21/4 På måndagen ville A till templet, man bör göra det då och då om man har förlorat någon, jag vet inte exakt varför och hur. När man åker till templet för att få hjälp av munkarna och för att få en välsignelse så bör man ta med en gåva som en typ av betalning. A gillar inte att köpa färdiga kit för sånt eftersom man inte vet hur länge de stått packade och matvarorna kan vara lite gamla. Alltså plockade vi ihop lite grejer själva på supermarket, köpte en plastbricka och cellofanplast och sen packade vi allt lite snyggt utanför templet innan vi gick in. Vi hade bland annat köpt tandkräm, tandborste, nudlar, mjölk, iste, toalettpapper och lite snacks. Sånt som munkarna behöver för sitt dagliga liv alltså. I butiken hittade vi popcorn med jordgubbssmak, själv har jag oerhört svårt för söta popcorn, jag har provat det i USA, men Thailändarna gillar allt som är sött, så det är väl ingen stor överraskning att de gillar även det.
Efter att vi hade packat sakerna på brickan och lagt plasten runt så gick vi in och placerade gåvan framför munken, som tog emot folk som ville ha hjälp med böner och sånt. Vi satte oss på knä framför honom på golvet och sen rabblade han en del som jag antar var böner och välsignelser och läste något över en skål med vatten som A hade hällt upp och ställt framför honom. Sen reste hon sig och gick för att hälla ut vattnet i rabatten. Medan hon var borta satt jag och munken i tysthet och bådas blickar följde ett litet, litet bi som sprang omkring på mattan bredvid mig. De hade ett helt bisamhälle på en pinne där inne och som buddister så låter de dem vara där och till följd av det så får många av deras besökare ett stick och säkert även munkarna själva.
När A kom in igen gjorde jag en liten gest mot biet så att hon skulle vara medveten om att han var där så att hon inte skulle sätta sig på honom. Hon och munken utbytte några ord och sen var det klart och vi åkte hemåt igen. Sen berättade hon för mig att hon redan blivit stucken av biet och att det bar nog därför han sprang omkring på golvet, han var döende. Hon berättade även att munken sagt att de flesta blev stuckna medan de var där. Jag hade tur, för A hade ont att sticket i ett helt dygn och trots att jag skrapat med nageln på sticket så var det kanske någon bit av gadden kvar.
På eftermiddagen badade jag och N och E på mitt tak och snackade med mina grannar som också var där. Vi hade rätt intressanta diskussioner där vi stod och hängde i poolen och bestämde att vi skulle ses för middag också. A hämtade oss och killarna åkte moppe bakom oss till restaurangen som ligger utefter en väg inne i skogen, bakom templet.
Där åt vi barbeque, man väljer vad man vill ha för kött, skaldjur och grönsaker från en lita och sen får man in en kruka med glödande kol och så tillagar man maten själv på en metallbricka. Det hade varit fantastiskt gott om inte smöret vi fick var sötat... Jag använde alltså så lite som möjligt, jag gillar ju inte söt mat.
Det är väldigt praktiskt att ha med A när man ska ut och äta, man blir inte begränsad i valet av restaurang och kan beställa det man vill ha trots att det inte finns någon meny på engelska eller någon med tillräcklig kunskap i engelska för att man ska kunna få hjälp. Däremot så brukar jag be henne att beställa och så lägger jag mig inte i vad det blir. Man hittar alltid något som går ner och då begränsar jag inte mina matupplevelser till sånt jag redan vet utan kan hitta nya favoriter.
De flesta tycker att jag är rätt kinkig med mat, men det tycker inte hon, jag smakar på allt hon ställer framför mig och gnäller aldrig, jag försöker bara hitta något jag kan bli mätt på om smakerna inte riktigt passar mig.
