Hur många gånger kan man niga innan knäna säger upp sig?

På lördagsmorgonen vaknade jag ur djup sömn vid 5.15, då hade Å väldigt ont igen och jag hade sagt åt henne att väcka mig om hon behövde mer medicin.
Själv hade jag också tagit ett par citodon innan jag gick och lade mig, min nacke bråkade ordentligt och jag hade inte varken tid eller lust att ha migrän på lördagen.
Efter att jag gett Å medicin och ett glas vatten somnade jag strax om igen och sen gick vi upp vid 7 ungefär och mötte upp hos AC för frukost strax senare. Det var -1,7 grader när vi gick och lade oss kvällen innan och nu var det ordentlgit med frost i gräset. AC's hästar stod och glodde rakt in i skogen i över en halvtimme och jag undrade vad det var de glodde på.
Jag som äter väldigt långsamt hade svårt att äta en så snabb frukost som de andra men fick i mig en macka och sen tog jag med mig frappén som jag gjort till Å, S och mig, AC avstod. AC's dotter M åkte och hämtade de yngre stalltjejerna på vägen till ridhuset och AC åkte med oss, hon visade oss en genväg genom skogen och vi var framme på runt 20 minuter trots att det var runt 4 mil dit.
Vid 8 körde de igång med lösvisning av 2½-års hingstarna och det var en riktig fröjd att se dem, den genomsnittliga kvalitén kändes högre än någonsin och alla pratade om hur fina hingstar det var. Jag hade dock ingen riktigt favorit, jag tyckte bara att de var väldigt fina allihopa.
En del visade upp rent fantastisk trav och en del hade jag velat se gå igenom bara på grund av det fina steget. Sen eftersom det var så många som 21 stycken 2½-års hingstar och dessutom vackert väder, så bestämde de att de skulle gå på ring utomhus på den stora gräsplanen och det var nog uppskattat av precis alla, publik, domare, hästar och visare. Sen visades de en och en i ridhuset som vanligt men för året hade de ändrat en sak och det var att det inte fanns någon risk att hästarna krockade med varandra eftersom de gick in genom en dörr i ridhuset och ut genom den andra.
Under tiden detta skedde stod jag mest ute på den stora gräsplanen och fotade alla dessa hingstar och det tar en del tid och kraft men är mest roligt. Jag hade lite problem med kameran, bilderna ville gärna bli mörka, men jag trodde att jag löste problemet genom att kompensera för det. Under dagen fotade jag 25-30 hästar och till slut var mina knän helt döda, jag går ned på huk för att få rätt vinkel på fotot och inte många hästar står still mer än ett par sekunder och då är det bara att resa sig och göra om proceduren. Upp, ned, upp, ned, knäna sade upp sig i protest. Dessutom är det svårt att få bra bilder när man märker hur irriterad visaren slutligen blir på både mig och hästen som inte vill stå still och nån nämnde att jag var värre än min syster med hur jag ville ha dem att stå. Men jag hade ju lite prestationsångest eftersom det nu var jag som hade ansvar för att det fanns bilder till Ridsport. Jag har ju fotat förr och bilderna har varit riktigt bra, men kanske var det på grund av prestationsångesten, men bilderna blev inte på långt när lika bra som vanligt vilket gav mig ännu mer ångest. Jag fotade även de äldre hingstar som var på plats för bruksprov, höjning av värdebokstav eller sundhetskontroll.
På eftermiddagen fotade jag även de hästar som dykt upp för att dömas i årets kallblod, en Tinkerhingst, en Nordsvensk hingst, en ardennerhingst och ett ardennersto och så de två fjordingarna förstås, hingst och sto. Det var fina hästar och trevliga visare som inte hade något emot att ställa upp sina hästar för mig. Ardennerhingsten vann tävlingen och alla de andra kom på delad andraplats.
Sedan var det dags för bruksprov och under tiden satt publiken mest och umgicks, det är svårt att avgöra på avstånd vad som händer i alla fall. Under tiden vi satt där fick vi återberättat en uppsnappad historia om en man som av misstag tagit fel sto när han skulle ut och köra. Den enda skillnaden han märkte var att hästen var lite ovanligt svår att få in mellan skacklarna, han hade kört 5 kilometer och när han kom tillbaka insåg han att han råkat kört det oinkörda stoet...
De som säger att fjordingar är födda inridna och inkörda kanske inte är så långt från sanningen?
när jag varit och ätit lunch hade jag lämnat över min plommonkaka till U i kafeterian, S och Å verkade aldrig vara sugna på den och det vore ju synd om den gick till spillo. U sa att hon skulle göra bakelser av den med grädde på och sen ge bort dessa. Under resten av helgen fick jag glada tillrop när folk slutligen fattade att det var jag som bakat den ochde sa att den var jättegod. Det var ju bra att den kom till nytta.
Senare på eftermiddagen red S Curry i ridhuset och sen tog han ut honom en stund så att jag fick fota.
När jag sen skulle ladda upp bilderna på datorn hade jag om och om igen problem med att hårddisken blev full och då måste man börja om från början så fort man tagit bort en massa saker från den, saker man egentligen vill ha kvar på den. Det var totalt 809 bilder tagan under dagen och det tar längre tid än man kan tro att ladda upp dessa nästan helt och hållet 3 gånger.
Senare på kvällen gav vi oss av 7 personer en blandning av Hallänningar, Gotlänningar och Stockholmare ut på restaurang istället för att gå på middagen som anordnats. Det brukar bli så trångt och varmt så istället skulle vi in till Vetlanda och äta. Någon sa att den Grekiska restaurangen vi tyckt så mycket om 2 år tidigare hade stängt men för säkerhets skulle sprang jag ned och tittade. Jag vet inte om den var så enkel förra gången vi var där men vi bestämde oss för att det fick duga, priserna var i alla fall väldigt bra och de hade i alla fall en grekisk touch på maten. Vi hade väldigt trelvigt och hade en hel del diskussioner och delade meningar, maten var definitivt inte kulinarisk men den gick ned och var som sagt riktigt billig. Eller vad säger ni om fläskfilé på spett med potatis och tzatziki för 70:-?
Fläskfilén var bra men resten sådär.
När vi kom tillbaka till AC vid 22.30 eller nåt sånt gick vi bara in för att säga godnatt och så men blev "tvingade" att äta lite äppelpaj innan vi fick gå och lägga oss. Redan medan S och Å gjorde sig redo för sängen så sov jag nästan, starten på helgen hade nu tagit ut sin rätt.