Lyckad Galapremiär i Stockholm - Disney's Frost

26/1 På söndagen gick jag upp relativt tidigt för att vara jag på en helgdag. Jag hade efter mycket om och men lyckas få tag i och komma överens med Disney's eventbolag att vi skulle komma till Galapremiären av Frost med en fjordhäst. Det var gratis för dem och bra PR för vår hästras, så det var nog bra för alla. Det finns flera fjordhästar med i den filmen och eftersom många många, framförallt i resten av världen inte ens vet om att det finns en hästras som ser ut så, så är det jättebra med den marknadsföringen. Jag har sett forum på internet där det mest är amerikaner, där de förundras över att dessa hästar faktiskt finns på riktigt. De trodde att det var en fin Disneyhäst som var påhittad för att vara en gullig och tuff sagohäst!
Bland den typen av människor finns det heller inga fördomar för rasen, de ser bara en fin häst med potential och har ingen aning om att de saknar status i Norge och Sverige. För dem är det bara en trevlig hästmodell som ser väldigt exotisk ut.
Trojh som ställde upp som klapphäst på bion på Kungsgatan jobbar till vardags på Skansen, han ägs av min kompis T som också r hans arbetskamrat och hon kom med en väns dotter promenerande upp till bion för föreningen och rasens skull.
Trojh är en väldigt bra representant för rasen, han är vänlig, söt och har haft många fina framgångar på tävlingsbanorna och var en gång också en godkänd hingst. Han är trygg och trots att han jobbar på Skansen är han fortfarande nyfiken nog för att hälsa på folk och stoppa ner huvudet i barnvagnar för att pussa barn.
Jag älskar verkligen bilden på barnet och mamman tillsammans med Trojh. Glädjen hos barnet och tilliten till Trojh från både barnet och mamman som är helt avslappande det är underbart. Kanske kan vi använda den bilden till något i framtiden. Jag fotade, T som vuxen fick hålla i Trojh och M höll folk lite på avstånd från hans ben så att han inte skulle råk trampa på någon, det vore ju trist. Dessutom litar vi så mycket på våra hästar att vi ibland utan att tänka oss för tar onödiga risker som man normalt kanske inte skulle ta med en annan ras.
Det brukar ju inte hända något... men man bör ju planera för det värsta och hoppas på det bästa.
Det var trångt och en massa folk och M hade fullt upp att hålla dem på avstånd och från att inte köa en halvmeter från Trojhs rumpa, Konstigt att folk inte har mer respekt för en häst, särskilt när de har sina barn med sig. Av någon anledning är de flesta mest rädda för hästars munnar, inte deras fötter eller tyngden som kommer med storleken.
Men alla var i alla fall gulliga och trevliga och vi fick nog några bilder på Trojh med lite kändisar, det kan man ju ha nytta av i PR-sammanhang.
Jag fotade hela tiden och fick som sagt till några bra bilder och var rätt nöjd, men jag blev kall efter en dryg timme därute och det var skönt att gå tillbaka till bilen när vi var klara och T, M och Trojh gick tillbaka till Skansen.
Det här var ett riktigt teamwork. Det var G i föreningen som kom med förslaget, en annan som tog reda på datumet, jag som tog uppdraget att ta kontakt med Disney och T, M och Trojh som ställde upp med hästkraften och jag som förevigade det och postade bilder och sånt på Facebook.

Det smakade inte kiss

12/10 På fredagen gick vi upp vid 7, å även om vi inte sovit i 12 timmar så hade vi i alla fall vilat så länge. J föreslog att vi skulle äta frukost innan vi bröt lägret men jag bad att vi skulle ta oss hem så snart som möjligt. Jag hade ju haft migrän och ont i nacken hela natten och bara väntat på morgonen. Nu var det dock betydligt bättre men jag kände mig matt och väldigt illamående.
Det var inga problem för J så vi bröt vårt läger och städade efter oss och så gick vi för att titta till vår vattenreningspåse. Den var nu fylld med sportdryck och jag som är väldigt kinkig med vad jag kan dricka tyckte faktiskt att det var riktigt gott!
Men illamåendet gjorde att jag bara smakade i alla fall och J drack upp resten. Det fungerade till och med bättre än vad vi trott och hoppats. Tänk vad bra att ha sånt i beredskap om det blir översvämningar och andra katastrofer. Alla skulle ha tillgång till rent "vatten" trots att det som finns är förorenat.
Vi tyckte att det var rätt friskt i luften och det visade sig vara -15, grader när vi kom till bilen och J fick skrapa rutan med mitt körkort för det var det enda vi hade tillgång till. Jag hade parkerat ordentligt åt sidan vid bommen där vi ställt oss och det var ju tur det, för när vi traskade ur skogen stod det flera skogmaskiner inne på vändplanen där och de tycktes inte haft problem att ta sig förbi min bil.
Vi åkte tillbaka till jobbet och alla hade kul åt att vi såg ut som vrak, framförallt jag i min för stora overall och ett öga som såg "sömnigt" ut.
Efter en snabb redogörelse för de andra så åkte jag hemåt och började skala av mig plagg efter plagg, det tog längre tid än väntat, särskilt som jag fortfarande hade migrän om inte alls så illa som under natten.
Sen tog jag en länge efterlängtad dusch, jag hade barr och skräp precis överallt, till och med innanför underkläderna och jag luktade sur vedrök och faktiskt kiss efter att ha använt skogen som toalett under hela natten och det utan toapapper.
Efter en varm dusch ramlade jag rätt i sängen och tog en migränspruta i låret och föll i dvala.
Runt 1½ timme senare ringde klockan, det var dags att åka till naprapaten.
Väl på plats visade det sig att han missat att "fel" kota satt fel den här gången, den har aldrig hamnat snett förr och därför hade han missat det. Vi kan inte komma på vad jag gjort för att hela halskotan ska hamna snett, men så var det.
Det kändes bra att lossa den men det gjorde fortfarande ont och jag åkte hem för att vila resten av dagen och kvällen.
Efter en stund i lugn och ro kände jag att jag hade energi att göra en sen lunch, tidig middag och bestämde mig för att göra stekt ris eftersom jag hittat färska böngroddar på Ica.
Jag kokade en stor sats med jasminris och stekte sen upp ungefär hälften av det med vattenkastanjer, champinjoner, lök, böngroddar, bambuskott och morötter. Jag kryddade med fisksås, chilipasta och sesamolja. Sen hade jag i tre ägg och rörde om lite långsamt. Det blev ruskigt gott och jag serverade det med lime och japansk soja, sesamolja, risvinäger och skivad chili.
Resten av kvällen ägnade jag åt att rensa svamp och titta på M.A.S.H.

Den sista vårfrosten?

4/3 På söndagen vaknade jag i vettig tid och slängde iväg ett sms till kusinen för att se vad hon gjorde. Hon hade också precis vaknat så jag bjöd hem henne på frukost och promenad och sen skyndande jag mig upp och satte på te och bakade pannbröd. Hon dök upp lagom tills pannbröden var nästan färdiga och det var tacksamt att baka åt henne får jag säga, hon åt med god aptit och var så nöjd och glad för de goda pannbröden. Jag känner ingen som pimplar kaffe och te som S och hon hann nog med 2 stora muggar te och 3 mindre muggar kaffe innan vi gav oss av.
Sen försökte vi klä oss vettigt för den kalla promenaden, man blir ju trots allt varm av att gå och det är kallt när man precis går ut.
Det hade ju varit riktigt kallt under natten och det var vackra frosttaggar på alla träd, buskar och gräs och solen sken och värmde rätt bra så frosten försvann kvickt överallt där solen nådde. Judas hängde på oss en bit på promenaden men jag är glad att säga att han är jätterädd för bilar, så när det kom en bil hoppade han ned i diket och sen hängde han inte på något mer.
Vi gick en promenad på 1 timma och 20 minuter och hade det väldigt trivsamt och när vi kom tillbaka så gjorde jag smoothie till oss och det mottogs också tacksamt av S. Sen gick vi ut i trädgården och S fotade den medan jag plockade hundskit efter vintern. S ska göra ett förslag till mig om hur jag kan få trädgården mer så som jag vill ha den.
Det hade börjat bli nästan mörkt när kusin åkte hemåt igen och vi hade haft en väldigt bra dag.
Jag tvättade och hängde tvätten och fixade lite och sen tog jag det lugnt resten av kvällen.

Hur många gånger kan man niga innan knäna säger upp sig?

På lördagsmorgonen vaknade jag ur djup sömn vid 5.15, då hade Å väldigt ont igen och jag hade sagt åt henne att väcka mig om hon behövde mer medicin.
Själv hade jag också tagit ett par citodon innan jag gick och lade mig, min nacke bråkade ordentligt och jag hade inte varken tid eller lust att ha migrän på lördagen.
Efter att jag gett Å medicin och ett glas vatten somnade jag strax om igen och sen gick vi upp vid 7 ungefär och mötte upp hos AC för frukost strax senare. Det var -1,7 grader när vi gick och lade oss kvällen innan och nu var det ordentlgit med frost i gräset. AC's hästar stod och glodde rakt in i skogen i över en halvtimme och jag undrade vad det var de glodde på.
Jag som äter väldigt långsamt hade svårt att äta en så snabb frukost som de andra men fick i mig en macka och sen tog jag med mig frappén som jag gjort till Å, S och mig, AC avstod. AC's dotter M åkte och hämtade de yngre stalltjejerna på vägen till ridhuset och AC åkte med oss, hon visade oss en genväg genom skogen och vi var framme på runt 20 minuter trots att det var runt 4 mil dit.
Vid 8 körde de igång med lösvisning av 2½-års hingstarna och det var en riktig fröjd att se dem, den genomsnittliga kvalitén kändes högre än någonsin och alla pratade om hur fina hingstar det var. Jag hade dock ingen riktigt favorit, jag tyckte bara att de var väldigt fina allihopa.
En del visade upp rent fantastisk trav och en del hade jag velat se gå igenom bara på grund av det fina steget. Sen eftersom det var så många som 21 stycken 2½-års hingstar och dessutom vackert väder, så bestämde de att de skulle gå på ring utomhus på den stora gräsplanen och det var nog uppskattat av precis alla, publik, domare, hästar och visare. Sen visades de en och en i ridhuset som vanligt men för året hade de ändrat en sak och det var att det inte fanns någon risk att hästarna krockade med varandra eftersom de gick in genom en dörr i ridhuset och ut genom den andra.
Under tiden detta skedde stod jag mest ute på den stora gräsplanen och fotade alla dessa hingstar och det tar en del tid och kraft men är mest roligt. Jag hade lite problem med kameran, bilderna ville gärna bli mörka, men jag trodde att jag löste problemet genom att kompensera för det. Under dagen fotade jag 25-30 hästar och till slut var mina knän helt döda, jag går ned på huk för att få rätt vinkel på fotot och inte många hästar står still mer än ett par sekunder och då är det bara att resa sig och göra om proceduren. Upp, ned, upp, ned, knäna sade upp sig i protest. Dessutom är det svårt att få bra bilder när man märker hur irriterad visaren slutligen blir på både mig och hästen som inte vill stå still och nån nämnde att jag var värre än min syster med hur jag ville ha dem att stå. Men jag hade ju lite prestationsångest eftersom det nu var jag som hade ansvar för att det fanns bilder till Ridsport. Jag har ju fotat förr och bilderna har varit riktigt bra, men kanske var det på grund av prestationsångesten, men bilderna blev inte på långt när lika bra som vanligt vilket gav mig ännu mer ångest. Jag fotade även de äldre hingstar som var på plats för bruksprov, höjning av värdebokstav eller sundhetskontroll.
På eftermiddagen fotade jag även de hästar som dykt upp för att dömas i årets kallblod, en Tinkerhingst, en Nordsvensk hingst, en ardennerhingst och ett ardennersto och så de två fjordingarna förstås, hingst och sto. Det var fina hästar och trevliga visare som inte hade något emot att ställa upp sina hästar för mig. Ardennerhingsten vann tävlingen och alla de andra kom på delad andraplats.
Sedan var det dags för bruksprov och under tiden satt publiken mest och umgicks, det är svårt att avgöra på avstånd vad som händer i alla fall. Under tiden vi satt där fick vi återberättat en uppsnappad historia om en man som av misstag tagit fel sto när han skulle ut och köra. Den enda skillnaden han märkte var att hästen var lite ovanligt svår att få in mellan skacklarna, han hade kört 5 kilometer och när han kom tillbaka insåg han att han råkat kört det oinkörda stoet...
De som säger att fjordingar är födda inridna och inkörda kanske inte är så långt från sanningen?
när jag varit och ätit lunch hade jag lämnat över min plommonkaka till U i kafeterian, S och Å verkade aldrig vara sugna på den och det vore ju synd om den gick till spillo. U sa att hon skulle göra bakelser av den med grädde på och sen ge bort dessa. Under resten av helgen fick jag glada tillrop när folk slutligen fattade att det var jag som bakat den ochde sa att den var jättegod. Det var ju bra att den kom till nytta.
Senare på eftermiddagen red S Curry i ridhuset och sen tog han ut honom en stund så att jag fick fota.
När jag sen skulle ladda upp bilderna på datorn hade jag om och om igen problem med att hårddisken blev full och då måste man börja om från början så fort man tagit bort en massa saker från den, saker man egentligen vill ha kvar på den. Det var totalt 809 bilder tagan under dagen och det tar längre tid än man kan tro att ladda upp dessa nästan helt och hållet 3 gånger.
Senare på kvällen gav vi oss av 7 personer en blandning av Hallänningar, Gotlänningar och Stockholmare ut på restaurang istället för att gå på middagen som anordnats. Det brukar bli så trångt och varmt så istället skulle vi in till Vetlanda och äta. Någon sa att den Grekiska restaurangen vi tyckt så mycket om 2 år tidigare hade stängt men för säkerhets skulle sprang jag ned och tittade. Jag vet inte om den var så enkel förra gången vi var där men vi bestämde oss för att det fick duga, priserna var i alla fall väldigt bra och de hade i alla fall en grekisk touch på maten. Vi hade väldigt trelvigt och hade en hel del diskussioner och delade meningar, maten var definitivt inte kulinarisk men den gick ned och var som sagt riktigt billig. Eller vad säger ni om fläskfilé på spett med potatis och tzatziki för 70:-?
Fläskfilén var bra men resten sådär.
När vi kom tillbaka till AC vid 22.30 eller nåt sånt gick vi bara in för att säga godnatt och så men blev "tvingade" att äta lite äppelpaj innan vi fick gå och lägga oss. Redan medan S och Å gjorde sig redo för sängen så sov jag nästan, starten på helgen hade nu tagit ut sin rätt.