Yr i mössan?

På torsdagskvällen hade jag blivit nervös för min bil- och hemnyckel, jag kunde bara inte hitta den. Det är helt som det brukar vara däremot så jag hade ingen panik ännu. Jag gick upp och tog mig mot stora huset för frukost men när jag kom in blev jag mött av de som bodde i det huset och de sa att det inte blev någon frukost idag. Efter lite förvirring från min och de andras sida visade det sig att den som skulle lagat frukost antingen hade glömt eller försovit sig. Våra hjärtan sjönk när vi insåg att någon pradaisgröt skulle vi i alla fall inte få denna sista morgonen på ön...
Några stycken satte igång att ställa fram frukost medan några av oss satte sig i solen på trappen och bara hade det bra en stund. På Å's kopp och finger landade en slända som hade den goda smaken att sitta stilla så länge att jag kunde ta en bild. Vi liksom bara njöt av att ha ännu en dag i varandras sällskap och själv kunde jag suttit där resten av dagen.
Efter frukost städade vi rummen och de gemensamma utrymmena och nu satte jag frenetiskt igång att leta efter bilnyckeln.
När vi satte igång de sista lektionerna hade jag svårt att koncentrera mig, jag funderade mest på hur jag skulle göra om jag inte hittade nyckeln. Jag vet ju inte ens var extranyklarna till bilen är, det har jag tänkt på förr. Jag lcyakdes i alla fall skriva ihop vettiga saker och lyssnade uppmärksamt nog för att kunna ge de andra feedback, men jag var lite sent tillbaka efter lunchen eftersom jag tömde båda väskorna, skakade alla kläder och sen skakade de tomma väskorna, nej, nycklarna fanns inte där.
Till lunch hade vi fått jordnötsgryta och jag gillar ju inte jordnötter alls, ändå var det riktigt gott, fast jag hade ju hellre haft den utan jordnötter.
Sista 10 minuterna av sista lektionen lät vi alla säga några ord om hur de upplevt veckan och det var så fina sista ord alla hade. Jag var definitivt inte ensam om att ha tyckt att vi haft både en fantastisk vecka och fantastiska människor i gruppen. Vi hade kommit överrens om att jag skulle få gruppen fotograferad tillsammans före lunchen men några stycken hade rymt och vi bestämde oss för att ta det efteråt istället. Ni får en titt på båda försöken. I försök 2 hjälpte Idöborgs S till att fotografera efter att jag ställt in allt på kameran åt henne och gett instruktioner om hur jag ville ha det, det blev fin, fint.
Sen satte jag iväg för att hinna söka igenom de stigarna jag gått på då jag haft kameraväskan med mig. S erbjöd sig att hänga på och hjälpa till att leta och flera av de andra hade tagit en tur runt ön tidigare för att ta en titt. Vi gick stigen ned till bastun och medan jag gick ut på klipporna gick S in och kollade i bastun. Till slut insåg vi att den nog inte fanns på ön och så gav vi upp och hämtade våra väskor och gick ned till bryggan.
Det var riktigt varmt därnere och solen gassade, vi satt och väntade en stund och sen dök vår taxibåt upp och en bit bort kunde vi se Å's familj komma närmare med segelbåten.
Vi kramade om Å som inte skulle med båten och sen åkte vi mot Stavstanäs.
Jag satt uppe, ute men några ur gänget men även fast solen sken så blev det kallt i fartvinden och det var svårt att höra vad de andra sa. Efter 20 minuter gick vi i land i Stavsnäs och kramades allihopa och såg till att spika vissa planer om utbyten av böcker och grejer. Sen lämnade jag mina väskor med kursledaren V och så gick jag för att först och främst kolla om bilen stod kvar... Väl på parkeringen ser jag till min lättnad att den står där den ska och smygande går jag runt den och under tiden tittar jag in genom bakrutan, kan ni tro! Där i tändingslåset satt nyckeln!
Det är sånt som jag inte gör... Jag har alltså glömt den i tändningen trots att jag normalt tar ut den av reflex även när jag inte behöver, sen har jag gått från bilen för att fixa parkeringsbiljett och sen har jag gått tillbaka med biljetten, tagit väskorna och gått därifrån utan att låsa och utan att reflektera över att jag inte låste. Jag som brukar låsa flera gånger... Jag var ju inte ens stressad. Jag vet inte alls hur allt detta gick till men nu gick jag leende tillbaka mot kajen och på vägen skakade jag nycklarna utanför bussfönstret där de andra satt och så gick jag tillbaka till V och mina väskor.
Hon hade ju missat bussen till sitt hotell eftersom hon vaktat mina väskor så nu erbjöd jag mig att skjutsa henne dit innan jag åkte hemåt. Sagt och gjort, vi packade in oss och väskorna i bilen, tutade och vinkade till G och C som just var på väg från sin parkering och var de enda som inte visste att jag hittat nyckeln. Efter att ha lämnat V på hotellet någon kilometer bort så åkte jag hemåt, jag hade tur och det var inte mycket trafik. Jag visste inte vart navigatorn ville ha mig, men jag misstänkte att den ville att jag skulle åka genom stan, vid Slussen så jag hamnade lite vilse på bakvägar till Globen och insåg alldeles försent att S lika väl kunde åkt med mig hem, jag var ju precis i närheten av där han bor...
När jag tagit mig hem till Väsby åkte först och handlade på Ica och sen direkt och hämtade Turre, systersonen var snäll nog att komma ut med honom och medan jag väntade kom min kollega I förbi med sina två hundar och vi pratade en stund och sen gjorde hundarna också det när Turre kom ut. Sen åkte vi hemåt och jag firade fredag i lugn och ro med edamame som mellanmål och senare till sen middag, kräftor!
Under tiden tittade jag på M*A*S*H och emellanåt hade jag svårt att hålla tankarna borta från de människor jag lärt känna under veckan och de framsteg jag själv kände att jag gjort i skrivandet.

Fjärilar i magen

När vi vaknade på torsdagen var det lite regnigt men det klarnade upp igen senare på dagen. Vid lunchtid var det några som satt i stora huset och jobbade och plötsligt blåste det upp och det blev en liten tromb och pang, en av markisarmarna, en ganska tung och stark aluminiumprofil hade släppt från markisen och farit nedåt. Hade någon varit i närheten vågar jag inte tänka vad som kunde ha hänt. Även om naturkrafterna fascinerar mig så blir jag lite matt, det kunde ha gått illa och nu måste någon dessutom ta tag i att få det lagat.
Någon upptäckte att tre av de som satt bredvid varandra under dagen råkade ha randiga tröjor allihopa, jag hade inte sett det men när de påtalat det så måste jag erkänna att det såg rätt kul ut.

På lunchen fortsatte jag att välja ut bilder och lägga kopior av dem i en särskild mapp, det blev svårare och svårare kändes det som, dessutom började jag nu få nervösa ilningar i magen. Det är värre att visa bilder för folk vars åsikt faktiskt gör skillnad för mig och med dessa kreativa, konstnärliga och intelligenta människor så kände jag att jag faktiskt brydde mig om vad de tyckte. Jag visste att de inte skulle vara elaka, det finns liksom inte i dem. Men jag var mer rädd att det skulle bli pinsam tystnad medan de försökte hitta något snällt att säga...
På eftermiddagen satt vi återigen ute och jobbade så mycket som möjligt.

Så på kvällen sen blev det dags att visa upp bilderna jag valt ut, vissa hade valt att göra annat under kvällen men de flesta var på plats. Jag hade valt ut 200 bilder och det var inget medvetet tal, det råkade bara blir så. Sen satte jag datorn på bildspel och så satte jag mig så att jag också såg, jag har ju aldrig sett mina bilder i större format. Till min lycka fick vissa av bilderna några spontana ohh och ahh vilket man förstås hoppas på och flera av dem jag varit osäker på var faktiskt publikens favoriter.

Det kändes väldigt bra efteråt särskilt som det var någon som undrade innan vad för typ av bilder det skulle vara. Jag fick en uppfattning om att vissa var oroliga för att det skulle vara privata fest- eller semesterbilder och inte av något allmänt värde. Jag upplevde att de flesta var nöjda och därmed var jag det och nu kände jag mig mycket lugnare.

De där porträtten jag så gärna ville visa och aldrig hade vågat visa utan att G sagt att han ville se dem, de var faktiskt favoriterna för många.

Sen tog vi oss åter ned till bastun för en sista myskväll med öppen brasa. Den här kvällen hade vi bestämt oss för att läsa eller berätta något valfritt och jag öppnade med att läsa en uppsats jag skrev i gymnasiet som jag själv gillar väldigt mycket, men den är väldigt tung. Jag är osäker på om tystnaden som följde berodde på att folk inte riktigt tyckte om den eller om det var just för att den var så tung. Jag fick ingen kommentar alls.

Senare när det blev tyst en längre stund berättade jag om mina föräldrars vänner i Australien och hur de hållt kontakten i 40 år och hur kanske min och deras dotters kontakt kommer att hålla lika länge och hur lika och olika hon och jag är.

Efter att vi brytit upp blev jag K och S kvar utanför bastun med några tjejer som kommit dit under dagen för en annan kurs och vi pratade en stund innan vi lyckades slita oss. Sen när vi gick förbi stora huset såg vi att det lysta och att C och M satt där och pratade så då satte vi oss med dem och sen hade vi väldigt trevlig och kom i säng relativt sent jämfört med de andra kvällarna.

Paradisgröt, ja absolut!

På onsdagen vaknade jag med hjärtklappning eftersom det hade mullrat lite åska långt bort och jag hade hört den och var inte oroad och sen plötsligt smällde det till precis ovanför huvudet på mig och sen inget mer... Något regn kom aldrig och det var ganska varmt. Till frukost serverades samma sak som morgonen innan, sånär som på en extra skål med någon sorts gröt i. Paradisgröt med vanilj och kardemumma stod det på... Jag är ju inte så mycket för gröt men tänkte att jag skulle smaka, den doftade ju ljuvligt.
Det var nåt av det godaste jag någonsin har ätit och vi blev alla helt lyriska och ville ha ett recept eller åtminstone ett löfte om att vi skulle få sån gröt fler gånger. Jodå, vi kunde vänta oss det varje morgon resten av veckan. Jga har ingen aning om vad det är i gröten, men jag vill kunna göra sån själv.
Trots morgonvädret så blev det på eftermiddagen istället fantastiskt väder. Vi bestämde att vi skulle ha en lite längre lunchpaus för att kunna njuta av skärgården och alla spriddes för vinden. Jag gick ned till bastustenen och där satt EM och vi pratade en stund och så dök C upp och vi hade det bara väldigt bra och avslappnat och hade intressanta diskussioner. Några simmade och några satt bara på stranden. Jag är ju absolut ingen badkruka, men det blåste så pass nere vi vattnet att jag inte kände något behov alls för att bada och dessutom sa A att det var en massa sjögräs som trasslade in sig i benen på en när an simmade. Jag har antagit att det bara är en tidsfråga innan jag drunknar av just den anledningen. När de snärjer mina ben får jag panik och sjunker...
Även på eftermiddagen fick vi lite längre uppgifter som vi först skulle skriva och sen diskutera 2-3 personer emellan och det gjorde vi förstås i möjligaste mån utomhus.
Vid lunchen hade någon uttryckt en önskan om att se några av mina bilder och jag ägnade varje ledig minut till att leta igenom mina mappar efter de allra bästa. Det konstiga är att jag tycker att jag tar rätt bra bilder, men när man vet att någon ska se dem just för att de är de bästa, ja då duger plötslgit inga alls till slut. Dessutom kommer jag i diskussion med mig själv om hurvida bilden är bra eller hurvida objektet jag fotat är bra. Var går den gränsen egentligen?
Hade inte G dessutom påpekat att han gärna ville se just porträtt så vet jag inte om jag vågat ta med några. Jag vet ju att de flesta är helt ointresserade av att se porträtt på människor de inte känner. Fast jag tycker att jag är särskilt bra på det och att det finns så många vackra och intressanta ansikten och människor. Det slutade i alla fall med att jag satt till 1 på natten eftersom jag visste att det skulle bli tufft att hinna med under dagen på torsdagen och tanken var att jag skulle visa bilderna efter middagen på torsdagen.

På kvällen hade vi också träffats för att skriva i bastun och det hade jag ju inte velat missa heller.

Idöborg

På måndagen gick jag upp vid 8 och duschade och gjorde frappé, sen åkte jag till syrran och lämnade Turre. Pappa hade lovat att ta honom medan jag var borta men hade visst glömt att han skulle till Gotland just då, syrran var snäll nog att ta honom. Dessutom är ju Turre så mycket gladare att bli lämnad där eftersom han kommer mycket bättre överrens med syrrans hund än med pappas. Sen köpte jag två toast på McDonalds till frukost och fick vänta 8 minuter på dem, sen kunde jag bara få i mig en i alla fall, sen körde jag mot Stavstanäs som ligger bortanför Värmdö. Det var ingen trafik och eftersom jag varit rädd att det skulle vara det och att jag skulle missa taxibåten så var jag där med nästan en timme till godo.
Jag betalade parkering och tog mina väskor och satte mig i hamnen och läste.
Efter en stund kom ett par till och ställde eller satte sig i närheten och vi förstod ju att vi var på väg till samma ställe så vi hälsade på varandra och småpratade lite, de verkade trevliga nog.

Vid 11.30 gick vi ombord på båten som tog oss över till Idöborg och vår veckolånga skrivkurs. Det tog bara 20 minuter ut till ön och ändå höll jag på att somna, veckan hade helt klart fått mig matt och trött och nu var jag ju på plats där jag skulle och slappnade väl av. När vi kom fram var det bara att ta sina väskor och promenera upp för backen med tungt grus som bromsade hjulen. Jag var varm och lite svettig när jag kom upp med den tunga väskan.

Vi blev tilldelade våra rum och blev visade till dem och jag fick bo i Ängsvillan med tre andra tjejer. Tyvärr var jag en av två som inte fick balkong, jag som var den enda rökaren... Annars var det inget fel på rummet, det var rent och prydligt och ganska spartanskt. Så snart vi var installerad möttes vi upp för lunch i stora huset, det serverades vegetarisk lasagne och det var väldigt vällagat och gott. Vi visste redan innan att det bara skulle serveras vegetarisk mat under veckan men det oroade inte mig, jag äter ju sällan kött i veckorna i alla fall.

Efter en kort lunchrast satte vi oss i kurssalen för första lektionen. Vi gjorde lite genomgångar av vad som skulle göras under veckan och så fick vi lite annan information också och sen satte vi igång med några korta skrivövningar.

Efter en fikarast fortsatte vi med lektioner till 18 då vi gick för att äta, till middag visade det sig att vi bara fick en saffranssoppa och smörgåsar och för mig och några andra blev det lite av en chock, man kanske skulle ha ätit mer till lunch?

Själv äter jag ju middag 20-22 på kvällen och då äter jag oftast mitt huvudmål. Om vi fått veta att det bara blev soppa på kvällen hade vi ju kunnat planera för det. Jag tog med mig en banan till rummet ifall jag skulle bli hungrig senare.

Vid 19 satte vi oss och tittade på en film om personlighetstyper och det var intervjuer med folk som passade in i olika personlighetsgrupper. Det var intressant men tyvärr stoppades filmen ganska ofta för förklaringar av sånt som jag upplevde förklarades i filmen.

Vid 21 ungefär skulle vi titta på solnedgången men eftersom jag gick för att hämta kameran och byta om så hittade jag inte de andra senare trots att ön är väldigt liten. Jag hade inte tid att leta eftersom solen var så gott som nere, så jag gick ned till stranden precis där jag var och fick några fina bilder och sen var det över.

jag hade bytt om innan och hade tänkt att gå och springa lite. Jag visste att ön inte var stor men att den var så liten hade jag då aldrig inbillat mig. Jag tyckte att jag gått och värmt upp lite så när jag kom ut på vägen började jag springa direkt, jag sprang upp för en backe och ned på andra sidan och oj, där tog ön slut...

Sprang då tillbaka och förbi huset ned till bryggan och sen tillbaka till andra sidan och allt detta det vill säga 2½ gånger öns sträckning tog mig 3 + 2½ minut, sen gick jag tillbaka utefter stranden där det är väldigt klippigt och ojämt. Jag kom fram till att ön är 300-400 meter lång och 200-300 meter bred. På denna lilla ö var vi runt 25 personer och ändå finns det plats för djurliv. Enligt uppgift finns det en grävling, räv/rävar, snokar en rådjursfamilj och en massa fästingar. Inte en enda fågel såg eller hörde jag under hela veckan men det ska finnas en massa där...

De flesta tycktes gå och lägga sig precis efter solnedgången, det vill säga strax efter 21 så jag pratade med Ju i telefon och sen förundrades vi över att båda hade en stjärnklar himmel ovanför huvudet och ändå såg precis samma blixtar trots att jag var långt ut i skärgården och hon på Hägerstensåsen.

Jag kom nog i säng vid 23 kanske, så långt var jag nöjd och gruppen verkade trevlig.