Operationer och separationsångest

När jag och Turre kom ut på måndagsmorgonen stod Judas på lur på en mus eller sork eller nåt sånt och han tittade inte ens på oss när vi gick förbi.
Sen ringde Turres tandläkare och sa att hon fått ett återbud samma dag och undrade om vi villa komma nu istället för i början av December. Självklart ville vi det, men jag hade ju en massa planerat under dagen/kvällen. Men efter lite funderande och pusslande kom jag fram till att om jag bara avbokade mötet på kvällen så skulle jag nog hinna med allt annat. Så strax före lunch lämnade jag Turre på Södra Djursjukhuset i Kungens Kurva. Jag var där i god tid men de hade sagt att det var bra om han var ordentligt rastad och jag gick en promenade på 20 minuter med honom utan att han bajsade, det var liksom fel tid på dygnet för honom. Tandläkaren kom själv ut och hämtade honom och jag lämnade över kopplet till henne och jag är inte helt säker på att han fattade att jag inte skulle följa med in trots att jag ropade hejdå efter honom. Jag hoppas att han inte tyckte att jag bara försvann och att han inte kan lita på mig.
Jag åkte tillbaka till jobbet och var nervös och hade separationsångest, det är ju alltid en risk vid sövning och de skulle ju göra en hel del med honom. Dessutom var det förstås även en del förväntan i min nervositet, jag hoppades ju att han skulle bli bättre av det här. Han har ju snorat och nyst i 3 år nu, tänk om det här faktiskt skulle hjälpa!
På vägen hem ringde jag till mitt ex som ju faktiskt är informell delägare på Turre och berättade vad som var på gång. Han träffar honom inte särskilt ofta, men jag vet att han har varit bekymrad över hur Turre har mått. Han blev glad att få veta vad som händer och bad att få bli informerad om hur det går.
Efter jobbet åkte jag hem och åt lite och duschade och sen ringde tandläkaren mitt i operationen och sa att hon hittat en tand med tandlossning och udrade om hon skulle ta den med och det var ju lika bra. I slutänden fick hon ta ut 3 tänder och när hon ringde igen senare hörde jag hur Turre vaknade och var sur i bakgrunden. Han gnällde, skällde och ylade till och med när han vaknade. Vid strax efter 19 hämtade jag honom och då var han i riktigt gott skick och sköterskan som lämnade ut honom sa att han skött sig fin-fint, men tandläkaren hade sagt att han varit tjurig och de var inte överrens.
Jag lindade in Turre i fleecefiltar och åkte in till Tudor Arms för quiz. Jag hade inte lovat att komma eftersom jag inte visste vilket skick Turre var i, men han var rätt pigg och glad så jag åkte dit.
Jag kom precis lagom till första frågan och vi hade en trevlig kväll.
I pausen gick jag och tittade till Turre i bilen och det enda man såg av honom var ett berg av fleecefiltar som han faktiskt krypit under vid det laget och när jag öppnade så rörde sig filtarna, så jag bara sträckte in handen under och kliade honom lite och så gick jag tillbaka.
G var på quizzet den här veckan, men vi hade fullt lag så han fick spela med ett annat lag, men efter quizzet körde jag honom till Sergels torg sen promenerade han till Dubliner. Vi lyckades för resten ta oss in på en andra plats i quizzet vilket var alldeles för länge sedan. Men det känns lite kontigt att ha mellan 44-47 poäng och bli oplacerade, ibland undrar vi om folk fuskar. Den här gången hade vi 47 poäng.
Efter att ha lämnat av G vid Sergel stannde jag själv vid det nattöppna apoteket för att hämta medicin till Turre och det är rätt spännande att sitta på ett apotek vid midnatt, vilka underliga typer man kan få se. Dessutom är det nästan 50% taxichaufförer, jag undrar om de gör sina egna ärenden när de inte har en körning på natten, eller är det kunder som skickat dem som kurirer? Bredvid mig satt två unga, söta flickor med perfekt lagd make-up och enormt tovigt och ganska skitigt hår... hur kommer det sig att många unga tjejer ser ut så?
Nåja, det var inte det som bekymrade mig mest denna dag utan det var att den vargtik som lyckats skaka av sig jägare i flera veckor slutligen föll offer för dem. Det som är så läskigt är att de jagat henne med hjälp av en sändare som forskare märkt henne med tidigare. Det är ju ren avrättning och är så inhumant att jag skäms för att vara människa och känner mig oerhört maktlös. Kan folk med makt göra precis hur som helst?