Matchning gör det lättare

10/4 På torsdags eftermiddagen fick jag behandling av min naprapat och sen kände jag mig fräschare så när jag kom hem bytte jag om och tog en snabb promenad med några löpsträckor i. Jag var ute i 40 minuter och sprang så långa och många sträckor jag kunde. När jag kommer tillbaka hem så är jag alltid helt slut för jag håller inte tillbaka när jag motionerar, men snart är jag fräsch igen och undrar varför jag mesade så och inte tog i mer eller var ute längre. Men jag vet ju med mig egentligen att jag kört så hårt jag kunnat, det är bara så att jag har bra återhämtning och det är ju jättebra och dessutom ett bra mått på den allmänna konditionen. Att dessutom färgmatcha när man ska ut är alltid en extra sporre tycker jag! Jag hade också bra musik i lurarna, jag kör oftast utan musik eftersom jag vill ha lite tid för eftertanke och jag gillar inte heller att vara skild från omvärlden på det sättet, det är också lämpligt att höra trafiken och människor runtomkring så att man är beredd på saker. Jag är ju en ganska riskmedveten person... Men idag lyssnade jag alltså på musik istället för jag rörde mig på ställen med lite folk och i fullt dagsljus.

Det är lättare att skriva ner det jag kan om barn än att skriva ner det jag inte kan

15/11 På fredagen kom jag äntligen iväg till Gamla Apoteket och Lenas Keramik för att hämta min specialbeställda temugg som Lena gjort åt mig. Hon hade likadana muggar fast med hjärtan på, så jag frågade om hon kunde göra en åt mig i blått med stjärnor på och det kunde hon. Det tog några veckor och sen när den väl var klar så hade jag ju inte möjlighet att hämta den på grund av alla mina resor och grejer.
Jag blev jättenöjd, den har den där handgjorda känslan, är stor nog att dricka ordentligt med te ur och så är den ju blå och har stjärnor på sig också, det kan inte bli bättre.
Dessutom var den väldigt prisvärd, kostade bara strax över 200:-!
På kvällen åkte jag till Ju och när jag höll i I en stund så satte jag honom i fåtöljen och fotade honom. Självklart hade jag en hand ute för att ta emot honom om han tippade och jag hade pallat upp honom i hörnet. Sen är det ju bara ett faktum att jag inte kan något om barn eller deras begränsningar även om jag som sagt är ansvarsfull och säkerhetsmedveten, det fanns inga risker att han skulle falla eller göra illa sig på något sätt. Men Ju's min när jag gjorde det och hennes förvånade "oj" var tillräckligt för att jag skulle fatta att han egentligen inte kan sitta utan stöd... Hoppsan...
Turre var som vanligt rätt så svartsjuk och så fort I var i min famn så skulle han också vara där och trängas. Jag får hålla koll på honom så att han inte kliver på fel ställe och gör illa I, men elak är han inte.
Till slut tyckte jag att han överdrev och då fick han gå därifrån, så går det om man inte kan uppföra sig som "folk".
Jag kom hem ganska tidigt och tog en lugn kväll.