Dyr men lyckad dag

4/4  På fredagen tog jag tunnelbanan iväg till Shepherd's bush där det finns ett stort inomhusköpcenter. Där mötte jag upp med min vän M och henne son. Jag har aldrig träffat honom och sist jag träffade henne syntes det inte ens att hon var gravid ännu... Nu är han en bit förbi sin 1-års dag så det var rätt länge sedan jag träffade henne, nästan 2 år. Men de första minuterna gick det lite trögt och sen var det som vanligt och vi hade hur mycket som helst att prata om, som vanligt. Vi shoppade lite och sen åt vi en sen lunch, eller var det en tidig middag? Vi valde grekiskt och plötsligt började J som är en glad kille att gnälla, jag blev lite förvånad för trots att jag bara känt honom i ett par timmar så verkar han inte riktigt vara typen som gnäller. Men då gav M honom ett smärtstillande för barn som håller på att få sina tänder, det ges i en liten pipett och jag vet inte säkert om det är väldigt gott eller om han vet att det blir bättre av det, men han svalde glatt ned dropparna och det tog bara ett par minuter så var han sitt vanliga, glada själv igen.
Efter en trevlig shopping och lunch så åkte de hemåt och jag shoppade en stund till. Jag råkade säga ja till en kille som sålde hudprodukter när han ville visa mig hur de fungerade och så. Det var ödesdigert kan jag lova! Det slutade med att jag handlade hudprodukter för väldigt mycket pengar, jag vill inte ens erkänna för hur mycket. Men om det funkar ens hälften så bra som han sa och dessutom till viss del bevisade, så är det värt det. Men de är väl ganska dryga också hoppas jag, för om jag ska handla för så här mycket ofta så går jag nog i personlig konkurs! Sen skyndade jag mig vidare mot den personliga konkursen och köpte en Eccoväska som jag tyckte var snygg och praktisk. Jag behöver en riktig väska. Jag köper alltid billiga väskor för runt 300-400 kronor och när de börjar gå sönder så kastar jag dem och köper en ny. Men det innebär att jag alltid går runt med en ful, sliten väska, för de billiga ser bara ok ut de första veckorna, sen tappar de formen.
Den här betalade jag cirka 2000:- för och det får väl anses vara rätt billigt för en bättre väska antar jag?
På kvällen skulle jag eventuellt möta upp med min kompis J som bodde och jobbade i Stockholm tidigare, men när han inte dök upp så tackade jag ja till M's inbjudan att gå på en musikal med honom, Book of Mormon. Vi hade mött upp tidigare under kvällen för att vara med i en dragning av gratisbiljetter utanför teatern. De lottar ut ett antal biljetter varje kväll och det är väldigt bra platser också. Chansen att vinna är ju ganska liten så det blev inte vi som var de lyckliga vinnarna, men eftersom M verkligen ville gå så köpte han biljetter av en kille utanför teatern. Det är ju alltid en risk, men vi resonerade så att han inte skulle göra det så öppet framför teatern dag ut och dag in om han lurade folk, då skulle han ju ligga risigt till. Dessutom så brydde sig inte teaterpersonalen om honom, det hade de nog gjort om han lurade deras kunder varje kväll.
Jag kände att biljetterna var lite dyra för min smak, särskilt som jag hade shoppat för väldigt mycket pengar under dagen. Men som sagt, M ville så gärna gå att han inte brydde sig om priset och jag kände att jag behövde betala honom för min biljett senare.
Showen var bra framförd, men jag vet nog inte riktigt tillräckligt om mormoner för att fatta alla skämt, M är amerikan och känner ju till mer om dem och fattar alla skämten. Han har sett showen flera gånger i USA och ville se den i London också.
Jag tycker att det är kul att göra olika saker så själv grejen var kul för mig, dessutom var ju sällskapet jättetrevligt så det blev en lyckad kväll. Efter showen gick vi för att äta en sen middag, vi valde en italiensk restaurang på Leicester square, showen var på en teater som ligger precis där. Maten var bra och vi hade en trevlig middag och sen tog jag chansen att betala för middagen som delbetalning för showen vilket M tackade ja till och efterskänkte resten av biljetten som tack för sällskapet.
Som sagt, en väldigt lyckad dag och kväll!
Det var ju tur att jag inte väntat på att J skulle höra av sig, hans telefon hade slut på batteri och han hörde inte av sig på hela kvällen.

Det "vä(e)rkar" vara vintern som gör det...

15/1 På tisdagen vaknade jag svettandes, det är sällan jag blir för varm på vintern men om det händer är det oftast när jag sovit några timmar. När jag går och lägger mig är jag frusen till tusen.
På jobbet blev det återigen svårt att planera de kommande veckorna när jag inte hade någon bordskalender. Nyår smög sig som sagt på oss allihopa och ingen tänkte på att köpa nya kalendrar. Jag måste nog ta tag i det där.
Jag fick våra flygbiljetter till Thailand på mailen och skrev ut dem och satte dem i mappen jag har för den resan.
Jag har alltid en mapp för varje resa. Där ligger flygbiljetter, hotellbokning, information om andra saker som till exempel platsen jag ska till och bokningar jag gjort för shower och andra saker. Nu ligger i alla fall allt på samma plats och just nu har jag faktiskt bara en resemapp på gång. Men det är för att mina jobbresa till Alicante inte har några papper än. Hotellbokningen har vår syrelseordförande i jobbföreningen gjort och flyget har jag inte bokat än.
I alla fall, senare på dagen frös jag förstås igen och det gick inte över. När jag kom hem från jobbet eldade jag tills det var riktigt varmt i huset och sen satt jag och kurade i soffan och tittade på Criminal Minds. Ibland får man ta en slappardag, särskilt när man har värk i hela kroppen. Jag tror inte att jag håller på att bli sjuk för såhär mår jag oftast hela vintern. Värk i hela kroppen som inte går att placera riktigt, det känns som om jag har influensa. Ni vet, när man har febervärk som vandrar runt.
först när jag vaknade, sen frös jag,

Hur man chockar hästar

15/11 På torsdagen gick jobbet i full fart med möten och grejer och sen var dagen plötsligt slut.
Jag åkte hem och bytte om kvickt och så åkte jag till stallet för att rida en liten stund.
Jag hade gått upp till volten för att tända, hade bytt ett par ord med I och C och hämtade sadeln i sadelkammaren. Precis när jag kommer in i stallet igen bärandes på sadeln så ringer det i min ficka. Det tog ett tag att gräva fram telefonen och svara och hästarna tittade på mig med stora förvånade ögon alla tre! Jag har ju nämligen min gudsons skratt som ringsignal på telefonen, jag spelade in det när han var 9-10 år gammal och det är en ringsignal jag använt väldigt länge. Med ett skratt som ringsignal blir man inte alls lika stressad när det ringer!
Men som sagt, hästarna såg väldigt förvånade ut och jag kunde inte låta bli att skratta lite. Man blir ofta mer avslappnad och glad bara av att komma in i stallet, det fungerade den här gången också. Jag kan inte säga att jag tycker att det är kul att rida, jag har kanske gjort det för mycket genom åren...?
Men det är avslappnande och lugnande och det tömmer hjärnan på onödiga tankar och stress. Att rida ut i skogen känns bättre än att rida på volten för då är det samma typ av terapi som en promenad. Men nu var det ju mörkt och kallt och allt och det var volten som gällde. Jag kämpade för att få tiden att gå när jag red och ändå lyckades jag inte komma upp i mer än 32 minuter ridning. Men Venar skötte sig bra och var lite trött och svettig när vi var klara, jag är ju tyngre än hans andra ryttare och kräver kanske helt andra saker? Han är oerhört mörkrädd och han såg spöken överallt, jag såg bara ett, ser ni det på bilden?
Det är den svarta stallkatten som satt och balanserade på en av staketstolparna, där satt han i alla fall i 10 minuter, kan inte ha varit bekvämt alls...
I posten fick jag två biljetter till Globen Horse Show som vännen H skickat från Linköping, som en present alltså! Är det inte jättegulligt?
När jag efter stallet åkte för att möta upp J för en långpromenad så frågade jag om hon ville med och det ville hon, så nu har jag sällskap också!
Vi gick runt hela centrala Väsby så det blev nog 5-6 kilometer, men det känns ju som om man gått mycket längre när man täckt så mycket mark, det blev "bara" 1 timme och 10 minuter.
Innan vi åkte från Rondellens köpcentrum gick vi in och köpte en gurka för de enda pengarna vi hade med, J's 20:a. Jag kan inte äta ostmacka utan gurkskivor på.
När jag körde hemåt med J i sin bil bakom mig så började jag bli hungrig, det hade hållt sig undan under ridningen och promenaden men nu började det verkligen svida av hunger i magen. Men när vi kom hem till mig kunde jag ju ta en macka och hembakat bröd med gott samvete efter ridning och promenad.
Vi fikade och hade det mysigt med tända ljus och strax efter 21 åkte J hemåt och jag var supertrött och kunde knappt hålla mig vaken. Men L skulle ringa efter 22 så jag tvingade mig att vara vaken. Sen pratade vi till strax före 23 och sen gick jag faktiskt och lade mig! Det ni!
Jag somnade nästan, jag låg liksom i dvala. Slutligen tog jag en insomningstablett och sen sov jag bättre än jag gjort på 2-3 veckor.
Min kollega sa redan för ett par veckor sedan att jag skulle prova att promenera på kvällen för att bättra på sömnen och jag visste redan då att han hade rätt, men när man är så frusen som jag är det svårt att motivera sig till att gå ut i blötan, mörkret och kylan...

Semester på riktigt

30/7 På måndagen hämtade mamma och pappa Turre, de skulle upp till Jämtland och stanna där ett par veckor och tanken var ju att jag skulle till Grekland.
När han åkt satte jag igång med att städa lite och packa upp och tvätta efter helgen. Jag tog chansen att sitta lite i solen då det var solglimtar men annars var jag inte ute mycket alls.
Jag påbörjade kylskåpsrensingen inför resan och åt jordgubbar till mellanmål.
Jag tittade på resor till Kavala men när jag smsade "brorsan" fick jag inget svar och jag var inte säker på att han verkligen köpt en biljett ned den 1:a så jag väntade på svar innan jag köpte biljetten. Det skulle senare visa sig vara väldigt korkat.
Jag hade en lugn och skön dag, lite riktig semester helt enkelt.
På kvällen kom en internetkompis över och vi grillade och sen såg vi på film, vi såg Horrible Bosses, den är faktiskt rätt bra när man ser den igen.

Kevlarkalsonger skyddar det allra heligaste

17/2 På fredagen hade vi ett möte på jobbet om lite nya produkter vi blivit presenterade när vi var i Cardiff. Vad sägs om splittersäkra kalsonger? Tanken är främst att de ska användas i Afghanistan. När soldaterna kliver på minor blir de främst skadade just där och det är livshotande eftersom lårartärer och andra viktiga saker ligger just där, det är alltså inte en lyx och tanken är inte att främst skydda killarna från att stympas utan faktiskt att rädda deras liv. Jag åkte jag direkt från jobbet till Ica för att se vad avin jag fått var, jag var väldigt nyfiken. Jag hade ju glömt att biljetten till Grand National skulle skickas med Rekommenderat Brev, det var den som kom. Känns lite häftigt, att jag sen kanske inte har så mycket nytta av tipsen som råder till försiktighet med alkohol under dagen och där de tipsar om hur man dricker vettigt.
Jag skulle hellre fått tips om hur man ska klä sig. Jag antar att klänning är närmast ett måste, hatt verkar man inte behöva ha där jag kommer att vara, kanske har inte tjejerna klänning där heller? Jag vill ju inte se ut att vara på fel ställe. Nu ska jag bara meddela D som bor i Liverpool vilken typ av biljett jag köpt så får vi hoppas att hon också köper en så vi kan gå tillsammans.
När jag kom hem hittade jag bevis på att Judas är en mördare, han hade visst råkat ta med sig delar av sitt offer in till matskålen.
Jag fredagsstädade lite halvhjärtat och gjorde en deg till pannbröd. Den skulle delas upp till 12 stycken bollar som kunde bakas ut till brödkakor. Jag gjorde bollarna och lade de flesta av dem i en påse i kylen, så kan man grädda lagom många bröd åt gången istället för att äta sega, torra bitar.

Ännu en av mina naglar gick sönder på eftermiddagen, de går sönder så konstigt, bara splittar iväg en bit och så får jag riva av nageln eller fila ned den ordentligt.

Resten av kvällen tog jag det rätt lugnt och tittade på Numb3rs.

Sicket javla väder

När jag vaknade på fredagsmorgonen var det första jag hörde ett högt spinnande från Judas men jag kunde inte se honom. Jag trodde att han kanske låg i hallen någonstans men när jag går förbi byrån i sovrummet så inser jag att det är uppe på den han ligger, på mina shorts. Det är fördelen med regn, då är Judas hemma en stund då och då.
På jobbet fick jag gjort det jag skulle men flera andra hade problem med sina datorer. Jag vet att syrrans var paj och nu var C's dator också paj så han åkte hem. Ingen idé att sitta på kontoret om inte datorn fungerar ju. Han fortsatte hemma däremot det vet jag eftersom jag fick jobbmail från honom lite senare.

Direkt efter jobbet åkte jag ned till Infra City och köpte hundmat och sen åkte jag hem och slocknade i sängen. jag sov en stund och sen gick jag upp för att äta nåt. Då ringde en kompis, kollegas man och sa att han ville köpa 2 av de 3 biljetterna vi behövde sälja till Dolly Parton konserten. Sagt och gjort, han skulle komma och hämta dem om 30-40 minuter så jag hoppade in i duschen så länge.
Han kom lite tidigt men gav mig en chans att klä på mig innan jag gick ut och vi gjorde upp. Han var trevlig och det känns bra att veta att de vi ska stå bredvid nästa lördag är trevliga.
Sen gjorde jag iordning mig och åt lite och så åkte jag in mot stan. Det kändes som om klockan var mycket för dagen hade redan varit rätt lång, men klockan var inte mer än strax över 18. När jag kom in mot stan insåg jag att jag bara hade några få minuter att vänta om jag ville slippa betala trängselskatten så jag ringde Ju och undrade om hon stod och väntade. Nej, jag kunde vänta med att köra in. Alltså körde jag så att jag såg tullen och sen stannade jag vid vägkanten och jag kan berätta att jag inte var ensam. det handlar ju bara om 10 kronor, men för mig är det en principsak. Jag kan inte fatta varför jag ska betala för att åka in i min egen stad. Jag betalar ju skatter för att äga bil, för att tanka bilen och en massa andra skatter därtill. När klockan slog tullfritt var det 3 bilar som plötsligt kom tillbaka ut på vägen och så körde vi vidare.

Jag skulle vänta uppe vid Centralen men där var en massa bilar, främst polisbilar faktiskt, det var nog minst 10 stycken. Jag ställde mig istället utanför World Trade Center och strax senare kom Ju och vi åkte mot Vanadisvägen och Best Western hotel där M och A skulle bo över natten. Vi hade problem att hitta parkering, inte ens i parkeringshuset kunde vi stå, det stängde klockan 20... Jag fattar inte varför de har öppettider i ett obemannat garage? Det är svårt nog ändå att hitta parkering i stan.

Vi mötte upp tjejerna i hotellobbyn och sen var tanken att vi skulle äta tapas, men när vi började gå insåg vi att det regnade och blåste alldeles för mycket för att vi skulle vilja promenera någonstans så vi gick tillbaka de få meter vi gått och gick in på den italienska restaurangen bredvid hotellet istället. Där inne var det varmt och mysigt och rent och vi gick vår mat riktigt snabbt. Vissa missar hade gjorts med vår mat, Ju hade inte fått räkor i sin pasta och jag hade inte fått champinjoner. Men när vi vänligt påtalade det så log kocken åt oss och ursäktade sig med att han var så kär att han inte kunde koncentrera sig. Sen fick Ju en tallrik med vitlöksfrästa räkor som var gudagoda och sen fick jag en liten skål med gratinerade champinjoner som också var fantastiska! En massa missar alltså men otroligt trevlig bemötande när vi påtalade missarna. Maten var för övrigt lite väl alldaglig kanske, men våra extrarätter var de allra bästa.

När vi var klara med maten bestämde vi oss för att ta bilen och åka till Tudor för att slippa regnet och att leta efter ett trevligt ställe. Först satt vi ute ett bra tag trots regnet och jag blev rätt blöt i ändan trots att vi satt under markisen, för jag satt precis i öppningen mellan de båda delarna av markisen. När vi inte fick sitta ute längre hittade vi ett bord längst in i restaurangdelen och kunde sitta i lugn och ro och snacka. Plötsligt insåg jag att min väska fattades och m sprang ut och tittade och hittade den under borden där vi suttit tidigare... Då hade den legat där säkert i en halvtimme eller nåt och ingen hade rört den. Ibland ska man ha tur också.

Till min stolthet gillade tjejerna Tudor väldigt mycket och när vi slutligen blev utkörda vid stängning så hoppade vi återigen in i bilen och körde ned till Karlavägen och The Londoner.

Jag sa till dem att The Londoner är lugnt och inte särskilt spännande och mycket riktigt var det ganska tomt, men vid bordet bredvid oss satt ett gäng väldigt unga ungdomar och de var inte alls otrevliga men de var frukstansvärt högljudda. i hörde knappt vad vi sa till varandra. De satt med huvudena ihop och skrek ändå till varandra över bordet när de pratade och emellanåt skrek de eller skrattade så högt de kunde.
När vi stängt även denna pub bestämde vi oss för att det var sängdags. Vi körde Ju ned till Sveavägen vid Sergel så att hon kunde ta en taxi och sen körde jag tjejerna till hotellet innan jag åkte hemåt. Jag fick köra väldigt försiktigt för vid det här laget hade det regnat länge och regnade fortfarande så krafitgt att vattnet inte hann undan och det var stor risk för vattenplaning nästan hela vägen. Jag hämtade Turre hos mamma och pappa och åkte sen hemåt och tog av mig mina blöta kläder, kokade lite edamamebönor och gick och lade mig.

Toalett-lathund

På söndagen gick jag först upp klockan 6 för att se till att H var vaken. Han hade bett mig om det eftersom han inte hade någon väckarklocka och det tar ett tag för honom att bli klar med rakning och grejer. Han var vaken och jag gick och lade mig en stund till och gick slutligen upp vid 6.45. Jag bara klädde på mig, borstade tänderna och tog min frukostpåse från kylen och sen gick vi till bussen. Den här gången tog vi tåget från Tampines station till stan och sen var vi tvungna att gå en bit och det var redan rätt varmt så vi blev svettiga av promenaden.
Strax innan bussen skulle avgå blev vi uppschasade på en annan buss än den vi skulle ha tagit, antagligen var det för få passagerare på den eller nåt och nu hamnade vi på en halvmöglig buss som lät som om den skulle paja när som helst och sen brummade vi ut ur Singapore stad. Så fort vi börjat rulla ordentligt åt jag min frukostmacka, en macka med tonfiskröra och majs, gjord på formfranska. Jag hade ju inga höga förväntningar förstås men den var faktiskt helt okey!
När vi nån timme senare kom till Malaysias gräns var det en lång kö med bussar som ville in och det tog rätt lång tid att komma fram. Sen fick vi alla kliva av bussen och stå i kö till immigrationskontrollen och sen gå igenom hallen och kliva på bussen på andra sidan.
Sen åkte vi vidare i runt 5 timmar och kom slutligen till busstationen i Malacca eller Melaka som de själva skriver det. Under den delen av resan var det någon som bad busschauffören att spela en film i bussen och jag kan inte minnas när jag hade så roligt senast. Det var en indisk film tror jag och den var så smörig och töntig att jag inte kunde släppa den med blicken. Det fanns inte ens engelsk text men jag tror att jag fattade grunden i den och jag fick kämpa för att hålla mig för skratt. Den var så dramatiskt och överspelad och dessutom till viss del en musikal.

Vi stannade för toalett och snacks på en vägkrog och H köpte bananer och frukt. Jag ville ha ananas så det fick jag, den var saftig och god. Eftersom jag är konstant törstig känns det bra med saftig frukt till mellanmål.
Jag gillar verkligen inte att resa med en massa folk jag inte känner omkring mig, det är så många som verkar tycka att hänsyn är till för amatörer... Under vår bussresa fick vi lyssna till enorma rapar från killen bakom, så enorma att jag höll på att få kväljningar faktiskt, sen började han äta fisksnören och de luktar som torkad katt/hundfisk, ett barn lekte med en låtsastelefon och den ringde oavbrutet i 2 timmar... trots allt detta lyckades jag faktiskt sova en liten stund.

När vi kom fram insisterade jag på att vi skulle kolla bussar och tider för dagen efter så att vi skulle ta oss hem och det var tur det för det visade sig vara helt slutsålt för måndagen eftersom det var långhelg och en massa folk från Singapore behöver ta sig hem efter att ha spenderat långhelgen i det mycket billigare Malaysia. Det slutade med att vi fick köpa biljetter till den sista bussem för kvällen redan samma dag. Sen tog vi den lokala bussen in till stan och klev av på en bro där bussen fastnade i köer, sen gick vi in på ett hotell där H brukar bo när han är i Melaka. Han letade efter nån han kände där men vi gick strax vidare, vid det här laget regnade det ganska mycket och jag fick gå och skydda min kamera hela tiden och slutligen var jag tvungen att lägga tillbaka den i väskan.
Vi gick utefter kanalen och husen där var väldigt slitna men också väldigt häftiga och sen gick vi över ett torg och vidare upp för en brant backe till den gamla kyrkogården och ruinkyrkan. Melaka har varit historiskt viktigt och har varit koloniserat av Holländare och Portugiser bland andra och det finns spår av allt detta i arkitekturen och ruiner.

De har tungt pyntade cykeltaxi som står överallt och en del spelar musik i dem också.
På motorvägen i Malaysia ser man folk som åker bil med sina små bebisar i knät och de lite större barnen röjer omkring i både framsäte och baksäte och ingen har bälte på sig. Dessutom pyntar de sina bilar med leksaker och andra pryttlar och alla har en låda med kleenex i fönstret, de flesta med särskilda lådor att ha dem i, jag såg en gjort av muppskinn...

De flesta i Malaysia är muslimer och därför bär många kvinnor sjalar över håret. Ingen tittar snett på oss andra för att vi inte gör det, men det här med sjalar är en hel industri och det går mode även i dessa. Vi såg hela butiker tillägnade bara sjalar och det fanns alla möjliga färger och pynt. En del tjejer täcker visserligen håret så som det är tänkt men bär tajta, sexiga jeans med en avslöjande tajt top på överkroppen, jag tror inte att det är så det är tänkt att vara, men det är så det fungerar.

Nu följer en liten toalettguide för er som inte reser så mycket!
Så här ser "hål-i-golvet" toaletterna ut om ni inte har sett dem tidigare. De är inte alls så svåra och besvärliga att använda som det kanske ser ut. Fast om man har problem med till exempel knäna så kan det kanske vara jobbigt. Att kissa är ju kvickt gjort, andra aktiviteter kan ju vara jobbiga för benen om de tar längre tid än väntat... Fördelen med dessa toaletter är att de är lätta att hålla rena, nackdelen är att de hålls rena med vattenslang så om man har stora shorts till exempel så hamnar de ju ofta som en hög vid fötterna när man sätter sig på huk vilket innebär att de hamnar i en pöl med vatten... Nackdelen med den typen av toaletter som vi själva är vana vid är att i Asien tycker många kvinnor att det är äckligt att sitta ned på en offentlig toalett så de ställer sig istället på ringen och det är ju inte så kul att sätta sig på någons smutsiga fotavtryck.

Ett annat tips är att alltid ha servetter i fickan eller handväskan, toalettpapper finns normalt inte på offentliga toaletter, det tar man med själv. I allra bästa fall kan det finnas automater där man kan köpa tamponger, kondomer och toalettpapper.

Okey, då lämnar vi det ämnet och går vidare med vår dag i Melaka. Efter att ha gått runt i staden en stund och tittat på marknaden så bestämde vi oss för att äta lite. H hade bara ätit lite frukt på hela dagen och jag är ju alltid hungrig. Vi hittade en trevlig restaurang på en lugn sidogata och beställde stekta nudlar med räkor och det smakade utmärkt. När vi gick vidare på marknaden hittade vi Malaysiska delikatesser som ankhuvuden och kycklingfötter, uäk!

Sen var det dags att börja ta sig tillbaka till bussterminalen så vi ställde oss och väntade på lokalbussen tillsammans med en äldre kvinna. När bussen kom skakade jag bara på huvudet, vi hade lite bråttom och här kom en helt smockfull buss som inte hade plats för oss... Men han stannade och de som var ombord hejade på oss när vi försökte ta oss ombord. Den gamla damen blev indragen av några starka armar och sen uppmanade de mig att klättra upp och på något sätt gjordes plats för mig och min väska. H hamnade halvvägs hängande ut genom den öppna dörren på bussen med några andra män och det gjorde mig orolig. Inte kan det vara bra för en 80-åring att hänga i armarna utanför en buss?

Men vi kom faktiskt fram hela och i tid till stationen och H fick till och med sitta ned den sista biten. Det var köer fram till stationen och busschauffören satt och läste tidningen och ni skulle ha sett hans säte, det var en typ av solstol, knappast krocktestad i alla fall.

När det var dags att kliva upp på bussen för att åka tillbaka till Singapore hade vi spenderat ungefär 5 timmar i Malaysia om man inte räknar med de timmar vi spenderade på bussen på väg in till Melaka. Bussen vi åkte hem med var finare och bättre än den innan och dessutom hade vi fått platserna längst fram. Vi somnade båda två och vaknade bara för att gå igenom immigrationskontrollen tillbaka in i Singapore. Tjejen som kollade mitt pass såg lite förvånad ut, hon måste ju undra varför jag kom tillbaka redan. När vi kom tillbaka till Singapore blev vi avlämpade mitt i ingenstans och H var upprörd och menade att det troligtvis var för att busschauffören bodde där i närheten. Klockan var över midnatt och de flesta bussar hade slutat att gå. Vi gick mot stora vägen där bussarna trots allt såg ut att köra fortfarande, men vi var tvungna att stanna för rött ljus och då kom vår buss och trots att vi sprang så hann vi inte ikapp den. Slutligen tog vi en annan buss, den sista för kvällen på inrådan av en kille på busshållplatsen, han sa att det var vår bästa chans att ta oss hemåt och det gick bra även om det blev en bit att gå. Det är tur att jag inte bor i Singapore, jag skulle aldrig hitta hem... allt ser likadant ut överallt och heter mer eller mindre samma sak. Efter att ha duschat var jag i säng 1.40, det hade vart en lång dag och vi hade spenderat runt 11 timmar på en buss.