Han kunde ju i alla fall köra och lyssna

9/5 Tidigt på morgonen på lördagen landade jag i Bangkok och min chaufför och vän Y var upptagen så jag var tvungen att ta en taxi hem. Som tur är var den här chauffören smart nog att lyssna på mig, de tar ofta för givet att vi västerlänningar inte hittar i Thailand även om vi vet vägen utantill. De stannar och frågar heller folk utefter vägen än att lyssna. Det tar då längre tid och de tar också oftast den längre och långsammare vägen dessutom, så det tar runt en timme extra. Så istället för c:a 2 timmar så tar det 3 eller till och med 3,5.
Det var en vacker soluppgång och det enda jag saknade just då var Y sällskap. Taxichauffören körde däremot riktigt bra och säkert, inte riktigt så bra och säkert som Y, men helt klart en bra bit över medel i Thailand!
När jag kom fram skickade jag ett meddelande till Y och sen dök  hans kompis upp med sömnrufsigt hår och svullna, nyvakna ögon och gav mig mina nycklar. Y hade tagit ut dem åt mig och han har också mina moppenycklar när jag är borta. Hans kompis var lägenhets- och hundvakt hos Y och jag var väldigt tacksam för att han var så pass snabb ner. När jag kom tagit in väskorna gick jag raka vägen ned till Poppie´s för att köpa vatten, jag ville dricka lite extra för att motverka eventuella fysiska problem man kan få av trötthet, jetlag och vätskebrist och jag drack runt en liter vatten innan jag lade mig att vila en stund. Jag somnade inte, men jag tog det i alla fall lugnt ett par timmar och låg i någon typ av dvala.
Senare på eftermiddagen åkte jag över till S för att fika en stund, han håller på och renoverar sin pool så hans golden, Happy, var lite för att den var tom på vatten. Hon brukar gå i poolen och svalka sig lite då och då under dagarna. Nu låg hon och svalkade magen lite genom att ligga på mage på stengolvet ute. Hon blev för övrigt jätteglad att se mig. S andra hund som är den ranghöga av dem är mycket vänlig mot alla människor och hundar, men han är liksom lite för "fin" att svansa fram och glatt hälsa på alla besökare, han ignorerade mig helt. Den enda han verkligen svansar för är S. När vi snackat av oss lite och fikat åkte jag hemåt och både jag och S hade bestämt oss för att ta en lugn hemmakväll, så resten av eftermiddagen och kvällen var jag ensam hemma och fixade lite, vilade lite och tittade på en TV-serie. Det var då jag insåg att jag glömt att ta med mimg mitt favoritte hemifrån, jag hade dessutom glömt att köpa snus till S på Arlanda... det gav mig lite dåligt samvete. Det var sån stress den här gången eftersom jag inte hann planera eller förbereda mig alls och då missar jag saker helt enkelt. Jag kom ihåg att köpa Kalles Kaviar till A, men den glömde jag hemma i kylskåpet, detta trots att jag fått med min laktosfria mjölk och några salamikorvar till S...

Mina syskonbarn retar mig ibland för det

Före

Före

13/1 På tisdagen åkte jag återigen till Coca Cola beach och där hittade jag några grannar som jag bytt ett par ord med några dagar tidigare, så jag frågade om jag fick göra dem sällskap på stranden och det gick bra. Efter en stund upptäckte jag att de för förvunna, jag låg och lyssnade på musik och njöt av värmen och solen och märkte aldrig när de gick. Eftersom jag inte såg dem någonstans utefter den långa stranden och det faktum att deras väskor och andra saker låg en bit ifrån mig så blev jag den där hönsmamman som mina syskonbarn ibland retar mig för att vara. Jag blev mer och mer orolig, de var borta minst 45 minuter och jag spanade ut över havet för att se om de drivit ut med någon ström och inte kunde ta sig in igen. Efter ett tag såg jag dem komma gående på stranden, det visade sig att de gått hela stranden bort och vänt och de var väldigt roade av min oro. Sen var det dags för mig att gå och för dem att äta sen lunch, men då bestämde jag mig för att äta lunch med dem innan jag åkte hem. Jag tog stekt ris med kyckling igen, men det var väldigt mycket kyckling i det så jag sorterade ut en del och gav strandhunden det. Hon har bara tre ben, det fjärde är amputerat eller något sånt ända uppe i kroppen så att säga. Det tog mig en bra stund att ens se att det var något fel på henne, hon rör sig ganska normalt och verkar inte ha några som helst problem att sakna ett ben. Hon tas också hand om av ägarna till restaurangen och gäster som tycker synd om henne matar henne, så hon är i riktigt bra form. När jag kom hem fortsatte jag med mitt projekt att göra lägenheten ännu mer hemtrevlig och "min" och det tycker jag att jag lyckats med rätt bra. De första bilderna är hur det såg ut när jag flyttade in och de andra hur det ser ut just nu. Det enda jag har behållt är väl nästan soffan, mattan och stolarna... och nu både känns och syns det att det är mitt andra hem tycker jag. Jag har gett det min personliga prägel. Däremot kanske det gör att eventuella hyresgäster känner sig obekväma? Nåja, jag hyr ut den så sällan ändå och jag vill ju gärna att den är tom om jag får för mig att åka ner på kort varsel och det faktum att den kostar mig runt 3600:- om året gör ju att jag egentligen inte behöver hyra ut den. Det är alltså bara maintenance som kostar eftersom jag inte har några lån på den. Sen när jag är nere kostar det förstås vatten och el och sen brukar jag beställa städning och tvätt när jag åker hem. Men lägenheten i sig kostar bara 3600:- om den står tom hela året!

Efter

Efter

Efter

Efter

Efter

Efter

Alla tillfällen att fira är goda

30/12 På tisdagen fick jag äntligen provköra min nya moppe! Eller egentligen är det tydligen en lätt motorcykel, men bland oss svenskar i Thailand kallas den moppe, Thailändarna kallar dem Motorbike. Jag åkte iväg och handlade lite och sen gick jag ned till stranden för att ta några foton. Bilden på lägenhetshuset är tagen från strandkanten och pilen visar var min balkong och lägenhet är. Det ser ju ut som om det är ett rätt dåligt läge, men jag trivs väldigt bra där. Området är ju lugnt och skönt och att det är på 2 våningen gör att jag aldrig behöver ta hissen och det är bekvämt att slippa, särskilt om det är strömavbrott, vilket det sällan är när jag är här i alla fall. På stranden var det i alla fall en hel del folk, i jämförelse med en vanlig vardag. Många Thailändare verkar ha samma åsikt som min mamma, alla tillfällen att ha fest och kul är bra tillfällen. Egentligen är deras nyår i april, men varför missa ett tillfälle att fira? Alltså började det anlända en massa thailändare som ville fira nyår på stranden. Även om det är nyår för oss andra så är det närmaste julafton för de som säljer mat och saker från små mobila butiker! De finns överallt och överallt är det köer för att handla varor av dem, mest mat och efterrätter. Men just nu är vi bara i början av allt det, imorgon blir det nog mycket mer. Även utanför Buffalo Bill Steak House var det julpyntat, jag vet inte varifrån de fått den där jättebjörnen, men den passade ju rätt bra som tomte.

Egoister

31/10 På torsdagen gick jag och V upp till takpoolen och solade en stund och sen kom S och L dit också och de hade varit nere vid strandbilen och köpt en boll som vi kunde leka med.
Det finns bara en liten, liten plätt med skugga på taket och det blir ju rätt hett däruppe. Dessutom finns bara 8 stycken solsängar. Mina grannar är så dumma att de inte bara "passar" solstolarna med handduk och grejer i flera timmar när de inte ens är i närheten, de lägger dem också i skugga så att de som faktiskt är där får vara utan både solbädd och skugga fast de inte ens använder dem... Konstigt att man tycker att det är ok att göra så mot sina grannar, dessutom är vi så få under den här perioden i alla fall så det behövs ju inte om inte alla gör så och jag vägrar att göra så. Dessutom så blir de aggressiva om man tagit stolarna när de kommer upp några timmar senare.
När vi fått nog av grannfejder, sol och bad så gick vi till lägenheten för att slappa en stund, såhär såg det ut de flesta eftermiddagar i lägenheten. Alla är rätt bra på att låta andra vara ifred när de behöver även om man är i samma rum och alla sitter i sina egna tankar en stund. När alla fått den pausen så börjar skämten och skratten igen lagom tills man tröttnat på tystnaden och ensamheten.
På kvällen åkte vi tillbaka till Mae Phim Sportbar för att träffa gänget igen och hade lika trevligt denna kväll och åt dessutom lite fler av de där himlagoda kycklingvingarna!

Och dem tar de i med bara händerna!

29/10 På tisdag förmiddag var tanken att en bil skulle hämta upp oss i Bangkok vid klockan 10 för att köra oss till Mae Phim. Liksom förra gången det företaget skulle hämta mig på ett hotell så dök inte skjutsen upp... Det visade sig att han blandat ihop två hotell och stod och väntade utanför det andra och undrade var vi höll hus. Vi fick vänta en stund till och ungefär en timme senare än tänk var vi på väg mot Mae Phim och min lägenhet.

Det var i alla fall en väldigt bekväm bil vi fått med fungerande AC och bra bälten. Vi halvsov allihopa större delen av vägen för det tar 3-4 timmar och den här chauffören körde så bra och säkert att man kunde slappna av ordentligt och slippa vara rädd hela tiden!
Vi var framme vid strax efter 14 och bar upp våra saker och bytte om och sen gick vi raka vägen ner till stranden för att ta ett dopp!
Alla fyra sprang ut i vattnet samtidigt och skrattade och stänkte och efter ett par minuter slutade skrattandet och vi började se lite förvånade ut alla utom en.
Sen sprang vi upp igen allihopa, snabbare än vi kommit i vattnet nästan. Det kliade och sved överallt och vi trodde att det kanske var brännplankton eller nåt, men senare insåg vi att det var brännmateter som varit i vattnet. Vi hade nog inte blivit brända av själva maneterna utan partiklar som de efterlämnat. Hela stranden var full av döda och torkande maneter, det hade vi inte lagt märke till tidigare. Jag har badat på den stranden många gånger och det här har aldrig varit ett problem tidigare. Vi fick förklarat för oss senare att det beror på regnet. När det regnar söker sig maneterna till utan för att bada i sötvattnet och sen åker de in på stranden och dör och följer också med ytvattnet inåt stränderna.
Vi brände oss ordentligt, ändå såg vi en massa Thailändare som gick och fångade en massa maneter med bara händerna, tydligen så äter de maneter. Jag har svårt att tro att det blir särskilt mycket kvar av dem om man tillagar dem, de är ju nästan bara vatten.
Sen roade jag mig med att fota och ungarna med att rita och leka i stranden så att jag fick fota dem.
När det blev mörkt så satt vi en stund på en av stenbänkarna nere vid strandhuset och sen fick L och S idén att försöka få ner en kokosnöt. Sen kämpade de ett bra tag och blev trötta och svettiga, men till slut fick de faktiskt ner en. Sen tog det ett tag att öppna den också och då var den ju förstås tom!
Men man kan ha väldigt roligt även med en tom kokosnöt och man har humor och fantasi.
När vi tröttnat på att leka och började bli hungriga gick vi tillbaka till lägenheten och duschade och bytte kläder och sen ringde vi till restaurangen The Kitchen för de hämtar upp en och kör en till restaurangen om man ber dem.
Eftersom vi inte hunnit ordna något sätt att ta oss runt så var det enklaste sättet.
Sen åt vi lite och sen åt ungarna glass efteråt och sen var vi både trötta och mätta som sjutton och de körde oss hem igen och sen gick vi och lade oss.

Det är ingen bra idé att gå vilse när man har skoskav

25/7 På torsdagen tog jag båten över till Valetta för att ta en titt. Det tar inte mer än 10-15 minuter från Sliema där B bor, dessutom går ju båten precis från kajen vid lägenheten så det är ju enkelt.
Det är i höghuset på första bilden som B bor, så som ni ser är läget helt perfekt!
Jag promenerade omkring i Valetta och gick rätt ordentligt vilse vid ett tillfälle och med tanke på att jag hade rätt ordentliga skoskav så var det en dum idé.
Jag gick helt enkelt till helt fel sida av staden för att leta efter båtarna. Jag insåg att något var fel och började leta mig åt andra hållet, men jag ville förstås inte ta hela omvägen tillbaka så jag försökte ta mig över kullarna och tillbaka och gick vilse lite till innan jag kom rätt.
Någon taxi hittade jag inte heller så jag kunde inte lösa problemet så.
Jag såg förvisso ett par hästtaxi, men en av de hästarna haltade så pass att hela vagnen ryckte fram och tillbaka! Jag hade sagt till ksuken om jag hade haft möjlighet, men han var alldeles för lång bort. Hur passagerarna INTE kunde märka det är ju nästan lika fascinerande som att man fortsätter att köra en uppenbart skadad häst.
Det kändes jobbigt att gå därifrån utan att ens kunna skälla ut kusken, men jag hade ju inget val när de snabbt försvann runt knuten.
Jag kan tro att Malta ser rätt trevligt ut på bilderna, men ska jag vara ärlig så beror det mer på att jag är en bra fotograf än att Malta är särskilt vackert. Alla byggnader ser likadana ut och det är svårt att se skillnad på gamla och nya. Därför är öns imponerande historia lite dold på något sätt...
Jag tog en dricka på en uteservering bara för att titta lite på folk och var inne i ett par butiker men shoppingen var inte så spännande och så fort jag kom av turiststråken så försökte en massa män att ragga upp mig, så jag åkte tillbaka efter att jag hittat tillbaka till båtarna.
Jag vilade en stund och duschade och B hade jobbat hela dagen och varit på ett möte, så när han hade duschat han också så tog vi en promenad utefter strandpromenaden och gick till ett steakhouse längst bort i viken.
Jag valde ett kött som skulle vara det bästa man kan få tag i i Europa och det smakade helt härsket så jag kunde bara inte äta det. B smakade också och tyckte liksom jag att det smakade gammalt, jag bad om att få en vanlig stek istället och det smakade normalt och färskt. Det verkar som om jag verkligen inte gillar kött av högsta kvalité för liknande saker har hänt förr. Välhängt kött verkar helt enkelt smaka gammalt i min mun. Kanske för att jag har ett så pass utvecklat luktsinne?
Efter en drink på puben gick vi hem och jag tog en relativt tidig kväll.