Snyggare flygning har jag aldrig sett

18/4 På lördagen gick jag upp tidigt och packade det sista, åt en snabb och liten frukost och checkade ut från hotellet, sen lämnade jag in väskorna för förvaring hos hotellet. Vid frukosten åt jag en av de där stora passionsfrukterna och provade en annan frukt som jag listade ut hur den skulle ätas genom att spionera på mannen vid bordet motsatt mot mitt, den var mjölig och inte alls god, så jag kastade den. Jag hade bokat en tur till Jesusstatyn och skulle bli hämtad klockan 9 på morgonen. Jag var oerhört trött men om man åker så långt som till Rio måste man ju ta sig en titt på den tycker jag. Jag satt utanför hotellet och tittade efter någon van eller buss som skulle kunna vara den jag väntade på. Vid 9.30 gick jag in och frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att kontakta företaget som det var bokat igenom. Det var killen i receptionen på det andra hotellet som hjälpt mig att boka. Jag hade en liten lapp med bokningen på och den här killen googlade företaget och hittade ingenting så till slut ringde han till hotellet som hjälpt mig att boka och de erbjöd sig att ringa till guideföretaget och återkomma till oss. Strax senare gav killen i receptionen luren till mig och jag visste inte riktigt vem so var i andra änden när jag tog luren. Det var en dam som kunde rätt dålig engelska men hon sa att de hade haft lite problem på morgonen och att de skulle kunna hämta mig vid 13 istället... Det var ju försent för mig eftersom jag skulle åka och jag tror att "problemet" de haft var att de helt enkelt hade glömt bort mig...
Det var väldigt surt när jag gått upp tidigt fast jag var så trött och dessutom hunnit checka ut!
Jag var väldigt besviken och egentligen kände jag mest för att skita i det och ta det lite lugnt bara tills jag skulle iväg till flygplatsen. När allt detta var klart var klockan redan efter 10 men jag frågade killen i receptionen om jag kunde ta en taxi upp dit och han sa att det kunde jag. Jag hade på gränsen tillräckligt med kontanter för att göra både det och komma till flygplatsen men som sagt jag tror inte att jag kommer att välja att åka tillbaka så jag ville ha det gjort. Alltså tog jag en taxi upp mot kullen och nedanför kullen stannade taxichauffören och sa att jag skulle gå av. Han kunde inte engelska men jag lyckades förstå att han lämnat av mig vid en tågstation av något slag. När jag gick fram till den så fick jag veta att man måste köpa biljett i förväg till det tåget för att alla andra gör det, det är väldigt sällan det finns biljetter att köpa vid luckan helt enkelt... Vid det laget var jag rasande! Varför sa killen i receptionen att jag kunde ta en taxi upp? Varför sa han inget om att man måste ha biljett till en bergbana? Jag tog ett par bilder med full zoom och det blev ju inte bra alls och från de flesta ställen nedanför den kunde man inte ens se den. Det fanns biljetter till tåget klockan 13 men det var ju strax innan jag skulle åka till flygplatsen så det tordes jag inte köpa och inte sjutton ville jag sitta där och vänta i flera timmar. Jag tog en taxi tillbaka och gick fram till receptionen och talade artigt om för honom att han var en idiot som sagt att jag kunde ta en taxi upp dit, man måste ju ha en tågbiljett. Ja säger han då, men du  kunde ha tagit bussen här utanför upp dit...
Som om denna dag inte kunde bli värre så gick jag ned till hotellets del av stranden för att sätta mig en stund i solen och då visade det sig att de hade slut på solsängar!
Jag gick istället upp på taket till poolen där och hittade en plats som till större delen låg i solen, eftersom de hade parasoll överallt så var de flesta i skugga.
Äntligen kunde jag slappna av en stund.
Efter en stund hörde jag en helikopter och blev nyfiken och ställde mig upp och bevittnade den snyggaste flygning jag någonsin sett! Tydligen hade det hänt en olycka ute i vattnet och tre personer behövdes föras in till land. Först släppte de av en yträddare och sen slängde de ner en boj i vattnet och sen flög de helikoptern så att bojen släpades långsamt efter den i vattnet och med enorm precision så drog de dem precis rakt fram till de nödställda! Denna snygga och precisa manöver gjorde de tre gånger och sen plockade de upp sin yträddare och flög vidare. Jag vet inte hur det gick för de räddade människorna för det var för lång bort på stranden för att avgöra. Men jag har ju sett en del flygning i mina dar och jag har då aldrig sett något liknande!
Framåt eftermiddagen hämtade jag de kläder jag tänkt ha på mig på resan hem och sen gick jag upp till hotellets spa och duschade och bytte om och sen tog jag en tomatsoppa innan jag tog en taxi mot flygplatsen.

Själv var jag glad för sällskapet

14/4 På tisdagen hade det ju varit meningen att S skulle jobba men han hade fortfarande inte fått sin väska och en engelsman kan ju inte gå på en jobbmässa utan sin kostym! Alltså fick jag sällskap hela dagen. Vi gjorde inte mycket vettigt eftersom S fortfarande hoppades att hans väska skulle dyka upp, så trots att det inte fanns mycket runt omkring hotellet mer än påbörjade men inte avslutade projekt, så var vi ändå på och runt hotellet hela dagen. Det första vi gjorde var att leta efter frukost och då insåg vi att det inte fanns mer än en restaurang i området och den öppnade rätt sent, men vi bestämde oss för att vänta. Dessutom var det ingen i personalen som pratade engelska så vi använde våra gemensamma språkkunskaper i Engelska, Svenska, Spanska och Grekiska för att försöka lista ut vad saker betydde i menyn. Vi fick nästan det vi trott att vi hade beställt även om vi fick fel dricka, som tur var ville båda ha den andras dricka, så vi kunde byta med varandra och båda var nöjda. Det var däremot inte frukost utan istället lunch. Tjejen som servade oss var helt ointresserad av att försöka förstå eller att göra ett bra jobb, hon släpade fötterna efter sig som om hon var trött på livet i allmänhet och gav oss inte ett enda leende eller något sånt trots att vi försökte få henne att slappna av lite. Från min balkong såg jag åtminstone fem stycken höghus i varierande färdighetsgrad, men där arbetet hade stannat upp på vägen och nu håller de på att brytas ner av väder och vind. Verkar vara ett väldigt slöseri med resurser. Framåt kvällen bestämde sig i alla fall S för att börja leta efter en ny kostym eftersom väskan fortfarande var kvar i Europa enligt flygbolaget och sannolikheten att den skulle komma på förmiddagen nästa dag var obefintlig eftersom det inte gick en flight då. Så vi tog en taxi till ett köpcentrum som receptionen hade rekommenderat för det syftet. Jag har aldrig varit med om ett mer värdelöst centrum, inga av butikerna lockade någon av oss, inte ens om vi bara hade varit där för att shoppa lite utan något tydligt mål. Det var relativt låg kvalité på varorna och det var liksom inget synligt tema och någon skobutik hittade vi inte alls trots att det var ganska stort.
Vi tog en ny taxi och åkte till ett annat köpcentrum på vår lista. Där hade de i alla fall märken man kunde känna igen och de hade både kläd- och skoaffärer och restauranger och annat. Där hade jag nog kunnat tänka mig att ströva runt och shoppa lite. Nu så halvsprang vi istället runt för att hitta herrbutikerna innan de stängde. Personalen i butikerna var ganska sysslolösa och hjälpte gärna till. Saken är den att S är lite ovanligt byggd om man inte ska uttrycka sig starkare. Han är av normallängd med har en överkropp som är som en tunna, inte för att han är tjock utan för att han när han var yngre tävlade en hel del i fittnesstävlingar, eller var det kanske body building...? I vilket fall så är han alltså väldigt stor på överkroppen och armarna och dessutom har han breda axlar. Ni blir kanske inte så förvånade om jag säger att vi inte hittade en kostym som passade alla hans krav på passform, kvalité och pris. De som fyllde de två första kraven var enligt honom för dyra... Det slutade med att vi gav upp, men inte innan mina enorma skavsår från långpromenaden på söndagen hade gått upp...
Efter att vi gett upp gick vi till en av restaurangerna i centrumet och åt middag. Det var någon typ av steak house eller nåt och maten var helt ok även om den var lite dyr. Hon som servade oss var däremot en riktig pärla och var trevlig, snabb och kändes äkta i sitt sätt!
När vi kom tillbaka ägnade jag resten av kvällen till att tejpa ihop alla mina skavsår och sen sova.

Jag vet inte, på svenska och engelska låter de ju i alla fall inte lika

13/4 På måndagen åt jag frukost på hotellet och det fanns inte jättemycket att välja på som jag ville ha. Men jag tog en pssionsfruktshalva och jävlar vad stor den var! Den ser inte alls likadan ut som de vi är vana vid och den är betydligt mycket större, men den luktar och smakar precis likadant! Jag visste inte att det fanns såna, varför importeras inte de till Sverige och Europa för? Från frukostrestaurangen var det väldigt fin utsikt över stranden, det kändes nästan mer som en kuliss, det var liksom för fint för att vara verkligt. På Copacabana gör de något som jag aldrig sett någon annanstans, de har en sån där droppslang utlagd med jämna mellanrum från strandpromenaden till vattnet. Det gör att man inte behöver skålla fötterna på den heta stranden när man ska ner till vattnet, det är ju så enormt smart! Från min balkong kunde jag ju som sagt se stranden, men jag kunde också se Jesus-statyn på sin klippa, jag är ju så resvan att jag har svårt att fatta och uppskatta ställen som egentligen är exotiska och spännande och det hjälper mig lite att se de kända landmärkena, det gör att det känns mera helt enkelt.
Jag fick tillåtelse att checka ut sent och fick gratis till 14. Jag gick till bankomaten och fixade äntligen kontanter, jag är ju som sagt dålig på att förbereda mig, så jag hade varken koll på vad deras valuta hette eller hur den låg i förhållande till svenska kronor... På vägen tillbaka till hotellet köpte jag en dricka, tänk vad livet blir enklare när man har tillgång till kontanter. Lite synd däremot att man inte kan handla med kort överallt i Rio, med tanke på hur vanligt det är med rån så borde ju folk vilja bära så lite kontanter som möjligt.
Efter att jag checkat ut gick jag ned till stranden en stund, hotellet hade egna solsängar därnere så det var enkelt och bekvämt, jag hade inte ens med mig handduk ner eftersom de hade det också. Det var varmt och skönt men inte stekande eftersom det var eftermiddag. När solen gått ner gick jag tillbaka till hotellet och upp till deras spa-avdelning på taket, där fanns en dusch som man kunde använda efter att man checkat ut. Badrummet var litet och varmt så det blev imma på spegeln och jag svettades nästan medan jag duschade, det var svårt att se fräsch ut. Jag åt en soppa med bröd till middag däruppe på taket och satt och läste en bok, senare på kvällen hörde min kompis S av sig och sa att han landat och jag skulle ju flytta till hans hotell samma kväll för att få sällskap. Jag tog en taxi till Ramada hotell (trodde jag) det var runt 40 minuters resa eller nåt sånt och jag blev avsläppt på hotellet. Det var något som gjorde att jag blev osäker på om jag var på rätt hotell och jag skickade ett sms till S och frågade om jag var på rätt ställe, det visade sig efter en del diskussioner och sånt att jag inte alls var på Ramada, jag var på Granada... De uttalar Ramada helt annorlunda än vad vi gör, men jag tyckte att jag så gott som bokstaverat namnet eftersom jag uttalat alla bokstäver väldigt tydligt. En kille i receptionen ordnade med en ny taxi till mig och sa att det skulle ta en timme till det andra hotellet eftersom jag blivit körd åt motsatt håll! Han var helt bestört över vad som hade hänt och sa att han var ledsen för att det hade hänt mig. Den nya taxichauffören var lika bestört han och ringde alla sina vänner på vägen och berättade hela historien, visserligen på Portugisiska, men jag snappade ju i alla fall upp hotellnamnen. Slutligen kom jag i alla fall fram till rätt hotell och det låg mitt ute i ingenstans, anledningen att S skulle bo där var att han hade jobb att göra på en mässa i närheten. Eftersom det var runt midnatt när jag kom till rätt hotell så mötte vi bara upp och sen gick vi och lade oss båda två. Han var inte heller så glad för han hade inte fått sin väska när han landat, den var kvar någonstans på vägen.

Jag får leva utan den den närmaste veckan

1/3 På söndagen skulle vi ju åka hemåt, men inte förrän vi hade fått vår andra frukost igen! Jag valde vad vi kallar bruschetta i Sverige, men vad jag förstår betyder det egentligen macka på italienska, den kan alltså se ut ungefär hur som helst. Jag förklarade vad det var jag ville ha och efter ett tag sa tjejen; Aha, du vill ha en xxxx. Jag minns inte vad det hette, jag snappade inte riktigt upp det, men in kom i alla fall precis det jag ville ha och den smakade precis så som den skulle! Jag var jättenöjd och redo att lämna Italien.
Han som hämtat oss på flygplatsen hämtade oss nu också och körde oss tillbaka. Resan i sig var väl som resor är mest, jag gillar verkligen inte att behöva mellanlanda. Det blir så mycket besvärligare. Vi var inte framme förrän rätt sent och sen var det kö till taxibilarna. Som tur var gick kön rätt fort eftersom det var många bilar på plats, det regnade också vilket ju inte gjorde det roligare att komma hem. Vi delade en taxi och åkte till jobbet med den, där hade vi alla lämnat våra bilar just för att kunna dela taxi. K bor söder om stan, S bor i Märsta och jag bor ju närmast, i Väsby.
K hade lagt några av mina grejer i sin väska. Jag hade mycket plats kvar i min, men med olivoljan och kaffemaskinen och lite annat blev det för tungt om jag även tog mjölkskummaren och honungen. Ks väska var liten, men hon är bra på att packa så allt gick i till slut.
Jag fick tillbaka grejerna innan vi åkte hem eftersom hon skulle vara ledig den kommande veckan. Dessvärre glömde vi sladden till mjölkskummaren i hennes väska... jag kom på det strax efter att jag åkt, inte alls lång bort var jag, men min telefon hade slut på batteri och för övrigt hade K inte ens med sig en telefon, så det hade inte hjälpt.
När jag kom hem gick jag och lade mig på stört, jag var helt slut.

Tre amigos åker till Rom

26/2 På torsdagen var det stressigt på jobbet, men det var också väldigt hög stämning i fikarummet eftersom alla skulle vara lediga på fredagen. Ett gäng skulle till syrran på pysseldag, men jag och två kollegor K och S hade bestämt oss för att åka till Rom istället!
Framåt eftermiddagen fick vi skjuts till Arlanda av vår kollega O, när han släppte av oss och hjälpte oss att få ut väskorna ur bilen så märkte han upp dem med hemgjorda bagagetaggar, det gav oss ett skratt.
Det tar längre tid än man kan tro att ta sig till Rom, det finns nämligen inga direktflighter från Arlanda, i alla fall inga vi kunde hitta.
Vi var tvungna att mellanlanda i Frankfurt på vägen dit men det var bara någon timmes väntan där så det gick rätt fort. Första flighten lyckades vi komma bredvid varandra men inte den andra. K som satt i mitten hade det bra och vände sig ju åt än den ena än den andra sidan för att titta på oss och prata. Jag och S däremot gick av planet med väldigt ömma nackar eftersom vi suttit vända åt samma håll hela tiden.
När vi kom till Rom så stod hotellets egen chaufför och väntade på oss med mitt namn på en skylt. Jag hade frågat dem hur man enklast tog sig till hotellet och de svarade att de kunde skicka en chaufför till samma pris som en vanlig taxi och det lät ju rimligt och enkelt.
Det tog ett bra tag att komma till hotellet och väl där var klockan runt 23, tjejen som var ansvarig för hotellet kom dit och gav oss nyckeln och checkade in oss. Det var egentligen inget riktigt hotell visade det sig... det var 3-4 rum i en stor lägenhet. Eller alltså, det var ju omgjort till hotell och de hade en liten, liten reception, men den var sällan bemannad, det var den bara om någon skulle komma eller gå.
 Vårt rum hette Anita och där fanns en dubbelsäng, en våningssäng, ett litet men fräscht badrum och en tavla av Anita Ekberg så jag kände mig rätt hemma! Sängarna var stenhårda och rummet var inte jättefint och det var trångt, men det var rent och snyggt och jag skulle kunna tänka mig att bo där igen om jag ville bo på lågbudgethotell. Det kostade oss vardera knappt 100 euro för tre nätter.
 Så snart vi fått in väskorna skyndade vi oss ut för att se om det fanns någonstans vi kunde få något att äta. Det visade sig finnas ett ställe inte så långt från hotellet som serverade pizza och pasta bland annat trots att det var sent. Det smakade helt ok och pastan var hemgjord. Jag åt Carbonara och var nöjd, fast det blev mycket över, det fanns kylskåp på rummet men ingen micro vad vi hade sett. Det fanns inga gemensamma utrymmen där det skulle kunna finnas.
Vi bestämde att K och S skulle dela dubbelsängen, de är båda gifta och vana att sova bredvid någon, jag känner mig inte riktigt bekväm med det längre tyvärr.
De andra somnade som klubbade sälar och själv låg jag vaken ett bra tag. Jag hade inte tagit med mina sömntabletter ut och det tog ju ett tag för dem att verka. Sen vaknade jag ganska många gånger under natten för att sängen var så hård att min korsrygg gjorde jätteont. Det blir som en typ av kramp i den och det blir svårt att ens vända sig till slut. Ändå var min säng den mjukare av dem...

Flickan i guldtaxin

29/12 På måndagen vaknade jag full med hopp om att få åka hem och det fick jag också! Först blev jag serverad den värsta frukost jag någonsin smakat tror jag! Allt på det här sjukhuset var proffsigt och jag kände mig väl omhändertagen och trygg i deras händer, det som var under all kritik var däremot maten. All mat. Inga undantag alls... Allt serverades kallt, täckt med plastfolie, till och med pasta med sås, omelett och rostat bröd. Sen råkade det vara så illa att just den frukt jag serverades hela tiden är en av de få Thailändska frukter jag inte alls tycker om. Min vän Yoyo frågade mig en gång vad den hette på svenska och jag kan inte minnas att jag någonsin sett den i Sverige, men jag personligen skulle nog kalla den för Thailändskt äpple.
Konsistensen är lite som äpple, men den är något hårdare, kanske som ett omoget päron... jag vet inte, men jag tycker inte om det i alla fall.
Efter frukost och ett samtal med läkaren fick jag tillåtelse att åka hem och jag bad dem att ringa en taxi åt mig, det tog tid, jag fick vänta rätt länge, men när den var på plats körde sköterskorna ned mig i rullstol till entrén med hjälp av en vaktmästare. Jag kände mig lite yr och matt, men det var kanske på grund av medicinerna, det faktum att jag hade oerhört ont eftersom jag inte fått ta mina värktabletter och inte fått något alternativ, eller så var det så enkelt att jag hade lågt blodsocker efter två dygn med minimal föda och i stort sett bara levt på dropp.
Min chaufför var så uppfriskande thailändsk som han kunde ha varit, pratade i stort sett inte ett ord engelska, men var villig att snappa upp vad han kunde för att förstå vart jag ville åka. Hans taxi var helt inredd i guld, också väldigt Thailändskt och kitchigt. Jag gillar det på något sätt, just för att det är så Thailändskt. Det som oroade honom var att han inte skulle hitta hem till mig, men eftersom han visste att jag skulle till Mae Phim och han hittade dit, så lugnade jag honom med att jag skulle hitta sista biten. Drygt en halvtimme senare började vi närma oss Mae Phim och jag började inse att jag faktiskt snart var hemma.
När jag väl kom hem tog jag det ganska lugnt och försökte få i mig lite mat. Jag tände de nya ljusen jag släpat dit ända från Sverige. Av någon anledning tycker jag att det är enklare att släpa sånt över halva världen än att åka till IKEA i Bangkok... Jag hade också med mig plastblommor utöver all mjölk, mjöl, te och yoghurt... Generellt är låtsasblommor bättre i Sverige än i Thailand, fast de två kaktusarna som står bredvid ljusen är faktiskt Thailändska och om du inte känner på dem är det nästan omöjligt att gissa att de är fejk.

Mina stora livvakter

18/4 På fredagen var jag då framme i Thailand på morgonen. Ju hade tipsat mig om en kille som man kan hyra in som chaufför att hämta en i Bangkok för att ta sig till Mae Phim. Jag bestämde mig för att boka honom för det var enkelt och han bor granne med mig så han lär ju hitta bra. Han var i tid och hittade mig fort på flygplatsen. Jag bad att få handla lite kaffe på Starbucks innan vi åkte från flygplatsen och det var förstås ok.
Sen åkte vi hemåt Mae Phim. Jag satt i baksätet och halvsov större delen av tiden och Y var precis lagom för mig, om jag ville prata pratde han med mig och ville jag vara tyst så var han tyst. Dessutom körde han väldigt, väldigt bra. Det är mer regel än undantag att man blir skrämd när man åker bil med Thailändare, främst för att de kör alldeles för tätt inpå bilen framför. Y gör inte det, han kör bra till och med med svenska mått mätt och han har en ren och ny bil som är bekväm och fräsch.
Ungefär 2½ timme senare var vi hemma och han hjälpte mig med väskorna till dörren och vi kom överens om att jag skulle höra av mig i god tid om när jag ville åka tillbaka till flygplatsen.
Jag tog upp mina väskor till lägenheten och packade upp det mesta och hängde det i garderoben.
Sen gick jag ned till den lilla lokala butiken som är precis nedanför min lägenhet och där köpte jag vatten och dricka och lite sånt.
Sen satte jag mig utanför butiken en stund, för de har fritt wifi. Plötsligt blev jag överfallen bakifrån av två stora killar! Det visade sig vara gudsonen och hans lillebrorsa. De är ju både långa och stora vid det här laget och när jag sitter mellan dem så ser jag ut som en pytte. Deras mamma och resten av familjen kom strax efter och sa att de var dags för lunch på stranden så vi delade upp oss i två bilar och åkte de få hundra metrarna till en av serveringarna på stranden och där åt vi en lunch tillsammans allihopa. Vilken bra början på min vecka! Alla var där, hela familjen!

Ibland får man böja sig för majoriteten

9/11 När vi vaknade på lördagen var vi jättehungriga jag och V. Jag gick och suktade efter resterna av min pizza men tyckte att det var taskigt av de andra att äta det till frukost. Men sen sa V, låt oss äta upp pizzan! Då hade jag inte längre någon kraft att hålla emot och jag sprang och hämtade den och sen åt vi den till frukost i sängen!
När jag uttryckte mitt dåliga samvete sa V att de andra också hade pizza, men det var ju inte riktigt sant, det var ju bara L som hade det.
Hon hade också ätit pizza till frukost men S var inte särskilt upprörd över det och de bestämde alla ihop att second breakfast skulle bestå av munkar.
Det låg en Dunkin Donuts längre ned på vägen och dit gick vi. De hade något erbjudande som gjorde att det var billigare att köpa 12 munkar än de 8 vi ville ha, så vi tog 2 extra med oss tillbaka. Jag tog en vanlig sockermunk, resten åt ungarna upp...
Ja, jag är inte så mycket för socker och grejer, men det är ju de och jag hade ju i alla fall fått pizza till frukost.
Vi hade ju hört att man skulle åka till kryddmarknaden när man är i Dubai, så det gjorde vi. taxi får inte åka hela vägen in så han släppte av oss på en taxistation och pekade vart vi skulle gå. Det var bara det att vi inte riktigt visste vad vi letade efter. Överallt var det folk som försökte få med oss för att handla alla möjliga skitsaker och fuskkopior. Det har jag ju hört är olagligt i Dubai och man vill ju inte gärna bli haffad där så jag sa till ungarna att skaka av sig alla de säljarna och inte ge sig in i några diskussioner med dem. Efter en stunds letande i gränder och gator började de gnälla som småbarn och undrade vad jag skulle göra åt problemet med att vi inte hittade rätt. L hävdade att hon var nära att få solsting av värmen och ville ha något att dricka, men ingenstans hittade vi någon servering.
Efter att vi gått in i en tygaffär och haft sån tur att vi hittade en mycket hjälpsam butiksägare och kund, så började vi visst att gå åt rätt håll. Sen sista biten kunde vi förlita oss på mitt blodhundsluktsinne. Jag kände lukten av kryddorna och vi följde min näsa och hittade slutligen rätt. Jag vet inte om det var hela marknaden och om det ens var rätt marknad. Men det var en väldigt trång gränd som såg ut som allt annat än en turistfälla och vi var några av de få turisterna vi kunde se där.
Jag vet inte vad det var som fick mig att välja just den butiken jag valde, men det kändes rätt. Där förhandlade jag pris på vaniljstänger, peppar, fänkålsfrö och saffran bland annat. Jag tror att jag lyckades med mitt prutande, men det är ju svårt att avgöra. Men när jag bekräftade priset vi kommit överens om så hyssjade killen mig och sa att han inte ville att amerikanerna som stod i butiken skulle höra vilket pris jag hade fått och han verkade faktiskt mena det.
Ungarna köpte saffran till sin pappa och jag till min mamma i julklapp. Jag köpte också 10 gram till mig själv.
Jag hade inte så mycket kontanter men butiksägaren sa att hans bror kunde följa med mig till bankomaten så jag bad S att följa med också, tjejerna blev erbjudna en varsin stol i butiken så länge. Det var en jäkla tur att den där brorsan följde med oss, vi hade nog aldrig hittat tillbaka för att hämta tjejerna igen annars.
När jag nu fått mina kryddor orkade jag inte med ungarnas gnäll mer utan gick med på att ta en taxi till Dubai mall även denna dag.
De tyckte inte heller att det var ett så bra ställe, men det var rent, svalt och hemtamt och så fanns det serveringar.
Taxichauffören som körde oss från kryddmarknaden till köpcentret skrämde oss från vettet, han körde alldeles för fort och bromsade inte förrän i sista stund när han kom ikapp en annan bil eller kom till en korsning eller sväng. Vi var väldigt lättade när vi klev ur bilen.
Vid det här laget var det dags för lunch och ungarna ville ha mer socker så vi gick till IHOP för att äta pannkakor.
Jag var sugen på det jag med, men sen slutade det förstås med att jag åt ungefär en halv pannkaka allt som allt.

På kvällen när det var dags att äta gick vi en bit in i ett kvarter bakom hotellet och hittade en indisk restaurang där alla kunde tänka sig att äta för att det var så pass billigt. När vi ätit gick V och S tillbaka till hotellet medan jag och L betalade och tog en liten omväg tillbaka. När vi kommit tillbaka till hotellet hade V en idé, hon ville till poolen. Himla synd att vi inte tänkt på det tidigare... Det var visserligen inte särskilt varmt, men det hade kanske varit trevligt att spendera dagen i solen på taket snarare än på Dubai Mall.
V hoppade i medan vi beundrade utsikten och fotade lite. Dubai är helt klart bättre på avstånd än när man är där.

Sen packade vi våra väskor och fixade klart allt inför hemresan nästa dag.

Surt att bli lurad när man inte ens blivit lurad

8/11 Jag på fredag morgon vaknade vi i Dubai. Vi hade bestämt att vi skulle till världsberömda Dubai Mall denna dag. Det är världens största köpcentrum så det här skulle bli spännande. Det visade sig däremot att ryktet vi hört om en inomhusbacke för skidåkning handlade om ett annat köpcentrum i Dubai. Det fanns däremot ett vattenfall, ett akvarium stort nog att dyka i och en isrink.
För övrigt kändes det inte alls särskilt märkvärdigt eller häftigt och affärerna var desamma som i de flesta köpcentrum förutom att lite fler var av dyr, fin karaktär. Inget som intresserar mig alltså. Syrran och australienska K skulle däremot ha gått i spinn av Miss Kitty Affären vi hittade.
När vi satte och och tog en kaffe och bulle på Starbucks så tittade jag in en stund på Facebook eftersom de hade fri wifi. Just då kommenterade brorsan en kompis status, det visade sig att den kompisen var i Dubai mall just då och satt på Starbucks... Jag ställde mig snabbt upp och scannade av omgivningen men såg honom inte. Han syns rätt bra så om jag inte såg honom kanske det finns ett till Starbucks inne på Dubai Mall. Men ändå, vilken grej!
Vi tog oss en promenad ut när vi kände oss ganska möra och klara med köpcentret och timade det perfekt. Det var en massa folk utanför dörren och på väg ut och vi funderade förstås på varför?
Det visade sig vara dags för kvällens första vattenfontänspel. Det görs med musik och var rätt häftigt och vi gick så pass långt från entrén att vi kunde sitta ned på kajkanten utan att trängas med en massa andra och vi satt på första parkett.
När det kändes som om showen började gå mot sitt slut började vi att tränga oss tillbaka mot ingången igen och följde med möda skyltarna mot taxiupphämtningen. Den var långt ner i källaren, men det är enda stället för det är tillåtet för taxi att plocka upp passagerare, så det är bara att ta sig dit på sina ömma fötter.
Vi stod i en kort kö och folk blev upplockade vartefter. När det var vår tur pekade taxivärden på en svart Lexus som stod i en annan del av garaget. Jag skakade på huvudet och sa att vi ville ha en vanlig standardtaxi. Han insisterade på att det var samma pris och att de körde på taxameter och jagade iväg oss mot Lexusen. Jag var skeptisk men tyckte att jag varit passande misstänksam, men mycket riktigt. När vi var framme vid hotellet hade det kostat tre gånger mer än en vanlig taxi!
Så jävla fräckt när jag inte ens lät mig luras, han svarar mig alltså med en ren lögn! Jag är säkert inte särskilt originell när jag säger att något av det värsta jag vet är att bli lurad. Det är nästan ännu värre när man inte ens varit naiv och blivit lurad men ändå har blivit det. Surt som fan till och med...
Vi gick upp på rummet med de få saker vi handlat och sen gick vi utefter gatan för att hitta någonstans att äta. Vi var rätt överens om att Pizza Hut var ett bra val just idag och det var vi inte ensamma om, de flesta restauranger vi gick förbi var ganska tomma, men Pizza Hut var så gott som fullsatt. Jag och L delade på en pizza och eftersom jag bara fick i mig en slice så blev det en hel del över. Vi bad om doggy bag och eftersom även V hade över så var vi smarta nog att lägga hennes bitar och mina i samma låda eftersom vi delade rum. L fick en egen låda. S hade som vanligt inga rester, hans tallrik var länsad.
Bakom V och S satt en familj med två lite äldre barn, det ena barnet, en ung tonåring stank så att vi höll på att storkna allihopa, men värst var det förstås för S och V som satt närmast honom. Hur kan man ens lyckas lukta så illa? Jag tror inte att jag skulle lyckas ens om jag försökte.
Vi gick tillbaka till hotellet och lämnade av L och S och sen gick jag och V till en liten butik i närheten för att vi var lite nyfikna på vad de har i sina kryddhyllor och sånt. Vi handlade aldrig något, men det var intressant att se vad de hade. Mycket sånt som vi svenskar sällan använder för att det tar för lång tid att tillaga eller för att vi helt enkelt inte ens vet hur det ska användas.
Sen gick vi och lade oss, vi var slut båda två.

Gammal vänskap rostar aldrig

27/10 På söndagen mådde L rätt dåligt, hon var yr, illamående och väldigt trött. Så när vi äntligen fick ihop det för att träffa min vän J så orkade hon bara komma ner och säga hej till honom innan hon gick tillbaka upp på rummet och lade sig igen. Jag, V och S satte oss i en taxi med J och åkte iväg genom Bangkoks mörkare kvarter. Det känns så tryggt att vara med J, han vet hur allt fungerar i Bangkok och hittar rätt bra, han kan också hjälpligt hanka sig fram på Thailändska. Thailändarna har den något ovanliga inställningen att det är oartigt att prata Thailändska med dem, de ser det som att du tar för givet att de är obildade och inte pratar engelska... Tänk om fransmännen kunde se det på samma sätt... Men J pratar först engelska med dem (han är amerikan) sen byter han till Thailändska för att vara säker på att bli förstådd. V var superimpad av att han pratar Thailändska men han hävdar att hon inte skulle vara lika imponerad om hon förstod vad han sa, han säger att han pratar på babynivå och med mycket dåligt uttal, ordförråd och med fel grammatik. Det är i alla fall skönt att vara ledig ett tag och slippa ta ansvar för andra och till och med för sig själv för ett par timmar, jag är inte van vid det.
J tog oss ned till en seafood restaurang vid floden och vi fick det bästa bordet på hela stället, J's kompis jobbar med att boka restauranger och sånt, så det hade hon fixat. Servicen var jättebra, maten fantastisk och utsikten och sällskapet var ju också det bästa!
Jag har inte träffat J på åtminstone 2 år, jag tror att det var när han var och hälsade på mig och bodde hos mig i 5 dagar. Eller så var det ännu längre sedan...?
Vi träffades i Bangkok strax efter nyåret 2005 och trots att vi bara träffades en enda utekväll i Bangkok så klickade vi så pass att vi fortfarande är vänner och håller kontakten!
J fixade så att vi fick prova en typisk Thailändsk efterrätt också. Ett klibbigt ris med kokossås över och till det färsk mango. Det var faktiskt rätt gott!
Det gjorde mig löjligt lycklig att J och ungarna avgudade varandra inom mindre än en timme och J frågade mig om alla svenska ungdomar är så fantastiska. Han har ju bara träffat mina absoluta favoriter, mina syskonbarn, min gudson och hans brorsa och V, så jag var ju tvungen att erkänna att de faktiskt är de 5 bästa ungdomarna jag känner till och att de är speciella och att det är därför jag avgudar dem...
Efter middagen satte vi oss åter i en taxi och efter en hisnande och rätt skrämmande färd på mörka bakgator så var vi framme i Bangkoks nya innekvarter, ett modernt köpcentrum med restauranger och sånt, nere vid floden.
Det var visserligen rent och snyggt, men också väldigt trist och det kändes som om man var i Kista centrum snarare än Bangkok, så det var inte riktigt vår grej. Men vi hittade en kul skylt som J poserade med, han tycker att det är så kul att saker betyder olika saker på olika språk och har särskilt kul åt snuskiga saker. När han var i Stockholm poserade han med påsar av Pussi kattmat...
Vi köpte någon typ av japansk glass i ett stånd och det var gott, men de hade en yta av något som var lite segt och nästan som en fryst mjöldeg.
Sen åkte vi ner till packpackerskvarteren och satte oss på en uteservering och tog en dricka/öl. V och S tog en promenad ner för gatan och handlade solglasögon åt en kompis till S medan jag och J satt och snackade och försökte ta igen all tid isär.
Sen började vi bli riktigt trötta allihopa så J försökte få tag i en taxi åt oss. Vi insisterade på att få en taxi med bälten och som gick med på att köra på taxameter och det tog J 5 försök att hitta en som gjorde både och. Han öppnade bakdörrarna och kollade bälten och sen skickade han dem vidare om de inte hade det svor åt dem om de hade bälten men vägrade att köra på taxameter. Vi var en bit från hotellet så det känns mycket bättre om man får en taxi med bälten.

Efter ett par snabba kramar så hoppade vi in i taxin och J försvann bakom oss. Underbart är kort! Nu får vi väl se när jag får träffa honom igen, han pratar om att försöka ta sig till Stockholm för att fira midsommar med mig. Det beror på om det är jobbvecka för honom eller inte om han kan det.
När vi kom tillbaka testade S sina fiskremmar innan vi gick in, för vi vägrar att låta honom äta såna inomhus, det är alltså "godsisnoddar" gjorda av torkat fiskrens i stort sett och min gudsom hade sagt åt honom att han måste testa det när han var i Thailand. Han tyckte att det var ok. Jag har testat tidigare och det räcker för mig, inte en gång till...