Där åkte några delar till av hunden i soporna

2/1-2011
På måndagsmorgonen åkte jag raka vägen till Södra Djursjukhuset i Kungens Kurva för att lämna in Turre för ännu en operation. Han luktade illa i munnen och snorade lika mycket som tidigare och nu hostade han också en hel del. Veterinären lyssnade på hans hjärta och så och sen tog de med sig honom och jag åkte till jobbet. Konstigt nog var det inte köer åt något av hållen trots att det var ganska mycket trafik, kanske är folk fortfarande lediga efter jul och nyår eller så lyckades jag helt enkelt pricka in precis rätt tid på dygnet att åka genom stan. Det känns alltid lite konstigt att vara på jobbet utan Turre och eftersom grinden vid mitt kontor är öppen så märker alla andra av det väldigt snabbt också.
Jag vet inte varför och jag misstänker att det inte alls intresserar någon annan än mig, men jag kom plötsligt på under lunchen att han som spelar Toby Ziegler i The West Wing är med i Jurrasic Park II. Jag har sett The West Wing, hela serien en gång tidigare och jag har sett Jurrasic park II massor med gånger, men det var första gången det slog mig och då bara sådär ur det blå.
Efter jobbet åkte jag hem och tog det lugnt en stund men precis då jag somnat till ringde de från sjukhuset och sa att Turre var färdigopererad och att han höll på att vakna, men jag skulle inte hämta honom förrän vid 19 i alla fall. De hade dragit ut ännu en tand och den här gången tog vi och kastrerade honom också. Vi får hålla tummarna att det får honom att må bättre.
 Vid 18 ringde jag och frågade systerdottern om hon kunde följa med och hålla mig sällskap och det kunde hon och vi kom dit precis vid 19 och hämtade Turre som var glad att se oss men var rätt trött.
Först testade vi att ha Turre i L's knä, men hon är för smal och han för lång, han hade svårt att få plats där, sen provade vi att ha honom vid hennes fötter och så åkte vi till en hästkompis svärmor för att hämta honung jag köpt av henne. Svärmor bor i Stockholm och tog med sig honungen åt mig, så nu åkte vi till Rönninge för att hämta den. En av hennes grannar heter Inge Markström, det tyckte jag och L var kul, men det kanske är för att vi har dålig humor?
Jag ringde till henne när vi var på plats och hon kom ned med min 3 kg hink med honung, prima, ekologisk, hem"odlad"honung! Jag använder inte så mycket honung, men jag använder det hela tiden till te och det kommer visserligen att räcka länge, men det går åt så småningom.
Eftersom Turre var väldigt missnöjd med att sitta i framsätet eller på golvet så gjorde vi ett försök att mosa in ohnom och hans tratt i bilburen och det gick alldeles utmärkt och sen höll han tyst större delen av tiden.
På vägen hem sen gjorde vi en avstickare in till det nattöppna apoteket så att jag skulle slippa stressa över att mitt apotek kanske inte skulle ha medicinen i lager.
Jag fick vänta ett tag och det kanske är hela idén för jag hann plocka på mig scrubrondeller och multivitaminer. Scrubrondellerna är kanske en bra idé vi får se, det är nog enklare än att köra peeling där kornen hamnar alla på ett ställe och inga alls på ett annat.
Sen kom vi äntligen iväg hemåt igen och gjorde ännu ett stopp, den här gången hos mamma för att hämta resterna av tzatzikin jag gett dem på nyår, det var ganska mycket kvar faktiskt.
Jag lämnade av L och åkte hemåt och åt bröd och tzatziki till sen middag.
Jag är rätt så säker på att jag aldrig fått allt detta gjort om inte L varit med, hon har bra inflytande på mig fast hon själv är rätt lat faktiskt.

Rena grekiskan

På torsdagen ringde Turres tandläkare igen, hon ville så gärna att vi kom på ett återbesök för att kolla läkningen och att det inte blivit inflammerat. Jag hade bett om en ny tid istället för den de bokat 8.15 på torsdagsmorgonen och när tandsköterskan ringde på tisdagen så ställde vi in den och sa att tandläkaren fick ringa om hon ville annorlunda. Jag vill helt enkelt inte åka till Kungens Kurva i rusningstrafik på morgonen, det räcker med att det är så långt att köra i alla fall. Jag hade bett att få komma på eftermiddagen istället men enligt tandläkarens kollegor skulle hon vara upptagen hela eftetrmiddagen, men nu sa hon att hon kunde avbryta sina möten för ett kort besök, bara vi kom. Vid 14.45 åkte jag från jobbet, det tar ungefär 30 minuter att köra dit och jag räknade med att det i värsta fall kunde ta det dubbla. När klockan var 15.45 var jag tvungen att ringa till sjukhuset, tandläkaren hade sagt att hon slutade klockan 16 och ville att jag kom innan dess, nu var jag bara vid Tomteboda... Konstigt nog släppte köerna nästan helt precis efter att jag ringt dem och hon lovat att stanna och vänta på oss.
Klockan var bara ett par minuter över när vi kom in genom dörren och hon mötte oss strax efter och tog in oss i ett undersökningsrum. Jag hade sagt till henne när de lade in Turre att de skulle vara lite försiktiga med honom, att han aldrig bitit någon men att han är väldigt osäker och så. Nu visade det sig att hon blivit riktigt rädd för honom av det och jag fick både hålla honom och visa henne munnen för hon ville inte komma i närheten. Det är ett bra sätt att skrämma Turre att bete sig så stressat och osäkert och sen tryckte hon topz ganska hårt mot sårytan för att se om det kom var eller nåt sånt, så sen morrade han åt henne och då tyckte hon ju att hon fått bevis på att han är farlig. Ingen av de andra som jobbar där har någonsin varit rädda och han har heller aldrig haft några problem med dem, han gillar de till och med bättre än andra främlingar. Nåja, man kan ju inte rå för att man är rädd och hon är ju snäll och kompetent och det var lite gulligt att hon med allvarlig ärlighet sa att det var skönt att se att det läkte så fint, så nu skulle hon ju kunna sova igen på nätterna.
Ja, jag tror faktiskt att hon menade allvar.
Tänk vad söta de är på det där sjukhuset, de gillar ju verkligen djur!
Det låter kanske liet konstigt att veterinärer och djurskötare inte skulle göra det, men så har vi alltid bemötts innan vi kom till Södra Djursjukhuset.
Vid 16.30 kom jag iväg och nu var det ju dags för grekiska inne i stan och jag antog att det var bråttom, visst måste det vara köer åt båda håll in till stan? Nej, se det är det inte, 20 minuter senare parkerade jag utanför Medborgarhuset vid Norrtull, det hade rullat på jättebra.
På grekiskan var det ju visserligen kul att träffa alla igen, men jag får prestationsångest när de andra som inte hade samma goda förutsättningar från början har mycket lättare än jag nu. Jag har inte ork att plugga de gånger då jag faktiskt har tid och det fastnar inte ordentligt. Jag förstår precis allt som K förklarar för oss, men att minnas det i en "skarp" situation är en helt annan sak. Det går fort framåt och jag blir helt blockerad av stress när jag ombeds sätta ihop meningar eller översätta nåt från svenska till grekiska och A sitter bakom mig, jag sitter med sidan mot henne och hon sufflerar mig då och då och jag känner mig korkad men tacksam för hjälpen.
Plötsligt släppte det däremot. Vi skulle läsa en nu text och jag förstod det mesta redan medan vi läste den vilket är rätt ovanligt och då känns det som om jag har ett bättre grepp om allt.
På grund av ångesten brukar jag fly fältet så snart lektionen är slut, men nu var jag till och med kvar ett par minuter och pratade med A innan jag åkte hem.
När jag kom hem diskade jag upp i köket och sen böev det en lugn kväll, först framför kaminen och sen framför tv:n och Criminal Minds.

Operationer och separationsångest

När jag och Turre kom ut på måndagsmorgonen stod Judas på lur på en mus eller sork eller nåt sånt och han tittade inte ens på oss när vi gick förbi.
Sen ringde Turres tandläkare och sa att hon fått ett återbud samma dag och undrade om vi villa komma nu istället för i början av December. Självklart ville vi det, men jag hade ju en massa planerat under dagen/kvällen. Men efter lite funderande och pusslande kom jag fram till att om jag bara avbokade mötet på kvällen så skulle jag nog hinna med allt annat. Så strax före lunch lämnade jag Turre på Södra Djursjukhuset i Kungens Kurva. Jag var där i god tid men de hade sagt att det var bra om han var ordentligt rastad och jag gick en promenade på 20 minuter med honom utan att han bajsade, det var liksom fel tid på dygnet för honom. Tandläkaren kom själv ut och hämtade honom och jag lämnade över kopplet till henne och jag är inte helt säker på att han fattade att jag inte skulle följa med in trots att jag ropade hejdå efter honom. Jag hoppas att han inte tyckte att jag bara försvann och att han inte kan lita på mig.
Jag åkte tillbaka till jobbet och var nervös och hade separationsångest, det är ju alltid en risk vid sövning och de skulle ju göra en hel del med honom. Dessutom var det förstås även en del förväntan i min nervositet, jag hoppades ju att han skulle bli bättre av det här. Han har ju snorat och nyst i 3 år nu, tänk om det här faktiskt skulle hjälpa!
På vägen hem ringde jag till mitt ex som ju faktiskt är informell delägare på Turre och berättade vad som var på gång. Han träffar honom inte särskilt ofta, men jag vet att han har varit bekymrad över hur Turre har mått. Han blev glad att få veta vad som händer och bad att få bli informerad om hur det går.
Efter jobbet åkte jag hem och åt lite och duschade och sen ringde tandläkaren mitt i operationen och sa att hon hittat en tand med tandlossning och udrade om hon skulle ta den med och det var ju lika bra. I slutänden fick hon ta ut 3 tänder och när hon ringde igen senare hörde jag hur Turre vaknade och var sur i bakgrunden. Han gnällde, skällde och ylade till och med när han vaknade. Vid strax efter 19 hämtade jag honom och då var han i riktigt gott skick och sköterskan som lämnade ut honom sa att han skött sig fin-fint, men tandläkaren hade sagt att han varit tjurig och de var inte överrens.
Jag lindade in Turre i fleecefiltar och åkte in till Tudor Arms för quiz. Jag hade inte lovat att komma eftersom jag inte visste vilket skick Turre var i, men han var rätt pigg och glad så jag åkte dit.
Jag kom precis lagom till första frågan och vi hade en trevlig kväll.
I pausen gick jag och tittade till Turre i bilen och det enda man såg av honom var ett berg av fleecefiltar som han faktiskt krypit under vid det laget och när jag öppnade så rörde sig filtarna, så jag bara sträckte in handen under och kliade honom lite och så gick jag tillbaka.
G var på quizzet den här veckan, men vi hade fullt lag så han fick spela med ett annat lag, men efter quizzet körde jag honom till Sergels torg sen promenerade han till Dubliner. Vi lyckades för resten ta oss in på en andra plats i quizzet vilket var alldeles för länge sedan. Men det känns lite kontigt att ha mellan 44-47 poäng och bli oplacerade, ibland undrar vi om folk fuskar. Den här gången hade vi 47 poäng.
Efter att ha lämnat av G vid Sergel stannde jag själv vid det nattöppna apoteket för att hämta medicin till Turre och det är rätt spännande att sitta på ett apotek vid midnatt, vilka underliga typer man kan få se. Dessutom är det nästan 50% taxichaufförer, jag undrar om de gör sina egna ärenden när de inte har en körning på natten, eller är det kunder som skickat dem som kurirer? Bredvid mig satt två unga, söta flickor med perfekt lagd make-up och enormt tovigt och ganska skitigt hår... hur kommer det sig att många unga tjejer ser ut så?
Nåja, det var inte det som bekymrade mig mest denna dag utan det var att den vargtik som lyckats skaka av sig jägare i flera veckor slutligen föll offer för dem. Det som är så läskigt är att de jagat henne med hjälp av en sändare som forskare märkt henne med tidigare. Det är ju ren avrättning och är så inhumant att jag skäms för att vara människa och känner mig oerhört maktlös. Kan folk med makt göra precis hur som helst?