5/2 På torsdagen skulle jag på bio med Ah. Det var för hennes skull, hon ville se en Fransk-Kanadensisk film som hette Mommy och det var sista dagen den visades i Stockholm. Vi var båda rätt säkra på att jag skulle avsky filmen, men jag ville göra det för henne och för att få en chans att umgås med henne. Hon bor ju en bra bit från Stockholm, nästan ända uppe i Gävle, så det blir rätt sällan som vi ses. Jag brukar inte glömma något så länge som jag har skrivit upp det i telefonen, det är inte så mycket att jag tittar i den, det är mer att det är uppskrivet en gång och då fastnar det i huvudets kalender. Däremot så brukar jag dubbelkolla i telefonkalendern innan jag bokar något.Jag vet verkligen inte varför, men jag hade totalt glömt bort att vi skulle på bio och rätt vad det är knackar det på dörren och det är Ah... Jävlar! Vilken tur att jag var hemma i alla fall. Jag snyggade till mig på rekordtid och sen åkte vi in till stan. Hon bjöd på bion eftersom jag inte ens ville se filmen och när den var slut så satt vi ett par minuter och tittade på eftertexterna och sen sa Ah något och jag insåg att hon tyckt att filmen var bra. Jag frågade om det var så och ja, hon tyckte att den var genialisk varpå jag sa att det var de längsta 5 timmarna i mitt liv... Den var 2 timmar lång sa hon beskt, he he, jo men det kändes definitivt som 5! Det hon älskade mest med filmen var det jag avskydde mest. Jag tyckte att det gick ut på att antingen skrika eller vara tyst, en massa svordomar och ångest och sånt tycker jag, typ som man tänker sig svensk långfilm. Men det faktum att hon gillade den gjorde det ju helt värt det i alla fall, själv är jag inte finkulturell utan är ganska förtjust i lättsmälta Hollywood-filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar