Tidspress är jobbigt men rätt bra också

29/4 På onsdagen var jag hos naprapaten och knixade tillbaka min nackota som hoppar iväg då och då. Han räddade ju min livskvalité när jag träffade honom och han hittade skälet till att jag levt med migrän sedan jag var 12 år gammal. Jag har kommit fram till att det nog var när jag ramlade av en ridskolehäst som det hände och ingen såg sambandet just då. Mina föräldrar konstaterade bara att det är ärftligt och att jag fick leva med det i stort sett.Men som sagt, min naprapat har i stort sett tagit bort min migrän helt! Jag påbörjade att packa upp köket efter ombyggnaden och för att kunna jobba hade J rullat ihop vardagsrumsmattan och Turre låg där inklämd mellan själva rullen och dammsugarslangen bara för att ligga på den lilla delen av mattan som fanns tillgänglig. Han hade ju kunnat ligga i soffan eller fåtöljen istället om han hade velat...
Jag var under tidspress eftersom det är jag som har ansvar för Valborgsfirandet i vår familj, de andra sa att vi kunde flytta det om det blev för svårt att hinna med tanke på att jag rest så mycket, men jag ville ha det hos mig, dessutom är det ju bra att ha en tidspress när det gäller sånt, annars är det lätt att det tar för lång tid.

Han räddade mitt liv!

12/3 På onsdagen fick jag en välbehövd behandling av vår naprapat som kommer till jobbet ungefär varannan vecka. Han har så gott som räddat mitt liv! Förr hade jag migrän 1-4 gånger per vecka och det höll i sig 2-8 timmar, ibland längre. Det gick sällan över helt, men jag kunde i alla fall fungera emellan. Jag var tvungen att fixa ett intyg från min läkare en gång om året, det intyget skickades till försäkringskassan tillsammans med en ansökan om högriskskydd för mig och arbetsgivaren. Det innebär att jag slipper få avdrag för första dagen i en sjukperiod eftersom det alltid är bara en första dag. Det innebär också att Försäkringskassan står för kostnaden istället för min arbetsgivare och det gör ju att jag inte känner mig lika mycket som en belastning som när jag varken kunde jobba vissa dagar och dessutom kostar en massa pengar. Men för några år sedan fick jag min första behandling av naprapaten M och sedan den dagen har jag varit hemma för migrän i max en vecka totalt i tid och det är alltså under flera år!
Han räddade min karriär och han räddade min livskvalité! Efter en behandling av honom är jag bra i allt från 1 dag till ett par månader, det beror lite på vad jag har för mig. Min migrän beror nämligen på en kotförskjutning i nacken. Jag har sprungit hos läkare, sjukgymnaster, neurologer och så vidare i alla år för att försöka lösa problemet. Jag har också testat massage och alla möjliga naturmetoder och mediciner och sen hittade M problemet redan första gången OCH löste det! Jag har sagt till honom många gånger att jag älskar honom för det! Dessutom, att killen är världens trevligaste och dessutom är rolig är ju ett plus, för vi får skrattanfall ibland när jag är på behandling. Om ni undrar varför jag nästan alltid har sjal på mig, även när det är förhållandevis varmt, så är det för att hålla min känsliga nacke varm. Om den är kall så är det lättare att den går i lås igen eftersom jag spänner mig i kylan.

Håret har verkligen mått bra av det

25/9 På onsdagen var jag tillbaka på kontoret och på lunchen åkte jag för att få behandling av min naprapat. Det är honom jag oftast saknar mest när jag reser, han har så gott som räddat mitt liv, i alla fall min livskvalité. Förr hade jag migrän 1-4 gånger i veckan, nu har jag det knappt i snitt 1 gång per månad. Förr var jag tvungen att stanna hemma från jobbet ofta och mycket, det har jag inte behövt sedan jag gick till honom första gången. När det börjar bli värre så skickar jag ett sms till honom och han bokar ofta in mig samma dag eller dagen efter och sen är jag bra i allt från 1 dag till 1 månad. Det är alltså därför jag saknar honom när jag reser. Man sover i för hårda hotellsängar med dåliga kuddar, sitter i obekväma flygplanssäten och stressar så att an spänner sig och då blir nacken och därmed huvudet värre och jag får ofta migrän.
På kvällen åkte jag till S salong och hon fixade mitt hår. Turre fick följa med in så då slapp jag vara stressad över att han satt i bilen och väntade så länge och då har vi ju det bara trevligt jag och S medan hon jobbar.
För några månader sedan köpte jag en hårolja av henne som har fungerat jättebra på mitt hår. Man har det i håret efter tvätt och låter det sitta i. Det gör att håret blir lättare att reda ut och håller glansen och hälsan. Håret har verkligen blivit mycket bättre av det. När det är lättare att reda ut slits det också mindre!

Ibland blir man bara så jäkla arg på folk

9/8 På fredagen vaknade jag med migrän igen för andra dagen på rad. Jag tog mig ur sängen trots allt med hoppet att frukost och lite jobb skulle få det att gå över.
Jag hittade ett ställe precis runt hörnet från hotellet, så nära faktiskt att hotellets wifi räckte ända dit. Jag valde en vegetarisk "full english breakfast, jag gillar inte brittisk bacon eller korv heller för den delen, så vegetarisk passar mig bättre. Det var rätt så varmt och skönt i solen, men så plötsligt började det blåsa och himlen blev full av moln och sen började det till och med regna lite så det blev lite kyligt.
Jag satt och chattade med min vän A medan jag åt min frukost och sen gick jag tillbaka till hotellet och tog en dusch och så tog jag min surfplatta och gick till Starbucks för att jobba en stund. Den Starbucks jag går till ligger i Soho, så medan jag jobbar kan jag beundra alla vackra gaymän som passerar det caféet.
Efter några timmars jobb gick jag tillbaka till hotellet för att försöka vila bort migränen, men liksom dagen innan knackades det på dörren hela tiden, städerskorna ville allt möjligt...
Efter en migränspruta gav jag upp vilan och tog en promenad till Oxford Street för att titta lite i butiker. Jag hittade en kjol som jag verkligen tyckte om, men den var på gränsen till för liten så jag bad dem att ta fram en i en större storlek.
De hade ingen större utan ringde en annan butik och sa åt mig att de hade den och att jag skulle gå dit. Det tog mig 20 minuter kryssande mellan långsamma shoppare att ta mig dit och när jag kom dit hade jag rätt jobbig skoskav. När jag väl hittade butiken visade det sig att den var stängd för inventering, de hade stängt redan en timme tidigare. Dörren var på glänt så jag lyckades fånga en av de anställdas uppmärksamhet och de hävdade att den andra butiken inte kunde ha ringt dem strax innan, men det hade de ju, jag hörde dem när de pratade med dem i telefonen. Nu var jag rätt sur och de skickade mig vidare till nästa butik, även denna gång fick jag kryssa mellan en massa turister som går i snigelfart och när jag väl kom till den tredje butiken var den mycket mindre och de hade inte kjolen i sitt sortiment... Vid det här laget var jag skitsur och bad att få prata med chefen i den butiken. Hon lovade att ringa mig senare med besked om var kjolen fanns och att de skulle lägga undan den åt mig.
Jag haltade tillbaka till hotellet med mitt skoskav.
Senare på kvällen ringde de upp från butiken och sa bara att de inte hade koll och att de inte visste vilken kjol jag letade efter. Besviken och sur och helt ensam i London gick jag till China Town för att hitta nåt att äta. Jag hade bestämt med min kompis J att vi skulle ses på lördagkvällen men denna kväll blev det en ensam middag på The Golden Pagoda, stekta grönsaker med räkor.
Jag tog vägen förbi en pub för att se om jag kunde hitta lite folk att prata med, men det kändes inte bra och jag vågade aldrig gå in trots allt.
Istället satte jag mig en stund på Leicester Square och tittade på folk ett tag och gick sen och lade mig.

Men visst måste det vara ett lagbrott?

24/1 På torsdagen var jag hemma för migrän på förmiddagen och jag tror att det är första gången på runt två år som jag varit tvungen till det. Inte kul att vara hemma för migrän, men jävligt kul att det händer så sällan nu mer.
Det var riktigt kallt i huset så när jag gick upp så tände jag brasan och så åt jag en redig frukost, chiabatta med mozzarella, rödlök, vitpeppar och salt. Det är verkligen jättegott, det måste ni testa.
På väg hem från jobbet så åkte jag förbi Ica och handlade lite och eftersom jag var ruskigt deppig så köpte jag tulpaner och en annan blomma till mig själv som tröst.
Jag såg P.S. I Love You för att få ur mig det sista av deppigheten och till kvällen kändes det lite bättre och då tittade jag på Criminal Minds istället.

Vad gillar ni tidningsurklippet från vår lokaltidning?
Det är väl olagligt vad jag vet att inte ha sin hund under uppsikt?
Själv skulle jag faktiskt polisanmäla den hundägare som hade så dålig uppsikt på sin hund att jag inte kom in i mitt hus. Hur kan de inte misstänkas för brott?

Askungen flyr hals över huvud

29/12 På lördagen åt jag kokt ägg på knäckemacka till frukost, det var mumsigt värre med en massa ruccola under och lite majonnäs ovanpå! Ägg är gott och jag har ju en massa i kylen att göra mig av med.
Under dagen åkte jag till Solna för att handla nyårsmat på Axfood Snabbgross och grejer till jobbet på samma gång. Sen åkte jag till jobbet och lämnade alltihopa och blev väldigt stressad eftersom jag trodde att larmet gick och att jag slagit in fel kod. Men det visade sig att något larm gått tidigare och den informerade mig om det.
På kvällen var det dags att gratulera mamma på födelsedagen och eftersom det är jul och nyår och en massa födelsedagar i December och januari för oss så brukar mammas tradition vara att hon bjuder på McDonalds mat för enkelhetens skull.
Jag blev upphämtad av svågern och sen åkte vi till stallet för att hämta syrran och ungarna som var där och mockade. Men sen kom jag på att mammas present stod kvar hemma i hallen så vi åkte tillbaka och hämtade den. Jag bor ju mindre än en kilometer från stallet så det var ju lätt gjort. Sen fick vi välja vad vi skulle ha och så åkte pappa och systersonen till McDonalds för att handla.
När vi ätit och snackat en stund fick jag skjuts av en motvillig systerdotter ned till Väsby station och så tog jag faktiskt tåget in till stan! Det ni!
Turre fick stanna hos mamma och pappa, jag skulle träffa en gammal skolkompis i stan för en drink.
Han mötte upp vid Södra Station och sen gick vi en promenad genom ett isigt Söder tills vi kom till Götgatsbacken och då föreslog jag att vi skulle ta en av Bauers ingefäradrinkar (Down Under) när vi ändå var där.
Vi hittade ett bord och stolar så där blev vi kvar en bra stund och hann ta två drinkar var. Vi har inte setts på 3 år och innan dess var det nog 15 år. Men som sagt, gamla vänner kan man vara ifrån hur länge som helst och ändå känna. Vi satt och snackade och hade väldigt roliga och intressanta diskussioner och när vi kände oss klara med Bauer så tog vi tunnelbanan till Hötorget och gick till Dubliner.
Det var inte rasande mycket folk där så vi hittade bra platser och hade fler kul snack och lyssnade på bra livemusik under tiden.
Plötsligt började jag få riktigt ont i huvudet och vid 1 ungefär så undrade O hur jag mådde egentligen?
Tydligen hade mitt animerade, glada sätt plötsligt ändrats och nu var jag inåtvänd och tyst. Sanningen är ju den att har man levt med migrän hela livet så blir man rädd och får en typ av panik när man får migränkänningar när man är så pass långt hemifrån och utan ett enkelt sätt att ta sig hem.
Jag kände mig lite som Askungen när jag vid 1.30 rusade ut på vägen, tog en taxi, gav O en snabb kram och sen var på väg hem....
När man får migrän är plötsligt 700:- för en taxi hem ett mindre problem än att ta tåget...
Turre fick sova över hos mamma och pappa och jag lyckades ta mig hem, sminka av mig, ta en spruta och ramla i säng. Jag blev som medvetslös så snart jag lagt mig.
Tråkigt slut på en annars fantastiskt rolig kväll.

Jag är ledsen att jag röt till...

1/12 På lördagen var det dags för migrän igen, jag som klarat mig utan det så pass länge... Min nacke vill inte riktigt vara med som det verkar och den hoppar fel så fort jag varit och ploppat tillbaka den. Jag gick upp men var tvungen att ta en spruta och sen satt jag där och svettades och hyperventilerade med öppen mun i nån timme och sen blev det faktiskt bättre. Konstigt att man svettas så när man har ont, det var bara runt 14-15 grader i huset och ändå svettades jag. Normalt fryser jag halvt till döds i den temperaturen.

När jag blivit lite bättre gjorde jag i ordning brunch åt mig. Ett rostad halvt "pizzabröd" som jag "stulit vid lunchen under fredagen, massor med ruccola, rökt skinka, stekt ägg och majonnäs. Vid sidan om tomater och gurka.
Jag klarade förstås inte mer än ungefär hälften av mackan, men resten ställde jag in i kylskåpet till senare. Iskaffet jobbade jag vidare på.
Ute var det fantastiskt fint, men också läskigt kallt, jag ville inte ens tänka på att jag hade lovat att möta upp H och hennes syrra i stan på kvällen, jag ville helst inte gå ut alls.
Slutligen sparkade jag mig själv i ändan och tog på mig skor och dubbla morgonrockar och hasade ut till förrådet för att leta julpynt och snöskyffel.
Jag stod där och försökte dra fram grejerna som jag faktiskt hittade men inte fick loss, det är så fullt i förrådet att jag blir galen så fort jag behöver nåt. Tanken var ju att riva det gamla och bygga nytt i somras men eftersom jag inte fick bilen såld så hade jag inte råd. Förhoppningsvis kan jag ta tag i det så fort det blir vår. Frågan är bara var jag ska ha alla saker under tiden? Antagligen blir det väl under presenning på verandan.
När jag slutligen slogs med den sista lådan och den vägrade ge upp så utbrast jag plötsligt väldigt argt: -Men, kan någon ta och hjälpa till eller?!
Och plötsligt var det som om någon tog tag i den och lyfte, sekunden efter att jag sagt det så var den loss...
Jag mumlade bara ett tack och lommade tillbaka in och skämdes lite för vilken ton jag använt. Man kanske ska fråga först innan man blir sur för att man inte får hjälp..?
Ja, de säger ju att man får hjälp om man bara ber om det...
Jag ställde upp ljusstaken och hängde upp två stjärnor, det får räcka så här långt för mig. Jag vill inte tröttna på julen innan den är här.
Framåt kvällen tog jag en dusch och gjorde mig i ordning för att åka in till stan, det var -5 grader vilket jag tyckte var outhärdligt.
På Tudor Arms mötte jag upp med H och hennes syrra och vi satt och snackade i ett par timmar tills Tudor stängde, då skjutsade jag dem tillbaka till hotellet och så gav jag mig av till Dubliner ensam. Det är ju ett säkert kort, det är ju alltid någon man känner där.
Men se, det var det inte. För första gången någonsin så kände jag inte en käft, jag gav det 30 minuter och sen gav jag upp och åkte hem.

En förlorad dag

24/11 På lördagen vaknade jag mitt på dagen någon gång. Jag hade lite planer men de sprack ganska omedelbart, jag vaknade nämligen med dundrande migrän...
Det är inte ofta alls som det händer längre, tack vare min underbara, duktiga naprapat M! Nu tvingade jag mig i alla fall upp slutligen när jag insåg att migränen inte bara skulle gå över. Förr var jag ju van att må sådär, nu har jag inte haft så jävlig migrän på kanske nåt år, så jag kan inte riktigt hantera det längre. Jag svettades, mådde illa och ville helst tälja av mig huvudet med en träslev. Istället tog jag en migränspruta (Imigran) och satte mig och försökte ta djupa andetag och inte kräkas.
Jag kan ju inte kräkas på riktigt, jag har ju ingen mage... men må illa kan jag tyvärr och när man får ett spyanfall törs man ju inte annat än att böja sig över toaletten i alla fall. Efter nån timme och ett försiktigt intag av te och macka började det värsta gå över men jag blev sittande så stilla som möjligt fram till eftermiddagen i alla fall. Sen fångades jag av en plötslig energivåg och satte igång med tvätten (3 maskiner), disk, dammsugning och lite annat. Sen var tanken att jag skulle gå ut en sväng med Tudor-L men hon var tröttare än hon trott och jag tänkte nog tvinga mig själv att gå ut ändå, men energin räckte inte till det så jag blev sittande där i soffan tills det var försent att göra nåt åt det. Kvällen gick istället till att prata i telefon med Tudor-L, Quiz-L och G i Mora. Ibland sitter jag ju och tycker synd om mig själv som är så ensam, men så ringer någon av mina underbara vänner och jag inser att jag har folk omkring mig som faktiskt bryr sig, så helt ensam kan jag inte vara.
Gubben på bilden är mjukleksaken som mamma får efter min resa till Nordirland. Jag har säkert berättat det förr, men jag köper en sån till henne vart jag än åker. Hon har nog närmare 40 stycken nu.
Någon vacker dag ska jag ta kort på dem allesamman så ni får se...

Jag trivs rätt bra som ensam tjej

24/10 På onsdagen hade jag och min kollega ett frukostmöte eftersom han skulle åka vid lunchtid och jag skulle stanna. Vi gick igenom vad som gjorts och vad som återstod att göras och sen åkte han till flygplatsen för att börja sin resa hemåt.
Själv hade jag ett par möten och när mässan stängde vid 15 för detta året hade jag migrän och ont i nacken. Efter att ha bytt ett par ord med S om middag på kvällen och planer för hur vi skulle ta oss till San Francisco på torsdagsmorgonen så vilade jag ett tag och tog lite medicin och kan ni tro det, när jag flera timmar senare gick ned för att möta S för iddag så mådde jag alldeles prima! Under dagen hade molnen hängt tungt över bergen och det såg helt klart ut att vara snömoln. Många hade haft problem att ta sig från San Francisco till Reno och jag och D hade haft tur som valt att åka mitt på dagen på söndagen. Ett halvt dygn senare och vi hade fastnat i bergens snöoväder så som många andra gjort.
Jag, S och min/vår kompis P skulle ha ätit middag tillsammans men P fick vi inte tag i och vi insåg att han nog glömt bort oss, så när vi möttes upp i baren gick vi direkt till steak houset i cansinot för klockan var runt 21 och vi var hungriga.
Det visade sig att norrmännen och en leverantör till oss satt vid bordet bredvid oss och P med kollegor satt vid ett annat bord lite längre bort.
Vi hade en trevlig middag trots att vi förlorat en del av sällskapet och vi skrattade en del och snackade om allt som hänt sedan vi sågs senast.
 Efter middagen gick jag till baren och S gick och lade sig, han var nog fortfarande jetlagged. Av någon anledning var jag nu pigg och klarvaken och satt en stund med norrmännen och hade kul.
Sen kom P och kidnappade mig och presenterade mig för en kollega till honom och en annan kille som de lärt känna under veckan. De var väldigt trevliga och vi hängde alla fyra större delen av kvällen.
Sen gav P upp först och gick och lade sig, sen K som skulle med P till San Francisco nästa morgon. Till sist blev jag och R kvar, hans flight skulle gå klockan 6 på morgonen så han var tvungen att åka från hotellet vid 4 och alla hade rått honom att inte gå och lägga sig. Så nu bönade och bad han mig att hålla honom sällskap. Eftersom vi hade väldigt trevligt och för att jag inte var alls trött just då och dessutom hade två stora drinkar framför mig som killarna råkat köpa dubbelt, så satt jag kvar.
Innan klockan blev 3 hade vi lärt känna varandra lite grann och hade kul och han sa att han ville hänga med till San Francisco nästa dag. Men jag skulle ju dit med S så det kändes ju taskigt mot båda så jag påpekade att jag skulle dit med en kompis och vid 3 gick han upp för att packa och jag gick och lade mig.

Det smakade inte kiss

12/10 På fredagen gick vi upp vid 7, å även om vi inte sovit i 12 timmar så hade vi i alla fall vilat så länge. J föreslog att vi skulle äta frukost innan vi bröt lägret men jag bad att vi skulle ta oss hem så snart som möjligt. Jag hade ju haft migrän och ont i nacken hela natten och bara väntat på morgonen. Nu var det dock betydligt bättre men jag kände mig matt och väldigt illamående.
Det var inga problem för J så vi bröt vårt läger och städade efter oss och så gick vi för att titta till vår vattenreningspåse. Den var nu fylld med sportdryck och jag som är väldigt kinkig med vad jag kan dricka tyckte faktiskt att det var riktigt gott!
Men illamåendet gjorde att jag bara smakade i alla fall och J drack upp resten. Det fungerade till och med bättre än vad vi trott och hoppats. Tänk vad bra att ha sånt i beredskap om det blir översvämningar och andra katastrofer. Alla skulle ha tillgång till rent "vatten" trots att det som finns är förorenat.
Vi tyckte att det var rätt friskt i luften och det visade sig vara -15, grader när vi kom till bilen och J fick skrapa rutan med mitt körkort för det var det enda vi hade tillgång till. Jag hade parkerat ordentligt åt sidan vid bommen där vi ställt oss och det var ju tur det, för när vi traskade ur skogen stod det flera skogmaskiner inne på vändplanen där och de tycktes inte haft problem att ta sig förbi min bil.
Vi åkte tillbaka till jobbet och alla hade kul åt att vi såg ut som vrak, framförallt jag i min för stora overall och ett öga som såg "sömnigt" ut.
Efter en snabb redogörelse för de andra så åkte jag hemåt och började skala av mig plagg efter plagg, det tog längre tid än väntat, särskilt som jag fortfarande hade migrän om inte alls så illa som under natten.
Sen tog jag en länge efterlängtad dusch, jag hade barr och skräp precis överallt, till och med innanför underkläderna och jag luktade sur vedrök och faktiskt kiss efter att ha använt skogen som toalett under hela natten och det utan toapapper.
Efter en varm dusch ramlade jag rätt i sängen och tog en migränspruta i låret och föll i dvala.
Runt 1½ timme senare ringde klockan, det var dags att åka till naprapaten.
Väl på plats visade det sig att han missat att "fel" kota satt fel den här gången, den har aldrig hamnat snett förr och därför hade han missat det. Vi kan inte komma på vad jag gjort för att hela halskotan ska hamna snett, men så var det.
Det kändes bra att lossa den men det gjorde fortfarande ont och jag åkte hem för att vila resten av dagen och kvällen.
Efter en stund i lugn och ro kände jag att jag hade energi att göra en sen lunch, tidig middag och bestämde mig för att göra stekt ris eftersom jag hittat färska böngroddar på Ica.
Jag kokade en stor sats med jasminris och stekte sen upp ungefär hälften av det med vattenkastanjer, champinjoner, lök, böngroddar, bambuskott och morötter. Jag kryddade med fisksås, chilipasta och sesamolja. Sen hade jag i tre ägg och rörde om lite långsamt. Det blev ruskigt gott och jag serverade det med lime och japansk soja, sesamolja, risvinäger och skivad chili.
Resten av kvällen ägnade jag åt att rensa svamp och titta på M.A.S.H.

Fantastisk kväll

25/5 På fredagen jobbade jag hemma och det blev tungt eftersom jag vaknade med migrän som jag var tvungen att ta en spruta för. Sen blev det stressigt och det var en massa småsaker som tog alldeles för mycket tid, påminna leverantörer om att göra sitt jobb och så lite andra mail och telefonsamtal hit och dit. Men slutligen var jag i alla fall klar med allt som behövde göras just då och klockan var rätt mycket så jag duschade och gjorde mig iordning för att åka till J som fyllde år. Han bor hos sin brorsa när han är i Sverige så det skulle bli grillning och häng där med familj och ett par vänner. Det var varmt och skönt så jag tog klänning på mig och kom lite sent, runt 18.30. Jag hade tagit med mig vattenmelonen jag hade hemma och den uppskattades. Sen pratade jag med en massa trevligt folk och fotade en del, det spelades väldigt bra musik och vi var flera som bad att få spellistan av J. Senare på kvällen följde D med mig och Turre på promenad för Turre hade suttit i bilen några timmar då. Turre hoppade rakt ut i sjön och simmade runt och sen lekte vi lite med honom och sen var det tillbaka till bilen för honom. När leden tunnades ut på folk senare så tyckte L att jag skulle släppa ut honom och precis då började det regna så vi satte oss i tältet allihopa medan Turre undersökte omgivningarna. Vid midnatt åkte jag hemåt efter en lugn och fin kväll med goda vänner och var nöjd. Vi hade kunnat sitta ute hela kvällen utan att frysa också, när jag åkte hemåt visade termometern på 18 grader fortfarande.

Svårflörtad? Bah...

18/5 På fredagen åt jag frukost och sen åkte jag till Sörab med soplasset. Det tog ett tag att tömma släpet, det var verkligen en massa grenar, pinnar och ris, det var inte så jobbigt som det var trist att göra ensam, men L var upptagen just då. När jag tömt allt åkte jag hem igen och fyllde på nytt och tog från båda grannarnas högar med ris som de hade, det var så pass lite att det inte var några problem att få plats med det. På vägen till Sörab plockade jag upp L, nu hade hon tid att hålla mig sällskap. Jag sa att hon inte behövde jobba, bara hålla sällskap, men snäll som hon är hjälpte hon till i alla fall. Sen åkte vi hem till pappa och lämnade släpet, han skulle ha det redan dagen därpå så det kändes onödigt att lämna det på jobbet. Jag hade haft migränkänning hela dagen och nu när jag kom hem igen var det riktigt illa, så jag tog en spruta och lade mig på soffan och slumrade en stund och när jag vaknade var jag bättre. Sen plockade jag bara med mig en ask jordgubbar och så åkte jag till H för att bli bjuden på middag. Hon höll på att grilla fläskkotletter när jag kom och det var första gången hon grillade själv och hon var nervös, men sen visade det sig att hon var en riktig naturbegåvning, kotletterna var genomstekta men saftiga och goda. Till dem åt vi pommes, sås och sallad och hade trevligt med döttrarna. Hundarna rusade runt och lekte vilket förvånade mig för Turre brukar inte vilja leka med andra hundar och han fick till och med tokryck och rejsade runt på gräsmattan och Celine som är bara 1 år gammal var jättelycklig för att han busade med henne.
Sen gick den yngre ut en stund och var med sina kompisar och sen åkte den äldre iväg och vi satte oss och tittade på Lets Dance och jag tycker att det är ganska roande faktiskt. När yngre dottern kom hem efter Lets Dance tittade vi på nån TV-serie och Turre som var lite skeptisk till henne först eftersom han inte känner henne, låg sen och mös hos henne. Han är inte så svårflörtad som han verkar.
Jag åkte hem vid 23.30 ungefär för då var jag rätt matt.

Ambulerande medmänniska

1/4 På söndagen sov jag som allra djupast och bäst när kusinen gjorde just det jag sagt åt henne att göra, ringa om det blev värre... Klockan var 9.40 och jag hade sovit alldeles för kort stund för att vara utvilad men jag drog mig upp och åt frukost så fort jag kunde och ändå gick det i slow motion...
Det gav henne dock tid att få en tid på Cityakuten i stan och det besparade nog oss en massa tid och henne en hel del lidande för den vanliga akuten verkade inte riktigt veta vad de skulle göra med akut tandvärk. Jag hämtade S och körde henne in till stan och vi blev väl bemötta på Cityakutens Tandläkarmottagning. Efter att ha röntgat tanden fick S lugnande och sen skulle vi vänta i 30-60 minuter så jag lämnade henne en stund och gick till Hötorget för att handla lite grönsaker. Jag tyckte att det var tur i oturen att jag i alla fall hamnade i stan mitt på dagen då grönsakshandlarna är där. Men se där sket det sig... tydligen är de inte där på söndagar, eller i alla fall inte den här söndagen. Nu var det istället loppis och när jag gick till Hötorgshallen för att titta där istället så visade det sig att det var stängt även där på söndagar. Mähh, behöver inte folk handla på söndagar eller?

Jag gick istället in på Akademibokhandeln med något litet vagt hopp om att min kompis H skulle vara där och jobba. Jag har inte sett eller hört nåt från henne på åtminstone ett år och hon flyttar mellan butikerna, men kan ni tänka er, hon var faktiskt där. Vi pratade en stund och hon berättade om sitt nya företag och jag hejade på och gav råd med det jag kan nåt om, men sen fick hon en kund och jag gick tillbaka för att hålla S i handen.

När jag kom tillbaka hittade jag den här artikeln i en damtidning i väntrummet. Jag läser bara damtidningar när jag är hos tandläkaren och ibland frisören och anledningen är att att jag retar upp mig så dant att det räcker med någon gång om året. Men det här var ju både en bra artikel och väldigt intressant tycker jag! Vad kul att se hur de kungliga smyckena har burits av kungligheter genom århundradena och till och med få se foton genom tiderna. En riktig fullträff enligt mig och en kul bit av historia!
Sen var det dags att dra ut S tand och hon var modig och duktig och det gick väldigt kvickt. Jag satt i fönsternishen och precis när jag tittade ut såg jag en parkeringsvakt vid bilen bakom min så jag skyndade ut och körde iväg, det visade sig att de satt upp en ny skylt där jag brukar stå. Förr stod det stoppförbud vardagar 7-17 och inget mer, nu stod det parkeringsförbud alla andra tider... Hoppsan, det var nära ögat. Jag förstår däremot inte varför det är så, man står inte i vägen för någon där.
Jag letade parkering runt, runt och körde en ganska bra bit ifrän Olof Palmes gata och hann inte hitta någon innan S ringde och sa att hon var klar och stod utanför dörren. Så jag hämtade upp henne och så åkte vi bara runt hörnet och handlade på en asiatiskt affär, S satt kvar i bilen.
Jag hittade allt möjligt kul så nu blir det ännu fullare i skafferiet...
Sen körde jag hem S och vid det här laget hade min migränkänning blivit riktigt migrän och värre än jag haft på väldigt, väldigt länge. Jag åkte trots detta till Ica Maxi i Häggvik och handlade framförallt grönsaker, jag hittade en pumpa också, nu ska jag bara komma på vad jag ska laga av den.
När jag kom hem tog jag en migränspruta och blev så gott som medvetslös i 2½ timme. När jag vaknade mådde jag bättre men inte bra, men då vet jag av erfarenhet att det bästa är att gå upp och göra saker så gjorde jag just det.

Jag och Quiz-L hade bestämt att hon skulle komma på middag men det fick vi skjuta upp på grund av migränen, trist eftersom jag redan handlat och planerat och allt sånt...
Judas har ju redan haft ett göng fästingar så nu fick han fästingmedel i nacken, halsband går det ju inte att ha på honom, han gör sig av med det på mindre än en halvtimme.
På kvällen kokade jag delikatesspotatis och gjorde potatissallad på den men till middag åt jag mozarellasallad.
Jag tvättade en maskin tvätt och därmed också ett läppstift, men M.A.C. är visst bra kvalié för det var helt opåverkat av tvätten.
Jag som alltid är så frusen var jättevarm hela kvällen, detta trots att det bara var runt 15 grader inne.

Smärta gör en trött och trots att jag sovit på dagen var jag helt slut på kvällen och gick och lade mig relativt tidigt.

Ibland kan det faktiskt bli bättre

20/2 På natten till måndagen låg jag och grubblade och kunde bara inte sova. Jag upprepade alla kvällsrutiner och hoppades på att det skulle hjälpa men icke. Jag var fortfarande vaken 7.30 på morgonen, det vill säga när jag borde ha gått upp. Jag insåg att det inte skulle fungera att jobba en hel dag utan någon sömn alls och dessutom började jag nu få migrän. Jag stannade kvar i sängen och kom inte till jobbet förrän fram till eftermiddagen. Om bara hjärnan kunde fatta att det är bättre att vara ledig hela helgen inklusive söndag än att börja grubbla på jobb redan på söndag morgon och fortsätta så pass att man inte kan sova och därför missar halva arbetsdagen på måndagen...
Innan jag åkte hemifrån gjorde jag en äggmacka av en överbliven pannbröd, skinka, stekt ägg, majonnäs, massor med ruccola och cocktailtomater.
Jag fick i alla fall en del gjort på eftermiddagen men kom hem rätt sent. Sen gjorde jag mig i ordning och åkte till Tudor Arms för måndags-quiz med mitt lag. Med mig hade jag en stor låda Belgisk Choklad som jag fått i julklapp och den där förhatliga DVD till Quiz-E, Little Britain. Bättre att hon får den som gillar den än att jag stör mig varje gång jag ser den i hyllan.
Jag blev bemött med öppna armar av P och L och mitt lag var i bästa form och jag hade faktiskt en väldigt trevlig kväll och mådde mycket bättre när jag kom hem. Att vi dessutom vann hela quizzet och jag tog hem en av bonusutlottningarna också gjorde ju inte kvällen sämre. Quizzet var jättesvårt och vi hade inte en tanke på att komma placerade ens, förrän vi insåg att alla låg lågt i poäng. I slutänden hade vi faktiskt rätt bra poäng i alla fall eftersom vi bara hade två fel på andra omgången, så vi vann med 42 poäng mot tvåans 40.
En på det stora rätt lyckad dag med tanke på hur den började.

Marinerad soffa

På onsdagen vaknade jag med migrän och kom aldrig iväg till jobbet, jag var inte i skick att jobba. Men till slut kunde jag inte sova mer och gick upp och försökte äta frukost. När eftermiddagen började krypa sig på kände jag en viss rastlöshet som jag inte kunde göra så mycket med så som jag mådde, men fick plötsligt en idé om att man kanske kunde tvätta soffans klädsel. Jag har haft soffan i drygt 6 år och aldrig tvättat den, tanken att det skulle gå har aldrig slagit mig, men nu kom jag ju på att det sitter dragkedjor på alla fodralen... Sagt och gjort, strax hade jag strippat alla kuddarna och kom sen på att det nog gick att strippa även dynorna. Allt åkte i tvättmaskinen i omgångar men eftersom jag inte hittat ett enda tvättråd någonstans så körde jag dem i 30 grader handtvätt. Det verkade inte riktigt räcka för att få det riktigt rent, men det vore så trista att upptäcka att man krympt alla fodralen och att de inte längre passar soffan...
Jag bäddade in de nakna dynorna i en stor filt och Turre och Judas tyckte att det fungerade bra. Den där soffan är egentligen helt ypperlig som gästsäng, om man tar bort alla kuddarna är den bred nog för 2 personer och om man inte är längre än jag (168 cm) så kan man ligga raklång utan problem.
Jag eldade för att värma upp huset och så diskade jag upp i köket och bakade två limpor eftersom jag hade slut på bröd. Nu var migränen bara ett ömt huvud och yrsel och jag tittade en stund på en ny TV-serie jag köpt, Arrested Development och den är lättsam och rätt så roande faktiskt.
På kvällen var jag tillräckligt bra för att åka till pyssel men jag klarade inte av att gå/springa dit så jag tog bilen. Jag tog med mig de 6 klänningarna jag köpt på Bonprix och mannekängade i dem, det konstiga är att den jag tyckte var helt fruktansvärt tantig och ful var den som de andra tyckte var finast. Dessutom lade de in veto mot en ljusblå/turkos klänning som de sa fick mig att se rosa ut...
Vi var inte så många den här gången, bara mamma, jag, syrran, systerdottern och L, men vi hade trevlig ändå.

Sen när är jag hemma en lördagskväll?

14/1 När jag vaknade på lördagen hade jag fortfarande kvar huvudvärken jag gått och lagt mig med och kom plötsligt ihåg att jag inte hade nåt smör hemma och bara knäckebröd. Jag funderade först på om jag skulle åka och handla men bestämde mig istället för att ringa syrran och se om hon och ungarna ville hänga med till kondis och äta frukost. Hon ville inte men ungarna hängde på, så fort jag satte mig i bilen och mötte solljuset insåg jag att jag skulle behöva mina migränsprutor så jag vände och hämtade dem. Lagom tills jag hämtade upp ungarna hade jag en ordentlig migrän och insåg att jag inte skulle bli nåt kul sällskap. Trots det handlade jag en räkmacka och en latte och började försöka smutta i mig latten till att börja med. Det gick inget bra alls och strax senare stod jag och hulkade över toaletten... En stund senare började jag däremot känna att sprutan jag tagit när vi kommit dit började verka och jag gjorde ett nytt försök med latten. Nu gick det bättre och sen kunde jag till och med äta några räkor även om jag inte åt så mycket.
Men sen började jag må bättre och var också lite bättre sällskap åt L och S. Nu började jag tro att jag faktiskt skulle kunna få nåt gjort även denna dag så jag och L bestämde oss för att köpa systemkameran jag suktat efter ett tag. S skulle möta upp med pappa M för att köpa en ny mobiltelefon.
Jag och L åkte till Barkarby för att titta efter kameran på Media Markt och de hade den men inte bara kamerahuset utan en som hade ett mindre objektiv till också. Vi bestämde oss för att kolla NetOnNet och Elgiganten också innan vi bestämde oss men det visade sig att de var betydligt dyrare där så slutligen åkte vi tillbaka till media Markt och köpte kameran och en kameraväska till min nya kompaktkamera och så ett par hörlurar. Förpackningen var öppnad och jag bad om rabatt på den. En tjej tittade på lurarna och sa att de var i gott skick men att jag kunde få 20:- rabatt på dem. De kostade 249:- så det blev ingen större sillnad men jag tycker att det är trevligt när man får gehör för det man säger så jag var nöjd i alla fall.
Vid det här laget var vi både trötta och hungriga och skyndade hemåt.

Jag var yr av trötthet men var ju tvungen att handla smör och lite sånt och när jag kom hem åt jag lite och vilade på soffan. Det är svårt att förklara men man får vad jag brukar kalla "migränbakfylla" efter ett migränanfall även fast det är över så mår man konstigt och skyddar liksom huvudet. Det känns som om man har ett stort öppet sår i huvudet och så blir man oerhört trött av att ha så ont.
Jag hade bestämt preliminärt med S att vi skulle gå ut på kvällen men jag kände att jag inte skulle orka, en kväll på soffan var vad jag skulle klara av.
Efter att hon försäkrat mig att det var okey ringde G och ville också att jag skulle möta upp på puben men jag sa återigen nej.
Jag laddade batteriet till kameran och när det var klart skulle jag testa den och insåg att de minneskort jag haft till den gamla kameran inte passar i den nya så jag kunde inte prova den...
När jag sedan skulle testa de nya hörlurarna insåg jag att sladden var av... hon hade ju kollat och sa att de var i gott skick.
Resten av kvällen tog jag det lugnt och tittade på första säsongen av Remington Steel som jag köpt men den är ju inget bra alls!
Jag gjorde Tom Yam Goong till middag och det blev bra, jag åt den med lite ris i.