Kalaslördag

Trots att jag somnat sent på fredagskvällen vaknade jag vid 9.30 ungefär och då smsade jag till J som jag skulle höra av mig till när jag vaknade. Sen möttes vi upp vid konditoriet vid 10.20 och då var jag duschad och fräsch. jag visste att det skulle bli lite stressigt resten av dagen och det var lika bra att duscha innan jag åkte iväg. Dessutom hade jag haft en underlig natt då jag svettats och haft mig helt utan någon förklaring.
Jag valde en räkmacka till frukost och J som ätit frukost redan tog en biskvi. När vi snackat och fikat och jag nästan fått i mig alla räkor och nästan hela latten, så tog vi en promenad till tobaksbutiken för att se om de hade Ridsport. Enligt en blogg jag läst skulle den komma ut i butikerna på lördagen och även om jag fått se tidningen eftersom min kollega tagit med den på fredagen, så vill jag ju gärna ha ett exemplar själv när jag har bilder och reportage i den.

Det visade sig att de slutat sälja Ridsport där och det tycks som om det är ganska få butiker som gör det nu för tiden. Jag tror att de flesta som läser Ridsport prenumererar och det är nog svårt att få tidningarna sålda i butik. Vi gick vidare ned till stationens Pressbyrån och där hade de den inte heller. Jag vet ju inte om de inte har dem eller om de var slut, men det fanns i alla fall inga tidningar alls. Jag får fortsätta leta på måndag. Jag hittade en massa absurda löpsedlar till damtidningar däremot, vad gillar ni den här rubiken? Jag blri som sagt rätt arg när jag läser tidningar, vad är det för skräp de hittar på? För det verkar ju som om det mesta är helt påhittat. Jag tröstar mig med en enda sak och det är att de för en gångs skull inte kallar henne för "Madde". Jag tycker att det är fräckt att kalla någon man inte känner för ett smeknamn sådär, kanske särskilt nån från kungafamiljen.

Sen gick jag och J skiljda vägar och jag åkte hemåt och städade badrummet och diskade upp det sista sedan kvällen innan, sen sminkade jag mig och gjorde mig redo för barnlakas och kväll samtidigt och så åkte jag för att tanka. Först då började jag inse att jag nog inte skulle hinna åka hem emellan och jag ringde till pappa för att se om han kunde ta Turre. det tog ett atg innan jag fick tag i honom men jag kunde komma upp med Turre direkt. Sen åkte jag mot Bromma för att åka vidare ut mot Ekerö.
Jag glömmer hur långt ut Ekerö ligger, jag har bara varit där 3-4 gånger tror jag. Min kusin bor dessutom så långt ut man kan komma känns det som och jag som inte varit där tidigare undrade flera gånger om jag kört fel.

Kusinen S och faster B hade åkt före mig medan jag lämnade Turre och jag var helt säker på att de låg en bra bit före, men det visade sig att de låg en bra bit efter och när jag väl hittade fram tog det 30 minuter eller nåt innan S och B dök upp.
Det låter säkert väldigt underligt men jag träffade nu min kusin M's mamma för första gången, det är ju rätt konstigt att inte ha tärffat kusinens mamma men min farbror och hon skiljde sig innan jag föddes och jag har ju bara träffat kusinen när hon varit hos sin pappa.
Nu fick jag i alla fall chansen att träffa kusin M, hennes mamma och dottern T som fyllde år. Jag har bara träffat kusinernas döttrar när de var bebisar och nu är de 5 år gamla båda två. Min farbror med sambo var också där och förstås kusinens sambo och hans föräldrar. Dessutom kom hans äldre söner senare och visade sog vara väldigt trevliga. Vi bjöds på kaffe och hembakad tårta och trots att det var den 1:a oktober så var det varmt nog att sitta ute i bara skjorta. När vi satt där och fikade kom gässen flygande över oss, på väg söderut. Det görmig vemodig. Inte för att jag älskar gäss på nåt sätt, de är mest aggressiva och skiter en massa på stränderna. Nej, det är för att nu blir det faktiskt vinter trots att jag la in veto mot det i år...
Vid 18 började vi alla troppa av och jag fick killarna med mig som sällskap, de skulle släppas av vid Alvik. Jag och den älsta killen som är 17 kom väldigt bra överrens och snackade hela vägen. Han var väldigt social och intelligent. Attans vad mycket fortare det gick hem när jag hade sällskap. Prick 19.15 stannade jag utanför centralen för att hämta upp kompisen M. Jag hade skickat ett sms när jag åkte från kusinen och skrivit att jag skulle komma 19.15. På vägen dit hade jag en del besvär med att hitta enklaste vägen att komma till centralen uppe vid World Trade center.

Sen åkte vi till Tudor och åt där. Jag valde ½ kyckling med pommes, sallad och sås. Det hade räckt till en person till för jag åt kycklingbröstet och några pommes, resten blev kvar, men jag orkade inte ta med mig doggy bag den här gången.

Vi satt där och pratade om allt möjligt tills de stängde och då bestämde vi oss för att åka hem.

På vägen stannade vi och hämtade Turre och pratade 5 minuter med mamma och pappa och farbrod med sambo som nu var där. Sen åkte vi hem och gjorde oss klara för natten och tittade i mina fotoböcker och mitt album. Jag åt lite edamamebönor och det har jag saknat under mitt "köpstopp" kan jag lova. Sen kom vi i säng vid 2, men det tog ett tag för mig att somnade faktiskt.

Jag borde inte läsa tidningar, jag blir bara arg

På fredagen gick arbetsdagen extra fort och J kom förbi på vägen till Arlanda, han skulle hem till Thailand igen, det blir tomt utan honom och sen plötsligt var det dags för hemgång. Vi slutar ju 13 på fredagar och det är skönt att få göra helg lite tidigt sådär. När jag kom hem sov jag middag och sen städade jag lite i taget resten av kvällen. Jag diskade upp och städade undan, när man har en sån där upptagen vecka blir allt liggande. Man kanske har tid att slänga i sig nån mat men sen är tiden slut och disken och undanplockningen får vänta till helgen när man har mer tid.
Jag hittade de här två artiklarna i Metro förresten och jag kan inte låta bli att undra hur det kommer sig att Londonborna klarar av att ta sig igenom såna här spärrar utan att skada sig, men Stockholmarna klarar det inte..? Hur de sen kan hävda att det inte minskar plankningen låter konstigt. Visst måste det väl det?
Hårdare tag mot rökare lönar sig? Jo det är möjligt men det skulle säkert löna sig MYCKET mer att få igenom ett totalt alkoholförbud i landet. De som brukar och missbrukar alkohol skadar inte bara sig själv utan även andra genom misshandel, skadegörelse och fyllekörningar, en stor besparing av liv och skador alltså. Dessutom är människan gjord för självdestruktiva beteenden vad det verkar, många hobbys och fritidsintressen är antingen farliga på så vis att de medför stora risker eller så orsakar de andra skador genom förslitningar och andra fysiska skador. Ska vi inte förbjuda dem också?
Antingen har vi allmän sjukvård och det gäller alla, eller så ska det inte gälla någon. Ingen ska godtyckligt få avgöra vilka risker andra får, eller inte får ta. Det blir lätt subjektivt. Själv skulle jag kanske tycka att fotboll- och hockeyproffs som tjänar flera miljoner per år på sina "yrken" ska få betala själva för de skador de drar på sig genom jobbet och som behandlas inom allmänvården... Inte riktigt rätt att jag som inte alls tycker att de har en viktig roll i samhället ska avgära om de ska få vård eller inte eller hur?

Vädret var i alla fall vackert under fredagen ,en jag höll mig inne och dammsög, vek tvätt och sen tittade jag på film, Helens små underverk, med Kate Hudon, Joan Cusack och John Corbett.
Jag är väldigt förtjust i alla tre skådespelarna. Jag tycker att Kate är väldigt vacker och verkar trevlig, Joan har jag svårt att se mig mätt på eftersom hon är så jäkla cool och pratar så häftigt, John är helt enkelt en av mina drömmän... en sån som han skulle jag vilja ha. Ni vet väl förresten att Kate är Goldie Hawns dotter?
Under tiden jag tittade på filmen färgade jag ögonbrynen och sen målade jag naglarna, men bara en omgång eftersom jag var rädd att de inte skulle torka ordentligt innan jag gick och lade mig.
Jag försökte virka en mössa också och trodde ju inte att man behövde nåt mönster till det, men den ser ut att bli jättekonstig och jag lade undan den.

What's wrong with Stockholm?

http://edition.cnn.com/2011/TRAVEL/09/08/newnam.stockholm.trip/index.html?iref=allsearch

Okey, I've never seen a drink with Kalamata olives in it and it's not typical for Sweden or Stockholm for that matter, just so you know. I can't even begin to guess where they found it.
But here it is: My "Free for Friends and Family, Bed and Breakfast" is open all year for those who want to try the Swedish drinks and see Stockholm.

And for my Swedish friends:
Så det tycks faktiskt vara en del folk som inte bor i Stockholm som faktiskt ändå tycker att det är en rätt fin stad.

Varför så mycket hat?

Jag blir ofta ledsen, besviken och frustrerad när jag läser inlägg på olika forum, bloggar och insändare i tidningar eller kommentarer på internetartiklar. Det finns så mycket hat!
Kan det vara så att människan på något sätt behöver irriteras på något för att hålla sig sund? Jag vill gärna tro att det är något sånt. Jag vill tro att man måste irritera sig, vara arg och ilsk för att hålla sig i trim på nåt sätt. Ungefär så som djur som inte får jaga, fly eller lösa problem hittar på saker att jaga, fly ifrån eller skapar sina egna problem.
I Sverige är det däremot fult att berätta för någon vad det är man tycker så illa om, sånt kan man bara göra anonymt i ett annat forum än verkligheten och helst om något som är rumsrent att hata. Ett sånt "tillåtet" hat är Stockholmare, det är helt okey att hata Stockholmare. De är ju ändå så överlägsna till sättet och har den fulaste dialekten, dessutom tror de inte att det finns ett land utanför Stockholms tullar och om de mot förmodan vet det så är det något de skiter i helt enkelt. Det rör ju inte dem...
Till viss del är det kanske sant, många Stockholmare tycker nog att det bästa är att sköta sig själv och skita i andra. Men i motsats till vad många tror; att det beror på kyla eller likgiltighet, så har det snarare med en annan sak att göra; om du ska leva så nära så många andra individer måste du lära dig att vända bort blicken, att ge dem ett privatliv. Det är inte uppskattat att du ser in i grannens vardagsrum och det är inte accepterat att du visar att du såg singelgrannen ta hem ett kvart-i-tre-ragg i lördags.
Jag tror inte att Stockholmshatet har så mycket med Stockholm och Stockholmare att göra som det har med en massa annat att göra. Vi Stockholmare går generellt inte runt och tror att vi är märkvärdiga, vi har inte tid. Vi ser inte ned på er, vi avundas er.
Vi tycker inte att Stockholm är märkvärdigt, men vi älskar staden, den är ju så vacker!
Men vi tycker att Örebro, Östersund, Visby, Karlstad och Eslöv är jättefina de också!
De enda Stockholmare som faktiskt tycker att de är märkvärdiga är de inflyttade. De trivdes inte där de var och trodde att Stockholm skulle vara bättre och nu är de bara en prick i en 2 miljonersbefolkning... och för att rättfärdiga detta inför sig själv och de som stannade kvar hemma i byn så beter de sig som om de vore häftiga och värdsvana.
Nej, ni vet, vi har röägg överallt, det är bara det att era i stor omfattning flyttar hit...
Hurvida Stockholmare är dummare än bönder eller tvärtom, ja, det svaret får nog vänta på sig, först ska vi läsa det här med hönan och ägget...
http://www.dn.se/sthlm/51-skal-att-hata-stockholm
Förresten, det här med snökaoset i Stockholm, får jag en chans att förklara?
Vi har runt en halv miljon bilar som rör sig i lilla Stockholmsområdet varje dag och en enda av dessa förare gör ett misstag är kaoset ett faktum och faktum är att "shit happens". Om en Norrlänning gör denna typ av misstag är scenariot dock ett annat, man hittar honom någon gång vid tö till våren...

Här är en av de mest absurda inläggen i denna text:
34 ”Allt som sker i Stockholm framställs som om det vore av intresse för hela världen. Jag har träffat engelsmän som inte ens vet vad Sveriges huvudstad heter. Stockholm är inte särskilt hett utanför Stockholm.”

Jag är ledsen att behöva påpeka detta för den som skrivit kommentaren, men det faktum att dessa Engelsmän inte vet vad Sveriges huvudstad heter, säger mer om dem än om Stockholm. Kommer man så långt bort som till andra kontinenter så tycker jag att det är förståeligt men jag har då aldrig träffat en så obildad engelsman...

Det ser mörkare ut än jag trodde

På tisdagen försov jag mig, detta trots att jag faktiskt kommit i säng relativt tidigt för att vara jag och dessutom sovit middag när jag kommit hem från jobbet, jag antar att det fortfarande är lite sviter från operationen... Det är trots allt första arbetsveckan efter sjukskrivningen.
På fönmiddagen hörde Ardennerföreningen av sig och ville köpa bilder på de två ardenrarna som deltagit i Årets Kallblod, hingsten vann ju dessutom. De hade fått mitt nummer av en tjej i föreningen och det var ju bra. På jobbet var det stressigt att försöka komma ikapp efter sjukskrivningen och när jag kom hem fick jag inte mycket gjort. Jag lallade runt med lite allt möjligt som inte var särskilt viktigt, detta trots att jag borde skriva mina reportage till Ridsport, de skulle ju vara inne nästa eftermiddag... Till middag stekte jag upp en bit laxfilé och kokade lite av min egenodlade potatis till det och så gjorde jag lite pulver-Hollandaise. Det var helt okey, men den där potatisen var inte särskilt speciell måste jag erkänna.
Sen ringde G och vi pratade en stund om lite allt möjligt och sen lade jag på för att komma igång med att fixa bilder och skriva. Bilderna var enligt ardennerföreningen väldigt mörka på deras dator och jag mailade dem till syrran för att se vad hon sa. Jo, de var nästan svarta enligt henne... Konstigt när de såg helt normala ut på min jobbdator som normalt gör allt lite mörkare än vad det är på lap topen.
Jag har ju inget program för att bearbeta bilderna och vet dessutom inte hur man gör och vad gör man förresten om man inte ens kan lita på sina egna ögon?
Jag gjorde iordning bilderna till Ridsport och hoppades att de skulle duga och sen satte jag slutligen igång med att skriva. Det svåra är oftast att komma igång och efter ett tag flöt det ganska bra. Jag insåg att jag sett väldigt få av hingstarna visas, jag hade ju varit upptagen med att fota dem hela dagen och jag fick söka i minnet för att komma på vad jag sett.
Slutligen var jag klar med det tyngsta och svåraste reportaget vid klockan 3 och kastade mig i säng.