Gul mat

På tisdagen var det stressigt på jobbet och det var svårt att hänga med i svängarna, när jag kom hem var jag helt slut och yr och sov middag en stund. Sen satte jag igång med att göra lite nytta. Jag diskade och städade upp i huset och dammsög, jag skulle ju få gäster på onsdagen.
Sen bestämde jag mig för att baka saffransskorporna som blev så populära förra julen, de går ganska fort att göra om man bara räknar arbetet som är inblandat, annars tar det ju närmare ett dygn egentligen.
Man smälter smör och rör ned saffran och sen vispar man ned ägg och så blandar man ned de torra ingredienserna som man rört ihop på sidan av. Sen är det bara att forma till längderna och grädda dem. När de är färdiggräddade skär man dem och sen ska de läggas på torkning och sen lämnas i varm ugn som får svalna över natten.

http://www.recept.nu/1.124222/leila_lindholm/bullar/mammas_supergoda_saffransskorporIngredienser

100 100 g smör1 1 g saffran2 2 st ägg1.5 1.5 dl strösocker5 5 dl vetemjöl1.5 1.5 tsk bakpulver1.5 1.5 dl hel sötmandelRåsocker

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Smält smöret tillsammans med saffran, häll över i en bunke och rör ner äggen.
3. Blanda de torra ingredienserna med hel sötmandel och vänd ner det i bunken.
4. Forma degen till 3 längder och lägg dem på en plåt. Strö över råsocker.
5. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 25 minuter.
6. Ta ut dem och sänk temperaturen till 125 grader.
7. Skär längderna i 1 centimeter tjocka skivor och lägg tillbaka dem på plåten.
8. Torka skorporna i mitten av ugnen i cirka 10 minuter.
9. Stäng av ugnen och låt skorporna stå och torka i eftervärmen tills ugnen kallnat (eller över natten). 

Jag gillar inte mandlar, så jag brukar helt enkelt hoppa över det, det blir godare så enligt mig.

Jag hade bestämt mig för att återigen göra min paradrätt, Svamprisotto. Men när A sa nåt om att jag gjort det när jag lagade mat  hos dem sist så sa jag att det kanske var bättre att laga nåt annat? Men nej, de ville så gärna ha min risotto. jag hade handlat kycklingfiléer att servera till och fick en idé om att göra en marinad. Det slutade med att jag gjorde en på:
2 Citroner
2 Lime
1 bit Riven, Färsk Ingefära
5-6 vitlöksklyftor
Några nypor flingsalt med citronsmak
½ dl Rapsolja

Jag tog saften ur citronen och limen och sen rev jag ingefäran ned i juicen och så pressade jag vitlöken ned i detta och så hällde jag på olja och lite citronsalt. Sen lade jag marinaden med kycklingfiléerna i en "blixtlås"påse och tog ur så mycket luft som möjligt och så lade jag in paketet i kylen över natten. Jag kände mig lite nöjd med mig själv och ganska övertygad om att det skulle smaka bra.
Sen tyckte jag att jag var värd min plats i soffan och tittade på min nya säsong (6) av Criminal Minds.

Gratis är gott

På måndagen var jag tvungen att börja dagen med att handla frukost, sen åkte jag till jobbet och satte igång med veckans arbete. Jag hade haft problem med nacken under helgen och fick en tid hos naprapaten till eftermiddagen och sen smsade jag till LF som jag egentligen skulle ha träffat i Globen under hästtävlingarna under helgen. Hon bor i Skåne och vi säger alltid att vi ska ses och att hon ska komma och bo över hos mig på sommaren ett par dagar och så, men sen har ännu ett år gått och det har inte blivit av... Jag undrade om hon hunnit hem redan eller var kvar i Stockholm och svaret visade sig vara någonstans mitt emellan, hon var på Arlanda Express och skulle strax flyga hem.Strax senare var jag på väg till Arlanda för att åtminstone hinna säga hej och ta en fika.När jag kom dit tog det inte lång tid att hitta dem på bokhandeln i Sky City, dottern H's hår ser ut som änglahår och syns på långt håll. Hon är både söt och trevlig och ser faktiskt ut som om LF har tecknat henne, hon är ju en jättebra tecknare och H ser ut precis som de flickor hon har tecknat i sina serier genom åren. Det visade sig att flickorna var hungriga och det var ju dags för lunch för mig också så vi satte oss på en av restaurangerna en trappa upp. Jag och LF valde köttgryta med mos eftersom det såg så pass gott ut, H och hennes kompis delade på en pizza. Trots att tjejerna bara är 11 år så är de trevliga och sociala och inte allt för blyga och man har utbyte av dem.

En snabb lunch var ungefär vad vi hann med så sen var vi tvungna att säga hejdå och jag åkte tillbaka till jobbet och de gick vidare till sin terminal och flyget hem till Skåne.

Jag åkte tillbaka till jobbet och senare på eftermiddagen åkte jag till naprapaten som knäckte till min nacke som var lite envisare än vanligt.
Jag åkte hem och gjorde mig i ordning och sen åkte jag in till stan och ett möte på Exceed. De är ekonomiska rådgivare som hjälper till och föreslår olika sparformer och andra investeringar. De kostar inget extra utan får betalt av bankerna och låter faktiskt rätt vettiga. Just nu har jag däremot inga pengar alls... verkligen inte alls. Tidigare kunde jag inte riktigt förklara varför jag hade pengar till det mesta jag ville göra, det kändes som om jag måste ha räknat fel och nu är det precis tvärtom, jag har inga pengar och har ingen aning om varför... Men det ska nog rätta till sig hoppas jag och då ska jag testa Exceeds hjälp är det tänkt.

Från mötet åkte jag direkt till quizzet på Tudor Arms och även om vi saknade La så hade vi väldigt trevligt och vi som aldrig vinner bonusfrågorna vann 3 av 5! Quiz-L var den första som vann och hon valde "The mystery bag" för att göra C i ett annat lag besviken, hon är en riktig elaking den där L. Vi ville ju dessutom ha choklad och i mystery bag låg det en adventsljusstake...
Den hamnade av någon anledning i min ägo, jag tror att det var Ls fel samtidigt som jag är lite av åsikten "gratis är gott" och därför tar emot allt som är gratis oavsett om jag vill ha den eller har användning för den eller inte...

Hem till värmen

När vi gick upp 6.20 på morgonen på söndagen hade jag sovit i knappt 3 timmar. G hade fixat med hotellet att de ordnade en enkel frukost åt oss trots att det var tidigare än vad de normalt serverar den. Jag tog en mugg kaffe och åt min gamla pizza till frukost eftersom alla pålägg var söta...
Vi åkte mot flygplatsen vid 7 och var framme ganska snabbt. Det var fortfarande en massa frost på bilarna på hyrparkeringen där.

Folk tycktes tro att det var en solsemester jag skulle på, men det är kallt i Italien också på vintern.
När vi kom till flygplatsen hittade jag slutligen ett mjukisdjur till mamma, men så betalade jag 200:- för det också.
I kiosken hittade jag spelkort i plast och jag och mamma har letat efter såna sen jag var barn, hon hade två kortlekar med plastkort och de var utslitna och vi ville ha nya. Först nu hittade jag det alltså och trots att de kostade nästan 75:- per kortlek så köpte jag 3 stycken, 1 till mamma och 2 till mig.
Jag köpte en laxsandwich och en Red Bull att ta med mig på planet och strax senare var det dags att gå ombord. Jag och A hamnade bredvid varandra och G på andra sidan gången, GF satte sig långt fram i planet, jag antar att han behövde vara ensam en stund.

Jag åt min macka och sen somnade jag och sov ett bra tag tills jag blev väckt av ett jäkla sudsande upp och ned. Jag är inte van vid sån turbulens och jag vet inte om det är Ryanairs plan eller om det bara råkade vara sånt väder, men det visade sig blåsa en hel del när vi väl landade. Jag kan inte säga att jag blir rädd direkt när det hoppar sådär, men när jag inte vet varför och det inte brukar vara så, då blir jag lite nervös i alla fall.
När vi kom fram gick GF och hämtade bilen och efter att GF köpt en varsin kaffe latte åt oss så åkte vi mot Norrköping. Det kändes lite dumt att åka söderut när jag egentligen skulle norrut för att komma hem, men bilen stod ju i GFs garage.
Alla var trötta och satt tysta den knappa timmen det tog att åka till Norrköping och sen lastade vi grejerna i min bil, kramade GF och åkte tillbaka norrut. Jag och A var hungriga så vi stannade vid Max och handlade hamburgare i Drive In och sen åkte vi hemåt.
För att hitta bästa vägen in till Centralen från E4an så använde jag navigatorn och den skickade in oss någonstans på söder och vi hamnade i kö in till stan, kan det verkligen vara snabbaste vägen in till Centralen?
Till slut var vi framme i alla fall och jag släppte av G och A där och sen åkte jag vidare hemåt.

Jag hämtade Turre på vägen och sen hoppade jag rätt i säng för att få sova en stund. När jag vaknade någon timme senare mådde jag mycket bättre och gjorde en nudelsoppa till middag och sen betalade jag räkningar och tittade på Familjen Macahan.
Till efterrätt gjorde jag en smoothie

En pizza i Pisa

På lördagen gick vi upp vid 9, åt frukost och kom iväg strax efter 10. De serverade den godaste, krämigaste äggröran jag någonsin smakat, men jag hade ingen matlust och åt aldrig upp den. Kaffet som varit helt fantastiskt var vi än varit i Italien var däremot riktigt dåligt på det här hotellet som ändå höll lite högre klass än det andra.
Vi lämnade Florens och åkte upp på kullen bakom där en staty står, jag tror det var en David-staty. Från det berget ser man hela staden uppifrån och vi fotade och jag och A köpte en varsin mask, vi kunde bara inte låta bli, de var så häftiga!
Sen åkte vi vidare upp i bergen på våra vindlande vägar.
Vi gjorde inga onödiga stopp på vägen, denna dag skulle bli lång nog ändå om vi gissat rätt. På eftermiddagen åkte vi däremot in i Pisa, vi kunde ju inte bara åka förbi utan att ta en titt på det lutande tornet. Pisa har en atmosfär av romantik och solen sken på de vackra byggnaderna och ett par här och där vid floden.

Det fanns en gammal tegelbyggnation som vi gissade var en akvedukt och den var jättevacker och gick genom staden. Slutligen fick vi syn på tornet som stack upp bakom en mur och vi blev lite överväldigade. Sen parkerade vi bilen och jag och A skyndade oss mot tornet och fotade. Det var ju kul att äntligen få se något av intresse i dagsljus... Vi köpte också varsin sjal som skulle komma till användning senare på kvällen när det kylnade till, vi hade då möjlighet att låna ut våra extra sjalar till killarna.

Foton gör inte riktigt tornet rättvisa, det är så mycket vackrare än det ser ut att vara på bild!

För övrigt ser ni ju på bilden av husen att tornet inte är det enda som lutar i Pisa... eller var det det att det var svårt att fotografera från en bil i rörelse? Ja, det får ni gissa.

När killarna som egentligen är engelsmän från början säger Pisa så låter det nästan som om de säger Pizza, så jag och A kom fram till att vi måste få äta en pizza i Pizza, än hade vi ju inte fått prova italiensk pizza. Jag har hört inte allt för smickrande saker om italienska pizzor, de har beskrivits som konstiga, torra och tråkiga. Jag och A bestämde oss för att beställa en varsin pizza och dela på dem. Jag valde en med pesto, buffelmozzarella och pinjenötter. A valde en med tomat, mozzarella och champinjoner.
Det visade sig att det var allt anant än fel på pizzorna, de var helt enkelt delikata! Den med pesto visade sig helt sakna tomatsås vilket ju för en svensk är väldigt exotiskt, men attans vad gott det var! Den andra var bara saftig och god och en exeptionellt välgjord pizza. Killarna fick smaka en liten bit var men hade beställt en varsin macka istället, suckers...

Strax senare var vi åter i bilen på väg mot Milano. Men först passerade vi Viareggio precis innan det blev mörkt och G gick för att prata med ett hotell medan vi andra stretchade lite och åt ett äpple var. Sen tävlade A och GF om vem som kunde träffa soptunnan på andra sidan vägen med äppelskruttet, det gick inte särskilt bra för någon av dem men GF var närmast. Jag hade gärna sett mer av Viareggio som såg ut att vara en exklusiv badort, men vi hade ju bråttom.

När vi skulle därifrån satt vi rätt länge stilla i bilen, G och GF hade uppenbarligen svårt att komma på vilken väg vi skulle ta.
Strax senare var vi åter på kringelkrokiga vägar, den här gången i mörker och med frost i vägkanten, det var ned till -4 uppe i bergen. Slutligen när vi var åksjuka till bristningsgränsen och killarna hade problem med navigeringen så pass att GF inte alls var koncenterad på att köra längre så föreslog A att jag skulle köra och killarna navigera och det tyckte de var en god idé. Synd att varken jag eller A hade insisterat på det tidigare. Det hjälpte dock varken hennes eller min åksjuka som hunnit gå för långt, men det kändes lite säkrare att den som körde inte längre också var navigatör. Vi stannade på ytterligare ett hotell för att G skulle prata med dem och där tog vi en toast var och en kaffe latte.

I timmar snurrade vi runt vår egen axel på småvägar med illamående och yrsel som sällskap. Vi stannade vid en nattöppen restaurang och killarna tog en macka, jag och A klarade inte av att äta men jag tvingade slutligen i mig en flaska iste, det kändes som om sockret hjälpte lite. Slutligen kom vi ut på den rakare vägen som leder till Milano men än var det nästan 30 mil kvar till hotellet...

Sen vällde dimman in på allvar och de sista 10 milen körde vi på känn, tidvis såg jag inte mer än 5 meter framför mig och jag och A hjälptes åt att försöka förutspå vart vägen skulle svänga.

Till slut sved mina ögon och jag kände mig jättetrött så vi gjorde en sista kraftansträngning och hittade en avfart och när vi stannade vaknade killarna och GF körde den sista milen till hotellet. Vi kom dit 3 på natten, då hade vi spenderat 16,5 timme i bilen och alla var trötta, retliga och stela. Vi fick två rum och gick upp, men när jag öppnade dörren till mitt och A's rum vällde det ut fuktig, illaluktande luft, mögellukt...

G gick ned och bad om ett nytt rum då jag och A kände att vi inte vågade bo där, strax senare kom han tillbaka och sa att det enda han fått var en luftfräschare... Det lär ju knappast hjälpa mot mögel sa vi och han försökte igen och kom tillbaka med nycklar till varsitt enkelrum.

Sen ramlade jag i säng direkt men fick ett fruktansvärt hostanfall, mycket värre än tidigare, men inte kan väl mögel påverka en så snabbt?

Till slut spydde jag till och med, men slutligen somnade jag vid 3.30 ungefär, och vi som skulle upp 6...

Speed Sightseeing på ett äpple om dagen

Inte förrän på fredag morgon efter frukost såg vi hur nära havet vi faktiskt bodde, om man tittade lite åt höger från balkongen så såg man det.
Killarna bestämde sig för att ta oss en tur förbi den gamla romerska bron som vi gått över kvällen innan så att vi skulle få en chans att fota och se den i dagsljus. Jag och A hoppade ur bilen, tog några foton och sprang tillbaka igen. Men när vi precis börjat åka inser vi att det finns en marknad precis vid sidan av vägen och båda vi älskar marknader. Efter lite logiskt lirkande om att vi behövde ha mellanmål i bilen så hoppade jag och A ur igen och sen handlade vi äpplen, oliver, ost och olivolja. Jag valde ut äpplena men sen stod vi i kö jättelänge och till slut kom GF och undrade vad vi gjorde och sa att G höll på att få en hjärnblödning av stress. Jag gick och köpte oliverna och osten då medan A och GF fixade äpplena. Man får alltid smaka på varorna och det är smart av dem, det är så fina grejer att man inte kan låta bli att handla och så billigt det är jämfört med vad såna delikatesser kostar hemma!

Sen var vi åter iväg och åkte upp och ned, sida till sida på de vindlande bergsvägarna och jag och A var väldigt glada att vi inte anmält oss till cyklingen. Dagsetapper på 10 mil och en klättring på 8-13% hela dagar ibland, nej tack! Vårt illamående blev inte bättre den här dagen men vi fick i alla fall lite pauser med rakare jämnare vägar någon gång ibland. Titta på bilderna ordentligt så ser ni vägen på ferla ställen på dem och titta på bilden av navigatorn, det var en av de rakare sträckorna faktiskt, jag klarade inte av att fota när det var värre krokar.

Vi stannade för paus och lite kaffe i en bergsby, det var ett litet mysigt kafé vi hittade och vi tog en kaffe var och GF beställde en ostmacka. Det är så kul att se olikheter mellan länder, skulle man beställt det i Sverige skulle man troligtvis få en halvtorr fralla med en svettig ostskiva på, särskilt om det var sådär på ett litet kafé ute i ingenstans. Men GF blev serverad två fina, troligtvis hembakta brödskivor och 3 tjocka skivor ost av olika sorter. Jag A och GF tog varsin ostskiva och jag och A smakade på brödet också.

När vi åkte vidare öppnade jag olivpåsen och matade killarna från baksätet, jag och A kunde ju äta själva.
Framåt eftermiddagen var jag och A riktigt hungriga och vi visste ju att det skulle ta tid att stanna så vi högg in på varsitt gigantiskt äpple. Vi tog ett äpple var alla fyra i slutänden och var helt fascinerade, vi blev helt proppmätta! Jag har aldrig i hela mitt liv blivit mätt av ett äpple och inte de heller, men nu höll vi oss mätta i flera timmar. När vi kommit till ännu en by stannade vi en stund eftersom G skulle prata med ett hotell där, vi andra gick och tog en kaffe. Utanför fiket hade de ställt upp stolar och bord och en TV!Jag och GF tog en kaffe latte och slängde ned en chokladbit i den, jag var kall som sjutton, det blir rätt kyligt på kvällen även i Italien i november.

När jag satt där bredvid GF så hettade det i ansiktet däremot, men bara den sidan jag hade mot honom. Jag satte upp handen mellan oss och kände hur han strålade ut värme, det kändes nästan som att ha ett element där, skumt...

Innan vi gick tillbaka till bilen gick jag och A över vägen för att se om det vi trodde betydde tryffel på italienska faktiskt gjorde det. Jo, mycket riktigt, där var det en killa som sålde torkad Karl Johan Svamp, tryffel, ost, salami och en massa annat gott. Vi fick smaka på en tryffelost och kunde inte låta bli att köpa en varsin, vi fick runt 400 g för 100 kronor och det är ju nästan som vanlig hårdost hemma. Sen fick vi smaka på en tryffelsalami och jag var tvungen att köpa en sån också... Men sen bjöd han på ngåot som A kom på var kastanj och den var inlagd i nåt som smakade som vodka och så fårt vi gått tillräckligt långt bort så spottade jag ut den, den var helt fruktansvärt äcklig! Jag mår illa nu när jag skriver om den... Sen sprang vi till bilen där killarna väntade.
Vi stannade lite här och där och tog bilder, vi såg San Marino på håll och G pekade

ut de tre kullarna som tydligen ska vara San Marino. Sen tog vi oss tid och åkte till San Leo också, en vacker liten by mitt ute i ingenstans uppe på ett berg. Där finns en gammal borg också som var jättefin och utsikten var förstås också fantastisk.

Vi hittade en hel förfallen gård med varningskyltar om rasrisk och jäklar vad sugen jag blev att bo där.

När vi kom fram till Florens hade det varit mörkt ett bra tag och vi checkade in och sen tog jag och A en macka var eftersom middagen skulle bli ganska sen. Hon tog en toast och jag tog en bruchetta.
Medan vi åt sprang killarna runt i vild panik och letade efter de andras väskor som försvunnit någonstans på vägen till rummet med en "bell boy". Jag hade varit smart nog att inte lämna ifrån mig väskan eftersom jag hade kameran i den. Men de kom till rätta i alla fall precis då vi kom upp till rummet. Jag och A vilade en stund och sen duschade jag och gjorde iordning mig. Jag valde mot bättre vetande att ha klänning på mig trots att jag glömt att ta med mig strumpbyxor och det var iskallt ute.

Sen tog vi återigen en promenad som enligt G skulle vara 500 meter, jag gissade till 1 kilometer med tanke på vilken optimist han är, men som slutligen troligtvis närmade sig snarare 2 kilometer. Jag höll på att frysa ihjäl och det enda som värmde mig, var det faktum att killarna i bilarna som passerade mig, när jag hängde med putande rumpa från muren vid floden och fotograferade, tutade på mig i äkta italiensk anda!
Vi hittade en restaurang där det var mycket folk och därtill italienare och där beställde vi olika sorters pasta allihopa och den här gången var det högsta vinsten! Vi smakade alla på varandras och alla var goda, men som tur var tyckte alla att just deras var godast! Till förrätt delade vi på en avsmakningstallrik med italiensk fårost. Efter middagen blev det en lång, lång promenad, jag tror vi gick i 2 timmar och jag hade ju klänning utan strumpbyxor och sandaler på fötterna... det var runt 2 grader varmt och det kändes som om jag skulle frysa ihjäl. Men då kom elementet GF till undsättning, jag fick gå armkrok med honom och det underliga var att det hjälpte, fast han hade tjock jacka på sig kunde jag känna värmen stråla ut från honom...

Det roliga med det här gänget är att jag normalt sett blir lite mobbad för att jag fotar allt och alla hela tiden, men i det här gänget fotar jag inte mer än de andra faktiskt! Dessutom hade vi 5 kameror på 4 personer och så förstås en varsin smart phone med kamera...

På söndagen skulle det köras maraton i Florens och det var ju tur att det inte var på lördagen för då är det frågan om vi hade lyckats ta oss ut ur stan. Hela vårt hotell var fullt med maratonlöpare och det fanns till och med ett registrerings bord i lobbyn.

Vad gillar ni parkering förbjudet skylten och bilarna som står där, jag gillar den italienska synen på regler, de ser det mer som råd.

Vi kom till ett stort torg med en massa statyer och vackra byggnader och när vi stod där och tittade på dem hörde vi fantastisk och väldigt passande musik och det visade sig vara en dragspelare som satt runt hörnet, jag trodde faktiskt att det var något som staden hade satt ut högtalare för runt statyerna.

Vi hittade en stor domkyrka med en fantastisk port och vi kunde inte komma på om den var trä eller metall, men vi hittade nåt som troligtvis var skotthål i den... Mittemot stod en annan byggnad och den hade en gulddörr!

Vi träffade poliser, tittade på vackra broar och hittade flera samlingar av lås. De är tänkta att hålla ihop ett förhållande, man sätter ett lås tillsammans och slänger bort nyckeln.

När vi väl kom tillbaka till hotellet vid 1 var jag helt nedkyld men hotellrummet var stekande hett så det gick snabbt över.
På natten vaknade jag av att det var alldeles för varmt och tittade på vad termostaten var ställd på, 30 grader! Jag drog ned den och öppnade dörren och somnade om.