The Hobbit.. nja, jag är skeptisk

2/1 På onsdagen hade jag och systerbarnen bestämt att gå och se The Hobbit i Kista Centrum så vid strax efter 16 dök de upp hemma hos mig för en helkväll med övernattning.
Vi åkte till Kista på stört för eftersom vi hade presentkort att betala med och så så var det besvärligt att betala online. L hade dessutom en specialbiljett som hon fått när hon sett The Hobbit med några kompisar och texten hade strulat hela filmen igenom och den måste lösas in i en kassa.
Vi hann inte i tid men det var inga problem att ta ut de bokade biljetterna eftersom salongen var halvtom.
Filmen var i 3D och jag har kommit på att om jag tar barnglasögonen så blir jag mindre yr eftersom jag tydligen har tätt mellan ögonen. Men de är å andra sidan så pass små så om man ser en film som är 3 timmar lång så börjar de trycka lite väl mycket på sidorna.
Jag råkade salta mina popcorn för mycket men L ville bara ha lite av sina så jag fick dem istället. Vad gillar ni burken? Vitt salt... Finns väl knappt annat?
Filmen var okey och vacker precis som de andra, den var lite väl utdragen tyckte jag och jag brukar inte vara kinkig med sånt alls, så då är det illa. De har ju varit så fantastiskt duktiga på specialeffekter i de tidigare filmerna så när vargryttarna kom galopperande över ett fält och såg ut som om de var inritade och flöt över det, då blev i alla fall jag jättebesviken!
Men jo, jag kommer att se filmen igen men kanske inte på bio.Jag kommer också att köpa den på DVD och jag kommer se de andra två också förstås.
Vi var hemma vid 22 och det enda vi ätit sedan frukost var popcorn så vi åt en varsin laxbakelse som jag gjort av resten av räkröran och brödet kvällen innan. Ungarna tyckte att de var jättegoda. Sen tittade vi på film (The Hangover 2) och vid midnatt ville ungarna ha varmrätt så jag ställde mig och stekte oxfilé och värmde potatisen, såsen och grönsakerna.
Sen såg vi en film till (Bridesmaids).
Vi kom i säng vid 3 tror jag, S på soffan och L i gästrummet.
Om ni undrar över bilden på Turre så var det S som satte horn på honom, ja det är granbarr...

Ibland är planer svåra att spika

4/6 På måndagen fick jag en lysande idé, jag skulle kombinera nytta med nöje och dessutom med infriade löften.
Jag hade lovat sedan länge att ta med kompisens dotter till London vid tillfälle och i sommar måste jag åka dit på jobb mitt i semestern och tänkte att jag kunde åka tidigare, ta med henne och systerdottern och sen sätta dem på planet hem när det var dags för mig att jobba. De är ju trots allt 18 år gamla nu och är de två så går det ju definitivt bra, de är rätt så världsvana båda två och smarta dessutom. Men slutligen var H's dotter tvungen att tacka nej, det blir för mycket helt enkelt för hon har en helt fullbokad sommar med resor hit och dit. Systerdottern vill fortfarande hänga på så vi ska fundera på vem annars som kan tänkas vilja och kunna hänga med istället.
När jag pratade med H i telefon så satt V bredvid och undrade om de inte kunde komma förbi senare och hänga en stund och kanske se nån film och det fick de förstås.
Eftersom de inte kunde säga säkert om de skulle komma och när så satte jag igång att storstäda kylskåpet. Jag diskade alla lådor och hyllor och torkade hela skåpet och kastade allt som gått ut i tid oavsett hur fräscht det såg ut, mycket skräp blev det... och också väldigt rent faktiskt.
Ibland undrar jag hur annat folk hinner med allt, det känns som om jag har något städprojekt nästan varje dag och ändå är det aldrig skinande rent. Hur gör de som har familj och annat att ta hand om i veckorna?
När V och H väl dök upp var jag så gott som färdig och ställde in det sista i kylskåpet och sen parkerade vi oss i soffan med cheeseballs och cola som de tagit med sig och så såg vi Bridesmaids. De gillade filmen och tyckte liksom jag att den var ganska oförutsägbar även om just slutet kanske inte är det, men man vill ju gärna ha ett lyckligt slut i en komedi.
När de åkte hem såg jag själv Horrible Bosses och den var bra men jag satt och väntade på att det skulle gå åt helvete för karaktärerna hela tiden och sånt gör mig nervös.
Kul att se en snygging som Colin Farrell se så jävlig ut som han gör i denna roll!

Sticker man ut hakan tycker ingen om en...

31/3 På lördagsmorgonen blev jag väckt av H vid 8.45 ungefär och gick upp och hasade ut till toan i pyjamas. Jag hade sovit relativt bra men alldeles för få timmar för en fredagsnatt. Vi åt en snabb frukost och tog med oss kaffet i bilen och H åkte med mig så att jag skulle få lite sällskap jag som får åka ensam i två dagar annars.
Vi skulle till Gränna för årsmöte i fjordhästföreningen och vi kom ungefär till Mantorp på torra, fina vårvägar, sen satte det igång att snöa en hel del och strax senare var det riktigt snöstorm. Det var då jag var glad att jag inte hunnit byta till sommardäck innan jag åkte vilket visserligen inte bara var på grund av dåligt med tid utan också en rädsla för att det skulle bli snö...
Lagom tills vi var på plats på Motell Vätterleden så såg man inte längre Vättern från deras parkering trots att den ligger så nära, så mycket snöade det. Dessutom blåste det riktigt ordentligt.
När vi kom in fick vi kaffe och macka och alla satt och snackade i små och stora grupper, det är alltid hög stämning när vi ses allihopa.
När det var dags för årsmöte började ordförande med att visa film från Scandinavium där Malin Bayard, Rolf-Göran Bengtsson, Ludger Beerbaum och tre andra väldigt duktiga och kända ryttare red och körde varsin fjordhäst. Jag önskar ju att jag varit på plats men nu fick jag i alla fall se det på film. Det gick tyvärr inte att höja ljudet så pass att vi kunde höra vad ryttarna sa i sina intervjuer men jag tänkte försöka lägga tassarna på den där filmen så att jag kan få höra vad de sa. Det var i alla fall väldigt lyckat alltihopa, både inslaget på Scandinavium och att visa det för oss som kom till årsmötet.
Under mötet hade jag som vanligt svårt att hålla käften fast saker och ting egentligen inte rör mig längre eftersom jag inte ens har någon häst. Men faktum är att jag fortfarande brinner för rasen och dess bästa och har ganska starka åsikter om hur vi kan få andra människor att förstå hur bra de är och svaret är PR, PR, PR! Vi borde gå i kurs hos Islandshästföreningen, de vet hur man marknadsför en ras! Jag personligen tycker att vi har en ras som kan erbjuda mycket mer och ändå säljer vi färre fjordhästar och till lägre pris än vad de säljer sina hästar. Ja, vad jag försöker säga så var det nog en och annan som störde sig på att jag stack ut hakan om och om igen och kanske fokuserade mer på det än vad jag sa, men om priset för marknadsföringen av fjordhästen är att jag blir illa omtyckt så må det vara så. Stämningen var trots allt mycket god på mötet och vi kom alla ur det med vänskapsbanden i behåll.
Jag åkte hem direkt efter mötet och hade en jobbig resa med kastvindar åt alla håll, men det var i alla fall inte så mycket trafik och inte särskilt mycket snöfall heller.
Jag stannade för proviantering och kisspaus på McDonalds i Norrköping och åkte vidare direkt och kom hem vid 17 och hämtade Turre hos mamma och pappa på vägen. Hemma hade det också snöat och även om det nu var klarblå himmel och sol så låg det rätt mycket snö på tomten.
Jag hade pratat med kusin S i telefon på vägen hem och vi hade kommit fram till att hon hade tandvärk och hon ville vänta och se om det blev bättre medan jag tryckte på och tyckte att hon skulle ta tag i problemet medan det var dag. Vi skulle ha gått ut på kvällen men kom fram till att vi skulle stanna hemma och ta det lugnt istället eftersom hon hade så ont.
När jag kom hem var jag vimmelkantig av trötthet och gick och lade mig och sov i 1½ timme eller nåt, sen gick jag upp och diskade och satte en bröddeg och sen dök S upp. Vi tittade på Bridesmaids och sen The Proposal och åt mackor och drack te.
Tidigare hade jag gjort en varsin smoothie åt oss och använt färsk ananas och det var sådär, jag vet inte om jag gillade det särskilt mycket faktiskt.
Jag är glad för det mesta men jag skrattar väldigt sällan men vi fick ett riktigt skrattanfall i köket när jag undrade om S ville ta med sig en halv limpa som jag pekade på och hon svarade att hon var mätt... Jag menade ju om hon ville ta med den hem inte om hon ville äta en halv limpa innan hon åkte. Det var skönt att få skratta lite och vi hade svårt att sluta. Sen började S få riktigt ont i munnen så vi proppade henne full med tabletter och försökte räkna ut vilka hon kunde ta och inte och när hon kunde ta fler.
Det konstiga var att hon liksom jag inte alls kände någon verkan av Voltarentabletterna som jag fick vid min näsoperation, vi börjar undra om det är sockerpiller...
S åkte hem vid 2 ungefär och jag satt uppe en stund till och kom i säng vid 3.30.

Stinkbomb på hemväg

På söndagen gick jag upp 9, planen var att hyra en cykel och cykla över Golden Gate Bridge innan jag skulle vara tvungen att åka till flygplatsen.
Jag tog spårvagnen ned till Fisherman's Wharp, köpte en latte och macka på Starbucks och satte mig för att äta frukost. Vid bordet bredvid satt en hemlös kvinna med något vilt i blicken och doppade någonting djupt ned i sin kaffemugg och hon såg riktigt läskig ut men det fanns inga andra bord och även om hon tittade under lugg på mig när jag passerade så lät hon mig vara ifred.
Titta på bilarnas hjul förresten, det är så backigt i San Francisco att man måste parkera med hjulet vridet in mot trottoaren, annars får man böter...
Jag gick över gatan och till en cykeluthyrningsbutik jag sett tidigare och där hyrde jag en cykel. Det kostaste bara runt 140:- att hyra en cykel för 2 timmar och cykelhjälm ingick. Strax senare trampade jag iväg mot Golden Gate Bridge som låg en bit bort. Det var förrstås backigt upp dit, den ligger ju rätt högt, en stigning på 70 meter enligt cykeluthyraren och det är ju rätt högt upp faktiskt. Men även om alla cyklister jag känner hävdar att spinning inte alls är samma sak som riktig cykling så kände jag nog att det gjort en massa nytta med de få spinningpass jag hunnit gå på hittills, kanske framförallt vetskapen att det alltid finns lite mer att ge när man känner sig slut. Det var en bra cykel och den hade många växlar och jag kände mig glatt överraskad över att jag tog mig upp för så många, långa och branta backar. Den första orkade jag inte hela vägen upp för, jag gick den sista 1/3 ungefär det blev helt enkelt en för stor chock med en så brant backe. Men sen tog jag mig upp för resten av alla backar till stor del genom vilja. I vissa fall hade nog folk nästan kunnat gå om mig i backen även om de saknade cykel men det kändes bra att kämpa sig upp utan att ge upp. Även större delen av bron bortåt gick faktiskt uppför men inte så kraftigt, men det krävdes att man trampade hela tiden.
Det var soligt och fint och eftersom det fortfarande var ganska tidigt så var det inte för varmt heller. Jag var allt annat än ensam på bron, det var en massa andra cyklister som cyklade om eller mötte mig och en del som jag cyklade om också. Hela vår sida av bron var till för bara cyklister, mitt emellan gick bilarna i flera filer åt varje håll och sen på andra sidan fick fotgängare hålla sig.

Det var en fin cykeltur och jag stannade och tog en hel del foton förstås och när jag kom till andra sidan bron vände jag helt enkelt och cyklade tillbaka. Efter 1½ timme var jag tillbaka hos cykeluthyraren, trots att han räknat med att jag skulle behöva 2 timmar om jag skulle både cykla och fota. Det var ungefär 9 km att cykla totalt och en hel del uppför, åtminstone på vägen dit men en del på vägen tillbaka också faktiskt.

Jag lämnade tillbaka cykeln och skyndade till spårvagnen för att en sista gång åka upp och ned för San Franciscos kullar, jag fick vänta en stund som vanligt och var inte tillbaka vid hotellet förrän strax före 12, så det var bara att packa det sista och checka ut, någon dusch fanns det inte möjlighet till...

När jag checkat ut väntade jag ett par minuter på min bil och sen åkte jag mot flygplatsen. Navigatorn var återigen helt förvirrad men jag hade gott om tid och åkte åt det håll jag trodde att jag skulle och när navigatorn återfick sitt förnuft visade det sig att jag haft rätt. Sen åkte jag till ett köpcentrum inte alls långt från flygplatsen. Om ni någon gång har varit till ett amerikanskt köpcentrum så vet ni att det är svårt att både hitta centrumet och att hitta in i det... ofta är det ont om fönster och skyltar och ingångarna är ofta rätt in i en av de större butikerna så som JC Penney's eller Macy's, den här gången hittade jag en ingång genom Macy's och tog mig en titt på vad de hade att erbjuda i jeans. Det visade sig att de hade en hel del och att många av dem saknade den förhatliga stretchen. Jag provade en jäkla massa jeans och hittade slutligen två par, ett blått och ett svart och till råga på allt så var det rea på dem, bara 35-45 dolar / styck! Jag hittade en tröja till pappa som fyllt år medan jag var borta och sen skyndade jag mot kassan. Där visade det sig att jeansen inte kostade 35-45 dollar paret utan var nedsatta ytterligare till bara 20 dollar paret, det vill säga 135:-! Jag borde kanske ha köpt fler par? Jag har en tendens att köpa för stora jeans, det är ju svårt att köpa ett par man inte får på sig eller hur? Nu tog jag jeans jag med nöd och näppe fick över ändan och när jag ormat mig i dem kunde jag knäppa knappen om jag höll andan och drog in magen och ålade lite samtidigt och då blev det en ursnygg fläskhäng över kanten på brallan. Men folk har sagt mig att det är så man ska göra så för en gångs skull gjorde jag faktiskt det. Det visade sig för övrigt vara en herrmodell och jag undrar hur jag ens fick in rumpan så långt som jag fick...
Jag packade i alla fall ned jeansen i ryggsäcken och väskan och åkte vidare till flygplatsen.
Där lämnade jag tillbaka bilen och sen släpade jag min trötta, tunga väska mot hissen.

Strax senare var jag väldigt förvirrad, på min biljett stod det Terminal I, vilket jag tolkade som Terminal 1 eftersom det bara fanns A, B, C, D och 1, 2, 3, 4...

Jag hoppade alltså av tåget vid 1, men där stod det rätt tydlig att det var en inrikesterminal coh jag åkte slutligen tillbaka till Terminal A som skulle vara den internationella terminalen. Attityden hos incheckningspersonalen var under all kritik! Jag fick besked om att eftersom jag var så pass sen till incheckningen kunde de inte garantera att det fanns en plats kvar på planet för mig eftersom det var överbokat, då förklarar jag att jag var i mycket god tid men att de skrivit fel terminal på biljetten. De hävdar att det inte alls är något fel på biljetten, det står inte 1 det står I. Ja, sa jag, men det finns ju ingen I så jag drog ju slutsatsen att det var en etta... De tittade på mig som jag var en idiot och sa, ja, men I står ju för internationell... Till slut fick jag uppbackning av en engelsman som stod vid disken bredvid för att checka in, han hade resonerat på samma sätt som jag. Nu kunde de inte garantera en plats på planet, de var rätt så otrevliga och ville dessutom ha extra betalt för min tunga väska... Jag har alltid valt British Airways eftersom jag tycker att de är väldigt trevliga, nu kände jag att jag måste omvärdera det beslutet.

Slutligen fick jag i alla fall en plats på planet och gick genom säkerhetskontrollen. Sen handlade jag cigaretter till mamma och sen var det dags att gå ombord.
När jag kom ombord visade det sig att jag fått en av de sämsta platserna man kan få, mittenplats i mittenraden... visserlige hade jag en jättetrevlig tjej från Chile bredvid mig men slutligen kom jag och flygvärdinnan överrens om att jag kunde flytta fram till främsta raden där man åtminstone kan gå framför de andra när de sover. Anledningen att det blivit ledigt där var att TV-apparaterna där inte fungerade som de skulle, de höll sig inte upp på armen de satt på. Killen som satt i det sätet där den fungerade satt dock hellre ute mot gången än hade en fungerande TV så han bytte plats så att jag kunde sitta på hans plats. Han visade sig också vara jättetrevlig och vi snackade lätt bort 2 timmar precis i början på resan och när chefsflygvärdinnan skällde ut mig för att jag bytt plats trots att jag inte gjort det innan jag fått lov av hennes kollega så sa han att de skriver upp folk som "bråkar" i incheckningen så han menade att det var därför flygvärdinnorna var så pass otrevliga just på den här flighten. Hon krävde svar från mig om varför jag hade velt byta plats och så vidare och sen sa hon att jag minsann skulle fråga henne nästa gång... men hallå! Jag hoppas ju verkligen att jag inte hamnar på samma flight som hon igen!

Vid det här laget kände jag att jag började stinka, inte svett direkt utan bara illa som fan och jag satt så stilla som mäjligt för att inte vifta runt stanken. Det hade nog varit bra om jag hunnit duscha innan jag lämnade hotellet...

När jag och engelsmannen kivats om maten och hurvida hans lågkalorimat var bättre än min vanliga och han hade lyckats snika till sig en inte alltför nyttig kaka och jag ätit upp hans fruksallad, så somnade jag och sov riktigt bra i 2 timmar.

Sen tittade jag på film, först såg jag Poppers Pingviner med Jim Carrey och den var lite larvig, en barnfilm. Men inte så tokig ändå...

Sen såg jag Bridesmaids, en film jag har undvikit faktiskt och den visade sig vara riktigt, riktigt bra! Attans vad jag identifierade mig med huvudrollsinnehavaren!

Sen somnade jag igen en liten stund och då var det ju nästa morgon.