söndag 31 augusti 2014
Jag fryser i Thailand
20/4 På söndagen hade vi en soft dag med lite bad och häng vid poolen och sen åkte vi ned på byn för middag och häng på Mae Phim sports bar. De har väldigt bra mat, både thai och västerländskt. Jag, N och Ju gick till massagestället bredvid efter middagen och körde en fotmassage. De har väldigt kallt därinne så efter ett tag fryser man, vi fick filtar att hålla oss varma med. Det är ett så härligt gäng, vi är som en storfamilj och det är nog Ju som är vår mamma, det är hon som håller ihop familjen.
När det var dags att åka hemåt så var det rätt kallt ute också och jag körde ju min moppe och när jag kom hem var jag så kall att jag hade knottror på hela armarna.
När jag kom tillbaka var jag tvungen att sätta mig på balkongen en stund för att värma mig, där är det vindstilla och eftersom den är inbyggd i huset så blir det som en ugn mitt på dagen, särskilt med utblåset för mina två AC precis där. Men nu var det skönt att sitta i den värmen.
Etiketter:
Bad,
Familj,
fotmassage,
Mae Phim,
Mae Phim Sports Bar,
Middag,
Vänner
Vårt Titanic-moment i Thailand
19/4 På lördagen hade vi en riktig familjedag. Jag försökte hitta Ju's familj i deras husområde där de hyrde. Men jag blev inte insläppt genom grinden trots att jag i detalj kunde beskriva hela familjen. Tjejen i grinden kunde ingen engelska och frågade bara gång på gång vilket hus de bodde i och det visste ju inte jag. Till slut fick A köra mig in med sin bil, henne känner de igen för hon jobbar för företaget som bygger och underhåller alla hus och områden.
Vi gick till deras pool och badade lite och senare på eftermiddagen åkte vi för att titta på ett gammalt krigsfartyg som står på land. Det är väldigt häftigt och det står helt öppet och det finns inga vakter eller regler. Trots detta var det mesta helt och snyggt, Thailändarna är inte särskilt destruktiva. Vissa saker syntes att de kunde vara farliga, som metallgolv som var helt rostade och som man lätt skulle kunna gå igenom, sånt får man hålla koll på, för i Thailand tar man ansvar för sin egen säkerhet och förväntar sig inte att någon annan gör det åt en.
Vi lekte med kulsprutorna och hade vårt eget Titanic-moment fram i fören.
Sen åkte vi vidare för att äta hos A´s mamma, hon har en restaurang 20 minuter hemifrån oss. Maten där var riktigt, riktigt bra och vi satt vid ett stort bord alla tillsammans. Gudsonen var helt lyrisk när han fick nästan en hel låda med krabba för sig själv, vi andra ville inte ha.
När vi kommit tillbaka hem så hängde vi allihopa hemma hos Ju's familj. Gudsonens lillebror och A lekte någon lek som vi andra aldrig fattade vitsen med, men lille I tyckte att det var jättespännande och satte sig mellan dem hela tiden och eftersom leken gick ut på att daska till varandra på händerna så fick de flytta honom hela tiden så att han inte skulle få en smäll.
Jag tog ett foto av I precis när han räckte sig efter min kamera, jag tycker att den bilden ser så roligt ut! Det ser verkligen ut som en selfie!
lördag 30 augusti 2014
Mina stora livvakter
18/4 På fredagen var jag då framme i Thailand på morgonen. Ju hade tipsat mig om en kille som man kan hyra in som chaufför att hämta en i Bangkok för att ta sig till Mae Phim. Jag bestämde mig för att boka honom för det var enkelt och han bor granne med mig så han lär ju hitta bra. Han var i tid och hittade mig fort på flygplatsen. Jag bad att få handla lite kaffe på Starbucks innan vi åkte från flygplatsen och det var förstås ok.
Sen åkte vi hemåt Mae Phim. Jag satt i baksätet och halvsov större delen av tiden och Y var precis lagom för mig, om jag ville prata pratde han med mig och ville jag vara tyst så var han tyst. Dessutom körde han väldigt, väldigt bra. Det är mer regel än undantag att man blir skrämd när man åker bil med Thailändare, främst för att de kör alldeles för tätt inpå bilen framför. Y gör inte det, han kör bra till och med med svenska mått mätt och han har en ren och ny bil som är bekväm och fräsch.
Ungefär 2½ timme senare var vi hemma och han hjälpte mig med väskorna till dörren och vi kom överens om att jag skulle höra av mig i god tid om när jag ville åka tillbaka till flygplatsen.
Jag tog upp mina väskor till lägenheten och packade upp det mesta och hängde det i garderoben.
Sen gick jag ned till den lilla lokala butiken som är precis nedanför min lägenhet och där köpte jag vatten och dricka och lite sånt.
Sen satte jag mig utanför butiken en stund, för de har fritt wifi. Plötsligt blev jag överfallen bakifrån av två stora killar! Det visade sig vara gudsonen och hans lillebrorsa. De är ju både långa och stora vid det här laget och när jag sitter mellan dem så ser jag ut som en pytte. Deras mamma och resten av familjen kom strax efter och sa att de var dags för lunch på stranden så vi delade upp oss i två bilar och åkte de få hundra metrarna till en av serveringarna på stranden och där åt vi en lunch tillsammans allihopa. Vilken bra början på min vecka! Alla var där, hela familjen!
Vi får se om de är bra eller inte
17/4 På torsdagen var jag hos naprapaten på morgonen. Jag mår ju alltid bättre när jag varit och fixat till nacken hos honom och det är så mycket bättre när jag är borta om jag fixat det innan jag åker. Han började jobba klockan 7 på morgonen bara för min skull, för han hade egentligen helt fullt schema!
På eftermiddagen åkte jag till Arlanda för att åka till Thailand. För första gången någonsin hade jag bokat in mig på Norwegian för en långflygning. Jag hade betalat extra för bagage och mat så särskilt mycket billigare blev det ju inte och då finns egentligen ingen anledning att flyga med dem... Men nu ska jag prova i alla fall det skiljde nog ändå 500:- eller något sådant.
En av skillnaderna var att de annonserade att man skulle gå till gaten drygt 1½ timme före avgång. De flesta andra gör det 30-60 minuter före avgång. Det är ju så långrandigt att sitta i gaten och irritera sig på alla högljudda människor som tycks resa någon gång om året och gör allt med resandet till en stor upplevelse och till hårt jobb för mig som medpassagerare.
Jag hade gjort missen att beställa laktosfri mat på resan. De flesta bolag ger en då helt enkelt kokt potatis, kokt fisk och kokta grönsaker, allt helt utan varken kryddor eller sås...
Det skulle ju vara väldigt enkelt att göra en tomatsås istället eller något mer spännande i alla fall. Jag tog olivoljan man fick till salladen och hällde den över maten och så öste jag på saltet och pepparen man fick med besticken, ändå var maten supertråkig. Nästa gång tar jag med mig laktras istället. Anledningen till att jag överhuvudtaget bad om laktosfritt är att man ofta får bara laktosprodukter till frukost på långflygningar. Yoghurt, mjölk, ost och så vidare, det blir för mycket för mig om jag inte har laktraskapslar med mig.
På eftermiddagen åkte jag till Arlanda för att åka till Thailand. För första gången någonsin hade jag bokat in mig på Norwegian för en långflygning. Jag hade betalat extra för bagage och mat så särskilt mycket billigare blev det ju inte och då finns egentligen ingen anledning att flyga med dem... Men nu ska jag prova i alla fall det skiljde nog ändå 500:- eller något sådant.
En av skillnaderna var att de annonserade att man skulle gå till gaten drygt 1½ timme före avgång. De flesta andra gör det 30-60 minuter före avgång. Det är ju så långrandigt att sitta i gaten och irritera sig på alla högljudda människor som tycks resa någon gång om året och gör allt med resandet till en stor upplevelse och till hårt jobb för mig som medpassagerare.
Jag hade gjort missen att beställa laktosfri mat på resan. De flesta bolag ger en då helt enkelt kokt potatis, kokt fisk och kokta grönsaker, allt helt utan varken kryddor eller sås...
Det skulle ju vara väldigt enkelt att göra en tomatsås istället eller något mer spännande i alla fall. Jag tog olivoljan man fick till salladen och hällde den över maten och så öste jag på saltet och pepparen man fick med besticken, ändå var maten supertråkig. Nästa gång tar jag med mig laktras istället. Anledningen till att jag överhuvudtaget bad om laktosfritt är att man ofta får bara laktosprodukter till frukost på långflygningar. Yoghurt, mjölk, ost och så vidare, det blir för mycket för mig om jag inte har laktraskapslar med mig.
Uppvärmning inför långflygningen imorgon
16/4 På onsdagen vaknade jag återigen med båda mina håriga killar i sängen. Det är svårt att veta hur man ska ta sig upp utan att stör dem. Vad gör man inte för sina husdjur? Slutligen var jag tvungen att ta mig upp för att gå till jobbet i alla fall och med tanke på att både Judas och Turre låg kvar så kan de inte blivit så väldigt störda.
Denna dag var uppdraget att flyga ned till ett möte i Malmö. Det var jag och kollegan M som åkte dit. Det var soligt och fint i Malmö så när vi kom dit så ringde jag min kontakt och eftersom deras kontor är på flygplatsen så tänkte vi att vi skulle ta en promenad dit. När jag böjde mig ner för att hitta något i min handväska precis när han svarade på mitt samtal så svartnade det plötsligt för ögonen på mig och jag svajade till, så jag satte mig rätt ner på trottoaren fort som sjutton för att inte ramla och slå mig om jag svimmade eller så. M tittade förvånat på mig och när jag lagt på luren så förklarade jag förstås vad som hänt. Nu var skallen helt normal igen men så fort jag tittade nedåt så snurrade det som sjutton igen. Jag lät helt enkelt bli att göra det...
Det var i alla fall en trevlig promenad i det vackra, soliga vädret och vi hade ett bra möte och promenerade sen tillbaka till terminalen där vi hade gott om tid att äta lite middag innan vi flög hem igen.
Jag skjutsade hem M och åkte sen hemåt.
På kvällen satte jag igång att packa och fixa och en del av mina jobbpapper packades också ner, men mitt främsta verktyg är ju datorn, så den tar jag ju med.
Denna dag var uppdraget att flyga ned till ett möte i Malmö. Det var jag och kollegan M som åkte dit. Det var soligt och fint i Malmö så när vi kom dit så ringde jag min kontakt och eftersom deras kontor är på flygplatsen så tänkte vi att vi skulle ta en promenad dit. När jag böjde mig ner för att hitta något i min handväska precis när han svarade på mitt samtal så svartnade det plötsligt för ögonen på mig och jag svajade till, så jag satte mig rätt ner på trottoaren fort som sjutton för att inte ramla och slå mig om jag svimmade eller så. M tittade förvånat på mig och när jag lagt på luren så förklarade jag förstås vad som hänt. Nu var skallen helt normal igen men så fort jag tittade nedåt så snurrade det som sjutton igen. Jag lät helt enkelt bli att göra det...
Det var i alla fall en trevlig promenad i det vackra, soliga vädret och vi hade ett bra möte och promenerade sen tillbaka till terminalen där vi hade gott om tid att äta lite middag innan vi flög hem igen.
Jag skjutsade hem M och åkte sen hemåt.
På kvällen satte jag igång att packa och fixa och en del av mina jobbpapper packades också ner, men mitt främsta verktyg är ju datorn, så den tar jag ju med.
Jag gav mig själv en bra present
15/4 På tisdagen var det min födelsedag och min vana trogen hade jag så gott om glömt bort det... Men det hade inte mina kollegor, de hade fixat fikabröd som jag åt till frukost och de andra till förmiddagsfikat. Dessutom har jag vänner som är bra på att gratta mig, jag fick c:a 190 grattishälsningar på Facebook, en massa sms, några mail och några som ringde och grattade. Tänk vad häftigt det är att fylla år på Facebook! Själv är jag dålig på att gratta andra, jag menar, jag glömmer ju till och med min egen födelsedag...
Dagen till ära köpte jag en biljett för att åka till Thailand över påsken, det vill säga, jag åker om två dagar, på torsdag!
Efter överenskommelse med min chef så ska jag vara borta 10 dagar och de dagar som är arbetsdagar ska jag jobba på distans! Så härligt att kunna åka iväg utan att behöva ta en massa semester när man har så många lediga dagar i alla fall. Jag måste ju spara min semester till bröllopen jag är bjuden till i å, ett i USA och ett annat i Australien...
Dagen till ära köpte jag en biljett för att åka till Thailand över påsken, det vill säga, jag åker om två dagar, på torsdag!
Efter överenskommelse med min chef så ska jag vara borta 10 dagar och de dagar som är arbetsdagar ska jag jobba på distans! Så härligt att kunna åka iväg utan att behöva ta en massa semester när man har så många lediga dagar i alla fall. Jag måste ju spara min semester till bröllopen jag är bjuden till i å, ett i USA och ett annat i Australien...
Man vet aldrig vart det leder
14/4 På måndagen fortsatte jag att skicka bilder på småprodukter till en kund i Förenade Arabemiraten. Nu har jag hållit på i flera månader att skicka bilder, mått, vikter och info på små produkter till dem. Jag har gjort det som en service åt dem och man vet ju aldrig, det kan ju leda till att vi får en ny kund. Men av erfarenhet så vet vi att internationella kunder ofta inte blir något såvida de inte är ute efter produkter som vi är ensamma om, som alltså är våra egna. De jag nu skickat info om är sånt som vi själv importerar.
Mycket jobb som sagt och om det leder till något eller inte är osäkert, men vi är kända för vår goda service, så vi får hoppas att även denna potentiella kund blir imponerade av det. Vi spelade quiz på kvällen också och vårt lag vann!
Mycket jobb som sagt och om det leder till något eller inte är osäkert, men vi är kända för vår goda service, så vi får hoppas att även denna potentiella kund blir imponerade av det. Vi spelade quiz på kvällen också och vårt lag vann!
Etiketter:
bild,
foto,
Förenade Arab emiraten,
information,
Jobb,
Kunder,
mått,
produkter,
Service
Judas är tät han
13/4 Eftersom Turre var på semester vaknade jag med Judas i sängen på söndagen. Det händer att de sover hos mig båda två, men det är vanligare att Judas sover hos mig om Turre är borta. Då får han ju ha matte för sig själv ett tag.
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!
Ta en titt på hans päls, har ni sett en tätare päls på en katt någonsin? Han är inte så bekväm som många andra katter, han vill till exempel inte använda toalett inne, så den har jag tagit bort. Han går hellre ut och gör sina behov, till och med när det är vinter och -27 grader, även om han är väldigt snabb då!
Bortslösad tid
12/4 Lördagen var nog ganska vardagligt antar jag, för jag minns den inte alls... vilket slöseri med en hel dag. När jag tittade bland mina bilder hittade jag faktiskt en bild från kvällen. Vi var på Dubliner ett gäng och det var tur att vi hade varandra för stället var tomt. Men visst ser T ut att vara rätt nöjd med sitt kvinnliga sällskap trots allt?
Jag är bra på att överdriva
11/4 På fredagen blev det som vanligt en soft eftermiddag där jag mest pysslade med städning och organisering av en massa saker hemma. Ett av projekten var att sortera mina underkläder. Det är inte fråga om att sortera ut något, allt är så gott som nytt. Jag har nog aldrig behövt sortera ut något för att det är för gammalt och slitet eller så, möjligtvis för att de legat oanvända för länge och att jag tröttnat på dem. Men jag har löjligt mycket underkläder och fortsätter att köpa fler hela tiden... Det är någon typ av störning tror jag. En anledning är kanske att jag aldrig har haft svårt att hitta passande underkläder, ens när jag var som störst, det har gjort att underkläder alltid har varit kul. Jag sköter mina kläder så väl att de alltid ser helt nya ut, men jag har förstås fått sortera ut en hel del som blivit för stora.
På kvällen mötte jag upp med B som var i Stockholm från Malta och K. Vi hade en trevlig kväll, men jag gick hem tidigt, man blir så trött när man går ut på en fredag...
På kvällen mötte jag upp med B som var i Stockholm från Malta och K. Vi hade en trevlig kväll, men jag gick hem tidigt, man blir så trött när man går ut på en fredag...
Etiketter:
Kläder,
organisera,
Städning,
trosor,
Underkläder
Matchning gör det lättare
10/4 På torsdags eftermiddagen fick jag behandling av min naprapat och sen kände jag mig fräschare så när jag kom hem bytte jag om och tog en snabb promenad med några löpsträckor i. Jag var ute i 40 minuter och sprang så långa och många sträckor jag kunde. När jag kommer tillbaka hem så är jag alltid helt slut för jag håller inte tillbaka när jag motionerar, men snart är jag fräsch igen och undrar varför jag mesade så och inte tog i mer eller var ute längre. Men jag vet ju med mig egentligen att jag kört så hårt jag kunnat, det är bara så att jag har bra återhämtning och det är ju jättebra och dessutom ett bra mått på den allmänna konditionen. Att dessutom färgmatcha när man ska ut är alltid en extra sporre tycker jag! Jag hade också bra musik i lurarna, jag kör oftast utan musik eftersom jag vill ha lite tid för eftertanke och jag gillar inte heller att vara skild från omvärlden på det sättet, det är också lämpligt att höra trafiken och människor runtomkring så att man är beredd på saker. Jag är ju en ganska riskmedveten person... Men idag lyssnade jag alltså på musik istället för jag rörde mig på ställen med lite folk och i fullt dagsljus.
söndag 24 augusti 2014
Starbucks har bra idéer ibland
8/4 Tisdagen gick som på räls, vi fick ett par killar på utbildning till oss. De ska lära sig hur den nya flotten ska servas och packas så att de kan fixa det när det är dags. Jag och kollegan M tog ut dem på lunch för att de skulle känna sig välkomna och för att vi skulle få lära känna dem lite.
På eftermiddagen åt jag resterna av mitt mellanmål som jag egentligen gjort till dagen innan. Det är en kall gröt som jag gör efter en idé från Starbucks. Jag tar ett halvt, rivet äpple, två nävar havregryn och 2-3 rågade matskedar turkisk yoghurt. Ett par droppar honung till det och sen rör man ihop det och låter det stå över natten i kylskåp. Sen lägger man lite bär ovanpå och äter som mellanmål. Den här hade vätskat sig så den såg inte så smaklig ut längre, det ser kanske ut som om den redan varit äten en gång tidigare? Men gott är det och godast är det förstås med färska bär. Jag fick ett tips av kompisen L på Facebook att jag skulle ta vaniljsocker istället för honung, det ska jag testa imorgon.
På eftermiddagen åt jag resterna av mitt mellanmål som jag egentligen gjort till dagen innan. Det är en kall gröt som jag gör efter en idé från Starbucks. Jag tar ett halvt, rivet äpple, två nävar havregryn och 2-3 rågade matskedar turkisk yoghurt. Ett par droppar honung till det och sen rör man ihop det och låter det stå över natten i kylskåp. Sen lägger man lite bär ovanpå och äter som mellanmål. Den här hade vätskat sig så den såg inte så smaklig ut längre, det ser kanske ut som om den redan varit äten en gång tidigare? Men gott är det och godast är det förstås med färska bär. Jag fick ett tips av kompisen L på Facebook att jag skulle ta vaniljsocker istället för honung, det ska jag testa imorgon.
Det är nog inte så vanligt
7/4 På måndagen var jag tillbaka på kontoret igen. Det tar alltid en stund innan man hittat rätt i alla högar som växer medan man är ledig eller har en jobbresa. Vi har fruktkorgar i vårt fikarum där alla kan ta en frukt att äta som mellanmål. Min syrra tog en banan till fikat och när hon öppnade den konstigt formade bananen så visade det sig vara en tvillingbanan! Det har ingen av oss träffat på tidigare och när jag la ut en bild på Facebook trodde alla att det var ett skämt, men det var det inte. Men det gör att jag antar att det inte är särskilt vanligt i alla fall.
Paddan som brukar bo i min rabatt på somrarna var tillbaka på måndagskvällen, det är ett tydligt tecken på att sommaren kommer snart! Lycka!
Paddan som brukar bo i min rabatt på somrarna var tillbaka på måndagskvällen, det är ett tydligt tecken på att sommaren kommer snart! Lycka!
Det väcker gamla minnen
6/4 På söndag eftermiddag var det dags att åka hem, under dagen var jag ute och gick lite i London. Det hade varit ett helvete att packa och att få plats med allt jag hade handlat. Jag testade några av hudprodukterna också, de luktar gott och verkar gå in bra i huden och så, vi får väl se hur effektiva de är i längden.
På flyget hem från London att det ett par unga killar bakom mig som pratade med varandra på arabiska tror jag. Mitt i meningarna med för mig helt främmande ord slängde de in ett svenskt ord här och där. De påminde mig så mycket om min mamma och mormor. Min mormor kom från Grekland och kom till Sverige i början av 1947. Det innebar att hennes grekiska på sätt och vis inte utvecklades efter det. Alla moderna saker som inte fanns när hon flyttade därifrån hade hon inga namn på. De innebar att mamma och mormor pratade grekiska med varandra men slängde in svenska ord i meningarna. Bla bla bla, tvättmaskin, bla bla bla mikrovågsugn. Dessa killar gjorde precis likadant.
Jag kom i alla fall hem ordentligt och var väldigt nöjd med både mitt jobb och den ledighet jag haft under helgen.
På flyget hem från London att det ett par unga killar bakom mig som pratade med varandra på arabiska tror jag. Mitt i meningarna med för mig helt främmande ord slängde de in ett svenskt ord här och där. De påminde mig så mycket om min mamma och mormor. Min mormor kom från Grekland och kom till Sverige i början av 1947. Det innebar att hennes grekiska på sätt och vis inte utvecklades efter det. Alla moderna saker som inte fanns när hon flyttade därifrån hade hon inga namn på. De innebar att mamma och mormor pratade grekiska med varandra men slängde in svenska ord i meningarna. Bla bla bla, tvättmaskin, bla bla bla mikrovågsugn. Dessa killar gjorde precis likadant.
Jag kom i alla fall hem ordentligt och var väldigt nöjd med både mitt jobb och den ledighet jag haft under helgen.
En vanlig dag i London
5/4 På lördagen träffade jag J för frukost och senare mötte jag upp med M igen och vi åt middag och bröt upp tidigt eftersom han skulle åka hem till USA tidigt nästa morgon. Vi fick varsin fortune cookie efter middagen och ni ser på bilden vad det stod i min. Det gör jag nog redan tror jag...
Etiketter:
China Town,
Fortune Cookie,
Frukost,
London,
lyckokaka,
Middag,
Vänner
lördag 23 augusti 2014
Dyr men lyckad dag
4/4 På fredagen tog jag tunnelbanan iväg till Shepherd's bush där det finns ett stort inomhusköpcenter. Där mötte jag upp med min vän M och henne son. Jag har aldrig träffat honom och sist jag träffade henne syntes det inte ens att hon var gravid ännu... Nu är han en bit förbi sin 1-års dag så det var rätt länge sedan jag träffade henne, nästan 2 år. Men de första minuterna gick det lite trögt och sen var det som vanligt och vi hade hur mycket som helst att prata om, som vanligt. Vi shoppade lite och sen åt vi en sen lunch, eller var det en tidig middag? Vi valde grekiskt och plötsligt började J som är en glad kille att gnälla, jag blev lite förvånad för trots att jag bara känt honom i ett par timmar så verkar han inte riktigt vara typen som gnäller. Men då gav M honom ett smärtstillande för barn som håller på att få sina tänder, det ges i en liten pipett och jag vet inte säkert om det är väldigt gott eller om han vet att det blir bättre av det, men han svalde glatt ned dropparna och det tog bara ett par minuter så var han sitt vanliga, glada själv igen.
Efter en trevlig shopping och lunch så åkte de hemåt och jag shoppade en stund till. Jag råkade säga ja till en kille som sålde hudprodukter när han ville visa mig hur de fungerade och så. Det var ödesdigert kan jag lova! Det slutade med att jag handlade hudprodukter för väldigt mycket pengar, jag vill inte ens erkänna för hur mycket. Men om det funkar ens hälften så bra som han sa och dessutom till viss del bevisade, så är det värt det. Men de är väl ganska dryga också hoppas jag, för om jag ska handla för så här mycket ofta så går jag nog i personlig konkurs! Sen skyndade jag mig vidare mot den personliga konkursen och köpte en Eccoväska som jag tyckte var snygg och praktisk. Jag behöver en riktig väska. Jag köper alltid billiga väskor för runt 300-400 kronor och när de börjar gå sönder så kastar jag dem och köper en ny. Men det innebär att jag alltid går runt med en ful, sliten väska, för de billiga ser bara ok ut de första veckorna, sen tappar de formen.
Den här betalade jag cirka 2000:- för och det får väl anses vara rätt billigt för en bättre väska antar jag?
På kvällen skulle jag eventuellt möta upp med min kompis J som bodde och jobbade i Stockholm tidigare, men när han inte dök upp så tackade jag ja till M's inbjudan att gå på en musikal med honom, Book of Mormon. Vi hade mött upp tidigare under kvällen för att vara med i en dragning av gratisbiljetter utanför teatern. De lottar ut ett antal biljetter varje kväll och det är väldigt bra platser också. Chansen att vinna är ju ganska liten så det blev inte vi som var de lyckliga vinnarna, men eftersom M verkligen ville gå så köpte han biljetter av en kille utanför teatern. Det är ju alltid en risk, men vi resonerade så att han inte skulle göra det så öppet framför teatern dag ut och dag in om han lurade folk, då skulle han ju ligga risigt till. Dessutom så brydde sig inte teaterpersonalen om honom, det hade de nog gjort om han lurade deras kunder varje kväll.
Jag kände att biljetterna var lite dyra för min smak, särskilt som jag hade shoppat för väldigt mycket pengar under dagen. Men som sagt, M ville så gärna gå att han inte brydde sig om priset och jag kände att jag behövde betala honom för min biljett senare.
Showen var bra framförd, men jag vet nog inte riktigt tillräckligt om mormoner för att fatta alla skämt, M är amerikan och känner ju till mer om dem och fattar alla skämten. Han har sett showen flera gånger i USA och ville se den i London också.
Jag tycker att det är kul att göra olika saker så själv grejen var kul för mig, dessutom var ju sällskapet jättetrevligt så det blev en lyckad kväll. Efter showen gick vi för att äta en sen middag, vi valde en italiensk restaurang på Leicester square, showen var på en teater som ligger precis där. Maten var bra och vi hade en trevlig middag och sen tog jag chansen att betala för middagen som delbetalning för showen vilket M tackade ja till och efterskänkte resten av biljetten som tack för sällskapet.
Som sagt, en väldigt lyckad dag och kväll!
Det var ju tur att jag inte väntat på att J skulle höra av sig, hans telefon hade slut på batteri och han hörde inte av sig på hela kvällen.
Efter en trevlig shopping och lunch så åkte de hemåt och jag shoppade en stund till. Jag råkade säga ja till en kille som sålde hudprodukter när han ville visa mig hur de fungerade och så. Det var ödesdigert kan jag lova! Det slutade med att jag handlade hudprodukter för väldigt mycket pengar, jag vill inte ens erkänna för hur mycket. Men om det funkar ens hälften så bra som han sa och dessutom till viss del bevisade, så är det värt det. Men de är väl ganska dryga också hoppas jag, för om jag ska handla för så här mycket ofta så går jag nog i personlig konkurs! Sen skyndade jag mig vidare mot den personliga konkursen och köpte en Eccoväska som jag tyckte var snygg och praktisk. Jag behöver en riktig väska. Jag köper alltid billiga väskor för runt 300-400 kronor och när de börjar gå sönder så kastar jag dem och köper en ny. Men det innebär att jag alltid går runt med en ful, sliten väska, för de billiga ser bara ok ut de första veckorna, sen tappar de formen.
Den här betalade jag cirka 2000:- för och det får väl anses vara rätt billigt för en bättre väska antar jag?
På kvällen skulle jag eventuellt möta upp med min kompis J som bodde och jobbade i Stockholm tidigare, men när han inte dök upp så tackade jag ja till M's inbjudan att gå på en musikal med honom, Book of Mormon. Vi hade mött upp tidigare under kvällen för att vara med i en dragning av gratisbiljetter utanför teatern. De lottar ut ett antal biljetter varje kväll och det är väldigt bra platser också. Chansen att vinna är ju ganska liten så det blev inte vi som var de lyckliga vinnarna, men eftersom M verkligen ville gå så köpte han biljetter av en kille utanför teatern. Det är ju alltid en risk, men vi resonerade så att han inte skulle göra det så öppet framför teatern dag ut och dag in om han lurade folk, då skulle han ju ligga risigt till. Dessutom så brydde sig inte teaterpersonalen om honom, det hade de nog gjort om han lurade deras kunder varje kväll.
Jag kände att biljetterna var lite dyra för min smak, särskilt som jag hade shoppat för väldigt mycket pengar under dagen. Men som sagt, M ville så gärna gå att han inte brydde sig om priset och jag kände att jag behövde betala honom för min biljett senare.
Showen var bra framförd, men jag vet nog inte riktigt tillräckligt om mormoner för att fatta alla skämt, M är amerikan och känner ju till mer om dem och fattar alla skämten. Han har sett showen flera gånger i USA och ville se den i London också.
Jag tycker att det är kul att göra olika saker så själv grejen var kul för mig, dessutom var ju sällskapet jättetrevligt så det blev en lyckad kväll. Efter showen gick vi för att äta en sen middag, vi valde en italiensk restaurang på Leicester square, showen var på en teater som ligger precis där. Maten var bra och vi hade en trevlig middag och sen tog jag chansen att betala för middagen som delbetalning för showen vilket M tackade ja till och efterskänkte resten av biljetten som tack för sällskapet.
Som sagt, en väldigt lyckad dag och kväll!
Det var ju tur att jag inte väntat på att J skulle höra av sig, hans telefon hade slut på batteri och han hörde inte av sig på hela kvällen.
Man tappar all kraft när man skrattar
3/4 På torsdagen mötte jag upp med en kompis för en fika, men vi hann inte ens börja förrän han var tvungen att skynda hemåt, hans son hade gjort illa sig ordentligt i skolan och behövde hämtas upp. Strax senare hörde dock S av sig och undrade vad jag höll på med och jag gjorde ju ingenting så vi mötte upp på Leicester Square och utgick därifrån på en långpromenad. Eller lång och lång, den tog lång tid, men vi kom inte så särskilt långt... S är inte född i USA, men har bott där så länge att hon vant sig vid att inte gå, utan köra bil dit hon ska. Hon tyckte att jag gick jättefort när jag gick så sakta jag kunde för att hon skulle hänga med. Vi gick ned till Buckingham Palace och på vägen dit hittade vi nån liten marknad där S köpte ett par gamla mynt som gjorts om till manchettknappar. I samma veva blev hon mer eller mindre anklagad för stöld av några äldre damer som stod bredvid oss vid det ståndet, troligtvis för att hon har ryskt påbrå. Man kan ju tycka att ingen av oss ser särskilt skum ut, men fördomar ser ju inte sånt.
När vi kommit till Buckingham Palace hade vi gått i 1½ timme, normalt tar det runt 20 minuter att gå it om man tar en liten omväg... Vi började gå tillbaka lite mot Trafalgar Square för vid det laget började kaffet jag druckit göra sig väldigt påmint, jag var i desperat behov av en toalett. Innan jag hann kissa på mig smet vi in på ett hotell jag brukar bo på och lånade deras toalett och sen gick vi ned mot floden och gick över den. Då ringde S kompis som hon skulle möta upp och vi gick tillbaka mot rätt sida igen och gick upp på Trafalgar Square. Där sa jag till henne att man måste klättra upp på lejonen första gången man är i London och hon insisterade på att jag också skulle göra det. Sagt och gjort, jag hjälpte henne upp och sen drog hon upp mig i armarna medan jag kravlade och gapskrattade samtidigt. Vi såg så roliga ut där vi kravlade omkring att jag blev helt svag i armarna av att skratta och hon med, så det var ett under att vi lyckades bita ihop tillräckligt för att ta oss upp båda två.
Vi tog lite bilder och satt och njöt av vårvärmen en stund och sen när vi såg att det var några andra som ville upp så började vi förbereda oss att gå ned. De som ville upp var en medelålders mamma med en tonårsdotter och de såg inte ut att ha jättebråttom, de var nöjda med att skratta med och åt oss när vi försökte komma på hur vi skulle ta oss ned utan att slå ihjäl oss. Vid det laget skrattade vi igen och insåg att det var en stor risk att vi skulle ramla ned på skallen båda två. S satte sig ner och åkte på ändan en bit och så hoppade hon sista biten, jag vände mig och hängde i armarna tills jag nådde en kant där jag kunde sätta fötterna och som ett under kom vi ned båda två utan att göra oss illa alls. Sen gick vi och åt lite snabbt i China Town innan hon tog en taxi för att möta sin andra kompis.
Jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Vi hade bestämt att kanske ses senare när hon kom tillbaka mot "min" del av London, kanske vid 22.
Vid 22 smsade jag henne och frågade om hon hade kul eller om hon skulle komma tillbaka. Eftersom jag inte fick något svar så antog jag att det var så att hon hade kul så jag gick ut för att hitta något litet att äta. Tyvärr hade jag väntat för länge och såna saker som jag var sugen på, som sushi eller något annat fräscht inte gick att få tag i längre. Efter att ha gått min vanliga promenad runt Leicester Sq. Piccadilly Cirkus och Soho så gick jag tillbaka till Leicester sq. och köpte mig en pizza slice där. När jag vände mig om för att gå ser jag två personer som sitter och äter varsin pizzaslice precis där jag hade gått förbi, det var två personer som varit på samma möte som jag i Bristol. Vi hade aldrig haft tillfälle att prata med varandra men vi kände ju igen varandra. De erbjöd mig att sitta ned och det gjorde jag förstås gärna. Det var årets student på vårt möte, M, som kommer från Ryssland tror jag det är. Men hon pluggar i London och presenterade en studie hon gjort. Det var väldigt spännande, det handlade om vad ackupressur skulle kunna göra för rymdresenärer. Man tror att stimulering av fotsulorna kan minska problemet med benskörhet hos astronauter.
Killen M som var något äldre än jag och ganska mycket äldre än hon jobbar med syrgasmasker och är dessutom standup komiker så han är rätt kul.
Jag kände mig som världens lyckosammaste människa som snubblat över dem när jag strosade runt helt ensam i London. Vi hade jättekul, det är ett fantastiskt möte vi hade varit på och av någon anledning är alla deltagare alltid helt underbara människor! Jag har träffat flera riktiga vänner över hela världen som jag umgås med privat. Det är förvisso sant för hela branschen när jag tänker efter...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och det kändes som om vi kände varandra för att vi känner samma folk och sen dök även S upp. När de stängde cafét vi satt på så gick vi mot Soho för att hitta en öppen pub och det är svårt efter 1 i London. Det finns öppna nattklubbar och gaybarer. men vi ville inte in på en nattklubb, vi ville ju bara snacka och man är inte särskilt välkommen in på gayklubbar i London om man är straight. Det slutade med att en Londonguide tog oss till en pub han trodde skulle falla oss i smaken. Vi kände att det nog inte stämde och när det visade sig att de dessutom tog inträde £ 10 per person då tackade vi nej. Till slut prutade de så pass att vi fick betala £ 10 för alla fyra och då sa jag att jag kunde betala det så att vi hade någonstans att ta vägen.
Det var ett fruktansvärt ställe! I en skitig, ful källare, med jättekonstigt klientel... Vi var de enda som hade lite stil och vi fick oss en utskällning för att vi flyttade en soffa lite för att komma närmare varandra så att vi kunde prata i den höga musiken.
Vi gav upp efter en drink och gick därifrån och då var klockan så pass mycket att vi gick hem till vårt.
När vi kommit till Buckingham Palace hade vi gått i 1½ timme, normalt tar det runt 20 minuter att gå it om man tar en liten omväg... Vi började gå tillbaka lite mot Trafalgar Square för vid det laget började kaffet jag druckit göra sig väldigt påmint, jag var i desperat behov av en toalett. Innan jag hann kissa på mig smet vi in på ett hotell jag brukar bo på och lånade deras toalett och sen gick vi ned mot floden och gick över den. Då ringde S kompis som hon skulle möta upp och vi gick tillbaka mot rätt sida igen och gick upp på Trafalgar Square. Där sa jag till henne att man måste klättra upp på lejonen första gången man är i London och hon insisterade på att jag också skulle göra det. Sagt och gjort, jag hjälpte henne upp och sen drog hon upp mig i armarna medan jag kravlade och gapskrattade samtidigt. Vi såg så roliga ut där vi kravlade omkring att jag blev helt svag i armarna av att skratta och hon med, så det var ett under att vi lyckades bita ihop tillräckligt för att ta oss upp båda två.
Vi tog lite bilder och satt och njöt av vårvärmen en stund och sen när vi såg att det var några andra som ville upp så började vi förbereda oss att gå ned. De som ville upp var en medelålders mamma med en tonårsdotter och de såg inte ut att ha jättebråttom, de var nöjda med att skratta med och åt oss när vi försökte komma på hur vi skulle ta oss ned utan att slå ihjäl oss. Vid det laget skrattade vi igen och insåg att det var en stor risk att vi skulle ramla ned på skallen båda två. S satte sig ner och åkte på ändan en bit och så hoppade hon sista biten, jag vände mig och hängde i armarna tills jag nådde en kant där jag kunde sätta fötterna och som ett under kom vi ned båda två utan att göra oss illa alls. Sen gick vi och åt lite snabbt i China Town innan hon tog en taxi för att möta sin andra kompis.
Jag gick tillbaka till hotellet och vilade en stund. Vi hade bestämt att kanske ses senare när hon kom tillbaka mot "min" del av London, kanske vid 22.
Vid 22 smsade jag henne och frågade om hon hade kul eller om hon skulle komma tillbaka. Eftersom jag inte fick något svar så antog jag att det var så att hon hade kul så jag gick ut för att hitta något litet att äta. Tyvärr hade jag väntat för länge och såna saker som jag var sugen på, som sushi eller något annat fräscht inte gick att få tag i längre. Efter att ha gått min vanliga promenad runt Leicester Sq. Piccadilly Cirkus och Soho så gick jag tillbaka till Leicester sq. och köpte mig en pizza slice där. När jag vände mig om för att gå ser jag två personer som sitter och äter varsin pizzaslice precis där jag hade gått förbi, det var två personer som varit på samma möte som jag i Bristol. Vi hade aldrig haft tillfälle att prata med varandra men vi kände ju igen varandra. De erbjöd mig att sitta ned och det gjorde jag förstås gärna. Det var årets student på vårt möte, M, som kommer från Ryssland tror jag det är. Men hon pluggar i London och presenterade en studie hon gjort. Det var väldigt spännande, det handlade om vad ackupressur skulle kunna göra för rymdresenärer. Man tror att stimulering av fotsulorna kan minska problemet med benskörhet hos astronauter.
Killen M som var något äldre än jag och ganska mycket äldre än hon jobbar med syrgasmasker och är dessutom standup komiker så han är rätt kul.
Jag kände mig som världens lyckosammaste människa som snubblat över dem när jag strosade runt helt ensam i London. Vi hade jättekul, det är ett fantastiskt möte vi hade varit på och av någon anledning är alla deltagare alltid helt underbara människor! Jag har träffat flera riktiga vänner över hela världen som jag umgås med privat. Det är förvisso sant för hela branschen när jag tänker efter...
Vi hade i alla fall jättetrevligt och det kändes som om vi kände varandra för att vi känner samma folk och sen dök även S upp. När de stängde cafét vi satt på så gick vi mot Soho för att hitta en öppen pub och det är svårt efter 1 i London. Det finns öppna nattklubbar och gaybarer. men vi ville inte in på en nattklubb, vi ville ju bara snacka och man är inte särskilt välkommen in på gayklubbar i London om man är straight. Det slutade med att en Londonguide tog oss till en pub han trodde skulle falla oss i smaken. Vi kände att det nog inte stämde och när det visade sig att de dessutom tog inträde £ 10 per person då tackade vi nej. Till slut prutade de så pass att vi fick betala £ 10 för alla fyra och då sa jag att jag kunde betala det så att vi hade någonstans att ta vägen.
Det var ett fruktansvärt ställe! I en skitig, ful källare, med jättekonstigt klientel... Vi var de enda som hade lite stil och vi fick oss en utskällning för att vi flyttade en soffa lite för att komma närmare varandra så att vi kunde prata i den höga musiken.
Vi gav upp efter en drink och gick därifrån och då var klockan så pass mycket att vi gick hem till vårt.
Ibland går tiden fort
2/4 På onsdagen hade vi några möten och sen var dagen plötsligt över och det var dags att åka vidare till London. Min kollega ville iväg så fort som möjligt så jag kände mig stressad och kluven. Jag ville ju att han skulle få komma till London i tid att åtminstone kunna äta en middag i god ro. Men jag ville inte smita iväg från det sista som vi i kommittén skulle göra för att avsluta allt. Vi var inte de enda som i slutänden hastade ut genom dörren utan att säga hejdå ordentligt. K och hennes kollegor fick göra samma sak eftersom det plötsligt blev bråttom för dem också. Jag sa hejdå till dem som var i närheten och sen tog jag och D en taxi till stationen och kom iväg till London. Nu hade jag varit i Bristol ännu en gång utan att ha sett mycket. Alla pratade om en vacker bro som finns i Bristol, men den missade jag även denna gång. Fin som sjutton är den på bilder i alla fall...
När vi kom till London gick vi och åt middag och sen tog vi en promenad runt Soho och West End och tog en relativt tidig kväll.
När vi kom till London gick vi och åt middag och sen tog vi en promenad runt Soho och West End och tog en relativt tidig kväll.
fredag 15 augusti 2014
Så roligt var det faktiskt inte
1/4 På tisdagen öppnade seminariet och det var rätt många besökare i år så det blev lite trångt i föreläsningssalen. Det var en hel del intressanta framföranden och jag var inne på fler än vanligt. Ibland känns det som om saker inte riktigt berör mig och då gör jag annat jobb istället. Men i år var det ganska mycket som intresserade mig.
På kvällen var det dags för vår årliga galamiddag. Det är kul att någon gång få klä upp sig i riktig kvällsklänning och leka lyxliv.
Jag och K är ju några av de yngre kvinnorna på plats och vi syns och märks bland alla svartklädda män. Det blev ju inte bättre när vi fick ett riktigt skrattanfall på däck när det var helt tyst och alla lyssnade på guiden när han berättade om skeppets historia. Vi var tvungna att smita ner till salongen för att inte störa för mycket. Vi brukar inte fnissa och hålla på, men det var just det där när man absolut inte får, då kan man ju inte låta bli.
Vi fick många frågor om vad vi skrattat åt och det var verkligen inte så roligt som vi tyckte just då.
Vi var inte de enda som var på bushumör däremot utan det var det fler som var. J till exempel lekte med min kamera större delen av middagen och tog en massa bilder ur konstiga vinklar och kunde inte sluta skratta åt hur roliga vi såg ut på dem, det är han som tagit närbilden på mig och sig själv. Middagen var helt ok om än inte särskilt speciell. Jag kan däremot inte tänka mig att någon svensk restaurang med ett uns av stolthet skulle servera frysta grönsaker i tärningar a´la Felix? Under middagen och drinkarna så gick det omkring trollkarlar och karikatyrtecknare, själv förstår jag inte alls det roliga i någon av dessa. Det spelar ingen roll att trollkarlarna var skickliga, jag uppskattar inte trolleri i alla fall. Jag blir mest sur på att jag inte lyckas komma på hur de gör. Dessutom var väl jag en av de få som missade det mesta av detta och dessutom den officiella fotografen som gick omkring. Jag var inte med på en enda bild. Det var ju tur att jag hade min kamera med och fotade folk för de bilderna han tog var inte särskilt roliga eller bra och trots att vi betalat för att han skulle vara där och fota så vill han att vi ska betala för alla bilder vi vill ha och de var som sagt inte särskilt bra enligt mig.
Vädret var relativt varmt och skönt och det var inte förrän framåt kvällen jag behövde låna en kavaj. Jag såg mig omkring en stund innan jag hittade ett lämpligt offer, valet föll på M som är en kompis sedan länge, men som jag inte sett på flera år. Han har dessutom en massa medaljer från Kuwait och en massa andra ställen så självklart fick jag en massa frågor om vad jag gjort för att förtjäna dem. Men eftersom jag hade förberett mig på den frågan och frågat M om det, så sa han att jag bara skulle svara att jag frågat snällt.
Vid 23 ungefär skulle bussarna gå tillbaka till hotellet och på den korta promenaden från skeppet till bussen blev jag förolämpad av en man jag inte känner. Han kände tydligen ett behov av att trycka till mig, varför vet jag inte. Men jag fick nästan hålla tillbaka K för att hon inte skulle flyga på honom, hon blev argare än jag.
Resten av kvällen gick jag omkring barfota i hotellbaren för vid det laget hade jag väldigt ont i fötterna. Vid 1-tiden ursäktade jag mig och ramlade i säng.
På kvällen var det dags för vår årliga galamiddag. Det är kul att någon gång få klä upp sig i riktig kvällsklänning och leka lyxliv.
Jag och K är ju några av de yngre kvinnorna på plats och vi syns och märks bland alla svartklädda män. Det blev ju inte bättre när vi fick ett riktigt skrattanfall på däck när det var helt tyst och alla lyssnade på guiden när han berättade om skeppets historia. Vi var tvungna att smita ner till salongen för att inte störa för mycket. Vi brukar inte fnissa och hålla på, men det var just det där när man absolut inte får, då kan man ju inte låta bli.
Vi fick många frågor om vad vi skrattat åt och det var verkligen inte så roligt som vi tyckte just då.
Vi var inte de enda som var på bushumör däremot utan det var det fler som var. J till exempel lekte med min kamera större delen av middagen och tog en massa bilder ur konstiga vinklar och kunde inte sluta skratta åt hur roliga vi såg ut på dem, det är han som tagit närbilden på mig och sig själv. Middagen var helt ok om än inte särskilt speciell. Jag kan däremot inte tänka mig att någon svensk restaurang med ett uns av stolthet skulle servera frysta grönsaker i tärningar a´la Felix? Under middagen och drinkarna så gick det omkring trollkarlar och karikatyrtecknare, själv förstår jag inte alls det roliga i någon av dessa. Det spelar ingen roll att trollkarlarna var skickliga, jag uppskattar inte trolleri i alla fall. Jag blir mest sur på att jag inte lyckas komma på hur de gör. Dessutom var väl jag en av de få som missade det mesta av detta och dessutom den officiella fotografen som gick omkring. Jag var inte med på en enda bild. Det var ju tur att jag hade min kamera med och fotade folk för de bilderna han tog var inte särskilt roliga eller bra och trots att vi betalat för att han skulle vara där och fota så vill han att vi ska betala för alla bilder vi vill ha och de var som sagt inte särskilt bra enligt mig.
Vädret var relativt varmt och skönt och det var inte förrän framåt kvällen jag behövde låna en kavaj. Jag såg mig omkring en stund innan jag hittade ett lämpligt offer, valet föll på M som är en kompis sedan länge, men som jag inte sett på flera år. Han har dessutom en massa medaljer från Kuwait och en massa andra ställen så självklart fick jag en massa frågor om vad jag gjort för att förtjäna dem. Men eftersom jag hade förberett mig på den frågan och frågat M om det, så sa han att jag bara skulle svara att jag frågat snällt.
Vid 23 ungefär skulle bussarna gå tillbaka till hotellet och på den korta promenaden från skeppet till bussen blev jag förolämpad av en man jag inte känner. Han kände tydligen ett behov av att trycka till mig, varför vet jag inte. Men jag fick nästan hålla tillbaka K för att hon inte skulle flyga på honom, hon blev argare än jag.
Resten av kvällen gick jag omkring barfota i hotellbaren för vid det laget hade jag väldigt ont i fötterna. Vid 1-tiden ursäktade jag mig och ramlade i säng.
Etiketter:
Bristol,
England,
Fotografering,
Galamiddag,
Grönsaker,
Jobb,
Kavaj,
mat,
medaljer,
Resor,
Seminarium,
skepp,
skratt,
Vänner
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)