Han kunde ju i alla fall köra och lyssna

9/5 Tidigt på morgonen på lördagen landade jag i Bangkok och min chaufför och vän Y var upptagen så jag var tvungen att ta en taxi hem. Som tur är var den här chauffören smart nog att lyssna på mig, de tar ofta för givet att vi västerlänningar inte hittar i Thailand även om vi vet vägen utantill. De stannar och frågar heller folk utefter vägen än att lyssna. Det tar då längre tid och de tar också oftast den längre och långsammare vägen dessutom, så det tar runt en timme extra. Så istället för c:a 2 timmar så tar det 3 eller till och med 3,5.
Det var en vacker soluppgång och det enda jag saknade just då var Y sällskap. Taxichauffören körde däremot riktigt bra och säkert, inte riktigt så bra och säkert som Y, men helt klart en bra bit över medel i Thailand!
När jag kom fram skickade jag ett meddelande till Y och sen dök  hans kompis upp med sömnrufsigt hår och svullna, nyvakna ögon och gav mig mina nycklar. Y hade tagit ut dem åt mig och han har också mina moppenycklar när jag är borta. Hans kompis var lägenhets- och hundvakt hos Y och jag var väldigt tacksam för att han var så pass snabb ner. När jag kom tagit in väskorna gick jag raka vägen ned till Poppie´s för att köpa vatten, jag ville dricka lite extra för att motverka eventuella fysiska problem man kan få av trötthet, jetlag och vätskebrist och jag drack runt en liter vatten innan jag lade mig att vila en stund. Jag somnade inte, men jag tog det i alla fall lugnt ett par timmar och låg i någon typ av dvala.
Senare på eftermiddagen åkte jag över till S för att fika en stund, han håller på och renoverar sin pool så hans golden, Happy, var lite för att den var tom på vatten. Hon brukar gå i poolen och svalka sig lite då och då under dagarna. Nu låg hon och svalkade magen lite genom att ligga på mage på stengolvet ute. Hon blev för övrigt jätteglad att se mig. S andra hund som är den ranghöga av dem är mycket vänlig mot alla människor och hundar, men han är liksom lite för "fin" att svansa fram och glatt hälsa på alla besökare, han ignorerade mig helt. Den enda han verkligen svansar för är S. När vi snackat av oss lite och fikat åkte jag hemåt och både jag och S hade bestämt oss för att ta en lugn hemmakväll, så resten av eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma och fixade lite, vilade lite och tittade på en TV-serie. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med mimg mitt favoritte hemifrån, jag hade dessutom glömt att köpa snus till S på Arlanda... det gav mig lite dåligt samvete. Det var sån stress den här gången eftersom jag inte hann planera eller förbereda mig alls och då missar jag saker helt enkelt. Jag kom ihåg att köpa Kalles Kaviar till A, men den glömde jag hemma i kylskåpet, detta trots att jag fått med min laktosfria mjölk och några salamikorvar till S...

Det trodde vi verkligen inte

15/4 På onsdagen var det min födelsedag så jag var då inte ledsen för att S inte hade fått sitt bagage! Vi tog en jättelat dag förutom att vi båda satt i hans rum och jobbade en stund på förmiddagen. Sen gick jag ned till poolen medan han gjorde klart sitt jobb och sen kom han också ner. Poolen var liten och ganska skitig sån anledningen att jag gick dit var för att få lite sol och för att använda solsängarna. Jag upptäckte att det bara fanns två solsängar och en stol och att båda solsängarna var trasiga, den ena gick i alla fall att använda om jag var försiktig, så det gjorde jag. Men när S kom ner så fick han sitta i stolen. Självklart gick solen i moln nu när vi båda faktiskt hade möjlighet att slappa en stund... Jag hade fått ett tips på restaurang från receptionen och hade bestämt att det var dit jag ville på min födelsedag, ett brasilianskt steak house som skulle vara bra. När vi tagit en taxi dit var vi lite besvikna, det såg ut som en lunchrestaurang och hade ingen som helst mysfaktor... Men det var nästan helt fullsatt och det bådar ju alltid gott så länge det är lokalbor som är där. Vi tog en titt på buffén de hade framdukat och det visade sig att det bara var salladsbuffé och lite tillbehör och det såg inte jättekul ut. Fast när vi hade satt oss och beställt buffën och köttet de går omkring med så visade det sig att det var väldigt hög kvalité på buffén, till och med sushin de hade på den var av väldigt hög kvalité och det hade vi verkligen inte förväntat oss! Sen gick de runt med olika typer av kött på spett och man fick en varsitt papperskort som såg ut som ett drinkunderlägg, den ena sidan var grön och den andra röd och om man lade upp den gröna kom det killar med spett hela tiden så efter en stund fick man lägga upp den röda för att hinna äta upp det man redan fått. S är en hejare på att äta så han provade allt, till och med kycklinghjärtan, fast det var till viss del för att han inte förstod var det var. Jag sa att det nog var hjärtan och han sa att de inte alls var goda och ändå åt han upp alla! Han har fått lära sig att man äter upp det som ligger på tallriken...
Men köttet var i alla fall helt fantastiskt gott! Det var saftigt och rätt så salt och vi var jättenöjda! Det kunde vi då inte tro när vi precis kom dit. Det är tur att man lyssnar på tips man får när man är utomlands. S bjöd på middag eftersom det var min födelsedag, trots att det nog var dyrare än de andra måltiderna vi ätit, det tyckte jag var gulligt.

Att jobba känns inte jobbigt

22/4 På tisdagen var det dags att jobba, det går förvånande bra att jobba hemifrån även här i Thailand. Mina fina grannar låter mig använda deras wifi så att jag kan sitta hemma och jobba och inte behöver sitta nere i restaurangen eller på fiket hela dagarna.
Dessutom känns det konstigt nog inte alls tungt att jobba på något som till viss del känns som semester, det ger liksom mina dagar struktur och syfte, dessutom jobbar ju de flesta andra i alla fall på dagarna så man missar inget. Jag går upp lite tidigare än vanligt men inte tidigt, även fast jag sover lite längre än hemma så börjar jag jobba långt före mina kollegor och kunder, så det fungerar bra. Jag gör en massa jobb på förmiddagen, svarar på mail, skickar order, förfrågningar och offerter bland annat och medan jag väntar på att Europa ska vakna så tar jag en lunchsimning i takpoolen. Frukosten äter jag medan jag jobbar så den blir ju rätt så sen, så jag behöver inte äta lunch. Då går jag och simmar och sen lägger jag mig i solen en stund. Lagom tills min lunchtimme är slut så har jag fått svar av kollegor och kunder som då kommit in på kontoret och sen kör jag på tills det är dags att göra sig i ordning för middag. Sen svarar jag i telefon om någon ringer under kvällen och kollar och svarar på brådskande mail. Det är faktiskt toppen!
På kvällen drog jag och tjejerna till Mae Phim Sortsbar och åt och hängde. Det är skönt att hänga med dem, det är lugnt och alla gör sin grej och trots att man får egentid så har man sällskap om man vill, men det går ibland långa stunder mellan snacken.

Buddister riskerar hellre sin bekvämlighet än sin själ

21/4 På måndagen ville A till templet, man bör göra det då och då om man har förlorat någon, jag vet inte exakt varför och hur. När man åker till templet för att få hjälp av munkarna och för att få en välsignelse så bör man ta med en gåva som en typ av betalning. A gillar inte att köpa färdiga kit för sånt eftersom man inte vet hur länge de stått packade och matvarorna kan vara lite gamla. Alltså plockade vi ihop lite grejer själva på supermarket, köpte en plastbricka och cellofanplast och sen packade vi allt lite snyggt utanför templet innan vi gick in. Vi hade bland annat köpt tandkräm, tandborste, nudlar, mjölk, iste, toalettpapper och lite snacks. Sånt som munkarna behöver för sitt dagliga liv alltså. I butiken hittade vi popcorn med jordgubbssmak, själv har jag oerhört svårt för söta popcorn, jag har provat det i USA, men Thailändarna gillar allt som är sött, så det är väl ingen stor överraskning att de gillar även det.
Efter att vi hade packat sakerna på brickan och lagt plasten runt så gick vi in och placerade gåvan framför munken, som tog emot folk som ville ha hjälp med böner och sånt. Vi satte oss på knä framför honom på golvet och sen rabblade han en del som jag antar var böner och välsignelser och läste något över en skål med vatten som A hade hällt upp och ställt framför honom. Sen reste hon sig och gick för att hälla ut vattnet i rabatten. Medan hon var borta satt jag och munken i tysthet och bådas blickar följde ett litet, litet bi som sprang omkring på mattan bredvid mig. De hade ett helt bisamhälle på en pinne där inne och som buddister så låter de dem vara där och till följd av det så får många av deras besökare ett stick och säkert även munkarna själva.
När A kom in igen gjorde jag en liten gest mot biet så att hon skulle vara medveten om att han var där så att hon inte skulle sätta sig på honom. Hon och munken utbytte några ord och sen var det klart och vi åkte hemåt igen. Sen berättade hon för mig att hon redan blivit stucken av biet och att det bar nog därför han sprang omkring på golvet, han var döende. Hon berättade även att munken sagt att de flesta blev stuckna medan de var där. Jag hade tur, för A hade ont att sticket i ett helt dygn och trots att jag skrapat med nageln på sticket så var det kanske någon bit av gadden kvar.
På eftermiddagen badade jag och N och E på mitt tak och snackade med mina grannar som också var där. Vi hade rätt intressanta diskussioner där vi stod och hängde i poolen och bestämde att vi skulle ses för middag också. A hämtade oss och killarna åkte moppe bakom oss till restaurangen som ligger utefter en väg inne i skogen, bakom templet.
Där åt vi barbeque, man väljer vad man vill ha för kött, skaldjur och grönsaker från en lita och sen får man in en kruka med glödande kol och så tillagar man maten själv på en metallbricka. Det hade varit fantastiskt gott om inte smöret vi fick var sötat... Jag använde alltså så lite som möjligt, jag gillar ju inte söt mat.
Det är väldigt praktiskt att ha med A när man ska ut och äta, man blir inte begränsad i valet av restaurang och kan beställa det man vill ha trots att det inte finns någon meny på engelska eller någon med tillräcklig kunskap i engelska för att man ska kunna få hjälp. Däremot så brukar jag be henne att beställa och så lägger jag mig inte i vad det blir. Man hittar alltid något som går ner och då begränsar jag inte mina matupplevelser till sånt jag redan vet utan kan hitta nya favoriter.
De flesta tycker att jag är rätt kinkig med mat, men det tycker inte hon, jag smakar på allt hon ställer framför mig och gnäller aldrig, jag försöker bara hitta något jag kan bli mätt på om smakerna inte riktigt passar mig.

Ibland får man böja sig för majoriteten

9/11 När vi vaknade på lördagen var vi jättehungriga jag och V. Jag gick och suktade efter resterna av min pizza men tyckte att det var taskigt av de andra att äta det till frukost. Men sen sa V, låt oss äta upp pizzan! Då hade jag inte längre någon kraft att hålla emot och jag sprang och hämtade den och sen åt vi den till frukost i sängen!
När jag uttryckte mitt dåliga samvete sa V att de andra också hade pizza, men det var ju inte riktigt sant, det var ju bara L som hade det.
Hon hade också ätit pizza till frukost men S var inte särskilt upprörd över det och de bestämde alla ihop att second breakfast skulle bestå av munkar.
Det låg en Dunkin Donuts längre ned på vägen och dit gick vi. De hade något erbjudande som gjorde att det var billigare att köpa 12 munkar än de 8 vi ville ha, så vi tog 2 extra med oss tillbaka. Jag tog en vanlig sockermunk, resten åt ungarna upp...
Ja, jag är inte så mycket för socker och grejer, men det är ju de och jag hade ju i alla fall fått pizza till frukost.
Vi hade ju hört att man skulle åka till kryddmarknaden när man är i Dubai, så det gjorde vi. taxi får inte åka hela vägen in så han släppte av oss på en taxistation och pekade vart vi skulle gå. Det var bara det att vi inte riktigt visste vad vi letade efter. Överallt var det folk som försökte få med oss för att handla alla möjliga skitsaker och fuskkopior. Det har jag ju hört är olagligt i Dubai och man vill ju inte gärna bli haffad där så jag sa till ungarna att skaka av sig alla de säljarna och inte ge sig in i några diskussioner med dem. Efter en stunds letande i gränder och gator började de gnälla som småbarn och undrade vad jag skulle göra åt problemet med att vi inte hittade rätt. L hävdade att hon var nära att få solsting av värmen och ville ha något att dricka, men ingenstans hittade vi någon servering.
Efter att vi gått in i en tygaffär och haft sån tur att vi hittade en mycket hjälpsam butiksägare och kund, så började vi visst att gå åt rätt håll. Sen sista biten kunde vi förlita oss på mitt blodhundsluktsinne. Jag kände lukten av kryddorna och vi följde min näsa och hittade slutligen rätt. Jag vet inte om det var hela marknaden och om det ens var rätt marknad. Men det var en väldigt trång gränd som såg ut som allt annat än en turistfälla och vi var några av de få turisterna vi kunde se där.
Jag vet inte vad det var som fick mig att välja just den butiken jag valde, men det kändes rätt. Där förhandlade jag pris på vaniljstänger, peppar, fänkålsfrö och saffran bland annat. Jag tror att jag lyckades med mitt prutande, men det är ju svårt att avgöra. Men när jag bekräftade priset vi kommit överens om så hyssjade killen mig och sa att han inte ville att amerikanerna som stod i butiken skulle höra vilket pris jag hade fått och han verkade faktiskt mena det.
Ungarna köpte saffran till sin pappa och jag till min mamma i julklapp. Jag köpte också 10 gram till mig själv.
Jag hade inte så mycket kontanter men butiksägaren sa att hans bror kunde följa med mig till bankomaten så jag bad S att följa med också, tjejerna blev erbjudna en varsin stol i butiken så länge. Det var en jäkla tur att den där brorsan följde med oss, vi hade nog aldrig hittat tillbaka för att hämta tjejerna igen annars.
När jag nu fått mina kryddor orkade jag inte med ungarnas gnäll mer utan gick med på att ta en taxi till Dubai mall även denna dag.
De tyckte inte heller att det var ett så bra ställe, men det var rent, svalt och hemtamt och så fanns det serveringar.
Taxichauffören som körde oss från kryddmarknaden till köpcentret skrämde oss från vettet, han körde alldeles för fort och bromsade inte förrän i sista stund när han kom ikapp en annan bil eller kom till en korsning eller sväng. Vi var väldigt lättade när vi klev ur bilen.
Vid det här laget var det dags för lunch och ungarna ville ha mer socker så vi gick till IHOP för att äta pannkakor.
Jag var sugen på det jag med, men sen slutade det förstås med att jag åt ungefär en halv pannkaka allt som allt.

På kvällen när det var dags att äta gick vi en bit in i ett kvarter bakom hotellet och hittade en indisk restaurang där alla kunde tänka sig att äta för att det var så pass billigt. När vi ätit gick V och S tillbaka till hotellet medan jag och L betalade och tog en liten omväg tillbaka. När vi kommit tillbaka till hotellet hade V en idé, hon ville till poolen. Himla synd att vi inte tänkt på det tidigare... Det var visserligen inte särskilt varmt, men det hade kanske varit trevligt att spendera dagen i solen på taket snarare än på Dubai Mall.
V hoppade i medan vi beundrade utsikten och fotade lite. Dubai är helt klart bättre på avstånd än när man är där.

Sen packade vi våra väskor och fixade klart allt inför hemresan nästa dag.

Intet ont anande

1/11 På fredagen gick jag och V upp till takpoolen och "slogs" med grannarna ett tag och sen blev det en lat eftermiddag som vanligt och sen var det dags för halloweenfest på Buffalo Bill's som ligger precis bredvid mitt lägenhetshus. Det är väldigt bekvämt avstånd hem helt klart. De har en ny chef där och han är lika trevlig som den förra så honom har vi också börjat lära känna nu.
En hel del var utklädda, men vi hade ju inte hunnit tänka på nåt sånt. Vi var rätt många runt vårt bord och vi lärde känna fler av S vänner, alla är som en liten familj där nere och vi är så välkomna in i den.
S hade pratat i flera dagar om att han skulle anta utmaningen att äta en "1 Pound Steak" så att han kunde få en t-shirt där det stod: I did it! Buffalo Bill, Mae Phim
Han hade blivit utmanad av den nya chefen P som retat honom och pushat honom ett tag och nu var det dags!
Han kämpade tappert på och fick i sig hela steaken och alla tillbehör utan några större problem.
Men senare på natten/kvällen började han kräkas och sen mådde han fruktansvärt dåligt i flera dagar. Bilden är på honom när han fortfarande är glad och ovetande om vad som kommer att hända!

Egoister

31/10 På torsdagen gick jag och V upp till takpoolen och solade en stund och sen kom S och L dit också och de hade varit nere vid strandbilen och köpt en boll som vi kunde leka med.
Det finns bara en liten, liten plätt med skugga på taket och det blir ju rätt hett däruppe. Dessutom finns bara 8 stycken solsängar. Mina grannar är så dumma att de inte bara "passar" solstolarna med handduk och grejer i flera timmar när de inte ens är i närheten, de lägger dem också i skugga så att de som faktiskt är där får vara utan både solbädd och skugga fast de inte ens använder dem... Konstigt att man tycker att det är ok att göra så mot sina grannar, dessutom är vi så få under den här perioden i alla fall så det behövs ju inte om inte alla gör så och jag vägrar att göra så. Dessutom så blir de aggressiva om man tagit stolarna när de kommer upp några timmar senare.
När vi fått nog av grannfejder, sol och bad så gick vi till lägenheten för att slappa en stund, såhär såg det ut de flesta eftermiddagar i lägenheten. Alla är rätt bra på att låta andra vara ifred när de behöver även om man är i samma rum och alla sitter i sina egna tankar en stund. När alla fått den pausen så börjar skämten och skratten igen lagom tills man tröttnat på tystnaden och ensamheten.
På kvällen åkte vi tillbaka till Mae Phim Sportbar för att träffa gänget igen och hade lika trevligt denna kväll och åt dessutom lite fler av de där himlagoda kycklingvingarna!

Nu är det påskrivet och klart

26/2 På tisdag gick jag upp relativt tidigt, vid 9.30. Efter att ha tagit en kopp kaffe gick jag ned och skrev på papprena för lägenheten. Den var färdig i september 2011, men det här är ju första gången jag lyckats ta mig dit, så nu skulle allt skrivas på.
Jag tog en tur förbi företaget som hyr ut åt de som har lägenheter och hus där nere och bokade en lägenhet åt K och C som ska komma över från Australien om några dagar.
Jag handlade lite skinka, ägg, smör, knäckebröd, ost, hushållspapper och bröd nere i butiken och sen gick jag upp med dem till lägenheten. Sen gick J till poolen och jag gick till bageriet för att ta en iskaffe och jobba med hjälp av deras wifi.
Iskaffet var verkligen supergott och jag fick en hel del viktigt gjort också.
När jag jobbat klart gick även jag upp till poolen, jag simmade 600 meter och sen låg jag mest i skuggan efter att ha fått lite sol en stund.
J gick till havet och fotade solnedgången medan jag vilade, duschade och fixade till mig.
Sen ringde vi till en restaurang vi fått tips om från grannarna, de skulle ha bra mat och kommer dessutom och hämtar en.
Det tog bara runt 10 minuter så kom de och hämtade oss och körde oss ut en bit på landet på vägen som leder hem till mina vänner S och C och deras familjer.
Jag beställde fisk med vitlök och stekta grönsaker, fisken var verkligen supergod och saftig och vi var båda nöjda med vår mat. När vi satt där kom mina grannar, de som rekommenderat stället också dit.
Jag fick skicka tillbaka notan en gång eftersom de missat att ta betalt för fisken och inte tänker jag lura dem på vad som för mig är knappt 30:-, särskilt när det smakade så bra!
De körde oss hem och vi satte och återigen på Buffalo Bill och tog en drink.
Men sen var vi trötta så vi gick upp vid strax före 23.

Första frukosten hemma

25/2 På måndagen var det buddha-dag och då var allt stängt och alla Thailändare hade för en gångs skull ledigt! Det var livat på stranden kan jag lova och normalt är det ju så gott som folktomt så det är rätt stor skillnad när det vimlar av folk och bilar, grillar och musiken som dunkar ut ur bilhögtalarna.
Vi gav upp redan innan vi kommit så långt som till stranden och bestämde oss för att istället lägga oss vid poolen på taket, där var en mamma med en son, annars var vi helt ensamma en stund.
Det är ju bara mina grannar i huset som får vara där och eftersom det inte är säsong så är vi ju inte så många.
Efter nån timme dök mina närmaste grannar upp, dem hade jag inte träffat tidigare men eftersom vi delade den lilla biten skugga som fanns där uppe så blev det att vi lärde känna varandra lite och jag fick tips om lite allt möjligt.
Det var kallt i poolen men uppfriskande och jag simmade lite några hundra meter, solade lite med solskyddsfaktor och sen låg vi som sagt i skuggan.
När vi tröttnat på att ligga vid poolen så gick vi upp, jag duschade och sen läste och vilade jag en stund på sängen
Framåt kvällen tog vi en promenad till Sunshine Bar som ligger nedåt vägen, det är nån kilometer dit och det blir lite varmt att gå så vi hade blivit avrådda att gå dit, men vad gör man när man inte har transport och vill se lite nya vyer?
Det var förresten inte alls så varmt som folk påstått, det kändes ganska svalt och skönt med brisen från havet.
Min mat var god, stekta grönsaker med räkor, men J's soppa smakade ingenting alls så hon var besviken.
När vi ätit klart promenerade vi tillbaka och sen tog vi en drink på Buffalo Bill, jag tog en Pina Colada och den var så jäkla god att det nog inte blir mycket annat medan jag är på semester.
Medan vi satt där fick jag ett jobbsamtal från England, det är rätt häftigt det här med mobiltelefoner ändå...
Vi satt och fascinerades över hur folk i övre medelåldern beter sig på semestern, de tror att de är coola tonåringar och beter sig precis lika omoget och väsnas och dricker och tycker att de är häftigast i världen.
Vi satt och spelade lite musik för varandra och jag spelade "skrattsången" med Elvis Presley för J, den hade hon aldrig hört och hon tyckte att den var jättebra!
Sen när vi gått upp igen så blev vi sittande och snackade och lyssnade på musik tills det blev ganska sent.