Det finns i alla fall många val för frukost

7/4 På tisdagen hade vi tänkt träffas nere för frukost rätt tidigt, men bara jag var på plats... Jag behöver ju tid på mig för att äta, annars hoppar jag hellre över mat, så jag satte igång direkt. Jag förstår ju som sagt inte hajpen över hotellfrukostar, men jag kan ändå se att den på det här hotellet är en av de bästa man kan hitta. De har till exempel färska apelsiner och en juicemaskin så att man kan pressa sin egen, färska apelsinjuice. Jag gillar ju inte juice och får dessutom ont i magen av det, men det är ju fint för dem som gillar det.

De har också ett stort utbud av glutenfritt och laktosfritt och en massa olika frön och flingor och sånt. Sen har de det vanliga också, men lite högre kvalité än vad man hittar på andra ställen. De har också en annan sak som gör dem speciella, de har en middag som ingår i priset om du stannar över på en vardag. Det är också enkelt, men det smakar väldigt bra och är fräscht.
När jag var så gott som färdig dök M upp och S dök inte upp förrän det var dags att åka, jag har förstått nu att hon är extremt morgontrött. Jag är ju också morgontrött, men när det gäller jobb så är jag ändå alltid i tid.
Mötet var trevligt och bra och vi åkte hemåt strax efter lunchen. Tanken var att vi skulle träffa killarna på flygmedicin som vi hängt med i München, men det hade kommit annat emellan.

Ibland är det inte falsklarm

6/4 På måndagen var det ju röd dag, men vi skulle ha möte i Linköping på tisdag morgon så vi bestämde oss för att åka dit på måndag eftermiddag så att vi skulle slippa stressa och slippa trafiken efter påsken.
På vägen stannade vi på ett apotek för att jag skulle ta ut lite av mina mediciner. Jag fotade hyllan med "intimsaker" eftersom jag visste att de skulle bli väldigt förvånade av att sånt säljs så öppet och dessutom på apotek och mycket riktigt, de kunde inte tro sina ögon när de såg sexleksakerna!

Strax efter att vi kommit till Linköping och checkat in på hotellet där jag brukar bo, First Hotel, så mötte vi upp systerdottern och hennes sambo och gick till O'Leary's för att äta middag.
Jag valde ribs, en mixtallrik med tre olika kryddningar, det var ok. Framförallt hade vi trevligt! Alla ville ta en tidigt kväll så när vi ätit klart så gick vi tillbaka till hotellet och systerdottern och sambo bor i närheten så vi skiljdes åt vid vårt hotell.
Jag gick upp på rummet och var väldigt nöjd med att kvällen skulle bli löjligt tidig, jag hade sminkat av mig och gjort mig redo för sängen redan vid 21.30. Just då gick brandlarmet... Jag klädde på mig snabbt och gick ut genom dörren, jag hade tid att ta med mig handväskan men glömde jackan. När jag kom ut i korridoren blev jag osäker på åt vilket håll trapporna var. De är på samma ställe som hissen och jag brukar ta trapporna när jag ska ner, men nu blev jag som sagt osäker och hittade de inte. Jag vände och gick tillbaka mot rummet för att prova åt andra hållet och mötte S och M som just kommit ut i korridoren. Det visade sig att jag gått åt rätt håll från början, men nu var vi precis utanför mitt rum så jag stack in handen och tog jackan på vägen mot trapporna. Det visade sig att dörrarna går igen automatiskt när larmet går, det var därför jag gått förbi trappan, det var skyltat med gröna skyltar, men bara i taket och trots att jag inte hade panik så hade jag missat det. Precis när vi kommer ut i trappen så möter vi den unga tjejen som hade checkat in oss, hon är på väg in i vår korridor på tredje våningen och jag frågar henne om det faktiskt har hänt något för hon gråter, har en telefon vid örat och stammar osammanhängande till personen i andra änden. Hon bara nickar och är halvt hysterisk så jag stannar och säger till henne i en befallande ton, då bör du nog följa med oss ner. Hon nickar och följer efter oss ned. Ju längre ned vi kommer ju mer rök luktar det och jag funderar på om det är vettigt att gå vidare. Men sen ser vi nedervåningen och det ser inte ut att vara någon fara och sen ser jag att det brinner på gatan utanför entrén. Vi tar oss till utgången och sluter upp med de andra gästerna som bara är en handfull sådär på en röd måndag. Polisen är på plats redan och någon säger att en engelsktalande man sitter anhållen i polisbilen för att ha startat branden i en fåtölj i lobbyn, han ska ha varit full och ingen vet om det var av misstag eller med flit, det visade sig senare att det troligtvis var med flit då han dagen innan också hade varit misstänkt för att ha misshandlat sin flickvän eller nåt sånt. En av poliserna försöker av någon anledning att släcka den stora, övertända fåtöljen med en liten bilbrandsläckare, det syns lång väg att det inte kommer att fungera och han tömmer den utan att det gör någon skillnad alls. Sen kom brandkåren och vid det laget var det inte så mycket kvar av fåtöljen utan vad de gör är att släcka det kol som är kvar och spolar av gatan. Någon av de andra gästerna eller poliserna hade lyckats få ut den brinnande fåtöljen, de måste ha varit väldigt snabba. Medan vi står där ute och väntar på att få gå tillbaka in så kommer en man fram till mig och undrar vad som händer, han säger att han är från Östgöta korren och jag hinner tänka att jag kanske kan sälja ett par bilder till dem, men han verkar inte så intresserad av vad som verkligen hade hänt och han tittar inte ens på bilderna när jag försöker visa hur stor brasan hade varit några minuter innan. Jag bestämmer mig för att han inte är värd att slöja tid och kraft på. Någon halvtimme senare fick vi gå tillbaka in när brandkåren hade gått igenom hotellet och jag gick och lade mig igen. Det var ju bra mycket mer dramatiskt än jag hade väntat mig när jag hörde brandlarmet, det brukar ju vara falsklarm. Den stackars tjejen som hade nattskiftet var nog runt 20-24 år och hon hade precis börjat jobba där och hon var nästan otröstlig och hade fått en rejäl chock eftersom hon varit där när allt hände och det måste ha gått väldigt fort för fåtöljen att bli övertänd med tanke på ur det såg ut när vi kom ut, man kan ju undra om det inte finns några regler alls om hur lättantändliga möbler får vara i ett hotell? Det är svårt att se storleken på den, men den är rätt massiv den där stolen, stor, tung och bred. Så efter lite drama så somnade jag i alla fall gott.

Vaknade i Linköping och somnade i London

25/11 På måndag morgon vaknade jag helt frisk som genom något slags under! All frossa och sånt var spårlöst borta och efter en dusch kände jag mig riktigt fräsch.
Efter en gemensam frukost nere i hotellrestaurangen åkte vi iväg på vårt möte. Det gick bra och fort och vi kunde åka hemåt ganska tidigt.
Eftersom vi kom tillbaka till Stockholm mitt på dagen var det heller inga problem med trafiken så när jag kvickt lämnat av A i Kallhäll åkte jag raka vägen hem, bytte väska och lämnade bilen och 15 minuter senare satt jag i en taxi på väg till Arlanda.
När man flyger British Airways till London åker man från Terminal 2. Förr var det en pina att åka från den terminalen, men nu när de fixat till den är den faktiskt den jag föredrar. Den är liten och intim och det går fort i både incheckning och säkerhetskontroll. Dessutom finns det en helt ny och fräsch lounge där, med mycket gott om plats och många val då det gäller miljö och hur man vill sitta/ligga.
Det finns barer med barstolar, det finns vanliga bord, det finns soffgrupper, fåtöljer och till och med liggstolar och sittpuffar som är stora nog att ligga och sova på om man har mycket tid att slå ihjäl. Det finns också skymslen som är mer privata så man kan slappna av om man vill och självklart finns det gott om strömkällor och tillgång till trådlös wifi.
De har samma mat i alla loungerna på Arlanda, men på något sätt känns buffén på loungen i terminal 2 alltid lite fräschare än de andra.
Drygt två timmar senare satt jag på tunnelbanan in till London.
Lagom tills jag kommit ur tunnlarna på Heathrowsidan så ringde min telefon och det var någon som ringde från svenskt nummer men pratade engelska...
Jag var helt förvirrad och vägrade svara på annat än svenska eftersom jag var så övertygad om att det var en svensk som ringde och att jag bara inte hörde honom ordentligt.
Sent om sider insåg jag att det var min vän B från Malta som ringde och att han hade nytt svensk nummer för att ha just befann sig i Stockholm.
Det var han och hans vän D som ringde för att se om jag kunde möta upp dem och det hade ju varit jättekul, men jag hade ju just anlänt i London.
B skulle vara kvar ett tag och vi bestämde att höras när jag kom tillbaka till Stockholm igen.
När jag checkat in på mitt hotell vid Trafalgar Square var jag svettig och kände mig väldigt ofräsch och hoppade in i duschen för att tvätta bort resdammet som man ju brukar säga.
Knappt en timme senare ringde de från receptionen, min vän M var på plats för att möta mig för middag.
Jag var inte riktigt klar så han kom upp och väntade på mig och sen tog vi en promenad till China Town där vi som vanligt snackade en massa och skrattade en hel del.
När M indikerade att mannen som satt bredvid mig satt och stirrade på mig fick vi ännu ett skrattanfall men sen var tiden ute och M var tvungen att ta tåget hem igen.
Själv gick jag på en nattpromenad så som jag gillar att göra i London och på vägen tillbaka gick jag förbi Boots och handlade schampo, balsam och lite annat som jag planerat att göra där.
Jag kom i säng vid midnatt ungefär.

En av de värsta nätterna i mitt liv

24/11 På söndag vid lunchtid satte jag mig i bilen och åkte till Kallhäll för att hämta upp min leverantör A för att sen åka vidare till Linköping. Vi skulle ha ett möte där på måndag morgon och ville slippa gå upp mitt i natten för att inte riskera att komma försent.
Innan vi åkte packade jag en annan väska också för att kunna åka direkt till Arlanda när jag kom hem igen på måndagen. Min flight till London skulle ju gå från Stockholm redan tidig eftermiddag.
Vi kom fram till Linköping i god tid före middagstid och checkade in på våra rum. Innan jag gick upp till mitt rum räckte A mig en liten flaska mousserande vin som han tagit med och sa åt mig att gå och ta det lugnt en stund och ta ett bad, sen skulle han bjuda på middag senare.
Jag var fruktansvärt frusen och tappade upp ett varmt bad och hoppade i. Jag gillar ju inte alkohol, men det kändes lite lyxigt med ett bad och mousserande vin, så jag tvingade i mig ett glas i alla fall...
Senare på kvällen möttes vi upp i receptionen och gick ut på stan för att äta. Vid det här laget hade jag regelrätt frossa och hade svårt att vara ute överhuvudtaget, det var rent lidande. Jag trodde att det var för att det faktiskt var väldigt kallt och blåsigt och det faktum att vi fick leta rätt länge för att hitta något annat än en kebabrestaurang som var öppen. Vi hade ju ingen aning om att det inte finns någonstans att äta på Söndagar i Linköping.
Alla restauranger runt torget var nedsläckta och stängda, Texas Longhorn var stängt och alla andra ställen vi hittade utmed vår promenadväg. Slutligen hittade vi till O'Learys, det enda ställe som var öppet.
När vi äntligen kom in i värmen så visade det sig att det inte hjälpte, min frossa blev värre och värre och jag började gissa på att jag hade börjat bli sjuk.
Det blev en kort kväll på grund av det och det faktum att inga av mina vänner runt och i Linköping var hemma och hade tid för mig denna söndagskväll började kännas rätt bra. Jag hade inte varit mycket till sällskap för dem, jag var det definitivt inte för A...
Vi traskade hemåt i kylan och jag mådde bara sämre och sämre och så fort jag kom tillbaka till rummet så gick jag och lade mig under dubbla täcken med pyjamas på och en extra fleecetröja på det.
Jag har aldrig mått så skumt i hela mitt liv.
Jag frös och svettades så att sängen inte bara var fuktig, den var faktiskt helt blöt!
Jag var tvungen att tvinga mig själv att gå upp mitt i natten och vända på täcket.
Men även det var rent lidande då det ju tillfälligt blev ännu kallare.
Jag avskyr verkligen att frysa och gör det väldigt ofta, men det här var något av det värsta jag varit med om.

Ibland behövs så lite för att folk ska skämmas

5/9 På torsdagen hade vi ett bra möte i Linköping, med trevliga människor och intressanta saker. Jag fick dessutom chansen att knäppa en sexistisk gubbe på näsan och bara så ni vet, det är ingen av killarna på bilderna. Vi har ett väldigt kul, spännande och macho jobb och det är rätt sällan jag får kommentarer eller bristande respekt för att jag är kvinna, men denna dag hände det. Den här mannen i fråga kommenterade med en överlägsen ton när jag gav feedback: Vadå är du ingenjör eller? Det var en pik om att jag borde hålla käften och det var tydligt att han trodde att jag var en vanlig säljare utan direkta kunskaper. Jag bara såg honom i ögonen och sa lugn: Ja
Han tittade på mig förvånat en stund och låtsades sen som ingenting och alla gjorde detsamma, den lilla comebacken räckte för att han skulle skämmas för sin attityd och han tänker sig nog för nästa gång.
Ja, det är inte många som har så spännande kunder som vi och får se så häftiga saker. Denna dag fick vi titta på och vara ombord på 3 olika helikoptrar, visserligen på marken, men ändå. Och eftersom vi var i Linköping fick vi också chansen att äta på Försvarsmaktens Restaurang, det är vanlig enkel mat, men det känns lite speciellt att äta med knivar som är märkta med tre kronor tycker jag.
När vi skulle åka hem chansade vi återigen på att trafiken skulle ha lugnat ned sig, den här gången efter Obamas hemfärd och samma sak hände, raka vägen hem mitt i rusningstrafik, helt utan köer och rusning!
Jag lyckades vara hemma runt 18 i alla fall och det är ju rätt bra om man har haft ett nästan dagslångt möte i Linköping.
När jag kom hem städade jag lite, jag får besök i helgen och vill att det är någorlunda rent och snyggt hemma.

Vad kul när alla går ihop

4/9 På onsdagen åkte jag och kollegan J till Linköping, vi skulle ha ett möte där på torsdag morgon. Vi åkte från jobbet på eftermiddagen och funderade på att ta vägen över Enköping, det är en mycket lång omväg för att ta sig söder om Stockholm, men Barack Obama var på besök och de hade rått alla att lämna bilen hemma. Trafiken hade förutspåtts vara galen på grund av stora avstängningar och man rådde de som hade möjlighet att stanna hemma eller åka kollektivt, men även tågen skulle stå stilla under någon timme eller så. Vi såg en del av de svenska helikoptrarna som var med i bevakningsdetaljen när de cirklade Arlanda tidigare på dagen, men vi missade Air Force One.
Precis när vi skulle åka från jobbet så såg jag en notis på Facebook av en gammal klasskompis att hon aldrig tagit sig från norr om stan till söder om stan på så kort tid i hela sitt liv, så jag och J bestämde oss för att chansa och åka vanliga vägen till Linköping.
Tydligen var det så att polisen hade skrämt upp alla så pass att det knappt var en enda bil ute på vägarna och jag har aldrig sett så få bilar en en natt i Stockholm och det här var tidig eftermiddag, det är då köerna alltid är som värst!
Det var inte en enda bil i vägen och vi körde till Linköping på rekordtid, tänkt om Obama kunde vara i Stockholm varje gång vi behöver ta oss söderöver. Eller ännu bättre, bygg en förbifart så att man inte behöver åka genom Stokholm om man ska från norra Sverige till södra.
Vi checkade in på vårt hotell (First Hotel) i centrala Linköping, åt en gratis middag som de bjuder på där, den var riktigt, riktigt bra och vi berömde kocken.
Sen åkte vi ut till Nykil och mina vänner S och H med familj. Jag, H och J tig en promenad ut till stora häthagen där J blev väldigt populär och fick klia hästar åt båda håll samtidigt. J är nog den enda kollegan som jag visste skulle vilja följa med och hälsa på min vänner sådär och som jag visste skulle komma väl överens med dem också. S jobbar med flyg liksom vi och är hästkille liksom J, kan de passa bättre ihop? Nej, det kan de inte och de tjattrade glatt hela kvällen i köket medan vi blev bjudna på macka och te.
C var där också och S och H's döttrar dök upp båda två lite senare och köket var fullt och stämningen glad som den alltid är hemma hos dem. En riktigt bra kväll!

Centrifugen skrämmer vem som helst

12/6 På onsdagen gick jag upp vid 7.30, efter dusch, frukost och lite tandborstning och sånt så åkte jag ut till Flygmedicin där jag skulle ha mitt möte och studiebesök.
Mina vänner M och D tog emot och efter att jag fått en kaffe och en liten pratstund med dem och deras kollegor så berättade M mer om vad de gör och hur och dessutom deras historia. Det var väldigt intressant eftersom de utbildar ALLA flygvapenpiloter på säkerhet och överlevnad och dessutom kan se vad som förändrats med åren och vad som händer vid neddragningar i försvarsbudgeten. Sånt ser de väldigt tydligt i statistiken över flygsäkerheten bland annat och hur piloterna mår.
Jag fick chansen att se deras centrifug i skarpt läge, de körde ett gäng Schweiziska piloter i den dagen till ära. Det är svårt att förstå hur obehagligt det är att åka i den, men när man inser att dessa väldigt rutinerade piloter faktiskt är rädda innan de ska göra det fast de gjort det många gånger förr, det är då man inser hur ont det gör, hur svårt det är och hur dåligt man mår under tiden och efteråt.
De hade pratat om att låta mig åka i den, men bestämde sig för att inte göra det och även om det skulle vara häftigt att säga att man testat så har jag ju löjligt stort anlag för åksjuka så jag skulle nog må dåligt i flera dagar efteråt, dessutom är jag fortfarande inte riktigt återställd från min operation för att kunna spänna musklerna på det sätt som det är tänkt för att inte tappa medvetandet.
Det finns ett helt team som sköter om piloten, hans hälsa och träning under tiden han gör testet. Det finns en läkare närvarande som kollar hjärtfrekvens och annat, det finns en träningsledare som coachar piloten i hur han ska göra och det är en kille som sköter själva tekniken på centrifugen och kör den. Trots att den går över 100 km/h runt, runt, så känns det tydligen som om man färdas rakt fram och när man bromsar in känns det som om man gör en massa kullerbyttor på varandra och hjärnan tumlar runt i huvudet.
Vi åkte iväg och åt lunch tillsammans alla tre och sen var det dags för mig att åka hemåt efter en väldigt spännande och utbildande dag.
På vägen hem hamnade jag förstås i köerna genom Stockholm och blev mer och mer kissnödig, till slut gjorde det till och med ont och jag nästan stod i bilsätet istället för att sitta ned och jag började få riktig panik. När jag kom till Infra City i Väsby så åkte jag av motorvägen, gick in på Max Hamburgare och lånade deras toa, jag trodde knappt att jag skulle ta mig in dit, så illa var det.
Då hade jag alltså bara ett par minuter kvar innan jag skulle varit hemma och ändå var jag tvungen att stanna....
När jag kom hem låg systerdottern och sov på min soffa och jag sa bara hej och tumlade själv i säng en stund. När jag vaknade hade hon åkt hem.
Jag upptäckte att "hålet" som varit i grusgången var igenkrattat och jag frågade L senare om hon gjort det, men det hade hon inte, jag undrar vem som gjorde det?
När jag vilat en stund så bytte jag om och åkte hem till min kompis H's dotter V som tog studenten denna dag, många studenter i år!
Vi hade en trevlig kväll med god mat och sen skyndade jag hem till mamma och pappa för att se dokumentären om det Norska Herculesplanet som flög in i en bergvägg i svenska fjällen.
jag har ju inga TV-kanaler hemma så där kan jag ju inte titta.
Sen när jag sett dokumentären som inte var så särskilt informativ så tog jag med mig Turre från mamma och pappa och åkte äntligen hem.

Jag kan inte minnas att jag någonsin sett henne i klänning

11/6 På tisdagen var det dags för systerdotterns student! Hon är varken blyg eller asocial, men hon gillar inte riktigt att stå i centrum, så hon såg inte fram emot den här dagen och ville egentligen inte ens ha en fest hemma. Syrran tvingade henne dock till det eftersom vi alla ville fira henne. Vid 11.30 hämtade jag upp brorsan och pappa för att åka in till stan och se deras utspringning. Vi hade åkt in i god tid eftersom det ju är student-tider och vi räknade med att det skulle bli lite tjockt på vägarna, men vi var inne och parkerade på söder på runt 20 minuter! Vädret var vackert och det var tur för hennes klass hade förlorat lotteriet och var de som fick springa ut sist så vi väntade i runt 1½ timme innan de dök upp. När systerdotter dök upp fick hon kramar och pussar och som syrran sagt åt henne så var det inte alls så hemskt som hon inbillat sig, det är ju vi som älskar henne som är där, inte en massa främlingar. Hon hade klänning och smink på sig och det har jag nog aldrig sett henne ha någonsin! Men tanken var att alltid chockar man någon och ibland får man väl anstränga sig lite.
Brorsan fick syn på Thåström i folkmängden och själv hade jag då aldrig känt igen honom, jag försökte få en bild på honom utan att störa och jag tror inte att han märkte nåt...
L's klass skulle åka runt på ett flak så vi åkte hemåt och skulle dyka upp hemma hos henne några timmar senare. När jag kom hem satte jag mig och jobbade en stund och sen började det bli dags att åka ut till L's kalas ute i obygden dit de flyttat.
Resten av eftermiddagen åt vi grillat med potatissallad och pratade med alla dem man bara ser någon gång per år på såna kalas.
Efter kalaset åkte jag raka vägen till Linköping eftersom jag skulle ha ett möte/studiebesök där nästa morgon och hellre kör jag på kvällen/natten än att gå upp så tidigt på morgonen att jag hinner ned i tid till 9.
Det tog ett bra tag att parkera eftersom hotellet jag skulle bo på ligger i centrala Linköping. De har egna parkeringar men även fast det skulle finnas lediga platser så gjorde det inte det och jag fick åka till flera parkeringar och titta. Slutligen parkerade jag i deras garage efter att ha varit inne och pratat med receptionen två gånger och sen gick jag lite vilse på vägen tillbaka eftersom jag åkt så många varv. Sen kom jag äntligen in på rummet och sen i säng.

Linköping är fullt av häftiga pubar

30/5 På torsdagen var det återigen dags för en tur till Linköping. Syrran fick lämna sin nyckel till vår kompis E som hade bestämt sig för att komma till Stockholm en dag tidigare än tänkt och hon skulle ju bo hos mig. Eftersom hon kommer från Linköpingstrakten så blev det i stort sett så att vi bytte stad över natten.
På eftermiddagen så åkte jag från jobbet för att hämta vår samarbetspartner på det projektet och innan vi kom iväg tog vi en fika med hans chef med fru. Dessvärre är de väldigt trevliga så det är svårt att slita sig och vi kom iväg lite sent, precis i värsta rusningstrafiken. Ändå gick det relativt bra genom stan och rullade på.
I Nyköping mötte vi upp med Kustbevakningsflyget vid Max Hamburgare för att få med oss lite grejer att serva åt dem och sen körde vi vidare strax senare.
Den här gången bodde även jag på hotell och jag hade hittat ett sm låg centralt, inte så långt från Stortorget och domkyrkan. Hotellet och rummen var fina och det ingick en enkel middag i priset. Det visste vi inte när vi åkte ner tyvärr så vi hade börjat prata om att gå och äta på Texas Longhorn och sen när vi kom fram så var det det vi var sugna på. Det slutade alltså med att det var dit vi gick och åt. Det var bara några gator bort och tog inte mer än 5-10 minuter att gå i lugnt tempo.
Jag är uppenbarligen snyggare i Linköping än i Stockholm för vart vi än gick så fick jag uppskattande blickar! Man kanske skulle flytta? Stockholmarna är kanske bortskämda?
E smsade och sa att hon tagit sig in i huset ordentligt och gett Judas mat och vi gick och åt en god middag på Texas Longhorn.
Efter middagen var klockan redan 23 så vi var rätt trötta efter arbetsdagen och resan så vi bestämde att vi skulle gå direkt tillbaka till hotellet. Men på vägen tillbaka gick vi förbi en av de pubarna i Linköping som ser helt fantastisk ut från utsidan och vi kunde inte låta bli att gå in och den var minst lika fin från insidan, Horse and Hound heter den om ni vill ta er en titt.
Vi tog en liten drink och sen gick vi tillbaka till hotellet och sov.

Är lojalitet verkligen bra för en?

13/2 På onsdagen väckte H mig vid 7 och jag gick och tog en dusch och höll på att frysa ihjäl på kuppen. Sen sminkade jag mig och gick in i köket och där tog jag en macka och kaffe och så pratade vi lite. Vid 8.30 åkte jag, H och mellandottern E mot Linköping och först lämnade vi av H på jobbet och sen åkte vi in i stan och jag lännade av E på samma ställer som jag skulle hämta A.
Sen åkte jag och A lite vilse i Linköping och tog en ordentlig omväg runt stan innan vi hittade ut och kom på rätt väg.
Vi kom till Malmslätt i tid men sen var det kö i vakten så vi blev i alla fall lite sena.
Vi hade ett bra och trevligt möte och sen åt vi lunch tillsammans innan jag och A åkte hemåt i betydligt bättre väder än dagen innan.
Jag lämnade av A på jobbet på vägen hem och kom tillbaka till kontoret 16.10.
Då var jag så trött att ögonen gick i kors så jag hämtade mest jobb på kontoret, mailade lite jobbgrejer till mig själv och sen åkte jag hemåt.
Jag somnade som en stock på soffan med Turre och Judas på magen och elden sprakande i kaminen och först när jag vaknat till liv efter runt 1½ timme kunde jag få nåt gjort igen.
Först bakade jag scones och åt en med ost och en med marmelad och så te till det.
Sen satte jag igång att jobba igen.
Om någon kund eller leverantör tittar på tiderna på sina mail lär de bli lite lätt förvirrade eftersom jag satt och jobbade till 23.30 ungefär.
När jag var klar med jobbet betalade jag räkningar och sorterade ut de bilder jag tycker om från mina mappar på datorn och kopierade över dem till surfplattan.

Sånt man inte får skratta åt är roligast

12/2 På fettisdagen fortsatte stressen på jobbet, jag visste att det var min sista dag på kontoret för veckan och sen är det ju bara månad kvar innan det är dags för semester. På vägen åkte jag förbi konditoriet och hämtade semlor som kollegan P beställt till alla på jobbet. Jag köpte 7 stycken extra att ta med till kompisen H och hennes familj till kvällen. Jag tänkte att de nog skulle klara sig i en kall bil över dagen.
Mötet för onsdagen blev nästan inställt på eftermiddagen men jag lyckades få till det i slutänden. Det är visserligen stressigt den här veckan men det blir ännu värre om inte detta blir gjort.
I sista stund innan jag var tvungen att åka mot Linköping så blev också mötet för fredagen i London klart och bokat, så i bilen på väg mot Järfälla för att hämta A som skulle med ned till Linköping, så ringde jag och bekräftade min flight på fredagsmorgonen. Jag hade stresspuls i magen en bra stund, men sen inser man efter en stund att man inte kan göra allt på en gång och så lugnar man ned sig.
Jag hämtade upp A på hans jobb vid 17 och strax innan jag skulle gå in så ringde en engelsk leverantör och jag kände stressen krypa sig på igen, hur ska jag hinna med allt innan jag åker?
Vi åkte söderut och det märktes ju inte alls eftersom det var snöstorm hela vägen. Emellanåt såg jag inte riktigt var vägen gick och det var lite läskigt faktiskt. Det tog ändå inte så särskilt mycket längre tid, lite drygt en halvtimme extra blev det nog ungefär.
Jag lämnade A på hotellet i Linköping och sen åkte jag ut mot Nykil och familjen J.
Jag hittade faktiskt rätt direkt, men som vanligt höll jag på att köra förbi infarten till huset, jag tror alltid att den är mittemot stallet.
Medan H lagade tacos jobbade jag lite till och bokade hotell i London och sen började resten av familjen komma hem från sina aktiviteter och så åt vi middag.
Jag är ofta glad och ler, men skrattar gör jag allt för sällan, men är det några som ofta får mig att skratta så är det denna familj. De är bara så varma, öppna och glada. De är helt enkelt helt underbara allihopa!
Jag och yngsta dottern I (12 år) fick ett hysteriskt skrattanfall till ett totalt Icke-PK skämt när vi tittade på mina foton på min "tablet" , det var just därför vi skrattade så hysteriskt. Till slut hade vi svårt att få luft och på mig rann tårarna. Efter tacos åt vi semlor men vi var för mätta de flesta av oss så det var inte så gott och det märktes på smaken att de stått sedan morgonen.
Eftersom I och jag tittat på mina favoritbilder som jag lagt på surfplattan så ville de andra se också och sen fick jag en massa snälla kommentarer om mina bilder och vi spekulerade i hurvida de går att sälja eller inte och i sånt fall hur och i vilket format...?

Jag brukar få ta I's rum när jag bor över och hon tipsade mig om att ta en titt på väggarna. Se där! Mina hästar var ju på hennes väggar. Den med sto och föl är ju min gamla Gullan med sonen Grip, 4 veckor gammal.
Den andra är på Grip när han är runt 6-8 månader.
När jag väl kom i säng vid 1 ungefär så var jag helt övertrött men kunde inte somna och till slut var jag tvungen att ta en insomningstablett trots att jag sällan behöver det när jag sover borta.



 semlor, tittade på bilder, fick skrattanfall med ida, kunde inte sova

Hur man somnar utan tabletter

6/11 På tisdagen möttes vi upp för frukost och lite ytterligare planering inför dagen och kursen vi skulle hålla i Linköping. Sen åkte vi vidare söderut och alla var trötta så det var relativt tyst i bilen och sen blev det så att jag och M pratade svenska i framsätet och P och S engelska i baksätet. Det tog inte särskilt lång tid till Linköping bara en timme. Dessvärre kunde vi inte riktigt enas om vilken grind vi skulle in i när vi kom till Malmen så vi åkte runt en del innan jag slutligen fick tag i R på telefon och vi kom till rätt grind och blev uppmötta och insläppta.
Resten av dagen ägnades åt kurs och lite spontana möten, vi hann med lunch också och i matsalen sprang jag på kompisen S som jobbar på Malmen. Är inte det en tillfällighet? Det är ju hundratals människor som gör det, vad är sannolikheten att jag springer på just honom när matsalen är så gott som tom?
När vi körde tillbaka mot Nyköping framåt eftermiddagen var vi ännu tröttare än på morgonen och jag var så lättad att jag inte skulle behöva köra ända hem, det hade jag inte klarat efter den dagen.
När vi kom tillbaka till hotellet satte vi oss ned i lobbyn direkt för att ha det möte vi planerat in innan vi tog kväll.
Det tog rätt lång tid och när vi var klara hade vi 30 minuter på oss att fräscha till oss innan vi skulle mötas upp för middag. När man är iväg på sånt där går det i ett.
M hade googlat restauranger i Nyköping och hittat en som hette Crazy Cow, den såg ut att ha en väldigt omodern meny men det behöver ju inte betyda att det är något fel på maten...
Jag valde en räkcocktail till förrätt, de andra tog vitlöksbröd respektive renrulle, retro eller hur?
Ja, det smakade absolut inte lysande, men det gick ned. Det mesta i alla fall, men inte de gröna ärtorna som liksom kändes helt fel.
Till varmrätt valde jag plankstek och blev oerhört besviken när den kom in med ett tjockt lager stekta grönsaker mellan sig och lankan. Jag älskar ju grönsaker men för det första var det mest paprika, den enda grönsak jag inte äter... och för det andra är ju hela idén med plankstek att köttet ska ta smak av plankan och så blir det ju inte om du lägger starkt smakande grönsaker under. Bearnaisen smakade majonnäs och var helt kall, den var helt kalrt ur en burk... För att göra saker än värre kom oxfilén in rosa, jag hade bett om att få den blodig, blodig, blodig, observera, rå i mitten. Jag hade varit så tydlig att till och med engelsmännen hade förstått vad jag menade.
Jag skickade tillbaka hela rasket och fick tillbaka en torftig planka med till och med såsen på sidan om men nu var köttet rätt stekt, tyvärr smakade det inget alls om det och jag fick känslan av att det var färgad fläskfilé snarare än oxfilé.
Jag åt upp köttet och lämnade resten.
Killen på restaurangen som var väldigt trevlig när vi kom in var inte lika glad när vi gick, eller ska jag säga att han var glad att vi gick...?
Nåja, han var inte nöjd med oss i alla fall.
Men som ett tips, Crazy Cow är inte rätt kort att satsa på om man vill ha nåt att äta i Nyköping. Jag hade nog varit nöjdare om vi gått på McDonalds. Det är billigare och du vet vad du kan vänta dig. Det är värre att betala mycket för skitmat än att betala lite och veta att du får skitmat.
När vi kom tillbaka till hotellet var alla trötta och ingen hade lust att ta nån öl eller umgås, dessutom skulle engelsmännen flyga hem klockan 7 på morgonen så de ville sova.
Därför kom jag i säng vid 21.45 och kan ni tänka er, jag somnade faktiskt också.
Dessvärre vaknade jag igen under natten och var så ångestladdad att jag inte kunde somna om på två timmar.

Det kryllar av hingstar

14/9 På Fredagen var det för första gången kö på badrummet hemma, jag och K skulle iväg samtidigt eftersom jag hade ett möte i Uppsala klockan 9. Jag var ju tvungen att duscha och tvätta håret också eftersom jag skulle på möte och sen vidare till Vetlanda efter jobbet.
Jag var tvungen att åka till kontoret först eftersom jag inte kunnat ta hem alla papper och grejer som jag behövde dagen innan. Jag ville ju inte gärna bära med mig allt detta när jag gick hem.
Alltså hämtade jag upp lite papper och sånt och så åkte jag mot Uppsala.Jag hade ju inte riktigt räknat med att det skulle vara tvärstopp på motorvägen åt det hållet för det händer inte ofta. Men nu stod det stilla ett tag eftersom de höll på att bärga en lastbil i högra körfältet.
En stund senare var jag i alla fall på väg och kollegan J skickade vägbeskrivning på sms så när jag väl kom till Uppsala så gick det snabbt och smidigt att hitta till Uppsala Garnison. Självklart regnade det när vi skulle kliva ur bilarna och gå till vaktkuren och checka in och vi blev rätt blöta under den lilla stund vi var ute i regnet. Sen åkte vi igenom området tills vi kom till vår kund och sen testades det hjälmar och mättes huvuden och när alla var nöjda och glada så tog vi en kaffe, tittade på några häftiga helikopterfoton och snackade.
Jag kom tillbaka till kontoret vid 11.30 och svarade på lite e-mails och så innan jag var tvungen att packa ihop arbetet för denna vecka och åka mot Vetlanda och Fjordhäst Riksutställningen.
Det var en hel del trafik när vi åkte mot stan, men inga direkta köer och det gick relativt smidigt att komma till Västerhaninge där vi skulle möta upp S och byta till hans bil.
Jag parkerade min bil på hans parkering och så lastade vi våra väskor från min bil till hans och strax senare var vi iväg.
Vi stannade strax söder om Norrköping och åt på McDonalds och det var kanske inte så smart eftersom jag ätit väldigt lite den senaste veckan så det fick jag ångra senare. Latten var säkert dödsstöten för min laktosintolleranta mage...
Vi skulle göra ett stopp i Nykil utanför Linköping för att hälsa på P och E som bor där på en gård.
Vi fick en genomgång av det kommande SM:et som kommer att hållas på Öknaskolan nästa sommar och vi fick se bilder på området.
Sen åkte vi iväg till hingstbetet för att se alla unghingstarna som går där. Det är 5 fjordingar, 2 russ och en ardenner och när de väl hörde oss vissla och ropa kom de dundrande i galopp ned för backen för att hälsa.
De är helt översociala allihopa och det gick inte att ta ett stag utan att bli förföljd av nyfikna, keliga hästar som ville pussas, klias och smaka på mitt hår, skor och kläder.
Av någon anledning så hamnade jag om och om igen i en grupp av 6 hästar som trängdes runt mig, medan de andra 4 stod tillsammans med en häst...
Jag som gärna ville hålla mig någorlunda ren fick flytta på mig hela tiden för att inte bli för skitig. Skorna som var av mocka gick däremot inte att hålla torra i det höga gräset och mina fötter kippade och skorna stank när vi kom tillbaka till bilen.
Sen insåg vi att vi haft alldeles för trevlig för klockan hade hunnit bli väldigt mycket och vi åkte tillbaka hem till deras gård, beundrade hingsten Curry en stund, lånade toaletten och kom slutligen iväg mot Vetlanda på nån liten väg som P sagt att vi skulle ta. Navigatorn tycktes lika förvirrad som vi för vi hamnade nog fel med tanke på att vi borde ha kommit ut på en större väg till slut, men till Vetlanda kom vi i alla fall om än sent. Den här gången skulle vi bo på Stadshotellet och vi åkte direkt dit för att checka in.
Vårt rum var litet och trångt och sängarna hårda, men det var nog mest min åsikt, de andra verkade relativt nöjda. Jag är nog bortskämd efter alla mina resor kanske. Jag skulle ta bäddsoffan men fick kramp i korsryggen efter bara 15 minuter så syrran erbjöd sig att testa och tyckte att den gick att sova på och var snäll nog att offra sig. Jag hade redan bestämt mig för att försöka få tag i ett till rum för jag insåg att jag inte skulle kunna sova i den sängen och när jag inte får sova, då blir jag ilsk.
Syrrans säng som jag fick ta över var mycket bättre men inte på långt när bra alls i alla fall. Men sova kunde jag större delen av natten i alla fall.
Det var nattklubb nere i baren under natten och hela byggnaden dunkade, men vi var trötta nog att sova i alla fall.