Snövallar och svallande känslor

När jag kom hem i eftermiddags hade någon äntligen plogat vägen så jag kunde komma fram till tomten. Men sin vana trogen hade denna någon plogat tjusigt och rent framför ödetomtens uppfart och lämnat en snövall framför min. Oftast står ju min bil ovanför uppfarten när han plogar, det leder dessutom spår upp dit. På andra sidan vid den öde tomten finns det ju aldrig några hjulspår. Alltså fick jag lämna bilen på vägen och skotta tills jag var osande missnöjd och fingrarna kändes som om de lossnat från händerna. Undrar om han skrattar gott varje gång eller om han bara har lite otur när han tänker?