Äntligen fast föda, men varför smakar det inget?

På onsdagen fick jag äntligen äta nåt för första gången. De hade dittills matat mig med nyponsoppa, fruktsoppa och piggelinglassar... Jag var jättehungrig men det är ju jättesvårt att äta när man har tamponger i näsan så att man inte kan andas och därmed inte heller känner någon smak. Efter frukost kom kirurgen in till mig och kollade hur det var med mig, han var fortfarande precis lika ocharmig som tidigare men han är i alla fall inte otrevlig. Sen kom min dagsköterska F och tog bort tampongerna ur näsan och oj vilken lättnad. Det gjorde visserligen lite ont när hon drog ut dem, för de satt fast lite. Men mina nystvång upphörde på direkten. Sen gav hon mig en piggelin igen för att om möjligt hjälpa till att stoppa blödningen. Sen tvättade jag försiktigt av mig och så packade jag min väska, bytte om och sa hejdå. Det hade varit tänkt att pappa skulle hämta mig men nu hade han ett möte i Nyköping, brorsan var med honom och syrran var upptagen med något annat. Mamma kör inte i stan och alla kompisar jobbar ju. Slutligen tog jag alltså en taxi, pappa lovade att betala.
Jag valde en Taxi 020 och satte mi i baksätet för att kunna torka min blödande näsa utan att äckla den stackars chauffören. Han visade sig vara från Eritrea och vi hade jättekul och skrattade en hel del och hade också en del mer seriösa diskussioner, det var ju en bit att köra... Det tog drygt en timme tror jag och det var köer på Essingeleden igen, den här gången för att de stngt av den en stund, varför vet jag inte.
Runt 900:- gick det på att åka taxi från Huddinge sjukhus hem till Väsby och det var betydligt mindre än vad jag väntat mig faktiskt.
Strax efter att jag kommit hem kom mamma förbi för att lämna Turre och för att ta en fika med mig, sen åkte hon till jobbet.
Plötsligt hade jag en massa energi och tog chansen att få nåt gjort innan det gick över. Så jag drog lakanen ur både min säng och gästsängen och sen tog jag en macka och gick och lade mig en stund på soffan. En stund visade sig bli 2 timmars djup sömn, jag hade ju sovit så dåligt på sjukhuset.
Senare på eftermiddagen ringde jag upp en gammal bekant, jag hittade numret på Hitta.se och jag hade lovat att säga till henne när vi skulle börja med pyssel för säsongen. Jag hade skickat ett meddelande på Facebook till henne inför säsongsstarten två veckor tidigare men inte fått något svar, så nu letade jag upp numret och ringde. Jag sa hej, det här är S, känner du mig? Ja sa hon, det gör jag. Vad bra sa jag, då är det rätt F!
Hon kunde inte komma denna kväll eftersom det var så kort varsel men det slutade med att vi snackade i nästan en timme.
Sen kom mamma över och vi hjälptes åt att bädda rent i sängen och så åkte vi hem till henne för pyssel. Det är alltid jag som kör när vi ska någonstans, men nu fick hon köra runt på den drogade sjuklingen.
Jag kände mig relativt fräsch på pyssel, jag trodde att jag skulle vara tröttare faktiskt. Men sen vid 22 körde syrran hem mig och så tittade jag en stund på Dödligt Vapen medan jag försökte äta lite.
När jag gick och lade mig satte jag återigen på mig förbandet under näsan och så lade jag en handduk över kudden och somnade så gott som direkt.