Det kryllar av hingstar

14/9 På Fredagen var det för första gången kö på badrummet hemma, jag och K skulle iväg samtidigt eftersom jag hade ett möte i Uppsala klockan 9. Jag var ju tvungen att duscha och tvätta håret också eftersom jag skulle på möte och sen vidare till Vetlanda efter jobbet.
Jag var tvungen att åka till kontoret först eftersom jag inte kunnat ta hem alla papper och grejer som jag behövde dagen innan. Jag ville ju inte gärna bära med mig allt detta när jag gick hem.
Alltså hämtade jag upp lite papper och sånt och så åkte jag mot Uppsala.Jag hade ju inte riktigt räknat med att det skulle vara tvärstopp på motorvägen åt det hållet för det händer inte ofta. Men nu stod det stilla ett tag eftersom de höll på att bärga en lastbil i högra körfältet.
En stund senare var jag i alla fall på väg och kollegan J skickade vägbeskrivning på sms så när jag väl kom till Uppsala så gick det snabbt och smidigt att hitta till Uppsala Garnison. Självklart regnade det när vi skulle kliva ur bilarna och gå till vaktkuren och checka in och vi blev rätt blöta under den lilla stund vi var ute i regnet. Sen åkte vi igenom området tills vi kom till vår kund och sen testades det hjälmar och mättes huvuden och när alla var nöjda och glada så tog vi en kaffe, tittade på några häftiga helikopterfoton och snackade.
Jag kom tillbaka till kontoret vid 11.30 och svarade på lite e-mails och så innan jag var tvungen att packa ihop arbetet för denna vecka och åka mot Vetlanda och Fjordhäst Riksutställningen.
Det var en hel del trafik när vi åkte mot stan, men inga direkta köer och det gick relativt smidigt att komma till Västerhaninge där vi skulle möta upp S och byta till hans bil.
Jag parkerade min bil på hans parkering och så lastade vi våra väskor från min bil till hans och strax senare var vi iväg.
Vi stannade strax söder om Norrköping och åt på McDonalds och det var kanske inte så smart eftersom jag ätit väldigt lite den senaste veckan så det fick jag ångra senare. Latten var säkert dödsstöten för min laktosintolleranta mage...
Vi skulle göra ett stopp i Nykil utanför Linköping för att hälsa på P och E som bor där på en gård.
Vi fick en genomgång av det kommande SM:et som kommer att hållas på Öknaskolan nästa sommar och vi fick se bilder på området.
Sen åkte vi iväg till hingstbetet för att se alla unghingstarna som går där. Det är 5 fjordingar, 2 russ och en ardenner och när de väl hörde oss vissla och ropa kom de dundrande i galopp ned för backen för att hälsa.
De är helt översociala allihopa och det gick inte att ta ett stag utan att bli förföljd av nyfikna, keliga hästar som ville pussas, klias och smaka på mitt hår, skor och kläder.
Av någon anledning så hamnade jag om och om igen i en grupp av 6 hästar som trängdes runt mig, medan de andra 4 stod tillsammans med en häst...
Jag som gärna ville hålla mig någorlunda ren fick flytta på mig hela tiden för att inte bli för skitig. Skorna som var av mocka gick däremot inte att hålla torra i det höga gräset och mina fötter kippade och skorna stank när vi kom tillbaka till bilen.
Sen insåg vi att vi haft alldeles för trevlig för klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi åkte tillbaka hem till deras gård, beundrade hingsten Curry en stund, lånade toaletten och kom slutligen iväg mot Vetlanda på nån liten väg som P sagt att vi skulle ta. Navigatorn tycktes lika förvirrad som vi för vi hamnade nog fel med tanke på att vi borde ha kommit ut på en större väg till slut, men till Vetlanda kom vi i alla fall om än sent. Den här gången skulle vi bo på Stadshotellet och vi åkte direkt dit för att checka in.
Vårt rum var litet och trångt och sängarna hårda, men det var nog mest min åsikt, de andra verkade relativt nöjda. Jag är nog bortskämd efter alla mina resor kanske. Jag skulle ta bäddsoffan men fick kramp i korsryggen efter bara 15 minuter så syrran erbjöd sig att testa och tyckte att den gick att sova på och var snäll nog att offra sig. Jag hade redan bestämt mig för att försöka få tag i ett till rum för jag insåg att jag inte skulle kunna sova i den sängen och när jag inte får sova, då blir jag ilsk.
Syrrans säng som jag fick ta över var mycket bättre men inte på långt när bra alls i alla fall. Men sova kunde jag större delen av natten i alla fall.
Det var nattklubb nere i baren under natten och hela byggnaden dunkade, men vi var trötta nog att sova i alla fall.

Det ser mörkare ut än jag trodde

På tisdagen försov jag mig, detta trots att jag faktiskt kommit i säng relativt tidigt för att vara jag och dessutom sovit middag när jag kommit hem från jobbet, jag antar att det fortfarande är lite sviter från operationen... Det är trots allt första arbetsveckan efter sjukskrivningen.
På fönmiddagen hörde Ardennerföreningen av sig och ville köpa bilder på de två ardenrarna som deltagit i Årets Kallblod, hingsten vann ju dessutom. De hade fått mitt nummer av en tjej i föreningen och det var ju bra. På jobbet var det stressigt att försöka komma ikapp efter sjukskrivningen och när jag kom hem fick jag inte mycket gjort. Jag lallade runt med lite allt möjligt som inte var särskilt viktigt, detta trots att jag borde skriva mina reportage till Ridsport, de skulle ju vara inne nästa eftermiddag... Till middag stekte jag upp en bit laxfilé och kokade lite av min egenodlade potatis till det och så gjorde jag lite pulver-Hollandaise. Det var helt okey, men den där potatisen var inte särskilt speciell måste jag erkänna.
Sen ringde G och vi pratade en stund om lite allt möjligt och sen lade jag på för att komma igång med att fixa bilder och skriva. Bilderna var enligt ardennerföreningen väldigt mörka på deras dator och jag mailade dem till syrran för att se vad hon sa. Jo, de var nästan svarta enligt henne... Konstigt när de såg helt normala ut på min jobbdator som normalt gör allt lite mörkare än vad det är på lap topen.
Jag har ju inget program för att bearbeta bilderna och vet dessutom inte hur man gör och vad gör man förresten om man inte ens kan lita på sina egna ögon?
Jag gjorde iordning bilderna till Ridsport och hoppades att de skulle duga och sen satte jag slutligen igång med att skriva. Det svåra är oftast att komma igång och efter ett tag flöt det ganska bra. Jag insåg att jag sett väldigt få av hingstarna visas, jag hade ju varit upptagen med att fota dem hela dagen och jag fick söka i minnet för att komma på vad jag sett.
Slutligen var jag klar med det tyngsta och svåraste reportaget vid klockan 3 och kastade mig i säng.

Hur många gånger kan man niga innan knäna säger upp sig?

På lördagsmorgonen vaknade jag ur djup sömn vid 5.15, då hade Å väldigt ont igen och jag hade sagt åt henne att väcka mig om hon behövde mer medicin.
Själv hade jag också tagit ett par citodon innan jag gick och lade mig, min nacke bråkade ordentligt och jag hade inte varken tid eller lust att ha migrän på lördagen.
Efter att jag gett Å medicin och ett glas vatten somnade jag strax om igen och sen gick vi upp vid 7 ungefär och mötte upp hos AC för frukost strax senare. Det var -1,7 grader när vi gick och lade oss kvällen innan och nu var det ordentlgit med frost i gräset. AC's hästar stod och glodde rakt in i skogen i över en halvtimme och jag undrade vad det var de glodde på.
Jag som äter väldigt långsamt hade svårt att äta en så snabb frukost som de andra men fick i mig en macka och sen tog jag med mig frappén som jag gjort till Å, S och mig, AC avstod. AC's dotter M åkte och hämtade de yngre stalltjejerna på vägen till ridhuset och AC åkte med oss, hon visade oss en genväg genom skogen och vi var framme på runt 20 minuter trots att det var runt 4 mil dit.
Vid 8 körde de igång med lösvisning av 2½-års hingstarna och det var en riktig fröjd att se dem, den genomsnittliga kvalitén kändes högre än någonsin och alla pratade om hur fina hingstar det var. Jag hade dock ingen riktigt favorit, jag tyckte bara att de var väldigt fina allihopa.
En del visade upp rent fantastisk trav och en del hade jag velat se gå igenom bara på grund av det fina steget. Sen eftersom det var så många som 21 stycken 2½-års hingstar och dessutom vackert väder, så bestämde de att de skulle gå på ring utomhus på den stora gräsplanen och det var nog uppskattat av precis alla, publik, domare, hästar och visare. Sen visades de en och en i ridhuset som vanligt men för året hade de ändrat en sak och det var att det inte fanns någon risk att hästarna krockade med varandra eftersom de gick in genom en dörr i ridhuset och ut genom den andra.
Under tiden detta skedde stod jag mest ute på den stora gräsplanen och fotade alla dessa hingstar och det tar en del tid och kraft men är mest roligt. Jag hade lite problem med kameran, bilderna ville gärna bli mörka, men jag trodde att jag löste problemet genom att kompensera för det. Under dagen fotade jag 25-30 hästar och till slut var mina knän helt döda, jag går ned på huk för att få rätt vinkel på fotot och inte många hästar står still mer än ett par sekunder och då är det bara att resa sig och göra om proceduren. Upp, ned, upp, ned, knäna sade upp sig i protest. Dessutom är det svårt att få bra bilder när man märker hur irriterad visaren slutligen blir på både mig och hästen som inte vill stå still och nån nämnde att jag var värre än min syster med hur jag ville ha dem att stå. Men jag hade ju lite prestationsångest eftersom det nu var jag som hade ansvar för att det fanns bilder till Ridsport. Jag har ju fotat förr och bilderna har varit riktigt bra, men kanske var det på grund av prestationsångesten, men bilderna blev inte på långt när lika bra som vanligt vilket gav mig ännu mer ångest. Jag fotade även de äldre hingstar som var på plats för bruksprov, höjning av värdebokstav eller sundhetskontroll.
På eftermiddagen fotade jag även de hästar som dykt upp för att dömas i årets kallblod, en Tinkerhingst, en Nordsvensk hingst, en ardennerhingst och ett ardennersto och så de två fjordingarna förstås, hingst och sto. Det var fina hästar och trevliga visare som inte hade något emot att ställa upp sina hästar för mig. Ardennerhingsten vann tävlingen och alla de andra kom på delad andraplats.
Sedan var det dags för bruksprov och under tiden satt publiken mest och umgicks, det är svårt att avgöra på avstånd vad som händer i alla fall. Under tiden vi satt där fick vi återberättat en uppsnappad historia om en man som av misstag tagit fel sto när han skulle ut och köra. Den enda skillnaden han märkte var att hästen var lite ovanligt svår att få in mellan skacklarna, han hade kört 5 kilometer och när han kom tillbaka insåg han att han råkat kört det oinkörda stoet...
De som säger att fjordingar är födda inridna och inkörda kanske inte är så långt från sanningen?
när jag varit och ätit lunch hade jag lämnat över min plommonkaka till U i kafeterian, S och Å verkade aldrig vara sugna på den och det vore ju synd om den gick till spillo. U sa att hon skulle göra bakelser av den med grädde på och sen ge bort dessa. Under resten av helgen fick jag glada tillrop när folk slutligen fattade att det var jag som bakat den ochde sa att den var jättegod. Det var ju bra att den kom till nytta.
Senare på eftermiddagen red S Curry i ridhuset och sen tog han ut honom en stund så att jag fick fota.
När jag sen skulle ladda upp bilderna på datorn hade jag om och om igen problem med att hårddisken blev full och då måste man börja om från början så fort man tagit bort en massa saker från den, saker man egentligen vill ha kvar på den. Det var totalt 809 bilder tagan under dagen och det tar längre tid än man kan tro att ladda upp dessa nästan helt och hållet 3 gånger.
Senare på kvällen gav vi oss av 7 personer en blandning av Hallänningar, Gotlänningar och Stockholmare ut på restaurang istället för att gå på middagen som anordnats. Det brukar bli så trångt och varmt så istället skulle vi in till Vetlanda och äta. Någon sa att den Grekiska restaurangen vi tyckt så mycket om 2 år tidigare hade stängt men för säkerhets skulle sprang jag ned och tittade. Jag vet inte om den var så enkel förra gången vi var där men vi bestämde oss för att det fick duga, priserna var i alla fall väldigt bra och de hade i alla fall en grekisk touch på maten. Vi hade väldigt trelvigt och hade en hel del diskussioner och delade meningar, maten var definitivt inte kulinarisk men den gick ned och var som sagt riktigt billig. Eller vad säger ni om fläskfilé på spett med potatis och tzatziki för 70:-?
Fläskfilén var bra men resten sådär.
När vi kom tillbaka till AC vid 22.30 eller nåt sånt gick vi bara in för att säga godnatt och så men blev "tvingade" att äta lite äppelpaj innan vi fick gå och lägga oss. Redan medan S och Å gjorde sig redo för sängen så sov jag nästan, starten på helgen hade nu tagit ut sin rätt.