I Stockholm vet man hur man tar betalt för ingenting

18/8 På söndagen åkte jag in för att träffa J i stan för att ta en promenad. Det var massor med folk i stan och det verkade vara någon typ av spelninng vid Sjöhistoriska museet så det var väldigt svårt att ta sig ut till Gärdet eller Kaknästornet, Djurgården var helt stängt för motortrafik så dit gick det inte att åka alls.
Slutligen parkerade vi vid Kaknästornet i alla fall och sen tog vi en promenad medan vi dividerade om hurvida man ska få köra bil i innerstan alls, jag är ju för det, själv förstår jag inte hur sjutton man skulle kunna få Stockholm att fungera med kollektivtrafik, det är en helt annan sak i London enligt mig.
Vi visste inte riktigt hur man ska gå därute, jag hittar bättre på Djurgården så det blev inte så jättefina vägar vi gick på, sen fick J såna fruktansvärda skavsår att vi knappt tog oss tillbaka till Kaknästornet. Men innan vi vände hittade vi en liten udde med privata hus som var jättesöt, konstigt att sånt finns i stan egentligen, det såg mer ut att vara i skärgården någonstans. Jag önskar att jag bodde så.
När vi kom tillbaka till Kaknästornet var tanken att äta lunch där, men inte ens om man ska till restaurangen får man åka upp gratis i hissen, det kostar 50:- per person. Om man har förbokat ett bord så går det bra, men de menade att vi var tvungna att ringa upp innan vi tog hissen för att få åka gratis och då började det bli för jobbigt och vi åkte vidare bakvägen ned till Djurgården för att hitta någonstans att äta. Vi blev rekommenderade att åka till Ekorren som har samma ägare som den andra restaurangen men vi fattade inte ens att vi hittat den, det såg mer ut som en strandkiosk, ändå tog de 165:- för en ceasarsallad om var färdigpackad eller 147:- för en vanlig, liten räkmacka. Det är emot våra principer så istället åkte vi till Tudor Arms och tog en sallad. Mycket trevligare stämning och man får mycket mer för pengarna.
Jag kom hem vid 17 och tittade på The Closer på DVD.
Jag hade en fruktansvärd värk och hade bara några svaga tabletter jag köpt i London, de är knappt ens första hjälpen för min värk så det var bara att bita ihop.
Rosen fick jag av S vid frukosten på lördagen bara för att hon är en så fin vän och vet att jag har haft det lite jobbigt just nu.

Ingen rast och ingen ro

2/2 På lördagen gick jag upp vid 11.40 efter en natt med god sömn trots att jag varit på en båt. Vi hade haft tur med vädret, det var så gott som helt spegelblankt och jag hade inte mått dåligt alls.
Jag tog en dusch, sminkade mig och gick för att titta efter killarna. Efter ett par varv på båten hade jag inte hittat dem och var dessutom helt förbluffad över att se att folk satt och drack öl i stora mängder redan (fortfarande?).
Jag gick till tax freen och handlade lite, jag hittade fina halsband, armband och ringar med stjärnor på och jag köpte lite olika specialnagellack och lite godis till mig själv, gudsonen, syrran och en kollega. Jag har tänkt köpa hem vitt vin till att ha till risotto så det köpte jag två flaskor av något i mellanprisklassen.
Jag var hungrig och hade lite ont i huvudet så jag gick för att hitta nåt att äta och för att få lite kaffe.
Jag var inte bakis alltså för jag hade tagit ett glas vin och en drink kvällen innan, men min nacke behöver lite tid och koffein för att komma igång på morgonen.
Jag gick till cafét jag inte vetat om att det fanns, jag fick tips om det i tax freen när jag frågade var jag kunde få tag i kaffe och macka.
De hade väldigt fräscha mackor, sallader och kakor och jag bestämde mig slutligen för en räksallad till frukost!
Jag var ju så sugen på räkmackan men insåg ju att jag bara skulle peta bort själva brödet så det var ju bättre att köpa sallad då.
Jag satt och njöt av salladen och utsikten, kaffet var inte gott men jag stjälpte i mig det i alla fall.
Himlen var klarblå, vattnet stilla och solen värmde faktiskt lite till och med.
Jag gick upp på däck efter att jag ätit och där var jag inte ensam en sån fin dag.
Jag kunde inte sluta titta på det "tjocka" vattnet som gjorde isiga svall när vi gled förbi, jättehäftigt och vackert med isklädda vågor.
När vi kom närmare stan, jag tror det var vid Djurgården så såg jag en hel packe segelbåtar i vattnet, inte lämnar man dem väl där över vintern? De såg ju inte helt små och billiga ut heller...
Efter ännu en tur till Tax Freen och några varv till på båten sökandes efter killarna så knackade jag slutligen på deras dörr vid 14.30 och kan ni tro, de låg fortfarande och sov!
Vid 15.30 var vi i land och jag hade inte behövt oroa mig för en eremithelg igen... Vi gick raka vägen till min bil och körde hem till M där han fixade kaffe och macka åt oss. Sen satt vi bara och tog det lugnt tills jag var tvungen att åka vidare.
Vid 18 mötte jag upp på Belgobaren med vår urbana storfamilj som skapats kring Ju och hennes söner, det var dags för gudsonens 18-års kalas.
Som vanligt hade vi det fantastiskt bra tillsammans och jag hade tur och fick riktigt bra mat, Parmesangratinerad lax med murkelsås tror jag det var.
Mina gudbarn är ju bästa kompisar och nu är de 18 båda två, så de tog in en avsmakningsbricka med olika öl för att testa. Den de tyckte var fruktansvärt äcklig, körsbärsölen, var den enda vi "icke-öldrickare" kunde ens smaka på.
Vid strax efter 21 hade några börjat droppa av och jag hade bestämt att träffa O på söder vid 21.30 så jag åkte vidare till Mariatorget. Det tog ett tag för mig att ta mig in till min bil i parkeringsgaraget för jag missade att de hade två knappsatser för att komma in och jag var tvungen att ringa assistans för att lyckas vända mig mot andra porten och se den andra. Men varför har man två?
Lite sen anlände jag vid 7Eleven vid Mariatorget och sen gick vi och tog en drink på Rival.
Det var några tjejer vid baren som hade beställt en drink som såg så god ut när de blandade den, det var vodka, Bailey's, jordgubb och nåt mer i. När jag frågade vad det var erbjöd en av tjejerna mig att smaka och den var så himmelsk god att jag bara måste dit och testa någon gång när jag inte kör.
Jag och O har alltid jättetrevligt och har massor att prata om, den här gången var det mycket jobb, problem med leverantörer, olika affärskulturer i olika länder och så vidare. Det låter säkert jättetrist men det är det inte och det är kul att prata med en intelligent människa om såna saker, särskilt när den tycker ungefär samma sak, då kan man få raljera lite över hur stora idioter alla andra är...
Vid 1 var jag helt slut och tackade för mig, åkte hem, hämtade Turre hos mamma och ramlade i säng.

Tillbaka till paradiset

22/6 Fredag och Midsommar! Jag blir alltid lika förvånad när det blir midsommar, den smyger sig alltid på mig... Dessutom hörs det ju på namnet, midsommar, mitten på sommaren, ändå känns det alltid precis som om den kommer precis i början.
Jag var tvungen att gå upp rätt tidigt, redan vid 8. Jag skulle duscha, packa kylvaror, klä på mig och en hel del småsaker.
Vid 9 kom pappa och hämtade mig för att köra mig in till stan och båten ut till skärgården.
Vi kom i god tid, ungefär en halvtimme innan båten skulle gå men ändå var det ganska fullsatt när jag tog mig ombord med mina grejer.
Med hopp om att få sitta ute i solen tog jag mig till aktern och där var det fullt sånär som på 2-4 platser innanför några. Jag frågade om jag kunde anta att det var upptaget där, men det var det faktiskt inte och de lät mig komma förbi och jag torr jag fick den absolut bästa platsen på hela båten!
Hon som satt bredvid mig visade sig vara jättetrevlig, intressant, udda och konstnär, nästan som jag alltså även om jag kanske inte skulle kallas konstnär.
Vi hade jättetrevligt och hade både ytliga och djupa snack under de 3 timmar vi satt bredvid varandra. Hon och hennes kompis hade gjort nåt så udda som att sätta sig på båten för att ta en lång runda och komma direkt tillbaka till Stockholm utan att kliva av...
Hennes kompis var också trevlig och hade ett väldigt spännande utseende som gjorde mig nyfiken, dessutom hade han vänliga ögon vilket alltid tilltalar mig.
Efter ett tag satte sig ett par unga killar mittemot oss och var också väldigt sociala trots att jag var minst dubbelt så gammal som de och mina nya vänner ändå mer.
Jag gjorde ett makraméarmband för att ha någonstans att göra av händerna under tiden vi tog oss längre och längre ut i skärgården.
Jag sa hejdå till mina nya kompisar och gick av vid Löka på Möja. Sen gick jag och satte mig på stenhällen där alla brukar samlas, klockan var strax efter 13 och firandet börjar 14.
Strax efter 14 dök de andra upp och såg glatt förvånade ut över att se mig... Ehh, jag hade ju sagt att jag skulle komma bara två veckor tidigare, i min värld betyder det att man kommer då om man inte hör av sig och säger nåt annat.
På Löka samlas en massa ungdomar och det coolaste som finns tycks vara att vara töntig nog att dansa runt stången och vara med på lekarna, det är kul tycker jag! Det var två poliser som patrullerade ön och de hälsade glatt på alla och samtalade med ungdomarna som kom fram, sen åkte de vidare till nästa ställe på en "målad" fyrhjuling, det var det häftigaste polisfordon jag sett någonsin!
När lekarna var över packade vi in oss i båtarna och åkte mot "deras" ö.
Som vanligt spreds alla sen för vinden, en del sov middag, en del solade eller läste och hur så många människor kan lyckas sprida sig så effektivt att alla får vara ifred som vill det, det är ett under tycker jag.
Själv solade jag och till slut gick jag till och med och bytte om så att jag kunde doppa mig. Det var så kallt att jag kippade efter andan.
M fyllde 30 så på eftermiddagen så bjöds det på tårta och sång. barnen var särskilt lyckliga över tårtan och sen satt vi bara i grupper och umgicks tills det var dags att börja fixa med maten.
Jag hade varit så smart att mitt var helt förberett och det enda jag behövde göra var att skiva löksmöret för att kunna bjuda på det. Dessvärre hade min kylväska hållt allt så kallt och fint att köttet fortfarande var fryst i mitten trots att det var utskuren biff och alltså inte särskilt tjocka skivor. Men O grillade dem så fint åt mig att de smakade alldeles förträffligt och blev perfekt blodiga inuti.
Jag och N's dotter pratade om böcker och kom fram till att vi har samma smak på böcker vilket är okey för henne som är 14, men att jag fortfarande gillar ungdomsböcker bäst är kanske pinsamt? Vem vet?
Lagom tills vi skulle äta kom grannarna över, de är släkt med värdfamiljen och jag känner några av dem sen tidigare år.
L hade med sin nya son och han var så charmig att vi smälte allihopa, ser han inte ut som en litet Hob-bebis?

Resten av kvällen satt vi bara och umgicks i godan ro och det enda jag ångrar är att jag inte kom ihåg att påminna B om "Altanspelet" förrän klockan var för mycket, det hade jag sett fram emot att spela, men vi hade det så trevligt ändå.
Jag fick också en chans att lära känna J's nya tjej och hon visade sig vara jättegullig och det är ju alltid bra när ens kompisar träffar någon som är trevlig och går att umgås med.
På kvällen sved mitt ansikte, jag hade bränt mig under dagen och upptäckt det försent.
Vid 1.30 någonting klättrade jag upp på loftet så tyst som möjligt och lade mig för att sova, men då var jag så genomkyld att jag frös som besatt ända tills jag vände mig på mage och lade armarna under mig, då somnade jag.

Yr i mössan?

På torsdagskvällen hade jag blivit nervös för min bil- och hemnyckel, jag kunde bara inte hitta den. Det är helt som det brukar vara däremot så jag hade ingen panik ännu. Jag gick upp och tog mig mot stora huset för frukost men när jag kom in blev jag mött av de som bodde i det huset och de sa att det inte blev någon frukost idag. Efter lite förvirring från min och de andras sida visade det sig att den som skulle lagat frukost antingen hade glömt eller försovit sig. Våra hjärtan sjönk när vi insåg att någon pradaisgröt skulle vi i alla fall inte få denna sista morgonen på ön...
Några stycken satte igång att ställa fram frukost medan några av oss satte sig i solen på trappen och bara hade det bra en stund. På Å's kopp och finger landade en slända som hade den goda smaken att sitta stilla så länge att jag kunde ta en bild. Vi liksom bara njöt av att ha ännu en dag i varandras sällskap och själv kunde jag suttit där resten av dagen.
Efter frukost städade vi rummen och de gemensamma utrymmena och nu satte jag frenetiskt igång att leta efter bilnyckeln.
När vi satte igång de sista lektionerna hade jag svårt att koncentrera mig, jag funderade mest på hur jag skulle göra om jag inte hittade nyckeln. Jag vet ju inte ens var extranyklarna till bilen är, det har jag tänkt på förr. Jag lcyakdes i alla fall skriva ihop vettiga saker och lyssnade uppmärksamt nog för att kunna ge de andra feedback, men jag var lite sent tillbaka efter lunchen eftersom jag tömde båda väskorna, skakade alla kläder och sen skakade de tomma väskorna, nej, nycklarna fanns inte där.
Till lunch hade vi fått jordnötsgryta och jag gillar ju inte jordnötter alls, ändå var det riktigt gott, fast jag hade ju hellre haft den utan jordnötter.
Sista 10 minuterna av sista lektionen lät vi alla säga några ord om hur de upplevt veckan och det var så fina sista ord alla hade. Jag var definitivt inte ensam om att ha tyckt att vi haft både en fantastisk vecka och fantastiska människor i gruppen. Vi hade kommit överrens om att jag skulle få gruppen fotograferad tillsammans före lunchen men några stycken hade rymt och vi bestämde oss för att ta det efteråt istället. Ni får en titt på båda försöken. I försök 2 hjälpte Idöborgs S till att fotografera efter att jag ställt in allt på kameran åt henne och gett instruktioner om hur jag ville ha det, det blev fin, fint.
Sen satte jag iväg för att hinna söka igenom de stigarna jag gått på då jag haft kameraväskan med mig. S erbjöd sig att hänga på och hjälpa till att leta och flera av de andra hade tagit en tur runt ön tidigare för att ta en titt. Vi gick stigen ned till bastun och medan jag gick ut på klipporna gick S in och kollade i bastun. Till slut insåg vi att den nog inte fanns på ön och så gav vi upp och hämtade våra väskor och gick ned till bryggan.
Det var riktigt varmt därnere och solen gassade, vi satt och väntade en stund och sen dök vår taxibåt upp och en bit bort kunde vi se Å's familj komma närmare med segelbåten.
Vi kramade om Å som inte skulle med båten och sen åkte vi mot Stavstanäs.
Jag satt uppe, ute men några ur gänget men även fast solen sken så blev det kallt i fartvinden och det var svårt att höra vad de andra sa. Efter 20 minuter gick vi i land i Stavsnäs och kramades allihopa och såg till att spika vissa planer om utbyten av böcker och grejer. Sen lämnade jag mina väskor med kursledaren V och så gick jag för att först och främst kolla om bilen stod kvar... Väl på parkeringen ser jag till min lättnad att den står där den ska och smygande går jag runt den och under tiden tittar jag in genom bakrutan, kan ni tro! Där i tändingslåset satt nyckeln!
Det är sånt som jag inte gör... Jag har alltså glömt den i tändningen trots att jag normalt tar ut den av reflex även när jag inte behöver, sen har jag gått från bilen för att fixa parkeringsbiljett och sen har jag gått tillbaka med biljetten, tagit väskorna och gått därifrån utan att låsa och utan att reflektera över att jag inte låste. Jag som brukar låsa flera gånger... Jag var ju inte ens stressad. Jag vet inte alls hur allt detta gick till men nu gick jag leende tillbaka mot kajen och på vägen skakade jag nycklarna utanför bussfönstret där de andra satt och så gick jag tillbaka till V och mina väskor.
Hon hade ju missat bussen till sitt hotell eftersom hon vaktat mina väskor så nu erbjöd jag mig att skjutsa henne dit innan jag åkte hemåt. Sagt och gjort, vi packade in oss och väskorna i bilen, tutade och vinkade till G och C som just var på väg från sin parkering och var de enda som inte visste att jag hittat nyckeln. Efter att ha lämnat V på hotellet någon kilometer bort så åkte jag hemåt, jag hade tur och det var inte mycket trafik. Jag visste inte vart navigatorn ville ha mig, men jag misstänkte att den ville att jag skulle åka genom stan, vid Slussen så jag hamnade lite vilse på bakvägar till Globen och insåg alldeles försent att S lika väl kunde åkt med mig hem, jag var ju precis i närheten av där han bor...
När jag tagit mig hem till Väsby åkte först och handlade på Ica och sen direkt och hämtade Turre, systersonen var snäll nog att komma ut med honom och medan jag väntade kom min kollega I förbi med sina två hundar och vi pratade en stund och sen gjorde hundarna också det när Turre kom ut. Sen åkte vi hemåt och jag firade fredag i lugn och ro med edamame som mellanmål och senare till sen middag, kräftor!
Under tiden tittade jag på M*A*S*H och emellanåt hade jag svårt att hålla tankarna borta från de människor jag lärt känna under veckan och de framsteg jag själv kände att jag gjort i skrivandet.

Fjärilar i magen

När vi vaknade på torsdagen var det lite regnigt men det klarnade upp igen senare på dagen. Vid lunchtid var det några som satt i stora huset och jobbade och plötsligt blåste det upp och det blev en liten tromb och pang, en av markisarmarna, en ganska tung och stark aluminiumprofil hade släppt från markisen och farit nedåt. Hade någon varit i närheten vågar jag inte tänka vad som kunde ha hänt. Även om naturkrafterna fascinerar mig så blir jag lite matt, det kunde ha gått illa och nu måste någon dessutom ta tag i att få det lagat.
Någon upptäckte att tre av de som satt bredvid varandra under dagen råkade ha randiga tröjor allihopa, jag hade inte sett det men när de påtalat det så måste jag erkänna att det såg rätt kul ut.

På lunchen fortsatte jag att välja ut bilder och lägga kopior av dem i en särskild mapp, det blev svårare och svårare kändes det som, dessutom började jag nu få nervösa ilningar i magen. Det är värre att visa bilder för folk vars åsikt faktiskt gör skillnad för mig och med dessa kreativa, konstnärliga och intelligenta människor så kände jag att jag faktiskt brydde mig om vad de tyckte. Jag visste att de inte skulle vara elaka, det finns liksom inte i dem. Men jag var mer rädd att det skulle bli pinsam tystnad medan de försökte hitta något snällt att säga...
På eftermiddagen satt vi återigen ute och jobbade så mycket som möjligt.

Så på kvällen sen blev det dags att visa upp bilderna jag valt ut, vissa hade valt att göra annat under kvällen men de flesta var på plats. Jag hade valt ut 200 bilder och det var inget medvetet tal, det råkade bara blir så. Sen satte jag datorn på bildspel och så satte jag mig så att jag också såg, jag har ju aldrig sett mina bilder i större format. Till min lycka fick vissa av bilderna några spontana ohh och ahh vilket man förstås hoppas på och flera av dem jag varit osäker på var faktiskt publikens favoriter.

Det kändes väldigt bra efteråt särskilt som det var någon som undrade innan vad för typ av bilder det skulle vara. Jag fick en uppfattning om att vissa var oroliga för att det skulle vara privata fest- eller semesterbilder och inte av något allmänt värde. Jag upplevde att de flesta var nöjda och därmed var jag det och nu kände jag mig mycket lugnare.

De där porträtten jag så gärna ville visa och aldrig hade vågat visa utan att G sagt att han ville se dem, de var faktiskt favoriterna för många.

Sen tog vi oss åter ned till bastun för en sista myskväll med öppen brasa. Den här kvällen hade vi bestämt oss för att läsa eller berätta något valfritt och jag öppnade med att läsa en uppsats jag skrev i gymnasiet som jag själv gillar väldigt mycket, men den är väldigt tung. Jag är osäker på om tystnaden som följde berodde på att folk inte riktigt tyckte om den eller om det var just för att den var så tung. Jag fick ingen kommentar alls.

Senare när det blev tyst en längre stund berättade jag om mina föräldrars vänner i Australien och hur de hållt kontakten i 40 år och hur kanske min och deras dotters kontakt kommer att hålla lika länge och hur lika och olika hon och jag är.

Efter att vi brytit upp blev jag K och S kvar utanför bastun med några tjejer som kommit dit under dagen för en annan kurs och vi pratade en stund innan vi lyckades slita oss. Sen när vi gick förbi stora huset såg vi att det lysta och att C och M satt där och pratade så då satte vi oss med dem och sen hade vi väldigt trevlig och kom i säng relativt sent jämfört med de andra kvällarna.

Paradisgröt, ja absolut!

På onsdagen vaknade jag med hjärtklappning eftersom det hade mullrat lite åska långt bort och jag hade hört den och var inte oroad och sen plötsligt smällde det till precis ovanför huvudet på mig och sen inget mer... Något regn kom aldrig och det var ganska varmt. Till frukost serverades samma sak som morgonen innan, sånär som på en extra skål med någon sorts gröt i. Paradisgröt med vanilj och kardemumma stod det på... Jag är ju inte så mycket för gröt men tänkte att jag skulle smaka, den doftade ju ljuvligt.
Det var nåt av det godaste jag någonsin har ätit och vi blev alla helt lyriska och ville ha ett recept eller åtminstone ett löfte om att vi skulle få sån gröt fler gånger. Jodå, vi kunde vänta oss det varje morgon resten av veckan. Jga har ingen aning om vad det är i gröten, men jag vill kunna göra sån själv.
Trots morgonvädret så blev det på eftermiddagen istället fantastiskt väder. Vi bestämde att vi skulle ha en lite längre lunchpaus för att kunna njuta av skärgården och alla spriddes för vinden. Jag gick ned till bastustenen och där satt EM och vi pratade en stund och så dök C upp och vi hade det bara väldigt bra och avslappnat och hade intressanta diskussioner. Några simmade och några satt bara på stranden. Jag är ju absolut ingen badkruka, men det blåste så pass nere vi vattnet att jag inte kände något behov alls för att bada och dessutom sa A att det var en massa sjögräs som trasslade in sig i benen på en när an simmade. Jag har antagit att det bara är en tidsfråga innan jag drunknar av just den anledningen. När de snärjer mina ben får jag panik och sjunker...
Även på eftermiddagen fick vi lite längre uppgifter som vi först skulle skriva och sen diskutera 2-3 personer emellan och det gjorde vi förstås i möjligaste mån utomhus.
Vid lunchen hade någon uttryckt en önskan om att se några av mina bilder och jag ägnade varje ledig minut till att leta igenom mina mappar efter de allra bästa. Det konstiga är att jag tycker att jag tar rätt bra bilder, men när man vet att någon ska se dem just för att de är de bästa, ja då duger plötslgit inga alls till slut. Dessutom kommer jag i diskussion med mig själv om hurvida bilden är bra eller hurvida objektet jag fotat är bra. Var går den gränsen egentligen?
Hade inte G dessutom påpekat att han gärna ville se just porträtt så vet jag inte om jag vågat ta med några. Jag vet ju att de flesta är helt ointresserade av att se porträtt på människor de inte känner. Fast jag tycker att jag är särskilt bra på det och att det finns så många vackra och intressanta ansikten och människor. Det slutade i alla fall med att jag satt till 1 på natten eftersom jag visste att det skulle bli tufft att hinna med under dagen på torsdagen och tanken var att jag skulle visa bilderna efter middagen på torsdagen.

På kvällen hade vi också träffats för att skriva i bastun och det hade jag ju inte velat missa heller.

Pennan är bättre då solen skiner

På tisdagen gick jag upp 7.45 och hann ändå i tid till frukosten klockan 8, det var ju inte långt att gå. Det serverades bröd, smör och ost och sen kunde man ju ta mjölk/yoghurt och flingor eller müsli också, men det avstod jag eftersom jag inte gillar mjölk med sånt och det inte fanns nåt utan laktos. Men det gjorde mig inget, jag är inte så förtjust i det i alla fall. Sen gick jag bara och hämtade min skrivbok och se började vi kursdagen. Vi började med att se klart filmen vi påbörjat dagen innan och sen gjorde vi både några väldigt korta skrivövningar och senare även en egen huvudkaraktär. Det fanns jättebra verktyg till att komma igång med det här och jag skrev en huvudkaraktär som bygger på en liten inledning jag skrev för 2 år sedan och det kändes riktigt bra senare då jag fick jobba med A och vi presenterade våra karaktärer för den andra. Till lunch fick vi fantastisk mat; gratinerad aubergine, hemgjord falafel och hummous.
Jag lade mig ned i 20 minuter på lunchrasten eftersom jag var helt slut och hade problem med att hålla mig vaken. Normalt så gör det inget om jag är trött, är jag intresserad av vad som händer så somnar jag inte. I det här fallet var det dessvärre inte så.
Jag kände mig lite groggy men piggare när jag gick tillbaka till kurssalen.
Vi fick nu en lite längre uppgift som vi fick göra på valfri plats och vart du än gick på ön så såg du nån sitta på en klippa eller en skogsbacke och skriva så pennan glödde. Det är ju väldigt inspirerande att sitta ute och jobba och om man skriver för hand istället för på dator så kan man ju sitta var som helst, till och med ute i solen.
Jag kunde använda min karaktär i den här uppgiften också, vi skulle skildra karaktären i sitt hem med olika tekniker och det kändes som om jag började känna henne nu.

Till middag fick vi ärtsoppa och jag som inte gillar fläsket i ärtsoppa var rätt nöjd med att vi bara serverades vegetarisk mat. Till efterrätt fick vi hemgjorda, grova pannkakor med vaniljsmak och det var fint tillsammans med glass och de färska bären vi fick.

På kvällen efter middagen var det tänkt att vi skulle möta upp vi som ville och skriva tillsammans. Klockan 19 gick jag till kurslokalen och där var inte en käft... Eftersom ön är liten började jag söka igenom den bit för bit så snabbt jag kunde och jag hittade dem slutligen i bastun nere vid bryggan. Rummet intill bastun var mysigt och hemtrevligt och där satt vi ihopträngda och hade det rätt bra och gjorde lite avslappnande och kul skrivövningar. Jag blir lite avundsjuk på de andra när vi gör sånt, de är så bra på att förmedla sin humor på papperet och vi skrattade en hel del åt alla dråpliga historier som de hittat på. Nu hade vi också börjat känna varandra bättre och jag insåg att det var en guldgruva av härliga människor som jag hamnat på en öde ö med.

Jag kom i säng vid 23 eller nåt igen tror jag och sov rätt bra.

Vilken soft dag

På lördagen, midsommardagen vaknade jag vid 9 någon gång tror jag, men jag låg kvar ett tag till och drog mig eftersom ingen tycktes vara riktigt igång ännu. Sen gick jag upp och gjorde mig en macka och blev erbjuden en kopp kaffe.

När alla ätit frukost började vi prata om vad vi skulle hitta på denna vackra dag och slutligen kom vi överrens som att ta en promenad på Möja eftersom jag, A och N aldrig varit längre in på Möja än festplatsen vid Löka. Sagt och gjort, vi packade in oss i båten alla 9 och åkte till Berg, där promenerade vi iväg en bit i makligt tempo och gick kanske i 1 timme. Sedan var vi tillbaka i Berg och åt lunch där. Jag valde kallrökt lax tror jag det var, men det kan ha varit rimmad... med dillstuvad potatis, det var ruskigt gott faktiskt och väldigt fräscht. Lagom tills vi ätit klart kom resten av gänget, de som inte hade känt för att promenera utan bara äta lunch och efter att ha hållt dem sällskap en stund gick vi och handlade i Coop Nära och de andra köpte mat för kvällen och alla köpte glass.
Sedan skulle vi åka hem och när jag böjde mig ned mot båten för att slänga i en av kassarna tappade jag mina Ray Ban-solglasögon, jag kom inte ens ihåg att jag hängt dem i urringningen och nu låg de på botten i hamnen... Fast vi såg dem faktiskt, det var inte sä jättedjupt. Efter ett tips gick jag in i den lilla fiskeaffären på bryggan och bad att få låna en håv, det fick jag. Sen hjälpte O mig att fiska upp dem från båten eftersom jag stod på bryggan och efter lite om och men var de åter i säkert förvar hos mig. jag sköljde ur håven och gick tillbaka med den och erbjöd mig att köpa den men den snälla damen i kassan sa att det inte alls var nödvändigt och att jag skulle ställa den på tork i stället, vilket trevligt bemötande!

Sen åkte vi hemåt och lilla A somnade som ett knyte i mamma L's famn på vägen tillbaka.
Sen försvann alla som sprängda biljardbollar så snart vi var tillbaka och låg spridda på klipporna runt stranden. Själv hoppade jag i vattnet och blev förvånad över att det inte var kallare och sen somnade jag i solen en liten stund. Men jag vaknade av att det faktiskt var jättevarm och hoppade i vattnet igen. Sen låg jag och läste Bridget Jones 2 på min e-book i solen.
Efter ungefär 2 timmar gick jag tillbaka upp, borstade håret, bytte kläder och packade det sista och efter att ha fått en kopp cappuccino av B så packade vi allt i båten och så skjutsade B mig, A och N till Berg så att vi kunde ta båten hem. Jag velade in i det sista om jag skulle stanna eller åka hem men jag ville ha en lugn dag hemma innan jag skulle jobba på måndagen och dessutom trodde jag att jag hade en förkylning på gång eftersom halsen kändes konstig och jag hade nyst i två dagar.

När B lämnat oss i Berg och vi väntade på färjan kom E-type med sin båt och lade till bredvid oss, det var N som kom på att det var han, jag tänkte inte på det.

Sen kom färjan och vi hittade ett bra bord och sen åt vi middag, jag tog en bakad potatis med skagen och den var riktigt bra. Det var fint väder hela vägen och det var trevligt att ha sällskap för en gångs skull, oftast åker jag ju den där båten ensam. Titta förresten på utsikten från toaletten, den går inte av för hackor den och det är svårt att motivera sig att bli klar därinne. Kvällssolen över Vaxholms-Kapell är inte så tokig den heller.