30/5 På torsdagen var det återigen dags för en tur till Linköping. Syrran fick lämna sin nyckel till vår kompis E som hade bestämt sig för att komma till Stockholm en dag tidigare än tänkt och hon skulle ju bo hos mig. Eftersom hon kommer från Linköpingstrakten så blev det i stort sett så att vi bytte stad över natten.
På eftermiddagen så åkte jag från jobbet för att hämta vår samarbetspartner på det projektet och innan vi kom iväg tog vi en fika med hans chef med fru. Dessvärre är de väldigt trevliga så det är svårt att slita sig och vi kom iväg lite sent, precis i värsta rusningstrafiken. Ändå gick det relativt bra genom stan och rullade på.
I Nyköping mötte vi upp med Kustbevakningsflyget vid Max Hamburgare för att få med oss lite grejer att serva åt dem och sen körde vi vidare strax senare.
Den här gången bodde även jag på hotell och jag hade hittat ett sm låg centralt, inte så långt från Stortorget och domkyrkan. Hotellet och rummen var fina och det ingick en enkel middag i priset. Det visste vi inte när vi åkte ner tyvärr så vi hade börjat prata om att gå och äta på Texas Longhorn och sen när vi kom fram så var det det vi var sugna på. Det slutade alltså med att det var dit vi gick och åt. Det var bara några gator bort och tog inte mer än 5-10 minuter att gå i lugnt tempo.
Jag är uppenbarligen snyggare i Linköping än i Stockholm för vart vi än gick så fick jag uppskattande blickar! Man kanske skulle flytta? Stockholmarna är kanske bortskämda?
E smsade och sa att hon tagit sig in i huset ordentligt och gett Judas mat och vi gick och åt en god middag på Texas Longhorn.
Efter middagen var klockan redan 23 så vi var rätt trötta efter arbetsdagen och resan så vi bestämde att vi skulle gå direkt tillbaka till hotellet. Men på vägen tillbaka gick vi förbi en av de pubarna i Linköping som ser helt fantastisk ut från utsidan och vi kunde inte låta bli att gå in och den var minst lika fin från insidan, Horse and Hound heter den om ni vill ta er en titt.
Vi tog en liten drink och sen gick vi tillbaka till hotellet och sov.
Högern gör sig dum om Husby
22 MAJ 2013. Sociala konflikter
Fredrik Reinfeldt lyckades undvika medier från söndag till i går. I stället lät han integrationsminister Erik Ullenhag göra utspel om fler poliser.
Att regeringen skickar fram integrationsministern säger mycket om hur de tänker. De vill framställa Husby som en fråga om integration, om utlänningar som kastar sten och bränner bilar. Det handlar inte om oss, vi som firar VM-guldet för Tre kronor i Kungsträdgården.
Men de ljuger för oss. Sedan kravallerna började har borgerligheten fullkomligt skrikit ut budskapet att de sociala konflikterna i Husby inte har något samband med ökade sociala klyftor. Som om stenkastningen och bilbränderna äger rum i ett vakuum och kan reduceras till enskilda kriminella och våldsverkare.
Baksidan av Reinfeldts ord
Men så enkelt är det inte. Husby står i själva frontlinjen för Alliansens förändringar av Sverige. När ungdomsarbetslösheten skenat, a-kassan slagits sönder och människor utförsäkrats bor många som drabbats där. Liksom när banken, lunchkrogen och folktandvården lämnat och vårdcentralen, posten, barnmorskan och ungdomsgården dragits in.
Allt detta är baksidan av Fredrik Reinfeldts slagord ”det ska löna sig att arbeta”. När skatterna sänkts betalas det genom ett svagare samhälle och räkningen har skickats till områden som just Husby. Ökad ojämlikhet och fler orättvisor skapar till slut konflikter. Det borde inte komma som en överraskning.
Saknades självkritik
Nu flyr borgerligheten det egna ansvaret och ropar i stället på polis. Men det luktar populism. I Husby har 38 procent i åldrarna 20–25 år varken jobb eller studier att gå till. Lösningen för dem är knappast fler poliser utan fler jobb och fler studieplatser.
När Fredrik Reinfeldt till slut öppnade munnen i går saknades helt självkritik. Det mest konkreta var att han själv varit i Husby för ett halvår sedan. På Twitter spred hans stab samtidigt en söt bild från tillfället i fråga där han lär en flicka använda en Ipad.
Ett samhälle som faller isär
Han visar medkännande och närvaro men det handlar om pr utan täckning i den praktiska politiken. Inför valet har statsministern aviserat ännu fler skattesänkningar, inte en politik för minskade klyftor.
Husby är bara den yttersta konsekvensen av ett samhälle som faller isär, där den väpnade mobben tar över, förtroendet för myndigheterna minskar och vanliga människor hamnar i kläm.
En sak är i varje fall säker. Den politik Fredrik Reinfeldt vill föra kommer inte att lösa något av dessa problem.