Snyggare flygning har jag aldrig sett

18/4 På lördagen gick jag upp tidigt och packade det sista, åt en snabb och liten frukost och checkade ut från hotellet, sen lämnade jag in väskorna för förvaring hos hotellet. Vid frukosten åt jag en av de där stora passionsfrukterna och provade en annan frukt som jag listade ut hur den skulle ätas genom att spionera på mannen vid bordet motsatt mot mitt, den var mjölig och inte alls god, så jag kastade den. Jag hade bokat en tur till Jesusstatyn och skulle bli hämtad klockan 9 på morgonen. Jag var oerhört trött men om man åker så långt som till Rio måste man ju ta sig en titt på den tycker jag. Jag satt utanför hotellet och tittade efter någon van eller buss som skulle kunna vara den jag väntade på. Vid 9.30 gick jag in och frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att kontakta företaget som det var bokat igenom. Det var killen i receptionen på det andra hotellet som hjälpt mig att boka. Jag hade en liten lapp med bokningen på och den här killen googlade företaget och hittade ingenting så till slut ringde han till hotellet som hjälpt mig att boka och de erbjöd sig att ringa till guideföretaget och återkomma till oss. Strax senare gav killen i receptionen luren till mig och jag visste inte riktigt vem so var i andra änden när jag tog luren. Det var en dam som kunde rätt dålig engelska men hon sa att de hade haft lite problem på morgonen och att de skulle kunna hämta mig vid 13 istället... Det var ju försent för mig eftersom jag skulle åka och jag tror att "problemet" de haft var att de helt enkelt hade glömt bort mig...
Det var väldigt surt när jag gått upp tidigt fast jag var så trött och dessutom hunnit checka ut!
Jag var väldigt besviken och egentligen kände jag mest för att skita i det och ta det lite lugnt bara tills jag skulle iväg till flygplatsen. När allt detta var klart var klockan redan efter 10 men jag frågade killen i receptionen om jag kunde ta en taxi upp dit och han sa att det kunde jag. Jag hade på gränsen tillräckligt med kontanter för att göra både det och komma till flygplatsen men som sagt jag tror inte att jag kommer att välja att åka tillbaka så jag ville ha det gjort. Alltså tog jag en taxi upp mot kullen och nedanför kullen stannade taxichauffören och sa att jag skulle gå av. Han kunde inte engelska men jag lyckades förstå att han lämnat av mig vid en tågstation av något slag. När jag gick fram till den så fick jag veta att man måste köpa biljett i förväg till det tåget för att alla andra gör det, det är väldigt sällan det finns biljetter att köpa vid luckan helt enkelt... Vid det laget var jag rasande! Varför sa killen i receptionen att jag kunde ta en taxi upp? Varför sa han inget om att man måste ha biljett till en bergbana? Jag tog ett par bilder med full zoom och det blev ju inte bra alls och från de flesta ställen nedanför den kunde man inte ens se den. Det fanns biljetter till tåget klockan 13 men det var ju strax innan jag skulle åka till flygplatsen så det tordes jag inte köpa och inte sjutton ville jag sitta där och vänta i flera timmar. Jag tog en taxi tillbaka och gick fram till receptionen och talade artigt om för honom att han var en idiot som sagt att jag kunde ta en taxi upp dit, man måste ju ha en tågbiljett. Ja säger han då, men du  kunde ha tagit bussen här utanför upp dit...
Som om denna dag inte kunde bli värre så gick jag ned till hotellets del av stranden för att sätta mig en stund i solen och då visade det sig att de hade slut på solsängar!
Jag gick istället upp på taket till poolen där och hittade en plats som till större delen låg i solen, eftersom de hade parasoll överallt så var de flesta i skugga.
Äntligen kunde jag slappna av en stund.
Efter en stund hörde jag en helikopter och blev nyfiken och ställde mig upp och bevittnade den snyggaste flygning jag någonsin sett! Tydligen hade det hänt en olycka ute i vattnet och tre personer behövdes föras in till land. Först släppte de av en yträddare och sen slängde de ner en boj i vattnet och sen flög de helikoptern så att bojen släpades långsamt efter den i vattnet och med enorm precision så drog de dem precis rakt fram till de nödställda! Denna snygga och precisa manöver gjorde de tre gånger och sen plockade de upp sin yträddare och flög vidare. Jag vet inte hur det gick för de räddade människorna för det var för lång bort på stranden för att avgöra. Men jag har ju sett en del flygning i mina dar och jag har då aldrig sett något liknande!
Framåt eftermiddagen hämtade jag de kläder jag tänkt ha på mig på resan hem och sen gick jag upp till hotellets spa och duschade och bytte om och sen tog jag en tomatsoppa innan jag tog en taxi mot flygplatsen.

Jag kanske tog onödiga risker

17/4 På fredag lunchtid skulle S åka hemåt och blev hämtad av en bil han bokat vid 13. Bilen var däremot lite tidigt och det gjorde att S blev stressad trots att han bokat den 5 timmar före sin flight trots att det var mindre än 1 timme att köra till flygplatsen... Han gillar inte när någon väntar på honom, inte ens om de är tidiga. Anledningen att han skulle åka så tidigt till flygplatsen var att man ju ändå måste checka ut vid 12 och runt hotellet fanns det ju inte mycket intressant. Ett nsabbt avsked, en puss på kinden och sen var han iväg. Jag fick hjälp att ringa efter en taxi och åkte tillbaka till samma hotell som jag varit på den förra helgen, eftersom det var bra och låg bra också. Dyrt förvisso, men värt det eftersom man kände sig rätt säker även utanför. Det står en hel del poliser utmed Copacabana vilket hjälper förstås. Det finns fler kvinnliga taxichaufförer i Rio än någon annanstans jag varit i världen och den här gången var det en ganska ung tjej som körde mig. Hon tog en väldig omväg, men jag tror inte att det var för att dra ut på det, jag tror att det var för att undvika de värsta köerna och den vägen tog oss ut på de vackrare delarna av Rio, vid havet, så det var ju trevligt. Det tog någon timme ungefär att komma till hotellet och vissa saker gjorde intryck på vägen. De två runda lägenhetshusen till exempel, häftigt, men det lär ju vara rätt svårt att möblera de lägenheterna? En annan sak är att det verkar vara en tyst överenskommelse att de som kör i vänsterfilen kör så långt åt vänster som de kan och de i högerfilen kör så långt åt höger som möjligt. Det gör plats för motorcyklisterna i mitten! Många av motorcyklisterna tutar under tiden de kör genom en radda av bilar som kör långsammare än de så att alla ska veta att de kommer körande. Det verkar fungera väldigt bra. När jag kom till hotellet och checkade in visade det sig att jag fått ett nästan identiskt ru som det tidigare fast utan muffins och badtofflor i fel storlek den här gången.
Jag bestämde mig för att ta en promenad till ett köpcentrum som jag listat ut fanns på andra sidan en relativt lång biltunnel. Där skulle det finnas en Starbucks och nu var ju sista chansen att köpa city mugs som jag gör vart jag än åker, till både mig och syrran. Det var säkert inte så smart att gå ensam dit, de säger ju att man inte ska gå alls i Rio och jag valde att gå genom en lång, mörk tunnel... Det spelar nästan ingen roll hur mycket folk har skrämt mig eller hur mycket jag skrämt ut mig själv innan jag åkt så känner jag mig oftast helt säker när jag är på plats... Det är eventuellt en illusion, men det känns i alla fall bättre, så länge det inte händer något förstås. Jag slipper ju må dåligt och vara rädd så länge det fungerar. Det enda som kändes farligt var att ta sig över till rätt sida av den fyrafiliga vägen när jag hittat centrumet, det fanns inget övergångsställe, refug eller annat. Slutligen sprang jag helt enkelt över när det blev en minimal lucka mellan bilarna! När jag kommit till mitten hittade jag i alla fall en gångtunnel som ledde under de sista fyra filerna fram till centrumet så jag slapp att göra ett chicken race över igen. När jag kommit in så hittade jag en interaktiv informationsskylt och hittade snabbt Starbucks, det var tur att jag kollade för det låg på tredje våningen och det var rätt stora våningar också. Väl där hittade jag alla muggarna och jag köpte både Brasilien-mugg och Rio-mugg åt både mig och syrran, de är både dyra och tunga, men jag samlar på dem och nu gör ju syrran det också eftersom jag alltid köper dem till henne.
Jag gick förbi en guldaffär där de hade lite smycken med stjärnor i fönstret, bland annat en ring som jag gillade och priserna var ok.
Efter att ha fått ta plats vid ett bord därinne och blivit erbjuden något att dricka så fick jag titta närmare på flera av smyckena och prova ringarna. Den lite äldre damen som hjälpte mig var väldigt trevlig och jag gick därifrån med den ringen jag sett i fönstret, den var inte heller jättedyr, den var av guld och det fanns förvisso diamanter på stjärnan, men de är så små att det inte går att se dem. Med lie vilja kan man se att den gnistrar lite i alla fall. Efter det tog jag en taxi tillbaka till hotellet för klockan började bli rätt sent och jag vågade inte gå runt i centrumet för länge eftersom det lätt blir så att jag handlar för mycket.
Jag orkade inte engagera mig i middag så det slutade med att jag gick upp på taket på hotellet för att se hur poolområdet såg ut och det visade sig att baren där kunde erbjuda både dricka och mat, så jag som inte var särskilt hungrig efter Starbucks beställde en tomatsoppa med bröd vid sidan och en cola. Soppan var överraskande god och jag var väldigt nöjd när jag tog en tidig kväll efter att jag suttit en stund på balkongen med den fina utsikten över stranden och Jesus-statyn.

Inte kan man ta så mycket för en varmrätt?

16/4 På torsdagen skulle S till mässan, han hade fått sin väska på onsdagskvällen äntligen. Eftersom vi är i samma bransch, det är ju så vi känner varandra, så tyckte jag att det var lika bra att hänga på. Det enda problemet var att jag inte direkt hade jobbkläder med mig. Men när jag gick igenom alla kläder jag hade med mig så insåg jag att den svarta kjolen jag hade glömt att jag hade med, skulle funka rätt bra med den svarta topen från H&M som också hade slunkit med. Jag var rätt nöjd med hur det såg ut, det såg rätt propert ut, men också rätt sexigt. Jag såg helt enkelt ut som en brasilianska på sätt och vis. Relativt platt mage, stor byst och stor rund rumpa! Jag försökte ta några bilder på mig själv men de gjorde mig inte riktigt rättvisa och på grund av skuggorna i rummet så såg jag rätt sliten ut på bilderna också och det tycker jag inte att jag gjorde när jag tittade i spegeln.
Vi tog i alla fall en taxi tillsammans till mässan och sen gick vi åt olika håll för att göra det som skulle göras. Dessutom var ju inte ja registrerad så det tog en liten stund också. Jag hade inte en tanke på att ta med mig passet dit, jag bär helst inte runt på mitt pass, jag brukar lägga det i kassaskåpet på rummet. Jag tänkte att det borde räcka med legitimation med foto, det vill säga, mitt körkort. De i registreringen var helt oförberedda på det och fick kalla på en chef, men han sa att det gick bra eftersom jag hade körkortet. Jag hade inte gått omkring särskilt länge när S ringde och undrade var jag var och ville ta en fika. Vi var båda lite besvikna på mässan som visserligen var stor men hade rätt lite som var intressant för oss. Han väntade på lite folk att ha möte med och jag ville gå igenom alla mässhallarna innan jag gav upp, så efter att vi fikat så gick vi återigen åt varsitt håll. Det fanns en hel liten avdelning för Sverige där förstås SAAB var dominerande. De hade till och med ett Gripenplan på plats och folk fick komma nära och titta och till och med provsitta. Det var kö är hela dagen, det var den enda montern som hade så mycket folk och som sagt, dessutom hela dagen. I Sverige ses ofta Gripen som ett slags skämt och många talar illa om det och tror att det är värdelöst. Men om man som jag är i branschen så vet man att det faktiskt är ett väldigt bra plan och det är väldigt respekterat utomlands! Anledningen att det inte säljs i större omsättning är snarare politiskt än på grund av prestanda. Ett annat skäl är att få svenskar accepterar att muta de som är beslutsfattare i de andra länderna och då får man inga såna kontrakt... Trist men sant.

När jag tyckte att jag var klar på mässan ringde jag S och sa att jag tänkte ta mig tillbaka men han sa att han skulle stanna en stund till så jag tog en taxi tillbaka till hotellet. Inte mer än 20 minuter senare ringde han och sa att han också var tillbaka på hotellet! Vi tog en sväng ner till poolen igen och senare på kvällen tog vi en taxi ut till ingenstans, till en seafood-restaurang som killen i receptionen hade rekommenderat. Det var han som rekommenderat restaurangen dagen innan så vi var rätt säkra på att det skulle bli bra. När vi kom dit var restaurangen helt tom och inte heller den såg särskilt fin ut. Vi satte oss ner för att titta på menyn trots att vi inte tyckte att det såg särskilt trevligt ut. Jag är inte säker på om det var plastdukar på borden eller om det bara var intrycket jag fick och att jag på sätt och vis förväntade mig att det skulle vara så. När vi tittade på menyn såg även rätterna rätt trista ut och sen när vi fick se priset!!! En varmrätt kostade nästan från 700:- / st!! Inte ens de finaste restaurangerna i Stockholm kostar i närheten av det och varken jag eller S tyckte att det var värt det. Dessutom hade jag sagt att jag skulle bjuda den här kvällen och han tyckte inte att det kändes bra när det skulle bli så dyrt. Vi reste oss upp, bad om ursäkt och gick ut. Nu var vi i ett väldigt mörkt område, vid sidan av en stor väg och det är typiskt såna områden som är farliga i Rio så vi var rätt desperata att få tag i en taxi men vi fick ingen att stanna, de var alla upptagna. Slutligen kom en av damerna från restaurangen ut och hjälpte oss att stanna en taxi, det var ju väldigt vänligt av henne med tanke på att vår mening var att ta oss så snabbt ifrån deras restaurang som möjligt.
Vi bestämde oss för att åka tillbaka till hotellet eftersom de också serverar middag eftersom de ligger så illa till. Dessutom hade vi ju ingen aning om vartåt vi annars skulle åka.
De hade buffé och jag var allt annat än imponerad medan S var supernöjd och tyckte att allt var jättegott... Han tyckte att de söndergrillade gröna sparrisarna var jättegoda trots utseendet och jag påpekade att det var bönor, men han hade rätt i att de faktiskt var väldigt goda... Potatismoset var så rinnigt att det inte gick att sleva upp det på tallriken ens. Men som sagt, S var nöjd och han tyckte att jag borde vara nöjd då eftersom det var jag som bjöd på middag och det är ju sant. Det blev en tidigt kväll.

Själv var jag glad för sällskapet

14/4 På tisdagen hade det ju varit meningen att S skulle jobba men han hade fortfarande inte fått sin väska och en engelsman kan ju inte gå på en jobbmässa utan sin kostym! Alltså fick jag sällskap hela dagen. Vi gjorde inte mycket vettigt eftersom S fortfarande hoppades att hans väska skulle dyka upp, så trots att det inte fanns mycket runt omkring hotellet mer än påbörjade men inte avslutade projekt, så var vi ändå på och runt hotellet hela dagen. Det första vi gjorde var att leta efter frukost och då insåg vi att det inte fanns mer än en restaurang i området och den öppnade rätt sent, men vi bestämde oss för att vänta. Dessutom var det ingen i personalen som pratade engelska så vi använde våra gemensamma språkkunskaper i Engelska, Svenska, Spanska och Grekiska för att försöka lista ut vad saker betydde i menyn. Vi fick nästan det vi trott att vi hade beställt även om vi fick fel dricka, som tur var ville båda ha den andras dricka, så vi kunde byta med varandra och båda var nöjda. Det var däremot inte frukost utan istället lunch. Tjejen som servade oss var helt ointresserad av att försöka förstå eller att göra ett bra jobb, hon släpade fötterna efter sig som om hon var trött på livet i allmänhet och gav oss inte ett enda leende eller något sånt trots att vi försökte få henne att slappna av lite. Från min balkong såg jag åtminstone fem stycken höghus i varierande färdighetsgrad, men där arbetet hade stannat upp på vägen och nu håller de på att brytas ner av väder och vind. Verkar vara ett väldigt slöseri med resurser. Framåt kvällen bestämde sig i alla fall S för att börja leta efter en ny kostym eftersom väskan fortfarande var kvar i Europa enligt flygbolaget och sannolikheten att den skulle komma på förmiddagen nästa dag var obefintlig eftersom det inte gick en flight då. Så vi tog en taxi till ett köpcentrum som receptionen hade rekommenderat för det syftet. Jag har aldrig varit med om ett mer värdelöst centrum, inga av butikerna lockade någon av oss, inte ens om vi bara hade varit där för att shoppa lite utan något tydligt mål. Det var relativt låg kvalité på varorna och det var liksom inget synligt tema och någon skobutik hittade vi inte alls trots att det var ganska stort.
Vi tog en ny taxi och åkte till ett annat köpcentrum på vår lista. Där hade de i alla fall märken man kunde känna igen och de hade både kläd- och skoaffärer och restauranger och annat. Där hade jag nog kunnat tänka mig att ströva runt och shoppa lite. Nu så halvsprang vi istället runt för att hitta herrbutikerna innan de stängde. Personalen i butikerna var ganska sysslolösa och hjälpte gärna till. Saken är den att S är lite ovanligt byggd om man inte ska uttrycka sig starkare. Han är av normallängd med har en överkropp som är som en tunna, inte för att han är tjock utan för att han när han var yngre tävlade en hel del i fittnesstävlingar, eller var det kanske body building...? I vilket fall så är han alltså väldigt stor på överkroppen och armarna och dessutom har han breda axlar. Ni blir kanske inte så förvånade om jag säger att vi inte hittade en kostym som passade alla hans krav på passform, kvalité och pris. De som fyllde de två första kraven var enligt honom för dyra... Det slutade med att vi gav upp, men inte innan mina enorma skavsår från långpromenaden på söndagen hade gått upp...
Efter att vi gett upp gick vi till en av restaurangerna i centrumet och åt middag. Det var någon typ av steak house eller nåt och maten var helt ok även om den var lite dyr. Hon som servade oss var däremot en riktig pärla och var trevlig, snabb och kändes äkta i sitt sätt!
När vi kom tillbaka ägnade jag resten av kvällen till att tejpa ihop alla mina skavsår och sen sova.

Jag vet inte, på svenska och engelska låter de ju i alla fall inte lika

13/4 På måndagen åt jag frukost på hotellet och det fanns inte jättemycket att välja på som jag ville ha. Men jag tog en pssionsfruktshalva och jävlar vad stor den var! Den ser inte alls likadan ut som de vi är vana vid och den är betydligt mycket större, men den luktar och smakar precis likadant! Jag visste inte att det fanns såna, varför importeras inte de till Sverige och Europa för? Från frukostrestaurangen var det väldigt fin utsikt över stranden, det kändes nästan mer som en kuliss, det var liksom för fint för att vara verkligt. På Copacabana gör de något som jag aldrig sett någon annanstans, de har en sån där droppslang utlagd med jämna mellanrum från strandpromenaden till vattnet. Det gör att man inte behöver skålla fötterna på den heta stranden när man ska ner till vattnet, det är ju så enormt smart! Från min balkong kunde jag ju som sagt se stranden, men jag kunde också se Jesus-statyn på sin klippa, jag är ju så resvan att jag har svårt att fatta och uppskatta ställen som egentligen är exotiska och spännande och det hjälper mig lite att se de kända landmärkena, det gör att det känns mera helt enkelt.
Jag fick tillåtelse att checka ut sent och fick gratis till 14. Jag gick till bankomaten och fixade äntligen kontanter, jag är ju som sagt dålig på att förbereda mig, så jag hade varken koll på vad deras valuta hette eller hur den låg i förhållande till svenska kronor... På vägen tillbaka till hotellet köpte jag en dricka, tänk vad livet blir enklare när man har tillgång till kontanter. Lite synd däremot att man inte kan handla med kort överallt i Rio, med tanke på hur vanligt det är med rån så borde ju folk vilja bära så lite kontanter som möjligt.
Efter att jag checkat ut gick jag ned till stranden en stund, hotellet hade egna solsängar därnere så det var enkelt och bekvämt, jag hade inte ens med mig handduk ner eftersom de hade det också. Det var varmt och skönt men inte stekande eftersom det var eftermiddag. När solen gått ner gick jag tillbaka till hotellet och upp till deras spa-avdelning på taket, där fanns en dusch som man kunde använda efter att man checkat ut. Badrummet var litet och varmt så det blev imma på spegeln och jag svettades nästan medan jag duschade, det var svårt att se fräsch ut. Jag åt en soppa med bröd till middag däruppe på taket och satt och läste en bok, senare på kvällen hörde min kompis S av sig och sa att han landat och jag skulle ju flytta till hans hotell samma kväll för att få sällskap. Jag tog en taxi till Ramada hotell (trodde jag) det var runt 40 minuters resa eller nåt sånt och jag blev avsläppt på hotellet. Det var något som gjorde att jag blev osäker på om jag var på rätt hotell och jag skickade ett sms till S och frågade om jag var på rätt ställe, det visade sig efter en del diskussioner och sånt att jag inte alls var på Ramada, jag var på Granada... De uttalar Ramada helt annorlunda än vad vi gör, men jag tyckte att jag så gott som bokstaverat namnet eftersom jag uttalat alla bokstäver väldigt tydligt. En kille i receptionen ordnade med en ny taxi till mig och sa att det skulle ta en timme till det andra hotellet eftersom jag blivit körd åt motsatt håll! Han var helt bestört över vad som hade hänt och sa att han var ledsen för att det hade hänt mig. Den nya taxichauffören var lika bestört han och ringde alla sina vänner på vägen och berättade hela historien, visserligen på Portugisiska, men jag snappade ju i alla fall upp hotellnamnen. Slutligen kom jag i alla fall fram till rätt hotell och det låg mitt ute i ingenstans, anledningen att S skulle bo där var att han hade jobb att göra på en mässa i närheten. Eftersom det var runt midnatt när jag kom till rätt hotell så mötte vi bara upp och sen gick vi och lade oss båda två. Han var inte heller så glad för han hade inte fått sin väska när han landat, den var kvar någonstans på vägen.

Alla får klä av sig i Rio!

12/4 På söndagen gick jag iväg utefter Copacabana för att ta mig en titt. Jag tog med mig handväskan och systemkameran trots att folk sagt till mig att det enda folk vill göra när de ser en turist är att råna dem. Jag var orolig innan jag åkte dit, men när jag är på plats så blir jag alltid modig (dumdristig?) och helt orädd. Jag håller alltid en hand över handväskan om det är någon människa i närheten, så om det skulle hända mig något är det just ett rån, de flesta skulle inte komma undan med att lyckas ta ifrån mig något utan att jag märkte det, men man ska ju aldrig säga aldrig. Men som sagt, jag har en hand på väskan och ögon i nacken. Om någon går lite för nära visar jag att jag ser dem i ögonvrån, vissa flyttar då undan, jag antar att det var de som var ute efter att stjäla något från mig.
Jag kände mig i alla fall helt trygg trots att jag kanske inte borde det. Jag hade inte kommit långt innan jag mötte en stor demonstration, alla bar de Brasilianska färgerna och hade en massa flaggor och grejer. Jag vet fortfarande inte vad det gällde, men det kändes nästan mer som en fest än något aggressivt. Kanske hade det något med ett val att göra?
Jag fortsatte i alla fall att promenera trots att jag kände att jag nog skulle bränna axlarna och kanske ansiktet, vid det här laget hade jag gått så pass långt att jag ville gå tills stranden tog slut, dessutom försökte jag hitta Starbucks som jag trodde borde ligga någonstans däromkring. Anledningen till att jag letade efter Starbucks var att jag ville köpa de där stad- och landsmuggarna åt mig själv och syrran. Slutligen kom jag fram till Ipanema, den andra kända stranden. Mitt emellan stränderna fanns en kulle och därifrån var det en fantastisk utsikt, det var bara det att den kullen också hade de enda buskarna och kaktusarna på hela detta område och uppenbarligen hade alla män på båda stränderna använt dessa buskar som toalett! Pisslukten stod tung runt buskarna och jag var tvungen att andas genom munnen så illa och mycket som det luktade. Jag antar att detta till viss del beror på att de så sällan har regn, annars hade det ju spolats undan vartefter. Men när man kom förbi det området var det i alla fall jättefint så det var värt "rökdykningen".
Under hela min promenad såg jag ju både en massa andra turister men också en massa brasilianare (heter det så?) och det som slog mig var att alla gick halvnakna, unga, gamla, män, kvinnor, tjocka och smala! Det gick riktigt gamla kvinnor med hängmage och hängbröst omkring i bara shorts och bikini-bh på strandpromenaden, så det var inte ens bara på stranden. Det där skulle man inte se i Europa och kanske inte heller i USA, där är det bara de unga och vackra som törs klä av sig. Det jag fick se hade en överraskande effekt på mig, när jag väl gick ned på stranden kände jag mig nästan bekväm med att gå i bikini, i Rio är det ok att inte vara fotomodellsnygg och ändå vara på stranden!  Det var häftigt att känna så och det var så lättåtkomligt inom mig, det trodde jag verkligen inte. Det visar så tydligt att anledningen att man är så elak mot sig själv handlar om hur man tror att andra tänker och reagerar. När jag slutligen kom tillbaka efter 4-5 timmars promenad så hade jag mycket riktigt bränt mig på axlarna, nacken, ansiktet och halsen, men inte jättemycket som tur var. Jag tyckte att jag var ganska vältäckt med långklänningen, men jag hade ju inte tänkt vara ute så länge i solen.
Efter en dusch och byte av kläder gick jag en liten bit utefter gatan och åt middag på en av restaurangerna på strandpromenaden. Maten var inte alls särskilt bra, jag valde Ceasarsallad och den var under all kritik. Men det satt ett par norrmän vid bordet bredvid mig och av dem fick jag information om var jag kunde hitta en bankomat. De sa till mig att vara försiktig, men jag sa som det var, jag tänkte inte gå dit nu på kvällen, jag tänkte vänta till imorgon och då blev de lugnade. Så ja, det är visst rätt farligt i Rio, de bor där tror jag och har ju koll. Fast något jag märkte under min promenad är att det finns poliser överallt, i alla fall på Copacabana och Ipanema. Det är ju väldigt smart att försöka hålla turisterna säkra, det lär ju skada turismen att det är så farligt att vara där.

På plats på Copacabana

11/4 På lördag morgon tog jag en taxi till Arlanda, nu skulle jag åka till Rio de Janeiro på semester. Jag flög från Terminal 2 vilket jag gillar, den är liten och bekväm och loungen där är den bästa på Arlanda. Jag gillar också att flyga British Airways om möjligt, jag tycker att deras crew är trevligare generellt jämfört med andra bolag. Fast nu är de faktiskt lite hotade av Lufthansa som jag flugit lite med det senaste året, de är på gränsen till strået vassare.
Jag åt frukost på Arlanda och jag brukar ju äta sushi på Heathrow men de har stängt Itsu där och informationspersonalen säger att de inte kommer tillbaka. För mig låter det väldigt konstigt med en modern flygplats utan ett sushiställe... Istället åt jag en macka på ett av kaffeställena, jag köpte också några små kakor och grejer att ha som nödproviant i Rio och under flighten om det skulle behövas.
När jag stod i kön till säkerhetskontrollen på Heathrow så var det plötsligt någon som ropade: Alan! Alan! och jag höll på att bryta ihop totalt liksom två tjejer bakom mig, jag antar att de flesta har sett klippet på youtube med ekorren eller vad det är som står och "ropar" Alan? Ja, det gjorde i alla fall min dag. Maten ombord på den andra flighten var riktigt bra, jag inser att det ser allt annat än bra ut på bild, men det smakade bra faktiskt. Jag hade försökt att uppgradera mina flighter ända sedan Arlanda men de på BA sa hela tiden att jag måste göra det i nästa skede och sen var det bara: Det skulle du ha gjort tidigare... Jag var sur som fan! Är det någon gång man vill kunna utnyttja sina poäng är det ju för att uppgradera en lång flight. Det var däremot rätt gott om plats ombord och jag fick slutligen en egen rad, men det var bara två säten på den. Många andra hade tre säten för sig själva och jag fick syn på en äldre man som jag misstänkte inte skulle vilja ligga ned och sova och frågade honom vänligt om han skulle utnyttja alla sätena eller om han kunde tänka sig att byta rad med mig. Han såg förvirrad ut och sa att han inte kunde engelska, så jag log vänligt mot honom och sa att han inte behövde bekymra sig, sen gick jag tillbaka till min rad. 5-10 minuter senare kom han bak till mig och sa att han till slut listat ut vad det var jag ville och han erbjöd mig sin rad! Jag frågade gång på gång om han var säker och han insisterade och jag var ju förstås överlycklig! Man sover ju så mycket bättre när man har tre säten för sig själv och kan ligga ner. Visst vore det ännu bättre med fyra säten, men det är det sällan på de flighter jag är på. Man kan ligga ned på sidan åt ena hållet i ett par timmar, men sen har man ont överallt och behöver vända huvudet åt andra hållet så att man kan sova på andra sidan. Dessutom gör det ont i knäna till slut eftersom man måste ligger med böjda ben för att få plats, men som sagt, det är ju så mycket bättre än att sitta hela resan. Jag kan tänka mig att det också är mycket säkrare och att risken för blodproppar minskar drastiskt. Min kirurg säger att alla får små proppar när de flyger, grejen är att se till att de är just små. Han har sagt till mig att jag måste ha flygstrumpor på mig och att jag måste ta Magnecyl eller Bamyl (Acetylcalicylsyra) inför resan för att minska risken för farliga proppar, så det gör jag. När jag kom fram tog jag en taxi från flygplatsen till hotellet Porto Bay Rio Internacional Hotel på Copacabana och det var så bra och fint läge som jag hade räknat med. Jag hade en balkong och fin havsutsikt från den. Dessutom hade jag fått tre minimuffins med kokos i och morgonrock och strandtofflor (flip flops). Det var sent när jag checkat in och kommit till rummet, så jag gick och lade mig direkt.