De får mig att skratta också

2/2 Söndagen blev ungefär som lördagen, en lugn dag i soffan med sällskap av Judas och Turre. De både tröstar och roar mig, eller vad gillar ni Judas snygga stil?

Vems häxfötter är det där?

23/1 När jag vaknade på torsdagen kändes mina en och fötter jättekonstiga. Jag har alltid tyckt att jag har ovanligt söta fötter i jämförelse med de flesta andra, men nu såg de ut att sitta på en ådrig, gammal häxa...
Blodådrorna var jättestora och stack ut på hela fötterna och det såg verkligen inte bra eller friskt ut.
Men det var ju bra att ta sig upp och gå till jobbet och det kändes bättre ju längre dagen led.
Däremot var min värk väldigt jobbig den här dagen.
Jag klarar verkligen inte av när det blir kallare väder, det gör extra ont då, jag vill ha sol och värme.
Jag hade en väldigt trevlig jobblunch med kunden G och sånt gör ju allt lättare att bära i alla fall.
Som om eländet inte kunde räcka så försvann plötsligt ringsignalen jag haft på flera telefoner i runt 9 år plötslgit från min telefon utan förvarning, istället var det standardsignalen som alla andra på jobbet har, jag höll på att missa ett samtal för att jag inte fattade att det var min telefon som ringde. Dessutom är signalen mycket stressande, min gamla går inte att bli stressad av trots att jag haft den så länge. Det är gudsonens gapskratt som jag spelade in när han var 10 år gammal och satt i min soffa. Ett barnskratt går det inte att bli stressad av trots att man vet att det är ett jobbsamtal helt enkelt.
Jag har förstås flera backuper på signalen, annars hade jag ju inte lyckats behålla den så länge, nu måste jag bra ta mig för att hitta den och fixa till det också.

Underbara ungar

9/10 På onsdag morgon vaknade jag med både Judas och Turre i sängen, mina vita lakan brukar inte håll sig vita särskilt länge av förklarliga skäl. När det är mörkt kan det också vara svårt att se den vita Judas i den vita sängen, men i ljuset är han mer krämfärgad än vit faktiskt. När Judas sover i sängen är det förresten officiellt höst, det gör han nämligen inte på sommaren. Det första jag och min kollega J gjorde för arbetsdagen var att åka till Stockholm för ännu ett möte och det gick som det skulle och var som vanligt trevligt och vi kom tillbaka i god tid för att kunna göra en hel del nytta på kontoret också. På eftermiddagen åkte jag till en kompis, kompis som gör ögonfransförlängningar i sin salong hemma i lägenheten. Jag har aldrig testat det och tänkte att det kunde vara fint och praktiskt till USA-resan. Det skulle ta en timme men vi stötte på komplikationer... Jag hade oväntat täta ögonfransar så trots att hon valt lite kortare fransar än vad till exempel ungdomar brukar göra, så såg jag ut som en transvestit med dålig smak när det var klart...
Hon fick börja från början och ta bort en massa fransar och sen lägga på kortare där hon tagit bort dem, det tog nästan 2½ timme istället för 1. Men hon var i alla fall väldigt trevlig så vi hade inte tråkigt. Däremot så var tanken att systerbarnen och H's dotter V som alla ska med till Thailand skulle komma hem till mig på middag och lite snack på kvällen. Jag skickade ett sms och det visade sig att de redan var på plats allihopa, det är ju tur att de har nyckel!
När jag kom hem var de hungriga som små fågelungar allihopa och bad mig att laga mat på studs. Det är så kul att se dem tillsammans, jag blir helt varm i hela kroppen. Systerbarnen och V har känt till varandra hela livet för jag har ju känt H's mamma sen innan V föddes. Men de har aldrig umgåtts alls, bara träffats som hastigast på någon fest eller så och de känner egentligen inte varandra alls. Ändå kommer de så bra överens att man blir helt överväldigad, jag tycker det bådar gott för vår resa. De tjattrar hela tiden och retas med varandra som om de alla tre var syskon och med en glimt i ögat samtidigt.
För att det skulle gå fort och alla skulle vara nöjda så bestämde jag mig för att tina köttfärssås från frysen och koka pasta till det, sen gjorde jag lite sallad till det och alla var nöjda. De rensade faten totalt, de är glada i mat alla tre, sen okynnesåt de salladen tills den också var slut. Sen diskade V och L upp så som vi brukar göra i mitt hus. Den som lagar mat behöver inte diska.
Vi hade jättekul och skrattade en massa under kvällen och pratade om hur vi skulle lägga upp vår resa. Vi kom egentligen inte fram till några konkreta planer alls, men det var bra att få träffas innan vi ska åka, vi har ju aldrig umgåtts bara vi fyra tidigare och jag åker ju till USA precis innan vi åker till Thailand, så det här var sista chansen att ses innan vi åker.

Finns det hjärterum så finns det stjärterum

14/9 På lördagen gick vi upp vid 8 för att hinna äta frukost innan dagen på ridhuset började. Det var visning av 2½-års hingstar som stod på schemat för dagen, dessutom skulle de lite äldre hingstarna göra bruksprov.
Vädret var soligt och vackert och med tanke på hur det ibland är när vi är i Vetlanda i september så var vi alla tacksamma för det.
När det var dags för bruksprovet skärmde vår vän B upp oss rejält när hennes hingst skulle in, hon var osäker på hur han skulle sköta sig och målade upp alla möjliga läskiga scenarier och vi tordes knappt titta. Men det gick alldeles utmärkt i slutänden och M som körde gjorde ett mycket bra jobb. Fast han är travkusk och inte brukskusk vilket syns ganska tydligt på sättet att köra, men det syntes lika tydligt att hingsten både tycker om och respekterar honom och också litar på honom.
Efter bruksprovet fikade vi med B och hennes dotter L och M och pustade ut allihopa efter nervpirret.
När det var dags för visning av hingstarna på hårt underlag fick jag några kul bilder på visare och hästar som flyger, inga fötter i marken alls! Den bilden jag har valt visar LG, som nästan klår hästarna med sin gång!
När det var dags för middag åkte vi in till Vetlanda och åt kinamat med B och Å, det är vad vi alltid gör och vi gillar att hålla på traditionerna.

Efter middagen åkte vi tillbaka mot ridhuset och åkte ned till campingen där familjen N hade ställt upp sin gamla husvagn "Pärlan" som är väldigt liten. Där samlades en massa folk under kvällen, både inne och utanför och till slut bestämde vi oss för att ta ett rekord och alla klämde sig in i husvagnen för någon minut, vi lyckades få in 19 personer i den lilla gamlingen!
Sen ramlade vi ut drygt hälften av oss och andades ut magarna som vi fått hålla in för att få plats där inne.
Det är ett så himla härligt gäng och vi pussas och kramas och skrattar allihopa och även om folk är lite fulla nu och då så är det aldrig någon som beter sig illa, de bara kramas och pussas lite extra!
Vi kom inte i säng förrän vid 2 denna kväll, för vi hade så trevligt att inte ens syrran hade bråttom därifrån.

Häpp, här har du din vardag

22/4 På måndagen slängdes jag ju med huvudet före in i vardagen och jobbet och med tanke på att jag först varit sjukskriven och sen rest med bara ett par dagar däremellan så var det en massa högar att ta itu med. Mina kollegor har gjort ett bra jobb att hålla undan det som går att hålla undan, men det blir ändå alltid en hel del att göra när man kommer tillbaka.
En trevlig sak var ju att de firade mig i efterhand för min 40-års dag och jag fick ett presentkort på en matlagningskurs för två personer! Tackar så mycket!
På kvällen var det dags för quiz med mitt lag och jag såg fram emot att träffa allihopa. När jag kommer dit visar det sig att F och hans tjej M inte har bnåt lag att spela med eftersom långa P's lag som jag kallar det, var fullt för kvällen. Jag frågade om de ville spela med oss istället för att slippa spela ensamma och efter lite tvekan så sa de ja.

F och långa P i mitt andra lag, de jag inte spelade med idag

Tyvärr så ställde det till oväntade problem när min kompis L dök upp trött och stressad och hon blev så sur att hon stormade ut och åkte hem igen, hon har senare sagt upp bekantskapen med oss allihopa och jag saknar henne väldigt mycket, hon är/var ju en av mina bästa vänner... Jag gissar att det måste vara något annat som ligger bakom, antingen är det nåt annat som är jobbigt i hennes liv just nu, eller så är det nåt annat hon är arg på mig för.
Just då trodde vi inte att det var så allvarligt så vi hade trots detta en väldigt trevlig kväll och F och M smälte snabbt och lätt in i laget och jargongen och frågan är om vi någonsin haft så kul på quizzet.
F och M lärde oss en lek som tydligen de flesta andra känner till, men som var helt ny för oss. Man väljer ut tre personer åt någon annan och de måste skjuta en av dem, ha sex med en av dem och gifta sig med den tredje!
Himla kul lek blev det och vi skrattade en hel del. Jag kände hur jag rodnade i mörkaste rött när F och M valde ut följande för mig: Göran Persson, Leif Pagrotsky och Leif GW Persson... Ni får själv gissa vem som blev vad så det inte räknas som olaga hot... men jag kan säga att jag fick rätt av F, jag visste inte ens att det fanns ett rätt och fel.

Pubägaren i egen hög person

Nästa uppgift var: Jake Gyllenhaal, Dave Gahan (Depeche Mode) och Hugh Jackman, anledningen var att Jake var bildfrågan i quizzet och de andra två visste de att jag tyckte var fina tack vare våra snack under kvällen. Risken att jag skulle bli anklagad för olaga hot av någon av dem är så liten att jag erkänner att jag genast skulle skjuta Jake...
Slutligen skulle jag gifta mig med Hugh, resten får er fantasi ta itu med.
Jag hade mer eller mindre lovat F och M en trevlig kväll och en placering om de spelade med oss och jag tror inte att de skulle säga att jag hade fel om jag sa att även de tyckte att kvällen var jättetrevlig och en andra placering lyckades vi ta också!
F har ju spelat med långa P's lag många gånger, varav jag varit med några gånger, det här var första gången han blev placerad så han var nöjd. Dessutom hade vi garanterat vunnit om det fanns ett pris för "längsta" lag, det vill säga högst medellängd.
F och L är 195 respektive 194 cm långa, M är 190 cm och Bengt och P är nog 188 cm vardera, tyvärr drog jag ju ned medlet rejält med mina futtiga 168 cm, men hade inte jag räknats hade det varit ett medel på 191 cm!!! Med mig blir det "bara" drygt 187 cm...
Vi åt mycket godis och hade väldigt givande diskussioner och röran vi lämnade efter oss på bordet var inte nådig, men när jag kom hem var jag helt hög, så roligt hade jag haft och killarna sa samma sak.

Vi tog vara på tiden och solen

18/4 På torsdagen åkte de flesta hemåt men eftersom jag jobbat hela helgen så tog jag ledigt på fredagen och stannade över helgen i värmen. Mina killar var som tur var fortfarande kvar och jag hade förmånen att få umgås med dem hela dagen. Vi stack iväg in till stan med en taxi och sen strövade vi omkring och tittade lite i affärer och köpte lite presenter till D's son och lite sånt. Jag hittade en butik som hade en del klänningar så jag kunde ju inte låta bli att gå in och titta och killarna visade tålamod när jag provade klänningar och erbjöd smakråd också. De låg inte på latsidan heller förstås och M som är en folkmagnet och dessutom pratar lite spanska gjorde sig snart vän med tjejerna i butiken och det tog inte lång tid innan vi alla fem stod och viftade och pratade en blandning av Engelska, Svenska och Spanska för att förstå varandra och på det stora hela tycker jag nog att vi var framgångsrika och vi hade förstås väldigt kul under tiden!

M dummar sig och får mig att skratta

Sen kände vi att vi hade lite kaffesug, i alla fall jag och M, D dricker inte kaffe. Vi satte oss i solen på ett torg och tog en kaffe och delade på några toast och hade kul förstås. M är bra på att spexa och göra små monologer med rolig röst eller med speciella dialekter och jag kan inte sluta skratta, hans minspel är också obetalbart.
Efter att ha strosat runt en stund till så promenerade vi sakta tillbaka och stannade och tog en glass på en uteservering när vi var nästan framme.
Efter en dusch och lite egentid träffades vi i baren på kvällen för att gå ut på stan igen, den här gången för middag.
Jag hade varit i kontakt med min kompis PB och han hade sagt att han kanske skulle med, men jag hade inte fått tag i honom på ett tag. När vi gick mot stan så sprang vi på honom och han pratade i telefon så vi väntade en stund och sen beslöt han sig på att hänga på.
Han är lite asocial ibland och vill bara umgås med de han räknar som riktiga vänner och inte affärsbekanta och jag hör till gruppen vänner, men jag antar att han var rädd att M och D skulle höra till den andra gruppen. Han bestämde sig dock för att chansa som sagt var.
Slutligen hamnade vi på en italiensk restaurang i en äldre del av stan och servicen visade sig vara väldigt bra och maten var det första vi ätit i Alicante som var riktigt gott!
Vi hade jättekul och vi passade väldigt bra ihop alla fyra och PB var definitivt inte besviken på sällskapet och var väldigt glad att han hängt på, det kunde han inte sluta snacka om fram tills han åkte hem på lördagen faktiskt, hur trevliga killarna var.
Vi åt "vitlöksbröd" med ost på och jäklar vad gott! Vi hade nog lite saltbrist efter den varma veckan och det salta brödet satt fint. Jag åt carpaccio till förrätt och vad jag åt till varmrätt minns jag inte, men jag minns i alla fall att D åt upp det jag inte orkade äta upp! Tänk vad bra det är med vänner!
M såg förstås till att vi än en gång gjorde nya vänner, tjejerna som satt bakom oss visade sig vara en svensk tjej och en spansk tjej som bor i Stockholm.
Den spanska tjejen talade om för mig och PB vart vi skulle gå och äta på fredagen när vi klagade på att vi inte visste vilka ställen som var bra eller inte.
Efter maten gick vi och tog en drink på den irländska baren och var kvar tills de stängde vid midnatt eller nåt sånt, vi hade ju inget jobb på fredagen ändå.
Men när killarna frågade om jag kunde äta frukost med dem nästa morgon tidigt, innan de åkte så gick jag glatt med på det, sova kan jag göra senare...
D undrade vad jag tyckte om toalettskylten? Jag vet inte faktiskt... är den kränkande och i sånt fall, är den kränkande mot män eller kvinnor eller både och?

Hon blev nästan rädd när jag var så snäll

7/3 På torsdagen vaknade jag i planet efter att ha sovit helt ostört i 5-6 timmar, trodde jag...
Jag hade tagit en insomningstablett efter middagen och det är det sista jag kommer ihåg. När vi åkte ned så tog jag ju också en men somnade inte ens. Nu hade jag inte vaknat av ljud eller nåt på hela tiden.
När jag säger det till J så svarar hon; Kommer du inte ens ihåg första gången jag väckte dig?
Första gången? Jag kommer inte ihåg nåt alls, jag trodde att jag sovit som en stock hela natten. Ni vet hur en del blir tjuriga när de inte får mat? Jag är sån när jag inte får sova och det hade ju J upptäckt under de drygt två veckorna vi rest tillsammans, så ni kan ju tänka er hur rädd hon var när hon mitt i natten behövde komma förbi mig för att gå på toa.
Hennes rädsla byttes mot förundran och oro när hon väcker mig och möts av ett solskensleende...
Hon frågade hur det var med mig och jag hade svarat glatt att det var bara bra. När hon sa att hon behövde gå på toa så log jag bara mot henne och till slut gav hon upp och klättrade över mig, både fram och tillbaka och allt detta har jag inte det minsta minne av.
Eftersom jag bor ensam så är det ju aldrig någon som försökt väcka mig när jag tagit en tablett så jag hade ingen aning om att det kunde bli sådär och jag kunde inte sluta skratta när hon berättade det för mig.
Vi landade på Arlanda 6.30 på morgonen och fick vänta en bra stund på bagaget, sen tog vi en taxi hem till mig, vi höll på att frysa ihjäl i den svenska vintern. Vi hade ju trott och hoppats att våren skulle anlända medan vi var borta men det hade den ju inte, det var -10 och en massa snö och vi som tyckt att det börjat bli lite svalt i Thailand sista nätterna när det var 32 grader varmt....
J packade om sina väskor medan jag tände en brasa i kaminen sen skjutsade jag J till stationen och åkte vidare till jobbet.
Det gick bra en stund men sedan började jag få tillbaka min värk, den beror på mitt sköldkörtelfel och känns som influensavärk i hela kroppen, överallt och ingenstans så att säga och nu när jag varit värkfri i över 2 veckor i den Thailändska värmen så kändes det som om tusen knivar stuckit mig i hela kroppen och jag blev yr och illamående och frös av kallsvetten.
Jag fick trots allt lite gjort på jobbet och kom igång med modifiering av räddningshelikoptrarnas flytvästar. Vid 11 gav jag upp och åkte hem och tog några värktabletter och en insomningstablett och jag sov i 2 timmar men när jag vaknade kunde jag inte somna om och verkan av insomningstabletten satt kvar i nån timme till så jag kände mig full och vinglade omkring tills den gick ur kroppen.
När jag mådde bättre slängde jag in den första maskinen tvätt och så städade jag upp lite och kom i säng tidigt, runt 21.30.

Sånt man inte får skratta åt är roligast

12/2 På fettisdagen fortsatte stressen på jobbet, jag visste att det var min sista dag på kontoret för veckan och sen är det ju bara månad kvar innan det är dags för semester. På vägen åkte jag förbi konditoriet och hämtade semlor som kollegan P beställt till alla på jobbet. Jag köpte 7 stycken extra att ta med till kompisen H och hennes familj till kvällen. Jag tänkte att de nog skulle klara sig i en kall bil över dagen.
Mötet för onsdagen blev nästan inställt på eftermiddagen men jag lyckades få till det i slutänden. Det är visserligen stressigt den här veckan men det blir ännu värre om inte detta blir gjort.
I sista stund innan jag var tvungen att åka mot Linköping så blev också mötet för fredagen i London klart och bokat, så i bilen på väg mot Järfälla för att hämta A som skulle med ned till Linköping, så ringde jag och bekräftade min flight på fredagsmorgonen. Jag hade stresspuls i magen en bra stund, men sen inser man efter en stund att man inte kan göra allt på en gång och så lugnar man ned sig.
Jag hämtade upp A på hans jobb vid 17 och strax innan jag skulle gå in så ringde en engelsk leverantör och jag kände stressen krypa sig på igen, hur ska jag hinna med allt innan jag åker?
Vi åkte söderut och det märktes ju inte alls eftersom det var snöstorm hela vägen. Emellanåt såg jag inte riktigt var vägen gick och det var lite läskigt faktiskt. Det tog ändå inte så särskilt mycket längre tid, lite drygt en halvtimme extra blev det nog ungefär.
Jag lämnade A på hotellet i Linköping och sen åkte jag ut mot Nykil och familjen J.
Jag hittade faktiskt rätt direkt, men som vanligt höll jag på att köra förbi infarten till huset, jag tror alltid att den är mittemot stallet.
Medan H lagade tacos jobbade jag lite till och bokade hotell i London och sen började resten av familjen komma hem från sina aktiviteter och så åt vi middag.
Jag är ofta glad och ler, men skrattar gör jag allt för sällan, men är det några som ofta får mig att skratta så är det denna familj. De är bara så varma, öppna och glada. De är helt enkelt helt underbara allihopa!
Jag och yngsta dottern I (12 år) fick ett hysteriskt skrattanfall till ett totalt Icke-PK skämt när vi tittade på mina foton på min "tablet" , det var just därför vi skrattade så hysteriskt. Till slut hade vi svårt att få luft och på mig rann tårarna. Efter tacos åt vi semlor men vi var för mätta de flesta av oss så det var inte så gott och det märktes på smaken att de stått sedan morgonen.
Eftersom I och jag tittat på mina favoritbilder som jag lagt på surfplattan så ville de andra se också och sen fick jag en massa snälla kommentarer om mina bilder och vi spekulerade i hurvida de går att sälja eller inte och i sånt fall hur och i vilket format...?

Jag brukar få ta I's rum när jag bor över och hon tipsade mig om att ta en titt på väggarna. Se där! Mina hästar var ju på hennes väggar. Den med sto och föl är ju min gamla Gullan med sonen Grip, 4 veckor gammal.
Den andra är på Grip när han är runt 6-8 månader.
När jag väl kom i säng vid 1 ungefär så var jag helt övertrött men kunde inte somna och till slut var jag tvungen att ta en insomningstablett trots att jag sällan behöver det när jag sover borta.



 semlor, tittade på bilder, fick skrattanfall med ida, kunde inte sova

Hur man chockar hästar

15/11 På torsdagen gick jobbet i full fart med möten och grejer och sen var dagen plötsligt slut.
Jag åkte hem och bytte om kvickt och så åkte jag till stallet för att rida en liten stund.
Jag hade gått upp till volten för att tända, hade bytt ett par ord med I och C och hämtade sadeln i sadelkammaren. Precis när jag kommer in i stallet igen bärandes på sadeln så ringer det i min ficka. Det tog ett tag att gräva fram telefonen och svara och hästarna tittade på mig med stora förvånade ögon alla tre! Jag har ju nämligen min gudsons skratt som ringsignal på telefonen, jag spelade in det när han var 9-10 år gammal och det är en ringsignal jag använt väldigt länge. Med ett skratt som ringsignal blir man inte alls lika stressad när det ringer!
Men som sagt, hästarna såg väldigt förvånade ut och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Man blir ofta mer avslappnad och glad bara av att komma in i stallet, det fungerade den här gången också. Jag kan inte säga att jag tycker att det är kul att rida, jag har kanske gjort det för mycket genom åren...?
Men det är avslappnande och lugnande och det tömmer hjärnan på onödiga tankar och stress. Att rida ut i skogen känns bättre än att rida på volten för då är det samma typ av terapi som en promenad. Men nu var det ju mörkt och kallt och allt och det var volten som gällde. Jag kämpade för att få tiden att gå när jag red och ändå lyckades jag inte komma upp i mer än 32 minuter ridning. Men Venar skötte sig bra och var lite trött och svettig när vi var klara, jag är ju tyngre än hans andra ryttare och kräver kanske helt andra saker? Han är oerhört mörkrädd och han såg spöken överallt, jag såg bara ett, ser ni det på bilden?
Det är den svarta stallkatten som satt och balanserade på en av staketstolparna, där satt han i alla fall i 10 minuter, kan inte ha varit bekvämt alls...
I posten fick jag två biljetter till Globen Horse Show som vännen H skickat från Linköping, som en present alltså! Är det inte jättegulligt?
När jag efter stallet åkte för att möta upp J för en långpromenad så frågade jag om hon ville med och det ville hon, så nu har jag sällskap också!
Vi gick runt hela centrala Väsby så det blev nog 5-6 kilometer, men det känns ju som om man gått mycket längre när man täckt så mycket mark, det blev "bara" 1 timme och 10 minuter.
Innan vi åkte från Rondellens köpcentrum gick vi in och köpte en gurka för de enda pengarna vi hade med, J's 20:a. Jag kan inte äta ostmacka utan gurkskivor på.
När jag körde hemåt med J i sin bil bakom mig så började jag bli hungrig, det hade hållt sig undan under ridningen och promenaden men nu började det verkligen svida av hunger i magen. Men när vi kom hem till mig kunde jag ju ta en macka och hembakat bröd med gott samvete efter ridning och promenad.
Vi fikade och hade det mysigt med tända ljus och strax efter 21 åkte J hemåt och jag var supertrött och kunde knappt hålla mig vaken. Men L skulle ringa efter 22 så jag tvingade mig att vara vaken. Sen pratade vi till strax före 23 och sen gick jag faktiskt och lade mig! Det ni!
Jag somnade nästan, jag låg liksom i dvala. Slutligen tog jag en insomningstablett och sen sov jag bättre än jag gjort på 2-3 veckor.
Min kollega sa redan för ett par veckor sedan att jag skulle prova att promenera på kvällen för att bättra på sömnen och jag visste redan då att han hade rätt, men när man är så frusen som jag är det svårt att motivera sig till att gå ut i blötan, mörkret och kylan...

Det var ju inte ens särskilt kul

22/10 På måndagen var det dags för regelrätt jobb och vi var inne på en föreläsning och insåg att det var rätt ointressant för oss så sen spenderade vi resten av dagen inne på mässan. Vi gjorde paus för lunch och tog en grilled cheese sandwich på Johnny Rockets och den var flottig och jäklig som den skulle men ingen av oss kunde äta upp allt. Vi har lite svårt att äta faktiskt.
Senare på kvällen möttes vi i baren för att ta en drink och fundera på om vi skulle gå på cocktailmottagningen eller inte och bestämde oss för att göra ett snabbt gästspel. Det var väldigt lite folk på just denna så vi stannade inte länge alls och så gick vi tillbaka till baren för överläggning. Där träffade vi ett gäng norrmän som vi känner och en av dem M är en härlig kille. Så fort jag ser honom så börjar jag skratta och det beror inte på att han ser kul ut, nej, han är bara så full av liv, skratt och ögon som glittrar av bus.
Jag försökte förklara för honom var min lägenhet ligger i Thailand men vi kunde inte sluta skratta och det var ju egentligen inte roligt alls! Det är så få som får mig att skratta på det sättet att jag gärna söker mig till de få som gör det och eftersom de är lika trevliga allihopa så slutade med att vi gick på middag tillsammans allihopa. Vi gick inte längre än till Casinots Steak House, men det är ett riktigt bra å andra sidan.
Jag tog ännu en löksoppa till förrätt men åt inte upp allt, jag vågade inte när jag troligtvis skulle få en alldeles lysande god steak strax.
S valde att äta hamburgare vilket alla blev lite förvånade över, men han sa att den var jättebra den med. Ingen lyckades äta upp all sin mat, inte ens de yngre killarna och det var med sorg vi lämnade kvar till och med kött på tallrikarna.
Vi hade i alla fall en väldigt trevlig middag med väldigt många skratt, bland annat när norrmännen berättade vad "bärs" betyder på norska...

Sen satt de och berättade för varandra vad vi svenskar tror att ekorre, banan och toalett heter på norska och sen skrattade vi ännu mer.
Efter middagen satte vi oss i baren igen och en stund senare hade jag och D ett väldigt bra och spontant jobbmöte med en kompis till mig och vi hoppas att det kan ge något. Det är som jag ofta säger, de bästa kontakterna gör man i baren efter den officiella arbetsdagens slut.
Jag var riktigt trött och skulle försöka smita iväg och ta en tidig kväll när jag fick ett sms av min kompis S som sagt att han skulle sitta på sitt rum och jobba under eftermiddagen och kvällen och bara skulle ta det lugnt. Men nu visade det sig att han somnat vid datorn och var pigg och ville ta en öl. Så jag sa att han skulle skynda sig om han inte ville missa mig och sen blev det ju så att jag, han och två andra kompisar till mig blev sittande rätt länge. Vi satt kvar en stund efter att de gått också eftersom vi inte setts på 3-4 år och hade en massa att prata om. Men vid 1 så insåg vi att vi borde gå och sova och jag var i säng strax senare.

Fullspäckad dag

1/7 På söndagen dök systerdottern L upp mitt på dagen, vi skulle planera vår Londonresa och plocka svamp.
Vi har ju sett väldigt mycket av det man ska se i London så för att inte virra runt och inte ha en plan så tänkte vi att vi skulle lägga den här söndagen på att planera istället.
L ville att vi skulle till Highgate Cemetery, jag vet inte var hon hört talas om den men när vi googlade så insåg vi att det var en väldigt bra idé. Det är en gammal kyrkogård med en massa gamla gravar, masoleum och andra lite läskiga saker. Jag vill dit och fota, fota och fota!
Man måste boka tid i en guidad grupp om man vill se den äldsta delen (den västra) för att folk stjäl saker från gravarna om det inte är guider med...
Vi bestämde också att vi skulle se om vi hittade bra och billiga biljetter till nån musikal, vi är inte så värst mycket för det någon av oss, men det hör ju liksom till när man är i West End. Det gör man bäst på plats dock, så det tar vi när vi kommer dit.

Mer orkade vi inte engagera oss utan istället gick vi för att hämta veden jag lagt i ordning på grannens tomt.
En av vagnarna jag tagit hem från jobbet skulle nog vara ett bra sätt att ta ned stockarna tänkte jag. Vi hjälptes åt att lasta vagnen och insåg att det nog skulle bli svårt att flytta den tunga vagnen och om vi väl lyckade skulle det nog bli svårt att stoppa den i nedförsbacken.
Det var helt klart mer ved än vi trott och mycket, mycket tyngre. Vi fick lasta av lite för att klara av att flytta vagnen. Vi kämpade för att flytta vagnen över gräset mot backen och sen tog vi den försiktigt över krönet. Först gick det bra och sen började det gå fortare och fortare, jag som gick framför vagnen för att bromsa insåg att det började bli farligt och sa åt L att försöka svänga vagnen så att den skulle köra fast. Slutligen skrattade vi så att vi blev så svaga att det var definitivt omöjligt att stoppa vagnen. Som tur var lyckades vi få den att köra fast i kanten och väntade med att köra vidare tills vi skrattat klart.
Det var bromsspår efter L's fötter i sanden på vägen, mina bromsspår vill ni inte veta var de var någonstans...
Vi körde upp kärran till min vedhög och sen tog vi en korg och körde mot Runsaskogarna.
Det känns konstigt och onödigt att gå ut is skogen utan Turre, men jag ville se om jag hittade kantareller. Jag hittar dem ju aldrig och sen insåg jag att jag nog letar alldeles försent.
På vägen in mot skogen hittade vi smultron och plockade och åt dem, de var solvarma och söta.
Strax senare var vi inne i skogen och jag hittade de första kantarellerna, det skulle också visa sig vara de sista...
L hittade några taggsvampar någon timme senare men det var också allt. Vi hade i alla fall pciknick på vaniljbullar och dricka, sittandes på varsin sten. Dessutom blev vi inte myggbitna eftersom vi varit smarta nog att ha myggstick på oss innan vi åkte hemifrån.
Vi hittade en konstig sten som såg arrangerad ut och L hävdar att det var dvärgar som ställt i ordning den, de gillar visst stenar.
Vi hittade ett underligt grävt hål också och funderade på vad som bodde därnere.
När vi kom hem igen så gott som tomhänta satte jag igång att klyva ved medan L höll mig sällskap och dödade myggor med mitt "mygg-tennisrack".
När allt var klyvt hjälptes vi åt att stapla det, det är alltid mycket mer än man tror och det tog ett tag att bära bort det och stapla det och dessutom tog det ett tag innan vi effektivt lyckats stabilisera och hålla upp vagnen på det ojämna underlaget. Nu har jag en massa ved men jag ger inte upp, jag vill ha så mycket att jag kan misslyckas nästa vår och sommar utan att frysa ihjäl vintern efter.
Sen gick vi äntligen in och jag lagade spagetti och köttfärssås med en massa rödvin, lök, vitlök, trattkantareller, olivolja och basilika, jag hade i lite Worshestersås och oregano också och lite smått och gott förstås.
L var överlyckligt och tyckte att det var jättegott och det gjorde ju mig glad också.
Medan jag diskade efter maten försökte hon koplpa min dator till TVn. G har köpt sladd och grejer till att göra det och L är bra på datorer, men slutligen fick hon trots allt ge upp och sen kom syrran och hämtade henne och hon övningskörde hem.