Delfinen Cindy

Vi fick gå upp relativt tidigt på onsdagen eftersom vi skulle till Sea Worlds Discovery Cove för att bland annat simma med delfiner. Där kör de med kösystem och de som kommer dit först, får simma först.
Det kostade mycket pengar, runt 1500:-. Men allt var inkluderat. Så när vi kom dit fick vi varsin våtdräkt att byta till, frukost, handdukar och allt, senare fick vi lunch, dusch och snacks.
Jag lovar att det var svettig att byta till våtdräkten. Jag undrade ärligt om de skulle ha en som jag kunde ha och gubben som lämnade ut dem (och J) sa att det var väl självklart att de hade.
Visst är det trevligt att folk inte riktigt tror att jag är så stor som jag är, men det kan lätt bli pinsamt också...
Efter halv ångest och halv panik hade jag fått på mig dräkten och det kändes som om jag hade fått på mig en tvångströja, blixtlåset var det inte tal om att lyckas stänga. Det satt på ryggen och dessutom så var det en enorm glipa mellan de båda sidorna.
En stackars amerikansk minimamma som bara var en tvärhand hög och tunn som en vidja fick hjälpa mig och småsnyftade att det nog inte skulle fungera. Under tiden kommer en i personalen in i omklädningsrummet och undrar varför jag inte bad om en storlek större...
Jag visste ju inte att det fanns. Jag trodde att antingen skulle jag få på mig denna, eller så skulle jag få vara utan och dagen var isande kall. Nu var det i alla fall försent, jag hade helt enkelt inte energi att göra om proceduren.
Strax hade minimamman fått igen blixtlåset så långt som vi kunde hoppas och jag gick på stela ben och stoppad som en korv ut genom dörren för att möta upp J.

Första anhalten var snorkling i en stor bassäng med alla möjliga saltvattenfiskar. De var ju orädda och simmade nästan in i en, som om de förnärmat tyckte att vi kunde väja för dem om vi nu absolut skulle in på deras domäner. Stingrockorna i bassängen var enorma och gled majestätiskt förbi och under oss. Bakom glas kunde vi titta på hajar och barracudor.

Sen hittade vi en bassäng med mindre stingrockor och grundare vatten, om man stod still där en stund så kom de och hälsade och då fick man klappa dem. De var mjuka och lite slemmiga. Vi fick också prova att mata dem med räkor. Man höll räkan med stjärtendelen uppåt, under vattnet. Sen simmade de över den och sög i sig den, det kändes rätt underligt och vi skrattade en hel del.

Efter en iskall dag med mycket frysande fick vi senare på eftermiddagen träffa delfinerna. Vår delfin hette Cindy och var i 40-års åldern. Jag blev förundrad över hur hennes hud kändes. Lite grann som vått siden, varken halt eller strävt utan med med struktur bara. Hon var vänlig och tålmodig och lät oss klappa och känna och poserade snällt för bilder med oss alla och bogserade oss också en liten bit var i ett tryggt tempo. Det var häftigt att träffa en delfin och hon var faktiskt mer som en människa som inte kunde tala än som en hund eller häst. Det kändes liksom som om hon var smartare än dem.

Senare på kvällen åkte vi in till Orlando down town. Och även om vi även denna gång fick kämpa för att hitta rätt, så kom vi dit till slut. Det blev en pubrunda, vi var väl på runt 5 pubar på 1½ timma. Med oss hade vi ett par lite yngre grabbar som J träffat på planet dit.