På onsdagen vaknade jag med migrän och kom aldrig iväg till jobbet, jag var inte i skick att jobba. Men till slut kunde jag inte sova mer och gick upp och försökte äta frukost. När eftermiddagen började krypa sig på kände jag en viss rastlöshet som jag inte kunde göra så mycket med så som jag mådde, men fick plötsligt en idé om att man kanske kunde tvätta soffans klädsel. Jag har haft soffan i drygt 6 år och aldrig tvättat den, tanken att det skulle gå har aldrig slagit mig, men nu kom jag ju på att det sitter dragkedjor på alla fodralen... Sagt och gjort, strax hade jag strippat alla kuddarna och kom sen på att det nog gick att strippa även dynorna. Allt åkte i tvättmaskinen i omgångar men eftersom jag inte hittat ett enda tvättråd någonstans så körde jag dem i 30 grader handtvätt. Det verkade inte riktigt räcka för att få det riktigt rent, men det vore så trista att upptäcka att man krympt alla fodralen och att de inte längre passar soffan...
Jag bäddade in de nakna dynorna i en stor filt och Turre och Judas tyckte att det fungerade bra. Den där soffan är egentligen helt ypperlig som gästsäng, om man tar bort alla kuddarna är den bred nog för 2 personer och om man inte är längre än jag (168 cm) så kan man ligga raklång utan problem.
Jag eldade för att värma upp huset och så diskade jag upp i köket och bakade två limpor eftersom jag hade slut på bröd. Nu var migränen bara ett ömt huvud och yrsel och jag tittade en stund på en ny TV-serie jag köpt, Arrested Development och den är lättsam och rätt så roande faktiskt.
På kvällen var jag tillräckligt bra för att åka till pyssel men jag klarade inte av att gå/springa dit så jag tog bilen. Jag tog med mig de 6 klänningarna jag köpt på Bonprix och mannekängade i dem, det konstiga är att den jag tyckte var helt fruktansvärt tantig och ful var den som de andra tyckte var finast. Dessutom lade de in veto mot en ljusblå/turkos klänning som de sa fick mig att se rosa ut...
Vi var inte så många den här gången, bara mamma, jag, syrran, systerdottern och L, men vi hade trevlig ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar