Ibland ser man saker i slow motion

På fredagen gick jag upp klockan 7 efter att ha fått ungefär 2½ timmes sömn... alldeles för lite för mig. Men jag hoppade in i duschen, packade bilen och kom iväg 7.55. Först åkte jag och lämnade Turre hos mamma och pappa och sen åkte jag till Bromma för att hämta upp Å. Vi hade ju kommit fram till att det var bäst att jag plockade upp henne redan på vägen till huddinge sjukhus annars skulle det bli besvär för henne att ta sig dit, eller jag skulle vara tvungen att åka tillbaka hela vägen. Tiden jag hade att passa var klockan 10 på Huddinge och vi hade tagit i lite med tiden eftersom det på fredagar ofta är hårt tryck på vägarna. Normalt ska det väl ta runt 45-60 minuter att ta sig till huddinge hemifrån mig, men nu skulle jag ju hämta Å också så jag var lite stressad, om trafiken var riktigt svår så kanske vi inte skulle hinna...
Men sen visade det sig att det knappt var någon trafik alls! Verkligen nada... Det var nästan tomt på vägarna och vi började nästan undra om vi missat att det varit något bombhot eller nåt i stan.
Vi var i alla fall på plats strax efter klockan 9, helt otippat.
Jag gick in för att se om jag kunde få komma in tidigare men så blev det inte, men jag hade min Kindle med mig så tiden gick rätt fort. Jag blev invisad i ett undersökningsrum av en väldigt trevlig sköterska och där väntade en läkare på mig. Det var inte minkirurg utan en annan och den här killen var mycket hjärligare än min kirurg och han tog strax ut silikonplattorna som sutti fastsydda på vardera sidan om näsväggen för att hålla den på plats. Det var inte skönt när han tog ut dem men det var snabbt över och jag kunde inte tro mina ögon när jag såg hur stora de var... inte konstigt att jag haft svrt att andas. Jag trodde att det berodde på att näsan fortfarande var svullen, men det var nog helt enkelt stopp av plattorna som var runt 5 cm långa och 2½ cm breda! På min begäran tog han också bort ett par stygn som egentligen skulle lossna av sig själv men som irriterade mig.
Glad och lättad att ha fått bort de skavande plattorna traskade jag bort mot utgången, när jag plötsligt hörde någon ropa mitt namn bakom mig. Förvånad vände jag mig om och insåg att det var min oengagerade kirurg som ropat. Han berättade att han varit på möte och det var därför den anda läkaren fått ta hand om mig. Han frågade om jag hade tid att låta honom titta på näsan innan jag gick eftersom han var nyfiken på hur det såg ut. Precis då kommer den andra läkaren runt hörnet av korridoren och då blev min kirurg lite generad över att han till synes inte litade på den andra killen. Det slutade med att båda stod och stirrade in i min näsa underifrån medan jag höll upp den så högt jag kunde, allt detta mitt i korridoren med folk som passerade hela tiden. Sen ledde min kirurg in mig i ett annat rum och kikade vidare in i näsan och sen sa han belåtet: Det är verkligen jättesnyggt! Varpå jag med en retsam min sa: -Det måste ha varit en väldigt duktig kirurg. Då blev han generad över berömmet han gett sig själv och strax senare släppte han iväg mig. Det som förvånat mig mest av allt i hela denna episod var ju att han kommit ihåg mitt namn så att han kunde ropa på mig. Det var 1½ vecka efter operationen och han måste ha opererat en massa folk sedan dess och han hade ju verkat så oengagerad...
Efteråt kunde jag plötsligt andas genom näsan och det sved rätt ordentligt i mina torra slemhinnor, som om näsan var ovan vid draget...
När vi var klara körde vi mot Bagarmossens Djursjukhus där vi skulle möta upp S lite senare. Hans planer hade blivit lite grusade eftersom hans yngsta son inte fick gå till dagis på fredagen. Men tack vare en snäll svärmor skulle vi i alla fall kunna komma iväg om än lite senare än beräknat.
Jag och Å stannade vid nåt köpcentrum och köpte sushi till mig och sallad till henne. Dessutom köpte jag jordgubbar och hon vindruvor. De var jättestora och goda de där vindruvorna.
Sen åkte vi till djursjukhuset och satte oss i en solglimt och åt vår lunch. S blev senare än väntat eftersom kollektivtrafiken inte fungerat som den skulle och svärmor var fast i den, sen hamnade han i en trafikavstägning vid Globen någonstans. Men efter att ha flyttat alla mina och Å's grejer till hans bil kom vi strax iväg, klockan var 13.40.
På vägen ned studerade vi hästkatalogen och diskuterade stammar och personliga åsikter om dessa och hästar vi sett och inte sett. Ett par goda skratt hann vi också med. Jag hade tagit med en flaska juice av de två jag gjort hemma och senare ville faktiskt S ha lite. Vi blev lite oroliga över hur fnissig han blev av den, inte kan väl juice jäsa så pass på ett dygn eller två? Plommonkaka ville de inte ha, istället delade vi alla tre på Å's vindruvor och Ahlgrens bilar. En enda gång stannade vi på vägen coh plötsligt var vi framme, det hade tagit ganska exakt 3½ timme, när vi nådde Vetlanda var klockan 17.09. Vi stannade på Ica för att handla mjölk och vaniljsås till äppelpajen och sen åkte vi vidare till Vetlanda Ridklubb för att se om några hunnit dit ännu.
Jodå, lite folk var det allt och vi hade trevligt medan vi gick omkring och pratade med folk och tittade på lite hästar. Sen satte vi oss på en vagn utanför ridhuset och kollade statusuppdateringar och sånt på Facebook och många var ju nästan framme faktiskt.
Sen kom T med sitt fölsto Björkhems Tara och fölet Tingla och pratade om hur mycket hon tyckte om stoet och hur de tänkt när de tog fram fölet och så sa hon att de hade väldigt trevliga steg båda två. Vi undrade om hon inte ville släppa dem i ridhhuset så att vi fick se och det gjorde hon. Det var jag, S, C och A som var där just då, var Å var vet jag inte, men attans vilken show hon missade! Både stoet och fölet hade verkligen fantastiskt steg och de svävade runt, varv efter varv dansande och glatt. Stoets steg var ett av de bästa jag sett och fölet var faktiskt flera resor bättre än det bästa fölsteg jag sett hittills i mitt liv! Det är inte utan att man blev lite sugen på att köpa henne, men jag har nog varken lust, tid eller pengar till en häst längre. Jag har ersatt allt det med annat nu. Efter ett tag till utanför på vagnen, omgivna av aggressiva knott gav vi slutligen upp och åkte mot Mariannelund och AC.
AC hade gjort räkmackor åt oss och vi hade en trevlig kväll och åt mackorna, drack lite vin och cola och snackade om allt möjligt men mest hästar. Lagom till efterrätten och kaffet kom S förbi, hon bor inte långt ifårn AC och har varit en av hennes stalltjejer när hon var yngre. Det vsiade sig att även AC gjort just äppelpaj men vi tog min först så att jag skulle kunna få med mig formen hem. Jag hade nog övergjort det där med smuldegen lite, pajen var lite tung och söt, men god ändå tycker jag.
Jag och S satt ute på verandan och snackade en stund medan jag rökte och det kändes väldigt kallt i luften och vi frös. Sen gick Å och S till vår stuga och ropade på mig, så strax senare följde jag efter dem och S åkte hemåt.
Vi höll på och fixade med bäddning och madrasser och sånt och jag drog ut min bäddsoffa och funderade på om det gick att få den bredare eller om extrabiten var så där låg...
När jag gjorde det måste jag ha ruckat på stegen upp till loftet och strax senare klättrade Å upp där med sin tunga väska och när hon precis nått toppen och skulle kliva över till själv loftet, då gled stegen ned och hon föll handlöst bakåt och landade med ryggen rätt på stegen! Självklart gick det jättefort, men jag såg det som i slow motion och jag var helt säker på att det här skulle gå riktigt, riktigt illa. S som var halvvägs upp på det andra loftet för att hämta extramadrasser hoppade ned och i samma panik som jag kastade han sig ned på golvet och sen satt vi där båda två och kände oss värdelösa och maktlösa medan Å försökte få tillbaka andan och känna efter om något var trasigt. Riktigt ont hade hon visserligen med efter en stund blev hon mer och mer säker på att inget var allvarligt skadat. Men hon bad mig hämsta AC i alla fall så då fick jag lite motion, det är inte långt mellan husen men jag tog min chans att springa i alla fall och sen skyndade jag och AC tillbaka. Slutligen enades vi om att vila var det bästa just då och hon fick två Citodon av mig och vi kom slutligen i säng klockan 1.30.