21/5 På tisdagen fick jag mycket gjort på jobbet och trots att jag hade en del problem så lyckades jag lösa dem allihopa. Jag jobbade över 1½ timme men det gör inte så mycket tycker jag när man får saker gjorda och det känns bra.
På vägen hem från jobbet åkte jag förbi ett kolonilottsområde i närheten och jag undrade vad den äldre mannen gjorde på ängen bredvid. Han låg på knä på marken med stövlarna bakom sig... Sen slog det mig att det nog var dags för eftermiddagsbön och att han var muslim. Sånt händer så sällan i min värd att det nog ursäktas när hjärnan inte hänger med.Hela dagen och kvällen hade jag extra problem med att äta och allt jag åt kom upp förr eller senare, mest senare.
Något som ofta går ned är chokladbollar och det innehåller ju både socker och fett och faktiskt koffein också eftersom jag har kaffe i mina.
Det gick ned en sån i alla fall, resten får ligga i kylen till nästa nödläge.
Min orkidé har börjat blomma, det är sällan jag får dem att blomma om så jag var stolt och glad och den får nu stå på hedersplats på matbordet. Att jag egentligen inte gillar orkidéer det har jag inte berättat för den.
På kvällen när jag satt vid datorn så ploppade plötsligt ett chatfönster upp Facebook och det var min amerikanska kompis K som jag var och hälsade på i Fort Worth, Texas för runt 7 år sedan.
Sen dess har vi inte setts alls men vi har smsat ett par gånger om året, men det blir förstås mindre och mindre.
Men nu chattade vi i runt 2 timmar och det var kul att bygga på vår vänskap lite. Det man inte vet mår man ju inte dåligt av, men nu fick jag ju plötsligt veta att hennes mamma dog för 2 år sedan och jag kände henne och tyckte väldigt mycket om henne, så jag blev ledsen nu. Jag visste ju inget tidigare.
Vi försöker än en gång att få ihop att ses, hon reste mycket till Europa förr, men nu gör hon inte det längre och då blev det aldrig av att hon kom hit, eller sa till mig så att jag kunde möta upp heller för den delen.
Nu bor hon på ett stort "estate" i Maryland och där ar jag inte varit, så förhoppningsvis kan jag komma iväg dit någon gång. Det är gammalt, stort och i behov av en massa renovering, så hon jobbar hårt och målet är att hyra ut rum senare.
Nu när vi pratade så länge och koncentrerat känner jag att jag känner henne bättre än vad jag någonsin gjort tidigare. Hon har mycket integritet och det tar tid att lära känna henne, men att skriva blev mer personligt på nåt vis. Jag hoppas att vi kan ses snart igen.
Hon har förresten en födelsedagspresent som hon köpte till mig för 6 år sedan som hon tänkt skicka flera gånger, men det har inte blivit av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar