Matchning gör det lättare

10/4 På torsdags eftermiddagen fick jag behandling av min naprapat och sen kände jag mig fräschare så när jag kom hem bytte jag om och tog en snabb promenad med några löpsträckor i. Jag var ute i 40 minuter och sprang så långa och många sträckor jag kunde. När jag kommer tillbaka hem så är jag alltid helt slut för jag håller inte tillbaka när jag motionerar, men snart är jag fräsch igen och undrar varför jag mesade så och inte tog i mer eller var ute längre. Men jag vet ju med mig egentligen att jag kört så hårt jag kunnat, det är bara så att jag har bra återhämtning och det är ju jättebra och dessutom ett bra mått på den allmänna konditionen. Att dessutom färgmatcha när man ska ut är alltid en extra sporre tycker jag! Jag hade också bra musik i lurarna, jag kör oftast utan musik eftersom jag vill ha lite tid för eftertanke och jag gillar inte heller att vara skild från omvärlden på det sättet, det är också lämpligt att höra trafiken och människor runtomkring så att man är beredd på saker. Jag är ju en ganska riskmedveten person... Men idag lyssnade jag alltså på musik istället för jag rörde mig på ställen med lite folk och i fullt dagsljus.

Spring i benen

11/1 På onsdagen tittade jag runt på hemsidor och pricerunner för att jämföra priser på de två kameror  jag tänkt köpa. Slutligen beställde jag en ny Canon kompaktkamera Canon Ixus 230HS och den är blå!
Den finns i många olika färger och jag letade runt ett tag innan jag hittade en blå, det blev Scandinavian Photo som fick min order tack vare att de hade den blå i lager och ett rimligt pris.
Jag sov middag någon halvtimme eller nåt mer hann jag inte och sen bytte jag om, klädde mig och Turre i reflexvästar och började gå mot mammas hus och pysselkväll. Det var jättehalt och redan innan jag kom fram till stallet hade jag nästan drattat på ändan. Det såg ju inte så särskilt halt ut, det var dessutom plusgrader, men det hjälper inte när marken är så kall. Slutligen gick jag med ena foten i den smala vägkanten och den andra på den isiga vägen och lade ju tyngden på foten som gick i kanten och haltade alltså lite. När jag kom ut på gång- och cykelvägen blev det lättare, där hade de sandat med stora, ganska vassa sandkorn och det gick till och med bra att springa där.
Särskilt fort framåt gick det inte totalt sett, så fort man försöker länga steget lite så halkar man ju. Det kändes rätt tungt också, jag har ju inte gjort många knop på runt 2 månader. Det tog 35,5 minuter i jämförelse med de vanliga 33, men det är svårt att säga om det berodde på det hala underlaget eller den dåliga kondisen, troligtvis lite av vardera.

Turre sov gott på bordet och i S knä, han avgudar henne. Själv åt jag medtagen matlåda och sen körde vi Postkodsmiljonären på det elektroniska spelet. Vi var inte så många men vi hade trevligt ändå.
När det var dags att gå hem igen var jag utvilad och inte alls ovillig och Turre var också peppad, han hade orkat bättre än vanligt vad jag kunde se. Vi blev stående i hallen en bra stund innan vi gick och pratade med mamma och pappa men sen kom vi iväg och var hemma vid 23.40.
När vi kom hem var Turre fortfarande pigg eller så var han överaktiv, men han ville leka med bollen...

Spagettiben

På onsdagen kom tröttheten slutligen ikapp mig på jobbet och jag fick kämpa mig igenom eftermiddagen. Sen skyndade jag mig hem för att hinna sova middag före pyssel och även om jag sa till Ju att jag inte kände att jag hade energi för att gå och springa till pyssel så sa jag också till henne att jag troligtvis skulle göra det ändå i slutänden, om jag kände mig själv.
Mycket riktigt, klockan 18.30 stod jag och Turre utanför huset iklädda reflexvästar och halvvarma kläder och sen bar det iväg. Redan efter ett par hundra meter kunde jag känna att benen inte var riktigt som de brukar, de kändes som spagetti redan när jag började gå men jag kämpade på. När det var dags att börja springa var jag extra försiktig och medveten om var jag satte fötterna och hur det kändes för varje steg och jag var koncentrerad hela tiden så att de darriga benen inte skulle få mig att vackla till. Men det gick bra och hur det nu gick till vet jag inte, men jag sprang på mina vanliga 33 minuter trots att det kändes så mycket tyngre än vanligt.
Vi hade en trevlig kväll men var färre än vad vi brukar, men vi körde quizfrågorna och det är så roligt att de lyckas ta även musik- och bildfrågorna trots att det är jag som nynnar och försöker se ut som den som var på bilden... Jim Carrey tog det ett tag för dem att komma på för ett par veckor sedan, men kvällens Prinsessan Leia var de snabba på att ta.
Sen gick jag och Turre hemåt och lyckades ta oss hem på 34 minuter bkankt och det är väl vad det brukar ta tror jag, eller har jag lyckats korta tiden med någon minut? Vi var hemma redan vid 22.30 vilket var rätt skönt.

Hål ända in i huvudet?

På tisdagen vaknade jag med huvudvärk som kom från nacken, dags att fixa till den igen innan det utvecklas till migrän. Under natten hade jag haft konstiga drömmar om inbrott igen och jag blev jagad också. Undrar vad det beror på? På förmiddagen ringde C som jag inte sett sedan vi var i Gambia och hon undrade om jag kunde hänga på en Ålandskryssning på onsdagen? Det skulle vara gratis och middag, frukost och lunch var också inkluderat. Gratis är gott och eftersom detta dessutom var en visningsresa för att man skulle få se Cinderellas evenemangsdäck så hade jag också visst intresse för jobbföreningens skull.
Jag lyckades fixa så att jag kunde vara borta från jobbet på torsdagen och pappa lovade att passa hunden. Till lunch åt jag den där varma salladen jag berättat om förr, den som man kan beställa på Drop-In i Upplands Väsby, den kan jag definitivt rekommendera!
På eftermiddagen lämnade jag några paket på posten och åkte och köpte lite pärmar till jobbet också. Sen åkte jag hem och vilade lite och fixk plötsligt väldigt bråttom till spinningen, jag vet inte riktigt vad som hände... ena sekunden hade jag gott om tid och nästa var jag sen. När jag var på plats gick det inte att dra kortet men eftersom spinningen sällan är full så fick jag hjälp att checka in och sen fick jag springa rätt in i salen där de andra hade börjat ställa in sina cyklar och andra börjat värma upp lite smått. Jag lade väska och grejer innanför dörren och knölade in mig mellan cyklarna in längre bak i salen, sen kom jag på att jag inte tagit på mig skorna och det var bara att gå tillbaka. Som tur var hade jag haft sinnesnärvaro nog att fylla vattenflaskan innan jag gick in i salen, tyvärr glömde jag svetthandduken i väskan även andra gången så den fick jag klara mig utan. Jag blev glatt överraskad när jag kände att jag orkade så pass mycket som jag gjorde, det känns ju som om jag inte gjort många knop under sommaren. Dessutom kunde jag inte låta bli att tycka att det var lite kul att den unga killen som såg ut som en broiler var den som hade absolut svårast att hänga med! Gubbar och tanter och tjockisar, nördar och allt möjligt hade mycket mer ork än han. Ändå skulle det nog vara honom man plockade ut om man skulle välja vem av oss som var den mest vältränade i salen...
Lite ont i sittbenen och så får man ju räkna på när man inte kört spinning på ett tag men annars gick det klart över förväntan.
Efteråt gick jag 20 minuter på bandet varav jag sprang 3 minuter, det fanns inte så mycket kvar att ge efter spinningen. Men på mina 20 minuter kom jag i alla fall 2 kilometer så det var ett oket snitt med tanke på att jag inte ville köra stenhårt utan "skritta av" snarare. När jag kom hem rensade jag det sista av svampen och plockade bort de som hade ruttnat från torkbordet. Under tiden tittade jag på "What Happens in Vegas" och "Management", båda lite söta, romantiska komedier. Jag tog äntligen itu med Turres tänder som ju varit tandstensfria till det senaste året. Det tog emot att ta itu med det eftersom jag förväntade mig ett krig i samband med det...
Detta visade sig helt ogrundat, han skötte sig alldeles utmärkt och låg stilla och led trots att han tyckte att det var superläskigt och äckligt. Han fick mycket beröm och klappar och många andningspauser. Det svåra med att at tandsten är ju att krångla sig in i den lilla taxmunnen och sen ta i så pass att tandstenen släpper men med sån precision att man inte gör illa hunden. På vänster sida upptäckte jag något som såg ut som en halv månkrater under tandstenen och jag misstänker att det är ett svårt fall av karies och det är ett annat hål ända uppe vid tandköttet. Plötsligt undrar jag om en sån infektion kan vandra upp i näshålan och orsaka hans förkylningssymptom som han haft i snart 3 år? Syrran tyckte inte att det lät helt orimligt. I vilket fall som helst måste ju tanden kollas upp och antagligen dras ut, jag får ta tag i det så fort jag kommer hem från USA.
Jag städade undan, packade för kryssningen och vek den rena tvätten innan jag gick och lade mig.

Jag blir nog lite starkare i alla fall

På onsdagen hade jag en jobbig och känslosam dag och var helt utmattad när jag kom hem från jobbet. Alltså vilade jag en stund så som jag brukar försöka göra och sen gick jag upp strax före 18.30 och packade min ryggsäck. Jag tog med mig mina grekiskaböcker för att göra läxan och kom till och med ihåg att ta med de gamla quizzen så som L vill att jag gör. Jag tog också med en matlåda så att jag kunde äta middag på pyssel. Sen gick jag ut och skulle precis börja gå hemåt mamma till då jag såg och hörde att någon lastade grejer på ett släp som stod uppbackat vid tomten mittemot. Det visade sig vara de nygamla ägarna till den "tomten". Det står egentligen ett hus där men det är rivningsfärdigt. Det visade sig att de köpt tomten för 6-12 månader sedan för att bygga ett 1½ våningshus så som det var lovat i köpet att de kunde göra. Nu hade kommunen sagt nej, troligtvis för att de ville ha brutet tak..? Jag är en av de 3 husägare som ligger närmast denna tomt och jag kan för mitt liv inte förstå vad det skulle ha för betydelse. Det är ju inte så att vi andra har enhetliga hus och dessutom skulle deras ligga högst så det skulle knappast oss andra och det skulle nog inte ens nå över träden så det skulle inte synas särskilt mycket i alla fall. Det enda jag inte skulle gilla är ju om de byggde mer än ett hus däruppe men det får de i alla fall inte, man får inte stycka av tomten. De var i alla fall jättetrevliga och det hade varit kul att ha dem som grannar. Men nu blir det ju inte så och det de lastade på släpet var ved från förrådet. De hade lämnat det där tills vidare men nu skulle de ta det till sitt hus i Sollentuna istället så att det kom till användning. Jag ville bara vara säker på att det inte skulle kastas.
Sen gav jag mig iväg mot mamma, både jag och Turre var förstås täckta av reflexer och vi gick raskt och sprang en hel del och var väl hos mamma på 33 minuter tror jag. På vägen mötte vi F precis som gången innan och sen gick vi sista biten tillsammans efter att hon parkerat. Sen hade vi en trevlig kväll och även H med dotter V dök upp vilket de sällan har möjlighet till eftersom V har hoppträning på onsdagar. Sen tittade de på syrrans smycken tillsammans och visst ser det lite gulligt ut med 17-åriga V i mammas knä för att se ordentligt? Syrran satt och målade några av de nya smyckena och F rensade svamp. Vi andra gjorde inte så mycket även om jag pluggade lite grekiska och sen förhörde de andra på quiz.
Vid 23.15 gick jag hemåt igen och det gick riktigt bra och det kändes som om jag sprang rätt mycket men det tog fortfarande 33 pinuter att komma hem, lika mycket som det tagit dot. Men visst var det 34 minuter förut?
Sen tog jag några kex och så gick jag och lade mig efter att ha kopplat av en stund med min bok.

Välkommen Frodo

På onsdagen vaknade jag med migrän vilket knappt händer nu för tiden, men nu har jag ju inte varit hos naprapaten M sedan före semestern och då hamnar kotorna fel till slut. Under zombie walken skulle jag ta ett foto uppifrån på alla zombiesar och då knäppte det till i axeln och så har jag haft ont där till och från sedan dess.

Sedan jag kom tillbaka från semestern har ingen ringt mig på mitt direktnummer men självklart var det nu 3 stycken kunder som gjorde det men inte förrän den sista av dem ringde var jag i skick att svara. Det visade sig vara ett samtal till en kollega...

Dessutom ringde kompisen S men jag pratade med henne om några praktiska grejer och sen gick jag tillbaka till min koma.

Framåt eftermiddagen hade jag lyckats få i mig frukost och tog mig till jobbet, bättre sent än aldrig. Efter jobbet åkte jag till Rusta och sen Ica Kvantum vid Stinsen för att leta efter mer garn till virkningen. Rusta hade inget av det jag skulle ha och Ica hade fel vita färg, eller de hade faktiskt 2 fel vita färger... Men det var bara att bitaihop och ta en av dem i alla fall och sen åkte jag raka vägen hem eftersom A skulle komma och hämta pengarna för deras 2 Dolly Parton biljetter och så hade hon lyckats sälja den 3:e så hon skulle hämta den också.

Vi tog en frappé och sen var det dags för mig att ta mig till pyssel. jag hade bestämt mig för att gå dit och för det behövs runt 45 minuter men jag hade bara 35 minuter på mig och jag hade tänkt att springa korta sträckor också. Jag hade ju skoskav sedan zombie walken men gympadojjorna skavde inte särskilt just där så det gick bra. På något underligt vis lyckades jag komma i tid och kunde räkna en tid på 33 minuter. Folk tittade lite konstigt på mig där jag kom joggande i lågt tempo med ryggsäck på mig och med en tax travande i hälarna. Turre blev rätt trött faktiskt vilket gör mig lite orolig, han brukar ju kunna hålla igång mycket längre än jag.

Jag är osäker på hur långt det är hemifrån mig till mamma, jag har mätt det på jogg.se vid något tillfälle men minns inte.

På pyssel fortsatte jag att virka och under tiden spelade vi TP i lag. Ungefär då insåg jag att jag glömt att äta middag trots att jag varit vrålhungrig när jag kom hem från jobbet. Men eftersom A kom direkt och jag sen hade bråttom så glömde jag att äta. Konstigt nog var jag inte längre särskilt hungrig men när syrran gjorde micro-popcorn tog jag några nävar och sen stod jag mig resten av kvällen. Systerdottern L hade ju blivit av med en av sina råttor på grund av sjukdom nu under sommaren och Pippin som var kvar var lite deppig, så nu hade hon hämtat en ny liten råttbebis som fick heta Frodo. Han är så söt att jag har svårt att sluta titta på honom. Jag har svårt att förstå folk som kategoriskt hatar råttor och möss. Varför anses de så mycket äckligare än marsvin, kaniner, hamstrar och ekorrar? De är ju minst lika söta. Sen att man inte vill ha vilda råttor och möss i huset eller stallet, det förstår jag mycket väl. Men råttor är ju lika smarta som hundar och är väldigt sociala och trevliga. Kolla på sötnosen Frodo när han i snygg stil ligger och sover på Pippin. Jag gick ut genom dörren som sista man vid 22.40 ungefär och den här gången tog det mig 38 minuter att ta mig hem. Vad som gjorde att det tog längre tid vet jag inte riktigt. Jag upplevde att jag sprang mer nu, inte mindre. Kanske sprang jag fler men kortare sträckor? Sen var i alla fall både jag och Turre behagligt trötta när vi kom hem. Jag åt grekisk sallad som jag hade färdig i kylen och en brödskiva till det och under tiden tittade jag på "13 snart 30" med Jennifer Garner, Mark Ruffalo, Judy Greer och Andy Serkis. Jag gillar Jennifer men hon är ingen storfavorit, men de andra är jag jätteförtjust i! Får jag särskilt välja ut en så är det Judy Greer. Hon spelar alltid biroller vilket är lite synd på sån talang men samtidigt ger det ju väldigt starka bikaraktärer i de filmerna hon är med i. Hon är med i till exempel "Vad kvinnor vill ha" och "27 Dresses". Andy Serkis är ju Gollum i Sagan om ringen och Mark Ruffalo är ju nån jag pratat om förr, han är väldigt trovärdig i alla de roller jag sett honom, han är väldigt naturlig.

Idöborg

På måndagen gick jag upp vid 8 och duschade och gjorde frappé, sen åkte jag till syrran och lämnade Turre. Pappa hade lovat att ta honom medan jag var borta men hade visst glömt att han skulle till Gotland just då, syrran var snäll nog att ta honom. Dessutom är ju Turre så mycket gladare att bli lämnad där eftersom han kommer mycket bättre överrens med syrrans hund än med pappas. Sen köpte jag två toast på McDonalds till frukost och fick vänta 8 minuter på dem, sen kunde jag bara få i mig en i alla fall, sen körde jag mot Stavstanäs som ligger bortanför Värmdö. Det var ingen trafik och eftersom jag varit rädd att det skulle vara det och att jag skulle missa taxibåten så var jag där med nästan en timme till godo.
Jag betalade parkering och tog mina väskor och satte mig i hamnen och läste.
Efter en stund kom ett par till och ställde eller satte sig i närheten och vi förstod ju att vi var på väg till samma ställe så vi hälsade på varandra och småpratade lite, de verkade trevliga nog.

Vid 11.30 gick vi ombord på båten som tog oss över till Idöborg och vår veckolånga skrivkurs. Det tog bara 20 minuter ut till ön och ändå höll jag på att somna, veckan hade helt klart fått mig matt och trött och nu var jag ju på plats där jag skulle och slappnade väl av. När vi kom fram var det bara att ta sina väskor och promenera upp för backen med tungt grus som bromsade hjulen. Jag var varm och lite svettig när jag kom upp med den tunga väskan.

Vi blev tilldelade våra rum och blev visade till dem och jag fick bo i Ängsvillan med tre andra tjejer. Tyvärr var jag en av två som inte fick balkong, jag som var den enda rökaren... Annars var det inget fel på rummet, det var rent och prydligt och ganska spartanskt. Så snart vi var installerad möttes vi upp för lunch i stora huset, det serverades vegetarisk lasagne och det var väldigt vällagat och gott. Vi visste redan innan att det bara skulle serveras vegetarisk mat under veckan men det oroade inte mig, jag äter ju sällan kött i veckorna i alla fall.

Efter en kort lunchrast satte vi oss i kurssalen för första lektionen. Vi gjorde lite genomgångar av vad som skulle göras under veckan och så fick vi lite annan information också och sen satte vi igång med några korta skrivövningar.

Efter en fikarast fortsatte vi med lektioner till 18 då vi gick för att äta, till middag visade det sig att vi bara fick en saffranssoppa och smörgåsar och för mig och några andra blev det lite av en chock, man kanske skulle ha ätit mer till lunch?

Själv äter jag ju middag 20-22 på kvällen och då äter jag oftast mitt huvudmål. Om vi fått veta att det bara blev soppa på kvällen hade vi ju kunnat planera för det. Jag tog med mig en banan till rummet ifall jag skulle bli hungrig senare.

Vid 19 satte vi oss och tittade på en film om personlighetstyper och det var intervjuer med folk som passade in i olika personlighetsgrupper. Det var intressant men tyvärr stoppades filmen ganska ofta för förklaringar av sånt som jag upplevde förklarades i filmen.

Vid 21 ungefär skulle vi titta på solnedgången men eftersom jag gick för att hämta kameran och byta om så hittade jag inte de andra senare trots att ön är väldigt liten. Jag hade inte tid att leta eftersom solen var så gott som nere, så jag gick ned till stranden precis där jag var och fick några fina bilder och sen var det över.

jag hade bytt om innan och hade tänkt att gå och springa lite. Jag visste att ön inte var stor men att den var så liten hade jag då aldrig inbillat mig. Jag tyckte att jag gått och värmt upp lite så när jag kom ut på vägen började jag springa direkt, jag sprang upp för en backe och ned på andra sidan och oj, där tog ön slut...

Sprang då tillbaka och förbi huset ned till bryggan och sen tillbaka till andra sidan och allt detta det vill säga 2½ gånger öns sträckning tog mig 3 + 2½ minut, sen gick jag tillbaka utefter stranden där det är väldigt klippigt och ojämt. Jag kom fram till att ön är 300-400 meter lång och 200-300 meter bred. På denna lilla ö var vi runt 25 personer och ändå finns det plats för djurliv. Enligt uppgift finns det en grävling, räv/rävar, snokar en rådjursfamilj och en massa fästingar. Inte en enda fågel såg eller hörde jag under hela veckan men det ska finnas en massa där...

De flesta tycktes gå och lägga sig precis efter solnedgången, det vill säga strax efter 21 så jag pratade med Ju i telefon och sen förundrades vi över att båda hade en stjärnklar himmel ovanför huvudet och ändå såg precis samma blixtar trots att jag var långt ut i skärgården och hon på Hägerstensåsen.

Jag kom nog i säng vid 23 kanske, så långt var jag nöjd och gruppen verkade trevlig.