Kramp i skenbenet?

På onsdagen köpte jag en macka på Kondis och sen till jobbet för att stressa vidare. Tanken var att jag skulle ta ledigt på eftermiddagen för att göra klart grejerna till Ridsport, men det visade sig vara en sömnkurs på jobbet på eftermiddagen så det gick ju inte. Istället skrev jag klart det jag skulle på lunchen och det blev faktiskt klart. Sen mailade jag foton och reportage till redaktionen och varje gång jag försökte kom det felmeddelanden. Till slut ringde jag dit och de visste inte att de hade några problem. Men efter att tjejen provat att maila sig själv utan att lyckas så sa vi att de skulle kolla upp det och höra av sig när jag var klar på kursen.
Väl inne på sömnkursen insåg vi nog allihopa att det inte fanns så mycket att lära om det, vi verkar vara ganska tänkande och välinformerade människor och inget av det som lärdes ut var nytt för oss och vi kände att vi nog haft mer nytta av att jobba vidare med det vi höll på med istället. Innan jag åkte hem försökte jag maila Ridsport igen och nu fungerade det. Bilderna jag var så orolig för med tanke på att andra sa att de var mörka fick jag ingen reaktion på förutom en fråga om ett av motiven.
Vi får hoppas att de går att använda.

Vad säger ni om bilden på Kate Winslet från Emmy's galan? Jag tycker att hon är så het, jag skulle absolut inte ha något emot att se ut som hon. Hon verkar även vara trevlig, intelligent och rolig. Sen skulle jag verkligen vilja ha hennes klänning, den är tydligen gjord av Elie Saab men jag antar att den inte bara går att köpa sådär och om det är möjligt kostar den säkert orimligt mycket ens om man tycker att den får kosta.

När jag kom hem lade jag mig att vila i 40 minuter och sen bytte jag om till träningskläder och packade ryggsäcken med min stora poncho-virkning och en låda med sjömansbiff och sen gav jag mig av mot pysselkvällen hos mamma. Det var första gången jag rörde seriöst på mig efter operationen och benen kändes som gelé efter en stund. Jag gick och sprang om vart annat men när jag sprang skavde den tunga ryggsäcken mot axel och hals för varje steg. När jag var nästan framme började telefonen i ryggsäcken att ringa och jag antog att det var F som inte varit på pyssel på runt 13 år men jag ville inte förlora tid och såg just en bil som backade ut från en sidoväg i början av mammas gata. Jag tog för givet att det var F som ringde och att det var hon som satt i den bilen, så jag började vifta medan jag sprang mot bilen och då såg hon mig och klev ut. Turre sprang fram och hälsade glatt trots att han aldrig träffat henne tidigare, tydligen är det skillnad på folk och folk, han gillade henne direkt. Sen gav jag henne instuktioner mer eller mindre på språng och sen möttes vi upp vid parkeringen ett par hundra meter bort. Tiden var något sämre än före operationen men så hade jag en dålig och tung ryggsäck på mig också, det tog 34 minuter att jämföra med 33. Men löpningen kändes bättre, istället för att jogga långsamt och inte komma någonvart medanjag tar ut mig, lät jag steget bli längre och snabbare istället och det kändes som om orken räckte en längre sträcka även om den kanske räckte lite kortare tid. Det var kul att ha F där igen och det konstiga var att det kändes som om hon inte varit borta alls, som om vi inte tappat kontakten. Men det är ju så det är med gamla vänner säger de, man startar där man slutade.

Vid 22 började jag min färd hemåt, syrran tog ryggsäcken den här gången och det var mycket roligare och lättare utan den. Jag och Turre var förstås fullhängda med reflexer men ni ska ju inte tro att det gör att folk ens saktar in lite grann när de kör förbi...
Hem gick det på nån minut kortare tid än sist 37 istället för 38 minuter, så det är väl rätt bra. På vägen sprang jag förbi en gammal kompis till mina föräldrar och sa hej, presenterade mig och sprang vidare på några sekunder och kastade en ursäkt över axeln om att jag försöker korta tiden hem. Jag kom i säng nästan direkt och vaknade efter bara en liten stund med magont och senare på natten vaknade jag med kramp i skenbenen! Jag visste inte ens att man kunde få kramp där. Det gjorde inte så jätteont men det är ju besvärligt, dessutom stod vänster stortå nästan rätt upp. Jag gick upp och traskade omkring ett tag och sen tog jag en värktablett och så sov jag gott resten av natten.