt det, det enda jag hade känt var ju tången och den var ju inte så bekväm direkt, men när han släppte taget gjorde det inte ont någonstans längre. Han satte en kompress på den, gav mig skötselråd och en påse havssalt. Saltet skulle lösas i vatten och användas för att tvätta piercingen två gånger om dagen. Första veckan skulle jag ha förband över den på natten, men det får man inte ha på dagen. Jag antar att det är för att den ska få andas ordentligt. Skärp och åtsittande kläder är inte heller tillåtet att ha. Mina jeans är rätt låga i midjan, men det rekommenderas i alla fall att man inte har skärp, eftersom det kan ta i när man sitter ned.
Jag var en sväng ned till Väsby centrum och gick in en sväng på Kicks, där hittade jag ett schema för hur man gör "contouring" av sitt ansikte och det är jag nyfiken på. Jag tycker att unga tjejer är så fina när de sminkar sig, det är som om de alla får gå en kurs som vi äldre aldrig fick. Nu kan jag ju i alla fall studera den här i lugn och ro. Fast jag är inte typen som sitter hemma och övar och sen tar bort det och börjar om, så som syrran gör. Nej, jag prövar mig fram och eftersom jag bara gör det max någon gång i veckan så tar det tid innan jag fått det så bra som jag kan.

Hur man håller sig varm

16/1 På onsdag kom jag upp och i bra tid dessutom, varför jag vaknade så pass lätt vet jag inte, men det var ju praktiskt eftersom det snöat och jag var tvungen att gräva fram bilen och skotta stengången innan jag kunde åka till jobbet.
Jag ringde min läkarmottagning för att se hur det såg ut på min vaccineringsfront. Jag glömmer alltid att göra mina grundvaccineringar vilket har lett till att jag gjort en jäkla massa onödiga vaccineringar men för spritt. Jag vet att jag har tagit Hepatitvaccin minst 4 gånger genom åren men troligtvis fler. Nu hade de ju koll så de sa att om jag bara tog en till nu så kunde jag strunta i fler vaccinationer de kommande 15 åren.
Sagt och gjort, jag åkte direkt ned till sköterskan och hon fixade det där kvickt. Vi är alla lika imponerade över hur jag har lyckats bota min egen sprutfobi så till den milda grad. Förr grät jag när jag såg en spruta, nu får jag inte ens ökad puls...
Allt detta har jag tränat bort själv så min husläkare tycker att jag ska hålla kurser i det, för han är så imponerad och överraskad.
Däremot fick jag någon konstig reaktion på vaccinationen som jag aldrig fått tidigare, jag kände mig svag och matt i benen och blev lite yr. Yrseln gick över ganska snart men svagheten i framför allt det högra låret satt i hela dagen.
På vägen tillbaka till jobbet åkte jag och köpte en bordsalmanacka, nu kan jag kanske planera lättare.
Jag åkte förbi hemma och gjorde en enkel tonfisksallad att ha till lunch också och skottade kvickt undan det som kommit under morgonen.
Värken i kroppen var väldigt jobbig och ryggmusklerna var ömma och stela. När någon på Facebook föreslog ett bad kom jag plötsligt ihåg att mina föräldrar har ett bubbelbadkar hemma och de själva är ju bortresta!
Efter ett samtal till pappa var det bestämt att jag skulle hem till dem och bubbla efter jobbet.
Jag åkte till centrum för att köpa en badbomb och det blev slutligen köpt på ICA, varken Kicks eller Bodyshop hade några... Men jag köpte en ansiktsmask på Kicks och ett par massagehandskar.
Jag åkte hem till mamma och pappa och skottade först stengången och så satte jag mig och läste en stund medan jag tappade upp badet. Det tar 30 minuter och tar slut på allt varmvatten.
Sen låg jag i badet i runt 40 minuter och det där badkaret är lite för långt, man får kämpa för att hålla huvudet över vattenytan eftersom det är svårt att sitta upp, man åker bara ned hela tiden.
Jag läste lite och lyssnade lite på musik men det blev för jobbigt att hålla boken och telefonen torra så jag gav upp det och masserade benen och armarna istället med handskarna.
När det var dags att gå upp trodde jag att varmvattnet skulle ha återhämtat sig, men så var inte fallet och jag var tvungen att klä på mig och åka hem för att duscha av mig.
När jag kom hem var jag fortfarande härligt varm, äntligen!
Så för att inte kallna till i det kalla huset så eldade jag förstås och sen höll jag mig igång med disk, klädvikning och byte av sänglakan innan jag gick och duschade. Dessutom hade hade varit tvungen att skotta igen när jag kom hem, så denna dag hade jag skottat 4 gånger totalt. Som tur var så var snön väldigt lätt och luftig.  Jag frös inte på hela kvällen och var bekvämt varm.
Jag tittade på Criminal Minds och pratade i telefon mellan L's taxikunder. Han ringer och så får han en kund och lägger på och säger att han ringer tillbaka och så gör han det efter en stund och så gör vi om proceduren. Mellan samtalen tittar jag på DVD.

Nu ser vi stjärnor

21/8 På Tisdagen var K mycket tystare, jag vaknade bara som hastigast när hon gick upp men sen somnade jag om och väcktes inte mer.
När jag kom till jobbet kom L & L också dit, han flyger så eftersomjag jobbar med flygsäkerhetsmateriel så bjöd jag in dem på studiebesök.
Vi tog en promenad runt lokalerna och sen kom farsan och jag presenterade dem för varandra. Min pappa är ibland lite svårstartad, han ser ut som om han inte gillar folk innan han har gjort sig en bild av dem, men sen jävlar får de inte en syl i vädret när han bestämt sig för att de är trevliga. Vid 10 när de åkte hemåt Göteborg kommenterade pappa just det: -Vilka jättetrevliga människor!
Precis min åsikt sa jag och sen var det inget mer med det.
Efter jobbet åkte jag ned till Väsby Centrum, trots att jag köpt one-piece i en storlek större än den jag hade hemma så var den obehagligt tight. Som jag säger, en one-piece ska du nästan kunna vända dig i utan att den rör sig...
Jag gjorde retur av båda de jag köpt och sen provade jag en storlek större, den ena var nästan lika tight som de andra, men den andra var bättre. Den var värd 500:- enligt mig, så jag slog till.
Jag gick in på New Yorker på vägen förbi och skulle köpa en vit scarf men råkade snubbla över en massa andra häftiga prylar med stjärnor på!
En väska, en scarf, ett par hörlurar och en ring! Jag kunde bara inte låta bli att köpa dem och jag vet inte vilken jag älskar mest. I ena sekunden är det hörlurarna, men sen väskan och så scarfen då, den enda jag inte älskar är ringen, den är bara okey. Jag handlade nagellack på Kicks, det visade sig att det nya lacket jag blivit förälskad i är "limited edition" så jag köpte de tre de hade kvar i lager.

När jag kom hem sov jag middag i nån halvtimme och vaknade av att K kom hem från jobbet. Jag gick upp och gick ut för att hämta potatis ute i trädgården och tog in potatis, lök och ett par äpplen.
Sen skalade jag och kokade potatisen och gjorde potatismos, värmde köttet jag kokat på söndagen i mikron och så tog jag skyn jag sparat och hällde den i en kastrull och hällde på grädde och sen lite redning. Jag serverade detta med en sallad gjord på rödbetorna jag kokat på söndagen med färsk getost nedsmulad i och så salt och vitpeppar också och så ruccola vid sidan om. Det blev verkligen jättegott och K som inte är stor i maten tog till och med om!
Sen skypade hon medan jag tittade på 30 Rock på DVD.
Jag borde nog också skypa tror jag...?
Jag testade att ladda ned det till datorn nu, vi får se om jag kommer underfund med det.