Den filmen gav mig inget mer än ångest

5/2 På torsdagen skulle jag på bio med Ah. Det var för hennes skull, hon ville se en Fransk-Kanadensisk film som hette Mommy och det var sista dagen den visades i Stockholm. Vi var båda rätt säkra på att jag skulle avsky filmen, men jag ville göra det för henne och för att få en chans att umgås med henne. Hon bor ju en bra bit från Stockholm, nästan ända uppe i Gävle, så det blir rätt sällan som vi ses. Jag brukar inte glömma något så länge som jag har skrivit upp det i telefonen, det är inte så mycket att jag tittar i den, det är mer att det är uppskrivet en gång och då fastnar det i huvudets kalender. Däremot så brukar jag dubbelkolla i telefonkalendern innan jag bokar något.
Jag vet verkligen inte varför, men jag hade totalt glömt bort att vi skulle på bio och rätt vad det är knackar det på dörren och det är Ah... Jävlar! Vilken tur att jag var hemma i alla fall. Jag snyggade till mig på rekordtid och sen åkte vi in till stan. Hon bjöd på bion eftersom jag inte ens ville se filmen och när den var slut så satt vi ett par minuter och tittade på eftertexterna och sen sa Ah något och jag insåg att hon tyckt att filmen var bra. Jag frågade om det var så och ja, hon tyckte att den var genialisk varpå jag sa att det var de längsta 5 timmarna i mitt liv... Den var 2 timmar lång sa hon beskt, he he, jo men det kändes definitivt som 5! Det hon älskade mest med filmen var det jag avskydde mest. Jag tyckte att det gick ut på att antingen skrika eller vara tyst, en massa svordomar och ångest och sånt tycker jag, typ som man tänker sig svensk långfilm. Men det faktum att hon gillade den gjorde det ju helt värt det i alla fall, själv är jag inte finkulturell utan är ganska förtjust i lättsmälta Hollywood-filmer.

Han fick vänta i 11 år

8/2 På lördagen hörde jag ett brak utanför dörren och när jag såg efter så visade det sig att det var min kvast som hade fallit. Jag har hört att enligt gammalt skrock så betyder det att man ska vänta sig en besökare. Det som var läskigt var att den stod så till att den inte skulle kunna falla, det hade jag sett till. Dessutom var det inte så särskilt blåsigt, därför blev jag riktigt uppskrämd. Att jag dessutom lärde mig detta i en film där det innebär att de senare får besök av ett våldsamt spöke gjorde inte saken bättre! (Magiska systrar - Practical Magic).
Turre fyllde 11 år och dagen till ära fick han sin första födelsedagspresent någonsin... ja, jag vet, jag är en skitdålig matte.
Han fick en liten grymtande gris, det är antingen hans tredje eller fjärde av den varianten och han älskar dem. Tyvärr älskar han dem väldigt våldsamt och de brukar sluta grymta efter max 5 minuter och strax senare än så är de trasiga också.
Underbart är kort och han tyckte verkligen att det var underbart.
På kvällen åkte jag in till Dubliner och hängde med A resten av kvällen och hade en Holländare från Irland efter mig större delen av kvällen. Han var visserligen trevlig men inte så pass att jag var särskilt intresserad.

Lyckad Galapremiär i Stockholm - Disney's Frost

26/1 På söndagen gick jag upp relativt tidigt för att vara jag på en helgdag. Jag hade efter mycket om och men lyckas få tag i och komma överens med Disney's eventbolag att vi skulle komma till Galapremiären av Frost med en fjordhäst. Det var gratis för dem och bra PR för vår hästras, så det var nog bra för alla. Det finns flera fjordhästar med i den filmen och eftersom många många, framförallt i resten av världen inte ens vet om att det finns en hästras som ser ut så, så är det jättebra med den marknadsföringen. Jag har sett forum på internet där det mest är amerikaner, där de förundras över att dessa hästar faktiskt finns på riktigt. De trodde att det var en fin Disneyhäst som var påhittad för att vara en gullig och tuff sagohäst!
Bland den typen av människor finns det heller inga fördomar för rasen, de ser bara en fin häst med potential och har ingen aning om att de saknar status i Norge och Sverige. För dem är det bara en trevlig hästmodell som ser väldigt exotisk ut.
Trojh som ställde upp som klapphäst på bion på Kungsgatan jobbar till vardags på Skansen, han ägs av min kompis T som också r hans arbetskamrat och hon kom med en väns dotter promenerande upp till bion för föreningen och rasens skull.
Trojh är en väldigt bra representant för rasen, han är vänlig, söt och har haft många fina framgångar på tävlingsbanorna och var en gång också en godkänd hingst. Han är trygg och trots att han jobbar på Skansen är han fortfarande nyfiken nog för att hälsa på folk och stoppa ner huvudet i barnvagnar för att pussa barn.
Jag älskar verkligen bilden på barnet och mamman tillsammans med Trojh. Glädjen hos barnet och tilliten till Trojh från både barnet och mamman som är helt avslappande det är underbart. Kanske kan vi använda den bilden till något i framtiden. Jag fotade, T som vuxen fick hålla i Trojh och M höll folk lite på avstånd från hans ben så att han inte skulle råk trampa på någon, det vore ju trist. Dessutom litar vi så mycket på våra hästar att vi ibland utan att tänka oss för tar onödiga risker som man normalt kanske inte skulle ta med en annan ras.
Det brukar ju inte hända något... men man bör ju planera för det värsta och hoppas på det bästa.
Det var trångt och en massa folk och M hade fullt upp att hålla dem på avstånd och från att inte köa en halvmeter från Trojhs rumpa, Konstigt att folk inte har mer respekt för en häst, särskilt när de har sina barn med sig. Av någon anledning är de flesta mest rädda för hästars munnar, inte deras fötter eller tyngden som kommer med storleken.
Men alla var i alla fall gulliga och trevliga och vi fick nog några bilder på Trojh med lite kändisar, det kan man ju ha nytta av i PR-sammanhang.
Jag fotade hela tiden och fick som sagt till några bra bilder och var rätt nöjd, men jag blev kall efter en dryg timme därute och det var skönt att gå tillbaka till bilen när vi var klara och T, M och Trojh gick tillbaka till Skansen.
Det här var ett riktigt teamwork. Det var G i föreningen som kom med förslaget, en annan som tog reda på datumet, jag som tog uppdraget att ta kontakt med Disney och T, M och Trojh som ställde upp med hästkraften och jag som förevigade det och postade bilder och sånt på Facebook.

Vi tyckte helt olika

21/1 På tisdagen hade jag en massa att göra på jobbet, men fick i alla fall det mesta gjort. Efter att ha annonserat på Facebook om sällskap till kvällen för att gå på bio, fick jag återigen sällskap av L som var glad att få sällskap en kväll till i Stockholm och dessutom fick gå på bio gratis. Mina fribiljetter skulle gå ut nästa dag och jag ville inte slösa bort dem genom att inte utnyttja dem. Hon hade redan sett The Hobbit 2, men hade inget emot att se den igen när det var gratis och allt. Vi hade dessutom en gratisbiljett för snacks och cola, så det delade vi systerligt på. Jag gillade inte första filmen och tyckte att den var larvig och hade lite "tappa byxorna-humor", billig humor alltså, där de talar om för en att nu ska ni skratta... Det gillar inte jag och blir negativt inställd och tjurig och tycker till slut att ingenting är roligt, inte ens det jag kanske normalt skulle skratta åt.
Den här andra filmen överraskade mig därför mycket positivt. Systerdottern tyckte om den första men inte det andra så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Men jag tyckte som sagt tvärtom.

Första intrycket kan vara missvisande

17/1 På fredagen mötte jag upp med min fina Ah i Kista för att gå på bio. Hon har inte varit i Kista Centrums garage tidigare och hade svårt att hitta dit och väl på plats blev hon osäker på om hennes nya, stora bil skulle komma in i garaget under måttet som var angivet...
Jag mötte upp och stod och tittade noga medan hon körde långsamt, långsamt under mätpinnen. Det var inte mycket plats över, men det gick bra. Sen hoppade jag in i bilen nästan i farten och höll på att dö pussdöden när hennes nya unghund attackerade mig från baksätet med nosen i örat på mig och var lite för vänskaplig helt enkelt.
Till slut fick vi båda hålla honom på avstånd med all vår styrka för att jag inte skulle få dregel överallt.
Vi gick och såg Hunger Games - Catching Fire, den andra i serien alltså och jag är imponerad över hur bra gjorda de filmerna är. Det finns så mycket just nu som inte följer de böcker de är tänkta att illustrera, men de här filmerna är så nära som det är möjligt att komma tycker jag. Tjejen som spelar huvudrollen passar också väldigt bra till det, då tjejen beskrivs som alldaglig men samtidigt mycket vacker. Det är rätt så rättvisande på skådespelerskan. Hon ser alldaglig ut först, men sen inser man att hon är väldigt vacker och har rena drag och ibland har hon verkligen minimalt med make-up och ser ändå helt fantastisk ut.
Vi hann prata lite skit också och Ah fick ett par bilder på sin ponny som nyfödd, hon som dött några dagar tidigare. Jag hade ju bilder och jag har en fotoskrivare, så hon fick en A4:a och två mindre bilder.

Bristolfotografering och världens sämsta film

8/8 Tidigt på torsdag morgon tog jag tåget till Bristol för att träffa vår ordförande i jobbföreningen och för att sitta i möten större delen av dagen inför nästa års seminarium som ska hållas där.
Jag var framme vid 10 och tog en taxi till centrala Bristol, det visade sig vara rätt långt att åka, det tog runt 20 minuter.
Det visade sig att C hade tagit med sin fru L så det var jättekul, för jag har inte sett henne på 8 år!
Hon har svårt att hänga med på våra möten och seminarier eftersom hon är lärare, det är alltså svårt för henne att ta ledigt, men nu var det ju sommarlov i Wales där de bor, så hon kunde komma med.
Vårt första möte ar med hotellet och det första vi gjorde var att titta på deras konferenslokaler och några av rummen. Sen satte vi oss ned och hade ett möte om lite olika saker och vilka förutsättningar vi har och vilka krav vi behöver få uppfyllda.
När vi var klara på hotellet tog vi en promenad ned till floden och på vägen fotade jag en del för prospekten vi ska skicka ut och till almanackan som ska trycks inför nästa år.
Det var fint nere vid vattnet och vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och där bestämde vi oss för att äta en snabb lunch.
Vi pratade om britters summa matvanor efetrsom C beställde en sandwich med friterade fiskpinnar i. Det är skumt det där, de äter till och med sandwichar med pommes i! Den här såg väldigt trist, torr och tråkigt ut och "pinnarna" såg lite brända ut. Själv valde jag en ceasarsallad och den smakade bra och kände som ett både sundare och godare alternativ.

Efter en snabb lunch tog vi oss tillbaka till hotellet, plockade upp bilen och åkte till nästa möte på skeppet Great Britain. Det är ett riktigt skepp men jag vet inte riktigt vad det användes till eller när.
Det kan nog bli rätt fint med galamiddag i deras salong, men jag som har anlag för sjösjuka och kan bli sjuk även på land ibland är lite nervös för hur jag ska må.
 Brittiska museer kan ibland vara lite underliga och lite för konstgjorda, det här var inget undantag, de hade till och med en skådespelare som låtsas vara kaptenen eller nåt sånt som gick omkring och pratade med folk, Däremot så var han väldigt trevlig så vi funderar i alla fall på att hyra in honom till vårt evenemang.
Tjejen vi hade möte med på skeppet gick inte att få stopp på, hon bara pratade och pratade och C hade sagt till mig när vi var tvungna att åka mot stationen för att jag skulle hinna med tåget, men jag fick inte en syl i vädret och vi kom iväg nästan en halvtimme sent. Sen fastnade vi i trafik också så det slutade med att jag missade tåget som jag redan köpt biljett till för att komma tillbaka till London med, så jag fick köpa en ny och vänta på nästa tåg.
Jag köpte en kaffe och en muffin att ha på tåget och jag kom tillbaka i rimlig tid i alla fall, runt 16.30.
Det fanns ingen lapp att sätta på dörren för att inte bli störd och strax efter att jag lagt mig på sängen för att vila en stund så gick brandlarmet, det gick så pass länge att jag hann sätta på mig skorna, ta hadväskan och öppna dörren, sen slutade det ringa. Jag gick och lade mig igen och strax senare knackade det på dörren...
Jag har aldrig förstått vitsen med att bädda ner sängen åt en, de bara stör. Jag har alltid "Do not disturb"lappen uppe på dörren på hotellet när jag reser, i alla fall om det är städat och klart. Men jag hittade som sagt ingen sån.
Framåt kvällen bestämde jag mig för att gå på bio, det är enkelt gjort om man bor på Leicester Square för de flesta biografer ligger däromkring.
Jag gillar "Superhero"filmer så jag bestämde mig för att se Man of Steel i 3D.
Filen började i stort sett samma minut som jag köpte biljetten så det var bråttom in i salongen och jag lyckades inte hitta den först... Man skulle gå igenom en Costa Coffee shop och uppför en trång trappa på andra sidan, det var 4 våningar upp och när jag väl kom upp så fanns det inga 3D-glasögon där...
Jag och en skitsnygg karl som såg ut som Daniel Craig gjorde sällskap i vårt letande efter glasögon och innan vi gick in i biosalongen efter vår utflykt så frågade jag om han kanske hade hört det en massa gånger, men att han var väldigt lik Daniel Craig?
Han blev väldigt förvånad och sa att han aldrig hört det tidigare!
Sen gick vi åt varsitt håll och satte oss på våra platser i salongen.
Jag är inte särskilt kinkig med filmer och gillar larviga Hollywood-filmer, men det här var en av de sämsta filmer jag någonsin sett!!
Allvarligt, det var som en blandning av alla dåliga filmer jag har sett, Day after tomorrow, Thor, Pearl Harbor och en massa annat skit. Lång var den också och om det inte varit så att jag naivt nog hoppades på att det skulle komma någon bra avslutning på den som skulle göra tiden värt det, eller att jag har en princip att alltid se klart filmer så hade jag nog inte sett klart den och sparat de timmarna av mitt liv...

Jag betalar för det som är värt nåt

26/6 På onsdagen hämtade jag ett paket i Väsby centrum, på Ica. Det var filmer och tv-serier som jag skickat efter och betalar för! Jag laddar som sagt inte ned saker olagligt på nätet, jag betalar för det som jag tycker är värt att se. Visst har jag råkat betala för saker som inte var värt något i mina ögon, men det är en risk jag är villig att ta för att ha rätten att välja. Die Hard är ju till exempel en riktig klassiker och höjdare!
När jag hämtat paketet åkte jag till järnhandeln och köpte bland annat bensin och olja till motorsågen, olja till gräsklipparen, tändvätska och grillgallersborste. Jag hade fått presentkort på järnhandeln av brorsan i födelsedagspresent förra året och var rädd att det skulle hinna gå ut innan jag kommit ihåg att använda det. Jag tycker att jag var smart som handlade sånt som ändå går åt istället för att köpa en massa oväsentligheter.
På kvällen gjorde jag köttfärssås som fick stå och puttra rätt länge vilket jag sällan tar mig tid att låta den göra.
Jag pratade två timmar i telefon med Ah som jag inte hört av på länge och livet känns alltid lite lättare när jag fått prata med henne en stund.

Borde jag lägga TV-tittande till mina hobbies?

25/6 På tisdagskvällen ringde det på min dörr och utanför stod radiotjänst.
Jag har inga kanaler på min TV, jag kan inte ens få in 1:an och 2:an, varför vet jag inte riktigt, men det har ju inte bekymrat mig heller eftersom jag inte tittar på TV...
Jag skulle hellre se att de gav en någon typ av inloggning till att titta på TV för då skulle jag kunna bevisa att jag inte tittar på TV alls, men nu har de ju ändrat reglerna till även telefon och dator. Jag vet inte vad andra människor har sina telefoner och datorer till, men jag använder min telefon till att ringa och smsa med och någon gång googla, tittar på TV gör jag INTE!
Min dator använder jag till jobb och för att skriva min blogg och till att kolla Facebook, tittar på TV- gör jag INTE!
Lägg det som en skatt eller ta betalt av dem som använder tjänsten, ta inte betalt godtyckligt av de som är för dumma för att neka. Det är ungefär som att jag betalar för andras barnomsorg på min skatt, det är okey, men skicka mig inte en faktura på barnomsorg jag inte utnyttjar.
Jag nekade till TV eftersom jag egentligen inte har det, jag har en stor skärm. Men vem fan tror på att man varken har telefon eller dator eller surfplatta?
När jag hävdade bestämt att jag inte använder dem till att titta på TV så var hans svar bara att jag kanske borde det...
Ehhh, jag har roligare saker att göra än att titta på statliga TV-program, kanske svårt för en sån som han att förstå och han sa att det borde bli min nya hobby.
Som ni kanske hör var han ganska otrevlig och fräck.
Nu tvingas jag att betala drygt 2000:- om året för något som jag aldrig har utnyttjat, jag vet att inte alla håller med mig, men jag tycker att det är oerhört fräckt och dyrt dessutom.
Jag betalar faktiskt för det jag tittar på, jag laddar aldrig ned något olagligt från internet, jag köper alla mina filmer och TV-serier. Moraliskt gör jag alltså precis rätt, låt de som tycker att statlig TV är viktigt och bra betala för det, jag vill det INTE.
Jag har verkligen följt min moraliska övertygelse när det gäller detta, jag har inte försökt att lösa problemet med att jag inte får in några kanaler på min TV och när jag ville se dokumentären om den Norska Herculesen som störtade i Svenska fjällen så gick jag hem till mina föräldrar för att göra det och det är faktiskt också moraliskt riktigt. Du behöver inte ha egen TV-licens för att titta på TV hos någon annan.
Efter jobbet hade jag i alla fall åkt ned till SIBA och köpt nya högtalare för att få bättre ljud när jag lyssnar på Spotify (som jag betalar för), det lät inte så mycket bättre än de gamla faktiskt, men de var i alla fall snyggare.
Jag hämtade ett färgprov på Caparol och fick en pappskiva att måla på och ställa mot väggen i olika ljus.
Min värk är densamma och jag mailade med min läkare som bestämt inte tror att det kan vara reumatism, tydligen skulle det synas på nåt av proverna de tagit på mig om det varit det.
Jag ville köpa bananer på ICA men de hade inte en enda mogen banan och då var jag till två olika ICA-butiker... är inte det konstigt säg?
Jag lagade pasta till middag men av någon anledning gjorde den mig väldigt illamående, så den gjorde snabb retur. Det har jag haft problem med på sistone till och från.

Jag trodde att han var skadad så som han skrek

13/6 På torsdagen var jag supertrött och det passade sådär eftersom det var dags för styrelsemöte. Vi möttes på Scandic hotell (Lilla blå) i Väsby för frukost och sen en dag med möten. Lunchen var riktigt dålig och frukosten var inte mycket bättre. Jag hade lämnat bilrutorna och bakluckan lite öppna eftersom Turre satt i bilen och solen tittade fram med jämna mellanrum. Plötsligt blev det ösregn och jag var tvungen att lämna mötet för att stänga fönstren, hela bilen var blöt och det var nu en stor pöl precis där jag parkerat eftersom jag för Turres skull ställt mig så lång ned på parkeringen som möjligt så att han inte skulle bli så stressad av folk som gick förbi.
Systersonen dök upp på eftermiddagen och skulle följa med mig hem eftersom vi skulle på bio. När vi skulle in i bilen fick vi nu mer eller mindre vada genom pölen som blivit ännu större och vi var båda helt dränkta om fötterna när vi kom hem.
Vi åkte till Kista Centrum för att äta won ton nudelsoppa och sen se The Hangover 3 och konstigt nog var den faktiskt lika bra som de två tidigare filmerna och hade också några nya grepp.
Vi kände oss båda lite dästa när vi kom hem efter bion så vi tog en promenad och till och med Judas hängde på. Jag tycker det ser så sött ut när han och Turre springer bredvid varandra eller när Judas ibland går ett par meter bakom Turre.

När vi lämnade mitt område och tog cykelvägen mot Fresta så förlorade vi Judas, han försvann i gräset och kom inte fast vi ropade på honom. Vi gick för att se om vi kunde hitta en sten som S hittat tidigare, som någon målat som Jabba the hut, vi hittade den, men målningen var så gott som borta. Vi vågade inte göra annat än att vända eftersom Judas stannat, vi var rädda att han skulle sitta och vänta på oss, så istället för att ta en rundtur så vände vi och gick tillbaka samma väg.
Vi gick och pratade och plötsligt hörde jag nåt och frågade S om han hörde nåt?
När vi kom närmare övergångsstället där vi tappat Judas så hörde vi skriket tydligare. Jag blev orolig för jag har aldrig hört honom skrika på det sättet, jag blev mer och mer övertygad om att han blivit påkörd eller nåt och jag ropade tillbaka. Men när vi gått över vägen och jag lockade på honom så hoppade han plötsligt ut från gräsdjungeln framför oss och var både hel och glad att se oss.
När vi övertygat Judas om att följa med oss hem och inte ligga mitt på vägen så satte vi oss och tittade på några avsnitt av "Mitt liv som död" S gillar serien lika mycket som jag gör!

Killar kan man inte räkna med

7/6 På fredagen hade vi klämdag, det vill säga vi var lediga. Trots detta var jag tvungen att försöka fixa grejer åt en kund eftersom de hade panik. Men när jag försökte få tag i dem för att säga att min kollega M kunde hjälpa dem, ja då svarade de inte ens i telefon på en timme! Ibland blir man trött på såna som säger att det är bråttom och så stressar man för att de ska få det de vill ha och så försvinner de bara. Min kollega löste i alla fall problemet åt kunde i slutänden.
Själv tog jag tag i trädgårdsarbetet och klippte gräset. Eftersom solen sken tänkte jag att det var ett bra sätt att få lite solbränna, att klippa gräset i bara shorts och bikiniöverdel.
Jag försökte också fylla badtunnan under hela dagen, med hjälp av vattenspridaren och vattennivån började i alla fall att klättra uppåt.
Jag sopade stengången också fast det är verkligen ett evighetsjobb precis som verandan. Det är opraktiskt att ha fyra stora tallar precis invid huset.
Det sista som stått kvar ute efter att det nya förrådet blivit byggt blev nu inflyttat. När allt detta utomhusarbete var avklarat så fortsatte jag inne och tog hand om ett helt berg av tvätt och sen tog jag en paus i hängmattan och fick mig lite mer sol.
När solen gått ned bakom träden så tog jag en dusch och åkte och handlade, på Ica var det en hel driva snygga poliser som handlade bara lösgodis för hela slanten och jag kunder inte låta bli att kommentera det och fick ett svar att det var en av de få lagliga sakerna man kan gå på när man jobbar sent.
B som jag skulle träffat på kvällen lös med sin frånvaro och svarade inte på sms. Killar är verkligen inte att räkna med, sådär gör aldrig vi tjejer! Jag smsade också med kompisen J men både han och jag kom fram till att vi var för trötta för att ta tag i att umgås.
Efter att ha förberett kött, potatis och champinjoner till nästa dags kalas och skar det hembakade brödet och lagt det i frysen så satte jag mig i soffan och tittade på Narnia och fixade både finger- och tånaglar och lackade med mitt röda favoritlack.

Colin Firth och Orlando Bloom på amerikanska?

16/3 På lördagen gjorde jag broccoli- och blomkålssoppa, jag var rastlös och var lite sugen på det. Det blev inget bra alls faktiskt... Men jag åt en portion till lunch i alla fall. J kom förbi med tulpaner till mig och så fikade vi.
Framåt kvällen dök L upp med Thaimat och när vi ätit såg vi en av de sämsta filmer som någonsin gjorts tror jag, "Main Street" vi vet fortfarande inte vad den handlar om, om det finns någon sensmoral i den eller vad som fick dem att ens bry sig om att göra filmen...
Både Colin Firth och Orlando Bloom var med i filmen och det var det som gjorde att vi inte trodde att den kunde vara så sopig, men det var den som sagt. Och L kunde inte sluta skratta när de pratade eftersom båda pratade med amerikansk dialekt istället för brittisk.
Men under tiden vi förundrades över denna menlösa film så hånglade Turre upp L i soffan och sen tog vi en fika med "minicupcakes".

Och vi var nästan i tid faktiskt...

9/2 På lördagen vaknade jag tidigare än jag egentligen ville och jag tvättade lite till och sen städade jag korgarna jag har i badrummet. Det är svårt att få dem prydliga, det är helt enkelt för mycket i dem. Jag är en riktig hamster, jag gillar verkligen inte att få slut på tvål, schampo, tandkräm och sånt, så jag handlar en massa åt gången, ofta i London eftersom det är billigare där. Men sen måste man ju förvara allt detta någonstans och det är svårt i ett så litet badrum som jag har. Sen om man dessutom har svårt att sluta köpa smink och sen sparar allt det man köper, då glömmer man till och med vad man har och det blir liggande.
Lite bättre blev det i alla fall och vissa saker lyckades jag kasta, men mycket var det inte.
Jag borstade katten och hunden och klippte klorna på mig själv och hunden, sen var vi renoverade hela bunten.
Framåt eftermiddagen blev jag lite hungrig och gjorde ännu en skafferitömning då jag gjorde äggröra med lite skinka, ost, champinjoner och lök som jag hade i gömmorna. Det verkar som om jag börjar lära mig hur man gör äggröra, även denna gång så blev det helt okey faktiskt!
I min senaste filmorder hade jag beställt Narnia 3 så den tittade jag på och sen gjorde jag mig i ordning för att möta upp A i stan vid 22.
Vi var båda nästan i tid vilket är värt ett kors i taket och jag hade precis hittat parkering och gått till tunnelbaneuppgången då A kom med tåget. Sen tog vi en promenad till Wirströms, en Irländsk pub i Gamla Stan. Varför en Irländsk pub heter Wirströms det har jag ingen aning om.
Det var packat med folk och vi tog oss med stor svårighet in, sen gav vi upp direkt och pressade oss tillbaka ut. Det var en massa turister och stammisar men inte plats att ens stå bekvämt.
Vi fortsatte gatan ned och gick in på O'Connells istället och där fanns det plats att stå vid baren utan att behöva trängas och de hade bra livemusik också. Vi stannade kvar där ett tag och jag tog en cola, sen fortsatte vi nedåt gatan igen och gick in på The Liffey. Där träffade vi lite folk vi kände och även där var det bra livemusik, men slutligen bestämde vi oss för att åka vidare till The Dubliner.
Även där hittade vi folk vi kände och jag vet inte, jag känner mig mer hemma och avslappnad där, men just denna dag var det lite skumt folk där faktiskt.
Vi hade i alla fall trevligt men sen började jag bli riktigt sliten så vid strax före 2 åkte jag hemåt.
Jag hade ju inte ätit middag eftersom jag inte var hungrig på kvällen för att jag blev så bekvämt mätt på äggröran vid 14.30. Men nu när jag kom hem var jag hungrig så jag tog en macka och te och kom i säng vid 4 ungefär.
Bara nån timme efter att jag somnat vaknade jag av att jag hade oerhört ont i magen och så hjöll det på en stor del av natten/morgonen, jag vaknade emellanåt och kved av smärta men sen gick det över och jag somnade om, sen samma sak igen.

Men visst måste det vara ett lagbrott?

24/1 På torsdagen var jag hemma för migrän på förmiddagen och jag tror att det är första gången på runt två år som jag varit tvungen till det. Inte kul att vara hemma för migrän, men jävligt kul att det händer så sällan nu mer.
Det var riktigt kallt i huset så när jag gick upp så tände jag brasan och så åt jag en redig frukost, chiabatta med mozzarella, rödlök, vitpeppar och salt. Det är verkligen jättegott, det måste ni testa.
På väg hem från jobbet så åkte jag förbi Ica och handlade lite och eftersom jag var ruskigt deppig så köpte jag tulpaner och en annan blomma till mig själv som tröst.
Jag såg P.S. I Love You för att få ur mig det sista av deppigheten och till kvällen kändes det lite bättre och då tittade jag på Criminal Minds istället.

Vad gillar ni tidningsurklippet från vår lokaltidning?
Det är väl olagligt vad jag vet att inte ha sin hund under uppsikt?
Själv skulle jag faktiskt polisanmäla den hundägare som hade så dålig uppsikt på sin hund att jag inte kom in i mitt hus. Hur kan de inte misstänkas för brott?

Blir det inte utgång så får det väl bli middag istället

5/1 På lördagen kom S förbi med Neu Lash åt mig som jag bett henne att köpa. Det är en sån där "eyeliner" som gör fransarna tätare och längre. Och om ni undrar, Ja, det fungerar! I alla fall det märket.
Hon tog en fika och snackade lite skit medan jag åt frukost. På kvällen skulle jag eventuellt möta upp med J igen innan han skulle åka tillbaka till England men han visste inte om han skulle hinna eller inte och skulle höra av sig i sånt fall. Sannolikheten att det skulle vara tidigt var ju liten i alla fall så jag bjöd in Lena, S och mina föräldrar till en tidig middag. Mamma och pappa skulle till IKEA först och fick  problem med bilbatteriet och var 20 minuter sena. Lena var upptagen med annat och var också lite sen men så fort alla var på plats så satte vi igång med middagen. Det serverades "Crispy Beef" det vill säga köttet jag hade kokat på onsdagen, serverat med Kinesiska pannkakor, strimlad purjolök och strimlad gurka, sen har man några droppar soja på och det är mums.
Det tyckte även mina gäster  som inte testat tidigare. Jag hade frågat även systerbarnen om de ville komma eftersom det är deras favoritmat, men L hade varit tvungen att avliva sina sista två marsvin så hon kände inte för det.
Vi hade i alla fall en trevlig middag och sen åkte mamma och pappa hemåt, jag Lena och S satt och pratade en stund och sen såg vi film; The Proposal. Ingen av dem hade sett den tidigare och tyckte att den var lättsam och kul. Vid midnatt ungefär så åkte de hemåt, Lena var kvar en liten stund längre än S. När hon åkt tittade jag på Vampire Diaries en stund innan jag gick och lade mig.
J hade tydligen blivit senare än han räknat med så han hörde inte av sig förrän under natten, men det såg jag inte förrän nästa morgon.
Jag har förresten insett nu när jag börjat titta på den serien att jag har läst böckerna, jag brukar inte glömma sånt och nu när jag tänker efter så gillade jag de nog också, varför har jag glömt att jag ens läst dem?

The Hobbit.. nja, jag är skeptisk

2/1 På onsdagen hade jag och systerbarnen bestämt att gå och se The Hobbit i Kista Centrum så vid strax efter 16 dök de upp hemma hos mig för en helkväll med övernattning.
Vi åkte till Kista på stört för eftersom vi hade presentkort att betala med och så så var det besvärligt att betala online. L hade dessutom en specialbiljett som hon fått när hon sett The Hobbit med några kompisar och texten hade strulat hela filmen igenom och den måste lösas in i en kassa.
Vi hann inte i tid men det var inga problem att ta ut de bokade biljetterna eftersom salongen var halvtom.
Filmen var i 3D och jag har kommit på att om jag tar barnglasögonen så blir jag mindre yr eftersom jag tydligen har tätt mellan ögonen. Men de är å andra sidan så pass små så om man ser en film som är 3 timmar lång så börjar de trycka lite väl mycket på sidorna.
Jag råkade salta mina popcorn för mycket men L ville bara ha lite av sina så jag fick dem istället. Vad gillar ni burken? Vitt salt... Finns väl knappt annat?
Filmen var okey och vacker precis som de andra, den var lite väl utdragen tyckte jag och jag brukar inte vara kinkig med sånt alls, så då är det illa. De har ju varit så fantastiskt duktiga på specialeffekter i de tidigare filmerna så när vargryttarna kom galopperande över ett fält och såg ut som om de var inritade och flöt över det, då blev i alla fall jag jättebesviken!
Men jo, jag kommer att se filmen igen men kanske inte på bio.Jag kommer också att köpa den på DVD och jag kommer se de andra två också förstås.
Vi var hemma vid 22 och det enda vi ätit sedan frukost var popcorn så vi åt en varsin laxbakelse som jag gjort av resten av räkröran och brödet kvällen innan. Ungarna tyckte att de var jättegoda. Sen tittade vi på film (The Hangover 2) och vid midnatt ville ungarna ha varmrätt så jag ställde mig och stekte oxfilé och värmde potatisen, såsen och grönsakerna.
Sen såg vi en film till (Bridesmaids).
Vi kom i säng vid 3 tror jag, S på soffan och L i gästrummet.
Om ni undrar över bilden på Turre så var det S som satte horn på honom, ja det är granbarr...

Har ni klättrat 15 våningar någon gång?

9/12 På söndagen vaknade vi återigen relativt sent och när vi gjort oss i ordning gick vi raka vägen till Soho och Balans igen för båda kände för deras fräscha brunch.
På vägen såg vi ett hästekipage, fina, glada hästar, men lite väl tunna tycker jag.
Eftersom K hade köpt frukttallriken dagen innan köpte nu jag en "Berry bowl". Jag trodde att det skulle vara samma sak som dagen innan ungefär, fast med bara bär och ingen annan frukt.

Tyvärr var det snarare fruktyoghurt med lite bär och det funkar ju inte lika bra som en liten klick yoghurt när man är laktosintollerant... Alltså fick K äta upp det mesta, jag smakade bara.
Eftersom jag inte hade fått i mig frukosten dagen innan ordentligt så valde jag nu bara toast med porcherat ägg på och det räckte med en skiva och äggen, sen var jag proppmätt...
Efter frukost gick vi till en av underklädesbutikerna vi varit i dagen innan för att titta och också byta en sak som K köpt.
Jag köpte några snygga stay ups och höfthållare, sånt är svårt att hitta i min storlek i Stockholm tycker jag, det är nog billigare i London också. Jag köpte också ett par lack-stay-ups, ni får se en bild om ett par dagar. Jag har ingen aning om vad jag ska ha dem till, jag kan inte tänka mig att jag någonsin skulle visa mig ute i det. Men de var såååå coola och kostade bara runt någon hundralapp, så jag var bara tvungen.

Vi traskade runt en stund och satte oss på Starbucks en stund och sen gick vi tillbaka till hotellet och lämnade våra grejer och sen gick vi på promenad. Vi gick förbi Downing Street till Houses of Parliament, gick över Themsen där och gick sen utefter floden hela vägen till Tower Bridge där vi gick över och tog tunnelbanan tillbaka. På vägen hann vi passera en julmarknad där vi köpte "Mulled Wine" bara för att testa och inte ens K som gillar vin tyckte att det var gott. Hon tvingade dock i sig sitt, jag tvingade i mig hälften, erbjöd henne det och kastade det sen och dyrt var det också, runt 50:- för en liten pappmugg...
Vi gick förbi en biopremiär också och funderade på att stanna och titta eftersom det var Hitchcock och därmed skådisar som Anthony Hopkins, Helen Mirren och Scarlet Johansen. Men det visade sig att de skulle komma först om runt 45 minuter så då orkade vi inte vänta.

Det var behagligt väder och så länge vi gick så var vi precis lagom varma, det var ett vackert ljus som höll i sig ganska bra precis tills vi promenerat klart. När det blev lite kyligare köpte vi en kaffe på Starbucks och traskade vidare.
När vi gick ned i tunnelbanan började det småregna lite, men 6 stationer senare när vi klev av så hade det regnat klart redan.
När vi kom tillbaka var fötterna lite möra, vi hade gått i runt 2 timmar.

Jag tog en dusch och sminkade om mig och sen var det dags att åka på evenemanget vi åkt till London för, Postsecret.
Vi tog tunnelbanan till Russel Square och sen tog vi ett dumt beslut när vi såg att det bara var hiss eller trappor upp från tunnelbanan. Det stod mycket folk i kö så vi tänkte: -Vi tar trapporna, hur illa kan det vara? Väldigt illa visade det sig... Inte förrän vi kommit en bra bit upp hörde vi vad de egentligen sa i högtalarna hela tiden. Det är 175 trappsteg till markplan, detta motsvarar ungefär ett 15 våningshus. Hoppsan, det var lite sent att vända så vi kämpade på och kom upp flåsande och svettiga, men vi tog oss upp i alla fall.
Sen gick vi lite fel när vi skulle leta upp universitetet men slutligen efter en lång omväg kom vi rätt i alla fall.

Vi fick rätt bra platser trots att många kommit före oss, de flesta vill visst sitta precis rakt framför scenen snarare än nära, vi satte oss på första raden vilket gjorde att främst K hade gott om rum för sina långa ben, att vi satt lite vid sidan om Frank gjorde inte så mycket för han var bra på att vända sig så att alla skulle se och höra bra.
Kanske var det för att vi blivit så varma och svettiga på vägen till Universitetet men efter en stund var vi helt nedkylda i hallen och båda två satt med alla ytterkläder på och frös i alla fall.

Frank berättade historien om Postsecret och sen delade han med sig av sina erfarenheter genom åren och varför han tror att det finns ett behov av att dela med sig av sina hemligheter och sen läste han upp ett par stycken. Vissa är ju roliga, andra sorgliga och en del är helt enkelt rent av skrämmande. Efteråt fick de som ville dela med sig av sina hemligheter och det var också hjärtskärande i vissa fall. Som tjejen som var utfryst på jobbet och vars "vänner" aldrig ringer tillbaka till henne och inte hört av sig på månader...
Andra är ju mer kul, som tjejen som väger sig före och efter hon går och bajsar...
 Naturligtvis var många av dem väldigt nervösa för att ställa sig upp och tala inför så många människor så de pratade fort, otydligt, mumlande och väldigt långt ifrån mikrofonen så jag som inte har engelska som modersmål hade ofta väldigt svårt att höra vad de sa.

Jag hade köpt två av böckerna på plats och ställde mig i kön för signering av Frank eftersom jag ju samlar på signerade böcker.
Jag hade tur och hamnade rätt långt fram i kön och han var vänlig, stämplade och signerade min bok och bytte ett par vänliga ord med mig varav jag fick chansen att säga att vi åkt hela vägen från Sverige för att se honom.

Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till Leicester Square, den här gången tog vi hissen ned för övrigt, sen gick vi till China Town för att få i oss lite mat.
Jag tog ännu en Won Ton Noodle Soup, K tog en annan soppa och sen delade vi på stekta grönsaker med extra vitlök. Det var ruskigt gott och jag fattar inte varför det är så svårt att få till det hemma?

Sen gick vi tillbaka till hotellet, klockan var väl 22-23 när vi kom dit och trots att jag var så trött så ögonen gick i kors så "läste" jag hela den ena boken innan vi släckte vid 1.30. De kort som var roligast eller mest tragiska läste jag högt för K medan hon målade naglarna.

Jag hade inga problem att somna, men jag som alltid är för kall, vaknade faktiskt av att det var för varmt i rummet och då hade vi ändå haft fönstret öppet i två dygn...