Var ska jag hänga den svarta kulan?

25/11 På söndagen var migränen ett minne blott, om man inte räknar det som jag brukar kalla "migränbaksmälla", det känns som om man har ett stort, öppet sår i huvudet som man vill skydda. Det gör inte ont, men det känns som om det kan göra det när som helst...
Jag åt en lätt frukost och sen skulle jag köra iväg till Ulva utanför Uppsala för att hälsa på älskade Ah på en julmarknad där hon skulle stå och sälja grejer.
På vägen åkte jag till biltvätten och tvättade av bilen, nu var det ju torrt på vägarna så jag tyckte att det var en bra idé att äntligen ta itu med det.
Ju närmare Uppsala jag kom, ju kallare och fuktigare blev det. Slutligen var det någon konstig blandning av duggregn och dimma, men vackert var det och jag ville så gärna stanna och fotografera lite men det fanns inget bra ställe att stanna på.
När jag kom fram till Ulva Kvarn tog jag i alla fall ett par foton, är det inte vackert där?
Jag hittade Ah väldigt snabbt och efter att ha tagit en titt på hennes grejer tog vi en promenad runt marknaden och jag lånade 500:- av henne för att kunna handla lite grejer. Jag hade försökt ta ut pengar innan jag åkte dit men bankomaten var stängd... Jag som aldrig tar ut kontanter, det måste vara lagen om alltings jävlighet.
Jag köpte i alla fall honung eftersom det börjat gå åt i mitt hus nu när jag dricker mer och mer te. Köpte en med citronsmak också, den var väldigt god, men jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till?
Jag hittade en rätt stor glasdroppe i svart och jag tyckte den skulle passa så bra hemma hos mig och den kostade bara 90:- så den köpte jag också och en ljusstake som också borde passa bra hemma hos mig. Nu måste jag bara hitta en snygg löpare till matbordet som ser snygg ut ihop med allt det där.
Sen var det mörkt och jag var kall, så jag lämnade Ah och åkte hemåt. Det var så mysigt att se henne igen, vi har alltid så mycket på gång båda två och bor så pass långt ifrån varandra att vi ses alldeles för sällan.

När jag kom hem kokade jag lite färsk pasta och värmde en burk köttfärssås jag hade i frysen och så skar jag upp lite tomater och gurka till det. Men jag vet inte riktigt vad som hände, jag kunde inte äta...
Eller jag kunde äta lite grann men sen kom det upp igen, jag försökte tre gånger under kvällen med samma resultat så till slut gav jag upp och tog ett glas grönt te istället. Det var också svårt att få ned, men till slut gick det.

En förlorad dag

24/11 På lördagen vaknade jag mitt på dagen någon gång. Jag hade lite planer men de sprack ganska omedelbart, jag vaknade nämligen med dundrande migrän...
Det är inte ofta alls som det händer längre, tack vare min underbara, duktiga naprapat M! Nu tvingade jag mig i alla fall upp slutligen när jag insåg att migränen inte bara skulle gå över. Förr var jag ju van att må sådär, nu har jag inte haft så jävlig migrän på kanske nåt år, så jag kan inte riktigt hantera det längre. Jag svettades, mådde illa och ville helst tälja av mig huvudet med en träslev. Istället tog jag en migränspruta (Imigran) och satte mig och försökte ta djupa andetag och inte kräkas.
Jag kan ju inte kräkas på riktigt, jag har ju ingen mage... men må illa kan jag tyvärr och när man får ett spyanfall törs man ju inte annat än att böja sig över toaletten i alla fall. Efter nån timme och ett försiktigt intag av te och macka började det värsta gå över men jag blev sittande så stilla som möjligt fram till eftermiddagen i alla fall. Sen fångades jag av en plötslig energivåg och satte igång med tvätten (3 maskiner), disk, dammsugning och lite annat. Sen var tanken att jag skulle gå ut en sväng med Tudor-L men hon var tröttare än hon trott och jag tänkte nog tvinga mig själv att gå ut ändå, men energin räckte inte till det så jag blev sittande där i soffan tills det var försent att göra nåt åt det. Kvällen gick istället till att prata i telefon med Tudor-L, Quiz-L och G i Mora. Ibland sitter jag ju och tycker synd om mig själv som är så ensam, men så ringer någon av mina underbara vänner och jag inser att jag har folk omkring mig som faktiskt bryr sig, så helt ensam kan jag inte vara.
Gubben på bilden är mjukleksaken som mamma får efter min resa till Nordirland. Jag har säkert berättat det förr, men jag köper en sån till henne vart jag än åker. Hon har nog närmare 40 stycken nu.
Någon vacker dag ska jag ta kort på dem allesamman så ni får se...

Hur vuxen är du?

23/11 På fredagen blev det ju en tidig start och vi skulle ses i lobbyn vid 6 på morgonen. Redan fem minuter i sex fick jag ett sms av kollegan som undrade var jag höll hus... Sån är han, man bestämmer en tid och han är på plats före den utsatta tiden och undrar varför man själv inte är där.
Nåja, vi var i alla fall på plats på flygplatsen bara runt 10-15 minuter senare och det visade sig att BA inte har någon "Self Check In" på Belfast City Airport så vi fick gå till disken. Jag ber om en bra plats och tjejen tittar knappt på mig och ger mig två boardingkort. När jag påpekar att jag fått en plats vid gången trots att det står på min stamkundsprofil att jag helst vill sitta vid fönstret så grymtar hon bara till nåt och viftar iväg mig.
Vi hade båda fått de sämsta platserna på hela planet, för båda våra flighter och då får man ju gissa att vi var först att checka in åtminstone till flighten från London bortsett från de som checkat in on-line...
Nu hamnade vi i alla fall längst bak och på varsin sida av gången...
Det visade sig däremot finnas två rader med bara en passagerare på och efter att ha pratat lite med en av stewarderna så visade han mig till en av dem och jag slapp i alla fall att sitta halvt i knät på nån.
När vi kom till London hann vi återigen inte så mycket mer än att byta terminal. Vi särade på oss och rusade iväg till varsin butik. Jag kom tillbaka med 1 kg choklad till en kompis och en påse med schampo och balsam av rätt typ till mig.
När vi skulle iväg så blev vi plötsligt försenade med 10-15 minuter eftersom de hittat ett fel på ett hjul och var tvungna att byta, jag måste erkänna att jag är lite imponerad över att man inte blir mer försenad än så i ett sånt läge...
Vid 14.30 ungefär landade vi på Arlanda och jag fick min väska nästan direkt och jag och Z tog oss ut och hittade pappa där, han hade kommit för att hämta mig eftersom vi tagit Z's bil till flygplatsen så att han skulle slippa åka fram och tillbaka när vi kom hem, han bor norr om Arlanda.
När jag kom hem eldade jag och låg och stirrade upp i taken en stund från soffan och sen var det dags att jobba igen, vid 17 ringde jag in till ett telefonmöte i England och var inte klar förrän drygt en timme senare. Sen hoppade jag kvickt in i duschen, sminkade mig och åkte till Danderyd för att vara med på Quiz-L's inflyttningsfest.
Det ser ut på bilden som om vi har skittråkigt men det hade vi faktiskt inte, vi spelade vuxenspelet och hade rätt kul. Jag tror att jag slutade på 26,5 år gammal eller nåt men en del frågor eller poängen på dem var rätt konstiga.
Jag var dock så sliten efter de senaste dagarna och Turre satt ju i bilen också, så jag åkte redan vid 22 någon gångn och kom faktiskt i säng vid 23.

Varför fryser inte de röven av sig?

22/11 På torsdagen möttes jag och Z för frukost på hotellet, jag var väldigt besviken på utbudet på den dyra frukostbuffén eftersom det i stort sett fanns yoghurt med flingor och bröd med ost.
Jag är inte jättekänslig mot laktos, men jag kan inte äta en frukost bestående av det, då blir jag dålig.
Att betala runt 120:- för att ta en croissant och en kopp kaffe känns löjligt och jag är snål när det gäller sånt så då mår jag verkligen jättedåligt. Om man ville ha nån äggrätt eller så, så kostade frukosten istället 180:- så det var ju inte ett alternativ, att betala 180:- för en omelett....
Men när jag pratade med vår servitris och förklarade att jag inte kunde äta nästan nåt alls på buffén så sa hon att jag kunde få en omelett tills samma pris på grund av min laktosöverkänslighet.
Det var ju snällt men attans vilken trist omelett, jag fick inte ens ned allt, den var torr, tråkig och rätt papprig faktiskt.
Vid 9 tog vi en taxi mot fabriken vi skulle besöka och nån
kvart senare var vi på plats och sen satte vi oss i möte en stund.
Som vi trott hade de faktiskt förstått precis vad det var vi ville ha gjort, så resten av dagen höll vi till i fabriken och klippte och klistrade och fixade rent praktiskt med en flotte tills vi fått till den så som vi ville ha den. De som jobbade i fabriken tittade nyfiket på oss, de ser nog inte så ofta folk med kostym rulla upp ärmarna och använda händerna i fabriken så som vi gör i Sverige.
De har rätt spännande saker i den där fabriken, bilden med det stora schabraket är alltså ett evakueringssystem för stora passagerarfärjor. Det ni ser är "rutschkanan" (sliden) och plattformen som man hamnar på innan man klättrar över till en flotte. Dimensionerna är enorma!

Innan vi tog lunch gick jag iväg till toaletten och jag fattar inte varför britter envisas med att ha så kallt inomhus, sen har de roligt åt att jag som svensk fryser dygnet runt när jag är i Storbritannien på hösten/vintern... De hade alltså fönstret på vid gavel inne på toaletten och med tanke på att samma jäkla fönster stod på vid gavel när jag var där i Februari så undrar jag om det överhuvudtaget varit stängt sedan dess. Ärligt sagt så tror jag inte det och jag höll på att frysa röven av mig.
På eftermiddagen hade vi i alla fall fått precis allt vi kom för att göra, gjort.
Vi var väldigt nöjda och det var de också, ja ni ser ju på bilden hur nöjd min kollega Z var när vi äntligen fått som vi ville.
Vi åkte tillbaka till hotellet jag, Z och A som är engelsman och också skulle stanna över natten i Belfast.
Sen tog vi det lugnt en stund, jag tog en tupplur och sedan ett varmt bad med tänt ljus och sen vid 18.30 mötte jag upp Z i hotellbaren för att vänta in de andra.
Jag tog en Bailey's Coffee och den var verkligen jättegod faktiskt!
Vid strax efter 19.30 hade både A och E kommit och sen tog vi en promenad till restaurangen där R väntade på oss.
Sen åt vi en god middag, jag tog en svampstuvning på smörgås med ruccola, det var gott men lite smaklöst och mackan var helt mjuk och slemmig. De skulle ha väntat med att lägga på stuvningen till precis innan de serverade. Jag lade mackan åt sidan och åt stuvningen och salladen.
Till huvudrätt tog alla utom E biff och den ser kanske lite trist ut, men den var verkligen jättegod och väl tillagad. Jag valde att bara ta det som ingick det vill säga en svamp och en halv tomat, men det räckte bra. Vid sidan om fick jag vitlökssmör att doppa köttet i.
Z roade sig med att fota alla med min kamera, inklusive sig själv, så nu har jag ännu en knäpp bild på honom...
När vi ätit klart var klockan runt 23 och alla var trötta. Vi sade hejdå till E och R och jag, Z och A gick tillbaka till hotellet, tog en sista drink och gick sedan och lade oss. Min och Z's flight skulle ju gå redan vid 7.50 nästa morgon. Vi hade tittat på andra flighter men om vi hade valt att åka ens 50 minuter senare skulle vi ha kommit hem till Arlanda 6 timmar senare...

Vad drivs du av?

 En vän till mig nämnde för några veckor sedan en teori om att alla drivs av olika
saker. En typ av grundbehov eller ska vi kanske kalla det en typ av personlighet..?
I denna diskussion uppgavs jag liksom vännen i fråga vara drivna av sex, medan andra drivs av andra grundbehov.
Vilka kan dessa vara?
Jag har hittills kommit fram till pengar, makt och status, jag tror att även trygghet kan vara en kategori men det är svårt att definiera kategorier och de går gärna in i varandra till liten eller stor del.
Att ha olika drivkrafter är säkert naturens sätt att se till att det finns folk för allt så att säga och att man drivs av sex betyder alltså inte att man är promiskuös på nåt sätt utan mer att man lever i sin sexualitet på nåt sätt. Det är den man är helt enkelt.
På samma sätt är pengar eller vinning också en drivkraft och betyder inte att man trampar på folk för att komma över dem eller så, utan det är ditåt man är på väg helt enkelt, till rikedom. Vissa drivs till viss del av trygghetssökande i detta eller så styrs de av ett maktbehov, men det går inte alltid hand i hand.
Att vilja ha makt kan förstås också bero på en massa olika saker, till stor del bottnar det säkert i rädsla. "Anfall är bästa försvar", om jag har makt över dig kan du inte ta makten över mig?
Det finns de som drivs av jakten på personlig njutning och det personlighetsdraget kan visa sig på olika sätt. En del älskar mat, andra droger, adrenalin, upplevelser, sex eller precis vad som helst.

Jag har aldrig tänkt tanken förr men jag kände väl ingen mig i den där typen som nämndes och att jag drivs av sex. Och jag vill än en gång förtydliga att det inte handlar om att jaga sex utan mer en inställning till livet.
Vad drivs du själv av?
Eller håller du kanske inte med alls?

Så kom vi iväg trots allt

21/11 På onsdagen duschade jag på morgonen och tog min packning och åkte till jobbet. Än hade vi inte fått något tecken på att de förstått vad vi ville ha och därmed var resan inställd. Men jag är ju envis, så slutligen fick jag tag i E i Belfast och hon och jag förstod varandra mycket bättre än vad jag och killarna har gjort, eller förresten killarna har förstått killarna också... Hon och jag förstod i alla fall varandra väldigt snabbt och hon lovade att återkomma med bekräftelse på att det gick att ordna inom 30 minuter.
En stund senare ringde hon och lovade att allt skulle fungera, för att bekräfta skickade hon också ett mail som bekräftade att de förstått och att det skulle bli av. En kvart senare var jag och kollegan Z på väg till Arlanda!
Våra chefer släppte ju iväg oss när vi kunde visa att det vi ville göra skulle bli av och allt var ju redan bokat och fixat.
Jag hade ju inte alls räknat med att åka så pappa fick ta hand om Turre på väldigt kort varsel men det var inga problem.
Vi åt lite enkel lunch i loungen på Arlanda och sen var vi iväg. Jag var först av alla ombord på flygplanet och det har då aldrig hänt tidigare, det var en rätt kul känsla! Dessutom var det ju inget problem att få in sitt handbagage i utrymmet ovanför och det är inte mer än rättvist att jag får lägga in mitt först eftersom jag alltid checkar in det bagage som inte måste bäras. Jag fattar inte hur folk orkar släpa omkring på resväskor istället för att checka in dem.
Vi hade inte överdrivet lång tid i London, vi hann mest byta till rätt terminal och sen gå ombord på nästa flight. Jag handlade schampo, balsam och hårspray på Heathrow och sen tog jag en mugg kaffe medan Z läste sin flygtidning han köpt, det var vad vi hann där. Tyvärr hade inte Terminal 1 samma utbud på Boots och jag var tvungen att köpa schampo och balsam som inte var det jag ville ha.
Lite försenade kom vi till Belfast och tog en taxi till hotellet, vi checkade bara in och gick sen ut för att hitta nåt att äta.
Utanför The Crown (Världens äldsta pub?) fick vi hjälp av vakterna att hitta en restaurang att äta på. De pekade och förklarade och 5 minuter senare hittade vi en Kinarestaurang och gick in där.
Jag ville ha en won ton noodle soup och det kunde de ordna. Den var helt okey om än inte lysande. Det som är kul i asiatisk mat är att de tillagar isbergssallad, jag vet inte varför vi inte gör det här, men det är gott faktiskt. Det ska jag komma ihåg nästa gång salladen börjar bli för tråkig för att äta.
Z var jättenöjd med sin mat, vad jag förstår har han aldrig ätit Kinamat i Storbritannien och det är stor skillnad mot att göra det i Sverige.
Singapore och Storbritannien tycks ha mer "riktig" kinamat och i Singapore består befolkningen av runt 80% kineser, så de lär ju kunna det där...?
När vi ätit gick vi raka vägen tillbaka till hotellet och gick och lade oss, för då hade klockan hunnit bli runt 22.30 och det tar ju ett tag att somna. Fast på vägen gick vi förbi vakterna igen och de frågade om vi hittat nåt ställe att äta på och vi tackade glatt för hjälpen och berättade att vi ätit gott.

Resa eller inte resa, det är frågan...

20/11 På tisdagen fick jag en hel del gjort på jobbet inför resan som skulle göras nästa eftermiddag. Men senare på denna eftermiddag var vi alla förvirrade eftersom ett mail från Nordirland och de vi skulle besöka visade att de helt missförstått vårt ärende dit. Jag fick inte tag i hon som skrivit mailet utan fick slutligen tag i vår kontakt. Våra chefer hade nämligen gjort klart för oss att om inte de förstod och var med på vad som skulle göras så skulle vi stanna hemma. Vi lyckades inte få något svar under dagen och det tog emot att packa utan att resa... Efter att ha pratat med flera vänner i telefon och smsat med några som fyllde år, så satte jag slutligen igång att packa trots allt.
Mycket blev det inte, necessären var det som var störst och tyngst. Jag tog med rena underkläder och strumpor och två extra toppar och en kavaj, sen fick det vara bra. Som handbagage tog jag bara datorn och min Kindle, pass och plånbok.
Det var nära att jag glömde passet, jag ska ju ändå inte åka imorgon...
Tittade en stund på M:A:S:H: innan jag gick och lade mig.
Bilden är på blomman jag fick av S förra onsdagen, hon säger att de brukar överleva en vecka hos henne, än så länge lever min, vi får väl se hur länge...

Alla har sina egna metoder för att få folk att må bättre

19/11 På måndagen var det dags för quiz igen. Vårt lag har bytt från jämna måndagar till ojämna för en säsong, eller är det kanske två? L kan i alla fall inte de andra måndagarna just nu så vi bytte ett tag, för vi vill ju gärna att alla ska kunna komma.
Quiz-L hade tagit med sig alla presentkorten och köpt sig en ny TV helgen innan och nu ska vi andra få pengar av henne. Det var ju en bättre lösning än att alla ska hitta nåt att handla på Siba för några hundra vardera. Men visst har vi jobbat på bra när alla i laget fick nästan 500:- vardera?
En vinst är 250:- och en andraplats 150:-, så det var ju några presentkort som krävdes för att komma upp i nästan 3000:-.
Jag hade inte kunnat sova på natten igen och somnade inte förrän 4 på morgonen och först efter att jag tagit en insomningstablett.
Jag är fortfarande deppig och labil och L är en bra tröst i sånt, han ser mer än vad de flesta andra gör och ger en bara en lugn, vänlig blick och så känns det lite bättre.
Quiz-E och B fick mig istället att bli lite fnissig eftersom de retades och höll på och det hjälper ju också...
Vi brukar ju få vara ensamma i vårt lilla hörn vid toaletten eftersom ingen annan vill sitta där, men nu satt kompisen G från Mora där med M & M som jag också känner och en tjej till.
Vi är ovana vid att behöva vara hemliga och dessutom hade vi ju mer eller mindre slagit vad om vilka som skulle vinna, men om jag får vara lite icke ödmjuk så var jag rätt säker på att vi skulle komma bättre...
Mycket riktigt, vi kom faktiskt tvåa!
Så nu har vi påbörjat en ny presentkortssamling.

Vad är det som krypit in och dött i kylen?

18/11 Förra veckan när jag mådde piss fick jag tipset av Ju att ta en promenad eller att städa en låda... Jag hade ju redan städat nästan alla mina lådor så jag tog en promenad istället och sen en till dagen efter.
Nu på söndagen tog jag tag i en massa annat som terapi. Fördelen med båda dessa metoder är att man tänker på annat, eller ibland kanske inget alls under tiden och så gör båda sakerna nytta både kortsiktigt och långsiktigt! Tyvärr hade jag nu kortsiktigt så ont i varenda benmuskel att jag hade svårt att gå ens.
Så istället började jag med att städa ur kylskåpet, något stank nåt förfärligt när man öppnade dörren och jag kunde inte komma på vad det var.
Jag hittade boven slutligen, det var en påse med champinjoner som blivit dåliga och det luktade värre än man tycker att det borde om just svamp...
Nu hade jag däremot en massa andra saker i kylskåpet som blivit dåliga utan att stinka och vissa andra grönsaker var nu på god väg åt samma håll.
Jag kom på att jag kunde göra en soppa av det så jag skar kinakål i bitar och strimlor, rensade ur det som såg äckligt ut från broccolin och sen gjorde jag pinnar av morötterna. Tilldet skar jag upp två gula lökar också.
Nu var alla grönsaker använda om jag bara tog tag i att göra soppa.
Jag fräste alltihopa en stund och sen hällde jag på vatten och slängde i ett par buljongtärningar. Jag hittade en bit "crispy pork" i frysen som jag gjorde småbitar av och hade i också och så lade jag till lite rispasta (Risoni) så att det skulle bli matigare. Jag kunde nog ha haft buljongen lite mer koncentrerad men annars var soppan riktigt bra.
Sen kokade jag pumpabitarna i två omgångar och gjorde soppa på en del av det och sparade resten att frysa som puré tills jag vet vad jag ska göra med det. Kanske blir det paj?
Det var enkelt nog att koka och mosa i alla fall, det tar inte lång tid alls och mos blir det hur man än gör liksom...
jag diskade upp vartefter och köket var mer eller mindre skinande rent men sen kom jag på att jag måste dränka blommorna i diskhon och sen fick jag städa igen. Men blommorna var glada över sin månatliga vattning.
Sen dammsög jag, städade undan och så bakade jag bröd på det sista av mjölet jag hade. Jag var tvungen att ta lite här och där i påsarna för att få till det, men jag älskar att tömma lager. Nu gäller det bara att hålla sig ifrån att köpa nytt lager. Ja alltså, mjöl behöver jag ha hemma, men kanske inte en massa olika sorter och de mest exklusiva man kan hitta?
Sådär, nu var det skinande rent och det fanns två olika soppor och nybakt bröd. Så resten av kvällen gick till att måla naglarna och prata med G, L och L i telefon, för jag har fantastiska vänner som ringer och snackar en massa skit så man slipper känna sig ensam och patetisk på en söndagkväll.
Vid 22 kom pappa och lämnade tillbaka hunden som de för en gångs skulle lyckas hålla i lagom hull fast han varit borta i 10 dagar nästan!

Vad är en Inukshuk?

17/11 På lördagen lyckades jag faktiskt ta sovmorgon och när jag vaknade åt jag mer brunch än frukost kan man väl säga. Fast det berodde ju till viss del på att jag fortfarande inte hade köpt något smör. Jag gjorde alltså varma mackor till frukost istället och körde dem i micron. Jag gjorde min favorit, hembakat bröd, tomatpuré, hela burkchampinjoner, aromatkrydda och ost.
De är ännu godare i mackgrill, men det blir mycket kletigare och besvärligare, särskilt med hembakat bröd, som alltid tar lite mer plats i grillen än formbröd.
Trots att jag var vrålhungrig när jag vakande kunde jag förstås inte äta upp allt, så jag sparade till senare.

Hittade förresten en bild på min "isman" som jag fick av en Kanadensisk kompis när jag var i Reno, har jag visat den? Den heter "Inukshuk" och såhär står det om den: Inukshuk is a stone figure shaped in the image of man to guide lonely travellers in northern Canada. They point the best and safest passage. Land or Water.
Modellen är runt 5 cm hög och gjord i kristall.
När jag ätit frukost skulle jag ta itu med pumpan som nu börjat fördärvas eftersom jag tagit in den men aldrig tagit itu med den.
Kvällen innan när jag kom fram till att det bästa nog var att ta ut den på trappen igen så tappade jag den och den sprack, kanske lika bra, för nu kom jag igång med att skära upp och skala den.
Sen kom jag inte längre utan ställde in kuberna i kylen så länge.
Sen tog jag det lugnt och låg faktiskt på soffan och bara stirrade upp i taket en stund, jag behöver mer och mer tid åt ingenting nu för tiden verkar det som. Det är väl en typ av meditation så det är nog bara nyttigt.
Sen tvingade jag mig själv att gå och duscha och sen lockade jag håret eftersom jag hade så pass mycket tid på mig innan S skulle komma och hämta mig vid 21. Det gjorde förstås att jag plötsligt hade väldigt bråttom istället!
Jag var dock klar med 2 minuter till godo, dessvärre kom S två minuter för tidigt så jag hann inte ens röka klart.
Vi åkte till Tudor Arms där vi mötte upp med G och hans chef som var lite upptagna med ett möte just då så vi satte oss med tjejerna som jag träffat genom Halloweenfesterna, L och E och vi hade trevligt.
När Tudor stängde åkte vi till Dubliner jag, S och G.
Där satt vi mest och tittade på folk och lyssnade på bandet, det var nåt konstigt i luften denna kväll för A's kompis S blev tafsad på rumpan och killen blev utslängd, själv blev jag "tvångskysst" av en killkompis som aldrig gjort nåt sånt tidigare... Men han är mest bara lite galen så jag skrattade mest åt det och inte ville jag få honom utslängd för det i alla fall. Sen hade vi ett rätt bra snack också efteråt så det kändes som om luften var rensad på nåt sätt. Nu vet vi var vi har varandra och jag var ju inte helt oskyldig eftersom jag hoppat runt och lekt på gränsen ett tag för skoj skull...
Och om det är någon som undrar och känner oss så var det inte G som är med på bilden som var "skyldig" till det beteendet.

Då lade jag benen på ryggen

16/11 På fredagen vaknade jag relativt tidigt, faktiskt innan klockan ringde och ändå hade jag sovit i 8 timmar och dessutom rätt bra också. Jag kände mig riktigt utvilad, att gå var som sagt bra för mig.
Jag gjorde frukost innan jag åkte till jobbet vilket jag aldrig gör annars. Jag brukar ta min iskaffe i ett glas och så tar jag en macka på jobbet.
Men nu tog jag mig som sagt tid att göra frukost. Jag stekte ett par "äggmackor" på grekiskt vis och åt tomater och gurka till det och så lite majonnäs vid sidan av.
Efter jobbet bestämde jag mig för att ta en promenad igen för jag har ju svårt att göra något alls med måtta...
Jag började gå och sen kunde jag inte sluta, jag bara gick och gick. När jag kom hem igen efter 2 timmar och 20 minuter hade jag gått runt större delen av Väsby faktiskt och hade tillryggalagt 1.3 mil! När jag började gå var det rätt fint väder med sol precis bakom trädtopparna, men lång tinnan jag kom hem var det förstås mörkt.
Jag har som sagt svårt att sluta när jag väl har börjat och när jag kom hem kändes det som om benen skulle lossna i fästena för höftböjarmuskeln var rätt så slut.
Jag har haft en trötthetskänsla i ryggen den senaste veckan och att gå verkar hjälpa.
Jag hade tänkt att springa också men det blev inte mycket alls. Jag sprang bara vid två tillfällen och det kan inte varit mer än runt 200 meter vardera kanske? Hmmm, jag vet faktiskt inte alls hur långt det var...
Men det spelar ju ingen roll när jag gick så långt.
När jag kom hem vilade jag på soffan en stund medan jag eldade i kaminen, det tåg väldigt lång tid att bli varm, jag var kall ända in i märgen. Kroppen tycks inte riktigt fatta att det är opraktiskt att svettas i kyla...
Jag hade halvt lovat att hänga på en kompis till Stampen där de skulle ha Samba-klubb på fredagskvällen och trots att jag var trött och sliten tyckte jag att det var värt att testa även om jag egentligen inte trodde att samba var min grej. Men jag testar ju allt en gång...
A satt hemma i Rimbo och var uttråkad och bestämde sig för att hänga på hon också och vid 22 var jag i Gamla stan och sen snurrade jag varv efter varv och åkte till och med vilse in i själva Gamla stan innan jag slutligen hittade en parkeringsplats vid 22.20.
När jag kom till Stampen var både L och A på plats och först hittade A mig och sen hittade L oss slutligen också. Det var lite kul och originellt det där med samba, men ingen favorit direkt, men rätt sköna rytmer till och från.
Vi gick upp och ned mellan sambaklubben och rocklubben på övervåningen och jag har aldrig varit med om något liknande. A och L fick agera som livvakter nästan och gå som någon sorts buffert mellan mig och en massa killar som gick i spinn... Jag fattar inte...?
Har de annan smak de som går på såna klubbar eller har jag blivit så mycket snyggare på bara ett par veckor? Det var allt från 25-55 åringar som var som galna.
Vid 1 ungefär så bestämde vi oss för att åka hemåt och jag kom hem vid 1.30 ungefär.
Det hade varit en trevlig och rätt lugn kväll.

Kvinnor, Kysser män er på handen?

Det tog mig rätt lång tid att börja fundera över detta, flera år faktiskt... Men kysser män er på handen?
Mig händer det i snitt åtminstone en gång i månaden, men troligtvis oftare. Jag har frågat runt bland mina kvinnliga vänner om det händer dem och den enda som sagt ja är Ju och det händer inte henne lika ofta som mig.
Vissa menar att det är för att jag umgås så mycket med brittiska män och till viss del kanske det kan vara sant, men hur förklarar ni då att det hänt även med svenska, tyska, norska, irländska(!) och amerikanska män och så vidare?
Jag gnäller inte, jag tycker att det är trevligt och det känns som om det görs som någon typ av tecken på respekt. Men är det inte lustigt att det bara händer mig?
Det har hänt mig att jag varit i en grupp med 5-6 andra kvinnor, blivit presenterad för någon/några män och alla tar i hand, lämnar mig till sist och kysser mig på handen.
Så här har det varit sedan jag har kunnat räknas som vuxen...
Men vad beror det på?

Mina boomerang-örhängen

Jag har totalt 9 örhängen i mina öron, 5 på höger sida, 4 på vänster. Jag hörde någon gång på 80-talet att det betydde otur att ha jämt antal örhängen i öronen så jag håller mig till den regeln fortfarande.
När jag var 15-19 jobbade jag på en hårsalong och eftersom jag gillade att ha hål i öronen och alltid har resonerat som så att: Gratis är gott.
Därför brukade de nyanställda träna håltagning på mina öron, för då fick de träna och jag fick hål i öronen gratis!
Jag vet mycket väl att det är helt omodernt att ha så många hål i öronen och att jag kanske åtminstone borde ta ur örhängena, men jag älskar dem och vill faktiskt inte ta bort dem.
De som är helt i guld är totalt 7 stycken och de är köpta i Bangkok för 8 år sedan. Jag var tvungen att köpa 4 par, det vill säga 8 stycken och tänkte att det var väl bra att ha ett i reserv om jag tappade nåt. Det gjorde jag ganska omgående och ett är alltså borta sedan länge. Men med de andra har jag haft löjlig tur!
De går ofta upp och ramlar ur, hänger på halv stång eller fastnar i de sjalar som jag ju alltid har på mig. Jag har tappat dem inomhus, på jobbet, i bilar, på sjalar, i håret och till och med i skogen och på nåt jäkla vänster har jag haft sån tur att jag eller någon annan har räddat dem! När vi var på överlevnadsträning i skogen hittade min kollega mitt örhänge på marken i vårt läger innan jag ens insett att jag tappat det!
På halloweenfesten för nästan två veckor sedan försvann ett örhänge och var borta... jag trodde att jag kanske tappat det på The Dubliner och upplyste vakterna om att jag tappat det ifall de hittade nåt. En vecka senare frågar syrran om jag tappat ett örhänge, de hade hittat det i sitt badrum hemma!
Jag hoppas bara att jag fortsätter ha sån tur med dessa örhängen för guldörhängen är bra mycket dyrare än vad man kan tro när man behöver så många!
De örhängena som sitter längst ned är ett par jag köpte i Reno för runt 6 år sedan. Jag gick och tittade på dem i flera dagar och slutligen med en pusch av en kompis så tog jag tag i saken och köpte dem. Det är en massa riktiga diamanter i dem och även om säkert de flesta tror att de är fejk eller billiga så vet ju jag att de är rätt exklusiva och det känns lite lyxigt och bra.
Ja, det här var säkert väldigt ointressant och nu har jag slösat bort 5 minuter av er tid som ni aldrig får igen, jag ber om ursäkt för det!

Hur man chockar hästar

15/11 På torsdagen gick jobbet i full fart med möten och grejer och sen var dagen plötsligt slut.
Jag åkte hem och bytte om kvickt och så åkte jag till stallet för att rida en liten stund.
Jag hade gått upp till volten för att tända, hade bytt ett par ord med I och C och hämtade sadeln i sadelkammaren. Precis när jag kommer in i stallet igen bärandes på sadeln så ringer det i min ficka. Det tog ett tag att gräva fram telefonen och svara och hästarna tittade på mig med stora förvånade ögon alla tre! Jag har ju nämligen min gudsons skratt som ringsignal på telefonen, jag spelade in det när han var 9-10 år gammal och det är en ringsignal jag använt väldigt länge. Med ett skratt som ringsignal blir man inte alls lika stressad när det ringer!
Men som sagt, hästarna såg väldigt förvånade ut och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Man blir ofta mer avslappnad och glad bara av att komma in i stallet, det fungerade den här gången också. Jag kan inte säga att jag tycker att det är kul att rida, jag har kanske gjort det för mycket genom åren...?
Men det är avslappnande och lugnande och det tömmer hjärnan på onödiga tankar och stress. Att rida ut i skogen känns bättre än att rida på volten för då är det samma typ av terapi som en promenad. Men nu var det ju mörkt och kallt och allt och det var volten som gällde. Jag kämpade för att få tiden att gå när jag red och ändå lyckades jag inte komma upp i mer än 32 minuter ridning. Men Venar skötte sig bra och var lite trött och svettig när vi var klara, jag är ju tyngre än hans andra ryttare och kräver kanske helt andra saker? Han är oerhört mörkrädd och han såg spöken överallt, jag såg bara ett, ser ni det på bilden?
Det är den svarta stallkatten som satt och balanserade på en av staketstolparna, där satt han i alla fall i 10 minuter, kan inte ha varit bekvämt alls...
I posten fick jag två biljetter till Globen Horse Show som vännen H skickat från Linköping, som en present alltså! Är det inte jättegulligt?
När jag efter stallet åkte för att möta upp J för en långpromenad så frågade jag om hon ville med och det ville hon, så nu har jag sällskap också!
Vi gick runt hela centrala Väsby så det blev nog 5-6 kilometer, men det känns ju som om man gått mycket längre när man täckt så mycket mark, det blev "bara" 1 timme och 10 minuter.
Innan vi åkte från Rondellens köpcentrum gick vi in och köpte en gurka för de enda pengarna vi hade med, J's 20:a. Jag kan inte äta ostmacka utan gurkskivor på.
När jag körde hemåt med J i sin bil bakom mig så började jag bli hungrig, det hade hållt sig undan under ridningen och promenaden men nu började det verkligen svida av hunger i magen. Men när vi kom hem till mig kunde jag ju ta en macka och hembakat bröd med gott samvete efter ridning och promenad.
Vi fikade och hade det mysigt med tända ljus och strax efter 21 åkte J hemåt och jag var supertrött och kunde knappt hålla mig vaken. Men L skulle ringa efter 22 så jag tvingade mig att vara vaken. Sen pratade vi till strax före 23 och sen gick jag faktiskt och lade mig! Det ni!
Jag somnade nästan, jag låg liksom i dvala. Slutligen tog jag en insomningstablett och sen sov jag bättre än jag gjort på 2-3 veckor.
Min kollega sa redan för ett par veckor sedan att jag skulle prova att promenera på kvällen för att bättra på sömnen och jag visste redan då att han hade rätt, men när man är så frusen som jag är det svårt att motivera sig till att gå ut i blötan, mörkret och kylan...

Världens bästa film?

14/11 På onsdagen vaknade jag helt ångestladdad men det blev bättre under dagen för att sen hoppa tillbaka till skitjobbigt!
Men på kvällen fick jag besök av goda vänner som gjorde att jag mådde jättemycket bättre i slutänden!
Det var H som jag känt i snart 20 år och hennes dotter V som jag känt innan hon föddes! S kom också och det direkt från jobbet och medan jag väntade på att de skulle komma bakade jag bröd att bjuda på.
S kom med en fin blomma till mig och lite senare dök de andra upp och vi hade en väldigt trevlig kväll då vi bara satt och snackade en massa. När S gått hem blev det mest hästsnack eftersom V har flera hästar och det har hänt en massa saker sedan vi sågs sist.
H och V är från fotoblyga familjen så det var som att spränga något när jag tog upp kameran, de bara for åt alla håll, så jag antar att ni får använda er fantasi till att se hur de ser ut.
V dök upp i pyjamas så jag tyckte att jag kunde komma undan med one-piece så jag bytte om till det.
Sen drack vi som sagt kaffe och te och åt nybakt bröd, en väldigt mysig kväll. Vi pratade förstås om allt möjligt men jag och V insåg att vi har samma smak på filmer och dessutom på manliga skådespelare... Manliga ska de vara, inte söta eller vackra. I min ålder är det nog inte så konstigt att ha den smaken, men hon är 18 och de flesta i den åldern tycks tycka om killar som ser ut som pojkar eller kanske till och med flickor.
Och eftersom ni ändå inte kan se hur V ser ut eller vem hon är kan jag ju avslöja att hon var förtjust i Djungel George redan när hon var 4 år gammal och påpekade att det var en bra film för han hade bara kalsonger på sig.... Enough said!
En film jag rekommenderade henne att se var : Inside I'm Dancing.
En av de absolut bästa filmerna jag sett i mitt liv, se den om ni hittar den! Bara två kompisar har sett den på min rekommendation men båda älskade den. Den är Irländsk tror jag och den har allt!
Förvänta er inga hunkar i den bara, det är inte där filmens kvalité ligger i det här fallet.

När alla hade åkt tittade jag på M:A:S:H och tog det lugnt ett tag och kom i säng vid 0.30.

Jag vill vara någon annanstans på hösten

13/11 På tisdag var det andra dagen jag vaknade utan problem och var rätt pigg dessutom, däremot fryser jag som en besatt precis hela tiden på dygnet. Det är för fuktigt, kallt och blåsigt ute och jag kommer på mig själv med att dagdrömma om att sitta i solen och svettas någonstans i Thailand, Africa, Singapore, USA, jag var sjutton som helst nästan...
Det kändes bättre på jobbet men mitt allmäntillstånd är fortfarande labilt, som distraktion bjöd jag in systerdottern på "crispy duck a'la fusk" det vill säga min grytkokta stek med kinesiska pannkakor, lök och gurkstavar och så lite soja förstås.
Hon älskar ju det så hon kom över efter skolan och då behövde jag bara värma biffen så var det klart att äta för resten hade jag redan fixat. Jag hade också värmt upp i huset så att vi slapp frysa. Men det var nog runt 25-26 grader och då tyckte vi att det var rätt lagom.
Middagen var god och vi satt och små-åt bitar av kött en bra stund efteråt, men det känns rätt nyttigt också, i alla fall om man som vi tror på att man främst ska hålla sig från kolhydrater. För bortsett från de tunna pannkakorna är det inte mycket kolhydrater alls i den här maten, men det är mycket protein.
Medan jag packade upp det som blivit över satte L igång att diska utan att jag ens bad om det, vi funkar som ett väloljat maskineri.
Sen hade jag berättat för henne om en Facebook-kompis som brukar skriva och fota sin egen julkalender varje år och den är helt sjuk, så vi satte oss och kollade igenom lite av hans julkalendrar och, påsk- och midsommarsagor.
Vi hade väldigt roligt!
Vi mailade en bild på mig i Halloweensminkning till hennes kompis K så som hon lovat att göra för drygt en vecka sedan också.
När L åkte hemåt satte jag mig att titta på M:A:S:H: en stund och sen ringde L och så kom jag i säng rätt tidigt faktiskt, för att vara jag i alla fall.

Jag vill ha lugn, ro och balans

12/11 På måndag vaknade jag vid 5 på morgonen av någon outgrundlig anledning, inte kunde jag somna om heller... Istället gick jag upp och bakade ut alla pannbröden och sen tog jag med dem till mina kollegor som fick slåss om dem på förmiddagsfikat. Jag tog mig tid att äta en lugn frukost hemma innan jag åkte till jobbet, det gör jag aldrig annars.
På jobbet hade jag det tufft, jag var inte helt överrens med en kollega och sånt får mig att må så oerhört dåligt och jag kände mig väldigt ouppskattad. Dessutom är jag i allmänt dåligt skick och ganska labil just nu å det gör ju inte saken bättre,
På lunchen åkte jag ned till banken och löste in postväxeln med bilpengarna och satte in dem på kontot, jag trodde nog att jag kunde lita på den där köparen men det kändes bra att ha pengarna där de skulle vara. Jag lämnade in drygt 1000:- sparpengar från sparbössan på en gång, om man inte sätter in dem försvinner de ju bara.
Nu kan jag betala alla mina "småskulder" och det kommer att kännas så bra, nu kan jag återuppta mitt sparande.
Innan jag åkte till quizzet hade jag varken tid eller ro att  äta middag så det slutade med att jag åt godis till middag eftersom La hade tagit med sig Polly och Dumlekolor åt oss.
Vi skulle dela ut alla presentkort vi fått det sista året och eftersom L behöver en ny TV nu när hon flyttat så fick hon med sig alla korten och ska se om hon kan köpa ut oss andra.
Sen som pricken över i:et så vann vi kvällens quiz och därmed hade vi fått ihop 2900:- att dela på 6 personer. Det blir en liten slant i alla fall, åtminstone om man är så bra som vi!
Efter quizzet, sent på kvällen åt jag middag
bestående av det ugnsgrillade fläsklägget jag gjort på lördagen, till det åt jag purjolöksskivor, surkål och senap.
Sen gick jag och lade mig.

Äntligen, äntligen, äntligen!!

11/11 Redan på morgonen insåg jag att denna söndag skulle bli tuff att hinna med.
Jag hade en massa inplanerat och vaknade som tur var någorlunda tidigt, någon gång vid 10.
Jag kände inte för ägg eller knäckebröd vilket var det jag hade hemma, så jag ställde mig och bakade pannbröd. Jag bakade bara ut 3 stycken, resten lade  jag som kluttar i en påse och så in i kylskåpet till senare, eller en annan dag.
Då ringde killen som skulle komma och titta på bilen och förhoppningsvis köpa den. Han var i Stockholm redan och skulle vara på plats om ungefär en halvtimme. Jag gjorde kvickt en macka och ett glas iskaffe och så åkte jag mot jobbet där ju bilen stod parkerad.
Jag hade ju satt batteriet på laddning förre helgen och det hade gjort susen, det var som jag trodde inget fel på batteriet, det var bara det att jag inte kört bilen på nästan 5 månader.
Jag körde bilen ett par kilometer för att få igång bromsarna lite och strax senare dök killen upp i sällskap av sin pappa och en av hans kompisar. Han och hans pappa körde iväg en bit för att testa bilen och pappans kompis stannade hos mig, han visade sig vara väldigt trevlig, vilket han som tittade på bilen också var. Pappan sa inte mycket alls...
De tittade på bilen och konstaterade att allt jag sagt varit sant och att de då som lovat inte tänkte pruta mer. Vi gick in och skrev papper och så körde de iväg. Enkelt, smärtfritt och till och med trevligt!
Nu ska bilen som var importerad från Tyskland från början, få en ny karriär i Bosnien som bilskolebil!
Allt gick så smärtfritt att jag var hemma strax efter 12, mycket tidigare än jag väntat mig, så jag hade tid att bara slöa lite i soffan innan jag hoppade i duschen och sen fixade till mig och åkte tillbaka till jobbet för extrainsatt årsmöte. Bilförsäljningen hade svårt att sjunka in, det har tagit så lång tid och det känns som om en sten lyfts från mina axlar, jag har vetat att det legat en stress och tryckt på mig på grund av bilen, men jag visste inte att den var så stor.
Mötet gick också snabbt och smärtfritt och jag fann mig ha 2½ timme tillgodo innan jag skulle träffa K i stan.
Jag surfade lite och svarade på några jobbmail och sen ringde J upp, jag hade försökt få tag i henne i nån vecka. Hon kom med den brillianta idén att jag skulle komma över och ta en kopp te medan jag väntade på att klockan skulle gå.
Sagt och gjort, jag åkte till J och vi drack en kopp te och skvallrade lite och sen var det redan dags att åka till stan.
Navigatorn blev förvirrad och jag körde fel någon gång innan jag hamnade där jag skulle, jag skulle möta K på Vapiano vid Kungsbron.
Sen när jag skulle betala parkeringen så ville inte automaten ta kortet och slutligen betalade jag med två tior jag hade i bilen, sen hade jag inga mer kontanter.
Det fanns varken id-nummer på maskinen eller ett nummer att ringa om den inte fungerade, är det ens lagligt?
Jag och K hade en trevlig middag och jag hade med hennes post och "almond butter" hon önskat sig från Kalifornien och hon hade köpt några presenter till mig!
Hon vet att jag älskar stjärnor så hon hade köpt ett halsband och två hårspännen med stjärnor på.
Hon är så gullig som tänker på mig!
K tog en pizza och var väldigt nöjd med sin mat, jag tog pasta och det var gott, men jag ville ha spagetti och den var slut... Den pastan jag fick nu var inte alls lika god. Hur kan pasta smaka olika beroende på form? Jag tycker det är ologiskt...
När parkeringstiden gick ut gick vi till bilen båda två och sen körde jag henne hem till Täby och kom hem vid 22 ungefär och sen ringde L. Jag hade ju åkt förbi henne på vägen från Täby men trodde att hon sov vid det laget, fast det var kanske lika bra efter denna fulla dag, det skulle ju jobbas på måndagen igen.

Hur aktiva är ni när ni är bakis?

10/11 Oj oj oj, när jag vaknade på lördagen var tanken att jag skulle hjälpa L att flytta men jag var inte säker på om jag fortfarande var full, om jag var bakis eller om jag hade lågt blodsocker så när jag vaknade smsade jag L och sa att jag skulle äta frukost och se hur jag mådde. Jag mådde pyton visade det sig och det tog ett par timmar innan jag vågade mig ut på vägarna.
Men slutligen dök jag upp hos L i alla fall och hjälptes åt med L, hennes pappa och farbror och två andra kompisar att flytta och städa upp. De tyngsta sakerna hade de hunnit göra utan mig men tre timmar hjälp kunde jag erbjuda i alla fall.
En kompis som inte kunde hjälpa till att flytta hade istället bakat paj åt oss som kunde och vi åt lunch ihop i nya lägenheten.
Jag mådde fortfarande rätt pyton när vi var klara med det vi kunde göra och blev frisläppta och jag klargjorde att jag skulle hem och dö på soffan.
Tror ni jag gjorde det då?
Nej, jag satte mig själv i straffarbete istället och torkade alla ytor, städade toaletten och köket och dammsög och torkade golven.
Sen bytte jag lakan och tvättade tre maskiner tvätt och under tiden lagade jag kött både på spisen och i ugnen...
Ja, jag hade ett skinande rent hus och mat för en hel armé när jag var klar ett par timmar senare...
Men vad skönt det var att få sätta sig i soffan sen. Jag var trött och sliten hela kvällen och hade redan bestämt mig långt tidigare att jag gjort tillräckligt under fredagen, nu blev det att ta det lugnt hemma, det var vad energin ens knappt klarade av.