Respect - This is what it means to me

Hillevi Wahl skrev i Metros kolumn idag om att hälsa på städerskor. Ämnet var "har du hälsat på en städerska idag"
Underligt ämne kan man tycka, har det någon betydelse om personer man springer på och hälsar på är städerskor eller höga chefer?

Själv brukar jag behandla alla människor med respekt, tills de bevisat på ett eller annat sätt att de inte förtjänar det.
Jag är inte så präktig som jag låter, för jag tappar respekten för folk titt som tätt.

En svaghet jag har är att jag har väldigt svårt för korkade människor och min definition är nog kanske lite annorlunda än andras. Jag tappar snabbt tålamodet med dem och undrar hur det egentligen kan vara så svårt för dem, så respekten är det nog också lite si och så med.

De som är medvetet elaka mot andra förtjänar heller inte min respekt enligt mig. Detta inkluderar de som utför brott som skadar andra.

De som utnyttjar andra människor står också lågt i kurs. Där hittar vi människor som utnyttjar situationer, system och männniskor de förväntas älska.

De som inte visar andra människor respekt har en egen kategori, men de platsar egentligen i alla de andra också.

En människa som är sjukskriven utan att vara sjuk platsar också i flera av mina kolumner. De är medvetet elaka mot de som faktiskt är sjuka, detta genom att undergräva deras trovärdighet och underminera systemet. Dessutom utnyttjar de alla oss som betalar skatter och avgifter för att hjälpa dem som inte har möjlighet att försörja sig själva.

Jag saknar alltså respekt för vissa människor.
Men jag kan för mitt liv inte förstå varför jag skulle sakna respekt för en människa som gör vad hon/han kan för att försörja sig själv och sin familj. Förväntas jag tycka att de förtjänar mindre respekt för att de tar hand om andras skräp och smuts? Eller är det för att de tjänar mindre än jag?
Jag har helt enkelt en inneboende respekt för de som gör rätt för sig. Sen vad det exakt är de gör, det skiter väl jag i, så länge det är lagligt.

Ålder, ursprung, yrke, utbildning och annat räknar jag som oväsentligt i sammanhanget. Det definierar inte människan. Men det är klart att vissa åldrar, ursprung, yrken och utbildning retar mitt intresse mer än andra. Men det har inte med respekt att göra.

Själv blir jag nästan alltid bemött med respekt, det är fördelen med att respektera andra.
Jag ser dem och därför ser de mig.