Är cirkulering svaret?

11/5 På lördagen var jag återigen på Byggmax för att köpa krokar och andra skruvar, de jag köpt fungerade inte riktigt som jag tänkt mig.
När jag kom hem igen tog jag in allt som stått oskyddat utefter husväggen och nedanför verandan och satte i lite nya krokar och sånt i förrådet.
Den gamla gräsklipparen och den handjagade gräsklipparen har stått ute allt för länge och båda verkar rulla dåligt. Den handjagade fungerar inte alls på min tomt, kottarna bara låser den hela tiden och jag får mecka för att få ut dem.
A och jag chattade på Facebook medanjag fixade naglarna, jag tog blått nagellack med guldlack som "krackelerar" ovanpå, det blev rätt häftigt, men det ser också lite kladdigt ut.
A tyckte att jag skulle läsa en bok som hette "How to be irresistable" så jag köpte den på Kindle och läste den rätt av och eftersom det inte finns något nytt under solen så innehöll den inga överraskningar alls. Däremot skadar det aldrig att påminnas lite om vad som fungerar när man är ute bland folk.
A påpekade till exempel att jag ofta sitter och pratar med mina vänner med ryggen mot rummet och att det är väldigt få som vågar komma fram till en då. Men ibland har jag bara inte energi till att anstränga mig så, ibland vill jag bara prata med mina vänner.
Ofta när jag går en kurs, lyssnar på en föreläsning eller läser en bok som ska ge nya vägar och ideér är det något som jag redan tänkt på och gör. Det är väldigt sällan jag faktiskt lär mig något nytt eller får en "aha-upplevelse". Jag önskar att de hade en föreläsning i hur man känner igen en bra idé och sedan säljer den, det är det som är mitt problem! Hade jag bara förstått att mina sätt att tänka gick att sälja hade jag varit en av de som höll föreläsningar, skrev böcker och tjänade pengar på det!
När jag gick ut på kvällen så gjorde jag i alla fall precis så som jag vet att man ska göra, men som jag inte alltid har energi att göra.
Först mötte jag upp kompisen O på söder där han var och firade sin 40-årsdag med familj och vänner. De var på Bauer och jag vill gärna tro att det var jag som introducerade honom till det stället, men jag är inte helt säker på att det är så.
De hade varit på middag och druckit drinkar halva kvällen men de släppte glatt in mig i gänget och alla var väldigt trevliga mot mig! Då är det inget svårt alls att följa alla "regler" om att mingla, le, skratta och vara intressant.
Vi virrade iväg en bra bit och efter att ha haft svårt att bestämma vart vi skulle så hamnade vi på Ekens bar på Hilton hotell efter en stund. När vi än en gång skulle virra iväg så kände jag att jag inte ville hamna för långt från min bil så jag tackade för mig och fortsatte en sväng till Dubliner.
Först kom jag inte in eftersom de som stod i dörren inte kände igen mig som stammis och det kändes lite kymigt att behöva be P att få in mig, men vad gör man?
Jag hade väldigt trevlig även där däremot och träffade och pratade med en massa nya människor och gjorde nya vänner. När jag har som roligast och mår som bäst så kan man ju förstå att det inte ska hålla i såg, nej, då dyker förstås min stora kärlek från förra sommaren upp och med sin tjej dessutom...
De såg väldigt lyckliga och kära ut och efter att ha sett henne kan jag förstå varför han valde henne, jag är en blek kopia av henne... Sen mådde jag allt annat än bra och det enda positiva jag kan säga är att hans kompis hade den goda smaken att byta ett par artigheter och vänligheter med mig innan han gick. J själv nickade åt mig på avstånd men hade vett att hålla sig där.
Jag kände mig rätt så snygg och glad tills det hände, då dök jag med huvudet före ned i betongen igen.
Jag kan i alla fall med stolthet säga att han inte märkte nåt av allt detta!
Sen var klockan mycket och jag åkte hemåt med svansen mellan benen.