Snyggare flygning har jag aldrig sett

18/4 På lördagen gick jag upp tidigt och packade det sista, åt en snabb och liten frukost och checkade ut från hotellet, sen lämnade jag in väskorna för förvaring hos hotellet. Vid frukosten åt jag en av de där stora passionsfrukterna och provade en annan frukt som jag listade ut hur den skulle ätas genom att spionera på mannen vid bordet motsatt mot mitt, den var mjölig och inte alls god, så jag kastade den. Jag hade bokat en tur till Jesusstatyn och skulle bli hämtad klockan 9 på morgonen. Jag var oerhört trött men om man åker så långt som till Rio måste man ju ta sig en titt på den tycker jag. Jag satt utanför hotellet och tittade efter någon van eller buss som skulle kunna vara den jag väntade på. Vid 9.30 gick jag in och frågade i receptionen om de kunde hjälpa mig att kontakta företaget som det var bokat igenom. Det var killen i receptionen på det andra hotellet som hjälpt mig att boka. Jag hade en liten lapp med bokningen på och den här killen googlade företaget och hittade ingenting så till slut ringde han till hotellet som hjälpt mig att boka och de erbjöd sig att ringa till guideföretaget och återkomma till oss. Strax senare gav killen i receptionen luren till mig och jag visste inte riktigt vem so var i andra änden när jag tog luren. Det var en dam som kunde rätt dålig engelska men hon sa att de hade haft lite problem på morgonen och att de skulle kunna hämta mig vid 13 istället... Det var ju försent för mig eftersom jag skulle åka och jag tror att "problemet" de haft var att de helt enkelt hade glömt bort mig...
Det var väldigt surt när jag gått upp tidigt fast jag var så trött och dessutom hunnit checka ut!
Jag var väldigt besviken och egentligen kände jag mest för att skita i det och ta det lite lugnt bara tills jag skulle iväg till flygplatsen. När allt detta var klart var klockan redan efter 10 men jag frågade killen i receptionen om jag kunde ta en taxi upp dit och han sa att det kunde jag. Jag hade på gränsen tillräckligt med kontanter för att göra både det och komma till flygplatsen men som sagt jag tror inte att jag kommer att välja att åka tillbaka så jag ville ha det gjort. Alltså tog jag en taxi upp mot kullen och nedanför kullen stannade taxichauffören och sa att jag skulle gå av. Han kunde inte engelska men jag lyckades förstå att han lämnat av mig vid en tågstation av något slag. När jag gick fram till den så fick jag veta att man måste köpa biljett i förväg till det tåget för att alla andra gör det, det är väldigt sällan det finns biljetter att köpa vid luckan helt enkelt... Vid det laget var jag rasande! Varför sa killen i receptionen att jag kunde ta en taxi upp? Varför sa han inget om att man måste ha biljett till en bergbana? Jag tog ett par bilder med full zoom och det blev ju inte bra alls och från de flesta ställen nedanför den kunde man inte ens se den. Det fanns biljetter till tåget klockan 13 men det var ju strax innan jag skulle åka till flygplatsen så det tordes jag inte köpa och inte sjutton ville jag sitta där och vänta i flera timmar. Jag tog en taxi tillbaka och gick fram till receptionen och talade artigt om för honom att han var en idiot som sagt att jag kunde ta en taxi upp dit, man måste ju ha en tågbiljett. Ja säger han då, men du  kunde ha tagit bussen här utanför upp dit...
Som om denna dag inte kunde bli värre så gick jag ned till hotellets del av stranden för att sätta mig en stund i solen och då visade det sig att de hade slut på solsängar!
Jag gick istället upp på taket till poolen där och hittade en plats som till större delen låg i solen, eftersom de hade parasoll överallt så var de flesta i skugga.
Äntligen kunde jag slappna av en stund.
Efter en stund hörde jag en helikopter och blev nyfiken och ställde mig upp och bevittnade den snyggaste flygning jag någonsin sett! Tydligen hade det hänt en olycka ute i vattnet och tre personer behövdes föras in till land. Först släppte de av en yträddare och sen slängde de ner en boj i vattnet och sen flög de helikoptern så att bojen släpades långsamt efter den i vattnet och med enorm precision så drog de dem precis rakt fram till de nödställda! Denna snygga och precisa manöver gjorde de tre gånger och sen plockade de upp sin yträddare och flög vidare. Jag vet inte hur det gick för de räddade människorna för det var för lång bort på stranden för att avgöra. Men jag har ju sett en del flygning i mina dar och jag har då aldrig sett något liknande!
Framåt eftermiddagen hämtade jag de kläder jag tänkt ha på mig på resan hem och sen gick jag upp till hotellets spa och duschade och bytte om och sen tog jag en tomatsoppa innan jag tog en taxi mot flygplatsen.

Det trodde vi verkligen inte

15/4 På onsdagen var det min födelsedag så jag var då inte ledsen för att S inte hade fått sitt bagage! Vi tog en jättelat dag förutom att vi båda satt i hans rum och jobbade en stund på förmiddagen. Sen gick jag ned till poolen medan han gjorde klart sitt jobb och sen kom han också ner. Poolen var liten och ganska skitig sån anledningen att jag gick dit var för att få lite sol och för att använda solsängarna. Jag upptäckte att det bara fanns två solsängar och en stol och att båda solsängarna var trasiga, den ena gick i alla fall att använda om jag var försiktig, så det gjorde jag. Men när S kom ner så fick han sitta i stolen. Självklart gick solen i moln nu när vi båda faktiskt hade möjlighet att slappa en stund... Jag hade fått ett tips på restaurang från receptionen och hade bestämt att det var dit jag ville på min födelsedag, ett brasilianskt steak house som skulle vara bra. När vi tagit en taxi dit var vi lite besvikna, det såg ut som en lunchrestaurang och hade ingen som helst mysfaktor... Men det var nästan helt fullsatt och det bådar ju alltid gott så länge det är lokalbor som är där. Vi tog en titt på buffén de hade framdukat och det visade sig att det bara var salladsbuffé och lite tillbehör och det såg inte jättekul ut. Fast när vi hade satt oss och beställt buffën och köttet de går omkring med så visade det sig att det var väldigt hög kvalité på buffén, till och med sushin de hade på den var av väldigt hög kvalité och det hade vi verkligen inte förväntat oss! Sen gick de runt med olika typer av kött på spett och man fick en varsitt papperskort som såg ut som ett drinkunderlägg, den ena sidan var grön och den andra röd och om man lade upp den gröna kom det killar med spett hela tiden så efter en stund fick man lägga upp den röda för att hinna äta upp det man redan fått. S är en hejare på att äta så han provade allt, till och med kycklinghjärtan, fast det var till viss del för att han inte förstod var det var. Jag sa att det nog var hjärtan och han sa att de inte alls var goda och ändå åt han upp alla! Han har fått lära sig att man äter upp det som ligger på tallriken...
Men köttet var i alla fall helt fantastiskt gott! Det var saftigt och rätt så salt och vi var jättenöjda! Det kunde vi då inte tro när vi precis kom dit. Det är tur att man lyssnar på tips man får när man är utomlands. S bjöd på middag eftersom det var min födelsedag, trots att det nog var dyrare än de andra måltiderna vi ätit, det tyckte jag var gulligt.

Då är jag en stolt matte

18/3  På onsdagen gick jag och Turre på långpromenad igen efter jobbet. Den här gången gick vi ut till Naturreservatet som ligger mitt i vårt villaområde, det börjar två minuter från vårt hus. Det var helt fantastiskt väder och jag känner alltid för att fota då, men det är svårt att få med det på bild, men den bilden jag tog med telefonen visar faktiskt känslan rätt bra ändå.
Jag älskar att vara ute ensam med Turre och förr när jag hade Gullan var det bästa jag visste att ta en morgontur med bara henne och Turre, eller innan Turre, Zorro. Det är en väldigt speciell känsla att vara ute ensam med sina djur i skogen, det är meditativt på något sätt.
Jag tyckte att jag hörde något skogen vid ett tillfälle, men när jag stannade hörde jag ingenting och Turre som är mitt larm om det är djur eller människor i närheten verkade inte höra eller känna lukten av något. Han brukar liksom peka på det som närmar sig, han sätter nosen i luften och lyssnar åt det hållet det finns något. Jag fortsatte att gå och sen fick jag ett sånt där infall som mest barn får, jag kände för att springa en liten bit och satte av i joggingtempo på stigen. Då plötsligt brakade det till och jag såg ändan av en stor älgtjur som sprang bort från mig. Han hade nog varit medveten om min närvaro men hade räknat med att jag skulle röra mig i samma tempo hela tiden. När jag började springa fick han bråttom att ta sig därifrån. Turre märkte ingenting, men det spelar ingen roll med honom, om han märker vilt så pekar han som sagt bara, han springer inte efter. Det enda han kan springa efter är katter och räven, men bara om de är på vår tomt, då jagar han dem till vad han tror är vår tomtgräns och sen kommer han tillbaka. Jag tror att det beror på att de är rovdjur och han tycker att det är hans revir. Det funkar bra för Judas också för andra katter jagar honom ibland ända till trappen och klår upp honom där så att han har rivsår i ansiktet och huvudet. Men om jag märker det så släpper jag ut Turre och så jagar han bort dem.
Ibland ignorerar Turre viltet helt som om han inte sett dem även om de sprungit av tomten mitt framför näsan på honom och ibland tittar han på dem och går och luktar på deras spår när de sprungit iväg.
Men jag är väldigt stolt över att han inte är jobbig på vilt, det var samma sak med Zorro och mammas Samson var i alla fall sån när han var med mig, jag vet inte säkert hur det var när han var hemma med mamma och pappa. En gång var jag och mamma ute och plockade svamp och vi hade med Zorro och Samson. De var hos mig eftersom jag ville ha Zorro vid min sida och Samson avgudade Zorro och ville vara hos honom. Mamma var dessutom alldeles för ofokuserad på hundarna när det fanns svamp i skogen. Jag såg till att de var vid mina fötter hela tiden men när vi var på väg tillbaka och gick på en bred, avstängd väg i skogen så lät jag dem springa lite eftersom jag såg så lång åt alla håll. Sen ser jag att en dam närmar sig och tänker strax kalla tillbaka dem för att de inte skulle skrämma henne. Ungefär vid samma tidpunkt stannade båda hundarna på vägen eftersom de kommit till det avstånd då jag brukade be dem vänta på mig. Precis då de stannat far det upp ett rådjur mitt framför näsan på dem från diket. Att det ens skulle få plats ett vuxet rådjur i det diket kom som en total överraskning för mig.. Jag sa bara, näähä, vilket betyder att de ska ignorera något och de hoppade till när den sprang rätt över vägen någon meter ifrån dem, men sen stod de som fastfrusna och sen kallade jag tillbaka dem och berömde och sa att de skulle gå med mig eftersom damen började närma sig. När vi mötte henne gick båda hundarna vid mina fötter och damen bara log mot mig och sa: Imponerande!
Det gjorde mig väldigt stolt!
Dessutom är det inte alla människor som tar hänsyn till hur hundarna beter sig, de bara klagar på att man inte har dem i koppel. De flesta säger att man inte kan ta något för givet med djur, men om det var så att man alltid måste ha både hängslen och skärp så blir det rätt tråkigt att ha hund. Mina hundar har varit hos mig för att det har lönat sig och för att det är kul, jag har haft hundar som fungerar mcylet bättre lösa och är mer pålitliga än vad de som går i koppel är. De i koppel springer också iväg vid första bästa tillfälle. Frihet under ansvar är mitt motto då det gäller hundar. Man får däremot inte vara så jävla dum att man "tror" att ens hund inte jagar, man ska veta det säkert innan man har dem lösa överhuvudtaget!
Ta en titt på bilderna på köket, det är sista gången det ser ut såhär, en massa dörrar och lådfronter har ramlat av och det ser väldigt skabbigt ut överhuvudtaget, men i nästa vecka börjar min snickare att riva det gamla för att göra plats för det nya.
Ta förresten en titt på parkeringsautomaten som står nere på baksidan av Väsby centrum, tur att de visar hur den fungerar om du använder kort, eller vad säger ni? Det här är ju en sån man sticker in kortet i, inte drar det...

Så kommunicerar vi

13/3 På fredagen den 13:e hade vi i alla fall tur med vädret, solen sken, fåglarna kvittrade. Det är uppenbart att våren är på väg, men än var det bara 5 grader varmt på dagen och frysgrader på natten.
När jag kom hem pratade jag med systerdottern på telefon och eftersom jag skulle byta om för att gå ut i skogen med Turre så satte jag henne på högtalare. Turre blev helt förvirrad, han hörde ju att det var hon som pratade, men han förstod inte var hon var... Han älskar ju henne och till slut lade han sig på magen i hallen och bara stirrade på mig och telefonen!
När jag bytt om och lagt på så gick jag och Turre mot skogen, det ligger ett Naturreservat två minuter från mitt hus!
Det står att hundar ska vara kopplade, men eftersom Turre antingen går mig i hälarna precis, så att jag nästan sparkar honom i hakan när jag lyfter fötterna, eller ett par meter framför mig på stigen. Han lämnar inte stigen och far inte omkring, det vill säga, jag har det där osynliga kopplet som många säger att de har, men inte gör. Han går inte efter vilt, det vet vi ju eftersom vi har harar, älgar, rådjur och räv på tomten och han ignorerar dem även om de springer rätt framför näsan på honom, ibland tittar han inte ens eftersom han redan visste att de var där.
Det är lättare för både honom och mig om han går lös, det är lättare för mig att hålla tempot och balansen utan kopplet i handen och det är lite samma sak för honom. Jag brukar oftast ha med mig kopplet trots allt, mest för syns skull om vi mäter någon så att de känner sig trygga. Normalt sett kommunicerar vi inte särskilt mycket alls på promenaderna, enda gången jag säger något till honom är om vi möter folk, då kallar jag in honom, eller om vi kommer till ett vägskäl och han väljer fel väg, då ropar jag på honom, pekar och säger: Vi tar den här vägen! Då rusar han mot mig och går in på den andra stigen, jag hävdar verkligen att en lydig hund är en lycklig hund, frihet under ansvar liksom. Jag behöver inte ge honom en massa kommandon eftersom vi vet var vi har varandra och han får ta sina egna beslut så länge de är rimliga.
Turre fyllde ju 12 i februari och han börjar bli riktigt grå i ansiktet, annars märker man inte mycket av hans ålder. Men det känns som om han fick sämre hörsel och syn nästan på dagen då han fyllde 12. Han lekte med sin fotboll på tomten häromdagen och när jag skulle gå in så ropade jag på honom och det var uppenbart att han inte ens hörde mig. Det känns taskigt att rop högt på honom för han hör i tonen att jag försöker fånga hans uppmärksamhet och han ser ut att bli lite ledsen när jag ropar högt på honom som om han gjort något dumt. I skogen går han ännu närmare mig än förr, han är smart nog att förstå att han behöver vara närmare för att höra mig.
Leka vill han fortfarande och det kan tyckas för någon annan att han aldrig tröttnar eller blir trött, men jag märker att han inte leker lika länge som förr, annars är det inte mycket skillnad. Många blir ju sugna på hund när de ser valpar, själv tycker jag valpar är alldeles för mycket jobb, men det kanske har att göra med att jag faktiskt börjar träna vardagslydnad redan när jag får dem vid 8 veckors ålder. Det är ju då man grundlägger den här förståelsen för vad som gäller, jag gillar att ha vuxna hundar som jag har "tränat färdigt".
När vi gått större delen av rundan som är runt 2,5 km lång så gick vi ut på en stubbåker och jag kastade pinnar åt honom och fotade medan han sprang och lekte. Jag fick också några bilder på när han skakade sig, snygga som sjutton!
När vi kom hem tog jag ett glas latte gjord i min nya kaffemaskin och en chokladboll, jag tyckte att det kanske fanns plats för det när jag i alla fall hade rört på mig en del. Turre låg och vilade i soffan resten av kvällen och verkade rätt nöjd med dagen och promenaden.




smile emoticon

 

Det var visst bara jag som kunde ta mig fram där

11/3 På onsdagen var det jättefint, soligt väder så jag bestämde redan under dagen att jag skulle ta en ordentlig promenad med Turre efter jobbet.
Jag har ju tydligen D-vitaminbrist så att vara ute i solen är ju jättebra, dessutom hjälper rörelsen mot värken, även om det bara är tillfälligt. Jag lade ut en fråga på Facebook om det var någon som ville hänga på och N sa att hon gärna hängde på. Jag har inte träffat henne på länge så det var ju kul!
Vi gick hemifrån mig, jag hämtade henne när jag åkte hem från jobbet och det finns ju så fina vägar att gå hemma hos mig.
Vi gick ridvägen upp mot Kyrkvreten och sen mot Harby på den långa, raka grusvägen. När vi närmade oss slutet på den så visade det sig att ett träd fallit över telefontråden (tror jag att det är?) Jag såg till att gå runt trädet vid foten av det, N gick under! Hon insåg inte förrän efteråt att det kanske var en onödig risk... Jag upptäckte inte att hon gick under eftersom jag pratade i telefon med den leverantören jag samarbetat med på offerten tidigare i veckan.
När vi gått in på stigen som går under kraftledningen och det började bli lite mer terränggående och backar, då började N att gnälla, hon är visst inte van vid sånt och hon hade svårt även med balansen. Jag har aldrig riktigt tänkt på att man behöver träna på sånt när det bara handlar om att gå, men jag antar att jag som går i skogen så ofta är tränad på det utan att veta om det. Man tränar ju hästar på terräng och balansen där, så jag antar att man behöver det även som människa.
När vi kom till en förgrening i stigen tyckte Turre att vi skulle gå åt höger, jag vet inte riktigt var den stigen går, så jag tog vänster istället på den stigen jag känner till. Strax senare visade det sig att det var Turre som hade haft rätt, det var bara jag som kunde ta mig fram där vi gick, både N och Turre hade stora problem. De fällde en massa sly under kraftledningen för ett par år sedan och brydde sig inte om att frakta bort det, jag tycker att det verkar oansvarigt att förstöra folks promenadvägar, särskilt när Upplands Väsby kommun försöker få oss att gå mer...
När N väl tagit sig ut på den stigen som Turre sagt att vi skulle ta så gick jag tillbaka in för att bära ut Turre som hade gett upp och funderade på att vända istället.
Han välkomnade hjälpen och litade på att jag visste vad jag gjorde.
När vi kom ut på den andra stigen blev livet lättare för oss alla tre och vi sökte oss hemåt.
När vi kom hem var vi rätt nöjda och en stund senare kom Ns mamma för att hämta henne, hon kom inte in eftersom klockan började bli mycket och vi båda vet att vi inte kan sluta prata när vi väl har börjat, vi klickade allra första gången vi träffades, hon är helt klart min typ av människa!

Stämningen var hög för vi var alla väldigt lättade

16/1 På fredagen åkte jag återigen till Coca Cola beach, men den här gången åt jag inte, jag köpte bara en dyr vattenflaska för att ha köpt något av dem. De har en katt på restaurangen som är vacker, mycket välskött och jättetrevlig! Han påminner väldigt mycket om Judas, fast han har ju förstås ingen isbjörnspäls. Någon gång mitt på dagen ringde S och sa att det var kalas för Ps dotter nere på Buffalo Bill den kvällen och att han tyckte att jag skulle komma. Ett par dagar tidigare hade flickan J och hennes mamma A haft en olycka med sin moppe och A hade ingen hjälm och fick en svullnad i hjärnan och stora sår på huvudet och axeln. Dessutom upptäcktes att hon hade ett bakomliggande hjärtfel, så det kanske var tur i oturen att hon kom in på kontroll innan något värre hände. Flickan hade hjälm på sig och kom undan med en bruten arm och vi var alla väldigt tacksamma och lättade att de båda skulle bli bra och nu fick komma hem igen så vi fick träffa dem.
Stämningen var alltså väldigt hög på kalaset och många av mina vänner var där. En massa thailändsk mat serverades och den höll mycket hög kvalité, sen fick vi tårta också. S son K skulle åka tillbaka till Rayong dagen efter för att plugga igen så vi fick en chans att fira av honom också och det var sista kvällen jag fick träffa honom eftersom jag skulle åka hem sen också.

Hur man nu kan gilla fisksnören....

11/1 På söndagen åkte jag iväg till Coca Cola beach. Där är det sällan Thailändare så där kan man sola i bikini även på helgerna. Man kan använda deras solstolar och solsängar gratis, men man förväntas handla mat och dryck av dem om man ska äta. Men ingen säger något om man inte handlar. Men jag tycker att det är pinsamt att bara utnyttja den servicen så jag brukar se till att äta eller dricka något. Efter att jag solat ett bra tag för att försöka chocka igång min solbränna lite, så gick jag upp till restaurangen och åt en portion stekt ris och tog en cola. Riset var helt klart supergott! Troligtvis det bästa jag ätit, det var en massa torkad vitlök i och det gör en stor skillnad. Förvisso så använder Thailändare ofta hela små klyftor av vitlök och då krossar man dem men tar inte bort skalen. Det är lite struligt när man äter, för det är inte gott med de där skalen, så jag sitter i alla fall och spottar ut dem under tiden jag äter. Jag bestämde mig för att byta om innan jag åkte hem eftersom det ser så dumt ut med en t-shirt som är blöt precis över brösten... Jag gick in i deras toalett och fick världens chock! Det var den renaste, fräschaste toalett jag sett på länge, den klådde lätt de flesta toaletter på finare restauranger i Stockholm till och med! Den var fint inredd och målad och var så ren att det luktade gott där inne. Vilken trevlig överraskning! Jag åkte hem och bytte om och sen åkte jag ned till en butik i byn som säljer bland annat torkade fiskprodukter. Jag visste att de hade storpack av fisksnören. Det är precis så äckligt som det låter! Det är "godissnören" gjorda av torkad fisk och de luktar kattmat. Det är bara det att både min gudson och min systerson älskar de där snörena, så jag brukar ta med till dem. Nu tänkte jag att jag skulle ta med lite extra den här gången när jag hade plats i väskorna och dessutom vikt kvar. Det fanns så stora paket att de såg ut som små balar av snören, men det är att överdriva tycker jag, så jag köpt ett storpack men i alla fall mindre än så. Jag tycker att sättet de presenterar varorna i Thailand, i stora säckar eller påsar som man kan ta ifrån själv, i lösvikt alltså, det ser väldigt trevligt ut och jag får ett sug efter att laga kreativ mat. Men jag gillar ju inga av de där torkade fisk och skaldjuren så det får vara.
När jag kom hem tog jag en spa-kväll och gjorde djuprengöring av ansiktet och lade på en mask. Den var av krossade blåbär och grejer och både luktade och såg väldigt god ut, den var också lite skimrande. Det gjorde nog ingen större skillnad, men det var rätt mysigt att sitta i soffan med tända ljus och ta hand om sig själv en stund.

Det går i alla fall åt rätt håll

21/3 På natten till fredagen testade jag de nya sömntabletterna jag fått av min läkare, men de tycks inte fungera på mig. Jag gick och lade mig klockan 22 och var fortfarande vaken 1.30. Det blir jobbigt om vi inte hittar ett fungerande sätt för mig att sova.
Snön vi fick för ett par dagar sedan är så gott som borta, det syntes inte så tydligt på bilden från häromdagen, men det var väldigt mycket snö, runt 10 cm tror jag, så trots att vädret har varit ganska bra så har det tagit tid. Fast se vilken skillnad bara från morgon till kväll.
Min hals kändes krasslig under natten också och det brukar betyda att en förkylning är på väg.

Hon är för ödmjuk för att hålla med

9/3 På söndagen var det vackert och soligt väder och varmt dessutom. Jag skulle träffa vännen S och hon skulle fixa mitt hår, men jag åkte ner lite tidigare och parkerade utanför hennes salong, tog in mina saker och lämnade jackan hos henne och sen tog jag och Turre en promenad.
Det var tur att jag lämnade jackan för det blev väldigt varmt att gå i solen och huvtröjan jag hade var mer än nog för att hålla mig varm.
Turre är så van att gå lös att han blir väldigt glad när jag tar fram kopplet, det betyder att vi ska göra något utöver det vanliga. En gång tappade jag bort koppel och halsband i 3 månader utan att märka det, anledningen att jag vet att det var 3 månader är att jag av en tillfällighet hittade det i en väska som jag visste när jag använt senast.
På den här promenaden var han väldigt till sig och gick i kopplets längd såvida jag inte bad honom att gå närmare. Han som är så rädd för främmande människor är inte rädd alls när vi är ute och går och han går med blicken i fjärran och tittar inte ens på människor såvida han inte fått för sig att vi ska möta någon vi känner.
De flesta är inte rädda för en tax, så jag får sällan skit för att han går lös och han bryr sig ju inte om dem. De flesta kan inte låta bli att le när han så målmedvetet travar förbi dem utan att bevärdiga dem med en blick.
Efter en promenad runt de centrala delarna av Väsby fick Turre sitta i bilen och vänta en stund medan jag gick till konditoriet och åt en sen och lång frukost medan jag gjorde lite jobb som släpat efter.
Sen fick jag umgås med S i några timmar medan hon fixade mitt hår, då fick Turre följa med in på salongen. Jag är alltid lite extra stolt över honom när han är med så och sköter sig som han ska, Det är inte att umgås med S som är problemet förstås, henne avgudar han liksom hon avgudar honom. Nej, det är om det finns andra kunder och frisörer därinne som jag är stolt, för han bryr sig oftast inte om dem och när de har gått får han gå lös därinne och då lägger han sig vid mina eller S fötter och är stilla och snäll och tyst.
S är ett geni när det kommer till hår, men det skulle hon vara alldeles för ödmjuk för att hålla med om ifall ni frågade henne. Det som gör henne till geni är att hon lyssnar och känner in kunden och förstår dem och är skicklig nog då det gäller arbetet att hon får till det precis så som den kunden ville ha det! Hur många frisörer känner ni som kan göra det? Mitt hår blir bara bättre och bättre för varje gång ch hon lägger verkligen ned in själ i att få det precis som jag vill ha det och pillar och duttar tills det blir som hon vill. Mitt hår är väldigt långt och det är många strån, så ni kan tänka er vilket hästjobb det är att göra slingor i det och få det jämt och fint.

Vi stängde inte stället, vi höll det öppet....

5/11 På tisdagen tog vi det mest lugnt, jag och V var på taket en stund och alla tog igen sig efter dagar med magproblem och sånt. Jag och V klarade oss visserligen ifrån det vilket är lite konstigt eftersom vi nog är de som blir lättast sjuka av oss annars. Vi höll tummarna för att det skulle hålla i sig trots allt. På kvällen bestämde vi med E att vi skulle åka och äta på The Kitchen tillsammans så det gjorde vi och hade trevligt. S blir brun av ingenting, jag blir röd/lila och L blir knappt solbränd alls. Förvisso är hon så blekvit att hon måste hålla sig i skuggan större delen av tiden och smörjer ju också in sig med solskydd 50 för att inte bränna sig, men efter resan såg det ut som om vi haft henne inlåst i ett källarrum hela tiden. Ni ser ju färgskillnaden mellan oss alla tre på bilden. V blir visserligen brun, men hon får jobba rätt hårt på det, men började nästan komma ikapp E som bor i Thailand och fortfarande tycker om värme och sol.

När vi kom tillbaka så gick vi ned till Buffalo Bills och vi är verkligen veka Thailandresenärer, vi valde vatten alla utom E som tog en cocktail. Men vad gör man när man är törstig?
Vi slogs mot myggen med alla möjliga medel som jag och E hade i väskorna men till slut gav ungarna upp och jag och E blev sittande ensamma tills de stängde och släckte hela restaurangen. Eftersom vi är välkända och stället inte har några dörrar så var det ingen som körde ut oss, men nattvakten kom och tog sig en titt lite då och då för att se att det verkligen fortfarande var vi som satt där och inte några huliganer.

I'm awesome

3/11 På söndagen vaknade jag äntligen utan migrän. Jag hade lånat L's mössa som hon tydligen inte ens åker till Thailand utan. Jag hade den som nattmössa eftersom jag fick glasspanna och därmed migrän av att ACn blåste rakt mot mitt huvud hela tiden. Eftersom jag ligger i solljuset från fönstret hela morgonen så måste vi ha AC:n på rätt ordentligt, annars går det inte att sova för det blir jättevarmt.
Visst ser jag ut som en riktig gangster?
L har fått mössan av sin brorsa och den är verkligen hon!
Vi vaknade ju relativt sent och eftersom V skulle tillbaka till Bangkok och sina universitetsstudier så hade vi bestämt att ses och äta lunch med henne och resten av hennes familj innan hon åkte.
Så mitt på dagen gick vi ned till Buffalo Bill för att äta.
S mådde mycket bättre men vågade inte äta lunch utan tog bara en cola. Under lunchen blev vi inbjudna till S för en fika senare på eftermiddagen, ungarna har ju aldrig varit hos S och jag har pratat så mycket om hans fina hus, bilar och garage så nu var de väldigt nyfikna.
Vid 17 tog vi moppen och åkte iväg. Vi satt och hade det bra på S veranda och tog en kopp kaffe och sen visade S oss runt i huset och garaget. Ungarna var lika imponerade som jag varit första gången. Mitt hus skulle få plats med tak och allt u S vardagsrum!
Utanför huset står en runsten som S har anlitat en svensk kille att göra åt honom. Jag minns inte vad det står på den, men det är något om honom själv eller familjen.
Efter fika och rundvandring åkte vi hem och jag och V lade oss på taket vid poolen en stund, men när solen gick ned bakom träden började jag frysa jättemycket och gick ned igen.
På kvällen tog vi åter igen moppen ned till byn och Mae Phim Sports Bar. Man känner sig verkligen som en del av gänget väldigt fort här i byn, alla hänger med alla och alla är välkomna!
S spelade biljard med ett gäng blandade ungdomar, svenskar, amerikaner och Thailändare och alla hade väldigt trevligt. S var oerhört stolt när han vann.
Redan efter den här korta tiden så känns dessa människor som en del av en stor familj och det kommer att bli tungt att åka hem. redan nu börjar jag våndas över att åka till Dubai, jag hade hellre stannat en stund till i Thailand faktiskt.