På måndagseftermiddagen grävde jag mig fram till krypgrunds-luckan. Det blev inte så tungt och omfattande arbete som jag hade fruktat faktiskt. Sen kröp jag in där och tittade mig omkring, men jag visste ju egentligen inte vad jag tittade efter. Det enda jag kunde konstatera var att det inte sprutade vatten så att jag såg det och att vattenmätaren stod helt still, alltså sprutade det inte vatten någonstans där jag inte kunde se det heller.
Jag ringde min snälla granne vars sambo föreslagit att jag skulle fråga honom om hjälp.
Ett par timmar senare när han kom hem kom han förbi och kröp ned under huset. Det tog inte lång tid innan han hade en idé.
Han hade hittat en stickpropp som inte var inpluggad och när han följde den tyckte han den verkade höra till en värmeslinga till rören. Han stoppade in kontakten och kröp ut och stängde efter sig. Vi stod och snackade lite medan jag tog en cigg och under tiden så hörde vi hur vattnet började spola inne i badrummet där vi lämnat kranen öppen. Det tog alltså mindre än 5 minuter att tina. Tänk vilken lycka att kunna gå på toaletten igen.
Sen så ringde jag runt till mina stallvänner för att hitta hö att stödfodra rådjuren med.
De har varit ända uppe vid min dörr, troligtvis för att försöka få tag i grankransen jag har på dörren. De är helt desperata nu när det varit så mycket snö under så lång tid att de till och med varit fram till en kompis dörr och dragit i en "gran"girlang gjord av plast.
Nu har hösilaget jag köpte av grannstallet legat i ungefär 1½ dygn och när jag åkte hemifrån i morse var det fortfarande ingen som hade hittat dit.
Det brukar vara rådjur runt mitt hus och på min tomt nästan dygnet runt, året runt. Men nu har de inte gjort spår på nästan en vecka. Kanske är jag för sent ute?
torsdag 25 februari 2010
måndag 22 februari 2010
Straffet för att ha fixat toaletten?
I morse när jag vaknade fanns det inget vatten. Den självklara gissningen var ju att det frusit, men det har ju aldrig hänt tidigare så för säkerhets skulle kollade jag med trevliga grannen om de har nåt vatten. Jo, det har de. Eftersom de är fina, trevliga grannar fick jag också ett erbjudande att använda dusch och toalett hemma hos dem. Men tänk om köldknäppen håller i sig. Inte vill jag pulsa genom snö och kyla för att gå på toaletten då. Helt oförstående över detta nya problem och vad det kommit sig av satt jag och beklagade mig för min favoritkollega A på fikarasten. Hon kom kvickt på att det nog berodde på att jag nyss fixat packingen i toaletten. Förr stod den ju och rann mer eller mindre hela tiden och kanske är det därför vattnet inte frusit tidigare. När det gick upp för mig att hon troligen har rätt så satt jag och stirrade fånigt i fjärran med halvöppen mun ett par sekunder. Annars brukar man ju säga att den som inte underhåller sitt hus drabbas av skador i det. Inte kunde jag väl tro att det kunde bli precis tvärtom.
Första steget är nog att försöka ta sig in i krypgrunden för att ta en titt. Det känns inte särskilt lockande. För att komma fram dit måste jag ta mig igenom eller över en 2 meter hög och 2 meter bred snövall som jag skottat upp under vintern. Sen måste jag skotta mig ned till locket som ligger för öppningen till krypgrunden. Allt detta ska dessvärre också göras i 15-20 minusgrader.
När jag väl tar mig ned i krypgrunden måste jag kräla och krypa in i det kalla mörkret och försöka ta reda på vad som är problemet.
Jag brukar tycka att jag har tur som får bo så fint i mitt lilla hus på landet. Just nu känns det som att folk har rätt när de hävdar att det är mycket jobb att ha ett eget hus...
Första steget är nog att försöka ta sig in i krypgrunden för att ta en titt. Det känns inte särskilt lockande. För att komma fram dit måste jag ta mig igenom eller över en 2 meter hög och 2 meter bred snövall som jag skottat upp under vintern. Sen måste jag skotta mig ned till locket som ligger för öppningen till krypgrunden. Allt detta ska dessvärre också göras i 15-20 minusgrader.
När jag väl tar mig ned i krypgrunden måste jag kräla och krypa in i det kalla mörkret och försöka ta reda på vad som är problemet.
Jag brukar tycka att jag har tur som får bo så fint i mitt lilla hus på landet. Just nu känns det som att folk har rätt när de hävdar att det är mycket jobb att ha ett eget hus...
söndag 21 februari 2010
Snövallar och svallande känslor
När jag kom hem i eftermiddags hade någon äntligen plogat vägen så jag kunde komma fram till tomten. Men sin vana trogen hade denna någon plogat tjusigt och rent framför ödetomtens uppfart och lämnat en snövall framför min. Oftast står ju min bil ovanför uppfarten när han plogar, det leder dessutom spår upp dit. På andra sidan vid den öde tomten finns det ju aldrig några hjulspår. Alltså fick jag lämna bilen på vägen och skotta tills jag var osande missnöjd och fingrarna kändes som om de lossnat från händerna. Undrar om han skrattar gott varje gång eller om han bara har lite otur när han tänker?
lördag 20 februari 2010
Edamame-lycka
I de flesta länder kan man köpa edamame på sushi-restauranger, men jag har aldrig hittat en "svensk" sushi-restaurang som har det.
Jag har läst att det finns på asiatiska butiker, men den närmaste jag känner till ligger i Stockholm och då blir det ju ett helt företag att fixa.
Men igår hade jag ärende söder om stan och mötte efteråt upp en vän på Maxi Ica i Tumba och fick för mig att fråga efter edamame. Jag hittade frysvaruexperten och frågade honom. Jag blev så lycklig när han sa att de hade det att han hade svårt att hålla sig allvarlig, fast han kunde inte låta bli att le stort i alla fall.
Ica har nu ett eget varumärke som heter Ica Selection och i den serien finns det edamame.
Det enda man behöver göra är att koka upp bönorna med lite salt och sedan sila av vattnet. Man strör sen flingsalt över bönorna och äter sojabönorna som ligger i skidorna, man äter inte själva skidorna.
Det är ett gott och nyttigt snacks och jag älskar dem.
Jag har läst att det finns på asiatiska butiker, men den närmaste jag känner till ligger i Stockholm och då blir det ju ett helt företag att fixa.
Men igår hade jag ärende söder om stan och mötte efteråt upp en vän på Maxi Ica i Tumba och fick för mig att fråga efter edamame. Jag hittade frysvaruexperten och frågade honom. Jag blev så lycklig när han sa att de hade det att han hade svårt att hålla sig allvarlig, fast han kunde inte låta bli att le stort i alla fall.
Ica har nu ett eget varumärke som heter Ica Selection och i den serien finns det edamame.
Det enda man behöver göra är att koka upp bönorna med lite salt och sedan sila av vattnet. Man strör sen flingsalt över bönorna och äter sojabönorna som ligger i skidorna, man äter inte själva skidorna.
Det är ett gott och nyttigt snacks och jag älskar dem.
onsdag 17 februari 2010
Respect - This is what it means to me
Hillevi Wahl skrev i Metros kolumn idag om att hälsa på städerskor. Ämnet var "har du hälsat på en städerska idag"
Underligt ämne kan man tycka, har det någon betydelse om personer man springer på och hälsar på är städerskor eller höga chefer?
Själv brukar jag behandla alla människor med respekt, tills de bevisat på ett eller annat sätt att de inte förtjänar det.
Jag är inte så präktig som jag låter, för jag tappar respekten för folk titt som tätt.
En svaghet jag har är att jag har väldigt svårt för korkade människor och min definition är nog kanske lite annorlunda än andras. Jag tappar snabbt tålamodet med dem och undrar hur det egentligen kan vara så svårt för dem, så respekten är det nog också lite si och så med.
De som är medvetet elaka mot andra förtjänar heller inte min respekt enligt mig. Detta inkluderar de som utför brott som skadar andra.
De som utnyttjar andra människor står också lågt i kurs. Där hittar vi människor som utnyttjar situationer, system och männniskor de förväntas älska.
De som inte visar andra människor respekt har en egen kategori, men de platsar egentligen i alla de andra också.
En människa som är sjukskriven utan att vara sjuk platsar också i flera av mina kolumner. De är medvetet elaka mot de som faktiskt är sjuka, detta genom att undergräva deras trovärdighet och underminera systemet. Dessutom utnyttjar de alla oss som betalar skatter och avgifter för att hjälpa dem som inte har möjlighet att försörja sig själva.
Jag saknar alltså respekt för vissa människor.
Men jag kan för mitt liv inte förstå varför jag skulle sakna respekt för en människa som gör vad hon/han kan för att försörja sig själv och sin familj. Förväntas jag tycka att de förtjänar mindre respekt för att de tar hand om andras skräp och smuts? Eller är det för att de tjänar mindre än jag?
Jag har helt enkelt en inneboende respekt för de som gör rätt för sig. Sen vad det exakt är de gör, det skiter väl jag i, så länge det är lagligt.
Ålder, ursprung, yrke, utbildning och annat räknar jag som oväsentligt i sammanhanget. Det definierar inte människan. Men det är klart att vissa åldrar, ursprung, yrken och utbildning retar mitt intresse mer än andra. Men det har inte med respekt att göra.
Själv blir jag nästan alltid bemött med respekt, det är fördelen med att respektera andra.
Jag ser dem och därför ser de mig.
Underligt ämne kan man tycka, har det någon betydelse om personer man springer på och hälsar på är städerskor eller höga chefer?
Själv brukar jag behandla alla människor med respekt, tills de bevisat på ett eller annat sätt att de inte förtjänar det.
Jag är inte så präktig som jag låter, för jag tappar respekten för folk titt som tätt.
En svaghet jag har är att jag har väldigt svårt för korkade människor och min definition är nog kanske lite annorlunda än andras. Jag tappar snabbt tålamodet med dem och undrar hur det egentligen kan vara så svårt för dem, så respekten är det nog också lite si och så med.
De som är medvetet elaka mot andra förtjänar heller inte min respekt enligt mig. Detta inkluderar de som utför brott som skadar andra.
De som utnyttjar andra människor står också lågt i kurs. Där hittar vi människor som utnyttjar situationer, system och männniskor de förväntas älska.
De som inte visar andra människor respekt har en egen kategori, men de platsar egentligen i alla de andra också.
En människa som är sjukskriven utan att vara sjuk platsar också i flera av mina kolumner. De är medvetet elaka mot de som faktiskt är sjuka, detta genom att undergräva deras trovärdighet och underminera systemet. Dessutom utnyttjar de alla oss som betalar skatter och avgifter för att hjälpa dem som inte har möjlighet att försörja sig själva.
Jag saknar alltså respekt för vissa människor.
Men jag kan för mitt liv inte förstå varför jag skulle sakna respekt för en människa som gör vad hon/han kan för att försörja sig själv och sin familj. Förväntas jag tycka att de förtjänar mindre respekt för att de tar hand om andras skräp och smuts? Eller är det för att de tjänar mindre än jag?
Jag har helt enkelt en inneboende respekt för de som gör rätt för sig. Sen vad det exakt är de gör, det skiter väl jag i, så länge det är lagligt.
Ålder, ursprung, yrke, utbildning och annat räknar jag som oväsentligt i sammanhanget. Det definierar inte människan. Men det är klart att vissa åldrar, ursprung, yrken och utbildning retar mitt intresse mer än andra. Men det har inte med respekt att göra.
Själv blir jag nästan alltid bemött med respekt, det är fördelen med att respektera andra.
Jag ser dem och därför ser de mig.
måndag 15 februari 2010
Hemresa
Fredag morgon.
Efter att ha skjutsat J till flygplatsen åkte jag tillbaka till hotellet och fortsatte packa mina väskor. Helt otroligt vad en avgiftad shopoholic kan handla under en vecka i Florida...
Efter att ha packat om resväskan och handbagaget två gånger lyckades jag få med allt utom schampot och balsamet, det fick bli kvar. Jag som frusit hela veckan lyckades till och med bli svettig av att packa min lilla resväska tills den såg ut som en stoppad kalkon. Liksom alltid var jag också nervös för att jag inte skulle få med den hem. Vad gör man om man plötsligt står på en flygplats och väskan är för tung för att checka in?
Nå, efter en dusch och en sväng ut på lunch var jag redo att prova lyckan i incheckningen. Det slutade på en räkning på $ 50 för att få med mig min överviktiga väska. Men det var ju bara att betala, jag ville ju ha med mig grejerna hem.
Som plåster på såren för min obekväma resa till Orlando hade jag tur den här gången. Flighten var halvtom och jag hade en hel sätesrad för mig själv. Men eftersom jag är bra på att binda ris om min egen rygg, så hade jag tryckt i mig en Red Bull för att jag var så trött. Så trots att jag låg bekvämt och hade alla chanser till en ordentlig nattsömn, så slumrade jag bara och kunde inte riktigt somna. Alla bitar av resan var i tid och jag kom iväg från London lika fint som jag kom dit. Väl hemma i Sverige och mitt lilla hus igen fick jag elda en massa eftersom det var drygt 12 grader i huset när jag kom hem.
Gissa om min kisse var glad att se mig. Ändå har han ju blivit väl omhändertagen av C medan jag varit borta. Men hon kan ju inte sitta och vara social med honom hela kvällen, så han får nöja sig med mat och lite kel.
Efter att ha skjutsat J till flygplatsen åkte jag tillbaka till hotellet och fortsatte packa mina väskor. Helt otroligt vad en avgiftad shopoholic kan handla under en vecka i Florida...
Efter att ha packat om resväskan och handbagaget två gånger lyckades jag få med allt utom schampot och balsamet, det fick bli kvar. Jag som frusit hela veckan lyckades till och med bli svettig av att packa min lilla resväska tills den såg ut som en stoppad kalkon. Liksom alltid var jag också nervös för att jag inte skulle få med den hem. Vad gör man om man plötsligt står på en flygplats och väskan är för tung för att checka in?
Nå, efter en dusch och en sväng ut på lunch var jag redo att prova lyckan i incheckningen. Det slutade på en räkning på $ 50 för att få med mig min överviktiga väska. Men det var ju bara att betala, jag ville ju ha med mig grejerna hem.
Som plåster på såren för min obekväma resa till Orlando hade jag tur den här gången. Flighten var halvtom och jag hade en hel sätesrad för mig själv. Men eftersom jag är bra på att binda ris om min egen rygg, så hade jag tryckt i mig en Red Bull för att jag var så trött. Så trots att jag låg bekvämt och hade alla chanser till en ordentlig nattsömn, så slumrade jag bara och kunde inte riktigt somna. Alla bitar av resan var i tid och jag kom iväg från London lika fint som jag kom dit. Väl hemma i Sverige och mitt lilla hus igen fick jag elda en massa eftersom det var drygt 12 grader i huset när jag kom hem.
Gissa om min kisse var glad att se mig. Ändå har han ju blivit väl omhändertagen av C medan jag varit borta. Men hon kan ju inte sitta och vara social med honom hela kvällen, så han får nöja sig med mat och lite kel.
Späckad torsdag
Idag skulle det bli jobb, mitt i semestern...
J stannade på hotellet medan jag försvann i bilen mot DeLand. Visade sig att det ligger nästan ända borta vid Daytona Beach, så jag körde nog runt 10 mil för att komma dit tror jag. Det tog drygt en timme, men det hade nog tagit en timme bara om jag inte missat avfarten från motorvägen. Fick åka runt 2 mil extra bara för det.
Träffade en trevlig kille som vår vänlige konkurrent fixat ett studiebesök med och visades runt på tre företag, varav en fallskärmsfabrik och en selfabrik. Intressant att se hur andra gör och K var trevligt sällskap. Han är en sydafrikan som bor i Florida och kan ni tänka er, han har bott i vår lilla kommun i tre år! Underligt och konstigt är det tycker jag, men han bodde och jobbade i Sverige och här var det enda ställe han kunde få lägenhet. Ja, världen är bra liten.
Sent på eftermiddagen kom jag tillbaka till hotellet. Hann bara byta om och äta lite av min inhandlade nödproviant, sen bar det av till Tampa på ishockey. En bra bit att köra var det, men jag slapp i alla fall, J körde. Det tog nog 1½ timme ungefär, men det var lätt att hitta och så fort vi körde av motorvägen stod det folk och viftade in oss på en tillfällig parkering.
Vi följde strömmen in i arenan och tog oss ett litet mellanmål innan vi gick och satte oss... på fel platser. Efter att ha blivit frågade om vi satt på rätt platser letade vi fram biljetterna igen och slutligen platserna vi egentligen skulle sitta på. De som spelade var Tampa Bay Lightning och Boston Bruins. Dessvärre var Boston överlägsna i första perioden, som slutade 4-0. I andra perioden blev det 5-0, men sen kom Tampa igen och det slutade 5-4. Jag som aldrig varit på hockey förr, tyckte att det var kul och det är väl inte helt fel att öppna med en NHL match som första upplevelse. Vi fick också se lite slagsmål med bara nävar och det känns som om det hör till. Även om jag har svårt att förstå hur man kan bli så engagerad och aggressiv. Men det är väl allt testosteron som flödar.
Väl tillbaka på hotellet var vi helt slut och somnade ovaggade.
Delfinen Cindy
Vi fick gå upp relativt tidigt på onsdagen eftersom vi skulle till Sea Worlds Discovery Cove för att bland annat simma med delfiner. Där kör de med kösystem och de som kommer dit först, får simma först.
Det kostade mycket pengar, runt 1500:-. Men allt var inkluderat. Så när vi kom dit fick vi varsin våtdräkt att byta till, frukost, handdukar och allt, senare fick vi lunch, dusch och snacks.
Jag lovar att det var svettig att byta till våtdräkten. Jag undrade ärligt om de skulle ha en som jag kunde ha och gubben som lämnade ut dem (och J) sa att det var väl självklart att de hade.
Visst är det trevligt att folk inte riktigt tror att jag är så stor som jag är, men det kan lätt bli pinsamt också...
Efter halv ångest och halv panik hade jag fått på mig dräkten och det kändes som om jag hade fått på mig en tvångströja, blixtlåset var det inte tal om att lyckas stänga. Det satt på ryggen och dessutom så var det en enorm glipa mellan de båda sidorna.
En stackars amerikansk minimamma som bara var en tvärhand hög och tunn som en vidja fick hjälpa mig och småsnyftade att det nog inte skulle fungera. Under tiden kommer en i personalen in i omklädningsrummet och undrar varför jag inte bad om en storlek större...
Jag visste ju inte att det fanns. Jag trodde att antingen skulle jag få på mig denna, eller så skulle jag få vara utan och dagen var isande kall. Nu var det i alla fall försent, jag hade helt enkelt inte energi att göra om proceduren.
Strax hade minimamman fått igen blixtlåset så långt som vi kunde hoppas och jag gick på stela ben och stoppad som en korv ut genom dörren för att möta upp J.
Första anhalten var snorkling i en stor bassäng med alla möjliga saltvattenfiskar. De var ju orädda och simmade nästan in i en, som om de förnärmat tyckte att vi kunde väja för dem om vi nu absolut skulle in på deras domäner. Stingrockorna i bassängen var enorma och gled majestätiskt förbi och under oss. Bakom glas kunde vi titta på hajar och barracudor.
Sen hittade vi en bassäng med mindre stingrockor och grundare vatten, om man stod still där en stund så kom de och hälsade och då fick man klappa dem. De var mjuka och lite slemmiga. Vi fick också prova att mata dem med räkor. Man höll räkan med stjärtendelen uppåt, under vattnet. Sen simmade de över den och sög i sig den, det kändes rätt underligt och vi skrattade en hel del.
Efter en iskall dag med mycket frysande fick vi senare på eftermiddagen träffa delfinerna. Vår delfin hette Cindy och var i 40-års åldern. Jag blev förundrad över hur hennes hud kändes. Lite grann som vått siden, varken halt eller strävt utan med med struktur bara. Hon var vänlig och tålmodig och lät oss klappa och känna och poserade snällt för bilder med oss alla och bogserade oss också en liten bit var i ett tryggt tempo. Det var häftigt att träffa en delfin och hon var faktiskt mer som en människa som inte kunde tala än som en hund eller häst. Det kändes liksom som om hon var smartare än dem.
Senare på kvällen åkte vi in till Orlando down town. Och även om vi även denna gång fick kämpa för att hitta rätt, så kom vi dit till slut. Det blev en pubrunda, vi var väl på runt 5 pubar på 1½ timma. Med oss hade vi ett par lite yngre grabbar som J träffat på planet dit.
Det kostade mycket pengar, runt 1500:-. Men allt var inkluderat. Så när vi kom dit fick vi varsin våtdräkt att byta till, frukost, handdukar och allt, senare fick vi lunch, dusch och snacks.
Jag lovar att det var svettig att byta till våtdräkten. Jag undrade ärligt om de skulle ha en som jag kunde ha och gubben som lämnade ut dem (och J) sa att det var väl självklart att de hade.
Visst är det trevligt att folk inte riktigt tror att jag är så stor som jag är, men det kan lätt bli pinsamt också...
Efter halv ångest och halv panik hade jag fått på mig dräkten och det kändes som om jag hade fått på mig en tvångströja, blixtlåset var det inte tal om att lyckas stänga. Det satt på ryggen och dessutom så var det en enorm glipa mellan de båda sidorna.
En stackars amerikansk minimamma som bara var en tvärhand hög och tunn som en vidja fick hjälpa mig och småsnyftade att det nog inte skulle fungera. Under tiden kommer en i personalen in i omklädningsrummet och undrar varför jag inte bad om en storlek större...
Jag visste ju inte att det fanns. Jag trodde att antingen skulle jag få på mig denna, eller så skulle jag få vara utan och dagen var isande kall. Nu var det i alla fall försent, jag hade helt enkelt inte energi att göra om proceduren.
Strax hade minimamman fått igen blixtlåset så långt som vi kunde hoppas och jag gick på stela ben och stoppad som en korv ut genom dörren för att möta upp J.
Första anhalten var snorkling i en stor bassäng med alla möjliga saltvattenfiskar. De var ju orädda och simmade nästan in i en, som om de förnärmat tyckte att vi kunde väja för dem om vi nu absolut skulle in på deras domäner. Stingrockorna i bassängen var enorma och gled majestätiskt förbi och under oss. Bakom glas kunde vi titta på hajar och barracudor.
Sen hittade vi en bassäng med mindre stingrockor och grundare vatten, om man stod still där en stund så kom de och hälsade och då fick man klappa dem. De var mjuka och lite slemmiga. Vi fick också prova att mata dem med räkor. Man höll räkan med stjärtendelen uppåt, under vattnet. Sen simmade de över den och sög i sig den, det kändes rätt underligt och vi skrattade en hel del.
Efter en iskall dag med mycket frysande fick vi senare på eftermiddagen träffa delfinerna. Vår delfin hette Cindy och var i 40-års åldern. Jag blev förundrad över hur hennes hud kändes. Lite grann som vått siden, varken halt eller strävt utan med med struktur bara. Hon var vänlig och tålmodig och lät oss klappa och känna och poserade snällt för bilder med oss alla och bogserade oss också en liten bit var i ett tryggt tempo. Det var häftigt att träffa en delfin och hon var faktiskt mer som en människa som inte kunde tala än som en hund eller häst. Det kändes liksom som om hon var smartare än dem.
Senare på kvällen åkte vi in till Orlando down town. Och även om vi även denna gång fick kämpa för att hitta rätt, så kom vi dit till slut. Det blev en pubrunda, vi var väl på runt 5 pubar på 1½ timma. Med oss hade vi ett par lite yngre grabbar som J träffat på planet dit.
onsdag 10 februari 2010
Forvirrad navigator och Disney World
Tank vad man kan hamna vilse trots att man har en navigator, eller var det for att vi hade en?
Vi tankte oss att aka ned till down town Orlando, men navigatorn skickade oss at alla mojliga hall och hakade upp sig och slog av sig och slutligen pajade den helt och hallet. Sen fick vi gissa oss hem till hotellet for jag var for trott for att kora langre.
Jag slappte av J vid en pub med gangavstand hem och sen akte jag till hotellet och somnade pa rotmos.
Idag akte vi och kopte en ny sladd till navigatorn, sa nu ar den igang.
Men det gjorde vi forst nar vi varit tvungna att hitta pa kann till Disney's Magical Kingdom.
Det var klart vart att aka dit tycker jag. Det ar val mest for barn kanske, men jag har velat aka dit sedan jag var ett och det var en upplevelse trots allt.
Det som ar roligast ar att se hur bra de har lost allt och hur fint det ser ut.
Dessvarre regnade det riktigt ordentligt hela dagen, sa det var jobbigt och trist forstas.
Men jag sag Askungens slott och Langben och hela ganget.
Det var pa vagen tillbaka till hotellet som vi letade upp en ny sladd till navigatorn och jag handlade ett gang toppar pa Lane Bryant och en baddrakt pa ett annat stalle.
Imorgon ska vi namligen till Sea World och dar ska vi simma med delfiner och allt mojligt annat.
Jag var i valet och kvalet om jag verkligen skulle gora det, jag vill ju inte visa mig bland folk i badklader. Men jag bestamde mig (med patryckning fran J) att jag skulle gora det. Jag var radd att angra mig annars och man kan ju inte lata ens radslor styra ens liv...
Idag var vi pa Cattleman's Steak House och at middag.
Jag fick en riktigt bra file'bit perfekt tillagad och bakad potatis till det. Men dessvarre kunde jag bara ata drygt halva biten trots att jag valt den lilla och J fick ata upp sin egen bautastek, potatis och sen min potatis och resten av mitt kott.
Sen hade han mage att saga att han inte var sa fastligt matt...
Han var lika nojd som jag med middagen och eftersom det var mitt forslag sa kanns det bra.
Vi tankte oss att aka ned till down town Orlando, men navigatorn skickade oss at alla mojliga hall och hakade upp sig och slog av sig och slutligen pajade den helt och hallet. Sen fick vi gissa oss hem till hotellet for jag var for trott for att kora langre.
Jag slappte av J vid en pub med gangavstand hem och sen akte jag till hotellet och somnade pa rotmos.
Idag akte vi och kopte en ny sladd till navigatorn, sa nu ar den igang.
Men det gjorde vi forst nar vi varit tvungna att hitta pa kann till Disney's Magical Kingdom.
Det var klart vart att aka dit tycker jag. Det ar val mest for barn kanske, men jag har velat aka dit sedan jag var ett och det var en upplevelse trots allt.
Det som ar roligast ar att se hur bra de har lost allt och hur fint det ser ut.
Dessvarre regnade det riktigt ordentligt hela dagen, sa det var jobbigt och trist forstas.
Men jag sag Askungens slott och Langben och hela ganget.
Det var pa vagen tillbaka till hotellet som vi letade upp en ny sladd till navigatorn och jag handlade ett gang toppar pa Lane Bryant och en baddrakt pa ett annat stalle.
Imorgon ska vi namligen till Sea World och dar ska vi simma med delfiner och allt mojligt annat.
Jag var i valet och kvalet om jag verkligen skulle gora det, jag vill ju inte visa mig bland folk i badklader. Men jag bestamde mig (med patryckning fran J) att jag skulle gora det. Jag var radd att angra mig annars och man kan ju inte lata ens radslor styra ens liv...
Idag var vi pa Cattleman's Steak House och at middag.
Jag fick en riktigt bra file'bit perfekt tillagad och bakad potatis till det. Men dessvarre kunde jag bara ata drygt halva biten trots att jag valt den lilla och J fick ata upp sin egen bautastek, potatis och sen min potatis och resten av mitt kott.
Sen hade han mage att saga att han inte var sa fastligt matt...
Han var lika nojd som jag med middagen och eftersom det var mitt forslag sa kanns det bra.
tisdag 9 februari 2010
Kobe' Japanese Steak House
I formiddags akte jag ivag och shoppade lite. J stannade kvar pa hotellet och jag stack till Wahlgrens for att hitta en harborste, schampo och balsam. Men det blev forstas en massa annat ocksa.
Sen akte jag och handlade sushi till frukost. Det blev edamame och spicy tuna roll med rispapper istallet for sjograspapper. Sashimin jag kopte lyckades jag inte fa i mig.
Ikvall har vi varit pa ett Japanese Steak House. Den basta mat jag nagonsin atit var pa ett sant i Salt Lake City. Darfor tyckte jag att J maste testa och han var pa.
De satter upp en riktigt haftig show och maten ar bra. Dock var den inte lika fantastisk den har gangen som den forra, men de anvander fina ravaror och ar riktigt duktiga.
De jonglerar med allt fran rakstjartar till agg och det ar jattekul att titta pa. Maten man serveras skulle ha rackt till tre personer, men J at upp bade sin egen och en del av min. Anda rackte det till en ordentlig matlada hem till hotellet ocksa.
Men i det kylskapet star det ocksa sashimi som blev kvar efter att jag atit det till frukost och frukt som blev kvar efter nattamalet pa Kennedy Space Center tidigt i morse vid 3-tiden.
Vi far val se hur mycket som slutligen maste kastas.
J slog till pa stort och bestallde en Kobe' steak, importerad fran Japan. Den gick pa $ 84! Han var riktigt nojd med bade underhallningen och maten, sa det var ju kul. Kandes som ett bra beslut att ga ut pa en riktigt fin middag atminstone en gang. Imorgon aker nog jag till Disney World, men J vill inte folja med, men det gar bra anda aven om det varit kul med sallskap.
Nu bar det ner till Down Town Orlando, dar har vi inte varit an och vi tankte se om vi hittar nan trevlig pub.
Sen akte jag och handlade sushi till frukost. Det blev edamame och spicy tuna roll med rispapper istallet for sjograspapper. Sashimin jag kopte lyckades jag inte fa i mig.
Ikvall har vi varit pa ett Japanese Steak House. Den basta mat jag nagonsin atit var pa ett sant i Salt Lake City. Darfor tyckte jag att J maste testa och han var pa.
De satter upp en riktigt haftig show och maten ar bra. Dock var den inte lika fantastisk den har gangen som den forra, men de anvander fina ravaror och ar riktigt duktiga.
De jonglerar med allt fran rakstjartar till agg och det ar jattekul att titta pa. Maten man serveras skulle ha rackt till tre personer, men J at upp bade sin egen och en del av min. Anda rackte det till en ordentlig matlada hem till hotellet ocksa.
Men i det kylskapet star det ocksa sashimi som blev kvar efter att jag atit det till frukost och frukt som blev kvar efter nattamalet pa Kennedy Space Center tidigt i morse vid 3-tiden.
Vi far val se hur mycket som slutligen maste kastas.
J slog till pa stort och bestallde en Kobe' steak, importerad fran Japan. Den gick pa $ 84! Han var riktigt nojd med bade underhallningen och maten, sa det var ju kul. Kandes som ett bra beslut att ga ut pa en riktigt fin middag atminstone en gang. Imorgon aker nog jag till Disney World, men J vill inte folja med, men det gar bra anda aven om det varit kul med sallskap.
Nu bar det ner till Down Town Orlando, dar har vi inte varit an och vi tankte se om vi hittar nan trevlig pub.
Nu har jag frusit i Florida ocksa...
Nu ar vi pa plats i Orlando, Florida.
Kallt som fan har det varit och trott har jag varit storre delen av tiden.
Efter en natt pa Gatwick i London akte jag till Orlando, en resa som tog nastan 10 timmar. En av de varsta flygresorna jag har gjort. Manga barn var med pa planet och ingen av dem var tyst nagon langre stund i taget. Bakom mig satt en pojke som sparkade mig i ryggen, drog i satet, bankade pa det och petade mig i huvudet. Den stressade mamman visste inte vad hon skulle gora fast jag bad henne upprepade ganger att snalla fa sitt barn att sluta sparka.
Mycket somn blev det alltsa inte.
Snalla J hamtade upp mig pa flygplatsen och vi stack till hotellet.
Snabbt in med vaskor och lite fixande med klader och sant, sen var vi tvungna att aka ivag for att ta bussen till Kennedy Space Center.
Det tog lang tid for bussen att komma dit och jag hann ta en liten power nap.
Synen som motte oss var overvaldigande nar vi klev av bussen. Vi hade blivit forvarnade om att vi inte var de enda som ville se uppskjutningen av rymdfarjan, utan att de raknade med runt 30 000 personer bara pa Kennedy Space Center omradet. Det var bilar och folk overallt och kon maste ha varit runt 300 m lang. Folk vantade sig en kall natt och det bars pa filtar, foliefilter, tacken och sovsackar. De flesta hade massor med lager klader pa sig och mossa pa huvudet.
Efter en relativt kvick runda inne pa omradet, dar vi framforallt kopte souvenirer bar det av tillbaka till bussen med tillhorande koer dit.
Efter en halvtimme i bussen kom vi ut pa den lilla strandremsan dar VIP gaster far se uppskjutningen. Redan da vi klev ur bussen visste vi att resten av natten skulle bli rent lidande. Det var runt 4 grader varmt och blaste ganska rejalt, trots mina fyra lager klader och lanad filt fran hotellet, sa fros jag anda in i margen.
Efter mycket om och men narmade sig klockan tiden for uppskjutningen och jag borjade bli forsiktigt optimistisk. Nar det var mindre an 20 minuter kvar och de rapporterade att allt sag bra ut sa trodde jag att det var klart.
Men inte da... nar endast 9 minuter aterstod sa stalldes det in pga. molntacket.
Det kandes surt att ha frusit och rest hela natten for det. Nar vi kom tillbaka till hotellet vid 7.30 pa morgonen sa hade vi varit darifran i drygt 12 timmar...
Nar vi vaknade till liv framat eftermiddagen ringde vi till researragoren for att boka nya bussbiljetter, men det var forsent, alla biljetter var slut. Konstigt tyckte vi eftersom det snarare borde vara farre an fler som akte dagen efter. Men det blev till att kora bil till Kennedy Space Center och helt enkelt titta darifran. Nackdelen med det ar att det ar langre ifran och med samre sikt. Man ser inte farjan forran den har lyft.
Det gjorde daremot var kvall och natt kortare an dagen innan och gav oss en chans att se rymdfilmen pa omradet och mig en chans att prova rymdfarje-simulatorn som J testad kvallen innan. Sjalvklart kunde vi inte motsta att handla annu mer haftiga grejer i butiken. Mamma far den har gangen en nalle i rymddrakt, tyckte det passade valdigt bra.
Vi lyckades lana ut vara stolar och filtar till ett aldre par som hade varken eller, sa de passade dom i flera timmar medan vi gjorde annat an att sitta och frysa.
Slutligen petade vi i oss och lite mat och sen var det dags att satta sig pa plats.
Nar de 20 minuter fore planerat uppskjut sa att det sag lovande ut gick det en rorelse genom folksamlingen. De som knappt vagat hoppas borjade se mer levande ut aven om de kampade hart for att inte ta ut nagot i forskott. Nar 10 minuter var kvar och de meddelande att vadret sag bra ut och om inget annat gick snett skulle det bli av, da jublade folkmassan och klappade handerna. 5 minuter kvar till uppskjutet, folk borjade stalla sig upp forvantansfullt.
Nu borjade jag fatta att det nog skulle bli av och armbagade J i sidan och vi flinade forvantansfullt.
J hade sagt at mig att inte filma sa koncentrerat att jag missade hela grejen, men jag hade kameran redo i handen.
De sista sekunderna raknades ned hogt och plotsligt blev hela himlen ljus i horisonten.
Strax senare kom den flammande ovalen upp over tradtopparna. En valdigt underlig kansla.
Jag kan fortfarande inte fatta att det faktiskt satt 6 personer ovanfor det dar hett brinnande klotet. Ljudet var inte sa hogt som vi hade trott och hoppats och jag maste erkanna att jag trots allt tittade mer i kameran an pa riktigt. Sa det kanns valdigt konstigt och overkligt an sa lange.
Jag har sett den sista morkeruppskjutningen av rymdfarjan!
I've seen the launch of Endeavour mission STS-130, and I've got the t-shirt ;-)
Kallt som fan har det varit och trott har jag varit storre delen av tiden.
Efter en natt pa Gatwick i London akte jag till Orlando, en resa som tog nastan 10 timmar. En av de varsta flygresorna jag har gjort. Manga barn var med pa planet och ingen av dem var tyst nagon langre stund i taget. Bakom mig satt en pojke som sparkade mig i ryggen, drog i satet, bankade pa det och petade mig i huvudet. Den stressade mamman visste inte vad hon skulle gora fast jag bad henne upprepade ganger att snalla fa sitt barn att sluta sparka.
Mycket somn blev det alltsa inte.
Snalla J hamtade upp mig pa flygplatsen och vi stack till hotellet.
Snabbt in med vaskor och lite fixande med klader och sant, sen var vi tvungna att aka ivag for att ta bussen till Kennedy Space Center.
Det tog lang tid for bussen att komma dit och jag hann ta en liten power nap.
Synen som motte oss var overvaldigande nar vi klev av bussen. Vi hade blivit forvarnade om att vi inte var de enda som ville se uppskjutningen av rymdfarjan, utan att de raknade med runt 30 000 personer bara pa Kennedy Space Center omradet. Det var bilar och folk overallt och kon maste ha varit runt 300 m lang. Folk vantade sig en kall natt och det bars pa filtar, foliefilter, tacken och sovsackar. De flesta hade massor med lager klader pa sig och mossa pa huvudet.
Efter en relativt kvick runda inne pa omradet, dar vi framforallt kopte souvenirer bar det av tillbaka till bussen med tillhorande koer dit.
Efter en halvtimme i bussen kom vi ut pa den lilla strandremsan dar VIP gaster far se uppskjutningen. Redan da vi klev ur bussen visste vi att resten av natten skulle bli rent lidande. Det var runt 4 grader varmt och blaste ganska rejalt, trots mina fyra lager klader och lanad filt fran hotellet, sa fros jag anda in i margen.
Efter mycket om och men narmade sig klockan tiden for uppskjutningen och jag borjade bli forsiktigt optimistisk. Nar det var mindre an 20 minuter kvar och de rapporterade att allt sag bra ut sa trodde jag att det var klart.
Men inte da... nar endast 9 minuter aterstod sa stalldes det in pga. molntacket.
Det kandes surt att ha frusit och rest hela natten for det. Nar vi kom tillbaka till hotellet vid 7.30 pa morgonen sa hade vi varit darifran i drygt 12 timmar...
Nar vi vaknade till liv framat eftermiddagen ringde vi till researragoren for att boka nya bussbiljetter, men det var forsent, alla biljetter var slut. Konstigt tyckte vi eftersom det snarare borde vara farre an fler som akte dagen efter. Men det blev till att kora bil till Kennedy Space Center och helt enkelt titta darifran. Nackdelen med det ar att det ar langre ifran och med samre sikt. Man ser inte farjan forran den har lyft.
Det gjorde daremot var kvall och natt kortare an dagen innan och gav oss en chans att se rymdfilmen pa omradet och mig en chans att prova rymdfarje-simulatorn som J testad kvallen innan. Sjalvklart kunde vi inte motsta att handla annu mer haftiga grejer i butiken. Mamma far den har gangen en nalle i rymddrakt, tyckte det passade valdigt bra.
Vi lyckades lana ut vara stolar och filtar till ett aldre par som hade varken eller, sa de passade dom i flera timmar medan vi gjorde annat an att sitta och frysa.
Slutligen petade vi i oss och lite mat och sen var det dags att satta sig pa plats.
Nar de 20 minuter fore planerat uppskjut sa att det sag lovande ut gick det en rorelse genom folksamlingen. De som knappt vagat hoppas borjade se mer levande ut aven om de kampade hart for att inte ta ut nagot i forskott. Nar 10 minuter var kvar och de meddelande att vadret sag bra ut och om inget annat gick snett skulle det bli av, da jublade folkmassan och klappade handerna. 5 minuter kvar till uppskjutet, folk borjade stalla sig upp forvantansfullt.
Nu borjade jag fatta att det nog skulle bli av och armbagade J i sidan och vi flinade forvantansfullt.
J hade sagt at mig att inte filma sa koncentrerat att jag missade hela grejen, men jag hade kameran redo i handen.
De sista sekunderna raknades ned hogt och plotsligt blev hela himlen ljus i horisonten.
Strax senare kom den flammande ovalen upp over tradtopparna. En valdigt underlig kansla.
Jag kan fortfarande inte fatta att det faktiskt satt 6 personer ovanfor det dar hett brinnande klotet. Ljudet var inte sa hogt som vi hade trott och hoppats och jag maste erkanna att jag trots allt tittade mer i kameran an pa riktigt. Sa det kanns valdigt konstigt och overkligt an sa lange.
Jag har sett den sista morkeruppskjutningen av rymdfarjan!
I've seen the launch of Endeavour mission STS-130, and I've got the t-shirt ;-)
fredag 5 februari 2010
Suddiga planer och suddiga ögon
Så där, nu är det mesta klart på jobbet inför min veckas semester i Florida.
Förhoppningsvis har jag fått undan allt så att inget biter mig i häcken lagom tills jag har åkt.
Visserligen ska vi ha kommittémöte per telefon medan jag är borta, frågan är om det är vettigt att ringa in eller inte. Kommer jag ens att lyckas räkna rätt tid från Florida-Sverige-England? När är det egentligen tänkt att jag ska ringa om mötet är kl 18 London-tid?
Undrar om det är oerhört dyrt? Nåja, jag tar med mig mötesagendan och det ifall att.
Att packa gick oroande lätt igår, nu blir jag orolig för hur mycket jag har glömt. Fast det som inte kan köpas i USA, finns nog inte på marknaden alls kan jag misstänka. Men dyrt kan det förstås bli ändå. Det som är viktigt är att jag har med mig mina mediciner, kan vara nog så svårt att få sånt utskrivet utomlands. Det vet jag ju sedan jag glömde Levaxinet när jag åkte till London....
Jag tog slutligen beslutet att sova på hotell på Gatwick, det blir nog bäst så. Visst kostar det runt 700:-, men det kan det nog vara värt. Vissa blir ju arga och buttra när de inte får mat, jag blir det om jag inte får sömn. Mitt jämna glada humör får sig en ordentlig törn om jag lider av sömnlöshet, särskilt om det är på grund av någon annan.
Älskar det faktum att man numer kan checka in på internet och själv skriva ut Boarding Card.
Känns bra att veta var jag kommer att sitta och att allt är klart. Fick fylla in passuppgifter på British Airways hemsida, de behöver det för att jag ska komma in i USA. Numer ska man också ansöka om inresetillstånd på internet. Det gjorde jag när jag åkte dit i oktober. Detta tillstånd ska gälla i två år eller tills passet går ut, så det ska vara alldeles lugnt. Jag kom ju in i oktober utan problem. Det enda som oroar mig är att jag inte har referensen kvar, så strular det till sig så har jag inget att komma med...
Av någon anledning har jag haft svårt med mina ögon i några dagar. Jag får det till och från. De känns trötta och svidiga och jag ser suddigt. Inte som om jag har svårt att se, utan mer som om de är torra eller som om man fått damm i dem. Har försökt med ögondroppar, men det tycks bara hjälpa mot svidet. Det brukar gå över, så jag är inte särskilt orolig.
Jag lovade J att ta med mig adapter så vi kunde ladda kameror, telefoner och dator, men nu hittar jag den inte.
Jag vet att vi använde den i London för 1½ vecka sen och L säger att hon lade den på min väska, men jag hittar den inte. Tänkte att den kanske ligger i jobbväskan, men det tycks den inte göra. Surt att behöva köpa en ny. Lagom tills jag har gjort det hittar jag säkert den gamla...
Får inte glömma att jag ska köpa glasögon åt C på Arlanda också, han har ju officiellt blivit gammal nu och behöver läsglasögon. :-) Favoriterna finns tydligen på Arlanda.
I Florida får vi se om jag lyckas få med J till Disney World, han vill inte gå. Enligt honom är det bara för barn. Men i värsta fall får jag väl leta upp nån trevlig amerikansk familj och hänga på dem. Jag har svårt att tro att jag inte skulle tycka det var kul. Dessutom har jag velat se det sen jag var barn, jag är ju uppväxt med Kalle Anka tidningar liggandes överallt i huset.
Ska försöka ta några bra kort i Florida och lägga ut. Nu blir det inte en lugn stund förrän på söndag förmiddag efter att vi förhoppningsvis fått se uppskjutningen.
Nu ska jag hem och fixa till mig, sen ska jag på 50-års kalas, sen hem och hämta väskor och vidare till Arlanda, till London Heathrow, till London Gatwick, till hotellet, till Gatwick igen, till Orlando flygplats, till hotellet och lämna väskor, till Kennedy space center, till hotellet, sen får jag sova...
Förhoppningsvis har jag fått undan allt så att inget biter mig i häcken lagom tills jag har åkt.
Visserligen ska vi ha kommittémöte per telefon medan jag är borta, frågan är om det är vettigt att ringa in eller inte. Kommer jag ens att lyckas räkna rätt tid från Florida-Sverige-England? När är det egentligen tänkt att jag ska ringa om mötet är kl 18 London-tid?
Undrar om det är oerhört dyrt? Nåja, jag tar med mig mötesagendan och det ifall att.
Att packa gick oroande lätt igår, nu blir jag orolig för hur mycket jag har glömt. Fast det som inte kan köpas i USA, finns nog inte på marknaden alls kan jag misstänka. Men dyrt kan det förstås bli ändå. Det som är viktigt är att jag har med mig mina mediciner, kan vara nog så svårt att få sånt utskrivet utomlands. Det vet jag ju sedan jag glömde Levaxinet när jag åkte till London....
Jag tog slutligen beslutet att sova på hotell på Gatwick, det blir nog bäst så. Visst kostar det runt 700:-, men det kan det nog vara värt. Vissa blir ju arga och buttra när de inte får mat, jag blir det om jag inte får sömn. Mitt jämna glada humör får sig en ordentlig törn om jag lider av sömnlöshet, särskilt om det är på grund av någon annan.
Älskar det faktum att man numer kan checka in på internet och själv skriva ut Boarding Card.
Känns bra att veta var jag kommer att sitta och att allt är klart. Fick fylla in passuppgifter på British Airways hemsida, de behöver det för att jag ska komma in i USA. Numer ska man också ansöka om inresetillstånd på internet. Det gjorde jag när jag åkte dit i oktober. Detta tillstånd ska gälla i två år eller tills passet går ut, så det ska vara alldeles lugnt. Jag kom ju in i oktober utan problem. Det enda som oroar mig är att jag inte har referensen kvar, så strular det till sig så har jag inget att komma med...
Av någon anledning har jag haft svårt med mina ögon i några dagar. Jag får det till och från. De känns trötta och svidiga och jag ser suddigt. Inte som om jag har svårt att se, utan mer som om de är torra eller som om man fått damm i dem. Har försökt med ögondroppar, men det tycks bara hjälpa mot svidet. Det brukar gå över, så jag är inte särskilt orolig.
Jag lovade J att ta med mig adapter så vi kunde ladda kameror, telefoner och dator, men nu hittar jag den inte.
Jag vet att vi använde den i London för 1½ vecka sen och L säger att hon lade den på min väska, men jag hittar den inte. Tänkte att den kanske ligger i jobbväskan, men det tycks den inte göra. Surt att behöva köpa en ny. Lagom tills jag har gjort det hittar jag säkert den gamla...
Får inte glömma att jag ska köpa glasögon åt C på Arlanda också, han har ju officiellt blivit gammal nu och behöver läsglasögon. :-) Favoriterna finns tydligen på Arlanda.
I Florida får vi se om jag lyckas få med J till Disney World, han vill inte gå. Enligt honom är det bara för barn. Men i värsta fall får jag väl leta upp nån trevlig amerikansk familj och hänga på dem. Jag har svårt att tro att jag inte skulle tycka det var kul. Dessutom har jag velat se det sen jag var barn, jag är ju uppväxt med Kalle Anka tidningar liggandes överallt i huset.
Ska försöka ta några bra kort i Florida och lägga ut. Nu blir det inte en lugn stund förrän på söndag förmiddag efter att vi förhoppningsvis fått se uppskjutningen.
Nu ska jag hem och fixa till mig, sen ska jag på 50-års kalas, sen hem och hämta väskor och vidare till Arlanda, till London Heathrow, till London Gatwick, till hotellet, till Gatwick igen, till Orlando flygplats, till hotellet och lämna väskor, till Kennedy space center, till hotellet, sen får jag sova...
onsdag 3 februari 2010
Tankevurpor - Då man har otur när man tänker
Vi träffades en massa tjejer och snackade skit. Officiellt kallar vi det Pysselkväll, men egentligen dricker vi kaffe och snackar om precis allt, nu för tiden är det väldigt ovanligt att någon faktiskt pysslar.
Ibland är det jättedjupa snack och ibland snackar vi bara snusk, tviviala saker eller skrattar åt ingenting.
Tror att vi snackade om nätdejting när jag påpekade hur larvigt det var med alla bilder där folk håller en kamera eller telefon i handen och tar kort på sig själva i spegeln.
Som jag tänker är det väl bättre att göra tvärtom om man ändå har tillgång till en spegel?
Spegla baksidan av kameran så att man ser displayen, se efter i spegeln om man siktat rätt med kameran och sen ta en bild.
Då slipper man ju ha en töntig bild på sig själv där man håller i en kamera...
Det blev helt tyst...
Sen var det någon som tankfullt och lite generat erkände att det hade hon aldrig tänkt på.
Ibland har jag faktiskt tur när jag tänker och andra otur. Men det händer dessvärre att rollerna är ombytta ibland.
Ibland är det jättedjupa snack och ibland snackar vi bara snusk, tviviala saker eller skrattar åt ingenting.
Tror att vi snackade om nätdejting när jag påpekade hur larvigt det var med alla bilder där folk håller en kamera eller telefon i handen och tar kort på sig själva i spegeln.
Som jag tänker är det väl bättre att göra tvärtom om man ändå har tillgång till en spegel?
Spegla baksidan av kameran så att man ser displayen, se efter i spegeln om man siktat rätt med kameran och sen ta en bild.
Då slipper man ju ha en töntig bild på sig själv där man håller i en kamera...
Det blev helt tyst...
Sen var det någon som tankfullt och lite generat erkände att det hade hon aldrig tänkt på.
Ibland har jag faktiskt tur när jag tänker och andra otur. Men det händer dessvärre att rollerna är ombytta ibland.
Sova eller inte sova, det är frågan
På fredag flyger jag in till London Heathrow 22.30. På lördag förmiddag ska jag flyga ut från London Gatwick 11.40.
Frågan jag ställer mig är nu om jag ska sova, var jag ska sova i sånt fall och vad det får kosta i pengar och ansträngning.
Jag har vänner i Reading. Tydligen går det tåg från Reading till Gatwick, men vissa menar att jag inte borde lita på Englands tågtrafik att ta mig i tid till Terminalen. Dessutom påstår de att jag måste vara på flygplatsen 3 timmar före avgång. Kan det verkligen stämma? I sånt fall måste jag åka hemifrån dem runt 7 på morgonen kanske.
Hur blir det med bagaget? Inte kan jag väl hoppas på att checka in allt på Arlanda och få tillbaka det först i Orlando? Nej troligtvis får jag väl släpa runt detta mellan flygplatserna i London.
Någon annan tyckte att det säkraste och billigaste sättet att göra allt detta var att ta bussen från Heathrow till Gatwick redan på fredag kvällen och att sen sova på flygplatsen. Frågan är hur levande jag kommer känna mig när jag väl kommer till Orlando då? Dessutom har jag inte möjlighet att sova när jag kommer dit, utan då bär det raka vägen till Kennedy Space Center. Där kommer vi vara tvungna att hålla oss vakna till 4,40 eller nåt på morgonen, innan vi förhoppningsvis får se uppskjutningen av rymdfärjan.
Sen finns det ju hotell runt Gatwick också och det billigaste är inte särskilt dyrt, det kostar runt 550:- för en natt. Men sen får man betala för shuttle som tar en till och från flygplatsen till hotellet, den kostar £ 3 vardera väg.
Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra...
Frågan jag ställer mig är nu om jag ska sova, var jag ska sova i sånt fall och vad det får kosta i pengar och ansträngning.
Jag har vänner i Reading. Tydligen går det tåg från Reading till Gatwick, men vissa menar att jag inte borde lita på Englands tågtrafik att ta mig i tid till Terminalen. Dessutom påstår de att jag måste vara på flygplatsen 3 timmar före avgång. Kan det verkligen stämma? I sånt fall måste jag åka hemifrån dem runt 7 på morgonen kanske.
Hur blir det med bagaget? Inte kan jag väl hoppas på att checka in allt på Arlanda och få tillbaka det först i Orlando? Nej troligtvis får jag väl släpa runt detta mellan flygplatserna i London.
Någon annan tyckte att det säkraste och billigaste sättet att göra allt detta var att ta bussen från Heathrow till Gatwick redan på fredag kvällen och att sen sova på flygplatsen. Frågan är hur levande jag kommer känna mig när jag väl kommer till Orlando då? Dessutom har jag inte möjlighet att sova när jag kommer dit, utan då bär det raka vägen till Kennedy Space Center. Där kommer vi vara tvungna att hålla oss vakna till 4,40 eller nåt på morgonen, innan vi förhoppningsvis får se uppskjutningen av rymdfärjan.
Sen finns det ju hotell runt Gatwick också och det billigaste är inte särskilt dyrt, det kostar runt 550:- för en natt. Men sen får man betala för shuttle som tar en till och från flygplatsen till hotellet, den kostar £ 3 vardera väg.
Jag kan inte bestämma mig hur jag ska göra...
Smickrad och glad
En vän ringde mig häromdagen och bad mig om råd i barnuppfostran.
Själv har jag ju inga barn, hon har två.
Det var väldigt smickrande och jag blev väldigt glad för förtroendet.
Äldsta dottern hade gjort något hon inte borde ha gjort, men vad mamma sagt innan var att hon tyckte att hon inte skulle göra det och att hon tyckte det vore dumt att göra det. Hon sa aldrig att hon inte fick...
I mina ögon kan man då inte bli arg. Hon visste att mamma tycker det vore dumt, men mamma har inte förbjudit henne, alltså har hon inte brutit ett förtroende eller några regler.
Min vän såg det ungefär på samma sätt och insåg att hon borde poängtera att hon fortfarande tycker att det var dumt, men inte bli arg.
Andra föräldrar har försökt att påverka henne till att bli arg på dottern.
Jag kände hur jag blev några centimeter längre när hon tackade för min syn på saken och sa att det var så bra att kunna rådfråga mig eftersom jag alltid såg saken från båda håll.
Kanske är det för att jag rent praktiskt är vuxen, men ändå rent teoretiskt är den yngre barnsligare generationen i mitt liv...
De flesta föräldrar säger att sekunden man får barn så glömmer man själv hur det var att vara barn/ungdom. Kanske är det sant, vad är egentligen evolutionens tanke med det?
Själv har jag ju inga barn, hon har två.
Det var väldigt smickrande och jag blev väldigt glad för förtroendet.
Äldsta dottern hade gjort något hon inte borde ha gjort, men vad mamma sagt innan var att hon tyckte att hon inte skulle göra det och att hon tyckte det vore dumt att göra det. Hon sa aldrig att hon inte fick...
I mina ögon kan man då inte bli arg. Hon visste att mamma tycker det vore dumt, men mamma har inte förbjudit henne, alltså har hon inte brutit ett förtroende eller några regler.
Min vän såg det ungefär på samma sätt och insåg att hon borde poängtera att hon fortfarande tycker att det var dumt, men inte bli arg.
Andra föräldrar har försökt att påverka henne till att bli arg på dottern.
Jag kände hur jag blev några centimeter längre när hon tackade för min syn på saken och sa att det var så bra att kunna rådfråga mig eftersom jag alltid såg saken från båda håll.
Kanske är det för att jag rent praktiskt är vuxen, men ändå rent teoretiskt är den yngre barnsligare generationen i mitt liv...
De flesta föräldrar säger att sekunden man får barn så glömmer man själv hur det var att vara barn/ungdom. Kanske är det sant, vad är egentligen evolutionens tanke med det?
tisdag 2 februari 2010
Men kan de gå med i EU eller...
Jag gillar norrmän.
De brukar vara snälla och trevliga att ha att göra med.
Men eftersom vi allt som oftast handlar med farligt gods och på två sidor av landet är omgivna av vatten och de andra två i stort sett är omgivna av Norge, så ställer det till problem när man ska skicka grejer.
Om man ska skicka farligt gods med båt eller flyg så krävs enorma insatser för att få pappersarbetet godkänt av alla inblandade. Det som fungerade förra veckan är inte alls säkert att det fungerar idag. Dessa papper kan ta allt från ett par timmar effektiv tid, till några dagar totalt innan man fått iväg paketet. Sen kan man inte vara helt säker på att det inte försvinner på vägen och slutligen kommer tillbaka tre veckor senare. Kunden kan i värsta fall vara nära gråt när han ännu en gång behöver ringa för att få ytterligare information för att kunna jaga ett försvunnet paket.
Om man vill skicka ett paket till Norge i sin tur, så krävs en massa andra papper. Inte nog med att du måste skicka med faktura för tullen, du måste också fylla i ett papper där du redovisar vad som står på fakturan som du skickar med...
Om detta gods dessutom anses farligt, ja då kan ni tänka er hur jobbigt det kan bli.
Det ironiska är att man MÅSTE ha den här typen av materiel med sig om man ska flyga. Men om du istället lägger det i fraktutrymmet eller handbagaget så är det i det första fallet farligt gods och väldigt begränsade mängder får packas och bara om du har rätt papper. I det andra fallet är det till och med olagligt...
Snälla Norrmän, vårt broderfolk, gå med i EU och gör allas vårt liv enklare.
De brukar vara snälla och trevliga att ha att göra med.
Men eftersom vi allt som oftast handlar med farligt gods och på två sidor av landet är omgivna av vatten och de andra två i stort sett är omgivna av Norge, så ställer det till problem när man ska skicka grejer.
Om man ska skicka farligt gods med båt eller flyg så krävs enorma insatser för att få pappersarbetet godkänt av alla inblandade. Det som fungerade förra veckan är inte alls säkert att det fungerar idag. Dessa papper kan ta allt från ett par timmar effektiv tid, till några dagar totalt innan man fått iväg paketet. Sen kan man inte vara helt säker på att det inte försvinner på vägen och slutligen kommer tillbaka tre veckor senare. Kunden kan i värsta fall vara nära gråt när han ännu en gång behöver ringa för att få ytterligare information för att kunna jaga ett försvunnet paket.
Om man vill skicka ett paket till Norge i sin tur, så krävs en massa andra papper. Inte nog med att du måste skicka med faktura för tullen, du måste också fylla i ett papper där du redovisar vad som står på fakturan som du skickar med...
Om detta gods dessutom anses farligt, ja då kan ni tänka er hur jobbigt det kan bli.
Det ironiska är att man MÅSTE ha den här typen av materiel med sig om man ska flyga. Men om du istället lägger det i fraktutrymmet eller handbagaget så är det i det första fallet farligt gods och väldigt begränsade mängder får packas och bara om du har rätt papper. I det andra fallet är det till och med olagligt...
Snälla Norrmän, vårt broderfolk, gå med i EU och gör allas vårt liv enklare.
Hotell i Orlando
Satt och tittade på hotels.com igår kväll. Det är där jag normalt bokar hotell när jag ska någonstans. Hittade förstås flera hundra hotell i Orlando, men hur väljer man?
Det finns hotell som kostar så pass lite som 199:- / natt och det är ju lockande. Medelbetyget de har fått av sina gäster ligger runt 6 och det är ju inte så tokigt. Men själva omdömena är ibland väldigt oroväckande. Kan man välja ett hotell som kostar 200:- / natt där vissa tycker att de fått gott värde för pengarna, medan andra gäster aldrig skulle kunna tänka sig att sätta en fot där igen? Frågan blir mer aktuell när man betänker att de som gett lågt poäng framförallt klagar på städningen och renligheten på området/rummen. Kravet jag har på ett hotell är att det är rent, speciellt mycket annat känns inte viktigt.
Men kanske är det vettigare att betala 510:- / natt och bo på ett ställe som Holiday Inn?
De har ju gott rykte och man vet liksom vad man får. Dessutom är ju ändå 510:- / natt mycket mindre än jag befarat och man vill väl ha det någorlunda bekvämt på semestern?
Sen är ju frågan också, ska man chansa och boka (=förskottsbetala) för hela perioden av 6 nätter på ett hotell man inte vet om man kan acceptera.. Eller ska man betala 1-2 nätter och sedan utöka om man trivs? Det finns ju alltid viss risk för att rummen tar slut, man kan också få betala mer på plats än om man förbokar på hotels.com.
Att jag alltid ska ha så svårt att ta beslut, får nog ringa J och se vad han tycker.
Det finns hotell som kostar så pass lite som 199:- / natt och det är ju lockande. Medelbetyget de har fått av sina gäster ligger runt 6 och det är ju inte så tokigt. Men själva omdömena är ibland väldigt oroväckande. Kan man välja ett hotell som kostar 200:- / natt där vissa tycker att de fått gott värde för pengarna, medan andra gäster aldrig skulle kunna tänka sig att sätta en fot där igen? Frågan blir mer aktuell när man betänker att de som gett lågt poäng framförallt klagar på städningen och renligheten på området/rummen. Kravet jag har på ett hotell är att det är rent, speciellt mycket annat känns inte viktigt.
Men kanske är det vettigare att betala 510:- / natt och bo på ett ställe som Holiday Inn?
De har ju gott rykte och man vet liksom vad man får. Dessutom är ju ändå 510:- / natt mycket mindre än jag befarat och man vill väl ha det någorlunda bekvämt på semestern?
Sen är ju frågan också, ska man chansa och boka (=förskottsbetala) för hela perioden av 6 nätter på ett hotell man inte vet om man kan acceptera.. Eller ska man betala 1-2 nätter och sedan utöka om man trivs? Det finns ju alltid viss risk för att rummen tar slut, man kan också få betala mer på plats än om man förbokar på hotels.com.
Att jag alltid ska ha så svårt att ta beslut, får nog ringa J och se vad han tycker.
måndag 1 februari 2010
Sova sova säng
Undrar vad det beror på, att man har olika sömnmönster menar jag.
Jag har tex. oftast väldigt lätt för att somna, antagligen beror det på att jag så gott som alltid är trött. Men igår så gick jag faktiskt och lade mig i tid. Jag såg fram emot att få nästan 9 timmar sömn innan jag behövde gå till jobbet. Eftersom jag var frusen som vanligt så satte jag värmemadrassen på max och jag somnade mycket riktigt nästan genast. Knappt en timme senare vaknar jag med ett ryck. Jag vet inte vad som väckte mig, kanske var det Turre som rörde sig vid fel tillfälle. Men plötsligt var jag mer eller mindre klarvaken och kunde inte somna om. Jag somnade inte förrän runt 3 timmar senare. Det som jag hoppades skulle bli nästan 9 timmar sömn hade plötsligt reducerats till runt 6 timmar.
Av någon anledning så har jag svårt att somna om om jag blir väckt inom en timme från det att jag har somnat. Är det någon som vet varför det är så?
Jag har tex. oftast väldigt lätt för att somna, antagligen beror det på att jag så gott som alltid är trött. Men igår så gick jag faktiskt och lade mig i tid. Jag såg fram emot att få nästan 9 timmar sömn innan jag behövde gå till jobbet. Eftersom jag var frusen som vanligt så satte jag värmemadrassen på max och jag somnade mycket riktigt nästan genast. Knappt en timme senare vaknar jag med ett ryck. Jag vet inte vad som väckte mig, kanske var det Turre som rörde sig vid fel tillfälle. Men plötsligt var jag mer eller mindre klarvaken och kunde inte somna om. Jag somnade inte förrän runt 3 timmar senare. Det som jag hoppades skulle bli nästan 9 timmar sömn hade plötsligt reducerats till runt 6 timmar.
Av någon anledning så har jag svårt att somna om om jag blir väckt inom en timme från det att jag har somnat. Är det någon som vet varför det är så?
Stressigt
Tänk vad sånt man egentligen tycker är kul kan bli jobbigt ibland.
Jag älskar att resa, men det har blivit lite mycket resande ett tag nu.
Det känns som om jag inte gör så mycket annat än att packar, drar omkring på väskor, sitter på flygplatser, flygplan, bussar, tåg och taxi, packar upp och tvättar.
Mycket pengar går det åt också, men det känns samtidigt nästan som om jag har blivit en avgiftad shopoholic på kuppen.
Kan knappt komma på nåt jag behöver eller vill ha längre, allt är handlat och klart. Huset och förrådet behöver ännu en gång tömmas på grejer jag inte vill ha, eller inte behöver. Städandet känns som ett evighetsprojekt. Det är svårt att försöka kombinera litet hus/förråd, lätt pedantiska egenskaper, minimalism och shopoholic i samma person och sedan försöka få det att fungera...
Nu måste jag försöka få tag i någonstans att bo i London natten mellan fredag och lördag. Jag flyger in till Heathrow på fredagkvällen och ska flyga till Orlando, Florida nästa förmiddag från Gatwick. Hotellrum i London kostar mellan 1000-2000:- och det känns onödigt när man känner folk i området. Men vem bor egentligen närmast Gatwick och hur ser kommunikationerna ut? Vill gärna slippa dra runt på väskor i hela Stor-London om jag kan slippa.
Hoppet är att få se en mörkeruppskjutning av rymdfärjan i Florida.
Vore ju häftigt, men man får förbereda sig på att den kan skjutas fram så att vi missar den. Men en vecka i Florida kan ju knappast vara helt fel i alla fall. Särskilt inte med tanke på kylan och snön här hemma.
När jag ändå är där ska jag antagligen jobba en dag också, hälsa på en konkurrent vi har goda relationer med. Alltid spännande att se hur andra gör.
Som en sista chansning ska jag hiva iväg ett mail till en kompis som jobbar med NASA, vem vet han kanske kan ordna ett studiebesök eller nåt åt oss!
Jag älskar att resa, men det har blivit lite mycket resande ett tag nu.
Det känns som om jag inte gör så mycket annat än att packar, drar omkring på väskor, sitter på flygplatser, flygplan, bussar, tåg och taxi, packar upp och tvättar.
Mycket pengar går det åt också, men det känns samtidigt nästan som om jag har blivit en avgiftad shopoholic på kuppen.
Kan knappt komma på nåt jag behöver eller vill ha längre, allt är handlat och klart. Huset och förrådet behöver ännu en gång tömmas på grejer jag inte vill ha, eller inte behöver. Städandet känns som ett evighetsprojekt. Det är svårt att försöka kombinera litet hus/förråd, lätt pedantiska egenskaper, minimalism och shopoholic i samma person och sedan försöka få det att fungera...
Nu måste jag försöka få tag i någonstans att bo i London natten mellan fredag och lördag. Jag flyger in till Heathrow på fredagkvällen och ska flyga till Orlando, Florida nästa förmiddag från Gatwick. Hotellrum i London kostar mellan 1000-2000:- och det känns onödigt när man känner folk i området. Men vem bor egentligen närmast Gatwick och hur ser kommunikationerna ut? Vill gärna slippa dra runt på väskor i hela Stor-London om jag kan slippa.
Hoppet är att få se en mörkeruppskjutning av rymdfärjan i Florida.
Vore ju häftigt, men man får förbereda sig på att den kan skjutas fram så att vi missar den. Men en vecka i Florida kan ju knappast vara helt fel i alla fall. Särskilt inte med tanke på kylan och snön här hemma.
När jag ändå är där ska jag antagligen jobba en dag också, hälsa på en konkurrent vi har goda relationer med. Alltid spännande att se hur andra gör.
Som en sista chansning ska jag hiva iväg ett mail till en kompis som jobbar med NASA, vem vet han kanske kan ordna ett studiebesök eller nåt åt oss!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
