30/1 På fredag morgon kom jag äntligen iväg till labbet för att ta blodprovet som smärtkliniken ville att jag skulle ta. Jag har ju haft sprutfobi en gång i tiden, inte så konstigt kanske eftersom jag skulle göra kontraströntgen som 5-åring. Mina föräldrar hade förvarnat mig om att de skulle sticka mig och att det skulle göra ont. Som en god dotter satt jag still och tyst och tog den utlovade smärtan fyra gånger innan jag slutligen började gråta och försöka komma undan. Det var någon klåpare som stack mig, inte mindre än 7 gånger stack de en 5-åring och sprutade in kontrastvätska (som tydligen svider enormt mycket) och gång på gång spräckte de mina små blodådror och det gör också väldigt ont.Det var pappa som var med inne hos mig, mamma satt i väntrummet och hon var höggravid. Slutligen var jag i full panik och skrek och grät, brorsan föddes nästa dag...
Efter detta har jag alltså fått sprutfobi. Jag minns ju inte tillfället, men det gör kroppen och hjärnan på något plan. Jag insåg ju att det begränsade mig i livet att bli helt panikslagen och bara gråta så fort det nämndes att jag kanske skulle behöva ta en spruta eller blodprov. Jag bestämde mig helt enkelt för att jobba bort den fobin. Jag tog alla chanser att ta sprutor och blodprov och nu har jag kommit så långt att jag inte ens får ökad puls eller känner mig minsta rädd eller berörd. Jag tar ju till och med sprutor själv, både min migränspruta som är som en sån där penna, man ser ju inte så mycket, men också Fragminsprutor (blodförtunnande) i samband med operation. Det är bara en sak jag gör, ungefär som att borsta tänderna, inget jobbigt alls. Jag är alltså mer avslappnad än de flesta andra nu. Min läkare som har varit min husläkare sedan jag var 9 år gammal har ju sett hela det här förloppet och är så imponerad att han har nämnt att han tycker att jag borde hålla kurser. Det är bara det att jag jobbar med mig själv varje dag, men olika problem jag har, men jag har aldrig varit bra på att reda ut hur jag kommer till målet, vilket jag alltid gör.
Jag kan räkna på ena handens fingrar de kurser och föreläsningar jag varit på, där jag lärt mig något nytt. Jag sitter mest och undrar hur någon ens kunde komma på att hålla kurs om det där. Jag har alltid trott att proffs ska kunna lära mig något nytt, en typ av överkurs liksom. Men det brukar alltid var så att jag bara får ett kvitto på att det jag gjort har varit rätt...
När jag var på ekonomikurs hos Balansekonomi satt jag mest och funderade på om det inte varit bättre ekonomiskt att behålla de drygt 2000:- jag betalat för kursen, än att gå den. De lärde mig ju inget nytt alls. Det var jag som gjort överkursen, i mina ögon så var det helt självklara saker som de presenterade som nyheter. Som att man bör ha en buffert, att man bör lägga undan minsta si och så många procent av månadslönen, sätt att investera den och så vidare. Men jag hade en större buffert än de rekommenderade och lade undan dubbelt så mycket som den procent de sa att man skulle försöka nå... I slutet skulle man utvärdera kursen och skriva vad som gett en aha-upplevelse. Min aha-upplevelse var att jag definitivt inte hade något att lära av dem och att jag är ett ekonomiskt geni. Det jag INTE är, är någon som kan uttrycka det jag gör på ett sätt som kan hjälpa andra. Jag är uppenbarligen inte en entrepenör. Jag kan inte göra pengar på mina kunskaper eftersom jag inte tror att jag är speciell, har något som kan vara värt att lära ut och inte vet hur jag egentligen gör för att få det att fungera. Om jag bara kunde lära mig det, då jävlar skulle jag kunna komma någon vart.
På eftermiddagen åkte jag ut till IKEA i Barkarby, jag hade en tid bokad med köksavdelningen för att äntligen komma igång /för tredje eller fjärde gången) med att rita mitt nya kök, nu ska det bli av har jag tänkt mig. Jag hade fått påminnelser från dem för att inte missa tiden, men jag hade upptäckt några dagar efter att jag hade bokat att det skulle ha betalats samma dag som det bokades... Jag bestämde mig för att chansa eftersom de tydligen inte visste att det inte var betalt. Jag såg till att vara där i god tid och gick in vid kassorna först. Det fanns en liten infodisk där nere och jag bad tjejen där om råd. Hon ringde upp till köksavdelningen och jo, de hade med mig på sitt schema. Tjejen hjälpte mig att betala det och sen gick jag upp och vi satte igång.
Det visade sig att jag mätt fel någonstans, jag hade ju mätt allt på väldigt kort tid kvällen innan.
Men vi lyckades fixa det mesta i alla fall. Dessvärre fungerade inte deras ritprogram som det skulle, det är ju liksom så det brukar gå för mig när jag försöker göra om det här köket...
Det mesta fick vi gjort i alla fall och tanken är att jag ska gå in och fixa det sista, men hur man gör är jag osäker på.
Vi stötte på ett riktigt problem däremot. Min köksbänk blir 3,07 m, det längsta IKEA kan göra är 3 m om man ska ha en disk av sten... Det är tydligen jättevanligt att det är så och nu måste jag köpa en disk någon annanstans och det kommer att kosta runt 30 000:-!
Jag köpte en ny hylla till badrummet också, en som stått på min shoppinglista ett bra tag.
Den är större än den jag haft tidigare och snyggare, den är vit, den andra är träfärgad.
Jag köpte också nya korgar att ha i hyllan och de är bra mycket större än de tidigare, det gör förhoppningsvis att det blir lättare att hålla ordning och att det ser mindre rörigt ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar