Juicekladd överallt!

På onsdagen gick jag upp och åt frukost och sen borstade jag tänderna och åkte iväg till tandläkaren. Min tandläkare är dotter till den tandläkare jag haft under min uppväxt och hon är visserligen inte sin mamma men hon är väldigt trevlig och det är hennes sköterska också och de vill alltid snacka en stund. Jag visade min Amazon Kindle och berättade hur mycket jag tycker om den. Jag misstänkte nämligen att de gillar att läsa eftersom de har en hylla i väntrummet fylld med gamla böcker man får ta av. Jag tog en av Jan Guillou, jag har bara läst Arn-böckerna, men den här verkade bra. "Men inte om det gäller din dotter". Jag läste bara ett par meningar men fastnade för hur lätt det var att bara fortsätta läsa. Jag föredrar ju visserligen min e-book nu, men vi får väl se om det blir av att läsa den här. När jag berättade att jag opererat näsan blev de nervösa, det vore ju inte bra om de kom åt den. Men de var så försiktiga så och det gick bra. Det är svårt att hålla munnen öppen och man får svälja hela tiden när man inte kan få luft genom näsan. Jag var helt säker på att jag hade ett hål i en tand men det syntes ingenting på röntgen och de tittade noga på den utan att hitta nåt knas. Så vi slipper borra!
Vi pratade lite om mina resor och så och sen åkte jag hemåt.
När jag kom hem dammsög jag, det är verkligen inte praktiskt med svarta golv, det spelar liksom ingen roll hur ofta jag städar, det ser ändå skitigt ut.
Jag tog fram juicemaskinen från städskåpet och körde de röda vinbären i den, de hade jag flyttat från frysen till kylen i brist på plats och nu hade de läckt saft i hela kylen. Sen när jag körde de fösta glömde jag ställa en uppsamlingsskål under pipen så det första rann rätt ut över bänken och sen ned på golvet... Hjärnan är liksom fortfarande inte med, jag antar att det är därför jag ska vara sjukskriven så pass länge som jag ska. Efter att ha städat upp hämtade jag äpplen och plommon från trädgården och körde även dem i maskinen. Lite ingefära tog jag i också och då höll maskinen på att skära eftersom jag tryckte för hårt. Inget går visst min väg just nu. Jag pressade två citroner i också så att juicen inte skulle mörkna. Sen värmde jag upp juicen nästan till kokpunkten, det är väl så man ska göra för att pastörisera, eller hur är det? Jag skummade av allt som jag fick tag i.

Sen kom vännen H och dottern V och hälsade på och vi pratade om ditten och datten och tittade på både nya och gamla bilder i datorn och fotoböckerna. Jag och H drack frappé och V och H åt godis som jag tagit fram till dem. De är mina slasktrattar, de får äta upp sånt godis som jag inte gillar och som bara blir liggande. Förr hade jag en särskild låda i skafferiet dit H gick och plockade om hon var sugen, det var hennes låda. Jag äter sällan godis och ibland får man sånt, särskilt när man är yngre och vi har känt varandra sedan jag var 20.

När de åkt hem hällde jag upp uicen i två 1½ liters flaskor, men jag kunde inte hitta tratten. Nöden är uppfinningarnas moder som det heter och jag kom strax på att en upp och nedvänt shaker-lock från en Tupperware-shaker passar utanpå en 1½ liters petflaska. Den blir inte helt tät, men jag hade ju grisat ned en massa i alla fall så det tog ett tag att städa upp och diska alla putsar och stora grytor.

Det tog tid och jag var ju tvungen att städa kylskåpet också, men till slut var köket rent igen.