Det var fort även för en "direktimport"

15/3 På söndagen åkte jag ned till kondis för att skriva en stund och det som är så kul med att sitta där är att jag får mycket gjort samtidigt som jag får se folk. Det är ofta väldigt spännande att titta på folk och att lyssna är också intressant. Den här gången satt det fyra greker bakom mig och jag kunde inte låta bli att le när jag lyssnade på dem. För det första är det så sällan man hör grekiska i Sverige nu för tiden, jag antar att grekerna som kom på 50-70-talet ser sig själva som Svenskar nu för tiden och bara pratar Grekiska hemma? I vilket fall så var det som sagt trevligt att höra grekiska, det var också spännande att få se hur mycket jag faktiskt förstår, vilket var så gott som inget... Jag hörde lösryckta ord här och där, flicka, jobb, barn och så vidare, men inte tillräckligt för att förstå vad de pratade om, dessutom var han som ledde samtalet mest så himla snabb på att prata. Jag har aldrig hört något liknande och jag har ändå varit u Grekland några gånger och umgåtts med min "brors" familj och de pratar ju bara grekiska, ingen engelska alls. Men som sagt, den här killen var fascinerande och när de reste sig för att gå så råkade en av tjejerna knuffa till min stol och bad om ursäkt, det gav mig en öppning att säga just det, att jag var fascinerad över hur fort han pratade, det visade sig att han precis kommit från Grekland, det var förklaring nog för henne, men jag sa att den andra killen pratar ju inte så fort och jag har aldrig hört någon annan göra det heller! Hon fnissade till lite och sen gick de, sen kunde jag se på kroppsspråket att han frågade henne vad jag hade sagt.
När jag kom hem framåt eftermiddagen tog jag tag i att vattna alla mina blommor, de är inte bortskämda med det, minst sagt. När jag vattnar (runt 1 gång per månad tror jag) så är de så torra att vattnet bara åker rätt igenom krukan och ned på fatet och sen rinner det över. Alltså gör jag oftast så att de får stå och dra i vattenbad tills jorden har sugit upp så mycket vatten som är möjligt. Det tar förstås ett tag och det blir rätt skitigt i köket, därför gör jag det oftast innan jag städar. När jag var bortrest någon gång i somras så tyckte pappa att orkidéerna såg ledsna ut och hällde på en massa vatten på dem. Jag har fått lära mig att de ska stå och dra lite och sen vara torra, de ska inte stå med fötterna i vatten så att säga. Men när jag kom hem såg orkidéerna gladare ut än på flera år, så jag fortsatte på pappas linje och se, nu blommar 3 av 7! De har inte blommat på några år och så nu plötsligt så många samtidigt! Man kanske inte alltid ska följa råd?

Det är första gången för mig!

1/12 På söndagen behövde jag fixa lite foton till vår redaktör på hästföreningen och jag kände att jag ville vara lite bland folk nu när jag kommer att vara ganska isolerad för ett tag framöver. Jag bestämde mig alltså för att åka ner till konditoriet för att "jobba" lite med sånt och fika med mig själv som sällskap men i närheten av andra människor.

Jag fick gjort det jag skulle och hann chatta lite med vår redaktör och några andra under tiden också och sen åkte jag hem för att julpynta.
Jag tog också chansen att vattna blommorna för att ha tid på mig med det också till nästa gång.
Det visade sig att min orkidé har fått knoppar! Det är första gången en orkidé blommor om efter en längre tid hos mig tror jag. Det har hänt med en annan som verkade vara inne i någon form av blomningsperiod under 1 år efter att jag fått den, men sen slutade den.
Jag tycker egentligen inte om orkidéer, jag tycker inte att de ser ut som äkta blommor...
Men, jag kan samtidigt inte sluta köpa dem, så nu har jag 7 stycken.
När jag fixat och donat lite så packade jag inför min vistelse på kliniken och försökte göra mig säker på att allt var fixat som behövdes göras.
Sen innan jag gick och lade mig bestämde jag tid med pappa för hämtning nästa morgon.

Nu känner jag henne bättre än tidigare

21/5 På tisdagen fick jag mycket gjort på jobbet och trots att jag hade en del problem så lyckades jag lösa dem allihopa. Jag jobbade över 1½ timme men det gör inte så mycket tycker jag när man får saker gjorda och det känns bra.
På vägen hem från jobbet åkte jag förbi ett kolonilottsområde i närheten och jag undrade vad den äldre mannen gjorde på ängen bredvid. Han låg på knä på marken med stövlarna bakom sig... Sen slog det mig att det nog var dags för eftermiddagsbön och att han var muslim. Sånt händer så sällan i min värd att det nog ursäktas när hjärnan inte hänger med.
Hela dagen och kvällen hade jag extra problem med att äta och allt jag åt kom upp förr eller senare, mest senare.
Något som ofta går ned är chokladbollar och det innehåller ju både socker och fett och faktiskt koffein också eftersom jag har kaffe i mina.
Det gick ned en sån i alla fall, resten får ligga i kylen till nästa nödläge.
Min orkidé har börjat blomma, det är sällan jag får dem att blomma om så jag var stolt och glad och den får nu stå på hedersplats på matbordet. Att jag egentligen inte gillar orkidéer det har jag inte berättat för den.
På kvällen när jag satt vid datorn så ploppade plötsligt ett chatfönster upp Facebook och det var min amerikanska kompis K som jag var och hälsade på i Fort Worth, Texas för runt 7 år sedan.
Sen dess har vi inte setts alls men vi har smsat ett par gånger om året, men det blir förstås mindre och mindre.
Men nu chattade vi i runt 2 timmar och det var kul att bygga på vår vänskap lite. Det man inte vet mår man ju inte dåligt av, men nu fick jag ju plötsligt veta att hennes mamma dog för 2 år sedan och jag kände henne och tyckte väldigt mycket om henne, så jag blev ledsen nu. Jag visste ju inget tidigare.
Vi försöker än en gång att få ihop att ses, hon reste mycket till Europa förr, men nu gör hon inte det längre och då blev det aldrig av att hon kom hit, eller sa till mig så att jag kunde möta upp heller för den delen.
Nu bor hon på ett stort "estate" i Maryland och där ar jag inte varit, så förhoppningsvis kan jag komma iväg dit någon gång. Det är gammalt, stort och i behov av en massa renovering, så hon jobbar hårt och målet är att hyra ut rum senare.
Nu när vi pratade så länge och koncentrerat känner jag att jag känner henne bättre än vad jag någonsin gjort tidigare. Hon har mycket integritet och det tar tid att lära känna henne, men att skriva blev mer personligt på nåt vis. Jag hoppas att vi kan ses snart igen.
Hon har förresten en födelsedagspresent som hon köpte till mig för 6 år sedan som hon tänkt skicka flera gånger, men det har inte blivit av.