I Stockholm vet man hur man tar betalt för ingenting

18/8 På söndagen åkte jag in för att träffa J i stan för att ta en promenad. Det var massor med folk i stan och det verkade vara någon typ av spelninng vid Sjöhistoriska museet så det var väldigt svårt att ta sig ut till Gärdet eller Kaknästornet, Djurgården var helt stängt för motortrafik så dit gick det inte att åka alls.
Slutligen parkerade vi vid Kaknästornet i alla fall och sen tog vi en promenad medan vi dividerade om hurvida man ska få köra bil i innerstan alls, jag är ju för det, själv förstår jag inte hur sjutton man skulle kunna få Stockholm att fungera med kollektivtrafik, det är en helt annan sak i London enligt mig.
Vi visste inte riktigt hur man ska gå därute, jag hittar bättre på Djurgården så det blev inte så jättefina vägar vi gick på, sen fick J såna fruktansvärda skavsår att vi knappt tog oss tillbaka till Kaknästornet. Men innan vi vände hittade vi en liten udde med privata hus som var jättesöt, konstigt att sånt finns i stan egentligen, det såg mer ut att vara i skärgården någonstans. Jag önskar att jag bodde så.
När vi kom tillbaka till Kaknästornet var tanken att äta lunch där, men inte ens om man ska till restaurangen får man åka upp gratis i hissen, det kostar 50:- per person. Om man har förbokat ett bord så går det bra, men de menade att vi var tvungna att ringa upp innan vi tog hissen för att få åka gratis och då började det bli för jobbigt och vi åkte vidare bakvägen ned till Djurgården för att hitta någonstans att äta. Vi blev rekommenderade att åka till Ekorren som har samma ägare som den andra restaurangen men vi fattade inte ens att vi hittat den, det såg mer ut som en strandkiosk, ändå tog de 165:- för en ceasarsallad om var färdigpackad eller 147:- för en vanlig, liten räkmacka. Det är emot våra principer så istället åkte vi till Tudor Arms och tog en sallad. Mycket trevligare stämning och man får mycket mer för pengarna.
Jag kom hem vid 17 och tittade på The Closer på DVD.
Jag hade en fruktansvärd värk och hade bara några svaga tabletter jag köpt i London, de är knappt ens första hjälpen för min värk så det var bara att bita ihop.
Rosen fick jag av S vid frukosten på lördagen bara för att hon är en så fin vän och vet att jag har haft det lite jobbigt just nu.

150 meter kö på 1 minut?

17/8 På lördagen började jag dagen med frukostfika med S på konditoriet, jag cyklade dit och man tycker att det känns väldigt kort när man tänker vägen i huvudet, men det är rätt långt dit faktiskt. Liksom dagen innan blev det lättare vartefter jag cyklade istället för tvärtom vilket ju känns ganska otippat...
Däremot hade jag vid det här laget blåmärken på sittbenen och det gjorde satans ont!
När jag kom hem lade jag mig på soffan och vilade en stund men somnade inte.
Sen ringde G och undrade om jag skulle hänga med ut på kvällen så vid 23 skulle vi mötas upp vid Debaser, jag var tveksam till att åka dit eftersom det skulle innebära svårigheter att parkera och troligtvis köer för att komma in. Han hävdade att det inte var kö ända tills jag var framme vid kön, som var 150 meter lång... Jäklar vad arg jag blev! Han var jätteförvånad och hävdade att det inte varit kö för 1 minut sedan. Jag tjurade till ordentligt och åkte till Dubliner istället. Där träffade jag J och P så jag hade gott sällskap.
Sen dök A och A upp också och R satt i dörren, så jag hade en väldigt bra kväll i slutänden. Tydligen hade G kommit dit senare och tittat efter mig men inte hittat mig, det visste jag inte förrän han skickade ett sms när han redan gått därifrån igen.
Jag var hemma strax efter 3, åt lite edamamebönor och kom inte i säng förrän vid 4.40!

Så övervinner man mjölksyra och deppighet

16/8 Som jag bestämt mig för dagen innan så cyklade jag till jobbet på fredagen. Det började med en hemsk mjölksyra direkt och jag undrade om jag ens skulle ta mig hela vägen till jobbet... Men sen körde jag lite mental träning och insåg att jag skulle komma fram om jag bara gav det tid. Det visade sig att kroppen bara fått sig en liten chock och mjölksyran släppte strax senare och sen gick det riktigt lätt och fort faktikt. Det tog 14 minuter att cykla dit och jag hade räknat med 15 så det var rätt bra gissat.
 Det gick som sagt lätt i slutänden och det var inga problem att ta sig hem heller så jag tog till och med en liten omväg på vägen hem, men ont i musen hade jag trots allt, är man inte van så...
Framåt eftermiddagen dök J upp och sen grillade vi tillsammans och snackade lite skit, vi grillade fläskkött och halloumi och det blev väldigt gott med salladen vi gjort.
Det var ganska varmt och skönt och med hjälp av gasolvärmaren kunde vi sitta ute och fortfarande vara bekväma senare på kvällen.

Effektiv men deppig dag

15/8 På torsdagen var jag deppig och mina vänner fanns där för mig, i alla fall på håll, jag pratade med A och Ju på telefon och chattade med T, sen ringde G också och J hörde av sig och undrade om vi kunde grilla på fredagen. Det känns alltid bättre att det finns folk som bryr sig om en.
Jag bestämde mig för att cykla till jobbet nästa morgon och sen gick jag ut och klippte gräset, det har varit en varm och torr sommar så det var första gången på 6 veckor som jag behövt göra det. Sen sopade jag stengången och så ställde jag in färgen i förrådet. Jag trodde att det var tomma hinkar efter husmålningen, men det visade sig att det var väldigt mycket färg kvar! Jag hade dessutom hoppats att killarna skulle ta med sig soporna, men det hade de inte gjort så jag kommer att behöva åka med dem till sopstationen...
Diskmaskinen jag fått av J blev äntligen hämtad efter att jag lagt ut erbjudande om att skänka den vidare via Facebook. Den var för stor för att få plats i mitt kök, det var en bänkdiskmaskin och om jag ställt in den i mitt lilla kök hade den tagit upp större delen av diskbänken.
När jag kom in röjde jag lite där inne också och se bytte jag lakan och kände mig rätt nöjd med mitt dagsverke. Jag avslutade da
gen med att titta klart på Smallvilleavsnitten som var kvar, den serien är verkligen skitdålig! Det kan bara vara väldigt unga tonåringar som gillar den och troligtvis för att de tycker att killen som spelar Clark Kent är söt. en för mig är han bara en pojke så det funkar ju inte.

En kväll med vänner och en boll

14/8 På onsdagen var jag fortfarande väldigt förkyld på morgonen, men det blev mycket bättre utmed dagen och på kvällen mådde jag riktigt bra! Jag målade om de misslyckade naglarna med det nya lacket "liquid sand", just det här var turkost och det blev verkligen riktigt snyggt!
På kvällen bestämde jag och A oss för att åka in till The Liffey och där sprang vi på både P och J så vi hade trevligt där tillsammans.
Det var bra livemusik och trevlig stämning.
Någon började passa runt en boll och den gick några varv runt puben, ingen visste riktigt varifrån den kom.
När det var dags att åka hemåt bestämde sig A för att hänga med mig hem och när vi kom hem tog vi macka och te och kom i säng vid 2.

Sen när är Stålmannen töntig?

13/8 På tisdagen var förkylningen värre men ändå slutade det med att jag storstädade hela huset efter jobbet och tvättade tre maskiner tvätt. Sen tittade jag på TV-serien Smallville på DVD och gjorde gitternaglar under tiden. Det var platt fall på allt det, TV-serien visade sig vara helt värdelös med dåliga effekter och larviga historier och naglarna gjorde jag fel med så det blev jättekladdigt och fult!
Men det blev i alla fall städat i huset.

Hundar och bävrar

12/8 På måndagen vaknade med både Turre och Judas i sängen, Judas brukar vara ute hela nätterna på sommaren så det är inte ofta han sover i sängen med oss.
När jag vaknade hade jag plötsligt en hemsk förkylning på gång, den hade dykt upp under natten. Men efter jobbet tog jag i alla fall en promenad med vännen H och hennes hud Celine. Vi åkte iväg till Verka för att ta en promenad och bada lite, dessutom är våra gamla hundars aska spridda där vid stranden så vi tänkte att vi skulle hälsa på dem också. Det var väldigt igenväxt så det tog ett bra tag att hitta stigen ned till stranden och gräset var väldigt högt och det fanns en massa brännässlor, men sen hittade Turre stigen och vi tog oss ned till vattnet.
Sen badade vi och H försökte lära Celine att vatten inte är farligt och fick henne att simma ett par tag och sen gick vi vidare på vår gamla promenadväg. Vi såg en hel del bevis för att det finns bäver i Väsby, de hade fällt en hel del träd utefter stigen.
Vi hade en trevlig promenad och sen åkte jag och Turre hem och kollapsade i soffan.

Londonsol och goda vänner

11/8 På söndagen vaknade jag ännu en dag med migrän, när det väl har börjat behöver jag min naprapat för att komma igen.
Jag packade min väska och lämnade in den i receptionen och sa att jag var jättenöjd med allt utom att de knackar på dörren hela tiden, det visade sig att de har en liten lampa man kan tända för att bli lämnad ifred, men den hade jag inte ens sett och jag är rätt uppmärksam som person...
Jag hade blivit inbjuden till min vän M's sons dop i Reading på söndagen, men eftersom jag inte fick tag i henne igen för att fråga om plats och tid så var jag tvungen att slå det ur hågen och bestämde istället att träffa min vän P och hans sambo V. Vi mötte upp vid Piccadilly Cirkus vid 13 och tog en promenad till mitt brunchställe i Soho, Balans Café. "Min" kypare sa hej till mig och P är så facinerad av att jag har ett stamställe i London och säger alltid att jag är den enda svensken som kan visa honom London på ett sätt som han aldrig har sett det! Jag visar honom alltid något nytt när vi möter upp där. Jag tog som vanligt Eggs Benedict, jag tänker alltid att jag ska ta något annat men det är slutligen det jag vill ha trots allt.
Jag beställde också en bärtallrik med yoghurt till bordet, som vi delade på.
Vi hade väldigt trevligt och de var helt med på att gå S guidade promenad som denna dag skulle vara i Old Westminister. P älskar verkligen både långa promenader och att lära sig nya saker så jag var övertygad om att han skulle gilla det och det gjorde han också, han var helt bubblig av glädje efter vår 2-timmars promenad och S fick ju också bevis på att jag menat vad jag sa om att jag gillat hans guidning dagen innan. Det var också en helt perfekt dag att vara ute och promenera på, solen sken och det var varmt och skönt!
Efter promenaden gick vi tillbaka till hotellet, det är en bra bit dit också men de gillar att gå och jag kände ett behov att röra på mig eftersom jag skulle resa sen och sitta stilla ett par timmar.
Vi hämtade min väska och sen tog vi tunnelbanan till parkeringen där de lämnat bilen och sen skjutsade de mig till flygplatsen eftersom det är åt det hållet de bor.
P var nervös för att jag inte skulle hinna i tid till min flight på grund av trafiken, men det var ungefär så mycket trafik som man kan förvänta sig på en söndag så det var inga som helst problem utan jag hade gott om tid. P tyckte att jag hade varit lite snål i min tidberäkning, men jag är ju van vid att resa och hade lagt till marginaler lite här och där.
Jag hade dessutom checkat in online kvällen innan så det var ju bara att lämna in väskan och gå igenom säkerhetskontrollen kvar.
Jag hade boardingkortet på mobiltelefonen och det är praktiskt tycker jag.
Min vana trogen åt jag sushi på itsu innan jag gick till gaten och medan de påbörjade boardingen stod jag i butiken bredvid gaten och handlade nagellack, som sagt, jag är inte så lättstressad.
På planet hamnade jag bredvid en 15-årig tjej och hennes farmor och tjejen påminde mig och "mina" ungar och vi hade väldigt trevlig för hon var både social och intelligent så vi pratade en hel del.
Trots att vi kommit iväg 25 minuter sent från London så var vi nästan i tid till Arlanda och när jag hämtat väskan och gått ut så var pappa på plts för att hämta mig. Turre var glad att komma hem med mig och somnade som en stock i soffan så fort vi kommit hem.

Tillsammans är man mindre ensam

10/8 På lördag förmiddag möttte jag upp J klockan 10 vid tunnelbanan vid Holland park. Tanken var att vi skulle äta frukost och sen gå en guidad tur med en kompis till honom. Han var dock sen så det blev en snabb macka på Starbucks och några smuttar på en sojalatte, sen fick jag ta med mig resten av latten och J åt upp det sista av min macka. Hans kompis S jobbar för "London Walks" som gör en massa olika guidade promenade i olika delar av London, de gör också en kvällspromenad till Jack The Ripper's mordplatser.
Den här skulle vara runt och i Notting Hill.
S visade sig vara en mycket bra guide och han får allt att bli väldigt intressant. Vi fick en dos av både historia och även lite filmplatser och information om filmen Notting Hill. När vi kom till Portobello Market blev det löjligt trångt och det var svårt att hålla ihop gruppen bland alla andra turister. Jag förstår verkligen inte vitsen med den marknaden, det säljs verkligen bara skräp där. Jag skulle inte vilja ha de grejerna ens om jag fick dem gratis. Däremot blir jag alltid avundsjuk på de som har tillgång till såna matmarknader som man hittar utomlands, grönsakerna, frukterna och även en del av den andra maten är så fina jämfört med vad vi kan köpa hemma i Sverige.
När vi gått en tur på runt 2 timmar gick jag, J och S och två andra vänner till honom till en pub i närheten. Vi satt där i runt 2 timmar och hade några rätt intressanta diskussioner eftersom tjejen i paret som var med är en polsk journalist, hon hade rätt intressanta historier att berätta och hade en hel massa intressanta åsikter också.
När vi skulle därifrån litade jag på att killarna som ju är infödda Londonbor skulle hitta till närmaste tunnelbana. Jag har aldrig varit i den delen av London så jag hade ingen koll alls. Slutligen efter en väldigt lång promenad på måfå så kom vi till Paddington Station och även inne där var det en bra bit innan man tog sig in i tunnelbanan. Killarna fortsatte till nästa pub och jag tog tunnelbanan tillbaka mot hotellet. Men på vägen dit gick jag förbi andra butiken jag varit på dagen innan för att slutligen köpa den där kjolen jag ville ha, det tog ett tag att hitta den men slutligen kom jag därifrån med den i handen i alla fall.
När jag kom tillbaka till hotellet lade jag mig på sängen en stund och hade precis somnat till när det återigen knackade på dörren! Vad fa håller de på med på det där hotellet egentligen?
Jag pratade med Ju i telefon och chattade med A, för jag var rätt deppig eftersom det var några kompisar som sagt att de skulle möta upp i London kvällen innan men som inte ens svarat på sms...
J hörde i alla fall av sig igen senare och vi bestämde att ses för en drink senare på kvällen. Jag släpade mig alltså in i duschen trots att jag jst då var mer eller mindre paralyserad av kraftlöshet. Sen tog jag tunnelbanan till Cutty Sark som ligger vid Greenwich, det tar ett bra tag att ta sig dit från Leicester Square, ungefär en timme, men vad gör man inte för att träffa en gammal vän?
Den långa resan höll på att bli ännu längre eftersom jag måste ha nickat till, när tåget stått stilla ett par sekunder fick jag för mig att jag missat stationsnamnet och att jag var framme, så efter några hundradels sekunders tvekan kastade jag mig av strax innan det lämnade stationen, halvt övertygad om att jag gått av en för tidigt, men det var faktiskt rätt station, jag hade missat en när jag nickat till.
Eftersom jag var både sen och lite chockad så skyndade jag mig ut och mötte J utanför stationen och när vi gått ett par kvarter för att se den vackra solnedgången så insåg jag att jag inte stämplat ut mitt Oyster Card när jag gått av tåget, jag hade inte sett var man skulle göra det. Vi fick gå tillbaka och jag skyndade mig ned och stämplade ut och sen gick vi snabbt tillbaka till skeppet Cutty Sark (so är ett gammalt teskepp) och där såg vi det sista av den fina solnedgången och sen gick vi en bit utefter strandpromenaden och satte oss på Charles Dickens favoritpub och tog en öl och pratade om hur dassigt livet är ibland och av någon underlig anledning känns det lite bättre att man inte är ensam, även om man inte vill att andra ska ha det jobbigt.
Sen tog vi tåget tillbaka mot de centrala delarna av London och sa hejdå på tåget eftersom J skulle åka några stationer till. Sen gick jag och lade mig direkt när jag kom tillbaka. Trots att vi deppat ihop lite under kvällen så hade jag i alla fall haft sällskap till det istället för att göra det ensam!

Ibland blir man bara så jäkla arg på folk

9/8 På fredagen vaknade jag med migrän igen för andra dagen på rad. Jag tog mig ur sängen trots allt med hoppet att frukost och lite jobb skulle få det att gå över.
Jag hittade ett ställe precis runt hörnet från hotellet, så nära faktiskt att hotellets wifi räckte ända dit. Jag valde en vegetarisk "full english breakfast, jag gillar inte brittisk bacon eller korv heller för den delen, så vegetarisk passar mig bättre. Det var rätt så varmt och skönt i solen, men så plötsligt började det blåsa och himlen blev full av moln och sen började det till och med regna lite så det blev lite kyligt.
Jag satt och chattade med min vän A medan jag åt min frukost och sen gick jag tillbaka till hotellet och tog en dusch och så tog jag min surfplatta och gick till Starbucks för att jobba en stund. Den Starbucks jag går till ligger i Soho, så medan jag jobbar kan jag beundra alla vackra gaymän som passerar det caféet.
Efter några timmars jobb gick jag tillbaka till hotellet för att försöka vila bort migränen, men liksom dagen innan knackades det på dörren hela tiden, städerskorna ville allt möjligt...
Efter en migränspruta gav jag upp vilan och tog en promenad till Oxford Street för att titta lite i butiker. Jag hittade en kjol som jag verkligen tyckte om, men den var på gränsen till för liten så jag bad dem att ta fram en i en större storlek.
De hade ingen större utan ringde en annan butik och sa åt mig att de hade den och att jag skulle gå dit. Det tog mig 20 minuter kryssande mellan långsamma shoppare att ta mig dit och när jag kom dit hade jag rätt jobbig skoskav. När jag väl hittade butiken visade det sig att den var stängd för inventering, de hade stängt redan en timme tidigare. Dörren var på glänt så jag lyckades fånga en av de anställdas uppmärksamhet och de hävdade att den andra butiken inte kunde ha ringt dem strax innan, men det hade de ju, jag hörde dem när de pratade med dem i telefonen. Nu var jag rätt sur och de skickade mig vidare till nästa butik, även denna gång fick jag kryssa mellan en massa turister som går i snigelfart och när jag väl kom till den tredje butiken var den mycket mindre och de hade inte kjolen i sitt sortiment... Vid det här laget var jag skitsur och bad att få prata med chefen i den butiken. Hon lovade att ringa mig senare med besked om var kjolen fanns och att de skulle lägga undan den åt mig.
Jag haltade tillbaka till hotellet med mitt skoskav.
Senare på kvällen ringde de upp från butiken och sa bara att de inte hade koll och att de inte visste vilken kjol jag letade efter. Besviken och sur och helt ensam i London gick jag till China Town för att hitta nåt att äta. Jag hade bestämt med min kompis J att vi skulle ses på lördagkvällen men denna kväll blev det en ensam middag på The Golden Pagoda, stekta grönsaker med räkor.
Jag tog vägen förbi en pub för att se om jag kunde hitta lite folk att prata med, men det kändes inte bra och jag vågade aldrig gå in trots allt.
Istället satte jag mig en stund på Leicester Square och tittade på folk ett tag och gick sen och lade mig.

Bristolfotografering och världens sämsta film

8/8 Tidigt på torsdag morgon tog jag tåget till Bristol för att träffa vår ordförande i jobbföreningen och för att sitta i möten större delen av dagen inför nästa års seminarium som ska hållas där.
Jag var framme vid 10 och tog en taxi till centrala Bristol, det visade sig vara rätt långt att åka, det tog runt 20 minuter.
Det visade sig att C hade tagit med sin fru L så det var jättekul, för jag har inte sett henne på 8 år!
Hon har svårt att hänga med på våra möten och seminarier eftersom hon är lärare, det är alltså svårt för henne att ta ledigt, men nu var det ju sommarlov i Wales där de bor, så hon kunde komma med.
Vårt första möte ar med hotellet och det första vi gjorde var att titta på deras konferenslokaler och några av rummen. Sen satte vi oss ned och hade ett möte om lite olika saker och vilka förutsättningar vi har och vilka krav vi behöver få uppfyllda.
När vi var klara på hotellet tog vi en promenad ned till floden och på vägen fotade jag en del för prospekten vi ska skicka ut och till almanackan som ska trycks inför nästa år.
Det var fint nere vid vattnet och vi hittade en restaurang som såg trevlig ut och där bestämde vi oss för att äta en snabb lunch.
Vi pratade om britters summa matvanor efetrsom C beställde en sandwich med friterade fiskpinnar i. Det är skumt det där, de äter till och med sandwichar med pommes i! Den här såg väldigt trist, torr och tråkigt ut och "pinnarna" såg lite brända ut. Själv valde jag en ceasarsallad och den smakade bra och kände som ett både sundare och godare alternativ.

Efter en snabb lunch tog vi oss tillbaka till hotellet, plockade upp bilen och åkte till nästa möte på skeppet Great Britain. Det är ett riktigt skepp men jag vet inte riktigt vad det användes till eller när.
Det kan nog bli rätt fint med galamiddag i deras salong, men jag som har anlag för sjösjuka och kan bli sjuk även på land ibland är lite nervös för hur jag ska må.
 Brittiska museer kan ibland vara lite underliga och lite för konstgjorda, det här var inget undantag, de hade till och med en skådespelare som låtsas vara kaptenen eller nåt sånt som gick omkring och pratade med folk, Däremot så var han väldigt trevlig så vi funderar i alla fall på att hyra in honom till vårt evenemang.
Tjejen vi hade möte med på skeppet gick inte att få stopp på, hon bara pratade och pratade och C hade sagt till mig när vi var tvungna att åka mot stationen för att jag skulle hinna med tåget, men jag fick inte en syl i vädret och vi kom iväg nästan en halvtimme sent. Sen fastnade vi i trafik också så det slutade med att jag missade tåget som jag redan köpt biljett till för att komma tillbaka till London med, så jag fick köpa en ny och vänta på nästa tåg.
Jag köpte en kaffe och en muffin att ha på tåget och jag kom tillbaka i rimlig tid i alla fall, runt 16.30.
Det fanns ingen lapp att sätta på dörren för att inte bli störd och strax efter att jag lagt mig på sängen för att vila en stund så gick brandlarmet, det gick så pass länge att jag hann sätta på mig skorna, ta hadväskan och öppna dörren, sen slutade det ringa. Jag gick och lade mig igen och strax senare knackade det på dörren...
Jag har aldrig förstått vitsen med att bädda ner sängen åt en, de bara stör. Jag har alltid "Do not disturb"lappen uppe på dörren på hotellet när jag reser, i alla fall om det är städat och klart. Men jag hittade som sagt ingen sån.
Framåt kvällen bestämde jag mig för att gå på bio, det är enkelt gjort om man bor på Leicester Square för de flesta biografer ligger däromkring.
Jag gillar "Superhero"filmer så jag bestämde mig för att se Man of Steel i 3D.
Filen började i stort sett samma minut som jag köpte biljetten så det var bråttom in i salongen och jag lyckades inte hitta den först... Man skulle gå igenom en Costa Coffee shop och uppför en trång trappa på andra sidan, det var 4 våningar upp och när jag väl kom upp så fanns det inga 3D-glasögon där...
Jag och en skitsnygg karl som såg ut som Daniel Craig gjorde sällskap i vårt letande efter glasögon och innan vi gick in i biosalongen efter vår utflykt så frågade jag om han kanske hade hört det en massa gånger, men att han var väldigt lik Daniel Craig?
Han blev väldigt förvånad och sa att han aldrig hört det tidigare!
Sen gick vi åt varsitt håll och satte oss på våra platser i salongen.
Jag är inte särskilt kinkig med filmer och gillar larviga Hollywood-filmer, men det här var en av de sämsta filmer jag någonsin sett!!
Allvarligt, det var som en blandning av alla dåliga filmer jag har sett, Day after tomorrow, Thor, Pearl Harbor och en massa annat skit. Lång var den också och om det inte varit så att jag naivt nog hoppades på att det skulle komma någon bra avslutning på den som skulle göra tiden värt det, eller att jag har en princip att alltid se klart filmer så hade jag nog inte sett klart den och sparat de timmarna av mitt liv...